Motivering (skydd): När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt var Dalarös betydelse som tullstation erkänd. En grundplåt till kapellet doneras av Maria Sofia De la Gardie på Tyresö gods och ett av de äldsta skärgårdskapellen i stiftet byggs. Belägen intill den gamla landsvägen och hamnen i Dalarö samhälle utgör kyrkan den äldsta bevarade byggnaden i socknen. Kyrkogårdens omfattning går tillbaka till 1700-talet och även delar av växtligheten med mycket gamla ekar och enstaka lindar från en tidigare trädkrans. Kyrkans klockstapel, nyuppförd på 1700-talets mitt, har med sin högt belägna placering varit ett landmärke för sjöfarare sedan 1676. Donationer och gåvor från personer som bott eller varit verksamma i församlingen har spelat stor roll för kyrkans utveckling.
Kyrkobyggnaden präglas både i exteriören och i interiören av den genomgripande ombyggnad som skedde 1786-87. Då tillkom tunnvalvet och väggarnas indelning med pilastrar samt sakristian i öster med den s k herrskapsläktaren i övervåningen. Vid den senaste stora invändiga restaureringen 1936 fick kyrkorummet enligt tidens smak tillbaka sin 1700-talskaraktär med bl a sluten bänkinredning. Flera tillägg har därefter gjorts bl a glasmålningar i fönster, väggmålning ovanför altaret i koret och målningar med motiv ur Dalarös historia i läktarbarriärens fält till kyrkans 300-årsjubileum.
Delar av Dalarö kyrkas inredning och inventarier daterar sig till 1600-talet. Predikstolen med inläggningar i intarsia med figurmotiv är tillverkad 1630 av konstsnickare Melcherdt och var från början uppsatt i Tyresö kapell. Intill predikstolen på norra väggen hänger kyrkans äldsta altartavla från 1654 med en framställning av nattvarden och givarnas porträtt infällt i ramen. Votivskeppet "Göteborg", en modell från 1652 och epitafiemålningen över ynglingen Kapup från samma år daterar kapellets tillkomst. Dalarö kyrka äger dessutom en ovanligt stor mängd textilier, varav de äldsta och mest intressanta är från 1600-talets mitt. Dopfunten är tillverkad 1936 av svartek från det 1676 förlista linjeskeppet Riksäpplet. 2005 har kyrkan försetts med ändamålsenlig inredning för förvaring av inventarier.//stryk?//
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
· kyrkogårdens omfattning och stenmur samt växtlighet med mycket gamla ekar, enstaka lindar som ingått i trädkransen runt kyrkogården samt kyrkogårdens äldre gravplatser
· klockstapelns karaktäristiska utformning och synliga läge även från sjösidan
· kyrkans timmerstomme som ett byggnadshistoriskt dokument
· kyrkobyggnadens plan och utformning sedan 1780-tal och tidigt 1800-tal
· kyrkorummets arkitektoniska utformning från 1780-tal
· inredning och inventarier från äldsta tid av stor betydelsefull för kyrkans och Dalarö samhälles historia.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Kyrkan ligger centralt i Dalarö, omgiven av äldre skärgårdsbebyggelse och sommarvillor byggda under senare delen av 1800-talet då Dalarö var stockholmarnas mest fashionabla sommarort. Kyrkobyggnadens norra sida gränsar mot den gamla landsvägen, som här gör en tvär sväng ner mot Hotellbryggan. På andra sidan vägen ligger församlingshemmet och granne med kyrkan ligger tullhuset från 1780-talet, ritat av arkitekten Erik Palmstedt.
Kyrkomiljön
Kyrkogårdens gränser har justerats något i förhållande till kartan från 1740. Den inhägnas av en låg stenmur som tillsammans med kyrkan bildar gräns mot vägen, vars vägbana ligger högre än kyrkogården. Utanför muren står en mycket gammal ek som i folkmun kallas "kunskapseken" eftersom den använts som affischplats. På kyrkogården står ytterligare en gammal ek. Det sägs att kapellet byggdes i en ekbacke, möjligen kan träden vara en rest från denna. Flera lindar av okänd ålder flankerar kyrkogårdens två ingångar. Fyra på den sydöstra sidan och två på den nordvästra. Lindarna, troligen planterade i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, har nyligen åter hamlats efter ett uppehåll på 30 år. Två entréer med grindar, en i nordost och en i sydväst, binds samman med en grusad gång utmed kyrkans sydöstra sida. Äldre gravplatser med liggande eller resta stenar samt kors och staket i gjutjärn finns på kyrkogården, där gravsättningar numera enbart sker i befintliga gravar.
Klockstapeln, i äldre tider även kallad "basfiolsfodralet", ligger på en bergknalle sydväst om kyrkan utanför kyrkogårdsmuren. Stapeln, som är försedd med två klockor, har rödfärgad brädfodring med svängt, kopparklätt tak som är prytt med en spira med kors. Den stora klockan är gjuten 1745 av G Meyer i Stockholm. Den lilla klockan har varit med från kyrkans äldsta tid. Den orneras av akantusblad och en gädda i relief och bär inskriptionen "Gloria in excelsis Deo. Ioran Putenson me fecit anno 1656. H. Christian Bretsnider Tolförwalther in Dalaröen".
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är placerad i nordost-sydvästlig riktning med koret i nordost. Byggnaden är uppförd med stomme av timmer.
Inventeringsår (2006)
Omgivningen
Kyrkan ligger centralt i Dalarö, omgiven av äldre skärgårdsbebyggelse och sommarvillor byggda under senare delen av 1800-talet då Dalarö var stockholmarnas mest fashionabla sommarort. Kyrkobyggnadens norra sida gränsar mot den gamla landsvägen, som här gör en tvär sväng ner mot Hotellbryggan. På andra sidan vägen ligger församlingshemmet och granne med kyrkan ligger tullhuset från 1780-talet, ritat av arkitekten Erik Palmstedt.
Anläggningen
Kyrkogårdens gränser har justerats något i förhållande till kartan från 1740. Den inhägnas av en låg stenmur som tillsammans med kyrkan bildar gräns mot vägen, vars vägbana ligger högre än kyrkogården. Utanför muren står en mycket gammal ek som i folkmun kallas "kunskapseken" eftersom den använts som affischplats. På kyrkogården står ytterligare en gammal ek. Det sägs att kapellet byggdes i en ekbacke, möjligen kan träden vara en rest från denna. Flera lindar av okänd ålder flankerar kyrkogårdens två ingångar. Fyra på den sydöstra sidan och två på den nordvästra. Lindarna, troligen planterade i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, har nyligen åter hamlats efter ett uppehåll på 30 år. Två entréer med grindar, en i nordost och en i sydväst, binds samman med en grusad gång utmed kyrkans sydöstra sida. Äldre gravplatser med liggande eller resta stenar samt kors och staket i gjutjärn finns på kyrkogården, där gravsättningar numera enbart sker i befintliga gravar.
Klockstapeln, i äldre tider även kallad "basfiolsfodralet", ligger på en bergknalle sydväst om kyrkan utanför kyrkogårdsmuren. Stapeln, som är försedd med två klockor, har rödfärgad brädfodring med svängt, kopparklätt tak som är prytt med en spira med kors. Den stora klockan är gjuten 1745 av G Meyer i Stockholm. Den lilla klockan har varit med från kyrkans äldsta tid. Den orneras av akantusblad och en gädda i relief och bär inskriptionen "Gloria in excelsis Deo. Ioran Putenson me fecit anno 1656. H. Christian Bretsnider Tolförwalther in Dalaröen".
Kyrkobyggnaden
Kyrkan är placerad i nordost-sydvästlig riktning med koret i nordost. Byggnaden är uppförd med stomme av timmer.
Inventeringsår 2016
Dalarö kyrkas tillkomsttid dateras till åren mellan 1649 och 1652. Fram till 1780-talet behöll kapellet sin form, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr. Kyrkans huvudsakliga utformning är från en genomgripande ombyggnad 1786–87, då väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristia och trapphus till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv kom till. Senaste stora restaurering var 1936 med Einar Lundberg (1889–1978) som arkitekt.
Dalarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
1636 avskildes Tyresö från Österhaninge församling och blev eget pastorat med godsherren greve Gustav Oxenstierna som patronus. Samma år blev Dalarö tullstation. I den nya församlingen ingick ”tvenne Dalaröö” torp. 1649, tre år efter grevens död, donerade änkan, grevinna Maria Sofia de la Gardie till Daleröö cappels upbygning Et hundrade Specie Rijkzdaler, en betydande summa att använda som grundplåt till ett kyrkobygge. Från 1653 börjar kapellräkenskaperna med en inventering av kassakistan och senast då bör kapellet, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr, ha stått färdigt. Ett epitafieporträtt från 1652 berättar att den femtonårige ynglingen Kakup blivit begravd i kapellet. Även ett votivskepp, skänkt av tullförvaltaren Anders Olofsson, bär årtalet 1652 jämte namnet Göteborg. När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt, var Dalarös betydelse som tullstation erkänd och bebyggelsen hade börjat ta fart. Vid 1600-talets slut bodde 150–200 personer på själva Dalarö.
Kapellet och Sandemar gård var bland de byggnader som inte brändes ner av ryssarna 1719. På en av de äldsta kartorna över Dalarö, en tomtkarta från 1740, framgår kapellets yttre form och kyrkogårdens omfattning. 1776 testamenterade Carl Christian Gyldener sin kvarlåtenskap till församlingen att använda för ny kyrkobyggnad. Pengarna användes i stället till en omfattande ombyggnad av kyrkan under 1780-talet. Väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristian och trapphuset till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv tillkom. Vid en restaurering 1936 var arkitekten Einar Lundbergs intention att stärka det sena 1700-talets gestaltning. Kyrkan fick då nytt trägolv, sluten bänkinredning och hela interiören målades om. Elektrisk värmeanläggning installerades och sakristian fick inredning för textil förvaring. Under 2005 har ändamålsenlig förvaring iordningställts för inventarier av textil och metall.
Till en början förrättades gudstjänsterna av kyrkoherden i Tyresö, men 1677 fick Dalarö en egen kaplan som församlingen höll med kaplansbostad. 1690 blev hemmanet Hässelmara på Ornö kaplansboställe i Dalarö kapellförsamling, men i praktiken fungerade den Gyldenerska gården i Dalarö som kaplansboställe. När den Gyldenerska gården revs 1889 uppfördes det nuvarande prästbostället på samma tomt
Inventeringsår 2016
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Dalarö kyrkas tillkomsttid dateras till åren mellan 1649 och 1652. Fram till 1780-talet behöll kapellet sin form, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr. Kyrkans huvudsakliga utformning är från en genomgripande ombyggnad 1786- 87 då väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristia och trapphus till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv kom till. Senaste stora restaurering var 1936 med Einar Lundberg (1889-1978) som arkitekt.
Dalarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
1636 avskildes Tyresö från Österhaninge församling och blev eget pastorat med godsherren greve Gustav Oxenstierna som patronus. Samma år blev Dalarö tullstation. I den nya församlingen ingick "tvenne Dalaröö" torp. 1649, tre år efter grevens död, donerade änkan, grevinna Maria Sofia De la Gardie till Daleröö cappels upbygning Et hundrade Specie Rijkzdaler, en betydande summa att använda som grundplåt till ett kyrkobygge. Från 1653 börjar kapellräkenskaperna med en inventering av kassakistan och senast då bör kapellet, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr, ha stått färdigt. Ett epitafieporträtt från 1652 berättar att den femtonårige ynglingen Kakup blivit begravd i kapellet. Även ett votivskepp, skänkt av tullförvaltaren Anders Olofsson, bär årtalet "A. 1652" jämte namnet "Göteborg". När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt var Dalarös betydelse som tullstation erkänd och bebyggelsen hade börjat ta fart. Vid 1600-talets slut bodde 150-200 personer på själva Dalarö.
Kapellet och Sandemar gård var bland de byggnader som inte brändes ner av ryssarna 1719. På en av de äldsta kartorna över Dalarö, en tomtkarta från 1740, framgår kapellets yttre form och kyrkogårdens omfattning. 1776 testamenterade Carl Christian Gyldener sin kvarlåtenskap till församlingen att använda för ny kyrkobyggnad. Pengarna användes i stället till en omfattande ombyggnad av kyrkan under 1780-talet. Väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristian och trapphuset till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv tillkom. Vid en restaurering 1936 var arkitekten Einar Lundbergs intention att stärka det sena 1700-talets gestaltning. Kyrkan fick då nytt trägolv, sluten bänkinredning och hela interiören målades om. Elektrisk värmeanläggning installerades och sakristian fick inredning för textil förvaring. Under 2005 har iordningställts ändamålsenlig förvaring för inventarier av textil och metall
Till en början förrättades gudstjänsterna av kyrkoherden i Tyresö, men 1677 fick Dalarö en egen kaplan som församlingen höll med kaplansbostad. 1690 blev hemmanet Hässelmara på Ornö kaplansboställe i Dalarö kapellförsamling, men i praktiken fungerade den Gyldenerska gården i Dalarö som kaplansboställe. När den Gyldenerska gården revs 1889 uppfördes det nuvarande prästbostället på samma tomt.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SSA Stockholms stadsarkiv
SLM Stockholms läns museum arkivet
Tomtkarta över Dalarö 1740, författad av lantmätaren Joh. Nessners
Muntlig källa, Dalarö församling
Andersson, A, Dalarö Kyrka. Sörmländska kyrkor nr 64, Eskilstuna 1945
Jansson, E A, Dalarö. Historisk återblick till hugfästande av 300-årsminnet, Stockholm1936 Jarnhammar, L, Dalarö kyrka. Stödföreningen Hjälp Dalarö kyrka, Dalarö 2001 Sundström, L, Dalarö kyrka, Övergripande inventering upprättad av Stockholms läns museum, 2003 Quist, A, Dalarö. Några anteckningar ur en södertörnsförsamlings historia, Stockholm 1985 Wallin, L, Vårdplan för Dalarö kyrka, kapitel 3, Byggnadsvård och Hantverkstradition, Västerås 2006
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Inventeringsår 2016
FÖRSAMLING 1995 - DALARÖ
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 525, år 1900: 778, år 1995: 1352
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Tyresö omkring 1650. Dalarö skans utbruten 1688, men åter införlivad 1854. Stundom betraktad som kapellförsamling.
LÄGE OCH OMGIVNING - Församlingen ligger i Stockholms skärgård. Kyrkan är belägen i tätorten med samma namn på en höjd ovanför hamnen.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Träkyrkan består av ett rektangulärt kyrkorum med rak östvägg, vapenhus vid västra gaveln och utbyggd sakristia i öster. Kyrkan, förmodligen uppförd 1652, fick sin nuvarande skepnad 1787. Då revs den ursprungliga sakristian vid nordsidan och en ny tillkom i öster.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den tornlösa träkyrkans byggnadskroppar täcks av skilda sadeltak, brutet över långhuset. Man kommer in i kyrkan genom vapenhuset i väster. Kyrkans inre med rundbågiga fönster präglas av ombyggnaden 1787. Ett flackt trätunnvalv vilar på en bred kornisch som löper runt väggarna. Pilastrar ramar in altaret; ovanför altaret och två flankerande dörrar syns ett galler och fönsteröppningar bakom vilka döljer sig en "herrskapsläktare", anordnad ovanpå sakristian. Predikstolen, tillverkad 1630 för Tyresö kapell, har rik intarsiadekor. Intill predikstolen på norra väggen hänger en altartavla från 1654 föreställande Nattvarden och med donatorernas porträtt infällt i ramen.. Den slutna bänkinredningen tillkom vid 1936 års renovering.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 1676 Nybyggnad
Nybyggnad - Klockstapel uppförs
År 1746 Nybyggnad
Nybyggnad - Ny klockstapel ersätter den tidigare från 1676.
År 2003 Ändring - Park/Trädgård
Almar på kyrkogården hamlas.
Nilsson, Gunilla. (2008). Dalarö Kyrka. Dalarö kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Ångström, Inga Lena. (1992). Altartavlor i Sverige under renässans och barock. Studier i deras ikonografi och stil 1527-1686.
Andersson, Aron. (1945). Dalarö kyrka, Sörmländska kyrkor 64.
Schnell, Ivar. (1969). Dalarö kyrka, Sörmländska kyrkor 64.
Schnell, Ivar. (1980). Dalarö kyrka, Sörmländska kyrkor 64. Reviderad av Mats Bergman.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin