Motivering (skydd): Kvarter A har trots senare tiders förändringar kvar en tydlig struktur
med familjegravar längs kyrkogårdsmur och gångar samt i kvarterets
inre en yta som idag präglas av låga sentida vårdar, men som ursprungligen
kan ha varit allmän linje. Grusbäddar och inramningar
har borttagits från större delen av familjegravarna, vilket lett till en
utslätning av karaktären. Därmed ligger det kulturhistoriska värdet
främst i enstaka och grupper av gravar. Omgärdade grusgravar bildar
en nästan helt sammanhängande rad längs kyrkogårdsmuren i väster,
förmedlande en god bild av gravkulturen under 1900-talets första
decennier. Inramningarna är rikt varierade, från smidesstaket till
stenkonstruktioner. Vidare finns några enstaka grusgravar i nordost
vid kyrkporten. Karaktärsskapande på egen hand är den stora Mårtenssonska
graven. Denna grav ger tillsammans med de vanligen
högresta stenarna från förra sekelskiftet ett historiskt djup och en
viss dynamik åt kvarteret. Vårdar med titlar speglar Gislaved som
stations- och industrisamhälle. Av särkilt intresse är ett gjutjärnskors
som representerar den första industriella gravvårdsproduktionen,
knuten till bygdens järnbruk.
Kvarter B är ett utpräglat köpegravskvarter från förra sekelskiftet
med en stor andel bevarade gamla familjegravar, vars vårdar präglar
intrycket. Karaktären är dock försvagad till följd av borttagande av
grusbäddar och stenramar. De fyra grusgravar som kvarstår har ett
värde genom det de berättar om ett tidigare förhärskande gravskick.
I övrigt är det kulturhistoriska värdet främst knutet till det äldre
vårdbestånd som genom sin ålder och utformning ger ett historiskt
djup och en dynamik åt kvarteret. Titlarna berättar om framstående
personer och yrkesroller i stations- och industrisamhället Gislaved
under 1800-talets slut och 1900-talets förra hälft.
Kvarter C har en stram uppbyggnad från 1935 med terrasseringar
och vårdar med låg profi l samt hällar. En tidigare mer utvecklad
formgivning med häckinramade familjegravar finns idag föga
spår av, varför intrycket snarast är det av ett typiskt efterkrigstida
gravkvarter. Det kulturhistoriska värdet ligger i den övergripande
gestaltningen och enstaka vårdar med titel, vilka berättar om Gislaveds
1900-talshistoria som industriort.
Den västra delen av 1935 års utvidgning har genom sitt vårdbestånd
en efterkrigstida karaktär, vanlig på svenska kyrkogårdar. Gravstenarnas
enhetligt låga profi l återspeglar ståndssamhällets utjämning.
Det kulturhistoriska värdet ligger i de övergripande strukturerna.
Kvarter H har en för mellankrigstiden ovanligt modern asymmetrisk
planering med rundade former. Inneslutet i H ligger ett halvrunt
urnkvarter från 1947 med enhetliga små liggande stenar. Enstaka
vårdar inom området har också ett värde. Bland de äldre vårdarna
fi nns några med titel, vilka berättar om Gislaveds 1900-talshistoria,
några har också rent konstnärliga kvaliteter. Stämningsskapande för
kvarteren är en stor blodbok.
Kvarter AN har en stram karaktär från 1947 med raka rader av låga
vårdar längs rygghäckar som bildar mindre rum. Detta efterkrigstida
kyrkogårdsideal är en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar.
Ett värde fi nns dock i de övergripande strukturerna och enstaka
vårdar med titel (vilket förmedlar lokal- och personhistoria) eller
konstnärliga kvaliteter.
kyrkogården som helhet
Gislaveds kyrkogård ligger på en höjd mitt i samhället vid den gamla
marknadsplatsen som nu är park. Kyrkogården är anlagd 1880 och
utvidgad vid ett fl ertal tillfällen. Första utvidgningen skedde åt norr
1906. Den ursprungliga utsträckningen åt detta håll markeras nu
endast av två almar ur den gamla trädkransen. 1935 utvidgades kyrkogården
ytterligare åt norr, samt delvis åt väster och senast 1947,
varvid den västra utökningen fullbordades. Den gamla delen från
1880 – 1906 har kvar sina kallmurar och sin trädkrans, vilket gör
den till en avgränsad enhet, med drag av traditionell landsortskyrkogård.
De övriga delarna omges likaså av kallmurar och delvis av
trädrader, vilket gör att kyrkogården ändå upplevs som en helhet.
Grus- och asfaltgångar binder samman de olika partierna.
Kyrkogårdens gamla del med kyrkan i mitten består av två stora
kvarter på var sida om denna, A i söder och B i norr. Den ursprungliga
karaktären har försvagats genom borttagning av fl ertalet
grusbäddar och gravramar. Vi kan dock ännu avläsa strukturerna
och en stor del av det äldre vårdbeståndet står kvar. De gamla, ofta
högresta, stenarna står för historiskt djup och ger ett dynamiskt
intryck. Stora familjegravar är placerade längs med gångarna och
kyrkogårdsmurarna, de mest synliga lägena med hög status. Kvarter
A:s inre präglas idag av låga sentida vårdar. 14 gravar har kvar sina
grusbäddar med inramning, även om de är något spridda så utgör
de ett karaktärsskapande inslag. En koncentration fi nns längs västra
kyrkogårdsmuren med rikt varierade inhägnader, från smidesstaket
till stenkonstruktioner. Denna gravrad ger en sammanhållen bild
av kyrkogårdens ursprungliga karaktär. Enstaka gravar har i storlek
och form en rent individuell prägel och betyder mycket för intrycket
av det enskilda kvarteret.
1935 års utvidgning i nord och nordväst, kvarter C, H, J och AB,
projekterades av arkitekt Dag Ribbing vid Kooperativa förbundets
arkitektkontor. KF ägde den för Gislaved så betydelsefulla gummifabriken
och svarade genom Ribbing för fl era off entliga byggnader
i samhället. C har en tidstypisk stram uppbyggnad med terrasseringar.
Den ursprungliga ambitionen med olika grupperingar av
gravvårdstyper och gravarrangemang blev dock aldrig fullt förverkligad
och har delvis även utslätats genom borttagning av grusbäddar
och häckramar. Kvarter H har en för tiden ovanligt modern,
asymmetrisk uppbyggnad med rundade gravlinjer kring ett centralt
urngravskvarter, som tog form först 1947. En stor blodbok är ett
stämningsskapande inslag. Stramare i sin form är kvarteret från
1947, AN, med rygghäckskantade gravrader, en typisk efterkrigstida
karaktär som är vanlig på landets kyrkogårdar. Vårdbeståndet
inom dessa kvarter är tidstypiskt homogent med låg profi l och
strama former, vilket kan sägas refl ektera ståndsutjämningen inom
samhället. Det kulturhistoriska värdet inom kvarteren är främst
knutet till de övergripande strukturerna och enstaka vårdar med
titel eller konstnärlig kvalitet.
Inom hela kyrkogården förekommer vårdar med titel. Genom
dessa förmedlas en bild av Gislaveds framväxt som stations- och
industrisamhälle. Kyrkogårdar rymmer information om personer,
gårdsnamn och försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt
att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man
i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de
olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns
representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Kyrkogårdens ursprungliga del utgör en genom murar och trädkrans
väl avgränsad enhet.
- Kallmurar, grindstolpar, smidesgrindar, grusgångar och trädrader
är viktiga delar av kyrkogårdens gestaltning.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive
eventuell grusbädd och inhägnad. Gjutjärnskorset skall fi nnas med
på kyrkans inventarieförteckning.
- Strukturerna inom de nyare delarna med böjda gravlinjer och
rumsskapande häckar.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Gislaveds kyrkogård är utvidgad i två omgångar sedan anläggandet
1880. Den andra utvidgningen från 1935 – 47 är den enda som
är tydligt avskild längs norra och västra sidan av den utsträckning
kyrkogården fick 1906. Terrängen sluttar svagt åt nordost. Kyrkogårdens
gamla del är uppdelad i två stora kvarter, A söder om kyrkan
och B norr om kyrkan. Själva kyrkan är orienterad mot väster.
1935 års utvidgning längs norra sidan och kring nordöstra hörnet
utgör kvarter C medan dess västra del är kvarter H och infattar
urngravskvarteret U. Söderut från detta ligger i tur och ordning
kvarter J, AB och AN, det sistnämnda från 1947. Mellan kvarter
C och H står, inbyggt i kyrkogårdsmuren ett förråd.
Omgärdning
Gamla delen omges av kallmurar från 1880 och 1906 av marksten,
ca 0,5 – 1,5 meter hög och knappt 1 meter bred. På krönet
växer mossa. Kring övriga kyrkogården löper en kallmurad skalmur
av kilad och grovt tuktad gråsten, 0,5 till närmare 2 meter hög i
sydöstra hörnets utsida och drygt 0,5 meter bred. På krönet växer
mossa och feta växter.
Ingångar
Kyrkogårdens huvudingång är i öster, mitt för kyrkporten. Denna
flankeras av toppiga granitstolpar från 1880 eller 1906 med fasade
hörn. Grindparet är avhängt. Nya delen av kyrkogården har tre
ingångar, från söder, väster och norr. Dessa har fyrkantigt tuktade
granitstolpar, alla utom de i väster med smideskors på krönen. Ingången
från Kyrkparken i söder är den enda där grindparet inte är
avhängt. Det är utfört i smide med korsdekor av spjälor.
Vegetation
Kyrkogårdens gamla del omges av en till stor del ursprunglig trädkrans
längs sina murar, planterad 1880 respektive 1912. Denna
består av storväxta almar och lönnar. Längs norra muren är en nyplanterad
rad av lönnar samt några äldre, glesa cypresser. En rad av
almar från 1935 växer längs nya delens norra och östra sida. Längs
västra sidan av 1947 års utvidgning växer en rad med oxlar från
tiden för anläggandet. Två almar flankerar södra ingången. Vidare
växer två gamla almar norr om kyrkan – en rest av kyrkogårdens
ursprungliga utsträckning innan 1906 års utvidgning – och en stor
blodbok präglar den västra delen av 1935 års utvidgning.
Gångsystem
Kyrkogårdens olika delar binds samman av rätvinkligt utlagda
grusgångar som även defi nierar gravkvarteren. Genom kvarter H
är en kraftigt böjd gång som ger kvarter U sin halvrunda form. Huvudgångarna från ingångarna i norr och väster fram till kyrkan är
asfalterade. Hela ytan kring kyrkan är asfalterad. Mellan kyrkporten
och östra ingången är marken belagd med gatsten.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1800-talets slut fram till
idag. Från de första decennierna fi nns fl era resliga gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids statusmarkörer
efter döden. Under mellankrigstiden fi ck stenarna en annan form,
låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och
kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden
fram till 1950 har haft grusbädd och häckinramning, av vilket idag
inget kvarstår. Flera typer var samkomponerade med stenramen via
flyglar och dylikt, varför de idag företer ett stympat intryck sedan
ramen avlägsnats. Vid sidan av dessa som regel enskilda gravar fi nns
allmänna linjens enkla små vårdar, som sällan överstiger en halvmeter
i höjd eller är små liggande stenar. Under efterkrigstiden blev
vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick
kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets slutliga utjämning.
I viss utsträckning har stora påkostade vårdar beställts ända in
i vår tid för att visa på samhällelig status. Titlar förekommer ännu
i viss utsträckning på stenar.
Ekonomibyggnad
Förrådet från 1966 har en kvadratisk plan med betongsockel. Väggarna
är klädda med mörkstruken lockpanel och har upptill en rad
med ospröjsade, liggande fönster, mellan vilka skjuter fram konsoler
som bär ränndalar av trä. Byggnadens tälttak bär bandtäckning av
kopparplåt.
Beskrivning av enskilda kvarter, för att se kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A består av ett närmast rektangulärt kvarter söder om
kyrkan och en rad med gravar längs med kyrkogårdsmurens sidor.
Längs gångarna och muren är enskilda gravar med vården vänd mot
gången, vanligen familjegravar. Vi kan misstänka att kvarterets inre
med nord-sydliga gravrader och vårdar vända mot öster ursprungligen
har varit avsedd som allmän linje.
Gravvårdstyper
Kvarteret har ett blandat vårdbestånd som spänner från 1896 till
idag. Längs med kyrkogårdsmurarna och längs gångarna samt vända
mot dessa är i det stora kvarteret en stor andel gamla familjegravar,
med rikt varierad utformning. Ursprungligen har alla haft grusbädd
med inramning, idag återstår endast tio gravar med detta. Mest
anslående är Mårtenssonska graven från 1947 som kan sägas vara
karaktärsskapande. Denna utgörs av en stenram i ljus granit med
pollare och kopparkätting samt vid huvudänden ett stort granitaltare.
Ytan är belagd med oregelbundna granitplattor. Andra ovanliga
gravarrangemang återfi nns kring Adelgrens respektive disponent
Petterssons familjegrav. Den förra med granitbalustrad, den senare
från 1933 med kalkstensmurar. Invid koret är en sammanhängande
rad av grusgravar från ca 1900, två av dem med smidesstaket
och en med pollare och kätting. Inom en av gravarna ligger havssnäckor,
en vanlig gravdekoration kring förra sekelskiftet, främst
på västkusten. De äldsta vårdarna är högresta bautastenar, kors och
obelisker i granit, i vissa fall omkring två meter. Ytan inne i kvarte-
ret präglas av låga och relativt enkla vårdar från tidigt 1900-tal till
idag. Några av de äldsta från omkring 1910 skulle kunna vara rester
av en allmän linje. De är småskaliga versioner av familjegravarnas
monument respektive små liggande stenar. I övrigt är vårdarna från
efterkrigstiden och vår tid. I och vid muren i sydväst fi nns några
borttagna äldre vårdar, bl.a. ett gjutjärnskors. Titlar förekommer
på vårdar från alla epoker i hela kvarteret. Vanligast är det dock
bland de något äldre vårdarna och företrädesvis inom de gamla enskilda
gravarna. Här fi nns handlande, hemmansägare, byggmästare,
kyrkovaktmästare, trotjänare, banmästare, järnhandlare, löjtnant,
fabrikör, disponent, gästgivare, fanjunkare, postmästare, provinsialläkare, distriktsveterinär.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B består av ett rektangulärt kvarter med öst-västliga – och
längst i väster i nord-sydliga – rader samt gravrader längs kyrkogårdsmurarna och kyrkan. Vårdarna är som regel vända mot gångarna.
En stor del av gravarna är familjegravar. Terrängen sluttar
svagt åt nordost.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet spänner från 1892 till idag. Här fi nns såväl
ett stort inslag av påkostade monument som stenar med låg profi l.
Ursprungligen har alla de gamla familjegravarna haft grusbädd med
stenram, men av dessa kvarstår endast fyra intakta. En ovanlig inramning
har en köpmannagrav från 1929 med en rundstav i koppar
mellan granitpollare. Flera av de äldsta stenarna i form av bautastenar,
obelisker och dylikt har en kraftig resning, i ett fall närmare tre
meter. Dessa är resta över bl.a. stationsinspektör, apotekare, bankdirektör, handlande. Som en kontrast mot detta fi nns några små
stenar från samma tid i kvarterets mitt, en med titeln brevbärare.
En anslående syn på andra ledden är den stora polerade granithällen
från 1929 över en provinsialläkare. Ovanlig är en 1700-talsinspirerad
kalkstenshäll från 1935 över en landsfi skal, ett uttryck för
den tillbakablickande gravkonsten vid denna tid. Vid huvudänden
reser sig över dottern ett smideskors från 1927 i samma anda. Bland
titlar på vårdar i kvarteret märks förutom ovannämnda: köpman,
fjärdingsman, kopparslagare, hammarsmed, hemmansägare, bruksdisponent,
glasfabrikant, fanjunkare, bankkamrer, medicine doktor,
urmakare, entreprenör, kyrkovärd, bryggmästare, stationskarl (med
SJ:s vapen på stenen).
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C utgör ytan norr och nordost om kvarter B. Dess västra
hälft är terrasserad i två steg med förbindande granittrappor i
grusgången. Gravarna står i öst-västliga rader med vårdarna vända
mot den genomgående gången. Ett undantag är östra änden där
gravarna ligger i var sin nord-sydlig rad på ömse sidor om en anslutande
gång.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna har genomgående en låg profil och är av den typ
som blev vanlig under 1940-talet, bredare än hög. De härrör från
1940-talet till idag. Formspråket är övervägande stramt. Ljus granit
är vanligaste materialet, även om svart förekommer bland de äldre.
Familjegravar har anlagts fram till omkring 1950 och de flesta av
dessa har haft grusbädd med häckinramning. Vid gången i öster är
på var sida en rad med hällar av granit från främst omkring 1950,
flera med bokstäver och årtal av koppar. Bruket att använda titel på
stenen är ovanligt efter 1950. Bland titlarna finns kakelugnsmakare,
bankdirektör, frisörmästare, verkmästare, ingenjör, bagarmästare,
boktryckare, trävaruhandlare, målarmästare.
Kvarter H, U, J och AB
Allmän karaktär
Kvarter H utgörs av en stor gräsyta med rader av kistgravar, rundade
efter det mitt i kvarteret placerade, halvrunda urngravskvarteret U,
och den svängda anslutningsgången till detta från söder. Härigenom
bildas en S-form. Vårdarna är vända mot gången som leder till
kvarter U och omsluter detsamma. Längs den raka huvudgången
i söder en rad med gravar, vända mot denna. En motsvarande rad
finns på gångens andra sida i kvarter J. Detta kvarter består av raka
öst-västliga gravrader och några gravar vid kyrkogårdsmuren i öster.
Samma karaktär har kvarter AB. Urngravarna i U ligger i tre
hästskoformade rader kantade av rabatter.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet på kistgravar härrör från 1934 till idag, med
tyngdpunkt på 60- och 70-talen. Genomgående har stenarna den
för tiden vanliga låga profilen och rektangulära formen. Formspråket
är genomgående stramt och ljus granit är vanligaste materialet.
De äldsta stenarna återfinns vid kyrkogårdsmuren i öster och i de
båda rader som är vända mot den öst-västliga huvudgången. En viss
del av dessa är familjegravar och några har tydligen haft grusbädd
och ram. Ett fåtal gravstenar har en mer individuell utformning,
bl.a. en vård från 1939 med porträttmedaljonger i brons och en
klassiserande kalkstensvård från 1941. Vårdarna på urngravarna
i kvarter U utgörs av små liggande strama stenar från 1951 till
idag, huvudsakligen från 1970-talet. Liksom hos kistgravstenarna
finns många med text och årtal i koppar. Områdets yngsta vårdar
är urngravar från vår tid längs västra kyrkogårdsmuren med såväl
resta stenar som små liggande naturstenar med rundad form. Titlar
förekommer företrädesvis på de äldre vårdarna och är i övrigt
ovanligt: provinsialläkare, byggmästare, galoschmästare, kamrer,
fabrikör, doktor, kronojägare, bagarmästare, verkmästare, lantbrukare.
Två vårdar är resta på 1940-talet över letter som anlänt till
Sverige vid krigsslutet.
Kvarter AN
Allmän karaktär
Kvarter AN från 1947 består av två jämnstora kvarter med gravar
i nord-sydliga rader längs rygghäckar. Gravrader ligger även längs
kyrkogårdsmurarna och längs norra sidan av gången i söder, även
denna med rygghäck. En häck avgränsar kvarteret mot norr, varigenom
avlånga slutna rum bildas. En betydande del av gravarna
är familjegravar, de flesta ligger längs gångarna. I sydväst växer en
stor gammal björk.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är från 1949 till idag, med tyngdpunkt på 1950-
och 60-talen. Gravstenarna har den vanliga rektangulära formen
med låg profil. Formspråket är stramt men varierat och ljus granit
det mest brukade materialet. Vissa vårdar har en något annorlunda,
mer påkostad utformning, som en stor häll från 1969 med kopparringar
i hörnen. Titel förekommer på många vårdar men är inte
regel. I kvarteret återfinns: kyrkoherde, fabrikör, trädgårdsmästare,
köpman, tandläkare, byggmästare, konditor, disponent, murarmästare,
kyrkvaktmästare, rälsbussförare, kantor.
Inventeringsår 2003
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
1879 ansökte friherre A F Kruse med fl era medlemmar av Gislaveds
rote att få anlägga en särskild begravningsplats åt invånarna där.
Detta p.g.a. de besvärliga kisttransporterna till Båraryd. Till ändamålet
donerades den gamla kronoladuträdan. 1906 utvidgades kyrkogården
åt norr i samband med kapellbygget. Marken donerades
huvudsakligen av Svenska Gummifabriks AB. Anläggningsarbetena
leddes av A J Magnusson och inbegrep planteringar. 1912 uppges
plantering och ”renovering” av träd på kyrkogården.
1935 genomfördes en ny utvidgning av kyrkogården åt norr och
delvis åt väster fram till de fastställda gränserna för kvarteret. För
projekteringen svarade arkitekt Dag Ribbing vid Kooperativa förbundets
arkitektkontor. Marken som utgjorde ett gammalt grustag
donerades av byalaget och gummifabriken. Muren kring den befi ntliga
kyrkogården sparades med undantag för några genombrytningar
och viss omläggning. Kring de nya delarna anlades en ny stenmur,
utom längs södra sidan av västra utvidgningen där ett provisoriskt
trästaket uppsattes. På sikt skulle hela ytan väster om befi ntliga kyrkogården tagas i bruk. Innanför muren planterades almar. Arbetena
leddes av grundläggare Herman Johansson och resultatet beskrevs i
pressen som en ”mönsterkyrkogård för småländska förhållanden”.
Ribbing hade upprättat diverse förslag på föreskrifter för gravarna
i de olika kvarteren, exempelvis skulle vårdarna i öster vara hällar
eller resta stenar med en maxhöjd på 120 cm, i den mellersta delen
skulle gravarna ha grusyta med häckinramning, på den terrasserade
delen i väster ha gravkulle med en maxhöjd av 90 cm på vårdarna.
Genomgående skulle polerade stenytor undvikas. Det är idag oklart
i hur stor utsträckning man tog fasta på förslagen. I ett brev till kyrkoherden 1944 klagade nämligen Ribbing över att ”den hittills så
vackra anläggningen skulle förlora sin skönhet, ej genom vanskötsel
utan genom otillfredsställande gravanordningar”. 1941 hade vissa
mycket allmänna bestämmelser om gravars utformning fastställts
varvid bl.a. inhägnader med staket förbjudits.
1947 genomfördes den fortsatta utvidgningen i väster fram till
kvarterets södra gräns. Projektör denna gång var trädgårdsarkitekt
Hugo Lindqvist, Borås. Gravkvarteren utfördes helt i gräs med
häckar som både skulle bilda slutna gårdar och tjäna som fond för
stenarna. Grusgravar med inramning ville arkitekten helst undvika,
eventuellt kunde de samlas i vissa avdelningar, vilket närmast tycks
ha blivit fallet. Vidare anlades en urnlund i norra delen av den redan
befi ntliga västra utvidgningen. 1966 uppfördes en förrådsbyggnad
ritad av arkitekt Per Rudenstam, Gislaved.
År 1906-1966 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: A J Magnusson
Arkitekt: Dag Ribbing
Trädgårdsarkitekt: Hugo Lindqvist
Arkitekt: Per Rudenstam
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
Gislaveds pastorats arkiv.
Nilsson, I. 2004. Gislaveds kyrka. (otryckt).
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1972). Gislaveds historia. ISBN: .
Nordling, A. (1994). Gislaveds kyrka 90 år. Gislavedsboken 1994.. ISBN: .
Rybeck, I. (1997). Tidernas kyrka – Ett kulturarv för framtiden. Gislavedsboken 1997.. ISBN: .
Åsgrim-Berlin, A. (1989). Våra hus – Om byggnadskultur i Gislaveds kommun. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin