Motivering (skydd): Ett stort antal fornlämningar i trakterna kring kyrkan vittnar om bygdens långvariga betydelse. När kyrkan tillkom på 1100-talet placerades byggnaden strategiskt, på ett högt och dominerande läge intill Järnafjärden; den uråldriga och viktiga seglingsleden mot Södertälje och Mälaren. På så sätt fick kyrkan en geografiskt lämplig och samtidigt symbolisk placering, på gränsen mellan skärgård och jordbruksbygd. Det betydande läget, på den avlånga och smala åsryggen, avgjordes även av den gamla vägförbindelsen som löper strax väster om kyrkan. Ännu brukas gamla vägen mellan Södertälje och Nyköping, parallellt med den nya E-4:an som sträcker sig längre bort i väster.
Bygden och kyrkan har genom århundraden dominerats och präglas av Sparreätten, med sätesgård vid Dåderö.
Kyrkan omgärdas av en kyrkogård som utsträcker sig åt alla väderstreck; den har därmed liksom kyrkan en dominerande plats i landskapet. Det är oklart när kyrkogården fick sin nuvarande utformning och utbredning men i handlingar från 1700-talet omnämns en bogårdsmur med brädtäckning. Kyrkogårdens anläggning har präglats av terrängen som är kuperad. Nuvarande stenmur som till viss del fungerar som stödmur bedöms utgöra resten av den äldre bogårdsmuren som nedrevs till lägre höjd. Kyrkogården har ingångar i norr och söder som markeras av putsade grindstolpar och järngrindar. Innanför muren, nordost om kyrkan står en äldre likbod samt ett delvis nedgrävd gravkor, troligen från 1800-talet. Strax söder om kyrkan, utanför kyrkogårdsmuren, står gamla klockarbostaden och kyrkskolan.
Den första kyrkobyggnaden uppfördes troligen vid 1100-talets slut och var betydligt mindre än nuvarande kyrka. Av den äldsta kyrkan återstår den nedre delen av tornet samt stommen i långhusets västligaste travé.
Under tidigt 1300-tal skedde den första stora förändringen. Det smala romanska koret i östra gaveln revs och kyrkan förlängdes åt öster. Även nuvarande sakristia med sitt tegelvalv torde ha tillkommit vid denna tidpunkt. Under perioden målades även kyrkan invändigt, spår av dessa äldre målningar består på långhusets norra vägg.
Under första hälften av 1400-talet påbyggdes tornet; vapenhuset mot södra långväggen tillkom förmodligen också under perioden. Kort efter uppfördes även den s.k. Dåderökyrkan; ett sidokapell som tillfördes mot södra långmuren. Valvmålningarna i kapellet har daterats till början av 1460-talet.
Omkring 1600 välvdes kyrkans långhus, som då bestod av två travéer närmast tornet. På 1640-talet förlängdes kyrkan åt öster med tre välvda travéer och ett nytt kor med tresidig avslutning tillkom; under det nya koret anlades en gravkammare. Vid 1600-talets mitt restes även en ny tornspira. På 1740-talet ersattes dock spiran med en tidsenlig tornhuv, krönt med lanternin. På 1810-talet skapades västra portalen i tornet och den ursprungliga ingången, med vapenhus, igenmurades medan vapenhuset revs och mot slutet av seklet gavs fönsteröppningarna en enhetlig form. Då hade kyrkan utvändigt, i stort, fått sin slutliga utformning.
Kyrkobyggnaden består numera av ett långhus med tresidigt kor i öster, torn i väster, sakristia i norr och ett sidokapell mot södra långsidan. Murarna är spritputsade och alla tak bär kopparplåt.
De yttre förändringarna påverkade även kyrkan invändigt. Inredning tillkom eller förnyades. Från den medeltida perioden återstår endast fragmentiska delar av inredningen, dopfunten, träskulpturer, delar av altarskåpet samt de praktfulla valvmålningarna i sidokapellet. Från stormaktstiden på 1600-talet kvarstår den exklusiva och påkostade predikstolen och Sparreättens praktfulla begravningsminnen med gravvalv. På 1750-talet fick kyrkan slutna bänkar som avlägsnades för att i en anpassad form återskapas på 1940-talet. Orgeln med sin tidstypiska och eleganta empirefasad anskaffades på 1810-talet och några år senare ombyggdes tornets nedre våning till vapenhus. På 1890-talet genomfördes en omfattande renovering som berörde bl.a. bänk- och korinredningen, golven och valven. Vid den stora restaureringen på 1940-talet försökte man återskapa till viss del den tidigare karaktären i kyrkorummet. Slutna bänkar återställdes, medeltida målningar togs fram, cementgolven täcktes med tegel m.m. samtidigt infördes tekniska förbättringar och installationer.
KULTURHISTORISK KARAKTERISERING OCH BEDÖMNING
Den medeltida kyrkan uppfördes med ett dominerande och strategiskt läge; på gränsen mellan skärgård och slättbygd och intill uråldriga kommunikationsleder på vatten och land. Bygdens historia samt kyrkans byggnadsutveckling blev från och med 1500-talet starkt knuten till Sparreätten; med sätesgods vid Dåderö på Mörkö. Även inredning, gravvalv och begravningsminnen förtäljer om tättens inflytande.
Exteriören med sina vitputsade fasader, klockformade huv och spetsbågiga fönster bär spår av olika tiders stilideal. Om kyrkans medeltida ursprung vittnar det kraftiga tornet som ursprungligen saknade portal samt sidokoret med ribbvalv och samtida målningar. Kyrkan som flera gånger förlängts och förändrats har kvar betydande delar av sitt medeltida murverk. Undantagna är långhusets tre östliga travéer och det tresidiga koret som tillfördes på 1600-talet. Södra fasaden domineras av sidokoret från 1460-talet, den s.k. Dåderökyrkan, ett av få bevarade helgonkor av det slaget i Mälardalen. Tornhuven med lanternin från 1750-talet är representativ för nyklassicismen. Tornets portal, från 1819 då även vapenhuset mot södra långväggen revs, är ett uttryck för förändrade tider och funktioner.
Invändigt karakteriseras kyrkan av ett ovanligt långsmalt kyrkorum välvt med ribbvalv och stjärnvalv och med valvöppningarna mot Dåderökyrkan. Ovanliga för Södermanland är kyrkans kalkmålningar från 1300- och 1400-talet, i synnerhet de rika valvmålningarna i sidokoret.
Kyrkans nuvarande interiör präglas till betydande del av 1890- och 1940- talens renoveringar och rådande uppfattningar och värderingar. Långhusets och Dåderökyrkans omfattande bänkinredning är en rekonstruktion av de ursprungliga slutna bänkarna. Kor och läktare ansluter till bänkinredningen och speglar 1940-talets restaurering. Predikstolen, med intarsia och sniderier av hög konstnärlig kvalitet, är en gåva från den betydande ätten Sparre vars talrika anvapen och huvudbaner hänger i kyrkan.
Ytterjärna kyrka ingår ett område av riksintresse för kulturmiljövården; K3 Mörkö-Oaxen. Området innefattar även kustremsan mellan E4 och strandområdet längs med Järnafjärden och Stavbofjärden
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och
kyrkomiljön:
• Kyrkan med sitt dominerande läge; i anslutning till den ännu viktiga sjöleden i öster, gamla vägnätet i väster och kringliggande jordbruksbygd speglar en tusenårig historia och utgör ett viktig sjö- och landmärke
• Kyrkogården och kringliggande äldre bebyggelse utgör tillsammans med kyrkan en samlad och homogen miljö • Medeltida murverk som ingår i nuvarande kyrka och utgör ett viktigt historiskt dokument över kyrkans byggnadshistoria
• Långhusets målningsfragment från 1300-talet hör till de få kända i Södermanland • Interiörens senmedeltida prägel som framträder särskilt i sakristian och i sidokapellet med delvis bevarade valvmålningar
• Dåderökyrkan med sina för landskapet relativt ovanliga kalkmålningar från 1400-talet är ett av landets få bevarade helgonkor
• Stormaktstiden har avsatt markanta spår genom det tresidiga koret, gravvalvet under koret, den praktfulla predikstolen samt huvudbanér och anvapen för ätten Sparre.
• Resterna av kalkmålningarna från tidigt 1600-tal är representativa för Södermanland och Närke. Landet i övrigt är relativt fattigt på kyrkomålningar från denna period.
• Orgelfasaden från 1817 är representativ för empirens stilspråk
• De ovanligt många och praktfulla begravningsminnen som hör samman med den inflytelserika Sparreätten; bl.a. gravvalv, baner, vapen, kistor
• Kyrkogårdens genuina karaktär med enkla gräskvarter och ett flertal äldre gravvårdar, gravkammare och likbod. Även den ålderdomliga och omfattande muren med putsade grindstolpar från 1820-talet.
Inventeringsår (1998)
Byggnadsdel (1998): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2008)
Kompletterande exteriörbeskrivning –
Byggnaden är uppförd på krönen av en ås och marken omkring sluttar åt olika riktningar; marknivån kring grunden skiftar därför något. Kyrkan utgörs av ett rektangulärt långhus med ett fullbrett polygonalt korparti i öster, ett smalare och kvadratiskt torn i väster; tornet är sin östra del delvis infällt i långhuset. I norr flankeras långhuset av en kvadratisk sakristia. I söder har kyrkan en större kapelltillbyggnad, den s k. Dåderökyrkan, som på längden motsvarar två travéer och till sin form och omfattning liknar en korsarm.
Byggnaden är uppförd delvis av natursten och delvis av tegel. Kyrkan saknar markerad sockel och putsen går ned till marken. Fasaderna är spritputsade i fälten och slätputsade i omfattningar och nischer; putsen är avfärgad i vitt. Ankarslutar finns i Sparrerska gravkorets, sakristians och tornets mur. Koret har dessutom ankarjärn med dragband utmed södra fasaden. Under sakristians norra fönster finns en inmurad gravsten
Samtliga fönsteröppningar i kyrkan, med undantag av sakristians har, sedan ombyggnaden 1896, samma storlek och form. De har sluttande solbänkar täckta med kopparplåt. Koret har numera två fönster (ett tredje fönster är igenmurat), långhusets norra sida tre fönster väster om sakristian, södra långsidan tre fönster varav två öster om sidokapellets tillbyggnad. Kapellet (Dåderökyrkan) har två fönster i sin södra gavel och ett i sidoväggen i öster. Sakristian har två mindre fönsteröppningar; den ena i norr och den andra i öster. Samtliga fönster är spetsbågiga med undantag av sakristians fönster som är rundbågiga. Fönsternischer och fönsteromfattningar är slätputsade. Samtliga ytterbågar är av gjutjärn med undantag av västra portalens överljusfönster som har karm och bågar av trä. Dörrar, fönsterbågar och karmar är rödmålade. Tornet har avlånga ljudöppningar i höjd med klockkammaren; en i varje väderstreck. Öppningarna är försedda med plåtbeslagna luckor, plåten är svartmålad.
Tornets västra portal har ett spetsbågigt överljusfönster och därunder en stickbågig dörröppning. Överljusfönstret har indelning med spröjs som imiterar masverk med klöverblad. Tornets dörröppning har pardörrar, ingången mot koret i norr har en enkel dörr. Dörrarna har fodring med spontad panel lagd i fiskbensmönster. De är rödmålade och har större svartmålade gångjärnsbeslag av smide med volutmönster. Ingången mot koret i norr, strax öster om sakristian, har fyra trappsteg och ledstång.
Långhus, sakristia och kapell har sadeltak, valmat över koret. Takfot och remstycken har rödmålad brädfodring. Sakristians gavel har rödmålade vindskivor med kantmönster. Tornhuven har karnisformad huv krönt med en öppen lanternin som bär huv med lökspira. Spiran bär ett förgyllt kulkors. Samtliga tak är skivtäckta med kopparplåt, i småplåtsformat och med tvärfalsar i linje med varandra. På långhus, kapell, sakristia och torn finns hängrännor av koppar; stuprören har skarpa vinklar.
Kyrkorummet är avlångt och avslutas med tresidigt kor i öster. Insidan av långhusets norra mur avsmalnar markant i sin västra del. Detta är en följd av sammanfogningen mellan äldre och yngre murverk; vilket ger en antydan om kyrkans ursprungliga storlek. Kyrkorummet täcks av sammanlagt fen valv, tre stjärnvalv i den östra delen och två ribbvalv i väster; varav det västligaste är något smalare. Valven i väster tillkom under början av 1600-talet medan de tre östra valven hör samman med tillbyggnaden av kyrkan på 1640-talet. Valven skiljs åt på längden av spetsbågiga gördelbågar; på sidorna avslutas valvkapparna mot sköldbågar.
Sidokapellet (helgonkoret) har två travéer, som öppnar sig i kyrkorummets södra långvägg. De täcks av ribbvalv som indelas mellan travéerna genom en gördelbåge och i norr mot kyrkorummet av spetsbågiga sköldbågar. Valvkapporna och ribborna bär en rik utsmyckning med kalkmålningar som anses vara samtida med sidokorets och valvens tillkomst, omkring 1460-talet. Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning och är utformat som en avlång och smal passage i förlängningen av kyrkorummet. Det är inte förrän början på 1800-talet som en yttre ingång skapades i tornet medförande att vapenhuset flyttades dit medan gamla ingången i södra långväggen igenmurades.
Sakristian är uppförd mot kyrkans norra sida, ungefär i höjd med långhusets mitt. Den nås via en dörröppning i norra långväggen. Sakristian har ett enkelt ribbvalv med fyra kappor delade av kraftiga ribbor samt två mindre rundbågiga fönsternischer, en i norr och en i öster. Trädörren till sakristian är plåtklädd mot kyrkorummet.
Väggar och valv i vapenhus, långhus, kor, sidokapell och sakristia är slätputsade och vitmålade. Rester av medeltida kalkmålningar har framtagits på vissa platser på norra väggen. Även Dåderökyrkans väggar är vitmålade, men valven bär där en rikt målad utsmyckning med slingor och enstaka figurer.
Långhusets och södra sidokapellets fönster har djupa, likartade spetsbågiga fönstersmygar. Av korets tre ursprungliga fönster är mittfönstret bakom altaret numera igenmurat. Kyrkorum, sidokapell och sakristia har innerbågar av trä med blyinfattade glas. Överljusfönstret i tornets västra mur mynnar i ett utrymme ovanför vapenhuset bakom orgelläktaren.
Samtliga golv i kyrkan är av tegel, med undantag för golvytan innanför altarringen som har ett pålagt brädgolv. Även bänkkvarteren, samt ytorna där bänkar avlägsnats, har brädgolv. Koret är förhöjt med tre steg i förhållande till kyrkorummet.
Altarbordet är murat av tegel. Altaringen är anpassad avseende form, färg och karaktär till läktarbarriären och bänkskärmarna. Den har raka och vinkelräta skärmar med speglar och listverk målade i gråa skalor.
Predikstolen är uppsatt mot norra väggen, strax väster om sakristians dörr. Trappan ansluter till sakristians ingång. Predikstolen är ett praktfullt verk från mitten av 1600-talet, med korg och ljudtak rikt dekorerade.
Kyrkorummet har en sluten bänkinredning som härrör från 1948-års upprustning. Den utgör en rekonstruktion av kyrkans ursprungliga bänkinredning och ersätter en öppen bänkinredning som anskaffades på 1890-talet. Bänkarna ansluter till långväggarna och fördelar sig i kvarter kring en central allé och tvärgångar mot det öppna sidokapellet i söder. De bakre bänkarna i sidokapellet är öppna och flera rader har avlägsnats. En mindre sluten bänk är uppställd nära koret; på tvären mot norra långväggen, strax öster om sakristians dörröppning. Bänkkvarteren har brädgolv; bänkskärmar och bänkdörrar har raka överstycken samt ramar och speglar. De är gråmålade med marmoreringar i fälten.
Läktaren har en underbyggnad inredd som passage, förråd och trapphus. Passagen bildar en sluss mellan kyrkorummet och vapenhuset. Själva läktaren nås genom en trätrappa på norra sidan om passagen. Läktarutbyggnaden utsträcker sig under hela västra valvet och har mot öster en utbyggnad med läktarbarriär. Barriären är rak med indelningar i tre avlånga, gråmålade spegelfält som associerar till kyrkorummets bänkskärmar och till altarringen. Orgeln med sin karakteristiska fasad i empirestil är uppställd mot tornets östra mur.
Av kyrkans äldre ljuskronor består två stycken i mässing, övriga inköptes på 1890-talet. Sammanlagt hänger fyra stycken i rad över mittgången, den östligaste över koret. I sidokapellet (helgonkoret) hänger två mässingskronor.
Vapenhuset är inrymt i tornets bottenvåning. Väggarna har brädfodring liksom taket, bakom väggarna finns förrådsutrymmen med enkla bräddörrar, samordnade med väggpanelen. Den dubbla uppsättningen av pardörrar mellan vapenhus och långhus bildar en sluss. De gråmålade dörrarna har ramar och speglar; pardörren mot långhuset har i sin övre del en inglasning med blyinfattat glas.
Tornet har sammanlagt fyra plan, vapenhuset inräknat. Över vapenhuset finns ett mindre rum som nås via orgelläktaren. Från detta rum leder en enkel trätrappa upp till tornets två övre plan. I det nedre av dessa finns resterna av ett nedrivet tunnvalv av tegel. I detta rum finns i östra muren en järnlucka framför en öppning som leder till långhusets vind. Tornets översta plan utgörs av klockkammaren. Klockkammaren har stickbågiga ljudöppningar, en i vardera vädersträck; de är försedda med träluckor.
LÅNGHUS – Enskeppigt med polygonalt korparti; två öppna travéer mot helgonkoret i söder GOLV – Tegelgolv (1950). Brädgolv inom bänkkvarteren och på ytorna där bänkar tidigare förekommit VÄGG – Slätputsade väggar
INNERDÖRRAR - I västra gaveln mot kyrkans vapenhus inrymt i tornets bottenvåning: Dörr mot sakristian i norr. Dörr (reservutgång) i korets norra vägg.
FÖNSTER – Spetsbågiga, innerfönster med träramar
TAK – Ribbvalv och stjärnvalv, putsade
LÄKTARUNDERBYGGNAD – under halva läktaren, inrymmer trapphus, förråd och passage till vapenhuset: brädfodrade väggar, gråmålade
KOR – Polygonalt kor med tresidig avslutning
GOLV – Tegelgolv, förhöjt med tre steg; brädgolv inom altarringen
VÄGG – Slätputsade väggar
PORT – Dörröppning i norra väggen (reservutgång)
FÖNSTER – Två återstående korfönster; mittfönstret igenmurat
TAK – Tre valvkappor anslutna till stjärnvalv
DÅDERÖKYRKAN – (helgonkor / sidokapell) Tillbyggnad mot södra långmuren
GOLV – Tegelgolv
VÄGG - Slätputsade väggar
FÖNSTER – Två fönster i södra väggen, ett i östra. Samma typ som i långhuset TAK – Ribbvalv med rikt målad dekor
VAPENHUS –Inrett i tornets bottenvåning, sedan 1819.
GOLV - Tegelgolv
VÄGG – Brädfodrade väggar; väggbänkar
PORT – Upptogs 1819 i tornets västra mur, innerdörr; pardörrar med brädfodring TAK – Brädtak
TORN – I förlängningen av långhuset i väster.
GOLV – Träbjälklag på mellanvåningarna;
VÄGGAR – Gråsten och tegel
PORT – Upptogs 1819 i tornets västra vägg. Dörröppning med stickbåge och fristående överljusfönster med spetsbågig form.
FÖNSTER – Överljusfönster över porten
TAK –Träbjälklag på mellanvåningarna; rester av stenvalv i höjd med tredje våningen TORNVÅNINGAR – Tre
SAKRISTIA – Uppförd mot norra långväggen
GOLV – Tegelgolv
VÄGG - slätputsade
DÖRR – Plåtbeklädd dörr mot långhuset
FÖNSTER – Rundbågiga fönster i nischer, 2 st.
TAK – Ribbvalv, vitputsat.
FAST INREDNING
Altarbord – Murat altarbord av tegel, troligen från 1940-talets restaurering.
Altarprydnad – Såväl det ursprungliga altarskåpet som den efterföljande altartavlan har flyttats från koret och är upphängda på olika platser i långhuset. De ersätts av ett större krucifix som hänger på väggen över altarbordet.
Altarring – Altarringen är från 1940-talets restaurering. Den har raka skärmar med vinkelrätta kortsidor. Skärmarna har ramar med speglar och listverk och är gråmålade. Till skärmarna hör även stoppade knäfall klädda med röd sammet.
Nummertavla - Söder om koret, i höjd med främre bänkraden, hänger en vridbar nummertavla med förgylld ram. Den är upphängd i en fästanordning som är infäst i södra väggen.
Dopfunt - Den medeltida dopfunten av gotländsk kalksten står nedanför koret på södra sidan. Den är odekorerad, har rund fot och cuppa med dopfat av mässing.
Predikstol - Predikstolen är ett praktfullt verk från mitten av 1600-talet med rikt dekorerad korg och ljudtak. Korgen bär bland annat i nischer figurer av Kristus och apostlarna. Den är utförd med ett intarsiaarbete som är delvis bemålat och förgyllt. Trappan är av senare datum men uppförd i samma stil som predikstolen; den är be-målad med intarsiaimitation. Predikstolen är en gåva av Katarina Bååt vars vapen med gåvoårtalet, 1652, är upp-satt på korgens sockel.
Bänkinredning - Bänkinredningen är sluten och utgörs av tre kvarter, varav de två södra är avkortade mot Då-derökyrkan. Bänkarna ansluter till långväggarna och södra och norra kvarteren skiljs åt genom mittgången. Kvarteret i höjd med sidokapellet har dessutom två rader av öppna bänkar uppställda på tvären; flera rader har avlägsnats. Utöver dessa tre kvarter finns en mindre sluten bänk nedanför koret på norra sidan. Bänkarna är uppställda på brädgolv.
Skärmar, gavlar och luckor är utförda med rakt överstycke. Ramverken är gråmålade och fyllningarna är marmorerade i grågrönt. Invändigt är bänkkvarteren gråmålade. Nuvarande bänkinredning tillkom 1948 och kom att er-satta öppna bänkar som infördes på 1890-talet.
Belysningsarmaturer - I kyrkorummet hänger fyra elektrifierade mässingskronor och i sidokapellet två. Två av dessa är från 1600-talet; de andra anskaffades på 1890-talet i samband med att fyra äldre kristallkronor sålts.
Orgelläktare – Läktaren är uppförd mot tornets östra mur och tillbyggd på hela bredden med en avsats i öster. Läktarbarriären är gråmålad och består av ramverk med fyllningar med förgyllda lister. Läktaren nås genom en trätrappa som ansluter till underbyggnaden. I sin nuvarande form härrör läktaren från ombyggnaden 1948.
Läktaren har en underbyggnad i sin västra del. Den har dubbla pardörrar som bildar en sluss mot tornets vapenhus. Kring mittpassagen har förrådsutrymmen inretts.
Orgel – Orgelfasaden härrör från kyrkans första orgel, ett åttastämmigt verk som uppsattes 1817. Fasaden är re-presentativ för empirens form, utsmyckning och färgsättning. Den är målad i en bruten vit kulör och har för-gyllda detaljer och attribut. Fasaden kröns av en strålglans med det allseende ögat. Orgeln var en gåva av riks-dagsmannen Anders Olofsson och dennes hustru.
Begravningsminnen - Kyrkan har ett stort antal begravningsminnen; inte minst talrika begravningsvapen som hör samman med ätten Sparre. På korets norra vägg hänger även ett epitafium daterat 1675. Det är utfört i svart och vit marmor och tillskriven skulptören Peter Schultz. Epitafiet är tillägnat Lars Eriksson Sparre död 1644, hans första hustru Märta Banér död 1638 samt hans andra hustru Katarina Bååt död 1698. Huvudbaner och sköl-dar är från 1600-talet och uppsatta på väggarna i långhuset och i södra kapellet samt på läktarbarriären. I sido-kapellet ligger även sedan restaureringen 2002 Erik Larsson Sparres magnifika paradkista från 1674, vilken ur-sprungligen låg i ättens gravvalv under koret.
Kyrkklockor – Stora klockan bär dateringen 1442, som troligen härleder till tornets påbyggnad. Lillklockan inköptes troligen från Arboga under 1800-talet. Enligt inskriften göts den år 1791 för Arboga stads skola.
Fasadkulör (2008): Vit
Byggnadsdel (2008): Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Sidokapell - Söder, Torn - Väster
Inventeringsår 2013
Järnabygden delades tidigt upp i två församlingar, moderförsamlingen Överjärna samt annexförsamlingen Ytterjärna. Uppdelningen skedde troligen redan under tidig kristen tid, eftersom båda kyrkorna kan dateras till 1100-talet. De äldsta arkivalierna som kan relateras till byggnadshistorian är från 1700-talets första hälft. Därmed vilar kyrkans byggnadshistoria till största del på observationer, antaganden och rekonstruktioner.
Den första kyrkobyggnaden uppfördes troligen vid 1100-talets slut och var betydligt mindre än dagens kyrka. Den bestod av ett rektangulärt långhus med smalare och lägre kor i öster samt av ett torn i väster. Av den äldsta kyrkan återstår den nedre delen av tornet samt stommen i långhusets västligaste travé. En skillnad i murtjockleken, i långhusets norra mur samt en ojämnhet i dess södra mur avslöjar skarven i murverken och samtidigt den ursprungliga längden av 1100-talets långhus. I den södra muren, i höjd med läktaren, finns även spår av en ursprunglig fönsterglugg. Väster om och nedanför denna låg kyrkans ursprungliga portal.
Under tidigt 1300-tal skedde den första stora förändringen av Ytterjärna kyrka. Det smala romanska koret i östra gaveln revs och kyrkan förlängdes åt öster, där långhuset avslutades med en rak korvägg. Med största sannolikhet täcktes kyrkorummet av ett brädtak lagt på vindsbjälklaget. Även nuvarande sakristia med sitt tegelvalv torde ha tillkommit vid denna tidpunkt. Under perioden målades även kyrkan invändigt, spår av dessa äldre målningar består på långhusets norra vägg.
Under första hälften av 1400-talet stod tornbygget på Strängnäs domkyrka förebild för många andra ombyggnadsprojekt vid stiftets sockenkyrkor. Det är troligt att även Ytterjärna kyrkas torn ombyggdes under detta århundrade, då tornet är påbyggt med medeltidstegel och en av kyrkklockorna är daterad 1442. Vapenhuset mot södra långväggen tillkom förmodligen också under perioden; det bestod framför södra portalen fram till 1819 då en ny entré skapades genom tornet.
Under 1400-talets första hälft uppfördes även den s.k. Dåderökyrkan; ett kapell som tillfördes mot södra långmuren. Valvmålningarna i kapellet har daterats till början av 1460-talet. Valvens konstruktion visar att stomme och valv är samtida och allt talar för att även målningarna utfördes kort därefter. Denna typ av utbyggnad var ovanligt i Södermanland men det antas att tillbyggnaden var avsedd som helgonkor.
Omkring 1600 välvdes långhusets (västliga) travéer, som hittills täckts av brädtak. På 1640-talet förlängdes kyrkan ytterligare åt öster med tre travéer och ett nytt kor med tresidig avslutning tillkom. Under det nya koret anlades en gravkammare, för riksrådet Lars Eriksson Sparre Dåderö; vilken bekostade tillbyggnationen. Under samma sekel valvslogs långhuset. Omkring 1600-talets mitt restes även en ny tornspira.
På 1740-talet ersattes tornspiran med tidsenlig tornhuv, krönt med lanternin. Byggmästaren uppförde även liknande tornhuv på grannkyrkorna Tveta och Överjärna. Troligen 1759 tillkom en ny bänkinredning med slutna bänkar och mot slutet av århundradet utvidgades kyrkans fönster och nya togs upp.
År 1817 fick kyrkan sin första orgel. Två år senare revs det medeltida vapenhuset i söder, efter att en ny entréportal tagits upp i tornets västra gavel. I samband med detta murades södra portalen igen.
Omkring 1890 ersattes takets spåntäckning med plåt. Senare på 1890-talet genomfördes en omfattande restaurering av interiören under ledning av arkitekt Agi Lindegren. Arbetena kom att omfatta bland annat anläggning av ett betonggolv i långhuset och dekormålning av valven. De slutna bänkkvarteren avlägsnades och ersattes av nya öppna bänkar samtidigt tillkom en ny altarprydnad och en ny altarring. En annan förändring som fick inverkan även på kyrkans exteriör blev ombyggnaden av fönsteröppningarna, vilka fick sin nuvarande och enhetliga utformning.
1948-49 genomfördes ytterligare en omfattande upprustning, under ledning av arkitekt K M. Westerberg. Vid restaureringen togs fragment fram av medeltida vägg- och valvmålningar i långhuset och i den s.k. Dåderökyrkan. El installerades och kaminer ersattes med elektriska värmeelement medan fönstren försågs med innerramar. Cementgolvet frilades och övertäcktes med tegel. Den öppna bänkinredningen från 1800-talets slut avlägsnades och ersattes av slutna bänkar, rekonstruerade efter en äldre bänkinredning. Även altare och altarring ombyggdes.
Restaureringen innefattade även en undersökning av Sparrerska gravvalvet, vars trappa vid någon tidpunkt delvis murats igen. Öppningen över trappan försågs med en ny grå kalkstenshäll och gravens valv lagades och kalkades.
Arbetena som genomfördes under andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet har huvudsakligen avsett vård- och underhållsåtgärder, såväl ut- som invändigt. Även nya tekniska installationer aktualiserades. Mot 1990-talets slut togs en utrymningsport upp i korets norra vägg.
År 1200-1299 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av gotländsk kalksten. (Dopfat av mässing 1962)
År 1300-1399 Åsknedslag
Långhuset förlängs åt öster
År 1442 Specifika inventarier - kyrkklocka
Den större av kyrkans två klockor bär årtalet 1442
År 1460-1469 Valvslagning
Välvning
År 1460-1469 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Valvmålningar
År 1600-1699 Valvslagning
Valvslagning av två travéer. Valvslagning i långhuset; västra delen
År 1640-1649 Valvslagning
Tre travéer med valv
År 1652 Fast inredning - predikstol
Predikstolen anskaffas. Predikstolen bär Lars Eriksson Sparres och Katarina Bååts vapen
År 1740-1741 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Ny tornhuv ersätter spiran
Hantverkare - Snickare: Lars Ersson
År 1759 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning m. slutna bänkar
År 1817 Fast inredning - orgel
Kyrkan får sin första orgel i 8 stämmor
År 1890 Underhåll - takomläggning
Spåntaken ersätts m. plåttak
År 1896-1897 Fast inredning - bänkinredning
Ny öppen bänkinredning
Arkitekt: Agi Lindegren
År 1896-1897 Fast inredning - altarring
Ny altarring
Arkitekt: Agi Lindegren
År 1896-1897 Fast inredning - altaruppsats
Ny altaruppsats
År 1896-1897 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Valven målas med dekor i slingor
Arkitekt: Agi Lindegren
År 1948-1949 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Fragment av medeltida vägg och valvmålningar tas fram i långhuset och i södra kapellet. Ny täcksten till Sparre-graven i koret.
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
Konservator: Oscar Svensson
År 1948-1949 Fast inredning - läktare
Orgelläktaren utvidgas med en och en halv meter
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1948-1949 Teknisk installation - värme
Kaminer tas bort och elektrisk värme installeras
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1948-1949 Fast inredning - bänkinredning
Ny sluten bänkinredning efter äldre förlaga
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1948-1949 Fast inredning - altare
Nytt murat altare
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1948-1949 Fast inredning - altarring
Altarringen ombyggs
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1949 Återinvigning
Midfastosöndagen 1949
År 1972 Teknisk installation
Automatisk styrning av tornluckor, klockringning, tidsstyrning
År 1983 Underhåll - takomläggning
Kopparplåt läggs på torntak, efter stormskada
År 1984 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Putsmålningar knackas fram
Konservator: Lars Göthberg
År 1988 Underhåll - takomläggning
Resterande tak beläggs med kopparplåt
År 1991 Teknisk installation - el
Ny el- och värmeanläggning
År 1997 Underhåll - interiör
Lagning av sprickor i valv och väggar samt rengöring av nämnda ytor
År 1997 Underhåll - exteriör
Lagning samt avfärgning, målning av utvändiga snickerier
År 1999 Fast inredning - bänkinredning
Tre bänkrader borttages i sidokoret
År 1999 Specifika inventarier - textilskåp
Ny skåpinredning sakristian
År 2000 Underhåll - fönster
Utvändig målning av fönster
År 2000 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Invändig restaurering. Åtgärder i Sparreska gravkoret
Konservator: Lars Göthberg
Konservator: Zetterström Kaj
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin