Motivering (skydd): Båraryds kyrka representerar en typisk nyklassicistisk kyrka. Dess styrka ligger både i det faktum att den är kännetecknande för en epok inom det svenska kyrkobyggandet och i att den idag uppvisar egna, särskiljande kvaliteter. Beträffande kyrkans särdrag har en del av dem tillkommit långt efter kyrkobyggnadens uppförande men icke desto mindre är dessa intressanta.
Båraryds kyrka kännetecknas av sina stora volymer, sin på en gång både långsträckta och högsträckta form. Typisk för kyrkan är också de stora sammanhängande och vitkalkade murytorna i kontrast till det svartmålade plåttaket. Bortom det typiska hos kyrkobyggnaden finns också viktiga detaljer som till dels utgör kyrkans särskiljande drag. Här kan nämnas den omsorg som portarna har fått och särskilt dörrbladens bearbetade ytor i form av rombformade kassetter.
Kyrkomiljön är på klassiskt vis inramad av en stengärdesgård och skiljelinjen mellan det profana och kyrkotomtens vigda jord har ytterligare markerats genom trädplanteringar i anslutning till muren. Särdragen på kyrkotomten är inte lika påtagliga. Dock utgör mausoleet över fabrikören Gislow ett särskiljande drag, då gravvårdar i paritet med dess dimensioner och nedlagda omsorg är mycket sällsynta.
Interiört uppvisar Båraryds kyrka en förhållandevis välbevarad nyklassicistisk interiör. Kyrkorummet utgörs av en traditionell salskyrka där korets fasta inredning är det som tydligast visar nyklassicistiska ideal. Färgsättningen domineras av de homogent vita murytorna och snickerierna är accentuerade med en grå kulör i kombination med guld. Det brädklädda innertaket är gråmålat. I kontrast till detta står kyrkbänkarnas bruna ådring och färgsättningen av utrymmet under läktaren. Det sistnämnda går i umbra, mörkt rött och grönt.
Den dova färgskalan anknyter inte till kyrkans ursprungliga arkitektur men har sedan det tillfördes i samband med omfattande inre arbeten 1968 blivit en del av den inre miljön. Trots detta kan det vara på sin plats att vid en kommande invändig ommålning göra en färganalys och kanske överväga möjligheten att återgå till en ursprunglig färgsättning även av långhusets fasta inredning i sin helhet. Kyrkbänkarna har åtminstone varit målade i två olika färgsättningar tidigare, sannolikt i en gulaktig kulör påminnande om ekimitation samt i en grågrön kulör.
Viktigt att uppmärksamma i Båraryds kyrkorum är församlingens medvetna önskan om att bevara en del av den gamla kyrkans historia. Detta märks i de medeltida träskulpturerna samt i form av bevarade läktarbröstet som fått en placering under läktaren i Båraryds nya kyrka. Viktigt att uppmärksamma är motivvalet på läktarbröstet i form av de 15 dygderna. De utgör ett ovanligt motivval, vilket av den anledningen också gör att läktarbröstet bör tillskrivas ett stort kulturhistoriskt värde. Sättet att blanda det gamla med det nya är kännetecknande för flera församlingskyrkor från det sena 1800-talet. Denna strävan har automatiskt gjort att besökaren ofta möter ett kyrkorum som tenderar att vara eklektiskt. Istället för att avfärda det som avsteg från arkitektens ursprungstanke bör de tidsmässiga avtrycken också kunna ses som viktiga minnesmärken över kyrkans och församlingens lokalhistoria. Båraryds kyrka har, trots att den genomgick omfattande interiöra arbeten 1968, till skillnad från många samtida kyrkor inte försetts med någon stor läktarunderbyggnad. Istället har kyrkan fått ett stort rum under läktaren. Detta använder man bland annat för att kunna samlas kring ett bord och samtala. Att församlingen valt att inbegripa en mer intim plats för samtal i det övriga kyrkorummet visar att en äldre kyrka trots en fast form, kan möta nya behov och användas på ett förhållandevis flexibelt sätt utan att några omfattande förändringar av kyrkorummet behöver bli aktuella.
Därigenom kan Båraryds kyrka användas som en förebild när diskussioner om församlingars nya behov knutna till kyrkorum uppkommer.
Sammanfattning
- Båraryds kyrka kan ses både som typisk för nyklassicismen samtidigt som kyrkobyggnaden uppvisar egna, särskiljande kvaliteter.
- Kännetecknande för kyrkans exteriör är de vita sammanhängande murytorna i kontrast till det mörkt ärgade taket av kopparplåt.
- Kyrkotomten omgärdas i samtliga väderstreck av en klassisk stengärdesgård som tillsammans med de i anslutning till muren planterade träden avgränsar det sakrala från den profana världen utanför. - På traditionellt sätt ingår kyrkogården i kyrkotomten och dess tydligaste särdrag representeras av mausoleet från 1926, vilket uppfördes till minne av fabrikören Wilhelm Gislow. - Det inre kyrkorummet domineras av vita väggar, en fast inredning i ljust grått och vitt som tydligt visar nyklassicismens ideal. I kontrast till detta står kyrkbänkarnas bruna kulör liksom de mörkmålade pelarna under läktaren.
- Kyrkorummet uppvisar både genom sin nutida utformning och sina inventarier avlagringar från flera tidsepoker.
- Viktigt att lyfta fram bland de arkitekturbundna inventarierna är läktarbröstet som har placerats på väggen i utrymmet under orgelläktaren. Läktarbröstet är särskiljande genom att motiven skildrar de olika dygderna istället för som vanligt är lärjungar eller apostlar.
- Avsteg från kyrkans ursprungliga utformning bör betraktas som minnesmärken över kyrkans och församlingens lokalhistoria.
- Båraryds kyrka utgör ett bra exempel på hur ett nyklassicistiskt kyrkorum kan göras mer flexibelt utan att dess karaktär behöver genomgå omfattande förändringar.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2004)
Kyrkans exteriör
Båraryds kyrka är en kyrkobyggnad som i likhet med flera andra samtida kyrkor är en kyrka med exteriört starka kontraster. De högresta fasaderna på tornet, långhuset och koret har stora, sammanhängande fasadytor i vitt medan taket är svartmålat. Motsatsförhållande häremellan mjukas upp av de förhållandevis stora fönstren och portarna med rombformade kasetter.
Båraryds kyrka har portar i samtliga väderstreck. För bilburna besökare möter man som regel först den norra porten, vilken även om den inte vanligtvis används har fått stor omsorg. Detta gör sig gällande i portens storlek samt i den inskription den har i dörröverstycket. Texten lyder: Båraryds Kyrka bygd under KONUNG OSCAR IIds REGERING År 1880.
Ovan överstycket är porten utsmyckad med ett runt fönster. Vidare har dess betydelse markerats genom en risalit, som upptill kröns av ett kors. Sannolikt har man ansett att den norra porten var viktig då den är väl synlig från färdvägen. Den södra porten var ursprungligen väl synlig för den som anlände till Båraryd söderifrån. I takt med att de högväxande tujorna som har planterats i nära anslutning till långhusets södervägg har nämnda port dock fått en mer undanskymd placering. Porten på långhusets södra sida har emellertid fått samma dimensioner som den i norr men saknar det dörröverstycke som sannolikt ursprungligen fanns även där. Utrymmet har istället satts för med en provisorisk skiva av trä. Västtornets port är i jämförelse med de norra respektive södra portarna mindre och har därtill inte fått samma omsorg beträffande utformningen. Gemensamt för samtliga portar är dörrbladens rombformade kassetter. Dessa går även igen i porten på korets östra sida liksom i den senare upptagna dörren ner till värmecentralen i källaren. Portarna är alla målade i en brun kulör, vilken också har använts till fönsterbågarna.
Utsmyckningen av kyrkans exteriör är sparsmakad. Värt att poängtera är dock den profilerade takgesimsen i anslutning till takfoten liksom den tandformade fris som löper därunder. Båda är klassiserande och är genom att de i likhet med övriga väggpartier har avfärgats med vit kalkputs inkorporerade i fasaden.
Tornet har likt risaliterna vid de norra och södra portarna försetts med runda fönster. Därtill är tornet utsmyckad med en lanternin, som överst är försedd med en spira.
Absiden är femkantigt och har i likhet med övriga kyrkan en gesims och där inunder tillhörande fris. Utsmyckningen av koret är genom byggnadskroppens mindre skala mer påtagligen är långhusets och tornets.
Båraryds kyrka uppvisar en interiör med stora volymer. Upplevelsen av salskyrka är påtaglig. Höjdsträckningen är egentligen tydligast i vapenhuset medan långhusets höjd på grund av dess bredd inte blir lika tydlig. Intrycket av ljus är därtill starkt i och med väggarna homogent vita puts. Det brädklädda innertaket bryter dock av genom sin gråa kulör. Takets utsmyckning representeras av hålmönstrade konsoler för infästning av ljuskronor.
Den fasta inredningen i anslutning till koret är tydligt nyklassicistisk i sin utformning. Här bör framhållas predikstolen och dess undertill förgyllda tak med stiliserade solstrålar. Predikstolen i sig kännetecknas av en stram och stiliserad klassicistisk dekor. Vidare är altaromfattningen typisk med sitt brutna tympanonfält. Färgsättning på den fasta inredningen utgörs av en grå kulör i kombination med guld. Värda att också lyftas fram är de platsbyggda nummertavlorna.
I Båraryds kyrka upptar det rakavslutade koret hela långhusets östra vägg. Sakristian är inrymd i en femkantig absid där bakom och utgör genom sin centrala placering en förlängning av kyrkans mittaxel. Golvet utgörs av ett fernissat brädgolv. I mittgången har man lagt en textil gångmatta i ull. Kyrkbänkarna är sedan den genomgripande renoveringen som gjordes 1968, under ledning av arkitekt Per Rudenstam, ådringsmålade i en brun kulör. Den dova färgsättningen går igen i det delvis ombyggda utrymmet under läktaren. Pelarna där har färgsatts i umbra och mörkt rött respektive grönt. Kapitälens formspråk skiljer sig från kyrkorummets övriga fasta inredning. Deras runda formerna anknyter snarare till bågarnas utformning i fönstrens överstycken.
Uppgången till predikstolen kom i samband med arbetena 1968 att ändra placering och istället för att som tidigare har gått från sakristian nu läggas längs med långhusets norra vägg. Åtgärderna som genomfördes omfattade förutom omgestaltning av delar av kyrkorummet också installation av wc i vapenhuset.
Kyrkans måleri
Båraryds kyrkas altartavla föreställer nedtagningen av Kristus från korset. Målningen utfördes av Ingeborg Westfelt-Eggertz och utgör en tolkning av ett verk av den flamländske barockkonstnären Peter Paul Rubens. Verket är utfört i förhållandevis mörka kulörer men motivet framträder trots detta mycket tydligt. Kontrasten till den i övrigt ljusa kyrkomiljön blir i och med detta inte så stark. Som ett slags motsatsförhållande till den fasta inredningens relativt återhållsamma formspråk är altartavlans måleri snarare hemmahörande i ett romantiskt formspråk.
I Båraryds kyrka finns utöver altartavlan måleri i form av det läktarbröst som har bevarats från Båraryds gamla kyrka. Motiven gestaltade på läktarbröstet är inte som i många fall lärjungar eller apostlar utan skildringar av de 14 av de 15 olika dygderna, den så kallade Dygdestegen eller Jakobsstegen. Dessa gör läktarbröstet särskilt intressant. Vanligtvis har dygderna gestaltats i form av en kvinnlig gestalt, så är dock inte fallet i på nämnda läktarbröst. I stället har man använts sig av enkla symboler mot en himmelsblå fond.
De läktarbröst som har bevarats från en äldre, medeltida kyrka har ofta fått en ny placering under orgelläktaren. Så är även fallet för läktarbröstet i Båraryds kyrka. För att öka besökarnas förståelse av motiven har respektive dygd försetts med en informativ förklaring samt hänvisning till ett passande bibelord. Bland de avbildade dygderna kan nämnas Spes (Hopp), Justitia (Rättvisa), Prudentia (Klokhet), Fortitudo (Mod), Innocentia (Oskuld) och Veritas (Sanning).
Kyrkliga övriga inventarier
I kyrkan finns flera inventarier som är betydelsefulla för upplevelsen av kyrkorummet. Särskilt viktiga i detta sammanhang är de medeltida träskulpturerna. Kvinnogestalten, sannolikt Santa Anna är placerad i sakristian hör till dessa föremål liksom det medfarna triumfkrucifixet över ingången till sakristian. Dopfunten från Båraryds medeltida kyrka tillvaratogs i samband med rivningen. Den är gjord av huggen granit och har utsmyckats med en stiliserad mönsterbård. Eftersom traditionen att doppa ner dopbarnen i vattnet inte längre efterlevs har dopfunten sedan 1946 ett dopfat i mässing. Viktiga för kyrkorummet är även ljuskronorna, vilka i Båraryds kyrka är elva till antalet. Sju av kronorna lyser upp långhuset medan tre hänger över orgelläktaren. Den elfte är placerad över bordet under läktaren och skiljer sig från övriga, då den utgörs av en kristallkrona.
Fasadkulör (2004): Vit
Byggnadsdel (2004): Kor - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
Båraryds församling och socken, ligger i Gislaveds kommun i Jönköpings läns sydvästra del. I väster angränsar socknen till Halland. I Båraryd uppfördes under medeltiden en mindre kyrka. Allt eftersom församlingens befolkning ökade uppkom behovet av ett större kyrkorum. Som alternativ till att bygga en ny kyrka i församlingen diskuterades under från 1850-talets början möjligheten att gå samman med Våthults församling och uppföra en gemensam kyrka på ny plats.
Församlingarnas båda medeltida kyrkor skulle då rivas och en ny, stor kyrka uppföras på en av de föreslagna platserna; Ödesgärdes mo, Smörhult, Stora Båraryds gärde, Hulugårds gärde och Buskegårds gärde. Ingen av platserna blev vald och även andra alternativ, såsom en ny kyrka i Gislaveds uppväxande tätort förkastades. 1873 fastställdes av Kungl. Maj:t att Båraryds församling istället skulle bygga en egen församlingskyrka på befintlig kyrkplan. Efter strandade samarbetsplaner beslutade Våthults församling för sin del att bevara befintlig, medeltida kyrka.
Byggnationen av Båraryds nya kyrka påbörjades 1880 och kunde slutföras 1882. Kyrkan uppfördes enligt ritningar framtagna av arkitekt G Söderberg. Båraryds kyrka fick formen av en traditionell nyklassicistisk kyrkobyggnad med stora volymer och resligt västtorn. Kyrkan fick en central placering i öst-västlig riktning på den relativt högt belägna kyrkotomten. Genom sin placering invid färdvägen genom Båraryd, från Våthult i söder och ut till Nissastigen i öster, blev kyrkan ett naturligt blickfång i byns bebyggelse.
Båraryds kyrka uppfördes 1880-1882. Vid en första anblick är kyrkobyggnaden lätt att generalisera som en typisk så kallad Tegnérlada men vid närmare anblick blir dess särskiljande drag allt tydligare. Ritningarna till kyrkan gjordes av arkitekt G Söderberg.
Båraryds kyrka har stora volymer. Skeppet är långsträckt och tornet reser sig högt över den omgivande bebyggelsen. Kyrkans höjdsträckning är delvis ett resultat av kyrkotomtens belägenhet i förhållande till den omgivande bebyggelsen. Kyrkobyggnaden vilar på en grund av huggen granit. Stommen utgörs av murad natursten som sedan har putsats och av avfärgats vit med kalk.
På taket ligger bandfalsad och kopparplåt. Ursprungligen var långhusets och absidens takfall täckta med papp medan tornet från början hade ett tak av kopparplåt. Papptaken ersattes dock av kopparplåt 1922, då man efter ständigt återkommande underhållsarbeten önskade ett mer tåligt material.
Kyrkorummet som möter innanför det väl tilltagna vapenhuset är av salskaraktär. Volymen är näst intill obruten. Färgsättningen är till övervägande delen ljus och den fasta inredningen präglas av de nyklassicistiska idealen. Förändringarna som har genomförts i kyrkorummet har visserligen sin tids prägel men har inte utformats så att de intar en dominerande roll.
År 1100-1995 Ändring
Ändring - För specifika händelser se pdf.
Arkitekt: Gustaf Clason
Hantverkare - Målare: Ingeborg Westfelt–Eggertz
Arkitekt: Paul Boberg
Arkitekt: Per Rudenstam
År 1880-1882 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn
Arkitekt: A E Ekmark
Arkitekt: Albert Törnqvist
Arkitekt: G Söderberg
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
Gislaveds pastorats arkiv.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
Andersson, Bengt. (1991). Erik Ihrfors och kyrkorna i Våthult, Båraryd och Bosebo. Gislavedsboken 1991.. ISBN: .
Arnving, Gösta. (1982). Båraryds kyrka 100 år. Gislavedsboken 1982.. ISBN: .
(1972). Gislaveds historia. ISBN: .
Olsson, Eva. (1995). Kyrkogårdsvandring bland livsöden. Gislavedsboken 1995.. ISBN: .
Dahlby, F. (1967). De heliga tecknens hemlighet, symboler och attribut. ISBN: .
Sjöström, I. (1993). Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin