Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Svanshals kyrka och kyrkogården med murar, grindar, trädkrans och sockenmagasin är en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Enligt uppgift kan den väst/östliga gången i höjd med sockenmagasinet ligga på en gammal begränsning av kyrkogården mot norr. Detta gör att kyrkan under äldre tid troligen låg något mer på kyrkogårdens norra del, en placering som var den vanliga. Grindarna med sina stolpar har ett högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller även ingången med sin enkla grind i norra muren. Denna ingång visar att det har funnits något norr om kyrkogården som gjort det meningsfullt med en öppning här. I det här fallet rör det sig om bl a småskola och kommunalhus, numera rivna. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet. Sockenmagasinet från tidigt 1800-tal har bl a ett högt samhällshistoriskt värde. Magasinet visar på ett vanligt förekommande system under 1700- och 1800-talen för att bl a hantera år med sämre skördar.
Grusgångarna och rygghäckarna på kyrkogårdens norra del är viktiga för den strikta karaktären, som av en ritning från 1953 att döma fanns redan på 1950-talet. Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i grusdelen av kyrkogården söder om kyrkan. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och här på Svanshals kyrkogård finns ett av länets bäst bevarade exempel på denna tradition. Några gravar omgärdas av stenram, vilket verkar har varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. På kyrkogårdens norra del finns ett fåtal stenramsgravar bevarade.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de mer ålderdomliga gravvårdarna, speciella typer av gravvårdar så som gjutjärnskors, s k bautastenar och avbrutet livsträd. Det gäller även de enklare gravvårdarna norr om kyrkan, som kan vara rester av ett linjegravsystem. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats.
Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Svanshals dominerar titlar som har med jordbruket att göra: hemmansägare, lantbrukare och godsägare. Bland andra titlar representeras olika hantverksyrken: murarmästare, kakelugnsmakare och smidesmästare.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Området norr om kyrkan Gravplats nr 1-335
Kulturhistorisk bedömning
Grusgångarna och rygghäckarna på kyrkogårdens norra del är viktiga för den strikta karaktären, som av en ritning från 1953 att döma fanns redan på 1950-talet. Även enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt intresse. Det gäller även de enklare gravvårdarna som kan vara rester av ett linjegravsystem. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Stenramsgravarna visar på en tradition som verkar ha varit vanligast från 1920-talet fram till och med 1960-talet.
Området söder och öster om kyrkan Gravplats nr 337-347, övriga
gravnummer saknas
Kulturhistorisk bedömning
Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i grusdelen av kyrkogården söder om kyrkan. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och här på Svanshals kyrkogård finns ett av länets bäst bevarade exempel på denna tradition. Några gravar omgärdas av stenram, vilket verkar har varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de mer ålderdomliga gravvårdarna, speciella typer av gravvårdar så som gjutjärnskors, s k bautastenar och avbrutet livsträd och gravvårdar med titlar.
Inventeringsår (1993)
Byggnadsdel (1993): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN Kyrkans medeltida byggnadshistoria och dess ursprungliga planform är inte helt klarlagd. Den är uppförd av kalksten och gråsten och sannolikt härstammar de äldsta delarna från äldre medeltid. Tornet, varav sannolikt de nedre delarna är bevarade, tillhörde antingen den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort därefter. En uppmätningsritning från 1842 visar en tydlig vertikal genomgående skarv mellan tornet och långhuset. Tornet har dessutom en skråhuggen kalkstensockel medan långhuset saknar markerad sockel, vilket kan tyda på att de inte är uppförda vid samma tid. Senare under medeltiden uppfördes ett nytt kor av samma bredd som långhuset och kyrkorummet valvslogs. På korets östvägg ska det ha funnits huggna människohuvud av sten. Under senmedeltid eller under 1600-talet tillbyggdes sakristian.
Kyrkans utseende under 1600-talet är känt tack vare en teckning, utförd 1669 av tecknaren och fornforskaren Elias Brenner. Avbildningen visar kyrkan med synlig kalkstensmur, ett kort och kraftigt torn och ett vapenhus vid södra långhusväggen. Kort därefter bekostade hovintendenten Zacharias Rehnberg, dåvarande ägaren till Renstad eller Kälkestad som gården hette fram till 1684, en större ombyggnad av kyrkan. Kyrkan lär då ha varit i ett mycket bristfälligt skick och långhusmurarna förstärktes med bjälkar fastsatta med ankarjärn. Större fönsteröppningar togs upp i koret och i långhuset. Rehnberg skänkte även predikstolen, som ursprungligen lär ha kommit från Stockholm. Ljudtaket är försett med hans och hans hustru Margareta Beijers vapen. Friherrinnan Hedvig Margareta von der Pahlen på det närbelägna Kylebergs säteri har även donerat konsthistoriskt värdefulla inventarier till kyrkan. Altarprydnaden, som framställer Nattvarden, är utförd av bildhuggaren Burchardt Precht och har tidigare varit en predella, d v s underdelen i en altaruppsats i Stockholms slottskapell. Den räddades vid slottsbranden 1697 och kom till Svanshals kyrka 1732 tack vare von der Pahlen, som var hovdam hos drottning Ulrika Eleonora. von der Pahlen bekostade ett iordningställande av koret, bl a inrättades ett gravkor för henne på södra sidan. Två mycket speciella pyramider, som nu förvaras i tornkammaren, är även en gåva från henne. De har ursprungligen stått i koret vid säteriets Kylebergs mans- och kvinnobänkar. De har markerat gränsen mellan långhus och kor och kunde närmast betraktas som en ersättning för medeltidens och renässansens korskrank. Under läktaren finns delar av den äldre bemålade läktarbarriären uppsatt. Målningarna, som är utförda av målarmästare Sven Gustavsson Stoltz, är även bekostade av ägarna till socknens större gårdar.
Kyrkans nuvarande utseende härstammar från den omfattande ombyggnad som utfördes under åren 1842-1845 under ledning av byggmästaren Abraham Nyström. Ritningarna var utförda av sonen August Nyström och justerade av Johan Carlberg på Överintendentsämbetet. Abraham Bengtsson Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland. Tornet, som lär ha varit i mycket dåligt skick, revs ner i jämnhöjd med långhusets taklist. På en uppmätningsritning utförd strax före ombyggnaden syns en invändig trappa i tornets norra mur och bänkkvarteren är markerade ända ner mot västra muren. Kyrkan fick, såväl exteriört som interiört, en för tiden typisk nyklassicistisk utformning. Ett nytt torn murades upp enligt tidens stilideal med flackt takfall och stram fyrkantig öppen lanternin. Kyrkan fick en ny huvudingång i väster och symmetriskt placerade rundbågiga fönsteröppningar. Den äldre sydportalen och korportalen sattes igen. Sakristian på nordsidan revs och ersattes av en ny på östra sidan. Interiören omskapades helt, tornets bottenvåning iordningställdes till vapenhus och kryssvalven i kyrkorummet ersattes av ett tunnvalv. Kyrkorummet försågs med ny sluten bänkinredning som ansluter mot väggarna och orgelläktare och koret fick en för tiden symmetrisk utformning med dörrar till den bakomliggande sakristian. Den fasta inredningen pryds av Abraham Nyströms typiska blomornament. Den nuvarande orgeln, som är byggd av orgelbyggare Söderling i Göteborg, tillkom 1865 och ersatte då en äldre orgel, byggd av orgelbyggare Jonas Wistenius i Linköping.
Det dröjde i stort sett hundra år till nästa större renovering. På 1920-talet uppgjordes ett program för restaurering, men endast en ommålning skedde. Mellan åren 1951-1956 renoverades kyrkan, exteriört och interiört, under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Motivet var att återge kyrkan något av dess 1600-talskaraktär. Kyrkan återfick då sitt spåntäckta tak och fasaderna putsades om. De äldre järnfönstren ersattes av nya kopplade fönster med antikglas i blyspröjs. Ett nytt altare tillkom. När golvet i koret lades om upptäcktes det Rehnbergska gravvalvet med nio kistor i behåll. På korets norra vägg finns även en marmortavla infälld med text på latin över Zacharias Rehnberg. Bänkinredningen moderniserades och fyra bänkdörrar med de Rehnbergska och von der Pahlenska vapnen, som förvarats i tornkammaren, placerades i de främsta bänkraderna. Bland kyrkans övriga inventarier bör nämnas en medeltida dopfunt, som sedan 1865 finns på Historiska Museet i Stockholm samt en dopfunt i röd kalksten, tillverkad under 1600-talets andra hälft. Vidare finns hela gravhällar samt fragment av gravhällar i vapenhuset och långhuset samt även en häll, som är inmurad på södra ytterväggen.
Kyrkan har vita spritputsade fasader med slätputsade dekorativa inslag, rundbågiga fönsteröppningar med kopplade fönster tillkomna 1956. Långhusets sadeltak är spånklätt och sakristians tak samt lanterninen täckt med svartmålad galvaniserad plåt. Tornets kors kröns av en förgylld svan, som enligt uppgift ska ha satts upp redan under 1700-talet. Huvudingången är i väster.
År 1100-1199 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av rikt skulpterad vätternsandsten. Gåva 1862 till Statens Historiska Museum, Stockholm.
År 1644 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklocka
År 1650-1699 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av röd kalksten, tillverkad i Skänninge eller Vadstena.
År 1650-1699 Fast inredning - altaruppsats
Altarprydnad av Burchardt Precht, tidigare predella i en altaruppsats i Stockholms slottskapell före branden 1697, skänkt 1726 av Margareta von der Pahlen på Kyleberg, uppsatt i kyrkan 1732.
Konstnär: Burchart Precht
År 1688 Fast inredning - predikstol
Predikstol från Stockholm, skänkt av Zacharias Rehnberg på Renstad.
År 1688 Fast inredning - altarring
Ett korskrank och altarrundel uppsattes. Ommålning.
År 1688 Fast inredning - skrank
Ett korskrank och altarrundel uppsattes. Ommålning.
År 1726 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla från Stockholms gamla slott och pyramider m m skänkta av Margareta von der Pahlen på Kyleberg. Förvaras nu i tornrummet.
År 1732 Specifika inventarier - altartavla
1600-tals altartavlan från Stockholms slottskapell sattes upp i kyrkan. Altarprydnaden, som kompletterats av bildhuggaren Gottlieb Rosenberg uppsattes på ett likartat sätt som den ursprungligen varit placerad i Slottskapellet.
Konstnär - Bildhuggare: Gottlieb Rosenberg
År 1732 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Målning i koret av målarmästare Daniel Hjulström.
År 1740 Fast inredning - orgel
Orgel av Jonas Wistenius med träsniderier av bildhuggare Anders Maximilian, ersattes av en ny 1865.
Konstnär - Bildhuggare: Anders Maximilian
Orgelbyggare: Jonas Wistenius
År 1744 Specifika inventarier - kyrkklocka
Kyrkklocka gjuten av Magnus Hultman i Norrköping, omgjuten 1927.
Klockgjutare: Magnus Hultman
År 1860-1879 Teknisk installation - värme
Värmekamin på södra väggen.
År 1865 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1741 ersattes av en ny orgel, byggd av J N & C Söderling, Göteborg, bekostad av göteborgssläkten Dickson, som då ägde Kyleberg, renoverad 1911.
År 1911 Fast inredning - orgel
Renovering av orgeln från 1865 av orgelbyggarfirman E A Setterqvist & Son, Örebro
År 1926-1927 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning av kyrkorummet, bänkar m m i en ljusgrå ton. Arkitekt Ove Leijonhufvud.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1927 Specifika inventarier - kyrkklocka
Kyrkklockan från 1744 omgjuten hos K G Bergholtz & Co, Stockholm.
Klockgjutare: Kristian (K G) Bergholtz
År 1928 Teknisk installation - värme
Ny kamin insattes.
År 1946 Teknisk installation - värme
Elektrisk värmeanläggning.
År 1974 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Ommålning med plastfärg.
År 1991 Underhåll
Alla plåtbeslag förnyades.
År 2002 Underhåll - exteriör
Putslagningar och plåtarbeten på tornet. ATRIO Arkitekter AB, Västervik.
År 2002 Underhåll - interiör
Sakristan, omputsning av väggarna, nytt golv, ommålning av snickerier. ATRIO Arkitekter AB, Västervik.
SVANSHALS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Ödeshögs församling Ödeshögs kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Eliason, T: Svanshals kyrka. En liten orientering. 1956. .
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, N-Ö, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin