Motivering (skydd): Gyllenfors kapell representerar en kyrkobyggnad som länkar samman den klassiska kyrkoarkitekturen med funktionalismens önskan att låta såväl funktioner som material tala för sig själva. I kapellet har arkitekten Göran Pauli fått dessa ideal att smälta samman till en harmonisk helhet. Kapellet ligger omgivet av Gyllenfors kyrkotomt där även kyrkogården ingår. Begravningsplatsen anlades 1931 och har i likhet med kapellet utformats med ideal hämtade såväl från klassicistiska anläggningar som från dåtidens ideal. Kyrkogården har karaktären av en skogskyrkogård, vilket stämmer väl överens med 1930-talets typiska begravningsplatser. Samtidigt uppvisar kyrkogården en arbetad stenmur med markerade grindstolpar krönta av huvar i kopparplåt och därtill flera tydligt rumsbildande effekter. Dessa exempel för snarare tankarna till byggandet vid sekelskiftet kring 1900 än 1930-talets önskan om enkelhet och släta ytor.
Kyrkotomten är flack och kapellet är lågmält i sin utformning. Dess storhet ligger inte i att synas på håll utan i att möta besökaren ståendes intill. Kapellets exteriör är välbevarad och tydlig. Kännetecknande för kyrkobyggnaden är dess form av en klassisk basilika med kyrkorummet i mittskeppet och övriga funktioner förlagda i sidoskeppen. Basilikans form har accentueras av de fönsterrader som finns på lanterninpartiets båda sidor.
Materialen är gedigna, vilket mycket tydligt visas i de vackert ärgade koppararbetena på takfallen samt på dörrarna. Väggarnas slätputs skapar ett lugn och binder samman exteriören. De brunmålade fönsterbågarna markerar tydligt fönstrens form. Vid en framtida ommålning kan en färganalys göras för att klarlägga om nämnda kulör är samtida med byggnaden. Funktionalismen kopplas ofta samman med ljusa kulörer men under dess senare fas användes även mörkare och dovare kulörer, vilket har gjort att man delvis har kommit att omvärdera uppfattningen om att funktionalismens färgsättning. Möjligen kan fönsterbågarnas bruna kulör ses som en önskan att binda samman kapellet exteriör med klockstapeln tjärade och brunsvarta fasad. Klockstapeln är i sig ett gott exempel på arkitekten Göran Paulis arkitektur, Där han lika självklart använde sig av klassicistiska arkitektoniska element som dåtidens moderna element vid gestaltning av olika byggnader.
Det intilliggande församlingshemmet har brunbetsad lockpanel som är typisk för dess byggnadsperiod, 1970-talet, och som kanske också kan ses som ett försök att få byggnaden att harmoniera med klockstapelns panel. Vidare är församlingshemmets tak belagt med skifferplattor. Att det idag ligger kopparplåt på kapellets takfall, vapenhuset undantaget, bör enligt uppgift vara en senare konstruktion. Skifferplattorna som täcker vapenhusets takfall skall ursprungligen ha varit materialet även för mitt- respektive sidoskeppens tak. Oavsett om detta blev genomfört eller ej så harmonierar koppartäckningen bra med såväl byggnaden som dåtidens ideal.
I interiören är det i likhet med exteriören basilikans form som bör uppmärksammas, bland annat den fina ljusverkan som kommer av lanterninpartiets fönsterrader. Här bör även de höga fönsterpartierna på mittskeppets sidoväggar framme vid koret samt det stora, runda fönstret i gavelpartiet ovan vapenhusets uppmärksammas. Vidare är arkitektens medvetna arbete med gedigna och synliga material, såsom golvets skifferplattor och takets öppna takstolar, värda att lyftas fram. Dualiteten gör sig gällande i den inre miljön precis som i exteriören. Kontraster till det mer sparsmakade och funktionalistiska utgörs exempelvis av de listverk som kyrkbänkarna har försetts med.
13
Sammanfattning
- I Gyllenfors är kyrkotomten en relativt ung plats. Det anlades först 1931 då den togs i bruk som begravningsplatsen. I likhet med dåtidens kyrkogårdar gjordes utformningen öppen och genom de glest stående och därigenom rumsbildande tallarna fick Gyllenfors begravningsplats karaktären av en skogskyrkogård. Precis som kapellet uppvisar även begravningsplatsen kontraster till det öppna, för funktionalismen kännetecknande. Detta kan illustreras i form av kyrkotomtens kvaderhuggna mur och de poängterade grindstolparna i sten.
- Arkitekturen i Gyllenfors kapell är hämtad från två huvudsakliga stilmässiga epoker, den klassicistiska respektive funktionalistiska.
- Dualiteten kännetecknar arkitekten Göran Paulis arbeten och i Gyllenfors kyrkomiljö visas detta i form av arkitektoniska element som är tydligt klassicistiska samtidigt som flera av detaljerna har 1930-talets typiska särdrag.
- Kyrkomiljön kännetecknas också av användandet av gedigna material, material som tillåts tala för sig själva, såsom kyrkorummets golv av skifferplattor liksom dörrarnas kopparklädda utsidor. - I kyrkotomten är dualiteten tydlig genom att tallarna är tidstypiska för funktionalismens yttre och ofta renodlade miljöer medan de axiala gångarna och de av kvaderhuggen sten skapade rummen snarare är klassicistiska.
- Kyrkomiljön uppvisar också en medveten arkitektonisk önskan att binda samman kapellet, klockstapeln och församlingshemmet. De tre byggnaderna ligger tätt och uppvisar helt olika byggnadstyper samtidigt som de utgör en helhet. Helhetstänkandet har markerats genom val av material och färgsättning.
- Gyllenfors kapell uppvisar en kyrkomiljö i den lilla skalan. Kapellet liksom begravningsplatsen är inte uppförda eller anlagda för att vara synliga på långt håll. Deras storhet ligger istället i att möta betraktaren på nära håll.
- För att bevara särdragen hos kyrkomiljön knuten till Gyllenfors kapell fordras att de kulturhistoriska värdena ses i perspektiv av nämnda helhet, en helhet där såväl de funktionalistiska dragen som de klassicistiska ingår och respekteras.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2004)
Kapellet har en gjuten grund varpå väggarna är murade. Det ursprungliga taktäckningsmaterialet var skifferplattor. Idag finns dessa endast kvar på vapenhusets tak. Övriga takfall försågs senare med tak av falsad kopparplåt. Kopparplåten går också igen som dörrbeklädnad, vilket understryker arkitektens medvetna användning av material av hög kvalitet och stor dekorativ verkan.
Väggarna är slätputsade och avfärgade i en ljust gul kulör. Fönsterbågarna är målade i brunt. Fasadens räta linjer bryts upp genom en dialog med de mjuka linjerna i dörrarnas bågformade överstycken samt de runda fönstren på vapenhusets sidor, i gavelpartiet över vapenhusets samt i sakristians dörr. Den exteriöra utsmyckningen utgörs av det liksidiga korset som inneslutet i en cirkel i låg relief ovanför vapenhusets entré samt en hög relief i kopparplåt med den lidande Kristus krönt av en törnekrona och bärandes på korset som konstnären Heinrich Roxström utformade. Nämnda relief sattes 1979 upp på den norra fasaden. Gyllenfors kapell är en byggnaden som uppvisar att stor omsorg är nedlagd i detaljerna. I den förhållandevis sparsmakade arkitekturen representerar även detaljer i byggnaden en betydande del av byggnadens utsmyckning. Ett bra exempel på detta är de ursprungliga dörrtryckens medvetna formgivning samt sättet på vilket dörrarnas kopparplattor har fogats samman. Tre av kapellets fasadsidor har väggar bakom vilka det gömmer sig funktioner av mer publik karaktär medan den östra fasadens utformning är styrd av mer praktiska funktioner. På nämnda vägg är sidoskeppets fasad uppbruten av tre kopparklädda portar.
Bakom portarna finns bisättningsrum, förråd för handverktyg samt det ursprungliga pannrummet, vilket numera inrymmer installationer för gasuppvärmning. Den rumsliga dispositionen som även visas i fasaden kan ses som ett uttryck för funktionalismens ideal. Att nämnda funktioner på ett naturligt sätt bereddes plats i den kyrkliga huvudbyggnaden och inte, som ofta har varit brukligt, placerades i separata lokaler på undanskymda platser visar något av funktionalismens ideal.
Gyllenfors kapell hör också till de få kapell och kyrkor som i sin ursprungliga form utan större ingrepp var tillgängligt för de flesta. En mindre anpassning av den södra ingången, för att öka tillgängligheten för de rörelsehindrade, gjordes under ledning av arkitekt Per Rudenstam 1977. Då kyrkorummet befinner sig i markplan har man dock kunnat undvika större installationer i form av ramper. Interiört uppvisar Gyllenfors kapell en miljö som i likhet med exteriören präglas av såväl klassiska arkitektoniska element som ideal med rötter i 1930-talets funktionalism. Kyrkorummet representeras av mittskeppet. Koret ingår i skeppet och biutrymmena är förutom i vapenhuset förlagda till sidoskeppen. Det västra sidoskeppet omfattar sakristia, skrudrum och väntrum samt ett mindre kontor. Sidoskeppet på den östra sidan inrymmer bisättningsrum, förråd och det utrymme som ursprungligen hyste oljepannan men som sedan en tid tillbaka har ersatts av en anläggning för gasuppvärmning. Kyrkorummets volym poängteras genom de öppna takstolarna samt att funktionerna så långt det varit möjligt har gjorts synliga. I kyrkorummets ursprungliga utformning saknas i stort sett dolda utrymmen. Idag har man i nischerna som finns på respektive sida om koret hängt upp ljusa draperier för att där bakom kunna skapa dold förvaring. Dessa tillägg i kyrkorummet är dock av reversibel karaktär. Förutom volymen präglas kyrkorummet av det infallande ljuset. Samtliga fönsterglas är transparenta och arkitekten har arbetat med ljus ifrån korets båda sidor, lanterninens fönsterrader samt genom ett cirkulärt fönster i gavelpartiet ovanför vapenhuset. Därtill är det materialen som får uppmärksamhet. Här bör man lyfta fram golvets skifferplattor, de putsade och i vitt avfärgade väggarna samt takstolarnas ohyvlade ytor.
I kontrast till kyrkorummets funktionalistiska arkitektur har kyrkbänkarna fått en mer bearbetad och detaljerad utformning, vilken snarare är klassicistisk än funktionalistisk. Idag är kyrkbänkarna invändigt målade i blått medan detaljer och gavlar har målats gula.
Kyrkorummet fick sin nuvarande färgsättning i samband med den renovering som genomfördes under ledning av arkitekt Per Rudenstam och konstnär Pär Andersson 1977. Andersson valde att arbeta med tre kulörer, blått, gult och rödbrunt. Dessa går igen i samtliga snickerier. Den gula återfinns på takstolarna, den blå på dörrarna och den brunröda på altaret, ambonen och dopfunten.
I det västa sidoskeppet, vilket omfattar sakristian, skrudrum och väntrum, är färgsättningen mildare. Här har inte de arkitektoniska detaljerna fått samma tydliga poängtering likt dem i kyrkorummet. Färgsättningen går istället i olika ljust grå kulörer och ljussättningen från armaturerna ger ett varmt sken. Värt att särskilt notera är sakristians ursprungliga takarmatur som efter en tid på annan plats återfanns och återbördades till skrudrummet.
I nämnda sidoskepp framgår återigen arkitektens tydliga förankring i den klassiska arkitekturen, då Pauli här har lagt alla tre rummen i fil. Detta framstår mycket tydligt sedan dörrarna mellan rummen har lyfts av. Nämnda förvaras idag i det tidigare pannrummet. De har vardera tre speglar, varav den översta är glasad. Viktigt att notera är att dörrarna bör placeras i ett ur bevarandehänseende bra utrymme. Kyrkans måleri
Altartavlan utgör den enda målningen i Gyllenfors kapell. Målningen sattes upp i samband med renoveringen som färdigställdes 1977. Konstnären är Pär Andersson. Motivet visar Jesu bön i Getsemane liksom den första nattvarden. De dominerande färgerna i målningen är desamma som konstnären har arbetat med i den fasta inredningen och på de större inventarierna i koret. Kyrkans övriga inventarier
Karaktäriseringen av Gyllenfors kapell omfattar i första hand kyrkobyggnaden, dess exteriör och interiör. I vissa fall har även lösa inventarier tagits upp men i sådana fall rör det sig om tydligt arkitekturbundna och i flertalet fall stora föremål, såsom dopfunt, kororgel och altartavla. I Gyllenfors har den fristående predikstolen, ambonen, fått en färgsättning som harmonierar med övrigt snickeri i kyrkorummet. Detsamma gäller för dopfunten liksom för altaret. Att altaret har målats på likartat sätt framgår normalt sett inte, då det är dolt bakom antependiet. Den dominerande kulören på nämnda inventarier är brunröd och listverken har accentuerats genom den gula färgen. På vissa partier av de brunröda ytorna har en diskret marmorering i blå och grå nyanser gjorts. Vid sidan om de stora, arkitekturbundna inventarierna är dock viktigt att även de mindre inventarierna beaktas, särskilt vid eventuella framtida förändringar i kyrkan. Exempel på sådana inventarier är Gyllenfors kapells fina samling av kyrksilver som formgivits av silversmeden Wiven Nilsson från Lund. Silversamlingen berörs inte närmare i denna karaktärisering men representerar dock stora kulturhistoriska värden.
I koret finns också en så kallad Mariaorgel som installerades 1974. Dess fasad består, till skillnad från flertalet rikt utsmyckade orgelfasader, nästan uteslutande av accentuerade funktioner. Vissa partier har målats gula, om möjligt samtidigt som renoveringen 1977, medan övriga partier är vitmålade. I koret finns också en ljusbärare i form av ett träd i smide. För att öka korrummets flexibilitet och möjligen också för att poängtera att ljusbäraren utgör ett reversibelt inslag står den på ett hjulförsett droppskydd. Att förse inventarierna med hjul gäller även för ambonen och dopfunten, som likt teaterkulisser kan flyttas runt i koret.
Fasadkulör (2004): Gul
Inventeringsår 2015
Anderstorps socken ligger i Gislaveds kommun, i Växjö stifts västra del. Landskapet präglas av barrskog. Bebyggelsen i Gyllenfors är numera sammanvuxen med Gislaveds tätort och i och med de senaste decenniernas expansion vad gäller industrifastigheter snart också med intilliggande Anderstorp. När Gyllenfors kapell uppfördes hörde området till Anderstorps församling och socken. Detta kom att ändras 1951 då beslut fattades att överföra kapellet till Gislaveds församling. Sockengränsen bibehölls däremot.
Området Gyllenfors växte upp kring Gyllenfors järnbruk, vilket var igång under perioden 1740 – 1850 och efterträddes av Gyllenfors glasbruk 1850. Glasbruket kom att avvecklas och i lokalerna kom från och med 1896 Svenska Gummifabriken AB att utvecklas. Spår av en äldre industriepokens arkitektoniska bidrag finns idag i form av fabrikslokaler från flera olika tidsperioder samt i form av den gamla corps-delogibyggnaden
som numera inrymmer en restaurang. Till följd av den dominerande industrin finns i Gyllenfors förutom produktionslokaler också arbetarbostäder. Den yngre bebyggelsen präglas istället av egna hem och senare uppförda villor.
Gyllenfors kapell uppfördes sedan de boende i Gyllenfors under en längre tid hade påtalat att man upplevde avståndet på drygt en mil till församlingskyrkan i Anderstorps som alltför stort. I Gyllenfors hade man 1931 anlagt en ny begravningsplats och gyllenforsborna framförde återkommande önskemål om att i anslutning till nämnda plats uppföra ett kapell.
Gyllenfors kapell ritades av arkitekt Göran Pauli, som då var stadsarkitekt i Jönköping. Pauli använde sig av formen för en traditionell basilika. Detta markerade han bland annat med en fönsterrader som löper längs med lanterninens både sidor. Pauli som under 1930-talet var en flitigt anlitad arkitekt i länet, använde sig ofta av såväl klassiska arkitektoniska element som samtidens funktionalistiska formspråk. Denna dualitet kom att bli något av hans signum.
De klassiska elementen i kapellets arkitektur representeras förutom byggnadens form och volymer även av fönsterplaceringar och rundbågiga nischer i exteriören. Funktionalismens ideal har istället fått komma till uttryck i den öppna takstolen, i interiörens enkelhet samt i det faktum att byggnadsmaterialen får tala för sig själva. Att kyrkorummets golv i sin helhet är belagt med skifferplattor, kan ses som ett exempel på arkitektens medvetna användning av material av hög kvalitet.
När kapellet invigdes 1937 var kyrkorummet sannolikt mer sparsmakat än det rum som möter oss idag. Vidare bestod färgsättningen av mer dämpade kulörer. De sentida tilläggen, både avseende lösa inventarier och förändrad färgsättning, har tillfört rummet en starkare kolorit samtidigt som ändringarna har tagits fram med känsla för de ursprungliga arkitektoniska idealen och därmed inte på något radikalt sätt omdanat kyrkorummet.
År 1931-1984 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Konstnär: Heinrich Roxström
Konstnär: Ingvar Fröberg
Konstnär: Pär Andersson
År 1938 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor,sakristia, vapenhus och bisättningsrum
Arkitekt: Göran Pauli
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Gislaveds pastorats arkiv.
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1972). Gislaveds historia. ISBN: .
Rybeck, I. (1997). Tidernas kyrka – Ett kulturarv för framtiden. Gislavedsboken 1997.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kapell, "Johansson,s w:Byggmästare"; "Pauli,Göran:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin