Motivering (skydd): Ornö kyrka utgör ett välkänt sjömärke längst in i Kyrkviken. Kyrkan präglas både ut- och invändigt av uppförandeperioden på 1880-talet. Exteriören är typisk för sin tids skärgårdskyrkor i trä med torn, klädda med liggande panel och snickeridekorer. Interiört återfick kyrkan sin ursprungliga ljusa färgsättning vid en restaurering 1985. Kyrkan bevarar fast och lös snickeriinredning såsom lister, foder, dörrar, läktare, altarring, predikstol och bänkinredning. Altartavla och dopfunt från 1930-talet utgör en årsring liksom bänkinredningens ekådring från 1961 års renovering.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
• kyrkans välbevarade exteriör och interiör
• kyrkans bevarade ursprungliga snickeriinredning såsom fönster- och dörrsnickerier, bänkinredning, läktare, altare, altarring och predikstol
• inventarier från tidigare kyrkobyggnad, såsom silver, vilka bidrar till församlingens kyrkohistoria • kyrkogårdens välbeskurna planterade lindar
Inventeringsår (2006)
Ornö kyrka är uppförd av regelverk och har en rektangulär form. Kyrkan har torn i väster och sakristia i öster.
Kyrkan står på en sockel av huggen granit med rundfogar, dragna med profilslev. Fasaderna är klädda med vitmålad, liggande fasspontpanel förutom gavelröstet och tornspirans fasader som är täckta med stående brädor. Röstenas stående panel avslutas nedåt med spetsar. Tornet är dekorerat med listverk och fyllningar samt kontursågade detaljer. I tornet finns öppningar för klockringning. Dessa är försedda med pardörrar av brädor vilka är målade i fasadens kulör. Knut- och syllbrädor är släta och målade i fasadens kulör.
Byggnaden har tre rektangulära fönsteröppningar i vardera långsida. Dessa har två mittposter och en tvärpost samt är försedda med sex ospröjsade bågar. Sakristian har tre spetsbågiga fönsteröppningar vilka är försedda med ospröjsade bågar. Fönstersnickerierna är målade i fasadens kulör. Entrén är belägen i vapenhuset som har en pardörr i fernissad ek med tre fyllningar per dörrblad. Ovanför dörröppningen sitter ett spetsbågigt överljusfönster med spröjsad båge och en trärelief med inskriften: byggd år 1885 Oscar II:s tid. Över ingången finns ett plåttäckt skärmtak med kontursågade konsoler och dekorer. I sakristians norra fasad finns en dörröppning mot norr till vilken en trappa i tryckimpregnerat virke leder. I dörröppningen sitter en modern dörr, vilken är klädd med liggande fasspontpanel. Både dörrblad och dörrfoder är målat i fasadfärg.
Långhusets sadeltak är täckt med svartmålad sinuskorrugerad plåt, medan sakristians tak och tornets takfall är täckta med svartmålat falsat plåttak. Tornspiran kröns av ett enkelt förgyllt järnkors.
Kyrkan är sedan 2006 målad vit med grå lister och omfattningar så som kyrkan ska ha varit färgsatt på 1920-talet. Interiört består kyrkan av vapenhus i tornet, långhus med läktare samt sakristia. Interiören och den fasta inredningen i kyrkorummet är enkel och ljus. I vapenhuset liksom i långhuset är det ursprungliga brädgolvet fernissat, i sakristian ligger en ljus heltäckningsmatta. I hela kyrkan är golvsockeln profilerad och gråmålad. Väggarna, liksom taket, är av vitmålad stående pärlspont. Runt långhuset löper en gråmålad gördellist och väggarna avslutas mot taket med en cirka 40 cm hög profilerad list i grått, beigt och brunt. Förutom den fernissade entrédörren är alla dörrar vitmålade. Fönster- och dörrfoder är profilerade och vitmålade. Dörrarna har genomgående tre fyllningar förutom dörren till läktaren som har fyra fyllningar. Innerbågarna, som tillkom 1933, är spröjsade, vitmålade och försedda med antikglas.
Kyrkan har lösa och öppna bänkar som är ekmarmorerade sedan renoveringen 1961. Altarringen är femkantig och har ramverk med små kvadratiska fyllningar. Även altaret har fyllningar i framstycket.
Predikstolen är av samma enkla utformning som kyrkorummets andra inredning. Korgen har fyllningar i barriären och står på en åttkantig pelare med profilerad bas. Predikstolens tak är av trä och format som en baldakin med förgylld kant. Taket kröns av ett förgyllt kors. I predikstolen ligger en ljus heltäckningsmatta.
Läktaren står på gråmålade, åttkantiga pelare vilka uppåt avslutas med profilerade lister, dekorerade med en smal guldrand. En liten del av marmoreringen från 1961 är framtagen på en av pelarna under läktaren. Läktarbarriären har sju liggande fyllningar och är vitmålad.
Fyllningarna i altarring, på altarets framstycke, på predikstolen samt på läktarbarriären har schablondekorer i hörnen, rekonstruerade i enlighet med de ursprungliga dekorerna, som skrapades fram 1985. Läktarens trappstegsgolv är gråmålat och på trappstegen står fem ursprungliga, ekådrade, lösa bänkar på ömse sidor om orgeln. Läktarorgeln tillkom 1962. Den har nio stämmor och är tillverkad av Rolf Larsson, Uppsala.
I tornet finns en trappa som leder till en avsats en trappa upp där två dörrar sitter. Den ena dörren leder till läktaren och den andra till klockorna ytterligare en våning högre upp. Storklockan är gjuten 1755 och hängde tidigare i föregående kyrkas klockstapel. Lillklockan blev omgjuten 1859.
Övriga inventarier
Altartavlan föreställer hur Jesus stillar stormen och är utförd av ornökonstnären Gunnar Söderman 1930. Kyrkans ursprungliga altarprydnad, ett kors i svart marmor, har nu sin plats på den södra långhusväggen.
På läktarbarriären hänger en relief i svartek som föreställer Abrahams offer av Isak. Reliefen är en gåva från ornögården Bodal och har ursprungligen suttit på någon skuta. Kyrkan har även en medeltida målning. Den föreställer Jesus på korset och ska enligt uppgift vara målad 1450 i Paris. Den skänktes till kyrkan år 1961 av familjen Oscar Falkman. Dopfunten av marmorerat trä är liksom altartavlan tillverkad av Gunnar Söderman 1931.
I kyrkan hänger en större och två mindre elektrifierade ljuskronor av mässing. Ett par ljusarmar har skänkts till kyrkan från Kymmendö.
Som tidigare nämnts bevarar kyrkan en del silver från den kyrka som brann ner till grunden 1881. Av silvret kan nämnas en nattvardskalk med inskriften "Ornö kyrkia Anno 1728", en gåva från familjen Rosir på Sundby gård.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rakt, Torn - Väster
Inventeringsår 2016
Ornö kyrka uppfördes mellan 1883 och 1886 som en kopia av Gillhofs kyrka i Jämtland, ritad av arkitekten Ludvig Hawerman (1821–1908).
Hawerman ritade en rad kyrkor men även profana byggnader under 1800-talets andra hälft. I Jämtland har han även ritat Hotagens kyrka, 1851–1861. Några andra av Hawermans kyrkor är Alnö mellankyrka i Medelpad, 1861–1862 (brann ned 1888), Rogberga kyrka i Småland, 1867–1868, Ore kyrka i Dalarna, 1872, Hasslövs kyrka i Halland, 1862–1863 m fl. Av Hawermans profana byggnader kan nämnas Stockholms telegrafstation, Skeppsbron 2, 1868–1870, högre lärarinneseminariet i Stockholm, Riddargatan 5, 1870–1872 och skolhus, bl a läroverk i Enköping 1862 och skola i Göteborg 1862.
Hawerman var anställd vid Överintendentsämbetet mellan åren 1848–1886. Han var även intendent för kronans hus i Stockholm.
Ornö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Om namnet Ornö till en början lytt Orn, kunde det vara en bildning till det fornnordiska ordet or som betyder skydd. Om namnet redan från början varit Ornö, dvs en sammansättning med ö, skulle förleden kunna innehålla fornsvenska orun eller oran som betyder fejd eller blodshämnd (som skydd för äran), också detta med en ursprunglig betydelse skydd. Namnet kanske har sin förklaring i att man vid färd längs en inre farled sett ön som ett värn mot havets stormar.
Ornö har varit bebodd sedan yngre järnålder. Genom skriftliga källor från medeltiden finns uppgifter om bebyggelsens omfattning. 1476 fanns elva gårdar och torp på ön och vid 1500-talets mitt fanns det mer än trettio gårdar. Under de följande århundradena ökade befolkningen och bebyggelsen raskt för att nå sin största utbredning under 1800-talets senare hälft med en kulmen vid 1870-talets början då 580 personer bodde på ön.
Församlingens historia börjar 1607 då Ornö bröts ur Österhaninge församling och blev moderförsamling i ett nybildat skärgårdspastorat, bestående av Nämdö, Utö och Runmarö. Mellan 1636 och 1923 hörde församlingen åter till Österhaninge pastorat, som kapellförsamling. 1923 bildades Dalarö-Ornö-Utö och Nämdö församlingars pastorat. Nämdö togs ifrån och lades 1929 till Djurö. Ornö tillhör nu Dalarö-Ornö-Utö församling.
Ornö kyrka har haft två föregångare på ön. Bägge har legat invid skolhuset där det s k Rosirska gravkoret ännu står. Det första kapellet på ön uppfördes troligen redan vid 1300-talets slut. 1652 ersattes den medeltida kapellbyggnaden av en större kyrka, uppförd i liggtimmer med spåntak. Den skonades vid rysshärjningarna 1719. 1771 lät dåvarande ägaren till Sundby, friherre Johan Rosir uppföra ett gravkapell i kyrkans nordöstra hörn åt sig själv och sin familj. 1881 brann kyrkan ned till grunden, det enda som blev kvar efter branden var det Rosirska gravkoret som var byggt av sten samt en del kyrksilver och en ljuskrona. Gravkapellet som varit sammanbyggt med kyrkan försågs efter branden med ett torn.
Nuvarande kyrka stod klar fem år efter branden. Kostnaderna för kyrkobygget blev 10 391 kronor och 15 öre. Av dem hade församlingen 4 500 kronor av vilka 3 000 kronor var sparade och resten utgjordes av brandförsäkringssumman. Med Kungl. Maj:ts bistånd beviljades en rikskollekt, som gjorde att byggandet kunde sättas igång. Platsen för den nya kyrkan var given eftersom en ny kyrkogård hade inrättats redan 1870 då den gamla blivit för trång. Kyrkan uppfördes i enlighet med kopieritningar till Gillhofs kyrka i Jämtland vilka hade utarbetats av arkitekten Ludvig Hawerman.
År 1883-1886 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrkan uppförs. Interiören var ursprungligen ljus med vitgrå väggar och vitt tak. Predikstol, altarbarriär och läktare var vitmålade med grå schablondekorer i fyllningarnas hörn (prov på ursprunglig målning finns
framskrapad i en av altarringens fyllningar) mot mörkt bruna bänkar, dörrar och fönster.
År 1886 Invigning
Lilja, Kersti. (2008). Ornö Kyrka. Ornö Kyrka. Kyrkokarakterisering år 2006 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Lindhagen, Stig. (1946). Ornö kyrka, Sörmländska kyrkor 85.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Stenhammar,Per Ulrik:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin