Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarteret består av gravvårdar av varierad ålder och
utförande. Intressant i kvarteret är gravstenarna huggna
i diabas, försedda med dekorativa motiv slipade i
stenen. Inom kvarteret finns ett antal lokalhistoriskt intressanta
gravstenar som exempelvis den rest över f d
nämndemannen och kommunalordföranden. Kvarteret
är liksom hela kyrkogården relativt okänslig för nytillskott
men önskvärt är att äldre gravstenar i diabas
återanvänds.
Kvarter B
Kvarteret består av gravvårdar av varierad ålder
och utförande. Dominerande material är diabas. I
kvarteret finns ett antal lokalhistoriskt intressanta
gravstenar resta över lokalt kända personer. Ett antal
gravstenar är försedda med titlar som berättar
om yrkesgrupper som var vanliga på landsbygden,
ex barnmorska, båtbyggare, skräddare och v korpralen.
Önskvärt är att man vid nytillskott tillåter gravstenar
i den grå/svarta färgskalan som är dominerande
inom kvarteret. Återanvändning av äldre
gravstenar är ett alternativ.
Kvarter C
Kvarteret består av gravvårdar av varierad ålder
och utförande med tyngdpunkten på låga rektangulära
gravstenar från senaste delen av 1900-talet och
början av 2000-talet. Kvarteret är okänsligt för nytillskott.
Kvarter D
Kvarteret består av gravvårdar av varierad ålder
och utförande men där det sena 1800-talets gravvårdar
huggna i diabas och monumentalt utformade
dominerar. Även om gravstenarna är huggna i
olika stenmaterial är det diabasen som är vanligast.
Vid nytillskott är det önskvärt att man väljer gravvårdar
i den svart/grå färgskalan. Ett alternativ är
att återanvända äldre gravvårdar.
Kvarter E
Kvarteret består av gravvårdar av varierad ålder
och utförande såväl gällande form som stenmaterial.
Det gör att kvarteret är relativt okänsligt för
nytillskott. Önskvärt är dock att äldre gravstenar
återanvänds.
Kvarter F
Kvarteret består av gravvårdar av varierad ålder
och utförande där den äldsta är från 1800-talets
mitt. På grund av den stora variationen är kvarteret
relativt okänsligt för nytillskott. Det är dock önskvärt
att de äldre gravvårdarna bevaras alternativt
återanvänds.
Kvarter G
Kvarteret är intressant pga det stora antalet monumentala
gravvårdar liksom den gravplats som är
omgärdad av stenram och täckt med grus. Det är
önskvärt att de äldre monumentala gravvårdarna
bevaras alternativt återanvänds. Vid eventuella nytillskott
är det viktigt att hänsyn tas till de monumentala
gravvårdarna. Då flertalet gravstenar är av
grå granit eller diabas är det önskvärt att nytillskott
hålls i samma färgskala.
Sammanfattning
Odensjö kyrka ligger vackert belägen på den s k Kyrkudden intill sjön Bolmen i Odensjö by. Odensjö socken omnämns första gången 1389 i skriftliga källor, ”i odhinsreda sokn”. Kyrkogården har liksom kyrkan medeltida ursprung. De utvidgningar som är kända är från tiden kring 1800-talets slut och 1920- talet. Troligtvis har kyrkogården före det haft samma form och storlek under lång tid tillbaka. På en karta från 1696 har den samma form.
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur som bitvis är uppmurad i terrassform. En trädkrans av kastanj omgärdar även den kyrkogården.
Tidigare var kyrkogårdens kvarter avskiljda från varandra med grusgångar. Idag är de flesta gångarna igensådda och det är endast huvudgången och ytterligare en gång som finns kvar. Kvarteren är gräsbevuxna och gravstenarna är inom vissa kvarter placerade längs rygghäckar av tuja, cotoneaster och spirea. På kyrkogården står två solitära större träd, björk och hängask.
Kistbegravningar är den vanligaste typen av gravsättning på kyrkogården. Det finns ingen minneslund eller urnlund.
Gravvårdarna på kyrkogården är av varierande sort. Det är dock vanligast med gravvårdar huggna i sten. Endast tre järnkors finns på kyrkogården varav två är borttagna från sina gravplatser. De äldsta gravstenarna är ifrån 1700-talet och består av oregelbundet formade naturstenshällar med enkla inskriptioner av initialer och årtal och som troligtvis har varit stående. Dessa är borttagna och står placerade längs med kyrkogårdsmuren i kyrkogårdens östra del. En stor mängd gravstenar är monumentala obeliskformade eller högresta med spetsformade krön och huggna i diabas. Övriga gravvårdar är lägre, såväl smala, rektangulära som breda till sin form. Utmärkande är att det finns ett stort antal gravstenar huggna i diabas som har välgjorda slipade dekorationer.
Det är önskvärt att en inventering görs där varje sten bedöms kulturhistoriskt, konstnärligt samt lokalhistoriskt. Särskilt intressanta gravvårdar bör sedan vårdas och bevaras som kulturgravar. Då kyrkogårdens gravvårdar är av varierande utseende är de flesta kvarter relativt okänsliga för nytillskott. Ett alternativ är att äldre gravvårdar återanvänds.
Önskvärt är även att den gravplats som idag är grus- eller grästäckta och omgärdade av stenramar eller häckar bevaras och underhålls. De berättar om ett gravskick som var mycket vanligt under tiden kring sekelskiftet 1900 och fram till seklets mitt.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Kyrkogården ligger centralt placerad i Odensjö
by vid sjön Bolmen. Öster om kyrkogården går en
udde ut i sjön, den sk kyrkudden. Här växer rönnar
och under sommartid brukar friluftsgudstjänster
hållas i området. Mellan församlingshem och kyrkogård
finns en brygga, kyrkbryggan, som anlades
för den ångbåtstrafik som förr gick på Bolmen.
Kistbegravningar är den vanligaste typen av
gravsättning på kyrkogården. Det finns ingen minneslund
eller urnlund.
På kyrkogården är ytterbelysning i form av
lyktor på stolpar placerade.
Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur.
Den är uppförd 1877 enligt inskription på
grindstolparna in till kyrkan, ”Muren lagd anno
1877”. På den norra och östra sidan är muren uppförd
i en terrassering med en mur som bitvis stöder
en gångväg som följer kyrkogårdsmurens norra
och östra sida.
Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar. Huvudingången
är belägen i väster. Utöver den finns en ingång i
söder, en i öster och en i nordost. Huvudingången
består av en dubbelgrind och två enkla grindar
som är fästa i huggna fyrkantiga granitstolpar som
avslutas med pyramidformade krön. Grindarna är
i smidesjärn. Den nordöstra och östra ingången leder ut på den terrassering som går längs med kyrkogårdens norra sida. Från den nordöstra når man även komposten som är placerad vid den nedre muren. Den södra ingången leder från parkeringsplatsen och tillkom liksom den nordöstra ingången någon gång mellan 1955 och 1970. Övriga ingångar är även de försedda med grindar i smidesjärn.
Gångsystem
Tidigare var kyrkogårdens kvarter avskiljda från
varandra med grusgångar. Idag är de flesta gångarna
igensådda och det är endast huvudgången och
ytterligare en gång som finns kvar. Området framför
kyrkans port är täckt med kalkstensplattor och
från den södra ingången liksom från kyrkporten
och bort till sakristians dörr går gångar lagda med
kalksten.
Vegetation
Kring kyrkogården växer en trädkrans av kastanjer.
Längs gången upp mot kyrkan växer parklind som
är hamlade. Tidigare växte där kastanjer som även
den hamlades. Inne på kyrkogården växer häckar
av rosenspirea, tuja och XXXX. Tujahäcken anlades
då kyrkogården grävdes om på 1940-talet. På
kyrkogården finns även några solitära träd, björk
och hängask. Vid enskilda gravplatser växer prydnadsbuskar
och barrträd.
Ytorna är gräsbevuxna. På kyrkogårdsmuren
växer bland annat suckulenter och stensöta.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på kyrkogården är av varierande
sort. Det är dock vanligast med gravvårdar huggna
i sten. Endast tre järnkors finns på kyrkogården varav
två är borttagna från sina gravplatser. De äldsta
gravstenarna är ifrån 1700-talet och består av oregelbundet
formade naturstenshällar med enkla inskriptioner
av initialer och årtal och som troligtvis
har varit stående. Dessa är borttagna och står placerade
längs med kyrkogårdsmuren i kyrkogårdens
östra del. En stor mängd gravstenar är monumentala
obeliskformade eller högresta med spetsformade
krön och huggna i diabas. Övriga gravvårdar
är lägre, såväl smala, rektangulära som breda till
sin form. Utmärkande är att det finns ett stort antal
gravstenar huggna i diabas som har välgjorda slipade
dekorationer.
I en inventering från 1829 nämns bland särskilt
intressanta gravstenar endast en med inskrift
”Tacksamheten reste denna Minnesvård efter Prosten
och Kyrkoherden öfver Odensjö Pastorat Magister
Magnus Wieslander, född 1727 död 1820.
Den rättfärdige sofver blott Han väckes af Herran
Job 5:26”. Gravstenen finns kvar än idag, det är en
liggande häll. Tyvärr är den i mycket dåligt skick,
har spruckit sönder.
Byggnader
Nordväst om kyrkogården står en ekonomibyggnad där redskap förvaras för kyrkogårdens skötsel. Söder om kyrkan ligger församlingshemmet som tidigare var skola. Byggnaden uppfördes på 1880-talet som kyrkskola och 1967 hade den renoverats och invigdes som församlingshem. Väster om kyrkan på andra sidan landsvägen ligger prästgården som uppfördes på 1920-talet och som idag fungerar som privatbostad. Dagens prästgård ersatte en äldre byggnad som revs och flyttades några hundra meter norr ut för att byggas om till ålderdomshem. Idag fungerar den som privatbostad.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget längs med kyrkogårdsmurens
västra, östra, norra och södra sida. Gravplatserna
är placerade med ryggen åt muren. Ytan är gräsbevuxen.
I den östra delen är borttagna gravstenar
placerade. Hela kvarteret är inte utnyttjat.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande.
Vanligast är gravstenar huggna i diabas och
de finns i alla former, såväl högresta monumentala
som lägre både smala, rektangulära och breda.
Även några hällar finns. Andra stenmaterial som
grå och röd granit finns också. Den äldsta gravstenen är ifrån 1881 och den yngsta från 1990-talet. De flesta är ifrån 1910 – 1930-talen. Vid den tiden var diabasen vanlig och ofta dekorerades gravstenarna med slipade mönster i form av kors, blommor och växtornament. Det är mycket vanligt att gravstenen är försedd med ortnamn, exempelvis Rydala, Löckna, Torsborg, Fagerlid och Önne. Titlar är inte allmänt förekommande men bland de titlar som finns kan nämnas handlanden, f d kyrkovärden, lantbrukaren och banmästaren. Psalm- och bibelordshänvisningar finns men är inte allmänt förekommande. Några gravvårdar skiljer sig från de övriga, exempelvis två gravstenar huggna som ett kors i röd och grå granit och ett gjutjärnskors.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B är beläget i kyrkogårdens nordvästra del.
Det gränsar mot kvarter A på två sidor, kvarter C i
öster och kvarter E i söder. Gränsen mot kvarter
A är otydlig då grusgångarna som tidigare fanns
har såtts igen. I öster och söder skiljs kvarteret åt
från övriga kvarter med grusgångar. Gravvårdarna
är placerade i rader på båda sidor längs med rygghäckar
av rosenspirea och tuja. Ytan är gräsbevuxen.
I kvarteret växer en björk. Gravvårdarna är av
varierande ålder och utförande. Kvarteret var tidigare
det sk ”fattigmanskvarteret” där den allmänna
linjen fanns.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande. De flesta är låga såväl rektangulära som smala och bredare. Det finns även mindre hällar. Diabas är dominerande men här finns även grå granit och någon enstaka gravsten i röd granit. Gränsen mot kvarter D är otydlig då grusgångarna som tidigare fanns har såtts igen. Ortnamn är vanligt förekommande t ex Sonhult, Dyhult, Vekadal, Gårdshult, Ånäs och Unnen. Psalm- och bibelord är inte vanliga liksom titlar. Bland de titlar som finns kan nämnas muraren, skräddare, båtbyggare, barnmorska, folkskollärare och förlagschef. De äldsta gravstenarna är ifrån 1880-talet och de yngsta från 2000-talet. Största antalet är ifrån 1930 – 50-talen.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är beläget i kyrkogårdens norra del. Det
gränsar mot kvarter A, B, D och F. Gränsen mot
kvarter D är otydlig då grusgångarna som tidigare
fanns har såtts igen. I väster och söder skiljs kvarteret
åt från övriga kvarter med grusgångar. Gravvårdarna
är placerade i rader på båda sidor längs med
rygghäckar av cotoneaster/oxbär och tuja. Ytan är
gräsbevuxen. Gravvårdarna är av varierande ålder
och utförande.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande
med tyngdpunkt på gravstenar från senare hälften
av 1900-talet samt 2000-talets början. Den äldsta
gravstenen är ifrån 1890-talet. De flesta är låga och
rektangulära med raka eller oregelbundet formade
krön. Materialen är blandade här finns t ex diabas,
grå och röd granit, labrador och hallandsgranit.
Orter är vanligt förekommande t ex Åsen,
Torsborg och Torseryd. Psalm- och bibelord är inte
vanliga liksom titlar. I kvarteret finns ett kors i trä
och en gravsten formad som en uppslagen bok.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är beläget i kyrkogårdens nordöstra del.
Kvarteret är placerat längs med kyrkans långsida.
Det finns inga rygghäckar och gravstenarna är oregelbundet
placerade i rader. Ett stort antal av gravstenarna
har en monumental utformning och det
dominerande materialet är diabas.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande
även om ett stort antal av gravstenarna har en monumental
utformning och det dominerande materialet
är diabas.
Flertalet av stenarna är ifrån 1800-talets sista
årtionden och 1950- och 60-talen. Den äldsta stenen
är från 1882 och de yngsta från 2000-talets
början. Gravstenarna är huggna i diabas, grå och
röd granit. Varken titlar eller bibelords- och psalmhänvisningar
är vanliga. Bland de titlar som ändå
finns kan nämnas hemmansägare, folkskollärare,
f d kyrkovärd och f d stationsinspektoren. Orter
är mycket vanliga t ex Moanäs, Röshult, Vret och
Åsen. I kvarteret finns en gravsten prydd med en
porslinsmedaljong av Thorvaldsen föreställande
”Natten”. Bland särskilt intressanta gravvårdar är
den häll över prästen Wieslander (född 1727 död
1820) som nämns i den inventering som gjordes
1829. Gravhällen är dock i mycket dåligt skick.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E är beläget i kyrkogårdens sydvästra
del. Det gränsar mot kvarter A, F och B. Hälften
av kvarteret består av en gräsmatta. Gravstenarna
är placerade på båda sidor om rygghäckar av tuja.
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande.
De äldsta gravstenarna är ifrån 1880-talet och de
yngsta från 2000-talets början, så gott som alla årtionden
finns representerade. Dominerar gör gravvårdar
från 1970- och 80-talen. Gravstenarna är
till största delen låga men varierar mellan att vara
rektangulära breda eller smala högresta. Orter är
vanliga medan titlar och bibelords- och psalmhänvisningar
är ovanligare. Bland orter finns exempelvis
Byholma, Vekadal, Gårdshult, Torseryd och
Skrinhult.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F är beläget i kyrkogårdens södra del.
Kvarteret gränsar mot kvarter A, E, G och C. I öster
avslutas kvarteret mot kvarter G med ett gångstråk
av kalksten som går mellan ingången i söder
och kyrkan. Gravvårdarna är placerade i rader på
båda sidor om rygghäckar av tuja. Gravvårdarna är
av varierande ålder och utförande.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande.
Den äldsta gravvården är från 1800-talets mitt och
rest över donatorn Per Andersson och hans hustru
Maria Johansdotter av församlingen. I övrigt är
alla årtionden representerade dock dominerar tiden
från 1940-talet och framåt. Gravvårdarna är placerade
längs med rygghäckar av rosenspirea och tuja.
Det finns såväl låga som högre, mer monumentala.
De är huggna i olika typer av stenmaterial bland
de äldre dominerar diabasen. Orter är vanliga, här
finns t ex Röshult, Vret, Loftsgård och Torseryd.
Även titlar är mer vanligt förekommande än i övriga
kvarter, här finns exempelvis hemmansägare, f
d nämndemannen, riksdagsman och kyrkoherden.
Kvarter G
Allmän karaktär
Kvarter G är beläget söder om kyrkobyggnaden. Här finns ett stort antal monumentala gravvårdar och flera präster och kyrkvärdar har sina gravplatser här. Kvarteret gränsar till kvarter A och F. Det finns inga rygghäckar men där växer en hängask. Ytan är gräsbevuxen.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns ett stort antal monumentala högresta
gravstenar huggna i diabas. Här finns även
den enda gravplatsen på kyrkogården som är omgärdad
av stenram och där ytan är täckt med grus.
Den äldsta gravstenen är ifrån 1869 och den yngsta
från 1998. Flera gravstenar är ifrån 1800-talets andra
hälft men ett stort antal är även från 1930-talet.
Orter är vanliga och här kan nämnas Röshult,
Ånäs, Torarp och Odensjö. Titlar är vanligare förekommande
i detta kvarter jämfört med större delen
av de övriga kvarteren på kyrkogården. Här finns
flera gravstenar resta över präster och kyrkvärdar
men här finns även lärarinnan, handlanden och f d
verkmästaren.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården har medeltida ursprung. På en geometerisk avmätning från 1696 ser man att kyrkogårdsmuren var försedd med två stigluckor, en i nordvästra delen av murens västra sida samt en mitt på södra sidan. Troligtvis hade kyrkogården samma storlek fram till de två utvidgningar som gjordes under 1800- talets slut/1900-talets början. Första utvidgningen gjordes åt väster då kyrkogårdsmuren flyttades ca 3 – 5 meter, troligtvis gjordes den 1877. Samtidigt flyttades kyrkogårdsmuren fram. Den senaste gjordes 1928 då kyrkans kor byggdes om och en utvidgning gjordes av kyrkogården i öster. Kyrkogårdsmuren var innan dess avrundad och fick vid utvidgningen en mer spetsig form. Förslaget till utvidgning gjordes av A Norbeck, Odensjö. Hans förslag till plantering är ligusterhäck innanför kyrkogårdsmuren, utmed gångarna och mellan gravplatserna precis som på övriga delar av kyrkogården. På gravkullarna föreslår han att vintergröna planteras.
Under altaret finns ett gravkor över af Halldt och Stjerna i Björkenäs. Fram till år 1894 var vapenhusets golv belagt med gravstenshällar som sedan flyttades ut på kyrkogården. På vårdarna var de avlidnas initialer inhuggna. Detta enligt en beskrivning i Nya Vexiobladet från 1902. I beskrivningen kan man även läsa att ringningen för den döde sker kl 10 f m dagen efter dödsfallet. Klämtningen skedde först med 3 slag med varje klocka, växelvis i 3 omgångar, man börjar med storklockan för mansperson och med lillklockan för kvinnoperson. Liken begravdes i regel på söndagarna. Det första liket som kördes till kyrkan var på annandag jul 1861. Förut hade alla burits hela vägen, hur lång den än var. På 1940-talet grävdes kyrkogården om.
Före omgrävningen var kyrkogården
gräsbevuxen och i gräset var gravplatser
täckta med grus, omgärdade med såväl
låga som högre häckar och oregelbundet
placerade. Vid omgrävningen planerades
kyrkogården i kvarter som skiljdes åt med
grusgångar. Gravstenarna flyttades och
ställdes på rad med ryggarna mot rygghäckar
av liguster och tuja. På en flygbild
från mitten av 1900-talet ser man att ett
flertal av gravplatserna fortfarande var
omgärdade av låga häckar och ytan var
täckt med grus. I en frågelista angående
kyrkogården från 1949 svarar E Ahlberg
att det på kyrkogården växter kastanj,
lönn, hängbjörk, ask, syren, hydronger,
spirea, jasmin och ligusterhäckar.
1955 togs ett förslag till omläggning
av Odensjö kyrkogård fram av R Ekstedt,
Växjö. I förslaget finns nyanläggning
av gravplatser inom kyrkogårdens östra
del, anläggande av gångar bland annat
kalkstensgång framför kyrka och mellan
vapenhus och sakristia liksom planteringsförslag
m m.
Under 1900-talets slut har grusgångarna
lagts igen liksom grustäckta och
häckomgärdade gravplatser och idag
finns endast en gravplats kvar som är
täckt med grus.
Ända in på 1900-talets slut fanns traditionen
kvar med risning av vägarna, dvs
att man lade ut kors formade av granris
och blommor på landsvägen fram till kyrkan
i anslutning till att kistan med den
avlidne fördes till kyrkogården för begravningen.
ATA.
Klipparkivet vid Smålands museum.
Topografiska arkivet vid Smålands museum.
Vassi, Heidi, red.. (1998). Kyrkobyggnader i Kronobergs län. ISBN: .
Hammarskiöld, H. (2001). Minnets stigar.. ISBN: .
Wennersten, Birgit. (1998). Odensjö kyrka. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin