Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Svanshals kyrka och kyrkogården med murar, grindar, trädkrans och sockenmagasin är en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Enligt uppgift kan den väst/östliga gången i höjd med sockenmagasinet ligga på en gammal begränsning av kyrkogården mot norr. Detta gör att kyrkan under äldre tid troligen låg något mer på kyrkogårdens norra del, en placering som var den vanliga. Grindarna med sina stolpar har ett högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller även ingången med sin enkla grind i norra muren. Denna ingång visar att det har funnits något norr om kyrkogården som gjort det meningsfullt med en öppning här. I det här fallet rör det sig om bl a småskola och kommunalhus, numera rivna. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framför allt under 1800-talet. Sockenmagasinet från tidigt 1800-tal har bl a ett högt samhällshistoriskt värde. Magasinet visar på ett vanligt förekommande system under 1700- och 1800-talen för att bl a hantera år med sämre skördar.
Grusgångarna och rygghäckarna på kyrkogårdens norra del är viktiga för den strikta karaktären, som av en ritning från 1953 att döma fanns redan på 1950-talet. Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i grusdelen av kyrkogården söder om kyrkan. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och här på Svanshals kyrkogård finns ett av länets bäst bevarade exempel på denna tradition. Några gravar omgärdas av stenram, vilket verkar har varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. På kyrkogårdens norra del finns ett fåtal stenramsgravar bevarade.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de mer ålderdomliga gravvårdarna, speciella typer av gravvårdar så som gjutjärnskors, s k bautastenar och avbrutet livsträd. Det gäller även de enklare gravvårdarna norr om kyrkan, som kan vara rester av ett linjegravsystem. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats.
Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Svanshals dominerar titlar som har med jordbruket att göra: hemmansägare, lantbrukare och godsägare. Bland andra titlar representeras olika hantverksyrken: murarmästare, kakelugnsmakare och smidesmästare.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Området norr om kyrkan Gravplats nr 1-335
Kulturhistorisk bedömning
Grusgångarna och rygghäckarna på kyrkogårdens norra del är viktiga för den strikta karaktären, som av en ritning från 1953 att döma fanns redan på 1950-talet. Även enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt intresse. Det gäller även de enklare gravvårdarna som kan vara rester av ett linjegravsystem. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Stenramsgravarna visar på en tradition som verkar ha varit vanligast från 1920-talet fram till och med 1960-talet.
Området söder och öster om kyrkan Gravplats nr 337-347, övriga
gravnummer saknas
Kulturhistorisk bedömning
Ett mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i grusdelen av kyrkogården söder om kyrkan. Helt eller till största delen grusade kyrkogårdar har tidigare varit mycket vanligt förekommande i länet. Troligen är det ett bruk som växer fram under andra delen av 1800-talet. Även omgärdning med häckar har tidigare varit mycket vanligt och här på Svanshals kyrkogård finns ett av länets bäst bevarade exempel på denna tradition. Några gravar omgärdas av stenram, vilket verkar har varit vanligast från 1920-talet och fram till och med 1960-talet. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de mer ålderdomliga gravvårdarna, speciella typer av gravvårdar så som gjutjärnskors, s k bautastenar och avbrutet livsträd och gravvårdar med titlar.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2004)
Svanshals är en medeltida socken. Kyrkan är belägen på slätten söder om sjön Tåkern och omges av jordbruksbebyggelse i ett flackt odlingslandskap. I kyrkans omedelbara närhet återfinns ett f d sockenmagasin och en skolbyggnad. Kyrkan är uppförd av sten under sannolikt 1100-talet med ett rektangulärt långhus och torn i väster. Den präglas dock, såväl exteriört som interiört, av en omfattande ombyggnad 1844-1845 under ledning av östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Kyrkan har vitputsade fasader under ett spåntäckt sadeltak. Tornet är försett med en nyklassicistisk öppen lanternin. Huvudingången är via tornet i väster.
KYRKOGÅRDEN omgärdas av en stenmur med ingångar i öster och väster med rikt utformade järnsmidesgrindar. Delar av kyrkogården har häckomgärdade grusgravar.
Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.
Inventeringsår (2006)
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i det öppna slättlandskapet söder om Tåkern. Kyrkogården har en något sned rektangulär planform i nord/västlig riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens södra del och kyrkans långhus är orienterat i öst/väst.
Svanshals kyrka
Svanshals är en medeltida socken. Kyrkan är belägen på slätten söder om sjön Tåkern och omges av jordbruksbebyggelse i ett flackt odlingslandskap. I kyrkans omedelbara närhet återfinns ett f d sockenmagasin och en skolbyggnad. Kyrkan är uppförd av sten under sannolikt 1100-talet med ett rektangulärt långhus och torn i väster. Den präglas dock, såväl exteriört som interiört, av en omfattande ombyggnad 1844-1845 under ledning av östgötabyggmästaren Abraham Nyström. Kyrkan har vitputsade fasader under ett spåntäckt sadeltak. Tornet är försett med en nyklassicistisk öppen lanternin. Huvudingången är via tornet i väster.
BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning. För att underlätta redovisningen har
kyrkogården delats in två områden: området norr om kyrkan respektive området söder och öster om kyrkan. På den tillgängliga gravkartan saknas numrering på den södra och östra delen fr o m nr 348 varför de gravvårdar som redovisas på exempellistan har löpande numrering: nr 1 i det sydöstra hörnet.
Allmän karaktär
Kyrkogården har två olika karaktärer. Den norra delen har en mer sentida karaktär med enhetliga gravvårdar, i allmänhet låga och breda. Den strikta karaktären understryks av rygghäckarna. Gravraderna går i väst/östlig riktning. Det är en grästäckt yta med en viss indelning genom grusgångar. Även den södra delen har en strikt karaktär men på ett annat sätt genom det stora antalet regelbundna omgärdningshäckar av tuja. Här är kyrkogården helt grustäckt. Gravvårdarna är mer varierade med en del högre vårdar. Karaktären är mer ålderdomlig än på kyrkogårdens norra del.
Omgärdning
Väster: en upp till ca 0,8 m hög kallmurad halvmur av ca 0,4-1,3 m stora gråstenar. Enstaka sedum växer på krönet. Norr om sockenmagasinet ändrar muren karaktär till stödmur i ett skift av stora gråstenar. Här växer en ca 1,2 m hög klippt idegranshäck på muren
Norr: den västra delen med nordvästra hörnet har samma karaktär som västra murens södra del, d v s en upp till ca 0,8 m hög kallmurad mur, dock stödmur, av ca 0,4-1,3 m stora gråstenar. I övrigt är muren lagd i ett skift, ca 0,7-0,8 m högt av upp till ca 1,5 m stora gråstenar. I nordöst försvinner muren in bakom en jordkällare. Rester av muren anas under en körväg i nordöstra hörnet.
Öster: en upp till ca 0,8 m hög kallmurad halvmur med olika karaktär. Regelbundna block i två skift i norr, därpå ett skift och i södra delen med samma karaktär som västra murens södra del.
Söder: en ca 0,4 m hög kallmurad halvmur i ett skift med sedum på krönet.
Nyplanterade lönnar växer innanför muren.
Ingångar
Väster: pargrind i järnsmide med rakt krön. Ellipsformade och bladformade ornament. Grindstolparna är kvadratiska och av granit med svagt toppigt krön.
Norr: en enkel svartmålad järngrind i murens höjd med runda liggande stänger. Den sitter direkt i muren och en enkel trappa med granitskodda steg leder upp på kyrkogården. Tidigare låg småskola och kommunalhus norr om kyrkogården, vilket förklarar den särskilda öppningen mot det som idag enbart är åkermark. I nordöstra hörnet går en grusad körväg in på kyrkogården och murkrönet anas under vägen. Öster: pargrind i järnsmide med rakt krön. Ellipsformade och bladformade ornament. Grindstolparna är kvadratiska och av granit med svagt toppigt krön.
Vegetation
Väster: fyra unga lönnar i sydväst. I nordväst står två äldre lindar innanför en ca 1,2 m hög idegranshäck.
Norr: trädkrans saknas.
Öster: i den norra delen finns två klena almar utanför muren och de kan ha ingått i en trädkrans. Annars har trädkransen gått innanför muren. I den södra delen finns en äldre och en yngre lönn.
Söder: nio nyplanterade lönnar på murkrönet har ersatt de äldre träd som tidigare fanns i trädkransen. De nya träden planterades enligt uppgift för ca 4 år sedan.
Norr om kyrkan finns det rygghäckar av bl a berberis och måbär. Söder om kyrkan är det många omgärdningshäckar och de utgörs av tuja.
Gångsystem
Regelbundet system av grusgångar norr om kyrkan, täckta med naturgrus och krossgrus. En grusgång går runt kyrkan och grusgångar leder från västra och östra grinden. Kyrkogårdens södra del är en gruskyrkogård med smala gångar mellan en del gravrader.
Gravvårdstyper
På kyrkogårdens grusade del, söder om kyrkan, är det äldre gravvårdar i huvudsak av svart eller grå granit. En del av stenarna i ljus granit är högresta. Ett gjutjärnskors med årtal 1829 och 1845 samt ett s k avbrutet livsträd. Två kalkstensvårdar från 1600/1700- talet respektive 1800-talet står vid kyrkans södra långsida och öster om kyrkan finns bl a ytterligare två gravvårdar i kalksten samt ett gjutjärnskors. Flertalet gravar är omgärdade av klippta tujahäckar och en del gravar omgärdas av stenram. Norr om kyrkan är det i huvudsak sentida gravvårdar med enhetligt utseende: låga och breda. Enstaka gravvårdar är något äldre och mindre och kan ha hört till ett linjegravsystem, bl a ett träkors. I västra murslänten, strax söder om sockenmagasinet, ligger en häll övervuxen med mossa. På norra sidan finns det fem stenramsgravar.
Byggnader
Nordväst om kyrkan ligger sockenmagasinet, som enligt uppgift byggdes år 1811. Dess västra gavel ligger i liv med kyrkogårdsmuren. Den målade sockeln består troligen delvis av kalksten. Tjock puts med inslag av spritsten, slätputsade hörn och omfattningar målade i brutet vitt. Sadeltak täckt med kyrkspån. Sentida fönster med blyspröjsade innerbågar. I väster finns en panelklädd pardörr och till vindsvåningen träluckor. Dörr och luckor är svartmålade. Synliga ankarjärn.
Övrigt
Undanplockade gravvårdar är staplade utanför norra muren. En jordkällare finns i anslutning till muren i nordöst. Öster om kyrkan, inne på kyrkogården, finns en plats som på gravkartan kallas för ”Fädernas gård”. Här är en del äldre gravvårdar uppställda. Belysning med ålderdomliga lyktor stämplade BOHUS MEK. WERKSTAD.
Parkbänkar med träsits.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Området norr om kyrkan Gravplats nr 1-335
Området omfattar gravplats nr 1-335 och ligger på kyrkogårdens norra del. I väster, utanför kyrkogården, finns gårdsbebyggelse, i norr åkermark, i öster grusad plan i anslutning till församlingshemmet och i söder kyrkan.
Allmän karaktär
En strikt karaktär som markeras av rygghäckarna. Till stor del en enhetlig typ av låga gravvårdar.
Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, norr och öster.
Ingångar
Den norra grinden.
Vegetation
Rygghäckar i väst/östlig riktning, från norr: en ca 1,1 m hög klippt snöbärshäck, ca 0,7 m hög berberis, ca 0,9 m hög måbär och närmast kyrkan en rygghäck av rosenspirea. Norr om sockenmagasinet finns en rygghäck av berberis. I en gravrad norr om kyrkan står en stor blodbok och två höga spireabuskar är planterade vid norra kyrkväggen.
Gångsystem
En grusgång går runt området med några gravar på gräsytan norr respektive söder om sockenmagasinet. En nord/sydlig mittgång leder fram till norra grinden och en väst/östlig mittgång går fram till sockenmagasinet. Mellan en del gravrader ligger delvis övervuxna gångar av kalkstensplattor.
Gravvårdstyper
I huvudsak sentida gravvårdar med enhetligt utseende: låga och breda. Enstaka gravvårdar är något äldre och mindre och kan ha hört till ett linjegravsystem, bl a ett träkors. I västra murslänten, strax söder om sockenmagasinet, ligger en häll övervuxen med mossa. Fem stenramsgravar, nu med grästäckt yta. En del gravar har delvis övervuxen omgärdning av sten. Gråaktig granitdominerar.
Byggnader
Sockenmagasin, se den allmänna beskrivningen.
Övrigt
Brunn av kalksten samt soptunnor och vaser finns i öster.
Området söder och öster om kyrkan Gravplats nr 337-347, övriga
gravnummer saknas
Området omfattar gravplats nr 337-347 utmed sydöstra muren. Gravkartan för den övriga delen av kyrkogården söder om kyrkan saknar numrering. Öster om kyrkan är ett område som på gravkartan kallas ”Fädernas gård” och här finns en del uppställda gravvårdar. Utanför kyrkogården i väster finns gårdsbebyggelse, i söder landsvägen, i öster församlingshemmet och i norr kyrkan.
Allmän karaktär
Grusgravar med äldre gravvårdar och omgivna av klippta tujahäckar ger denna del av kyrkogården en speciell och enhetlig utformning.
Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, söder och öster.
Ingångar
Västra och östra grinden.
Vegetation
Trädkransen i väster, söder och öster. Omgärdningshäckar av tuja. Utmed grusgången i norr och söder är häckarna ca 1,2 m höga och övriga häckar är ca 0,7-0,8 m höga. Närmast kyrkväggen växer buskar av bl a ölandstok. Enstaka gravar är grästäckta.
Gångsystem
Område med grusgravar med gångar mellan en del gravrader.
Gravvårdstyper
Grusgravar, enstaka gräsbevuxna, med tujahäckar. Äldre gravvårdar i huvudsak av svart eller grå granit. En del av stenarna i ljus granit är högresta. Ett gjutjärnskors med årtal 1829 och 1845 samt ett s k avbrutet livsträd. Två kalkstensvårdar från 1600/1700-talet respektive 1800-talet står vid kyrkans södra långsida och öster om kyrkan finns bl a ytterligare två gravvårdar i kalksten samt ett gjutjärnskors.
Övrigt
Undanställda gravvårdar öster om kyrkan varav en del redovisas i rapportens excelbilaga.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - SVANSHALS
BEFOLKNINGSTAL - 1805: 919, 1900: 1125, 1995: 285
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 10 km nordost om Ödeshög ute på slätten alldeles invid sjön Tåkern. På kyrkogården finns bårhus. Få övriga byggnader finns runt kyrkan, förutom prästgården och en f.d. skola.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en utbyggd sakristia i öster samt ett torn av långhusets bredd i väster. Kärnkyrkan uppfördes sannolikt under äldre medeltid, men dess ursprungliga planform är inte känd. Ett torn, varav delar möjligen ingår i det befintliga, tillhörde antingen den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Efter en ombyggnad någon gång under medeltiden erhöll kyrkan det befintliga korpartiet; eftersom det uppförts med förhållandevis kraftiga murar är det invändigt marginellt smalare än långhuset. Utifrån äldre avbildningar känner vi till att medeltidskyrkan haft en rymlig sakristia på korpartiets nordsida samt ett vapenhus framför långhusportalen i söder. Den därefter mest omfattande förändringen av kyrkan ägde rum 1844-45, då de äldre tillbyggnaderna revs, en ny sakristia uppfördes vid kyrkans östra gavel och ett nytt torn tillbyggdes. Arbetena utfördes av byggmästare Abraham Nyström, vars ritningar justerats av Johan Carlberg vid ÖIÄ.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är i huvudsak medeltida, men såväl exteriör som interiör präglas av de genomgripande efterreformatoriska förändringarna. Exteriören, med sina vitputsade murytor och stora, rundbågiga fönsteröppningar, har ett nyklassicistiskt formspråk. Västtornet har tredubbla ljudöppningar i samtliga väderstreck samt kröns av en flack huv med öppen lanternin. Vid restaureringen 1953-54 framtogs långhusets spåntak, som då var täckt av ett tegeltak från seklets början, och renoverades. Ingång i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet har förändrats i etapper. Åren 1675-89 genomfördes större reparationer, då bl.a. de medeltida kryssvalven förstärktes med ankarjärn och dragband. I samband med förändringarna 1844-45 ersattes medeltidsvalven av det befintliga trätunnvalvet. Kyrkans inredning förnyades under 1600-talets andra hälft. Bl.a. erhöll kyrkan då en altarprydnad av Burchardt Precht, tidigare predella i en altaruppsats i Stockholms slottskapell före branden 1697. Predikstolen skänktes till kyrkan 1688. De äldre inventarierna borttogs ur kyrkorummet i samband med förändringarna 1844-45, men återuppställdes igen 1953-54.
ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Svanshals kyrka har haft en medeltida dopfunt tillskriven Bestiariusmästaren; den finns numera på Statens historiska museum.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.
Inventeringsår 2016
Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
Två teckningar av tecknaren och östgöten Johan Fredrik Kock visar Svanshals kyrka och delar av kyrkogården. Teckningarna gjordes senast år 1828, som är det år då Kock dog. En av teckningarna visar kyrkan från öster med den östra grinden. Om
avbildningen av grinden inte är en schablon, utan den riktiga grinden, rör det sig om en annan grind än dagens. Grindstolparna kan eventuellt vara desamma. Den andra teckningen är från söder. Nordväst om kyrkan skymtar man sockenmagasinet och på kyrkogården står flera gravvårdar. Det är troligen gravbrädor av trä, många med ett markerat närmast cirkelformat krön. Två gravhällar ligger i sydvästra hörnet, varav åtminstone de ena ligger på en uppbyggnad.
Olika äldre lantmäterikartor visar kyrkogården med dagens något sneda rektangulära form. En geometrisk karta från 1695 visar två ingångar: en i öster som troligen har samma läge som idag och en ingång i nordväst. På storskifteskartan över Svanshals från 1785 går vägen inte söder om kyrkan, utan följer den östra kyrkogårdsmuren, går utmed den norra muren och sedan ner utmed västra muren.
Kyrkogårdens äldre norra begränsning gick enligt uppgift troligen i höjd med sockenmagasinet, som står på kyrkogårdens nordvästra del.
Trädgårdskonsulent Eric Lind gjorde 1953 ett förslag till utvidgning av Svanshals kyrkogård. Det rörde sig om området norr om själva kyrkogården, d v s nuvarande kyrkogårdens nordvästligaste hörn. Enligt förslaget uppfördes här omkring år 1908 redskapsbodar och bod för ortens brandspruta. Nu (1953) var bodarna borttagna. En framtida utvidgning planerades ske norr om den befintliga kyrkogården ”när den gamla skolbyggnaden flyttas eller ersättes med en ny”. Gravlinjerna på den lilla utvidgningen vid sockenmagasinet skulle utläggas i gräs och mellan gravraderna planerades rygghäckar av fritt växande buskar. Kring det utvidgade området skulle en stödjemur av samma slag, d v s gråsten, sättas på liknande sätt som kring den befintliga kyrkogården. På muren i väster planteras en granhäck. Där växer idag en häck av idegran. Enligt en tidningsartikel från 1956 är sockenmagasinet byggt 1811. Under en period användes det som förråd för ved och skräp och på 1920-talet gjordes det om till bårbod. År 1956 byggdes det om till en ny funktion som bisättningsrum och mindre
gudstjänstlokal. Fönstren gjordes nya och portarna kläddes med koppar.
Kopparbeklädningen finns inte kvar idag.
Länsstyrelsen lämnade i ett beslut år 2001 tillstånd till föryngring av trädkransen.
SVANSHALS KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Ödeshögs församling Ödeshögs kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Eliason, T: Svanshals kyrka. En liten orientering. 1956. .
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2000; rev. 2003-12-09
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, N-Ö, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin