Motivering (skydd): Röks kyrkomiljö ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövården och är dessutom ett välbesökt turistmål av internationellt intresse, eftersom Rökstenen står omedelbart utanför kyrkogårdsmuren.
Kyrkogården
Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden
Röks kyrka är såväl exteriört som interiört mycket välbevarad och ett av de främsta exemplen på empiretidens kyrkor i länet. Kyrkan utgör även en god representant för de stora kyrkobyggnaderna som uppfördes under mitten av 1800-talet till följd av befolkningsökningen. Interiören är i stort sett oförändrad och starkt präglad av byggnadstidens ideal genom att ursprunglig inredning, såsom predikstol, altare och altaruppsats, altarring, nummertavlor, bänkinredning, väggfasta bänkar, alla invändiga dörrar, läktarbänkar och läktarbröstning är bevarad. Undantag är några borttagna bänkar i kyrkans västra del samt på läktarens norra sida. Kyrkan har även ett stort värde ur ett regionhistoriskt perspektiv då den är uppförd av östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Det är även ovanligt att klockringning och lucköppning fortfarande sker manuellt. Trampmaskinen, som fortfarande är i bruk, visar på den mekaniska utvecklingen under 1800-talets industrialisering.
Kyrkobyggnaden som helhet utgör ett nationellt kulturarv. Att bevara kyrkobyggnaden i sin nuvarande skepnad med den information den bär på är en viktig uppgift i arbetet med att förvalta de kulturhistoriska värdena. Kyrkans nyklassicistiska exteriöra karaktär förstärks av de putsade fasaderna och det svartmålade plåttaket.
Sammanfattning
" Röks kyrkomiljö ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövården och är även ett välbesökt turistmål av internationellt intresse, eftersom Rökstenen står omedelbart utanför kyrkogårdsmuren.
" Kyrkan är en av de ståtligaste och bäst bevarade empirekyrkorna i landet. Den är mycket välbevarad såväl exteriört som interiört och kyrkobyggnaden som helhet utgör ett unikt nationellt kulturarv.
" Från den medeltida kyrkan kvarstår en del inventarier, däribland dopfuntscuppan och dopfunten av kalksten tillverkad i Mikaels Hackes verkstad. Kyrkans äldre föremål visar på en lång historisk kontinuitet och samband med den nu riva medeltidskyrkan.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Röks kyrka är belägen på östgötaslätten. Kyrkomiljön ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövården och utgör även ett välbesökt turistmål av internationellt intresse, eftersom Rökstenen är uppställd i direkt anslutning till kyrkogårdsmuren. Den är landets märkligaste runsten genom sitt språkliga innehåll och antal runor. Den medeltida kyrkan, som var uppförd av kalksten på 1100-talet, revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes 1842-1845. Den nya kyrkan uppfördes av sten med ett rektangulärt långhus med rakslutet kor och halvrund sakristia i öster samt västtorn. Ritningarna är utförda av östgötabyggmästaren Abraham Nyström och reviderade av arkitekt Carl Gustaf Blom Carlsson vid Överintendentsämbetet. Fasaderna är vitputsade och det relativt flacka sadeltaket är plåttäckt. Huvudingången är via tornet i väster, men ingångar finns även centralt placerade på långhusets nord- och sydsidor. Kyrkan är mycket välbevarad såväl exteriört som interiört och är en av de bäst bevarade empirekyrkorna i landet.
KYRKOGÅRDEN omgärdas av en stenmur med ingångar i söder, öster samt i norr från prästgården. De södra och östra grindstolparna bär inskriptionen "ÅR 1804". Smidesgrindarna är konstfullt utförda och är av samma typ som återfinns vid kyrkorna i Svanshals och Kumla.
Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - RÖK
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 840, 1900: 960, 1995: 212
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en svag höjd ca 10 km nordnordost om Ödeshög i övergången mellan slätt och skogsbygd i ett fornlämningsrikt landskap. I anslutning till kyrkan ligger prästgården och en f.d. skola, nu turistcentrum med anknytning till Rökstenen, som återfanns i en tiondebod som revs 1843.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan var romansk och bestod enligt äldre avbildningar av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. På västra sidan fanns ett kraftigt torn, avtrappat i tre fall, sannolikt samtida med kyrkan eller tillbyggt kort tid därefter. Klockvåning med dubbelvälvda ljudöppningar av romansk typ. På sydsidan fanns ett murat vapenhus och på korets nordsida en sakristia, sannolikt medeltida (avbildas av Brenner 1669-70). Såväl kyrkorummet, sakristian som vapenhuset var kryssvälvda. Kyrkan var förfallen och utdömdes 1783. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan uppfördes av natursten och tegel 1842-45 efter ritningar av C. G. Blom Carlsson och byggmästare Abraham Nyström. Den består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, halvrund sakristia i öster samt västtorn.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är en av de ståtligaste och bäst bevarade empirkyrkorna i landet. Klassicistisk vitputsad exteriör med rundbågade muröppningar. Sadeltak på kor och långhus samt hjälmtak på sakristian. Tornet kröns av en fyrkantig lanterninhuv, genombruten med kolonettgallerier och med upptill avslutat med trekantsgavlar. Fasader och portaler pryds av för Abraham Nyström typiska blomornament i terracotta; de återfinns även i interiören. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Över det ljusa och rymliga kyrkorummet välver sig ett högt trätunnvalv. Kyrkan har restaurerats vid ett flertal tillfällen under 1900-talet, men förändringarna har inte påverkat kyrkans utseende nämnvärt. Korväggen pryds av ett ursprungligt stort solfjäderformat fönster med glas i rött, blått och gult med triangel och strålsol. Altartavlan av Carl.Fredrik Lindh, inramningen, bänkinredningen och läktaren är från 1843-44. Predikstolen är ritad av Abraham Nyström. Orgeln med fasad och verk av Åkerman & Lund från 1871 är det yngsta inslaget. Därtill finns också en icke daterad glasmålning i koret.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Äldst bland inventarierna är dopfunten från 1661 tillverkad av M Hakkes verkstad. Den gamla kyrkans predikstol från 1759 förvaras under läktaren.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Sköld, A: Röks kyrka 1845-1945. En kortfattad historik över Röks kyrka. 1945.
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
.
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation
Elfström, Gunnar, Från sockenmurare till storbyggmästare. Östergötland. Meddelande från Östergötlands och Linköpings stads museum 1978.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09
Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet.
Mörkfors, Gunnel, Nyklassicistisk kyrkorum. Ingår i Kyrka i Bruk. Meddelande från Östergötlands läns museum 1996.
Nyström, Gerorg, Herrgårdarnas byggmästare och deras släktled under trehundra år.Värnamo 2002.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Ullén, Marian, Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar, Riksantikvarieämbetet 2003.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östgöta Correspondenten
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin