Motivering (skydd): Bredaryds kyrka är uppförd 1863 på en medeltida kyrkplats. För ritningarna svarade arkitekt Emil Viktor Langlet. Den välbevarade exteriören visar på hur långlivat empiretidens strama kyrkoideal var i bygden. Karaktäristiskt är de många rundbågiga fönsteraxlarna, den symmetriska mittporten med lunettfönster, det fullbreda, rundade koret och tornet med sin lanternin. Portar och fönsterbågar är från byggnadstiden, vilket förstärker autenciteten.
Interiören har trots senare förändringar behållit mycket av sin ursprungliga rumslighet med slutna bänkkvarter och flackt brädvalv. Blickfång utgör Ludvig Frids färgstarka altartavla från 1894 med klassiserande inramning. Altarring, bänkar och läktare är från byggnadstiden och korresponderar väl mot rummets former. Särdeles karaktäristisk är den påkostade predikstolen av Mjöbäckstyp. Orgelfasaden från 1875 är ett nygotiskt arbete. Om föregående kyrka minner medeltida dopfunt och triumfkrucifix samt altaruppsats i barock, varav de båda senare utgör ett stilmässsigt brott i den för övrigt enhetliga interiören. Ytterligare äldre inredning förvaras i tornet. Bland senare tillskott märks läktarunderbyggnad och kororgel från 1979-80, då även nuvarande blågrå färgsättning tillkom.
Sammanfattning
- Bredaryds kyrka är en välbevarad och typisk empirekyrka.
- Interiören speglar empirens rumsuppfattning och dess strama formspråk.
- Bevarad inredning från 1800-talet har höga autencitetsvärden.
- Äldre inventarier minner om föregående kyrka.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rundat, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Bredaryds kyrka är en salkyrka från 1863 med närmast fullbrett
rundat kor i öster, sakristia i norr och torn i väster.
Huvudentréerna utgörs av västport och en på södra långsidan en
mittport. Kyrkan är en typisk representant för den i området
kvardröjande empirestilen inom kyrkobyggandet. Detta
kännetecknas av såväl planen som det strama formspråket.
Kyrkan vilar på en utkragande sockel som bär gråmålad
spritputs. Väggarna bär en vitkalkad spritputs. Kring
muröppningarna är slätputsade omfattningar. På långhusgaveln
sitter i söder en inmurad porträttgravsten som föreställer Arvid
Månsson Stierna (död 1616) med familj. Portarna i väster och
söder är markerade genom slätputsade pilastrar som bär en
överliggare med lunett. Deras ljust grågröna pardörrar med
helfranska fyllningar är från byggnadstiden, liksom det enkla
dörrbladet till sakristians egna ingång i öster. Ovan västporten
sitter en inmurad stenplatta med förgylld inskription om kyrkans
uppförande. Framför västporten finns en granittrappa från 1979
med symmetriskt anlagda ramper och smidesräcken. Alla fönster
har träbågar från byggnadstiden med bemålning i ljust grågrönt.
Långhus och kor har stora rundbågsfönster, i vars
bågar sitter blyspröjsade klarglas. Det
ansenliga långhuset har hela sju
fönsteraxlar (i vilka mittport och
sakristia ingår). Långhusgaveln är
karakteristiskt artikulerad med en
lunett på ömse sidor om tornet, vilka
belyser läktaren. Tornets västfasad är
försedd med ett rundfönster. I
tornmurarna sitter flera ankarslutar och
åt söder kyrkans byggnadsår med
järnsiffror. De rundbågiga
ljudöppningarna har parluckor från
byggnadstiden med svartmålad
fiskbenspanel. Tornet kröns av en
fyrkantig lanternin. Det flacka, nedre
takfallet är täckt med rektangulära
skiffer. Dess ursprungliga profilerade
takfot bär marmorering på grå botten
och avslutas nedtill med ett tandsnitt i
brunrosa. Själva lanterninen bär en ljusgrå locklistpanel med artikulering i form av romber och sågtandsnitt målat i brunrosa. De rundbågiga öppningarna är försedda med fönsterbågar. Lanterninen kröns av en liten koppartäckt huv med förgyllt kors på klot. Långhuset bär ett sadeltak med diagonal skiffertäckning, vilket går igen på sakristians valmade sadeltak. Det rundade kortaket täcks av rektangulära skiffer. De profilerade takfötterna är ursprungliga av ljust gråmålat trä. Alla takfall har fotrännor och stuprör av koppar. Under koret finns ett pannrum från 1930-talet med nedgång i norr via en betongtrappa med smidesräcke.
Kyrkorummet har två ingångar, i väster via vapenhus och vindfång och i söder via mittport. Mellan predikstol och kor finns en dörr till sakristian. Interiören har bevarat sin ursprungliga ljusa rymd och stramhet. Av stor vikt för karaktären är de fyra slutna bänkkvarteren som ger rummet en viss tyngd och förankring. I väster finns en orgelläktare med indragen underbyggnad från 1979 som rymmer trappa, förråd, kapprum, pentry, väntrum och handikapptoalett. Dess rundade väggar ansluter till befintliga former. Gångarna och det högre liggande korgolvet har bevarat sina breda furubräder, om än slipade och fernissade i sen tid. Mittgången har en svag ramp i samma material framför koret. De jämna väggarna är slätputsade och avfärgade i en gulbruten kalkfärg. Gränsen mot koret är markerad genom förtagningar på båda sidor. Portarna i väster och söder är tillverkade vid 1955-57 års restaurering i överrensstämmelse med ytterdörrarna. Sakristidörren är däremot ursprunglig med kraftiga helfranska fyllningar samt utanpåliggande lås, nyckelplatta och dörring i smide. De profilerade dörrfodren är från byggnadstiden och liksom dörrarna målade i gråa toner. De gråmålade innanfönstren
är ospröjsade och tillkom på 1930- talet. Korets innanfönster försågs
med blyspröjsar och tonat antikglas 1955-57. Ovan långhuset är ett flackt valv av vitmålade bräder från byggnadstiden, ovan
koret format som ett hjälmvalv. Taklisten är samtida och formad
som ett tandsnitt, 1979 målat i rödbrunt och gräddvitt. All inredning är från byggnadstiden om inget annat anges. Det breda altaret utgörs av ett ramverk med fyllningar, målat i grå nyanser. Frontens fyllningar bär reliefer av vinkanna och kalk samt symbolerna för Tro, Hopp och Kärlek (Korset, Ankaret och Det brinnande
hjärtat). Dessa är förgyllda. Altartavlan utfördes av Ludvig
Frid 1894 som en olja på duk, skildrande Kristi himmelsfärd i klara färger där blått dominerar. Den tunga ramen är förgylld. Altare och tavla flankeras av två släta kolonner av trä med förgyllda korintiska kapitäl som ansluter till taklisten. På deras marmorerade postament är fyllningar med förgyllda reliefer av en uppslagen bibel och ett rökelsekar. Den ursprungliga altarprydnaden utgjordes av ett förgyllt träkors med törnekrans, nu placerat uppe i tornet. Den rundade altarringen svarar mot korets former och utgörs av en balustrad med svarvade dockor och sluten baksida. Färgsättningen är hållen i benvitt, guld och grått medan klädseln är röd. Predikstolen är av s.k. Mjöbäckstyp, d.v.s. rundad med balusterdockor, ansvälld bas och ljudtak med lambrekäng. Kring uppgången från sakristian är en förgylld omfattning i form av palmkvistar och kors. Upphovsman är snickaren Eric Nyman från Reftele, vilken även gjort nummertavlorna med lyrkrön. Bemålningen utgörs av blågrå toner och förgylld dekor. Bänkinredningen har dörrar mot mittgången med halvfranska fyllningar och utskjutande gångjärn. Gavlarna är prydda med räfflade pilastrar och romber, vilket är typiskt i länet. Bänkkvarterens hörn är karaktäristiskt rundade. Krönlisten är utformad som ett tandsnitt. Invändigt byggdes bänkkvarteren om 1955-57. Bänkarna är 1979 målade i mörka blå nyanser med inslag av guld och rött, vilket ger dem en annan tyngd än inredningen i övrigt. Vid korets norra vägg finns en likartad korbänk. Läktaren vilar på tio räfflade kolonner, målade i en kulör liknande bänkarnas. Den rikt profilerade och ovan mittgången utkragande fronten bär ett läktarbröst med halvfranska fyllningar, målade i grå nyanser med inslag av guld. Mittfyllningen bär en förgylld relief av lyra med lagerkvistar. Bröstningens krön är genombrutet med rundbågsarkader, avdelade med rombprydda små poster. Orgeln rymmer ett 20-stämmigt verk från 1953, byggt av Troels Krohn, Frederiksborgs orgelbyggeri. Från den gamla orgeln, byggd 1875 av J Karlsson och J Andersson i Långaryd, återstår sju stämmor och den nygotiska fasaden. Sistnämnda utgörs av tre rundbågiga pipfält krönta av vimperger och åtskilda av två piptureller. Fasaden är målad i blågrått och rött med förgyllda lister. I korets södra del står en mindre orgel från 1980, målad i grå toner. Invid denna finns ett gustavianskt golvur. Av inventarier från föregående kyrka har tre föremål placerats i kyrkorummet. I koret står en romansk sandstenscuppa med uttömningshål och dekor i form av en ringkedja. Foten är sentida. Mitt för södra porten har man placerat en altaruppsats i barock från omkring 1700. De särpräglade snidade blomsterdekorationerna talar för att upphovsmannen är Gustaf Kihlman från Borås. På den andra långsidan hänger ett triumfkrucifix, sannolikt från sent 1200-tal. I tornkammaren förvaras en predikstol i renässans med årtalet 1640 och tillhörande ljudtak, ett figurmålat läktarbröst samt fyra begravningsvapen från 1600-talet över medlemmar av släkten Stierna. Vapenhuset har ett kalkstensgolv från 1979, slätputsade vitkalkade väggar och ursprungligt plant tak av breda, brunmålade bräder. I söder är en trätrappa från 1955-57, dock med äldre gråmålat träräcke. Vindfånget i öster har en gråmålad, rak pardörr från byggnadstiden med helfranska fyllningar och glasade rombiska fönster. Övriga tornvåningar har, med undantag för ett par mellanväggar från 1900-talet, bevarat sin ursprungliga prägel med obehandlade, nötta brädgolv, trappor och räcken. I den femte våningen hänger två klockor, gjutna 1751 av Andreas Wetterholtz (Jönköping?) respektive 1873 av Joh. A. Beckman i Stockholm. Den ena av dem har en bevarad träplattform kring ringaxeln, avsedd för klockaren att ringa med. Det är ett exempel på historiska dokument som ofta försvunnit. Lanterninens väggar är invändigt klädda med vit panel och försedda med texten ”Ära vare Gud i höjden”. Sakristian har golv som kyrkorummet och slätputsade, vitkalkade väggar. I öster är en egen ingång med dubbla dörrblad från byggnadstiden. I södra väggen är ett inmurat bönealtare av polerad kalksten, ovan vilket hänger en snidad Salvator Mundi i barock. Västra väggen upptags av predikstolstrappan och en fast skåpsinredning från 1955-57 med fyllningsluckor. Skåp och dörrar är målade i grön lasyr. Det plana taket utgörs av breda, gråmålade bräder från byggnadstiden.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
Nuvarande kyrkas föregångare var byggd av sten och sannolikt medeltida. Den fick en tillökning 1706. Med 1800-talets ökande folkmängd blev denna för liten och 1848 yrkade kyrkoherden på nybyggnad. Församlingen började samla in medel. Först 1860 kunde grunden läggas. På församlingens önskemål kopierade arkitekt Emil Viktor Langlet vid Överintendentsämbetet ritningarna till Voxtorps kyrka (dock lade man sedan till två fönsteraxlar). Gamla kyrkan revs 1863 och nya kyrkan var helt färdig året därpå. Murarmästare var Elias Pettersson från Sandhult och snickarmästare Bengt Andersson från Villstad. För målningsarbetena stod artisten Sven Magnus Johansson från Ås. 1875 kompletterades kyrkan med en orgel, byggd av Johannes Andersson och J Karlsson i Långaryd. 1888 fick kyrkan sin första uppvärmning i form av två järnkaminer. Altarets träkors ersattes 1894 av en altartavla. 1912 och 1921 skedde inre ommålning. Vid den förra vitmålades inredningen och bladrankor målades kring fönstren. 1925 omtäcktes lanterninen och det ruttna korset utbyttes, följande år ommålades lanternin och fönster. 1931 projekterade arkitekt Paul Boberg en ny uppvärmning med varmluft, varför pannrum byggdes och innanfönster insattes. 1935 ommålades fasaderna med kalkfärg. Vidare uppsattes hängrännor och stuprör. 1937-38 konserverade Erik Sköld triumfkrucifix och altaruppsats från den gamla kyrkan, vilka placerades i kyrkorummet. 1953 byggdes orgelverket om av Troels Krogh.
1955-57 genomgick kyrkan en restaurering i enlighet med program upprättat av arkitekt Johannes Dahl, Tranås. De exteriöra arbetena inskränkte sig till putslagning och avfärgning med silikatblandad kalkfärg i gulbruten ton. I interiören ombyggdes bänkkvarteren till större bekvämlighet. Bänkarna utglesades och gavlarna breddades. Nya golv lades i kvarteren. Ryggar, dörrar och skärmar sparades. Nya dörrblad sattes i portarna. Altarringen öppnades vid väggen. I korfönstren insattes ljusdämpande antikglas. Sakristian fick ny skåpsinredning. Vapenhusets norra trappa slopades, den södra ombyggdes och ett förråd ordnades under densamma. Kyrkan elektrifierades och försågs med sex nya ljuskronor i barockstil. Erik Sköld konserverade begravningsvapen, äldre läktarbröst och renässanspredikstol. Interiören fick ny färgsättning, närmare den ursprungliga. Väggarnas oljemålade dekor togs bort och de avfärgades med silikathaltig kalkfärg. Bänkarnas ursprungliga grågröna färg togs fram och återskapades. Läktare, dörrar, altarring och predikstol målades i anslutning till denna.
1967 renoverades exteriören av byggmästare Gunnar Knutsson, Gislaved. Fasadputsen lagades med KC-bruk och sockelputsen ersattes av cementbruk. Hela kyrkan avfärgades med vit plastfärg ”som skall bli mycket motståndskraftig mot idens tand”. 1972 slopades bänkarna på läktarens norra sida för att ge plats för kör. 1979 svarade arkitekt Hans Lindén, Växjö, för en större renovering. Västentrén handikappanpassades. I vapenhuset revs förrådet och golvet belades med kalksten. Under läktaren gjordes en inbyggnad för kapprum, förråd, ny läktartrappa, handikapptoalett, väntrum och pentry. Ytterligare läktarbänkar slopades i söder. I tornrummet restes en brandvägg. Golvet sänktes inom altarringen och tycks vid detta tillfälle ha fått sin beiga heltäckningsmatta. Altartavla och predikstol rengjordes av konservator Ola Westerudd. Den ursprungliga marmoreringen på kolonnpostamenten togs fram. Hela interiören ommålades med till stor del ny färgsättning i övervägande gråblått. Väggarna avfärgades med kalk i en gulbruten ton. Tornluckorna fick automatiserad öppning och det på nytt vittrade korset gjordes om. 1980 fordrades större fasadreparationer, ledda av samme arkitekt. Härvidlag fick hela tornet omputsas och kom sannolikt att avfärgas med vit mineralfärg, medan resten av kyrkan fick traditionell kalkfärg. Samma år tilläggsisolerades innertaket och en kororgel tillkom. Ny målning skedde 1987. Samma år och följande gjordes smärre konservatorsarbeten på altaruppsats och krucifix liksom sanering mot strimmig trägnagare i den förra. 1995 konserverades porträttgravstenen och en liggande textilförvaring anordnades på läktaren. 2002 målades fönster och dörrar. Exteriöra ommålningsarbeten skedde 2006.
År 1860-1863 Nybyggnad - Korparti
Nybyggnad - Korparti
Hantverkare - Snickare: Bengt Andersson
Byggmästare: Elias Pettersson
År 1860-1863 Nybyggnad - Torn
Nybyggnad - Torn
Hantverkare - Snickare: Bengt Andersson
Byggmästare: Elias Pettersson
År 1860-1863 Nybyggnad - Sakristia
Nybyggnad - Sakristia
Hantverkare - Snickare: Bengt Andersson
Byggmästare: Elias Pettersson
År 1860-1863 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn. Kyrkan byggd med Voxtorps kyrka som förebild på församlingens begäran.
Hantverkare - Snickare: Bengt Andersson
Byggmästare: Elias Pettersson
År 1863-1864 Nybyggnad
Nybyggnad – kyrkan i sin helhet. Arkitekt Emil Viktor Langlet, Överintendentsämbetet.
Murarmästare Elias Pettersson, Sandhult. Snickarmästare Bengt Andersson, Villstad.
Hantverkare - Snickare: Bengt Andersson
Byggmästare: Elias Pettersson
Arkitekt: Emil Viktor Langlet
År 1875-2006 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Orgelbyggare: Carl Johannes Carlsson
Konservator: Erik Sköld, Halmstad
Byggmästare: Gunnar Knutsson
Arkitekt: Hans Lindén
Orgelbyggare: Johannes Andersson
Konservator: julio Amorim
Arkitekt: Lars Stalin
Konstnär: Ludvig Frid
Arkitekt: Paul Boberg
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Lantmäteristyrelsens kartarkiv..
Bredaryds församlings arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1851 nybyggnad (renritning efter Voxtorp av E Langlet).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Rydell G, En bok om Bredaryd, Växjö 1967; Hazen J G, Forsheda pastorat, Växjö 1913; Manus till kortfattad beskrivning för SvK (E O Johansson 1940-tal); Sjöström, I, Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2); Foton exteriör 1956, interiör 1927, 1952. ATA..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(1993). Sveriges kyrkor volym 216 Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1984). Kulturhistorisk utredning för Värnamo kommun. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1982). Översiktlig kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Värnamo kommun.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Pettersson,Elias:Byggmästare"; "Langlet,Emil Viktor:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin