Motivering (skydd): Kvarter A
Kvarter A har ett begränsat vårdbestånd från 1930 – 50-talen med
tidstypisk låg profi l. Den ursprungliga karaktären med grusbäddar
och inhägnader är idag borta, varför endast ett par vårdar med titel
och en mer storskalig vård har ett kulturhistoriskt värde. Ett nytt
område med urngravar speglar vår tids gravsed. Ett gestaltningsmässigt
värde fi nns i kvarterets avgränsande stödmurar med trappa.
De många borttagna vårdarna längs kyrkogårdsmuren besitter kulturhistoriska värden ur såväl konst- som lokal och personhistoriskt
perspektiv. Särskilt gäller detta de handhuggna äldsta vårdarna och
järnkorsen.
Kvarter B
Kvarter B har ett blandat gravvårdsbestånd med höga kulturhistoriska
värden. Den äldsta vården över prosten Gaslander är en
handhuggen 1700-talssten som troligen står på ursprunglig plats.
Denna speglar den lokala gravkonsten innan industrialismen.
Högresta vårdar från förra sekelskiftet ger ett dynamiskt intryck av
kvarteret. Av det tidigare allenarådande gravskicket med grusbäddar
kvarstår idag endast en, vilken har ett pedagogiskt värde. De
många vårdarna med titel visar att kvarteret haft en viss status och
de förmedlar även person- och lokalhistoria.
Kvarter C – E
Kvarter C – E har genom borttagning av grusbäddar, häckar och
många äldre vårdar en idag utslätad karaktär. Låga mellan- och
efterkrigstida vårdar dominerar intrycket. En kontrast mot dessa
utgör den handfull högresta granitvårdar från förra sekelskiftet som
signalerar sin tids ståndssamhälle. De få kvarvarande grusbäddarna
har ett värde som vittnesbörd om ett tidigare allenarådande gravskick.
Några gjutjärnskors speglar den första industriella gravkonstproduktionen,
knuten till bygdens järnbruk. De kulturhistoriska
värdena ligger i de äldre vårdar som fi nns kvar, de står för historiskt
djup och dynamik. Vårdar med titlar berättar om socknens historia.
Omistliga är de korsristade hällar som sannolikt är medeltida.
Kvarter F – K
1907 års kyrkogård har ett tidstypiskt mellan- och efterkrigstida
gravvårdsbestånd med låg profil. Vissa av vårdarna besitter ett
kulturhistoriskt värde genom titel eller konstnärlig utformning. I
övrigt ligger värdet i områdets gestaltningsmässiga kvaliteter med
kallmurade terrasser. En gammal ek och ett sorgeträd utgör stämningsskapande inslag.
Kvarter L – O
Det kulturhistoriska värdet på 1961 års kyrkogård är främst kopplat
till de gestaltningsmässiga kvaliteter som de kallmurade terrasserna
står för. Den enhetliga, låga profi len på vårdarna speglar folkhemmets
kollektivistiska kyrkogårdsideal. De ihopsamlade vårdarna från
gamla kyrkogården besitter person- och lokalhistoriska värden.
kyrkogården som helhet
Burseryds kyrkogård har medeltida ursprung. Om detta minner
idag endast några korsristade hällar vid södra ingången. Kyrkogården
består av en gammal del – vilken fått nuvarande utsträckning
under 1800-talet – och en yngre del från 1907 och 1961. De båda
delarna skiljs åt av en gammal landsväg. Gamla ekar och lövvegetation
inramar kyrkogården.
Gamla kyrkogården har en utsträckt form som bestäms av den
åsrygg den ligger på. Kyrkogården omges av kallmurar från 1800-
talet, till stor del stödmurar, på vilka i sen tid rests svarta järnstaket. Ingångarna i väster och söder har granitstolpar från 1800-talet
och den södra en smidesgrind från denna tid. De gångar som
sammanlänkar kyrkogården och definierar gravkvarteren är idag
asfalterade, detta i kombination med omfattande borttagande av
kvarterens grusbäddar, gravinhägnader och äldre stenar har lett till
ett utslätande av kyrkogårdens karaktär. Det kulturhistoriska värdet
ligger i övergripande strukturer och enskilda gravvårdar. Mellan och
efterkrigstidens låga vårdar dominerar intrycket på större delen
av kyrkogården. Dock finns en handfull äldre, vanligen högresta
vårdar, främst i norr och vid kyrkan. Dessa ger ett historiskt djup
och en viss dynamik åt kyrkogården. Äldsta vården på ursprunglig
plats är en parsten från 1793. Denna liksom fl era enkla stenar från
samma sekel, sekundärt placerade längs kyrkogårdsmuren, speglar
den hantverksmässiga gravkonsten i bygden innan industrialismen.
Till denna räknas även två smideskors. Några gjutjärnskors speglar
den första industriella gravvårdsproduktionen, knuten till bygdens
järnbruk. Endast ett fåtal grusgravar kvarstår i oförändrat skick,
varför dessa är av ett pedagogiskt intresse. Vårdar med titel besitter
lokal- och personhistoriska värden. Några kyrkoherdegravar visar
på Burseryds historia som moderförsamling.
Nya kyrkogården tillkom 1907 och utvidgades kraftigt 1961 genom
trädgårdsarkitekterna S Gibson och G Bergfeldt. Den sluttande
terrängen har föranlett omfattande terrasseringar med kallmurade
stödmurar, vilka är kyrkogårdens särdrag. De fl esta murkrön är
försedda med järnstaket av samma slag som på gamla kyrkogården.
I sin stora mängd ger de bitvis ett oroligt intryck. Även här är gångarna
asfalterade. Entréerna bär konstrika smidesgrindar från 1907.
Gravvårdsbeståndet präglas helt av mellan- och efterkrigstidens låga
gravvårdar, vilka kan ses som uttryck för ståndssamhällets utjämning
under 1900-talet. Titlar och familjegravar förekommer endast på
den södra delen från 1907. Karaktären är i hög grad efterkrigstida
genom frånvaron av grusbäddar, vilket tidigare funnits på den södra
delen. Där kvarstår endast ett stämningsskapande sorgeträd. I två
hörn av norra delen har borttagna vårdar från gamla kyrkogården
samlats, dessa besitter person- och lokalhistoriska värden. Två sentida
områden med urngravar på gamla och nya kyrkogården speglar
vår tids gravsed.
Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och
försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och
gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär
och att gravvårdar från olika tider finns representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Skillnaden mellan kyrkogårdens äldre och yngre del.
- Kallmurar, granitstolpar, smidesgrindar, äldre träd, terrasseringar
och gångnät är viktiga delar av kyrkogårdens gestaltning.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive
eventuella arrangemang som t. ex. grusbädd. Vårdar äldre än 1850
eller av järn skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Kyrkogården består av en gammal och en nyare del, åtskilda av den
f.d. landsvägen mot Bosebo. Gamla kyrkogården intar ett krönläge
öster om vägen medan den nya kyrkogården ligger i slänten vid vägens
västra sida. Söder om nya kyrkogården står ett bårhus. Gamla
kyrkogården har en nord-sydlig utsträckning som följer terrängen.
Kyrkan delar kyrkogården i en nordlig och en sydlig del, den södra
sluttar åt syd och sydost. Norr om kyrkan återfi nns kvarter A och B,
längs östra kyrkogårdsmuren kvarter C. Kvarter D utgör en triangel
söder om långhuset och kvarter E upptar kyrkogårdens sydvästra
del. På nya kyrkogården bildar kvarter F – K den äldsta delen från
1907 i söder och kvarter L – O den nyare delen från 1961 i norr.
Omgärdning
Gamla kyrkogården omges av kallmurar av marksten, till stor del
från 1866 och 1899. Kring kyrkogårdens södra del och längs hela
östra sidan är de stödmurar av omkring en meters höjd. Stenarna
är beväxta med mossor, sedum och ormbunkar. På murkrönen i
södra hälften och östra muren sitter av säkerhetsskäl svartmålade,
sentida järnstaket. Det är oklart när dessa uppsatts och om det fanns
tillstånd. Kring 1907 års kyrkogård är i söder och väster kallmurade
stödmurar av samma karaktär som ovan nämnda. Mot vägen i öster
är en låg stödmur av tuktad och fogad granit. På alla murarna sitter
sentida järnstaket av samma slag som ovan. Dess berättigande
på såväl södra som östra muren kan ifrågasättas p.g.a. i söder den
ringa höjden och det uppskjutande murkrönet, i öster en befintlig
vägbalk. 1961 års kyrkogård avgränsas åt väster av en hög stödmur
av kanthuggen, kallmurad granit, krönt av järnräcke som ovan.
Längs östra sidan är en kort sträcka kallmur.
Ingångar
Gamla kyrkogården har två stora ingångar i söder och väster. Den
södra befi nner sig mitt på denna kortsida och den västra är i linje
med tornporten. Båda har tuktade granitstolpar från 1800-talet
med fasade hörn. Endast den södra har kvar sitt smidda grindpar
från samma tid. Västra ingången har vidare tre trappsteg av tuktad
granit med smidesräcken. De båda ingångarna i norr saknar såväl
stolpar som grindar. I östra kyrkogårdsmuren fi nns en smärre murtrappa
med sentida järngrind. 1907 års kyrkogård har i sitt avfasade
sydöstra hörn en ingång med smidd pargrind och granitstolpar med
fasade hörn från anläggningstiden. 1961 års kyrkogård har ingång
mitt för gamla kyrkogårdens västentré. Det smidda grindparet från
1907 satt tidigare i en nu borttagen nordingång. Det hänger mellan
två kanthuggna granitstolpar.
Vegetation
Egentlig trädkrans fi nns inte kring någon av kyrkogårdarna utan
omgivande vegetation ramar in dem. Utanför gamla kyrkogårdens
östra mur växer gamla ekar och lönnar. Väster om nya kyrkogården
är tät lövvegetation, bl.a. stora gamla ekar. Innanför gamla kyrkogårdens
norra mur växer ett par lönnar och en gammal blodbok.
På nya kyrkogården har sparats fem stora, gamla ekar i karaktärsskapande
syfte.
Gångsystem
Gångarna går på såväl gamla som nya kyrkogården mellan gravkvarteren
och är alla asfalterade. Den stora gången från södra ingången
på gamla kyrkogården kantas av låga stödmurar innan den delar
på sig och omgärdar kvarter D. Ytan mellan västra ingången och
kyrkporten är belagd med tuktade gråstenshällar.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag.
Med stor sannolikhet medeltida är de hällar som ingår i stödmurarna
innanför södra ingången med ristade kors. Från 1600- och 1700-talen
fi nns enkelt huggna vårdar i granit med ristade inskriptioner. Ett
par exempel fi nns på smidesvårdar från samma tid. Från den första
industriella gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar
från 1800-talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade
gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar,
sin tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fi ck
stenarna en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande
drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från
förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och inramning, vanligen med häck, av vilket idag endast ett fåtal exempel
kvarstår. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former
samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck
för ståndssamhällets slutliga utjämning. I senare tid har vårdarna
en mer individuell prägel med avseende på material och form. Det
förekommer även att äldre vårdar återanvänds genom att de vänds
eller får sin gamla inskription borthuggen, i det förra fallet behåller
vården sin personhistoriska information.
Bårhus
Bårhuset från 1964 är uppfört av lättbetong med ljusgrå lockpanel.
Östra kortsidans pardörrar är klädda med kopparplåt. Det fl acka
sadeltaket täcks av svartmålad skivtäckning. I västgaveln sitter en
fönsterslits.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersuppdelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är en något utfylld platå med kallmurad stödmur av
marksten i öster och söder. I det sydöstra hörnet är en trappa av
gråstenshällar. I östra hälften är nord-sydliga rader av kistgravar med
vårdarna vända mot väster. I nordvästra hörnet är ett kvadratiskt,
av cypresser inhägnat, område med urngravar från 2000 till idag.
Sydvästra delen av kvarteret är outnyttjat.
Gravvårdstyper
Kistgravarnas vårdar är från 1936 – 51 med den för tiden vanliga
låga profi len, endast en av de tre familjegravarna har en mer storskalig
sten. Nästan alla vårdar är av svart granit. Några har genom
sin form med utskjutande fl yglar uppenbarligen haft grusbädd från
början. Endast två vårdar bär titel: nämndemannen och åkeriägaren.
Urngravarna har små rundade naturstenar. Längs kyrkogårdsmuren
i väster och norr fi nns en stor mängd äldre borttagna vårdar. 18
enkelt tillhuggna vårdar av granitfl is stammar från perioden 1637
– 1788 (utifrån några tydda inskriptioner). Två grövre granitblock
med inristade kors skulle kunna vara medeltida. Två kors är i smide,
varav det ena prytt med löv och tupp. Åtta gjutjärnskors stammar
från 1800-talets andra hälft, åtminstone två av dem är gjutna vid
Åminne bruk (ÅE på baksidan). Alla järnkors är rostangripna och i
behov av ommålning. Vidare fi nns ett 50-tal granitvårdar från 1800-
talets slut och 1900-talets förra hälft. Flera av dem är påkostade och
några bär titel. Särskilt intressant är en liten vård från 1945 över en
svenskamerikan stupad i andra världskriget.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarter B vid kyrkans nordsida sluttar svagt åt öster. Gravarna ligger
i nord-sydliga rader med vårdarna övervägande vända mot öster.
Gravvårdstyper
Gravvårdbeståndet är blandat såväl till ålder som form. Äldst är
en handhuggen parsten i sandsten från 1793 över prosten Johannes
Gaslander, vilken troligen är kyrkogårdens äldsta vård på ursprunglig
plats. Från omkring 1900 märks två mycket högresta
gravvårdar, en bautasten respektive ett hjulkors, båda i ljus granit.
I övrigt är det vårdar med låg profi l från 1900-talets förra hälft
och mitt. Ovanlig i sin form är en urna på sockel. Ursprungligen
har de fl esta gravarna haft grusbädd och inhägnad. Idag återstår
bara en grusgrav från 1934 i oförändrat skick. Flertalet vårdar bär
titel: hemmansägare, lärarinna, fanjunkare, kyrkovärd, landsfi skal,
häradsskrivare, kronolänsman, kantor och folksskollärare, läraoverksadjunkt, småskollärarinna.
Kvarter C – E
Allmän karaktär
Kvarter C – E upptar större delen av kyrkogården. Gravarna ligger
i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot gångarna. Kvarter C
är i sin södra del något terrasserad. En mindre del av gravarna är
familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet domineras av låga, rektangulära stenar från
omkring 1940 fram till idag. Ett mindre antal äldre, mer högresta
vårdar fi nns dock. Äldst är en obelisk i röd granit från 1876 följt
av fyra gjutjärnskors från 1877 – 97. Vanliga former är obelisk och
bautasten, men även mindre vanliga typer fi nns, exempelvis en
trädstam av granit från 1893 och en bautasten med ekrelief från
1923. Två kyrkoherdegravar fi nns i närheten av kyrkan, en obelisk
från 1894 över H D Östberg och ett marmorkors från 1958 över W
Harsten. Flera vårdar bär titel: landsfi skal, kyrkovärd, lantbrukare,
hemmansägare, löjtnant, järnhandlare, skräddarmästare, lärarinna,
korpral, byggmästare. Tidigare upptogs kvarteren helt av grusgravar
med främst häckinramning. Endast fyra grusbäddar fi nns idag kvar,
alla med stenram. En av dem markeras genom två resliga cypresser.
I viss utsträckning har äldre vårdar i sen tid återanvänts. Vid södra
ingången fi nns nio gråstenshällar i stödmuren, varav åtminstone
fyra har inristade kors och sannolikt är medeltida gravstenar.
Kvarter F – K
Allmän karaktär
Kvarter F – K tillkom 1907. Områdets norra del är terrasserad i
fyra nivåer (kvarter F, H, J, K) med gravarna längs nord-sydliga små
gångar. Terrasserna kantas av kallmurade stödmurar av småskalig
marksten. Området knyts samman vid sin södra sida av granittrappor,
längs vilka ett svartmålat järnstaket sträcker sig. En stor gammal
ek växer i områdets sydöstra hörn. Den lägre liggande södra
delen (kvarter G och H) består av gravar längs kyrkogårdsmuren
och ett oregelbundet kvarter med gravar vända mot gångarna. I det
sistnämnda växer en hängalm, ett s.k. sorgeträd. Ett fåtal gravar är
familjegravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga gravstenar från
mellan- och efterkrigstid, de äldre ofta i svart granit och de yngre
i ljus. Äldsta vården är rest 1927 över en ”100-åring”. Denna och
ett fåtal andra vårdar från ca 1930 har en mer högrest form. Under
en häll från denna tid ligger kyrkoherde C O Carlsson. Några av
de senare vårdarna har ett mer påkostat utförande än den vanliga
rektangulära formen. Flera av gravarna från 1900-talets förra hälft
har haft grusbädd. I viss mån har äldre vårdar återanvänts i sen tid.
Några vårdar bär titel: fabrikör, lantbrukare, svenskamerikan, urmakare,
hemmansägare, föreståndarinna, byggmästare, inspektor.
Kvarter L – O
Allmän karaktär
1961 års kyrkogård är terrasserad i tre nivåer. Mellan nedre och
mellersta terrassen är en hög kallmurad stödmur av kanthuggen
granit, krönt av ett svartmålat järnräcke. I sydöstra hörnet är två
ramper som förbinder de olika nivåerna. Även dessa kantas av ett
järnräcke. Mellan nedre och mellersta nivån går vidare en granittrappa
med järnräcke. Den mellersta terrassen förbinds även med
en parkeringsyta via en stig med smal granittrappa. På nedre och
mellersta terrassen är nord-sydliga rader av kistgravar med vårdarna
vända mot gångarna. På översta terrassen som är en slänt fi nns urngravar
placerade mellan utsparade lövträd.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs uteslutande av låga, rektangulära vårdar
från 1962 till idag. Stenar från 1960- och 70-talen dominerar med
ett avskalat formspråk, ofta i grå granit. De yngre har en större
variation i material. Familjegravar och titlar förekommer inte. På
två ytor har närmare ett 50-tal borttagna vårdar från gamla kyrkogården
samlats, huvudsakligen högresta stenar av svart granit från
förra sekelskiftet. Urngravarna har små rundade naturstenar och
enkla liggande stenar från 1986 till idag.
Inventeringsår 2003
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2015
Kyrkogården var ännu fram till 1800-talets mitt uppdelad efter byar
och inom dessa grifteplaner gårdsvis. De tre ingångarna i norr, söder
och väster hade timrade stigluckor, vilka enligt en uppgift från
1798 var spånade. 1838 revs stigluckorna i söder och väster för att
ersättas med stenstolpar och trägrindar, sedermera smidesgrindar.
Vid samma tid övergick man på biskopens inrådan från begravning
byavis till linjebegravning. Köpegravar var ännu 1909 något som
inte förekom. 1843 hade församlingen dock upplåtit ett jordparti
norr om kyrkan som familjegrav åt kronofogde Wallerström som
tack för ”nit” och ”tjänstaktighet”. 1844 revs den norra stigluckan.
1866 utvidgades kyrkogården åt söder och 1899 åt norr. Ett teckning
från 1880-talet av Eric Ihrfors ger en god bild av hur kyrkogården
då såg ut. Gravarna markerades som regel endast av jordkullar, ett
fåtal gravar hade en stenvård. 1907 gjordes en utvidgning väster
om landsvägen. 1948 godkändes ett förslag till kyrkogårdens ordnande,
upprättat av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen, Växjö. Vad
detta inbegrep är inte klart. 1961 gjordes en utvidgning av 1907 års
kyrkogård mot norr. Förslaget hade upprättats av trädgårdsarkitekt
Sylvia Gibson, Stockholm, och trädgårdskonsulenten Gunnar Bergfeldt,
Jönköpings läns hushållningssällskap. Den kraftiga lutningen
föranledde omfattande terrasseringar. Granit till murarna hämtades
från Ilabäck i Villstad. 1964 uppfördes ett bårhus ritat av byggnads-
ingenjör Lars-Göran Lindstén. 1981 ordnades en ny parkering norr
om kyrkogården med asfalterad gång fram till handikappanpassad
entré på tornets nordsida. Arkitekt var Per Rudenstam. Sannolikt
vid detta tillfälle asfalterades övriga gångar på kyrkogården. Under
hela efterkrigstiden har gamla vårdar avlägsnats från sina platser
och placerats längs kyrkogårdsmuren i norr och på en del av senaste
utvidgningen. Samtidigt har grusbäddar och häckar avlägsnats från
de flesta gravplatser. 1999 uppsattes lyktstolpar på kyrkogården.
Vid okänt tillfälle har järnstaket uppsatts kring en stor del av gamla
kyrkogården.
År 1838-1981 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Bent Jörgen Jörgensen
Entreprenör: Gunnar Bergfeldt
Entreprenör: Lars-Göran Lindstén
Arkitekt: Per Rudenstam
Trädgårdsarkitekt: Sylvia Gibson
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Burseryds pastorats arkiv.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1981). Burseryds socken. ISBN: .
Andersson, Carl Magnus. (1992). Burseryds kyrka. ISBN: .
Burseryds kyrkliga samfällighet.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin