Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Trehörna kyrkogård har troligen sitt ursprung i 1640-talet då socknen bildades och en kyrka byggdes. Kyrkan och kyrkogården med omgärdning, grindar, trädkrans och gravkapell är en samlad miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. De tre kvarteren har tillkommit vid olika tider och har också olika karaktär där gravvårdar från olika tider visar i vilken ordning kyrkogården byggts ut. På så sätt är kyrkogården också en ”provkarta” över olika moden inom gravvårdarnas utformning. Även trädkransen består av olika träd: lönn i kvarter I, alm i kvarter II och lind i kvarter III. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet, på landsortskyrkogårdarna åtminstone under andra halvan av 1800-talet. Omgärdningarna och grindarna varierar även de för de olika kvarteren och i kvarter II finns även en sträcka med staket i järnsmide. Gravkapellet och förrådet representerar två typiska byggnader på kyrkogårdarna och de har likartade fasader. Grusgångarna är en viktig del av kyrkogårdens struktur. Framför allt i kvarter III understryker rygghäckarna den strikta karaktären.
Kvarter I, den äldre kyrkogården, har troligen lagts om eventuellt vid 1900-talets mitt eller andra del. Den nuvarande strukturen visar på mer påkostade familjegravar, ofta grusgravar med stenramsomgärdning, norr om kyrkan, vilket är relativt ovanligt i Östergötland. Med undantag av några kyrkogårdar ligger de mer påkostade
gravanläggningarna söder om kyrkan, invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter. Just i kvarterets yttre del ligger grusgravarna med stenramsomgärdning i kvarter II. De omgärdade grusgravarna visar på ett gravskick som varit vanligt åtminstone sedan andra delen av 1800-talet. Omgärdning med just stenramar, som här i Trehörna, verkar ha varit vanligast från i huvudsak 1920-1960-tal. Dessa gravar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde liksom områdena med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter I är bevarade linjegravar främst från 1920-talet och i kvarter II från 1929 och fram till 1960-70-talen då systemet upphört.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de äldre gravvårdarna, som hällen från sent 1700-tal och gravvårdarna från andra delen av 1800-talet i bl a kalksten. Det gäller även tidstypiska gravvårdar såsom ett avbrutet livsträd. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Trehörna är det vanligast med titeln hemmansägare, vilket tyder på en socken där jordbruket dominerat. På hällen från 1700-talet finns den ålderdomliga titeln mantalscommissarien. Värt att notera är att hemvisten är angiven på ovanligt många gravvårdar.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter I
Kulturhistorisk bedömning
Kvarter I, den äldre kyrkogården, har troligen lagts om eventuellt vid 1900-talets mitt eller andra del. Den nuvarande strukturen visar på mer påkostade familjegravar, ofta grusgravar med stenramsomgärdning, norr om kyrkan vilket är relativt ovanligt i Östergötland. Med undantag av några kyrkogårdar ligger de mer påkostade
gravanläggningarna söder om kyrkan, invid kyrkogårdsmuren eller i kvarterens ytterkanter. De omgärdade grusgravarna visar på ett gravskick som varit vanligt åtminstone sedan andra delen av 1800-talet. Omgärdning med just stenramar, som här i Trehörna, verkar ha varit vanligast från i huvudsak 1920-1960-tal. Dessa gravar har ett mycket högt kulturhistoriskt värde liksom partiet öster om kyrkan med
linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter I är bevarade linjegravar främst från 1920-talet.
Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det gäller bl a de äldre gravvårdarna, som hällen från sent 1700-tal och gravvårdarna från andra delen av 1800-talet i bl a kalksten. Det gäller även tidstypiska gravvårdar såsom ett avbrutet livsträd. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I Trehörna är det vanligast med titeln hemmansägare, vilket tyder på en socken där jordbruket dominerat. På hällen från 1700-talet finns den ålderdomliga titeln mantalscommissarien.
Kvarter II
Kulturhistorisk bedömning
De omgärdade grusgravarna visar på ett gravskick som varit vanligt åtminstone sedan andra delen av 1800-talet. Omgärdning med just stenramar, som här i Trehörna, verkar ha varit vanligast från i huvudsak 1920-1960-tal. Det var också vanligt att familjegravarna låg samlade i kvarterens utkanter med de enklare gravarna innanför. De omgärdade grusgravarna har ett mycket stort kulturhistoriskt värde liksom de två delarna med linjegravskaraktär. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad”, men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Det är av vikt att bevara linjegravvårdar så man kan följa ordningen på gravläggningarna. I kvarter II finns bevarade linjegravar från 1929 och fram till 1960- 70-tal, då detta begravningsskick hade upphört.
Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. I kvarter II är det främst på familjegravarnas gravvårdar som titlar är angivna och här dominerar hemmansägare.
Kvarter III
Kulturhistorisk bedömning
Kvarterets karaktär utgörs av de sentida gravvårdarna, rygghäckarna och gångsystemet.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2004)
Fasadkulör (2004): Vit
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Den nybildade socknens första kyrka uppfördes mellan åren 1643-1647. Den var uppförd av timmer med ett rektangulärt långhus med smalare kor, vapenhus på södra sidan och sakristia på norra sidan. Tornet byggdes till i slutet av 1600-talet och försågs med en kupolformad huv med spira.
I mitten av 1800-talet ansågs kyrkan för liten för den växande församlingen och man planerade att bygga till den. Den befanns dock vara i för dåligt skick och det beslöts istället om rivning och nybyggnad. Församlingen bestämde på sockenstämman 1861 att riva den gamla kyrkan och bygga en ny innan vintern kom. De skickade aldrig ritningarna till Stockholm för att få dem fastställda av Överintendentsämbetet. Kyrkan uppfördes "i öfverensstämmelse med en för Linderås angrensande Församlings kyrka år 1796 fastställd ritning." Överintendentsämbetet skickade ner en besiktningsman för att se hur bygget fortskred. Det var arkitekten Per Ulrik Stenhammar och han anförde efter besöket "att ehuru byggnadsföretaget vittnar, serdeles detaljerna, om bristande insigt uti arbetets anordnande och utförande, Embetet likväl, enär de begångna felaktigheterna icke kunna utan betydliga kostnader på ett tillfredställande sätt afhjelpas, samt då kyrkan befunnits i allmänhet vara starkt timrad efter en i det hela försvarlig plan, ansåg sig böra tillstyrka hennes bibehållande i sitt nuvarande skick, såsom provisionel-byggnad, intill dess Församlingen kan bereda sig erforderliga tillgångar, för att i vederbörlig ordning gå i författning om uppförande af en ny kyrka".
Som modell för Trehörna nya kyrka stod alltså kyrkan i grannförsamlingen Linderås i Småland. Den nuvarande kyrkan uppfördes på samma plats som sin föregångare av bytimmermannen och soldaten Carl Fröjd i Brickarp. Det var ett stort antal kyrkor som uppfördes i Östergötland under perioden 1860-1950, men bara två kyrkor uppfördes av trä. Trehörna kyrka uppfördes av timmer, en del återanvänt från den rivna kyrkan. Den fick ett rektangulärt långhus med rakslutet kor av långhusets bredd, utbyggd femsidig sakristia i öster samt torn i väster. Fasaden är försedd med en vitmålad stående locklistpanel och formspråket är direkt hämtat från stenkyrkorna. Locklistpanelens dekorativa utformning med horisontella rundbågelister och fönsteromfattningarnas originella konsolburna plåtavtäckning anknyter även till de samtida profana panelade bostadshusen. Långhuset har ett flackt sadeltak, som täcks av svartmålad plåt. Tornet, som av någon anledning är uppfört på ca en meters avstånd från långhuset, kröns av ett pyramidtak med fyrkantig lanternin med spira. Fönsteröppningarna är rundbågeformade och symmetriskt placerade. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt placerad på södra långsidan samt på sakristians norra sida.
Kyrkorummet är mycket ljust med vitmålade väggar, tak och inredning. Väggarna har en bröstning av pärlspontpanel och taket täcks av ett flackt trätunnvalv. Bänkinredningen är indelad i tre kvarter och består av öppna bänkar. Orgeln är lokalt tillverkad av organisten Per Jonsson i Källstad, som kom från Trehörna. Fasaden härstammar från 1862, medan verket nybyggdes 1939 av Olof Hammarberg i Göteborg. Predikstolen tillverkades 1701 för den gamla kyrkan och förändrades i samband med att den flyttades över till den nya kyrkan. Altartavlan, som är en kopia av Rubens berömda målning "Nedtagande från korset", är målad av J P Johansson.
Kyrkan har inte genomgått några större kända förändringar, med undantag av en renovering som utfördes 1961-1962 under ledning av ingenjör Erik Persson på Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås. I samband med renoveringen byggdes bl a altaret om, altarringen avkortades och en ny trappa tillkom i vapenhuset. Vid renoveringen påträffades 12 kistor från 1700-talet under kyrkans golv samt fragment av målningar på timmerstommen. Målningarna fanns på det timmer som återanvänts från den gamla kyrkan. Målningar tillkom sannolikt 1734 och är utförda av målaren Daniel Hjulström. Målningarna finns omnämnda i den riksomfattande inventering som utfördes över kyrkornas föremålsbestånd 1828: "Kyrkan är till Tak och Väggar i Godt stånd, och i äldre tider innantill målad med Bibliska Språk omkring Englabilder". Dopfunten är av trä och tillverkad så sent som 1961.
År 1643-1647 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrka av timmer med långhus med smalare kor, vapenhus mitt på södra sidan och sakristia mitt på den norra.
År 1652 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklocka, gåva av överste Arvid Ribbing.
År 1701 Fast inredning - predikstol
Predikstol tillverkad i Vadstena, förändrad i samband med uppsättning i den nya kyrkan 1862, renoverad 1961.
År 1734 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Invändiga målningar troligen utförda av Daniel Hjulström.
Konstnär - Dekormålare: Daniel Hjulström
År 1740 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan, gjuten av Magnus Hultman, Norrköping.
Klockgjutare: Magnus Hultman
År 1862 Fast inredning - orgel
Orgel byggd av organisten Per Jonsson, Källstad.
Orgelbyggare: Per Erland Jonsson
År 1874 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla, kopia efter Rubens Nedtagande från korset, målad av J P Johansson.
Konstnär: J Johansson
År 1939 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1862 försågs med ett nytt verk byggt av Olof Hammarberg, Göteborg, renoverad 2002.
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
År 1953 Teknisk installation - el
Elektrisk värmeledning och ljus, eventuellt tillkom innanfönstren nu.
År 1961 Teknisk installation - el
Elektrisk installation, kaminen i korets nordöstra hörn borttogs.
År 1961 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av trä. Ingenjör Erik Persson, Johannes Dahl arkitektfirma, Tranås.
År 1998 Underhåll - exteriör
Omläggning av plåtavtäckningen på tornet, översyn av utvändiga trappor, friläggning och rengöring av granitsockeln, utbyte av rötskadade syllar och panelbrädor, nya fönsterbleck och ommålning av samtliga utvändigt målade ytor. ATRIO arkitekter, Västervik.
TREHÖRNA KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Ödeshögs församling Ödeshögs kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Edström, S.: "De båda kyrkorna i Trehörna". Från Sommabygd till Vätterstrand. 1950..
Källor
Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, N-Ö, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Fröjd,Carl:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin