Motivering (skydd): När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt var Dalarös betydelse som tullstation erkänd. En grundplåt till kapellet doneras av Maria Sofia de la Gardie på Tyresö gods och ett av de äldsta skärgårdskapellen i stiftet byggs. Belägen intill den gamla landsvägen och hamnen i Dalarö samhälle, utgör kyrkan den äldsta bevarade byggnaden i socknen. Kyrkogårdens omfattning går tillbaka till 1700-talet och även delar av växtligheten, med mycket gamla ekar och enstaka lindar från en tidigare trädkrans. Kyrkans klockstapel, nyuppförd på 1700-talets mitt, har med sin högt belägna placering varit ett landmärke för sjöfarare sedan 1676. Donationer och gåvor från personer som bott eller varit verksamma i församlingen har spelat stor roll för kyrkans utveckling.
Kyrkobyggnaden präglas både i exteriören och i interiören av den genomgripande ombyggnad som skedde 1786–87. Då tillkom tunnvalvet och väggarnas indelning med pilastrar samt sakristian i öster med den s k herrskapsläktaren i övervåningen. Vid den senaste stora invändiga restaureringen 1936 fick kyrkorummet enligt tidens smak tillbaka sin 1700-talskaraktär med bl a sluten bänkinredning. Flera tillägg har därefter gjorts, bl a glasmålningar i fönster, väggmålning ovanför altaret i koret och målningar med motiv ur Dalarös historia i läktarbarriärens fält till kyrkans 300-årsjubileum.
Delar av Dalarö kyrkas inredning och inventarier daterar sig till 1600-talet. Predikstolen med inläggningar i intarsia med figurmotiv är tillverkad 1630 av konstsnickare Melcherdt och var från början uppsatt i Tyresö kapell. Intill predikstolen på norra väggen hänger kyrkans äldsta altartavla från 1654 med en framställning av nattvarden och givarnas porträtt infällt i ramen. Votivskeppet Göteborg, en modell från 1652 och epitafiemålningen över ynglingen Kapup från samma år daterar kapellets tillkomst. Dalarö kyrka äger dessutom en ovanligt stor mängd textilier, varav de äldsta och mest intressanta är från 1600-talets mitt. Dopfunten är tillverkad 1936 av svartek från det 1676 förlista linjeskeppet Riksäpplet.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: • kyrkogårdens omfattning och stenmur samt växtlighet med mycket gamla ekar, enstaka lindar som ingått i trädkransen runt kyrkogården samt kyrkogårdens äldre gravplatser
• klockstapelns karaktäristiska utformning och synliga läge även från sjösidan • kyrkans timmerstomme som ett byggnadshistoriskt dokument
• kyrkobyggnadens plan och utformning sedan 1780-tal och tidigt 1800-tal
• kyrkorummets arkitektoniska utformning från 1780-tal
• inredning och inventarier från äldsta tid av stor betydelsefull för kyrkans och Dalarö samhälles historia.
Inventeringsår (2006)
Kyrkan är placerad i nordost-sydvästlig riktning med koret i nordost. Byggnaden är uppförd med stomme av timmer.
Över en oregelbunden, fogad stengrund är väggarna klädda med liggande brädfodring upp till fönstren, däröver med stående locklistpanel. Den rektangulära, ursprungliga byggnaden har knutarna inklädda med bräder och en markerad takfot under ett brutet tak, medan tillbyggnaderna i nordost och sydväst täcks av sadeltak. Kyrkans nuvarande utseende kom till stora delar till i samband med ombyggnaden 1786-87. De fem stora, rundbågiga, fönstren är oregelbundet placerade, två mot nordväst och tre mot sydost. Enligt räkenskaperna förstorades fönstren rejält redan 1709. Långhusets fönster har småspröjsade, kopplade bågar med mitt- och tvärpost medan korfönstret ersatts med en glasmålning av konstnären Per Månsson (1896-1949) vid restaureringen 1936. Ett mindre, halvcirkelformat fönster i sydväst ger ljus till orgelläktarens trapphus. Små rektangulära fönster är placerade på långhusets gavelrösten som ljusinsläpp till vinden.
Två rektangulära, spröjsade fönster finns på nordöstra gaveln i sakristian respektive herrskapsläktaren. Fönster i vapenhusets sydvästra fasad har glasmålning från 1936 av konstnären Gunnar Torhamn (1984-1965). Fasadens panel är målad i vitt medan listverk, knutlådor och omfattningar är målade i grått.
Taket täcktes 1826 med enkupigt tegel. Då teglet visat sig vara för tungt för konstruktionen, ligger för närvarande enbart papp på långhusets tak i väntan på beslut om lämpligt taktäckningsmaterial. Kyrkans entrédörr har rusticerad ekpanel, sakristians dörr har liggande målad brädpanel.
Kyrkan har ett rektangulärt kyrkorum med långhus och kor. Mot koret ligger en tillbyggnad i två våningar med sakristia och herrskapsläktare som även har separat ingång från kyrkogården. I sydväst finns ett tillbyggt vapenhus med kyrkans huvudentré samt trappa till orgelläktaren.
Vapenhuset har en enkel inredning med brunlaserat, fernissat trägolv, gråmålade brädväggar och tak med synliga takbjälkar. Fönstret mot sydväst har glasmålning efter skiss av konstnären Gunnar Torhamn. Vapenhuset har två gråmålade bräddörrar, en till orgelläktarens trappa och en till elcentralen. Taket har armatur i mässing och glas samt infravärme. I en inbrottssäker monter av stål och glas, utmed den sydöstra väggen, förvaras kyrkans silver. Till kyrkorummet leder ett par gråmålade pardörrar med glasade, spröjsade fyllningar i övre partiet.
Hela kyrkorummet har gråmålade väggar av stående slät panel som delvis är pappspänd. Väggarna är rytmiskt indelade av pilastrar som sträcker sig från golv till tak och bär upp den kraftigt profilerade gesimsen utmed långsidorna och korväggen. Däröver höjer sig ett gråmålat, trätunnvalv som skapar rymd och tillsammans med väggarnas pilasterindelning och ljusflödet från de stora, välvda fönstren ger kyrkorummet dess speciella karaktär från 1700-talets senare del.
Mot korväggen är ett målat altare av trä placerat. Över det hänger en altartavla från 1700-talets första hälft som föreställer Kristus på korset, en oljemålning på duk med förgylld ram krönt av änglar och sol med treenighetssymbol. Vid restaureringen 1936 tillkom inskriftstavlan därunder liksom altarringen med släta fyllningar, marmorerade i rött, grått och vitt samt två altarpallar ritade av arkitekt Einar Lundberg. Intill predikstolen på norra väggen hänger kyrkans äldsta altartavla från 1654 med en framställning av nattvarden och givarnas porträtt infällt i ramen.
Koret domineras annars av den unika predikstolen med inläggningar i intarsia med figurmotiv, tillverkad 1630 av konstsnickare Melcherdt för Tyresö äldsta kapell. Den skänktes till Dalarö kapell och har brukats där från mitten av 1600-talet. Vid restaureringen 1936 rengjordes fyllningarnas intarsia från fernissa och vit oljefärg avlägsnades från ramstyckena som nymålades av konservator Sven Dahlén. Underdelens marmorering togs fram och retuscherades. Trappbarriären nytillverkades och målades. I korets trägolv finns tre gravhällar infällda, den äldsta från 1600-talet över tullinspektören och kyrkvärden Bengt Olofsson Printz och hans hustru. Dopfunten från 1936 är tillverkad av svartek från det 1676 förlista linjeskeppet Riksäpplet.
Till kyrkans 300-årsminne 1950 skänktes sex oljemålningar av konstnären Torsten Nordberg. Målningarna pryder läktarbarriärens framsida och har motiv hämtade från Dalarös historia. Orgeln, med 17 stämmor, är byggd 1982-83 av Åkerman & Lund Orgelbyggeri AB. Fasaden har ritats av Knut Kaliff och färgsatts av konservator Nils Löfgren. Fasaden från den äldre orgeln är uppsatt på orgelläktarens sydvästra vägg.
Övriga inventarier
Dalarö kyrka äger en ovanligt stor samling textilier. Av de äldsta och mest intressanta är en mässhake från 1654 av grön mönstrad sammet och en mässhake från omkring 1700 av violett sidendamast med guldspets. Tre antependier är från 1600-talet, varav två är av violett sidendamast. Det tredje, av grön holländsk halvsidendamast, förvaras hängande i kyrkorummets bakre, västra del. Kyrkan äger även textilier från 1900-talet som är av betydande konstnärligt värde.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.
Fasadkulör (2006): Vit
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Vapenhus - Väster
Inventeringsår 2016
Dalarö kyrkas tillkomsttid dateras till åren mellan 1649 och 1652. Fram till 1780-talet behöll kapellet sin form, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr. Kyrkans huvudsakliga utformning är från en genomgripande ombyggnad 1786–87, då väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristia och trapphus till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv kom till. Senaste stora restaurering var 1936 med Einar Lundberg (1889–1978) som arkitekt.
Dalarö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.
1636 avskildes Tyresö från Österhaninge församling och blev eget pastorat med godsherren greve Gustav Oxenstierna som patronus. Samma år blev Dalarö tullstation. I den nya församlingen ingick ”tvenne Dalaröö” torp. 1649, tre år efter grevens död, donerade änkan, grevinna Maria Sofia de la Gardie till Daleröö cappels upbygning Et hundrade Specie Rijkzdaler, en betydande summa att använda som grundplåt till ett kyrkobygge. Från 1653 börjar kapellräkenskaperna med en inventering av kassakistan och senast då bör kapellet, en rektangulär knuttimrad byggnad med sadeltak och sakristia i norr, ha stått färdigt. Ett epitafieporträtt från 1652 berättar att den femtonårige ynglingen Kakup blivit begravd i kapellet. Även ett votivskepp, skänkt av tullförvaltaren Anders Olofsson, bär årtalet 1652 jämte namnet Göteborg. När Dalarö kapell byggs vid 1600-talets mitt, var Dalarös betydelse som tullstation erkänd och bebyggelsen hade börjat ta fart. Vid 1600-talets slut bodde 150–200 personer på själva Dalarö.
Kapellet och Sandemar gård var bland de byggnader som inte brändes ner av ryssarna 1719. På en av de äldsta kartorna över Dalarö, en tomtkarta från 1740, framgår kapellets yttre form och kyrkogårdens omfattning. 1776 testamenterade Carl Christian Gyldener sin kvarlåtenskap till församlingen att använda för ny kyrkobyggnad. Pengarna användes i stället till en omfattande ombyggnad av kyrkan under 1780-talet. Väggarna höjdes och brädfodrades, taket fick sin brutna form, sakristian och trapphuset till orgelläktaren byggdes till samt interiörens panel, pilastrar och valv tillkom. Vid en restaurering 1936 var arkitekten Einar Lundbergs intention att stärka det sena 1700-talets gestaltning. Kyrkan fick då nytt trägolv, sluten bänkinredning och hela interiören målades om. Elektrisk värmeanläggning installerades och sakristian fick inredning för textil förvaring. Under 2005 har ändamålsenlig förvaring iordningställts för inventarier av textil och metall.
Till en början förrättades gudstjänsterna av kyrkoherden i Tyresö, men 1677 fick Dalarö en egen kaplan som församlingen höll med kaplansbostad. 1690 blev hemmanet Hässelmara på Ornö kaplansboställe i Dalarö kapellförsamling, men i praktiken fungerade den Gyldenerska gården i Dalarö som kaplansboställe. När den Gyldenerska gården revs 1889 uppfördes det nuvarande prästbostället på samma tomt
År 1649-1653 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Dalarö kapell uppförs som en timrad, rektangulär byggnad med sadeltak.
Nilsson, Gunilla. (2008). Dalarö Kyrka. Dalarö kyrka, Kyrkokarakterisering år 2005 av Stockholms stadsmuseum på uppdrag av Stockholms stift. Publicerad 2008 av Stockholms stift.. ISBN: .
Ångström, Inga Lena. (1992). Altartavlor i Sverige under renässans och barock. Studier i deras ikonografi och stil 1527-1686.
Andersson, Aron. (1945). Dalarö kyrka, Sörmländska kyrkor 64.
Schnell, Ivar. (1969). Dalarö kyrka, Sörmländska kyrkor 64.
Schnell, Ivar. (1980). Dalarö kyrka, Sörmländska kyrkor 64. Reviderad av Mats Bergman.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin