Motivering (skydd): Kvarter A, B och E hör till kyrkogårdens äldsta men också mest
uppblandade kvarter, med gravvårdar av olika typer, format och
ålder bredvid varandra. Området är synnerligen känsligt för ändringar.
Till synes saknas det en struktur för hur gravarna är ordnade.
Detta beror på det ovanliga tillvägagångssättet att blanda allmänna
och enskilda gravar. Det kulturhistoriska värdet ligger dels i enstaka
vårdar med konstnärlig eller monumental utforming, gjutjärnsvårdar,
person- och lokalhistoriskt värdefulla vårdar m. fl . Dels ligger
det kulturhistoriska värdet även i att dessa ofta påkostade vårdar
står uppblandade med enkla allmänna vårdar. Detta vittnar om att
man i Forsheda inte skilde olika folk åt genom att gravsätta olika
privilegierade folk på olika delar av kyrkogården Det kulturhistoriska
värdet gäller även gravvårdar som genom titlar och orts- eller
gårdsnamn berättar om socknens historia och geografi . Kvarteret
ligger på den äldsta delen av den ursprungliga kyrkogården varför
medeltida lämningar under mark kan finnas.
Kvarter C och D är relativt enhetligt och består till största delen av moderna gravvårdar, som är typiska för sin tid. De kulturhistoriska värden
är främst kopplade till enskilda vårdar med lokal- och personhistoriska
värden, samt vårdar med titlar och ortsnamn som därigenom
berättar om socknens historia.
Kvarter F och G är ett typiskt gravkvarter från 1900-talets andra hälft.
Kvarteret är i ursprungligt skick, och följer ursprungsritningarnas
intentioner. De kulturhistoriska värdena ligger dels i att det är representativt och typiskt för 1900-talets andra hälft, och dels i utformningen
i sig med en omgärdad platsbildning kring mittgången
Det nya området (Kvarter H, J och K) togs i bruk 2003 och har endast ett fåtal gravar. Växtligheten är planterad men ännu i sin linda. Kvarteret har dock
en bestämd och tydlig form med svepande långa linjer och erbjuder
långa siktlinjer. Det naturliga och friväxande området närmast
Storån erbjuder en naturskön utsikt och utgör en kontrast tillde
mer strikt planterade ytorna. Det kulturhistoriska värdet ligger än
så länge endast i dess roll som tidstypisk utvidgning med tidstypisk
gestaltning.
Museiekvarteret är ett rent museikvarter med äldre vårdar uppställda
som exempel på äldre gravskick. Stenarna är även direkta vittnesmål
om Forshedas äldre historia, från den kyrka som föregick den
nuvarande. Eftersom de står på sekundär plats ligger det kulturhistoriska
värdet enbart i de enskilda gravvårdarna. Detta värde är
mycket högt och stenarna är omistliga genom det de berättar om
Forshedas äldre historia.
kyrkogården i dess helhet
Forshedas kyrkogård har anor tillbaka till 1300-talet då man tror
att den första kyrkan uppfördes, på samma plats som den nuvarande.
1865 revs den äldre kyrkan och en ny uppfördes utanför
den äldres murar. Samtidigt utvidgades kyrkogården och marken
jämnades ut. Från denna tid återstår den nuvarande stenmuren
runt den äldre kyrkogården, samt vissa enstaka gravvårdar samlade
i ett kvarter för sig.
Den nuvarande kyrkogården är tydligt uppdelad i tre delar och
speglar i dem tre epoker. Den äldsta delen ligger närmast kyrkan
och är i sin nuvarande utsträckning samtida med kyrkan från 1865.
Här står gravvårdar från 1800-talets mitt fram till idag vilket speglar
de varierande ideal som styrt utformningen av gravvårdar under
samma tid. Här ligger också många infl ytelserika och betydelsefulla
personer ur Forshedas historia. De kulturhistoriska värdena
på denna del av kyrkogården ligger främst i de stora och påkostade
gravvårdar med person- och lokalhistoria, men även i de mindre
och allmänna vårdar som ovanligt nog tycks ha placerats bland de
stora gravarna. Även stenmuren som är samtida med kyrkan har
ett påtagligt kulturhistoriskt värde. Öster om gamla kyrkogården
ligger en utvidgning från 1950-talets slut och detta kvarter utmärks
av att vara homogent och enhetligt, här fi nns endast vårdar från
1959 och framåt. De två kvarteren här präglas av likartade vårdar i
regelbundna rader och ger en bra bild av idealen under 1900-talets
senare hälft. Kyrkogårdens yngsta del är utvidgningen från 2003
på andra sidan Dannäsvägen. Den har tydliga drag av modernt
tänkande med landskapsparken som förebild. Här följer häckar
och tilltänkta gravrader landskapets linjer utmed sluttningen, och
här ligger även en askgravlund – även det en tidstypisk företeelse
för vår tid.
Till ett av de mest typiska karaktärsdragen för våra kyrkogårdar under
största delen av 1900-talet hör de grustäckta gravbäddarna. Idag
fi nns endast två gravar kvar på Forshedas kyrkogård med grusbäddar,
dessa är därför extra värdefulla att bevara och bör ej låtas sås igen
med gräs. Av samma anledning är grusets närvaro som gångtäckningsmaterial
numera extra värdefullt när det i så stor utsträckning
försvunnit på övriga kyrkogården.
På Forsheda kyrkogård verkar allmänna gravar ha blandats med familjegravar. Detta är ovanligt men förekommer även i t. ex. Kärda.
På kyrkogården syns detta dels genom frånvaron av separata kvarter
för den s. k. ”allmänna linjen” och dels genom att de allmänna gravarna
står blandade med de större och påkostade familjegravarna.
Denna blandning är således ett uttryck för frånvaron av den annars
vanliga sociala åtskillnaden mellan rika och fattiga på det tidiga
1900-talets kyrkogårdar. Små enkelt utformade allmänna ensamgravar
bör således låtas står kvar bland de stora påkostade gravvårdarna
på den äldre delen av kyrkogården. Generellt gäller att gravvårdar
med titlar, orts- eller gårdsnamn har ett större kulturhistoriskt värde
jämfört med motsvarande vårdar som saknar dessa inskriptioner.
Dessa berättar om yrken och titlar inom socknen och ger därmed
en bild av den sociala sammansättningen.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär
och gravvårdar från alla tider.
Sammanfattning
• Forsheda kyrkogård har en tydlig tredelning och det är viktigt att
varje del behåller sin speciella karaktär och därigenom speglar de
olika epoker då de tillkommit.
• Den äldre delen av kyrkogården närmast kyrkan präglas av blandade
vårdar av olika ålder och socialt ursprung. De vårdar som
främst sätter sin prägel är de stora vårdarna med grusbäddar, stenramar,
högresta format etc. men viktigt för att få en rättvis social
bild är även de små allmänna vårdarna värdefulla ur kulturhistorisk
synvinkel.
• I de yngre kvarteren ligger det kulturhistoriska värdet huvudsakligen
att de är enhetliga och tidsmässigt samlade. Dessutom är de
fortfarande i ursprungligt skick.
• Stenmuren runt den äldre kyrkogården är samtida med kyrkan
och en viktig del av kyrkogårdens ursprunglighet.
• Gravar med grusbäddar och gångar med grustäckning är ett kulturhistoriskt värdefullt inslag med lång tradition på kyrkogården.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Allmän karaktär
Kyrkogården i Forsheda är tydligt uppdelad i tre delar, med avtryck
från tre olika epoker. Närmast kyrkan ligger den ursprungliga kyrkogården,
vars äldsta del är välbevarad och innehåller många intressanta
vårdar. Öster om kyrkan ligger utvidgningen från 1950-talet
som avgränsas av Dannäsvägen. På andra sidan vägen ligger den
yngsta kyrkogårdsutvidgningen från 2002 som knappt har hunnit
tagas i bruk ännu. Varje del visar sin typiska karaktär. Kyrkan och
kyrkogården ligger mitt i samhället Forsheda.
Omgärdning
Kyrkogårdens samtliga tre delar är omgärdade av kallmurade stenmurar,
dock av olika beskaff enhet. Stenmuren runt den ursprungligaste
delen närmast kyrkan fungerar även som stödmur, den är ca
en halv meter hög med oregelbundet kluven gråsten. Muren kröns
av en grässvål och innanför den växer måbärshäckar. Murens ålder
är inte känd. Stenarna är så pass varierat kluvna vilket kan tala för
att den är äldre än kyrkan som uppfördes 1866.
Utvidgningen i öster från 1950-talet är också omgärdad av en
stenmur, den skiljer sig tydligt åt från den äldre genom att stenarna
är mer regelbundet och blocklikt kluvna. Muren har en sparsam
matta av mossa överst.
Den yngsta delen av kyrkogården som ligger öster om landsvägen
är också omgiven av en kallmurad stenmur av skalmurskonstruktion.
Denna är påtaglig i sin närvaro mot landsvägen. Muren är ännu
mer förfinat kluven och utgör en stor del av entrépartiet.
Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar, den västra anses som huvudingång.
Denna består av en enkel trappa med granithällar och stålrörsräcke.
Grindstolpar med fästen för grindar fi nns men grindarna
är borttagna. På samma sätt är trappan mellan gamla kyrkogården
och utvidgningen från 1950-talet utformad. Grindarna mot vägen
och den handikappanpassade ingången vid södra muren är båda
moderna. Järngrindarna är enkelt och stramt utformade med kors.
Även den nya kyrkogården på andra sidan vägen har samma typ
av grind. Troligen är grinden från 1950-talets utvidgning och har
sedan även fungerat som modell för grinden till den yngsta utvidgningen
från 2003.
Vegetation
Den gamla kyrkogården har en blandad trädkrans som består av
lind, ek, lönn, kastanj och ask. Träden har förnyats successivt och
har därmed olika ålder och storlek. Den östra trappan mellan gamla
kyrkogården och 1950-talsutvidgningen fl ankeras av två större
kastanjer och längs norra muren står lindar. I övrigt är det blandat.
Mot vägen i öster i kvarter B har rönnträd planterats i en lång linje.
Äldre träd har ett stort miljö- och atmosfärskapande värde.
Övrig vegetation inskränker sig huvudsakligen till de yngre kvarterens
rabatt- och häckplanteringar. I kvarter B är planteringarna
koncentrerade till kanterna och till rabatterna som fl ankerar mittgången.
På den nya kyrkogården spelar vegetationen en större roll
än i de övriga kvarteren. Hela utvidgningen är uppbyggd som en
landskapspark med olika kultiverade lövträd och häckar i mjuka
svepande linjer, i kontrast mot naturskogen vid åkanten. Växtligheten
är en stor del av den nya utvidgningen.
Gångsystem
Gångsystemet på kyrkogården i Forsheda är enkelt men ändå en
viktig del av upplevelsen. Grusade gångar leder från kyrkogårdens ingångar
i väster, söder och öster till kyrkan, och närmast runt denna.
Gångarna definierar kvarteren och kyrkogårdens olika delar, samt
skapar atmosfär genom gruset. Eftersom gruset som marktäckningsmaterial
på gravarna i stort sett har försvunnit från kyrkogården är
grusets närvaro på gångarna av desto större vikt.
Gravvårdstyper
Kyrkogården i Forsheda speglar främst 1900-talets gravkultur, men
innehåller även enstaka betydligt äldre gravvårdar. Genom två stora
utvidgningar har man lyckats minska trycket på att föryngra äldre
kvarter och därigenom fi nns fl era äldre gravar och gravvårdar bevarade
på plats. Norr om kyrkan fi nns ett museikvarter med daterade
gravvårdar från 1700-talets början och odaterade hjulformade gavelstenar
som förmodligen är ännu äldre. Dessa är museala undantag
och det stora fl ertalet kommer annars från 1900-talets mitt och
andra hälft. Bland de äldre vårdarna – från 1800-talets mitt – fi nns
fem gjutjärnsvårdar som anknyter till gjuteritraditionen i närheten
med bland annat Åminne bruk. På gamla kyrkogården fi nns även
ett fl ertal mycket stora gravvårdar, resta över bland annat familjerna
Lillienberg och Hazén. Titlar som bruksägare, trävaruhandlande
vittnar också om hur andra hade möjlighet att bygga monumentlikt
stora vårdar. De fl esta av dessa såväl stora som mindre vårdar
på gamla kyrkogårdar har sedan 1900-talets första hälft haft grusbäddar.
Dessa har successivt låtits sås igen med gräs och idag fi nns
bara två gravar kvar med grusbäddar.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning se pdf.
Kyrkogården är uppdelad i tio kvarter, namngivna från A till K. I
denna rapport beskrivs fl era kvarter samtidigt utifrån deras karaktär.
Föreliggande kvartersbenämningar fi nns utmärkta på kartorna
på sidan 7 och 8 . Det så kallade museikvarteret saknar kvartersbeteckning
eftersom det inte är i bruk, och benämns därför endast
”museikvarteret”.
Kvarter A, B och E
Allmän karaktär
Kvarter A, B och E utgör den södra och östra delen av den gamla
kyrkogården. Området omfattar den största delen av kyrkogårdens
äldre gravvårdar, de äldsta från 1800-talets mitt. Det stora fl ertalet
är från 1930-talet och senare tider men det är det äldre beståndet
från 1800-talets slut och 1900-talets början som ändå ger området
dess karaktär. Gravraderna är ordnade i norr- och södergående linjer,
små vårdar är uppblandade med större. Äldre grusgångar som gått
mellan gravraderna är idag igensådda med gräs.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är från 1800-talets mitt fram till idag. Även om de
flesta är från tiden mellan 1930-talet och 1970-talet så är det de
äldre gravvårdarna som präglar kvarteret. Här fi nns en handfull
gjutjärnsvårdar men också ett antal riktigt stora gravvårdar. De flesta
äldre vårdar har haft grusbäddar vilka nu är borttagna och igensådda
med gräs. Området är det område på kyrkogården med flest titlar
och genom dessa får vi en bild av Forsheda under gångna tider.
Kvarter C och D
Allmän karaktär
Kvarter C och D ligger norr om kyrkan på den gamla kyrkogården.
Eventuellt hör kvarteren till den äldsta medeltida kyrkogården,
men kan också delvis vara en utvidgning från 1866 i samband
med kyrkobygget. Enligt äldre tradition har man hellre begravts på
södra sidan, och i Forshedas fall kan det ha stämt. Kvarteren har få
påkostade gravar idag. .
Gravarna är lagda utefter nord-sydliga rader och orienterade mot
väster eller öster.
Gravvårdstyper
De flesta vårdar i kvarteret är från 1950- och 60-talet, men spänner
i övrigt från 1933 fram till idag. Det är familjegravar, möjligen kan
tidigare gravar ha varit så kallade allmänna linjen-gravar, spår från
detta syns i vilket fall som inte idag. Vårdarna är tidstypiska för sin
tid med låga och breda proportioner, stenmaterialet skiftar med
ett fl ertal är utförda i polerad diabas. Titlar förekommer sparsamt,
vilket också är typiskt för tiden.
Kvarter F och G
Allmän karaktär
Kvarteren F och G utgörs av den östra utvidgning som gjordes i
slutet av 1950-talet. De båda kvarteren är snarlika och ligger på
ömse sidor om den mittgång som leder från Dannäsvägen till gamla
kyrkogården. Både kvarteren består av nord-sydgående gravrader
med vårdar vända mot öster och väster. Raderna är regelbundna
och enhetliga. Mittgången genom kvarteret kantas av rabatter med
planteringar mot en låg stenmur, samt sittbänkar. Tillsammans
utgör detta en välgestaltad platsbildning framför trappan till den
äldre kyrkogården.
Gravvårdstyper
Befi ntliga gravvårdar är från 1959 och framåt. Samtliga stenvårdar
är moderna och har med få undantag samma storlek och proportioner.
Närmast muren på norra delen fi nns ett fåtal liggande hällar,
övriga är resta. Stenarna är typiska för 1900-talets andra hälft och
följer de utvecklingsdrag man även ser på andra orter; från raka och
enkla konturer till asymmetriska och naturformade, få titlar och en
symbolflora som med tiden blir allt mer omfångsrik.
Kvarter H, J och K
Allmän karaktär
Kvarteren H, J och K är kyrkogårdens yngsta kvarter. De ligger
avskilda från övriga kyrkogården öster om Dannäsvägen. Kvarteren
avgränsas i väster av landsvägen och i öster av strandkanten till
Storån. Närmast ån växer ett fl ertal björkar och andra friväxande
lövträd. Kvarteret sluttar lätt ned mot ån och delas upp av längsgående
häckar av olika slag; spirea, måbär, snöbär mfl . Längs dessa
häckar växer björkar och rönnar. Kvarteret är nyligen taget i bruk
och ännu har endast ett knappt dussin gravsatts här. De tilltänkta
gravraderna följer de böjda häcklinjerna och landskapet istället för
att vara strikt väderstrecksorienterade. Kvarteren har karaktären av
landskapspark med stora siktlinjer och mjukt svepande gångar och
häcklinjer. Den omgärdande stenmuren är stram och ger ett tungt
och kärvt intryck genom sina precist kluvna stenytor. I området
finns även en plats om iordningställs som askgravlund.
Gravvårdstyper
Kyrkogårdsutvidgningen har endast varit i bruk sedan 2003 då den
första jordfästningen ägde rum här. Idag finns elva gravar, samtliga
placerade på linje närmast entrén. Gravvårdarna är typiska för sin
tid med anspråkslös men ändå individuell utformning; stående
stenar med olika konturer och av olika bergart.
Museikvarteret
Allmän karaktär
Kvarteret ligger utmed kyrkans norra långhusvägg och är helt grästäckt.
Det står 21 vårdar vända med ryggen mot kyrkan, ingen av
vårdarna är längre i bruk. Kvarteret fungerar som museikvarter med
äldre vårdar uppställda på sekundär plats för beskådande.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns 14 hjulformade gavelstenar, sex högresta stenvårdar
med inskrifter samt en gjutjärnsvård. De äldsta vårdarna – de hjulformade
gavelstenarna går inte att datera men kan troligen vara senmedeltida
och senare återanvända och försedda med inskriptioner.
En av dem har årtalet 1745. Den äldsta av de högresta stenarna är
från 1700-talets början. Det fi nns även en i sammanhanget ung vård,
gjutjärnsvården från 1881. Stenarna står alla på sekundära platser.
Inventeringsår 2002
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Forsheda kyrkogård har utvidgats vid fl era tillfällen under 1900-talet
och visar på ett tydligt sätt stilideal som gällde vid dessa tidpunkter.
Av kyrkogårdens äldre historia från 1800-talet och tidigare är inte
mycket känt, den äldsta delen är den som närmast omger kyrkan.
1862 utvidgades kyrkogården och i den nya muren som vätte mot
sockenstugan togs en trappa upp. Vid de grävningarna fann man
den runsten som idag står uppställd vid östra muren. Stenen var så
stor att grävarna först trodde att de stött på berggrunden. Stenen
vittrade snabbt när den ställdes upp och utsattes för sol och vind,
men innan för mycket hann förstöras tecknades inskriptionen ned:
”Torste reste stenen efter Gunne, sin frände … väster ut blev …”
Resten var oläsligt.
I samband med utvidgningen 1862 planades kyrkogårdsmarken
och omgivningarna ut, och åtminstone två sidor av kyrkogårdens
stenmurar lades om. Innan utplaningen beskrevs omgivningen bestå
av höga kullar och djupa dalar så att kyrkan delvis skymdes när
man närmade sig den.
Tio år efter att den nya kyrkan stod färdig drogs järnvägen 1875
genom Forsheda. Järnvägen och de möjligheter den ledde till var
den stora anledningen till en befolkningsökning i slutet av 1800-
talet. Med naturlig eftersläpning ökade så småningom trycket
på kyrkogården och 1921 började man också diskutera en första
utvidgning. Från 1943 finns ett ritningsförlag till en utvidgning i
öster, utförd av Jönköpings stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson.
Denna ritning revideras 1954 men utvidgningen utfördes i stort
sett ändå enligt de tidigare ritningarna. Den nya kyrkogårdsutvidgningen
togs i bruk på slutet av 1950-talet och fi ck en tidstypisk
modern utformning med raka gravrader med jämnstora gravvårdar.
Utvidgningen delades i två delar av en stensatt gång som vigdas till
en rabattomgärdad plats med låga kalkstensmurar nedanför trappan
till gamla kyrkogården.
2003 utvidgas kyrkogården igen, nu öster om Dannäsvägen.
Den nya kyrkogården är stor och planerad utifrån nya önskemål
om minneslund, urngravlund mm. Ännu har det bara skett ett fåtal
gravsättningar på denna del.
Under årens lopp har större förändringar skett som inte märks i
arkiven. Det är all de små förändringar då man upphör att kratta
gruset på gräven och istället låter den sås med gräs. I samband med
det tar man ofta bort kvarvarande häckar eller stenramar som förhindrar
en enkel klippning med gräsklippare. Flera små ändringar av
detta slag har under andra hälften av 1900-talet förändrat karaktären
på den gamla delen av kyrkogården väsentligt och idag är det med
två undantag gräs över samtliga gravar på hela kyrkogården.
År 1862-2003 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Trädgårdsarkitekt: Ivar Andersson
Trädgårdsarkitekt: Lennart Lundqvist
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Forsheda kyrkliga samfällighets arkiv.
Jönköpings läns museum. (1984). Kulturhistorisk utredning för Värnamo kommun. ISBN: .
Bornsjö, Rune. (1991). Gammal är kyrka, Herrens hus. i En bok om Forsheda,
del 1 (red: Maj-Britt Schlegel). ISBN: .
Schlegel, Maj-Britt. (1993). Våra runstenar. i En bok om Forsheda, del 2, (red.:
Maj-Britt Schlegel). ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin