Motivering (skydd): Kvarter A är kyrkogårdens äldsta del med kontinuitet från medeltid. Av detta märks dock inte mycket, utan de flesta spår är från sent 1800-tal eller senare. Kvarterets utsträckning kan dock ha medeltida kontinuitet. Kvarteret har flera gjutjärnsvårdar av mycket högt kulturhistoriskt värde som minner om närheten till Åminne. I kvarteret nordvästra del ligger även Emilie Petersens grav – “Mormor på Herrestad”. Hon har betytt mycket för den frikyrkliga missionsrörelsen och hennes grav här har därför stora kulturhistoriska värden. Gravvårdar av olika ålder och utformning står blandade med varandra utan någon tydlig struktur, vilket beror på kontinuerliga förnyelser utan en genomgripande plan. Av den anledningen ligger de kulturhistoriska värdena främst i enskilda vårdar, oavsett placering.
Kvarter B är kyrkogårdens yngsta och präglas av moderna
vårdar. Det är även det mest enhetliga kvarteret på
kyrkogården och det är i detta som det främsta kulturhistoriska
värdet ligger. Många liknande kvarter finns på de flesta
kyrkogårdar och typen av gravvårdar finns även väl
representerad på andra delar av kyrkogården. Enhetligheten
samt att den ursprungliga indelningen av kvarteret i mindre
grupper med måbärshäckar fortfarande är intakt hör det
som är mest värt att bevara.
Kvarter C har en splittrad åldersfördelning och gravvårdarna representerar många olika tidsepoker och sociala klasser. I avsaknad av en tydlig struktur och enhetliga områden ligger det kulturhistoriska värdet främst i enskilda gravvårdar. Dessa är gravvårdar som genom titlar och orts- eller gårdsnamn berättar om socknens historia och geografi. Här finns även konstnärligt påkostade vårdar och framför allt stora antalet gjutjärnsvårdar som är så typiskt för Kärda. Gjutjärnsvårdarna har ett mycket stort kulturhistoriskt värde genom det de berättar om närheten till Åminne bruk.
Kärda kyrkogård har en ovanlig historia vilken tydligt avspeglar sig i dagens kyrkogård. Kyrkogården är uppdelad i tre åtskiljda delar, varav den äldsta delen längst i öster har medeltida kontinuitet. Den medeltida kyrkan som stod här revs 1876 och den nya uppfördes ett hundratal meter västerut där också en ny kyrkogård anlades. Den gamla kyrkogården fortsatte att användas parallellt med den nya och det dröjde fram till 1960-talet då man behövde utvidga marken igen. Området mellan de två kyrkogårdarna togs då i anspråk och man kopplade ihop de två delarna till en.
Kyrkogården i Kärda utmärker sig inte bara genom denna tydliga tredelning utan även och kanske framförallt på grund av de många bevarade gjutjärnskorsen. Det stora antalet beror på närheten till Åminne bruk som har tillverkat dem, samt de många begravda som har haft anknytning till bruket, vilket även syns efter att ha studerat titlar på gravvårdarna. Det är smeder och gjutare, modellsnickare och bruksförvaltare mm som här ligger begravda. Det stora antalet gjutjärnsvårdar är ett mycket värdefullt särdrag för Kärdas kyrkogård.
Även övriga gravvårdar är kulturhistoriskt värdefulla och berättar om socknens historia. Av inskriptioner på vårdarna så som titlar, orts- eller gårdsnamn lär vi oss om samhällets sociala sammansättning och dess geografi. Olika tidstypiska gravvårdar berättar genom utformning, storlek och material om skiftande ideal och hantverksskicklighet. De sociala skillnaderna i äldre tider brukar synas genom olika kvarter för köpegravar och för så kallade allmänna gravar. I Kärda saknas de allmänna gravarna och kvarteren ser följaktligen relativt homogena ut. Likaså saknas den vanliga strukturen med större köpegravar längs med kyrkogårdsmurarna, längs med gångarna eller i speciella kvarter – varför man får en bild av ett ur social synpunkt relativt homogent samhälle, präglat framförallt av närheten till Åminne bruk. Det yngre kvarteret B ger också en bild av ett socialt sett homogent samhälle – något som är betydligt vanligare och mer typiskt för tiden.
Grindar och stenmurar är av olika ålder och är uttryck för respektive epok. Ingen av de tre delarna har en enhetlig trädkrans, något som inte nödvändigtvis heller behöver ha funnits vid något tillfälle. I kvarter A finns en ursprunglig och medveten gestaltning med måbärshäckar som rumslig avgränsare som är typisk för sin tid.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider.
Sammanfattning
● Kyrkogården har en tydlig uppdelning i tre delar som representerar olika tidsepoker. Det är önskvärt att varje del behåller sin karaktär. Detta görs lättast genom att helst koncentrera nya gravar till den yngsta delen, kvarter B, samt att andra gravar som ändå placeras i kvarter A och C anpassas i mått och proportioner till befintliga äldre vårdar.
● Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger i de många bevarade gjutjärnsvårdarna. Dessa är uttryck för den betydelse Åminne bruk har haft i socknen.
● Särdragen för varje kvarter bör tillvaratas och eventuellt även förstärkas. Detta görs genom att huvudsakligen lägga nya gravar i det nya kvarteret och att endast tillåta nya gravar i de äldre kvarteren om gravvårdarna anpassas i storlke, form och material till de befintliga äldre vårdarna.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Allmän karaktär
Kyrkogården är indelad i tre tydligt avskilda delar. Den äldsta delen är den del som ligger närmast vägen i öster och längst ifrån kyrkan, därbredvid ligger den yngsta delen från 1960-talet och sen slutligen den del som anlades 1876 runt den nya kyrkan när denna uppfördes. De båda äldre delarna, den närmast kyrkan och den längst ifrån, påminner mest om varandra med gravvårdar från 1800-
talets slut fram till idag längs mer eller mindre regelbundna gravlinjer. Den yngsta delen i mitten är mest homogen med enbart moderna vårdar, och
indelade i kvarter som avgränsas av måbärshäckar.
Omgärdning
De olika delarna är olika omgärdade. Den äldsta delen (här kallad kvarter A), har en kallmur bestående av grovt tillhuggna stenblock av granit. Muren är olika hög och bred, omkring 0,5 – 1,5 m hög och omkring 1,5 – 2 m bred. Denna mur torde vara uppförd i samband med att den gamla kyrkan revs 1876.
Kvarter B, dvs den yngsta delen, har en enkel häck i söder av måbär, och i norr en kallmur med betydligt större stenblock, och med fint huggna ytor. Kvarterets omgärdning mot öster och väster är samma som de omgivande kvarteren. Den tredje delen är också omgärdad av en kallmur, med ungefär likvärdig
kvalitet som muren i det östra och äldsta kvarteret. Murarnas likvärdiga utseende kan betyda att de har uppförts samtidigt och av samma murläggare. Sålunda borde de vara från kyrkans uppförande, omkring 1876.
Ingångar
Kyrkogården har två huvudingångar, en i väster mittemot kyrkans huvudingång, och en i öster nära vägen och parkeringen. Den östra ingången är den som används mest. Den östra ingången består av två stora spritputsade grindstolpar med en svart järngrind med smidesdetaljer. Av stilen att döma kan den vara från 1800-talets andra hälft, troligast från 1876 då nya kyrkan uppfördes. Den västra ingången är enklare, med en modern järngrind på två grovt huggna grindstolpar av granit. Troligen är grinden från 1960-talets slut när utvidgningen gjordes, även denna del har en grind i norr av liknande enkelhet.
Vegetation
Kyrkogården är omgiven av träd av olika sorter och av olika ålder. Främst är det lind och lönn, och dessa står huvudsakligen runt kyrkogården närmast kyrkan, kvarter C. Här finns också två kastanjer som flankerar ingången mellan kvarter B och C. Omkring 1930-talet fanns en
relativt regelbunden trädkrans runt kvarter C, med ömsom lind och ömsom lönn planterade runt om. Den oregelbundna trädkransen idag är spår från denna. I övrigt märks några sorgeträd i samma kvarter, typiska för det sena 1800-talets romantiserande parkideal, samt en rad med välvuxna björkar längs med gången i kvarter B.
Gångsystem
Gångsystemet på Kärda kyrkogård är enkelt, men ändå en viktig del av
upplevelsen. Från ingången i öster till kyrkan går en rak gång genom kvarter A och B, i kvarter C följer den runt kyrkans södra sida till dess västra entré. Gången förgrenar sig till kyrkans källarnedgång norr om koret samt
söderut till den Lilliecreutzska familjegraven vid sydöstra muren.
Gångarna är lagda med grus. Eftersom gruset som marktäckningsmaterial i stort sett har försvunnit från kyrkogården så är de kvarvarande gångarna av stort värde.
Gravvårdstyper
På Kärda kyrkogård förekommer flera spännande gravvårdar som sällan hittas på vanliga kyrkogårdar. Framförallt gäller detta alla gjutjärnskors, de flesta från 1800-talets sista decennium eller 1900-talets första. Gjutjärnskorsen förekommer i tre olika typer; den helt plana modellen utan genombrytningar, den plana med viss relief och enstaka genombrytningar och den helt genombrutna. De helt plana korsen som därtill har nen enkal och rak kontur synes vara de äldsta, från 1840-, 50- och 80-talet, medan de med genombrutna armar kommer från 1870- talet och framåt. Att det finns så många gjutjärnskors beror helt på närheten till Åminne bruk där dessa har tillverkats. I gjutjärn finns även två gotiska “skärmar” samt två gjutjärnsstaket. Gjutjärnsvårdarna hör till kyrkogårdens äldsta vårdar, och de äldsta av dessa står i kvrter A, från tiden då den gamla kyrkan fortfarade stod kvar. I kvarter C finns även en 1600-tals vård samt en 1700-tals vård. Båda står på sekundär plats – där de står idag fanns inte ens en kyrkogård när de sattes upp. I övrigt är de flesta typer av vårdar representativt företrädda. I kvarter A och C är olika typer och olika åldrar väl blandade, medan vårdarna i kvarter B är väl samlade och enhetligt moderna. Anmärkningsvärt är att vårdar från den allmänna linjen saknas – antingen har det inte funnits en sådan på kyrkogården eller så har spåren från dem försvunnit.
Beskrivning av enskilda kvarter, För kvartersindelning se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är det östligaste kvarteret av de tre och samtidigt det äldsta. Mitt i kvarteret stod den gamla kyrkan, uppförd i slutet på 1500-talet på samma
grund som den medeltida föregångaren. Av denna minner idag endast en
minnessten samt en smidd vindflöjel från gamla kyrkan på den plats där den
stod. Kvarteret är uppdelat i två delar på ömse sidor om mittgången och
präglas av regelbundna gravrader med gravvårdar från 1800-talets slut fram
till idag. Ingen tidsepok eller gravtyp dominerar, varför kvarteret ger ett något splittrat intryck. På kyrkans västra fasad finns även en gravhäll från 1595, skulpterad av slottsbyggmästare Hans Flemming.
Gravvårdstyper
Kvarteret är kyrkogårdens äldsta kvarter och har även några av kyrkogårdens äldsta gravvårdar på troligen ursprunglig plats. Speciellt utmärkande är de många bevarade gjutjärnsvårdarna som är ett särdag för Kärdas kyrkogård. Även de större vårdarna i nordvästra delen förtjänar att upmärksammas med sina gjutjärnsstaket. I övrigt är bredden bland gravvårdarna stor – både vad gäller ålder och vad gäller utformning. Kvarterets gravar har grävts om kontinuerligt. Andelen titlar är relativt stor och främst kopplade till de äldre vårdarna. Från dessa får vi närheten till Åminnebruk bekräftad genom bland annat titlar som smeden, modellmästare, bruksförvaltaren gjutaren, men även andra titlar som evangelisten, kusken, ryttmästare, folkskoläraren, mannen och häradshövdingen.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar det yngsta kvarteret, som ligger mellan det
äldsta i öster och det från 1876 längst i väster. Kvarteret anlades i
slutet av 1960-talet och togs i bruk 1971. Kvarteret är det mest
enhetliga på hela kyrkogården med bara yngre vårdar, placerade
i regelbundna grupper som inramas av måbärshäckar. Endast
den norra delen är tagen i anspråk. Björkar flankerar gången
genom kvarteret.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter B är alla från 1971 eller senare. Vårdarna är alla typiska för 1900-talets senare decennier med anspråkslös utformning, låga och breda proportioner och under senare tid mer osymmetri och naturlika stenar. Andelen titlar är lågt, några som förekommer är chefredaktör, sjuksköterska, trädgårdsmästare och komminister.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C är kvarteret närmast kyrkan, och omfattar hela det
området. I öster gränsar det till kvarter B och i övriga vädersträck
till odlingsmark. Kvarteret har en norrsida och en södersida, den södra
sidan är den största och här står också gravvårdarna tätare. Båda
sidorna är grästäckta. Den södra sidan har varit uppdelad i en västlig
del och en östlig, skiljda åt av en grusgång i linje med kyrkans södra
entré. Gången är idag igensådd och någon större skillnad mellan östra
och västra delen är det inte lägre, bortsett från att gravvårdarna i de
västra gravlinjerna alla är vända åt öster medan de i de västra linjerna står med rygg mot rygg. Genom att på samma sätt som i kvarter A ha genomfört kontinuerliga förnyelser och omgrävningar är idag intrycket något splittrat vad gäller olika utförande och ålder på gravvårdar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter C spänner över en lång period, och står väl blandade med varandra, på samma sätt som i kvarter A. Här finns även två vårdar från 1600-talet och 1700-talet, båda står dock på sekundär plats eftersom kyrkogården anlades först 1876. De äldsta bevarade vårdarna på ursprunglig plats är istället från 1890-talet. Här finns även några stora familjegravar av vilka främst märks den Lilliecreutzska familjegraven i sydöstra hörnet med en stor grusbädd framför Även en annan Lilliecreutzsk familjegrav förtjänare att lyftas fram, nära den förra – med en stor stenhäll och pållare med kätting runt. Utmärkande och speciellt för Kärda är dock de många gjutjärnskorsen, från 1890-talet till 1900-talets första decennium. I övrigt finns de flesta typer av gravvårdar representerade – från äldre stora monumentala vårdar till moderna och enkla. Vårdar från allmännalinjen finns dock inte representerade. Andelen titlar är relativt stort, titlarna berättar om äldre yrken och titlar i socknen så som friherre, friherrinna, militära och kyrkliga titlar, skräddare, hemmansägare, smedsmästare, trädgårdsmästare mm.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kärda kyrkogård har en ovanlig historia och en delvis mycket lång kontinuitet – här har varit kyrkogård sedan 1200-talet då den första kyrkan i Kärda uppfördes. Kring den äldsta historien är inte mycket känt, men de senaste 150 åren syns tydligt genom olika utvidgningar, tillkomna på ett ovanligt sätt. Den gamla kyrkan revs 1876 och ersattes av en ny ett hundratal meter väster om den dåvarande kyrkan. Den gamla kyrkoplatsen och kyrkogården övergavs dock inte vilket annars är brukligt utan den fortsatte att användas för begravningar, och tack vare det finns den ännu kvar idag. Kring den nya kyrkan anlades också en ny kyrkogård, frågan är dock hur pass mycket den togs i anspråk från början. Av hävd går det trögt att få folk att begravas på en ny plats där inga andra redan ligger begravda, och på den gamla kyrkogården frilades mycket ny plats när den gamla kyrkan revs. Att bedöma av bevarade gravvårdar idag fortsatte begravningarna i jämn takt på gamla kyrkogården, även efter att nya kyrkogården hade anlagts. Äldsta bevarade gravvård på kyrkogården närmast kyrkan är från 1893, bortsett från några sekundärt placerade vårdar från 1600-talet och 1700-talet.
Det vanliga är att man ofta ser spår av klassklyftor på kyrkogården. Spåren är inte alls tydliga på Kärdas kyrkogård, man ser skillnader mellan stora och små gravvårdar förvisso men den sedvanliga uppdelningen mellan köpegravskvarter och de ”allmännas” kvarter syns inte alls. Antingen har de allmännas kvarter inte funnits eller endast i så liten skala att spåren inte syns längre. De allmännas kvarter burkar kännetecknas av långa rader med kronologiskt placerade små och enkla gravvårdar, resta över enbart en person. Sådana linjer saknas i Kärda. Den gamla och den nya kyrkogården – åtskiljda av en bit jordbruksmark – bands samman i slutet av 1960-talet. Den nya utvidgningen utformades modernt med regelbundna gravrader ordnade i kvarter med måbärshäckar runt om. Den nya delen ritades av trädgårdsarkitekt Ivar Andersson i Jönköping. Utvidgningen fick en egen ingång i norr, som dock inte verkar användas så ofta.
Efter att den nya kyrkogårdsdelen anlades har man ändå fortsatt att ta upp nya gravar i de båda äldre delarna. Dessa är idag därför relativt uppblandade med både äldre och nya gravvårdar. Samtidigt har man av rationaliseringsskäl tagit bort det som många gånger kännetecknar de äldre gravarna – nämligen grusbäddarna och häck- eller steninramningarna.
År 1200-1999 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Trädgårdsarkitekt: Ivar Andersson
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Karlsson, Bo E. (2004). Bebyggelse i Jönköping 1612-1870, Stadens förnyelse och kontinuitet,. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1984). Kulturhistorisk utredning för Värnamo kommun. ISBN: .
Johan, Remmare, Anders, Per-Olof. (1996). Kulturmiljövårdens riksintressen. Länsstyrelsen i
Jönköpings län, meddelande nr 4/96
. ISBN: .
Larsson, Lars-Olof m.fl.. (1987). Kärda, en smålandssockens historia från forntid till nutid. Kärda hembygdsförening. ISBN: .
Kärda hembygdsförening, (2001). Natur och kultur i Kärda. ISBN: .
Turesson, L. (1988). Kärda kyrkby. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin