Motivering (skydd): Kvarter A
Många av de äldre gravarna i kvarteret är av sådan
kulturhistorisk betydelse att de bör få stå kvar i
kvarteret sedan det att gravrätten gått ut, alternativt
återanvändas. Då kvarteret har en heterogen
karaktär är det inte så känsligt för nytillskott. Dessa
bör dock uppföras med hänsyn till de befintliga
gravarna och den svartgråa färgskalan. När
det gäller Släkten Hedenstjärnas familjegrav med
gjutjärnsvårdar och gravvårdarna i området vid
kyrkans sydöstra hörn är dessa viktiga och typiska
för kyrkogården och bör därför bevaras.
Gravar med bevarad stenomramning, där grusfältet
avlägsnats, skulle med fördel kunna återställas
till dess ursprungliga skick med grus.
De gjutjärnskors som står i kvarteret är under
inventeringen i relativt bra kondition. I de fall de
har börjat rosta bör detta borstas bort med en stålborste.
Därefter grundas järnet med blymönja och
slutstrykes med linoljefärg.
Kvarter B
Då kvarter B har en heterogen karaktär och gravvårdar
från många tidsåldrar och ideal är det inte
så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas
till färgskalan och nytillskotten bör uppföras med
harmoni till de befintliga gravvårdarna. Genom
sina hantverksmässiga, lokalhistoriska och konsthistoriska
värden är en del av kvarterets gravstenar
extra kulturhistoriskt intressanta och bör i
möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan det att
gravrätten löpt ut. Ett alternativ är även att återanvända
gamla gravstenar.
Det är viktigt att bevara grusgraven och dess
stenomgärdning samt gravplatsen där enbart stenomramningen
kvarstår. Då gravvården med
stenomramningen tidigare varit en grusgrav bör
denna i möjligaste mån återställas till sitt ursprungliga
skick med grus.
Kvarter C
Inom kvarteret finns flera äldre gravvårdar blandat med yngre. Ett flertal av de äldre gravvårdarna och några av de yngre har en sådan utformning eller historisk bakgrund att de var för sig har ett stort kulturhistoriskt
värde. Dessa bör bevaras för framtiden, alternativt återanvändas. Nya gravvårdar i kvarteret bör harmoniera med de befintliga och inte skilja sig för mycket från dem i fråga om färg. Det är även viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar, liksom graven där endast omgärdningen kvarstår. Denna kan med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus.
Kvarter D
Gravvårdarna i detta kvarter bör i möjligaste mån bevaras på sin ursprungliga plats då de genom sitt hantverk, sin konsthistoria och lokalhistoria har viktiga kulturhistoriska värden. Då kvarteret upplevs som väldigt tomt skulle man med fördel kunna plantera en låg häck längs med spetsen på kvarteret, likt den på flygfotot.
Kvarter E, F och G
Då kvarteren har ett skiftande utbud av gravvårdar från olika tidsåldrar är det inte så känsligt för nytillskott. Hänsyn bör dock tas till de befintliga gravvårdarna och dess gråsvarta färgskala. De konsthistoriska, lokalhistoriska och hantverksmässiga värden som en del av kvarterets vårdar har gör dem extra kulturhistoriskt värdefulla. Bland annat bör de gravvårdar med omgärdningar av stenramar och gjutjärnsstaket i möjligaste mån bevaras. Gravplatserna med stenram kan med fördel återställas till sitt ursprungliga skick med grus.
Den gjutjärnsgrav som gått sönder i samband med stormen Gudrun 2005, bör restaureras för att återfå sitt ursprungsskick. Rost på gjutjärn bör borstas bort med stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg.
Kvarter H
Kvarteret har ett heterogent uttryck med gravvårdar som härrör från 1930-talet och fram till 1990-talet, vilket gör att de är utförda efter olika ideal. Det gör att eventuella nytillskott inte behöver vara så strikt reglerade. De bör dock ta hänsyn till kvarterets färgskala och harmoniera med de befintliga gravvårdarnas uttryck. En del av kvarterets gravvårdar är av sådant kulturhistoriskt värde att de i möjligaste mån bör få stå kvar på sin plats, alternativt återanvändas.
Den häckomgärdade gravvård och den grusgrav som idag finns kvar på området bör bevaras då de berättar om hur gravvårdsidealen var vid sekelskiftet 1900 och fram till dess mitt.
Kvarter I, J, K och L
Kvarter I-L är det område på kyrkogården vilken tydligast bevarat en mer homogen karaktär. Gravvårdarna håller en låg karaktär och nytillskott bör därför uppföras i samma låga skala. De gravvårdar som härrör från 1930- och 1940-talet är idag inte många. För att bevara karaktären i kvarteret bör dessa, tillsammans med övriga gravvårdar som besitter hög kulturhistoriska värden, i möjligaste mån bevaras i kvarteret sedan det att gravrätten gått ut. Ett bra alternativ till att bevara gravstenarna är återanvändning.
Sammanfattande bedömning och karaktär
På Södra Ljunga kyrkogård har människor begravts från medeltiden och fram till våra dagar. Kyrkogården är relativt stor och omgärdas av en vällagd stenmur samt en trädkrans. Ingångar till kyrkogården finns på tre ställen i den östra muren men även i väster finns en ingång från ekonomibyggnaderna. Kyrkogården är rektangulär till formen och ligger utsträckt i nordsydlig riktning. Kyrkogården innehåller elva kvarter, varav de tre längst i söder är de äldsta. De olika kvarteren skiljer sig ganska mycket ifrån varandra. Kyrkogården har utvidgats åt norr dels 1874 och dels 1930. En vandring på kyrkogården visar på ett varierande synsätt vad gäller begravningstraditioner. Gravvårdarna vittnar om skiftande ideal och många gånger om en stor hantverksskicklighet. De rymmer en mängd information om person- och lokalhistoria i form av personnamn, ortsnamn och titlar. På Södra Ljunga kyrkogård förekommer titlar som soldaten, barnmorskan, föreståndarinnan, hemmansägaren, lantbrukaren och provinsläkare. Den äldsta delen av kyrkogården kvarter A – C rymmer påkostade granit- och diabasvårdar liksom ett större antal gjutjärnskors. För att behålla kyrkogårdens karaktär och vittna om den hantverksmässiga, konsthistoriska och lokalhistoriska traditionen, bör dessa bevaras. Det är även viktigt att bevara de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar liksom gravar där endast omgärdningen kvarstår. Dessa kan även med önskvärdhet återställas till ursprungligt skick med grus. Bruket med grusgravar var vanligt förekommande på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet och utgör idag en viktig länk till kyrkogårdens historia.
Som på många landsortskyrkogårdar har omsättningen på gravvårdar varit stor vilket bidragit till den uppblandade karaktär vilken möter dagens kyrkogårdsbesökare. Detta gör också att kyrkogården över lag är mindre känslig för nytillskott. Dessa bör dock utformas och placeras med varsamhet och med hänsyn till kvarterens inbördes olika karaktär.
I de fall där lavar börjat växa på stenarna så att inskriptioner och hantverket börjat döljas bör detta tas bort. Det gör man genom att försiktigt blöta upp lavorna med ljummet vatten och tvättas lätt med en nylonborste. Gravstenen kan i svårare fall packas in i cellstoff eller hushållspapper och vatten, samt ytterst ett lager hushållsplastfolie. Inpackningen får verka i ett dygn och rengörs sedan med nylonborste och vatten. Viktigt är att man inte använder verktyg och stålborstar för att ta bort lavar, då dessa gör mer skada på stenen och reporna blir en grogrund för mer lavor.
Gjutjärn som rostat bör borstas bort med en stålborste. Därefter grundas järnet med blymönja och slutstrykes med linoljefärg.
Nytillskott av mer högrest karaktär bör uppföras i kyrkogårdens äldre delar då det där är en mer heterogen karaktär på gravvårdarna och många befintliga gravar är högresta.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården i Södra Ljunga är relativt stor och rektangulär till formen. Genom en rad med träd som löper från öst till väst i den norra delen, syns en tydlig markering var senaste utvidgningen ägt rum. Den nya delen norr om avgränsningen har försetts med en grusad korsgång. Hela kyrkogården omgärdas av en vacker stenmur och utanför den växer en trädkrans. Förutom kyrkan finns här en ekonomibyggnad strax utanför den nordvästra kyrkogårdsmuren.
Kyrkogården består av tolv kvarter, A till L, varav A- C är de kvarter där man finner de äldsta, mest storslagna och monumentala gravarna. De äldsta gravarna med tydliga inskriptioner är ifrån tidigt 1800- tal. I kvarter I-L är gravvårdarna generellt mindre och av en enklare utformning. Gravvårdarna står uppställda i nordsydlig riktning men både enkla och dubbla gravlinjer. I kyrkogårdens sydvästra hörn finner man ett antal gravstenar som avlägsnats från kyrkogården sedan gravrätten löpt ut.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en vallmur i alla väderstreck vilken är uppförd i vällagd, kallmurad natursten. Under 1930-talet utvidgades kyrkogården. Muren på norra sidan om den gamla kyrkogården revs då och stenen användes vid uppförandet av en ny mur vid det nya begravningsområdets västra gräns. Den nya muren uppfördes i samma byggnadssätt som den gamla och omsluter hela det ny området. Den nya delen är något utsträckt i östvästlig riktning vilket gör att denna del av kyrkogården är något bredare än den äldre delen.
Ingångar
I sydöst ligger kyrkogårdens huvudingång, vilken flankerar kyrkans entré. Ingången är försedd med en dubbelgrind med två enkelt utförda smidesgrindar. Dessa bärs upp av två huggna granitstolpar. Längs den östra muren finns två ingångar som båda leder in till kyrkogårdens nya del. Den ena av dessa ingångar har utformats på samma sätt som huvudentrén och
finns i den nordöstra delen av kyrkogårdsmuren.
Mitt emellan dessa två ingångar finns en mindre
ingång med enbart en grind. Även den är enkelt
utförd och bärs upp av stenmurens naturstenar.
I västra muren finns en öppning som leder till
ekonomibyggnaden. Den har inte försetts med
några grindar.
Vegetation
Kyrkogården omgärdas av en vallmur och utanför
den växer en trädkrans av lönn, kastanj och pil.
I den södra delen av kyrkogården har dessa träd
blivit hamlade. Några av träden har dock varit av
den storlek och ålder att de farit illa av detta. Träd
som dör i trädkransen bör ersättas med ett träd av
samma slag.
Kyrkans torn i öster flankeras av två hagtornsträd.
I korsgången på den nya delen av kyrkogården
växer en stor lind. Gravområdena på hela
kyrkogården är gräsbevuxna sånär som på ett fåtal
grusade gravar.
Under utvidgningen av kyrkogården på 1930-
talet bibehöll man det befintliga träden som tidigare
tillhört trädkransen. De står numer i gränslinjen
till det nya området som inrymmer kvarter I- L. I
kvarter J finns kyrkogårdens enda rygghäck, bestående
av måbär. I kvarter H finns en grav med
häckomgärdning av buxbom och i kvarter G växer
fyra större tujor. Dessa tillhör gravplatserna de
står bredvid men uppfattas genom sin storlek som
buskar i kvarteret.
Gångsystem
De gångar som löper runt kyrkan på den äldre delen
utav kyrkogården är asfalterade. På den nya
delen däremot finns en korsgång och denna är
grusad. Korsgången delar naturligt in kvarteren i
detta område.
Gravvårdstyper
Som på många landsortskyrkogårdar har omsättningen
på gravvårdar varit stor vilket bidragit till
den uppblandade karaktär vilken möter dagens
kyrkogårdsbesökare. Gravvårdarna på Södra
Ljunga kyrkogård härrör från början på 1800-talet
och fram till våra dagar vilket ger kyrkogården ett
heterogent uttryck och vittnar om skiftande ideal
och många gånger om stor hantverksskicklighet.
Det finns högresta, monumentala granitvårdar
från 1800-talet, och smala låga diabasgravar från
slutet av 1800-talet. Även låga rektangulära diabaser
från 1930-talet och framåt, samt låga rektangulära
gråa och röda granitvårdar från 1950-talet
och framåt förekommer. Dessa har generellt en
enklare utformning. De mer fritt utformade gravvårdarna
från 1980-talet och fram till våra dagar
finns även de representerade om än i mindre utsträckning.
Några få grusgravar finns bevarade
med pollare, gjutjärnsstaket och stenramar. Häckomgärdad
gravvård finns det enbart en av.
Kyrkogårdens äldsta gravvård utgörs av en
kalkstenshäll, vilken ligger i nordvästra hörnet av
kvarter A. Hällen är kraftigt nött och de inskriptioner
som syns på den är väldigt otydliga. Längs
med kanterna på hällen finns en dekorerad ram
uthuggen.
Byggnader
Förutom kyrkan så finns det vid kyrkogården en ekonomibyggnad, byggd 1990, som inrymmer personallokaler och toaletter. Den är klädd med rödfärgad träpanel och taket är belagt med rödbrunt betongtegel. Byggnaden är i ett plan. Dessutom finns en förrådsbyggnad norr om kyrkogården som även den är klädd med röd träpanel och taket är belagt med orangerött taktegel. När förrådsbyggnaden är uppförda finns inga uppgifter om i arkivhandlingarna.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är placerat i kyrkogårdens sydöstra hörn och är kyrkogårdens äldsta. Gravområdet är rektangulärt till formen och helt gräsbevuxet. Gravvårdarna står uppställda i nordsydlig riktning i enkla och dubbla gravlinjer. Det delas naturligt in genom den asfalterade gång som går dels norr om och dels väster om kvarteret. I söder och öster avgränsas området av den omgivande stenmuren.
Gravvårdstyper
Kvarter A är det äldsta på kyrkogården och ger en heterogen karaktär med gravvårdar från skiftande tidsåldrar och ideal. Åldersmässigt fördelar sig kvarterets vårdar ganska så jämnt över tiden från 1818 och fram till våra dagar. Det främsta materialet som använts är diabas och grå och röd granit. I kvarteret finns några gravar som utmärker sig lite extra. Bland annat står här sju gjutjärnskors uppförda bredvid varandra. De är resta över släkten Hedenstjärna mellan åren 1862 och 1960. De är enkelt utförda och har varierande storlek. På dem finns enbart förkortningar av den avlidnes namn. I det nordvästra hörnet av kvarteret finns en stor kalkstenshäll där inskriptionerna idag inte går att tyda. Enligt de uppgifter som finns om gravrätten finner man dock uppgifter om att den är rest över förre riksdagsmannen Jon Nilsson, 1818. Här står också en gravvård med tillhörande pollare och gjutjärnsstänger dem emellan. Området innanför pollarna är gräsbevuxet och gravstenen är en högrest diabas. I kvarteret finns även två gravvårdar med tillhörande stenram som är delvis övervuxna. Norr om gravvården med pollarna står en gravsten som det under inventeringen inte går att läsa inskriptionerna på. Stenen skulle möjligtvis kunna vara äldre än från 1818 men om detta finns inga upp- gifter. Stenen är rektangulär till formen. Upptill
blir den bredare och avslutas med tre spetsar.
I kvarteret förekommer psalmhänvisningar
och bibelord i relativt stor utsträckning. Även
titlar och orter finns väl representerade på gravvårdarna.
Bland de titlar som förekommer kan
nämnas major, lantbrukare, hemmansägare, snickaremästare,
barnmorskan och hustrun. Orter som
omnämns är Mjäryd, Skelsnäs, Boarp, Brunnsholm,
Brunnsnäs, Ivla och Östratorp. I kvarteret
förekommer även några korta ord såsom ”Allt av
nåd”, ”Älskad – saknad”, ”Kristus är mitt liv” och
”Hvile i frid”.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B ligger strax väster om kvarter A och är ett rektangulärt gräsbevuxet område där gravvårdarna placerats i dels dubbla och dels enkla gravlinjer i nordsydlig riktning. Detta kvarter är ett av de äldsta på kyrkogården och har en heterogen karaktär. I söder och i väster avgränsas området av kyrkogårdsmuren.
Gravvårdstyper
Kvarteret har en heterogen karaktär med gravvårdar som härrör från slutet utav 1800-talet och fram till våra dagar. Gravvårdarna i kvarteret håller en gråsvart färgskala med inslag av röd granit. Här finns ett större antal smala låga gravvårdar av diabas från 1910- och 1920-talen samt en del låga rektangulära i grå och röd granit ifrån 1970- 1990-talen. Familjegravar förekommer ofta i många olika material och utformningar.
I kvarterets sydöstra hörn står en högrest och monumental granitvård som uppskattningsvis är ca 3 ½ meter hög. Gravvården är obeliskformad och rest över Prosten Isaac Strandmark, 1879. En grusgrav återfinns i kvarteret liksom en gravvård med tillhörande stenram. Det går också att se en grå granitvård som formats som en något rundad kub. I kubens hålrum står en kopparurna. Framför denna har man satt ett galler. Gravvården är uppförd under 1950-talet. En grusad grav är bevarad i detta kvarter samt en gravvård med tillhörande stenomramning.
Psalmhänvisningar och bibelord förekommer inte i någon större utsträckning i kvarter C. Däremot finns ett stort antal titlar och orter uthuggna på gravstenarna. Bland de titlar som förekommer kan nämnas folkskolläraren, hemmansägaren, direktören, hustrun och kontraktsprosten. De orter som omnämns är bland annat Mjäryd, Torkelsås, Hovagård, Balkagård, Näs och Ljungby. Det finns även några korta ord i kvarteret såsom ”Närmare gud till dig”. ”Kristus mitt liv – döden min vinning” samt ”Efter arbete möda och strid kommer vila och frid”.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn och avgränsas i söder och väster av kyrkogårdsmuren. Längs med den västra muren ligger ett antal gravvårdar som lyfts ifrån kyrkogården sen det att gravrätten gått ut. Gravområdet är gräsbevuxet och gravvårdarna står uppställda i nordsydlig riktning. Gravlinjerna är både enkla och dubbla. Kvarteret upplevs som lite tomt då det finns många gravrätter som under inventeringstillfället är obrukade.
Gravvårdar
Kvarteret har en heterogen karaktär där den äldsta gravstenen är från 1870. Åldersmässigt fördelar sig sedan vårdarna ganska så jämt över tiden från 1870-talet och fram till idag. Färgskalan bland gravarna är svartgrå med inslag av röd granit. Av dessa finns ett antal monumentala och högresta vårdar i diabas och grå granit. Hällar förekommer i relativ stor skala, både som familjegravar och enskilda gravar. Längs med kyrkogårdsmuren ligger sexton gravstenar som tagit ur kvarteret sedan det att gravrätten gått ut. På en av dessa kan man läsa titeln ”Bokhållaren”.
Några gravar som utmärker sig lite extra utgörs bland annat av två bevarade grusgravar samt en gravvård med tillhörande stenram. Grusgravarna har båda pollare runt grusområdet, den ena med kedjor mellan dessa och den andra med gjutjärnsstänger. De båda tillhörande gravvårdarna är högresta och utförda i grå granit.
Förekomsten av titlar och ortsnamn på kvarterets vårdar är relativt vanlig, särskilt på de äldre gravstenarna, medan psalmhänvisningar och bibelord nästan inte förekommer alls. Bland de titlar som går att hitta kan nämnas löjtnanten, hemmansägaren, provinsläkaren, soldaten och smeden. Ortsnamn som omnämns är bland annat Ivla, Buggatorp, Hagnäs,
Boarp, Näs och Grönelid. Några korta ord såsom ”Vila i frid tills uppståndelsens morgon” och ”Återseende!” går att läsa på kvarterets vårdar.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är placerat i kyrkogårdens
västra del framför kyrkans rundabsid
och är spetsformat. Området omgärdas
av asfalterade gångar på båda sidor. Gravområdet
är gräsbevuxet och här finns i
övrigt inga planteringar. Det finns enbart
två gravvårdar resta här vilket gör det till
kyrkogårdens minsta kvarter. Gravvårdarna
är uppförda i nordsydlig riktning.
Gravvårdar
De två gravvårdar som förekommer i
kvarteret är uppförda 1840 och 1888.
Den ena gravvården från 1840 är en
marmorvård utsmyckad med bladdekorationer
och på toppen av vården finns
ett litet vit träkors. Korset har troligtvis
ursprungligen varit ett marmorkors som under tidernas gång försvunnit eller gått sönder. Framför marmorvården ligger en liten enkel diabashäll från 1888. De båda stenarna är resta över Organisten Theorin och dennes son.
På ett flygfoto från 1941 kan man se att platsen framför gravvårdarna varit grusad samt att det vuxit en låg häck längs med spetsen av kvarteret. Av detta finns under inventeringen inget kvar vilket gör att området uppfattas som tomt och avskalat.
Kvarter E, F och G
Allmän karaktär
Kvarter E - G ligger strax norr om kyrkan, utsträckta från öster till väster. Kvarter E ligger längst åt öster och G längst i väster. Gravvårdarna är placerade i både enkla och dubbla gravlinjer och utsträckta i nordsydlig riktning. Gravområdet är gräsbevuxet och på flera ställen finns relativt storvuxna tujor. Längs med kvarterens norra sida växer en trädlinje vilken avgränsar denna del av kyrkogården med den senaste utvidgningen. I kvarter G finns fyra tujor som planterats vid gravvårdarna och som vuxit sig relativt stora. Mellan kvarter E och F finns en asfalterad gång. På äldre ritningar och foton kan man se att det tidigare gått en gång mellan kvarter F och G, men den finns inte kvar idag.
Gravvårdar
Kvarteren har en heterogen karaktär med dels högresta diabaser och låga rektangulära granitvårdar. Gravvårdarna är uppförda från mitten av 1800-talet och fram till våra dagar vilket visar på skiftande ideal. Diabas är det främst använda materialet, men det förekommer även röd och grå granit samt inslag av nya material såsom hallandia och labrador.
Bland de vårdar som utmärker sig lite extra i kvarteren kan nämnas en stor granithäll rest över Föreståndarinnan för Rottnekvarns Lanthushållsskola. I samma kvarter, kvarter E, hittar man även ett enkelt utfört gjutjärnskors från 1859. I kvarter F står en familjegrav som består av en hög granitsockel med en urna av gjutjärn. I det sydöstra hörnet utav kvarter G hittar man även här en gravvård uppförd i grå granit, formad som en lite rundad kub. I den står en kopparurna och framför den har kuben försetts med ett galler. På stenen går att läsa titeln ”svenskamerikanaren”. Det finns flera liknande gravstenar på kyrkogården. Bredvid står en låg rektangulär, röd granitvård med texten ”Rest in Peace”. I kvarteren finns flera gravvårdar med tillhörande stenram. De har tidigare varit grusade. En av de gravvårdar med tillhörande stenram är en grovhuggen högrest diabasgrav i kvarter G, rest 1908. På den står att ”Sex söner reste vården”. Två andra gravvårdar har tillhörande gjutjärnsstaket. Den ena i kvarter E gick sönder i samband med att ett träd blåste ner under stormen Gudrun 2005. Ortsnamn som förekommer i kvarteren är Buggatorp, Össjö, Ivla, Backaryd, Boarp och Tranhult. De titlar som omnämns är svenskamerikanaren, kyrkoherden, hemmansägaren, föreståndarinnan, lärarinnan, köpmannen, och kommissarie. Varken psalmhänvisningar och bibelord finns i någon större utsträckning. Något kort ord såsom ”Rest in peace” går också att läsa på gravvårdarna.
Kvarter H
Allmän karaktär
Kvarter H består av enbart en gravlinje som
sträcker sig över gränslinjen till den senaste utvidgningen
1930 och där den norra muren tidigare
stod. Gravvårdarna är uppställda i nordsydlig
riktning medan gravlinjen går i östvästlig riktning.
Området är gräsbevuxet och här står också
ett antal större lönnar som tidigare tillhörde trädkransen.
Kvarteret har ett heterogent uttryck med
flera olika sorters gravvårdar.
Gravvårdar
Gravvårdarna i kvarteret går i gråsvart färgskala
där diabas är det främsta stenmaterialet. Karaktären
på kvarteret är heterogen med gravstenar som
härrör ifrån 1930-talet och fram till 1990-talet.
Gravvårdar i kvarteret som utmärker sig lite
extra är bland annat en grav med tillhörande
häckomgärdning av buxbom. Gravstenen är en
låg rektangulär diabas med blästrade dekorationer
och inskriptionerna är förgyllda.
I kvarteret finns även en grusgrav med stenomramningen
utförd i diabas. Stenramen innefattar
även sex pollare där fyra står i stenramens
hörn och två står i främre delen av ramen. Gravvården
är en familjegrav även den utförd i diabas,
där både den högre delen av stenramen och gravstenen
försätts med en blästrad bård i överkant.
I kvarterets östra del står ett blankt diabaskors
uppfört 1943. Liknande kors förekommer
på flera platser på kyrkogården.
Varken titlar, ortsnamn, psalm och bibelord
förekommer i någon större utsträckning. Men
de få titlar som omnämns är konstnär och hemmansägaren.
Ortsnamn man kan läsa på stenarna
är Ivla och Boarp.
Kvarter I, J, K och L
Allmän karaktär
Dessa fyra kvarter är placerade på kyrkogårdens senaste utvidgning längst i norr. Området har markerats ifrån den äldre delen av kyrkogården genom de träd som tidigare ingick i trädkransen fått stå kvar. Kvarteren avskiljs naturligt av den grusade korsgång som finns belagd på denna del. Kvarter L och K är placerade i den västra delen utav området med K längst åt söder. I den östra delen ligger kvarter I och J där I ligger längst åt söder. Gravområdena är gräsbevuxna och gravlinjerna, som i de flesta fall är dubbla, står uppställda i nordsydlig riktning. I kvarter J påträffas en rygghäck av måbär. Den enda på hela kyrkogården.
Gravvårdar
Gravvårdarna i kvarter I – L härrör ifrån 1930-talet och fram till våra dagar. Kvarteren har en relativt homogen karaktär med sina låga gravvårdar. Gravvårdarna har trots sin låga karaktär ett mångsidigt uttryck då de är uppförda under flera tidsåldrar. Några har fått ett mer fritt uttryck. Företrädesvis är det låga rektangulära diabas- och grå/röda granitvårdar som är uppförda i dessa kvarter. Men det förekommer, om än i liten skala, även material såsom labrador och hallandia. I kvarteren finns ett större antal familjegravar.
Några av de gravar som utmärker sig lite extra är bland annat en gravvård i kvarter J, uppförd i grå granit. Vården har utformats som en liten kub och i denna står två kopparurnor inställda. Framför dem har man förseglat kuben med ett galler. Vården är uppförd 1967.
En annan vård, som är typisk för det tidiga 1900-talet, är en smal låg diabasvård uppförd 1934. Den har ett enkelt uttryck och står uppe på en sockel. Inskriptionerna på denna är förgyllda. Titlar förekommer i kvarteret men inte så frekvent. Några av de titlar som går att läsa är hemmansägaren, trotjänarinnan, evangelisten, skogsvaktaren och soldaten. Ortsnamn finns det relativt mycket av och bland dem som finns omnämnda är bland annat Ivla, Stakagård, Runkarp och Bäckanäs. Psalmhänvisningar och bibelord förekommer i något större utsträckning än i resterande kvarter.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Södra Ljunga kyrka byggdes på medeltiden som en romansk kyrka med långhus och rakslutet kor. Under åren 1790-91 byggdes kyrkan om kraftigt och fick nyklassicistisk karaktär. 1792 byggdes ett lågt brett torn i väster och samma år återinvigdes kyrkan och den är nu en av de mest typiska 1700-tals kyrkorna i södra Småland.
Kyrkans placering är historisk då socknens religiösa centrum legat här sen medeltiden. Kyrkogården har genomgått en rad förändringar, dels 1874, dels 1930, men håller ihop som en helhet. Med dess trädkrans, omgärdande mur och tydliga avgränsning till 1930-talets utvidgning utgör den en viktig komponent för kyrkomiljöns helhet.
Domkapitlet sände ut ett frågeformulär 1949 till stiftets kyrkor, angående kyrkogårdarna. Sammanfattningen på svaren från Södra Ljunga var att kyrkan inte använts som begravningsplats. Av gravstenar fanns en från 1800-talet över riksdagsmannen Jöns Nilsson i Össjö samt över löjtnanten Ljungfelt, båda av sandsten.
Kyrkogården omgärdades av en bogårdsmur från 1700-talet och stigluckor har tidigare funnits vid ingångarna till kyrkogården. Kyrkogården har utvidgats två gånger åt norr, dels i mitten av 1800-talet och dels 1930. Träd på kyrkogården var lönnar och björk. Häckar förekom av buxbom och tuja. Gravkullens typ var i regel slät och gravvårdarna var tyvärr mest av granit, enligt svaret. Inskriptionen på gravvårdarna var namn, årtal och gårdsnamn samt bibelord eller psalmhänvisning. Församlingen vårdade bara donationsgravar samt vissa prästgravar. Ödekyrkogård fanns inte.
År 1792-1930 Ändring
1792 Kyrkan återinvigs efter stora ombyggnationer.
1829 ”Utom de å kyrkogården vanliga grafarna betäckte med jordtorfvar, äro här inga grafar, gravchor,
grafvårdar, epitafier, baner, sorgfanor, ruttningar, run eller likstenar” Inventering av
inventarier nerskrivet av Bror von Seth 1829.
1874 Kyrkogårdsutvidgning mot norr och väster.
1927 Inventarieförteckning gjord: Här nämns två gravstenar som står på kyrkogården. Den ena från
1816 och den andra från 1851. Båda i kalksten.
1930 Beslut om godkännande av förflyttning av norra kyrkogårdsmuren.
Stenen från densamma skall användas vid uppförandet av en ny mur vid det nya begravnings
områdets västra gräns. Villkor: att befintliga träd bibehålles.
- Utvidgning av kyrkogården mot väster. Muren på norra sidan om den gamla kyrkogården revs
och denna sten användes vid uppförandet av en ny mur vid det nya begravningsområdets västra
gräns. Den nya muren uppfördes i samma byggnadssätt som den gamla och omsluter hela
det ny området. Befintliga träd i gränslinjen till det nya området bibehölls. Smidda järngrindar
sätts upp vid ingången på västra sidan av samma typ som vid södra ingången. Beslut och expertutlåtande
av Paul Boberg.
Arkitekt: Paul Boberg
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin