Motivering (skydd): Sydvästra delen
Kvarteret är blandat vad det gäller gravvårdars
ålder, stenmaterial och form vilket gör att det är
relativt okänsligt för nytillskott. Ett alternativ är
att äldre gravvårdar återanvänds
Nordvästra delen
Området är präglat av 1900-talets andra hälft genom att gravvårdarna är från denna tid. Intressant är även de ålderdomliga gravvårdar från 1600- och 1700-talen som är placerade längs med områdets norra sida.
På grund av att gravvårdarna är förhållandevis nya är området okänsligt för nytillskott. Däremot är det önskvärt att man väljer gravvårdar i grå granit eller svart diabas så att den gråsvarta färgskalan bibehålls.
Sydöstra delen
Kvarteret är blandat vad det gäller gravvårdars ålder, material och form vilket gör att det är relativt okänsligt för nytillskott.
Karaktäristiskt för området är dock att det är den del som har flest äldre gravvårdar som är placerade på sina ursprungliga platser.
Intressanta är enskilda gravplatser och gravstenar, exempelvis de gravplatser som är omgärdade av stenram och där ytan är grustäckt samt de gravstenar som hör dit. Andra exempel är de ålderdomliga gravstenar som är placerade längs gången närmast kyrkan. De består av en häll av kalksten, en stående kalkstensvård samt ett gjutjärnskors.
De gravplatser som är omgärdade av stenram och grustäckta bör bevaras och underhållas då de är exempel på ett gravskick som var mycket vanligt under 1800-talets slut och det tidiga 1900-talet. Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Nordöstra delen
Kvarteret är blandat vad det gäller gravvårdars ålder, stenmaterial och form vilket gör att det är relativt okänsligt för nytillskott.
Intressanta är enskilda gravplatser och gravstenar. Exempelvis den gravplats som är omgärd av ett gjutjärnsstaket och de gravstenar som hör dit. Ett annat exempel är gravstenen som är huggen i kalksten och marmor.
Den gravplats som är omgärdad av staket bör bevaras och underhållas då de är exempel på ett gravskick som var mycket vanligt under 1800-talets slut och det tidiga 1900-talet.
Vid nytillskott är det önskvärt att gravvården anpassas gällande material och form efter befintliga gravvårdar inom kvarteret eller att äldre gravvårdar återanvänds.
Nya kyrkogården
Utvidgningen är speciell till sin utformning med t ex häckar och gångar placerade i kvartcirkelform. På en begränsad yta finns möjlighet till olika typer av gravsättning i form av familjegravar, enkelgravar och urngravar.
Detta ger området en särskild karaktär och det är därför av stor vikt att det behåller det utseende som det fick vid anläggandet. I övrigt bör man följa gällande bestämmelser.
Sammanfattning
Kyrkogården är belägen på en höjd med utsikt över sjön Bolmen. Norr om kyrkogården finns ett gravfält från järnåldern. Längs vägen upp mot kyrka och kyrkogård går en allé av rönn. Söder om kyrkogården finns församlingshemmet och strax sydväst om detsamma finns en förrådsbyggnad. Den f d prästgården är belägen öster om landsvägen.
Kyrkogården består av två delar, den gamla och den nya delen. Den gamla delen omger kyrkobyggnaden och är indelad i fyra områden som delas genom grusgångar. De olika områdena har inga namn utan benämns i rapporten som sydöstra, nordöstra, sydvästra och nordvästra delen. Den nya delen består av kvarter för kistgravar och ett område avsatt som urnlund.
Tannåkers kyrka uppfördes 1794 och ersatte en medeltida träkyrka på samma plats. Kyrkogården har utvidgats en gång, 1975, åt öster.
Gravvårdarna på den ursprungliga delen av kyrkogården är blandade. Här finns gravvårdar från 1800-talet och framåt, låga, rektangulära eller smala, några högresta och några låga, breda. På nya kyrkogården finns gravvårdar från 1970-talet och framåt. Där finns bara låga gravvårdar och då främst låga, rektangulära. Ett antal äldre gravvårdar, från 1600- och 1700-tal finns bevarade. De står inte på sin ursprungliga plats men har ett högt kulturhistoriskt värde och skall vara registrerade i kyrkans inventarieförteckning.
Kistbegravningar är den vanligaste typen av gravsättning på kyrkogården. Ett område inom utvidgningen från 1975 är anlagt som urnlund.
Det är önskvärt att en inventering görs där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Då kyrkogårdens gravvårdar är av varierande utseende är de flesta kvarter relativt okänsliga för nytillskott. Ett alternativ är att äldre gravvårdar återanvänds.
Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grus- eller grästäckta och omgärdade av stenram eller staket bevaras och underhålls. De berättar om ett gravskick som var mycket vanligt under tiden kring sekelskiftet 1900 och fram till seklets mitt.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän beskrivning
Kyrkogården är belägen på en höjd med utsikt över sjön Bolmen. Norr om kyrkogården finns ett gravfält från järnåldern. Längs vägen upp mot kyrka och kyrkogård går en allé av rönn. Söder om kyrkogården finns församlingshemmet och strax sydväst om detsamma finns en förrådsbyggnad. Den f d prästgården är belägen öster om landsvägen.
Kyrkogården består av två delar, den gamla och den nya delen. Den gamla delen omger kyrkobyggnaden och är indelad i fyra områden som delas genom
grusgångar. De olika områdena har inga namn
utan benämns i rapporten som sydöstra, nordöstra,
sydvästra och nordvästra delen. Den nya delen består
av kvarter för kistgravar och ett område avsatt
som urnlund.
Omgärdning
Den äldre delen av kyrkogården omgärdas av en
stödmur som är kallmurad av gråsten. Den nya delen
omgärdas i syd och väst av en vallmur och i
norr av häckar av oxbär/cotoneaster.
Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar. En huvudingång till
den gamla kyrkogården i den södra muren, en in-
gång öster om den som leder in till den nya kyrkogården och en tredje som består av en trappa och som finns på den västra sidan. Mellan den gamla och nya delen leder en trappa. De båda ingångarna i södra sidan av kyrkogårdsmuren är försedda med grindar i smidesjärn. I den nya delen av kyrkogården har häcken som vetter mot norr fem öppningar.
Gångsystem
I den gamla delen av kyrkogården är gångarna täckta med grus. I den nya delen finns det såväl grusgångar som gångar lagda med cementplattor.
Vegetation
Trädkransen runt kyrkogården består av parklind som formklipps varje år. I trädkransen finns även någon enstaka lönn. Väster om huvudingången på den södra sidan står en stor tuja. Kring parkeringsplatsen i anslutning till den nya delen av kyrkogården växer
en häck av oxel och där finns även ett par tujor, en
lönn och en ask. Runt kvarteren i den nya delen av
kyrkogården växer oxbärs/cotoneasterhäckar och
mellan raderna av gravvårdar växer måbärshäckar.
Inne i området växer även några rönnar.
Gravvårdstyper
Kyrkogården har medeltida ursprung och har
använts kontinuerligt sedan denna tid. De äldsta
gravvårdarna är från 1600- och 1700-talet och består
av stående naturstenshällar som är placerade i
kyrkogårdens nordvästra del. De flesta gravvårdar
inom den gamla delen är huggna i grå granit eller
svart diabas. Det finns även enstaka gravvårdar
huggna i den röda graniten. Största andelen
är låga och rektangulära men det finns även låga
smala, breda låga och enstaka högresta gravstenar.
Tre gravplatser inom kyrkogården är omgärdade
av stenram/staket och ytan är täckt med grus. En
gravsten är huggen i marmor.
Byggnader
I anslutning till kyrkogården finns ett församlingshem
och en personal-/förrådsbyggnad. Inom
kyrkogården finns förutom kyrkan en klockstapel.
Församlingshemmet är uppfört i en och en halv våning.
Fasaden är klädd med stående locklistpanel
som är rödfärgad, taket är täckt med rött betongtegel.
Personalbyggnaden är även den klädd med
rödfärgad locklistpanel och taket är täckt med rött
betongtegel.
beskrivning av enskilda kvarter
Sydvästra delen
Allmän karaktär
Inom den sydvästra delen står klockstapeln. Området är rektangulärt format och skiljs från övriga delar av kyrkogården genom grusgångar. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Den största andelen gravvårdar inom denna del av kyrkogården är de låga rektangulära gravstenarna från 1970-talet. De äldsta gravvårdarna är från 1910-talet och den senaste från 2007. Det innebär att det förutom de låga rektangulära även finns ett antal gravvårdar från det tidiga 1900-talet vilka ofta är låga, smala eller något mer högresta och huggna i diabas.
Ett antal gravvårdar är resta som familjegravar,
några av dessa är breda och låga till sin form.
Ort- och gårdsnamn är vanligt förekommande,
till exempel Flahult, Skällandsö och Rummestad.
Ett fåtal gravvårdar är även försedda med titlar.
Exempel på dessa är kyrkovärden, lärarinnan och
lantbrukaren.
Nordvästra delen
Allmän karaktär
Detta område är oregelbundet till sin form. Det skiljs från den sydvästra delen genom en grusgång. På östra sidan gränsar det mot det nordöstra området. Ytan är bevuxen med gräs. Här har man placerat nio äldre gravstenar av natursten längs med den norra kanten av muren.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är låga, rektangulära och huggna i svart diabas eller grå granit. Den äldsta gravvården är från 1951 och den senaste från 1998. Ort- och gårdsnamn är mycket vanligt. Exempel på dessa är Färle, Flahult, Skällandsö, Lundåker och Rykull. Titlar är inte vanliga, det finns endast två gravstenar som är märkta med titel. På ett flertal gravstenar har man huggit in längre citat. Till exempel ”Lär du mig skog att vissna glad” och ”Tacken herren ty han är god”.
Sydöstra delen
Allmän karaktär
Den sydöstra delen är den del som har flest äldre gravvårdar där de flesta är placerade på sina ursprungliga platser. Det är ett rektangulärt format kvarter som avgränsas från övriga genom grusgångar. Ytan är gräsbevuxen. Vid en gravplats växer en större rhododendron.
Gravvårdstyper
De flesta gravvårdar är låga, rektangulära eller låga, smala men här finns även ett större antal högresta smala gravvårdar. Inom området finns två gravplatser som är täckta med grus och omgärdade av stenram. Den äldsta gravvården som är möjlig att tyda är från 1815. Utöver denna finns även en kalkstenshäll på vilken inskriptionen är oläslig. Gravvården från 1815 är även den huggen i kalksten. Den är rest över ett äkta par och har inskriptioner på båda sidorna. Här finns även ett gjutjärnskors från 1870. Den senast resta gravvården är från 1990-talet.
Ort-/gårdsnamn och titlar är vanligt förekommande. Även psalm- och bibelordshänvisningar förekommer. Bland ortnamn kan nämnas Färle, Lugnet, Flahult, Skällandsö och Horn. Bland titlar finns till exempel kantor, lantbrukaren, kyrkovärden och nämndemannen.
Särskilt intressanta gravvårdar förutom kalkstenshällen, kalkstensvården och gjutjärnskorset är J.R. Rouberts familjegravplats med gravvård och hög stenram i polerad diabas. Framsidan är försedd med en låg metallgrind och ytan är täckt med grus.
Nordöstra delen
Allmän karaktär
Området är oregelbundet till sin form. Det gränsar i söder till det sydöstra området och skiljs från det av en grusgång. I väster går det samman med den nordvästra delen. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
Blandningen är stor vad det gäller gravvårdarnas storlek, stenmaterial och form. Den äldsta gravvården inom hela området är från 1869 och den senaste är från 1999. Flest gravvårdar är från 1960- och 70-talen, låga, rektangulära gravvårdar huggna i grå och röd granit. Ort-/gårdsnamn och titlar är relativt vanligt förekommande. Exempel på ortnamn är Skällandsö, Roen, Östregärde och Muggebo. Exempel på titlar är kaptenen och riddaren, sätteriegaren, skräddaremästaren och byggmästaren Inom området finns en gravplats som är omgärdad av ett staket i gjutjärn och ytan är grustäckt. Inom gravplatsen står två gravstenar där den äldsta gravvården är från 1869, en obeliskformad gravsten huggen i grå granit. Den andra gravstenen är formad som en bas på vilken en urna med ett vitt kors på krönet är placerad. Hela gravvården är förutom korset huggen i diabas. Den har inskriptioner på alla fyra sidor av basen. En annan speciell gravvård är av kalksten och marmor rest över Säteriägaren Pehr Johannesson och hans hustru.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Den nya kyrkogården invigdes 1975. Det var arkitekt Hans Lindén, Växjö, som tog fram förslaget på utformningen. Det är kvartcirkelformat och är indelat i mindre områden som omgärdas av häckar av oxbär och måbär. Den norra delen är planerad för familjegravar och den södra delen för enkelgravar. I områdets mitt finns ett område avsatt som urnlund.
I anslutning till denna del av kyrkogården finns en parkeringsplats. Gången som leder in till området från parkeringsplatsen är grusad och längs med gången finns planteringar med perenna växter. I områdets södra del går gångar som är lagda med trampstenar av cementplattor.
Gravvårdstyper
Det är endast delen som är planerad för familjegravar liksom urnlunden som är utnyttjad. De gravstenar som finns är låga, rektangulära eller låga, smala till sin form. De är huggna i röd eller grå granit. Det börjar även bli vanligt med naturstenar. Den äldsta gravvården är från 1976 och den senaste från 2006. Ort-/gårdsnamn finns på enstaka stenar däremot finns det inga titlar. Exempel på ort-/gårdsnamn är Roen, Ljungsäter och Suntatorp. Några gravstenar är även försedda med bibelord-/psalmhänvisningar eller citat. Exempel på citat är ”Tack o Gud för vad som varit”. De symboler man ser på gravstenarna är ofta hämtade från naturen. Det kan vara blommor, fåglar eller en solnedgång.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1794 av Nils Widman från Öslöv i Berga socken efter ritningar från 1789. Den ersatte då en medeltida träkyrka, som varit belägen på samma plats. 1791 diskuterades att uppföra även den nya kyrkan av trä och en ny ritning utbads från ÖIÄ. Man återgick dock till stenkyrkoalternativet och när den nya ritningen anlände 1795 var stenkyrkan redan uppförd. Klockstapeln sydväst om kyrkan uppfördes 1798 av förre soldaten Måns Hak.
PLAN OCH MATERIAL - rektangulärt kyrkorum med sakristia i norr och vapenhus framför västingången. Ingång även mitt på sydsidan. Separat ingång till sakristian från väster. Uppförd av sten, putsad och vitkalkad. Taken täckta med tegel, på sakristians tak dock plåt. Vapenhuset av trä. På 1800-talet fanns även ett litet vapenhus av trä framför sydingången.
EXTERIÖR - Den enkla, rektangulära byggnaden är försedd med ett högt, valmat tak. Utformningen följer 1789 års ritning, där dock sydportalen, som vetter mot kyrkogårdens huvudingång, placerats i en monumentalt utformad mittrisalit krönt av ett kors. Portalen gjordes istället stickbågig utan omfattning och med ett halvfönster ovanför. Sakristian fick även helt andra proportioner.
INTERIÖR - Interiören är till stor del oförändrad frånsett altarpartiets utformning. Altaret pryds nu av ett krucifix. Den ursprungliga altarprydnaden utgjordes sannolikt av ett större kors. Kraftigare pilastrar inramade korfönstret och altarringen var sammanbyggd med korets bänkinredning. Predikstolen, som är utförd 1642, övertogs från gamla kyrkan. Orgeln tillkom 1877. Den nuvarande färgsättningen av bänkinredningen i blågrönt, ockragult och marmorering samt grågrönt och rosa på läktarbarriären tillkom 1941 och har senare förnyats. Tidigare omtalas inredningen vara målad i vitt och guld.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kyrkogården har medeltida anor. Kyrka och kyrkogård är placerad på en höjd vid sjön Bolmen. Strax norr om kyrkan ligger ett gravfält från järnåldern vilket berättar att platsen har varit betydelsefull under lång tid. På kyrkogården finns ett antal äldre gravstenar från 1600- och 1700-talen. De har placerats i kyrkogårdens nordvästra kant. En inventering gjordes 1829 av dåvarande pastorn. Han meddelar då att det inte finns några likstenar eller runstenar på kyrkogården.
På 1970-talets början utvidgades kyrkogården. Kyrkorådet hade som förslag att placera den nya delen norr om den nuvarande. På grund av att det fanns ett gravfält där med fem fornlämningar ändrades förslaget och lades öster om kyrkogården. Förslaget togs fram av arkitekt Hans Lindén, Växjö. Kyrkogården omfattade sammanlagt 226 gravplatser och invigdes 1975 av kontraktsprost Stig Andersson.
År 1794-1975 Ändring
1794 Kyrkan uppfördes och ersatte en medeltida träkyrka.
1798 Byggs klockstapeln upp.
1975 Kyrkogårdsutvidgningen invigdes.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
ÄLDRE RITNINGAR - 1770 planritning till ny kyrka (J P Leander); 1789 nybyggnad; 1795 nybyggnad (trä, altarpredikstol, G Pfeffer).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1930-talet); exteriör- och interiörfoton före och efter 1941 års renovering, ATA..
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Hammarskiöld, H. (2001). Minnets stigar.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin