Motivering (skydd): Örsås kyrka är uppförd på en medeltida kyrkplats ca 7 km söder om Svenljunga. Området där kyrkan ligger utgör område av riksintresse för kulturmiljövården och omfattar välbevarad äldre bebyggelse samt ett varierat fornlämningsbestånd. Öster om kyrkoanläggningen ligger det gamla stomhemmanet, numera hembygdsgård, och den nuvarande prästgården som uppfördes på 1920-talet är belägen ett stycke nordöst om kyrkan. I väster ligger små- och folkskolebyggnader byggda på 1880-talet. Kyrkan och den ovan nämnda bebyggelsen utgör ett samlat och innehållsrikt sockencentrum med stora kulturhistoriska värden.
Den i princip rektangulära kyrkogården hägnas av en kraftig skalmur med trädkrans. Kyrkogården har utvidgats i nordlig riktning under 1920- och -30-talen. Äldre grindar finns i södra, västra och östra murarna. Från grindarna leder grusgångar till och runt kyrkobyggnaden. Rakt norr om tornet i sluttningen vid norra muren ligger ett vitputsat bårhus som är ritat 1953 av Boråsarkitekten Nils Sörensson. På kyrkogården står gravstenarna tätt i prydliga nord-sydliga rader. Det förekommer endast enstaka grusade ramar och grusgångarna är få, därför präglas begravningsplatsen av de gröna gräsytorna och de tätt placerade gravstenarna.
Örsås kyrka uppfördes 1857-58 i nyklassicistisk stil på en medeltida kyrkplats. Kyrkan byggdes gemensamt av byggmästarna Peter Petterson och Andreas Persson från Sandhultstrakten, som tillsammans med sina släktingar låg bakom uppförandet av ett stort antal kyrkor i Sjuhäradsbygden under 1800-talet. Kyrkan uppvisar stora likheter med Revesjö kyrka i samma pastorat, som uppfördes ett tiotal år tidigare. Liksom i Revesjö kyrka är predikstolen och altaruppsatsen med största sannolikhet gjorda av Johannes Andersson i Mjöbäck, som stod bakom inredningen i många av Sandhultsbyggmästarnas kyrkor i Sjuhäradsbygden. Örsås kyrkas exteriör präglas av en för tiden typisk stramhet med få dekorativa detaljer, vitputsade murar och stora rundbågiga fönster. Portarna är utbytta under 1950-talet men i övrigt har exteriören genomgått få förändringar, vilket gör kyrkan till en god representant för de nyklassicistiska kyrkobyggnader som uppfördes under mitten av 1800-talet. Den luftiga och ljusa interiören karaktäriseras till stor del av byggnadstidens ideal då merparten av den ursprungliga inredningen är bevarad. I början av 1930-talet insattes bemålade korfönster samt altartavla av konstnären John Hedaeus, vilket också sätter sin prägel på kyrkorummet, liksom de åtgärder som gjordes 1951 i regi av Sigfrid Ericsson. Då fick kyrkan bland annat en ny färgsättning invändigt. John Hedaeus har tillverkat altartavlor till nästan samtliga kyrkor i Svenljunga kyrkliga samfällighet, vilket är personhistoriskt intressant. Kyrkorummets västra del omgestaltades i slutet av 1980-talet då läktarunderbyggnader tillkom. I vapenhuset har få förändringar skett och båda trapporna är bevarade.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan utgör tillsammans med prästgården, skolbyggnaderna och den ålderdomliga bebyggelsen på stomhemmanet en kyrkomiljö med höga kulturhistoriska värden.
- Kyrkplatsen har hävd sedan medeltiden.
- Kyrkogårdens murar, smidesgångar, grusgångar och trädkrans.
- Bårhuset.
- Kyrkans välbevarade exteriör representerar de stilrena nyklassicistiska sockenkyrkorna. - Kyrkans sedan byggnadstiden mycket välbevarade interiör.
- Altartavla och bemålade korfönster från 1931.
- Trapporna i vapenhuset.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Örsås kyrka är belägen i öst-västlig riktning på den rektangulära kyrkogården som hägnas av en kraftig skalmur. Längs södra och västra muren växer hamlade träd, något enstaka träd av detta slag finns kvar också längs den östra muren. Björkar står längs hela norra muren samt längs delar av södra och västra muren. Väster om tornet leder resterna av en allé med hamlade träd längs den grusade gången till grinden i väst. Utanför muren fortsätter en allé av högväxta björkar i västlig riktning från muren ut till landsvägen. Norra kyrkogårdsmuren utflyttades 1927. Den nordvästra delen anordnades då men det dröjde till 1939 innan den nordöstra delen kom att utvidgas, efter förslag av M L Bredin. Den senast utvidgade delen av kyrkogården ordnades 1960 efter förslag av trädgårdskonsulenten A T Selander, Borås. Med hjälp av en häck avskärmas denna del mot resten av kyrkogården. Grindar av äldre slag finns i södra, västra och östra murarna. I söder och väster inramas grindarna av kvadratiska stenstolpar i röd granit med lykta. I norr finns nyare grindar, både rakt norr om tornet samt vid nordöstra hörnet, där muren har en något avfasad form.
Norr om tornet ligger ett bårhus som uppfördes 1953 efter ritningar av Boråsarkitekten Nils Sörensson. Denna vitputsade byggnad med rundbågigt, kopparklätt tak är inbyggd i den norra muren och till viss del även i den skogiga sluttningen utanför anläggningen. Över den kopparklädda dubbeldörren med rundbågigt överstycke på byggnadens södra sida sitter ett enkelt kors av trä.
Från grindarna leder grusgångar till och runt kyrkobyggnaden. En gång som belagts med betongplattor leder från norra sidan av koret till den nyare kyrkogårdsdelen, som ansluts till den lägre, äldre delen via gjutna trappor i söder och väster. På kyrkogården står gravstenar i olika höjder tätt, oftast rygg mot rygg, i prydliga nord-sydliga rader. Det förekommer endast enstaka grusade ramar och grusgångarna är få. Begravningsplatsen präglas därför av de gröna gräsytorna och de tätt placerade gravstenarna.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvarisk-topografiska arkivet, Borås museums arkiv och Regionmuseum Västra Götalands arkiv.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin