Motivering (skydd): Hölö kyrka ligger vackert med högt läge på en kulle vid Kyrksjöns östra strand, i anslutning till öns gamla vägnät. Det kringliggande landskapet utgörs av en utpräglad äldre jordbruksbygd som är representativ för de bördiga delarna av den inre skärgården. Där flätas svallande öppna dalgångar samman med trädbevuxna kullar. Omkring 1,5 kilometer öster om kyrkan utsträcker sig Norafjärden, en urgammal farled mot Mälaren.
Till kyrkplatsen hör en kyrkogård, anlagd på de kringliggande sluttningarna söder och norr om kyrkan. Den härrör i sina äldsta delar från medeltiden men omgestaltades på 1790-talet i samband med kyrkans förnyelse. Kyrkogården har därefter utvidgats i flera etapper, senast i norr. I sina äldre delar omgärdas den av en låg stenmur och infarterna markeras av putsade pelare. Ett nytt bårhus uppfördes på 1920-talet i väster, nedanför tornet.
Ett flertal äldre byggnader med anslutning till kyrkan och gamla kyrkbyn är ännu bevarade. De är betydande och representativa för den gamla kyrkomiljön.
Den äldsta kyrkobyggnaden på platsen uppfördes på 1100- eller 1200-talet. Redan på 1300-talet tillbyggdes den lilla ursprungliga stenkyrkan och kring 1400-talets mitt skedde ytterligare en utvidgning när tornet ombyggdes till sin nuvarande form och storlek. Tornets ribbvalv härrör från denna period. Det dröjde sedan till 1750-talet innan nya ändringar infördes; då fick tornet en ny kröning i form av en tidsenlig huv med lanternin. Sin nuvarande karaktär präglad av tidens klassicistiska stil fick dock kyrkan några årtionden senare, på 1790-talet. Då revs hela byggnaden utom tornet och ett nytt och större långhus samt en sakristia uppfördes.
I stort har kyrkan sedan dess förblivit oförändrad utvändigt, med undantag av färgsättningen. Interiören har dock renoverats och förnyats ett flertal gånger. Den ursprungliga strama inredningen med öppna bänkar samt avskalat kor och valv berikades vid 1902-års restaurering. Då tillkom korets utsmyckning av pilastrar, ribbor, attribut med ny altarring m.m. medan tunnvalvet över långhuset utsmyckades med ribbor, fältindelningar och målningar. Samtidigt upptäcktes under golvet Stureska graven, som sedan återställdes i kyrkorummet. Den senaste stora renoveringen genomfördes 1993 då kompletterades inredningen under läktaren medan bänkinredningen och korets färgsättning delvis ändrades.
Av stor betydelse i kyrkans historia blev det närliggande kungliga Tullgarns slott. Det var exempelvis Fredrik Adolf, bror till Gustav den tredje, som i mitten på 1700-talet initierade en förnyelse av kyrkan. Inflytandet från godsinnehavarna på Tullgarn har även präglat bl.a. inredningen, begravningsminnen och gravmonument. Till de förnämsta inventarierna hör predikstolen från 1672, altartavlan av Per Hörberg och i synnerhet Karl Stures gravmonument i praktfull renässansstil.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
Hölö kyrka med kyrkogård och omgivande bebyggelse har utgjort ett samlat sockencentrum med lång kontinuitet, vid sidan om Tullgarns slott. Kyrkogården har en ålderdomlig prägel med kallmurad stenmur, putsade grindstolpar, bårhus och äldre gravvårdar.
Om kyrkans medeltida ursprung vittnar det kraftiga västtornet med runda blinderingar under takfoten och ribbvalv i vapenhuset. Tornhuven med lanternin från 1750-talet är representativ för sin tid. Långhuset och sakristian som uppfördes på 1790-talet är exempel på välbevarade nyklassicistiska kyrkobyggnader.
Även kyrkorummet har en nyklassicistisk karaktär med putsat tunnvalv, stora stickbågiga fönster, korabsid med altartavla av Pehr Hörberg och samtida läktare i väster. Korabsidens pilasterdekor och takets listverk som tillkom 1902 förstärker den nyklassicistiska karaktären.
Hölö kyrka ingår i ett område av riksintresse för kulturmiljövården; K 3.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan med sitt enskilda och dominerande läge med kringliggande jordbruksbygd utgör tillsammans med sin kyrkogård och kringliggande äldre bebyggelse en samlad och homogen miljö som speglar en tusenårig historia
- Medeltida murverk som ingår i nuvarande kyrka och utgör ett viktigt historiskt dokument över kyrkans byggnadshistoria
- Tornets konstruktion och utformning som är representativ för 1400-talets kyrkoarkitektur - Långhusets och sakristians välbevarade exteriörer som är representativa för den stilrena nyklassicistiska sockenkyrkotypen.
- Interiörens bibehållna ursprungliga karaktär som förstärktes genom 1902 års klassiserande restaurering - Äldre inredningar som härrör från den äldre kyrkan; i synnerhet predikstolen och ljuskronorna - Gravmonumentet i praktfull renässansstil över Karl Sture är av hög kvalitet och ett av de få i sitt slag i landet. Gravmonumentet speglar också den starka kopplingen som funnits mellan kyrkan och ägarna till Tullgarns slott.
- Kyrkogårdens ålderdomliga karaktär med putsade grindstolpar, kallmurade naturstensmurar, bårhus och äldre gravvårdar.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Rundat, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2007)
Kyrkan består av ett långhus med ett smalare absidialt kor i öster, sakristia i norr samt ett äldre torn i väster. Långhusets takfall är brutna med något böjda fall som följer valvets form; det har i sin övre del en s.k. italian som tillhör de s.k. säteritaken. Italians fönsteröppningar är dock numera igensatta. Koret har kägeltak brutet i övre delen. Sakristian har sadeltak, valmat mot gaveln och tornet kröns av huv med lanternin från 1759. Tornhuven har takkupa i varje fall och lanterninen ljudluckor. Tornhuven med lanternin präglas av sin tid och rokokostilen som rådde vid uppförandet. Samtliga tak är numera skivtäckta med svartmålad plåt, av litet format och med tvärfalsar i samma nivå. Ståndrännor och stuprör är uppsatta i den västra delen, över södra porten. Långhusets östra gavel bär en skorsten på nocken.
Byggnaden har en grund av spritputsade naturstenar. Tornet som är kvadratiskt i sin plan har en krönlist av svartmålat trä. Tornmurarnas dekoreras under krönlisten av runda blinderingar som fördelas kring mittplacerade gluggar på varje sida. Det antas att blinderingarna tillkom under 1400-talets mitt. På västra sidan har tornet en rundbågig portal och ovanför den en gallerförsedd stickbågig fönsteröppning, båda med språng. En betongtrappa i två plan leder till porten som är klädd med järnplåtar. Sakristian är uppförd i vinkel med norra långväggen och är placerad nära koret i öster. Den har en hög sockel, som följd av nivåskillnaden i terrängen. Östra väggen är försedd med ett gallerförsett fönster. Långhuset har en profilerad vitputsad takfot som löper runt hela byggnaden. Samtliga väggfält är spritputsade i lejongult; hörnkedjor, omfattningar och lister är slätputsade i vitt, sockeln i grått.
Långväggarna genombryts av regelbundna stickbågiga fönsteröppningar, som i södra fasadens mitt ersätts av en port med rakt överstycke. Portens motsvarighet i norra fasaden var ett fönster som igenmurades 1905. Det halvrunda koret har två sidofönster av samma typ. Fönstren har mitt- och tvärposter, karmar och ramar är vitmålade. Ramarna har rutindelningar med blyspröjsar. Fönstren har plåttäckta solbänkar.
Kyrkans huvudentré är placerad mitt i den södra långväggen. Södra porten har en modern trappa av granit samt sidoramp och räcken av smide. Porten har en omfattning av grå sandsten med pilaster som bär ett rakt överstycke med plåttäckt fall. Den har ett fält av röd sandsten som bär en inskription om kyrkans ombyggnad. Entrén i väster, i tornet, härrör från 1400-talet och har en helt annan karaktär. Eftersom marknivån är långt under tröskeln har den en yttertrappa i två plan med tio trappsteg. Nivåskillnaden medför att vapenhuset, invändigt, även har flera trappsteg.
Långhusets arkitektoniska stil är tidstypisk för 1700-talets senare del och präglas av det gustavianska stilidealet. En rektangulär och luftig salkyrka under ett brutet tak och med halvrunt och smalare kor i öster, stora välfördelade stickbågiga fönster och en stram portal. Även tornet som härrör från 1400-talet har genom putsbehandlingen, färgsättningen och framför allt genom sin tornhuv med lanternin fått ett en klassiserande prägel. Medeltidens byggnadskonst kommer dock ännu till uttryck i blinderingen och i öppningarnas karaktär och utformning.
Interiören i långhuset och i sakristian är helt präglad av 1790-talets stora ombyggnad, då även en del av inredningen förnyades. Del av den äldre fasta inredningen tillhörande gamla kyrkan överfördes vid olika tillfällen till nya kyrkorummet. Till dessa inventarier hörde bl.a. predikstolen från 1600-talet, orgeln från 1760-talet och altar-tavlan från 1790-talet. Gravmonumentet från 1500-talet infälldes under det nya golvet och föll i glömska fram till 1902, då det återupptäcktes och flyttades tillbaka till kyrkorummet. Äldre inventarier har delvis, i olika om-gångar, blivit ersatta av nya. Vid den omfattande renoveringen 1902 valde man att förstärka kyrkorummets gustavianska karaktär genom bl.a. pålagda utsmyckningar i kor och valv. Även inredningen ändrades till viss del. Koret fick ny altarring, 1600-talets predikstol återuppsattes och kort efter detta Stureska gravet.
Karakteristiskt för kyrkorummet är långhusets monumentala tunnvalv, som är något tillplattat i mittdelen, och som sedan 1902 smyckas av ribbor som skapar fältindelningar i skilda geometriska former. Enligt en skiss från 1898 har tre av fälten varit, under en period, utsmyckade med målningar. Hela valvet är numera avfärgat i vitt.
Kyrkorummets väggar är slätputsade och saknar indelningar, de är avfärgade i vitt liksom valvet. Som kontrast har det absidformade koret med sin halvkupol en rik utsmyckning i form av putsprofilerade pilastrar, ribbor, girlander, band och andra attribut. Korets utsmyckning tillkom vid 1902-års restaurering Vid 1990-talets restaurering färgades fälten i korets halvkupol i rosa.
Långhuset har brädgolv av furu, förhöjt i bänkkvarteren. Torget, framför koret, är sedan 1937 belagt med Edebymarmor och platsen för de borttagna hovbänkarna har polerad granit. Kordelen är sedan 1902 förhöjd med två steg och golvet täckt med rödaktiga kalkstensplattor lagda i rombiskt mönster. Korgolvet var ursprungligen av täljsten. Bänkinredningen med slutna bänkar är troligen från 1800-talet, möjligtvis från 1902-års restaurering. Slutna bänkar från 1600-talet överfördes dock till nya kyrkan och uppsattes som hovbänkar framför koret. I samband med nedmontering av dessa på 1990-talet överfördes bänkskärmar till bakre delen av kyrkan.
Altaruppsatsen består av ett enkelt täckt altarbord och av en monumental och inramad altarmålning målad på 1790-talet av Per Hörberg. Över altartavlan, i valvet hänger en förgylld strålande sol med Guds namn på hebreiska.
I väster finns en stor tvärgående orgelläktare som bärs i mittdelen av fyra pelarrader, de främre kannelerade. Barriärens mittparti är framsvängt och försett med balusterdockor, sidorna är raka med speglar och förgyllda lister. Inledningsvis återanvändes en äldre orgel från 1760-talet som stod tidigare i gamla kyrkan, denna ersattes dock 1860 av en ny. Nuvarande orgelverk om 17 stämmor tillkom 1938 men fasaden härrör från tidigare orgeln. Större delen av utrymmet under läktaren har inretts på senare tid för olika funktioner.
Långhuset har en ingång i söder, i långväggens mitt, och en i väster under läktaren med förbindelse till vapenhuset. Södra ingången har battangdörrar med speglar samt en fodrad inramning med överstycke som bär målad dekor och citat. Västra ingången har samma karaktär.
Tornet har delvis behållit sin 1400-talskaraktär. Vapenhuset har ett putsat ribbvalv och vitputsade väggar. På valvet finns målade tavlor med inskriptioner. Golvet har trappa mot porten i väster som en följd av den låga marknivån utvändigt samt trappsteg mot långhuset. Golvet och trappan täcktes 1937 med tegelplattor och i mittgången infälldes en gravhäll från 1600-talet. I södra väggen finns en nisch i vilken resterna efter 1600-talets altarskåp är uppsatta. I nordvästra delen finns ett murat trapphus med en bräddörr som leder till tornets kamrar. Mot väst finns en rundbågig dörröppning med en enkel bräddörr. Över dörren finns ett större fönster. Östra väg-gen har en djup spetsbågig nisch som avlastar dörröppningen mot långhuset, vilken har battangdörrar med speglar.
Sakristian har putsade väggar och ett platt undertak med skivtäckning av senare datum, putsade väggar och parkettgolv av ek. Ett gallerförsett fönster med innerluckor av trä finns i norra väggen. I sydvästra hörnet av rummet finns en bräddörr framför en trappgång i muren som leder till predikstolen. En mindre modern slät dörr leder till koret.
Bland kyrkans gravminnen märks sarkofagen i renässansstil över Karl Sture (avliden 1598) och hans hustru, med tillhörande epitafium. De uppsattes på nuvarande plats 1905 och i samband med detta murades fönstret i långväggen medan bänkinredningen omkring omformades.
LÅNGHUS – Enskeppigt med absidialt kor i öster
GOLV – Ursprungligen brädgolv; ersattes delvis 1937 framför koret med stengolv av Edebymarmor VÄGG – Putsade väggar, vitavfärgade. Profilerat väggesims kring hela kyrkorummet. PORT – I södra långväggens mitt;
INNERDÖRRAR – Battangdörrar med omfattningar mot södra ingången samt mot vapenhuset i tornet FÖNSTER – Stickbågiga fönsteröppningar, innerfönster med mitt- och tvärpost, utan rutindelning. Snickerier gråmålade.
TAK – Tunnvalv av bräder överputsade med stuck.
LÄKTARUNDERBYGGNAD – Större delen av läktarunderbyggnaden är inredd, med bl.a. förråd, toalett, brudkammare
KOR – Halvrunt kor med halvkupolvalv (hjälmvalv)
GOLV – Förhöjt med två steg sedan 1902. Ursprungligen med täckning av täljsten, numera kalkstensplattor uppsatta i rombiskt mönster.
VÄGG – Putsade väggar med slätputs samt utsmyckning av pilastrar, ribbor och attribut. Avfärgning i vitt och rosa.
FÖNSTER – En stickbågig fönsteröppning på var sida om altaret; färgade glasrutor TAK – Putsad halvkupol (hjälmvalv) med fältindelningar; utsmyckning samordnad med väggarna
VAPENHUS – Kvadratisk plan. Gång med trappsteg och vilplan mot ytterdörren
Murad spiraltrappa i nordvästliga hörnet, till tornets övre kammare
GOLV - Golv av kvadratiska tegelplattor (sedan 1937)
VÄGG - Putsade väggar. Nisch i södra väggen
TAK – Tegelslaget ribbvalv från 1400-talet, slätputsat
PORT – Rundbågig port med enkeldörr i väster, nedanför trappan. Battangdörrar mot långhuset FÖNSTER – Stickbågigt fönster över porten
SAKRISTIA – Kvadratisk plan
GOLV - Ekparkett
VÄGG – Putsade väggar
PORT – I söder, mot långhuset
FÖNSTER – Ett fönster i öster. Galler och träluckor
TAK – Undertak av gipsskivor
ÖVRIGT – trappa till predikstolen genom södra muren
TORN – Se Vapenhuset..
TORNVÅNINGAR – Fyra våningar
FAST INREDNING
Bänkinredning - Utgörs av slutna bänkar, huvudsakligen från en förnyelse på 1800-talet. Delar från 1600-talets bänkinredning; bänkgavlar flyttades 1994 fr. främre platser framför koret till längst bak i N sidogången. Bänkinredningen justerades troligen vid restaureringen 1902.
Predikstol - Kyrkans äldsta predikstol skänktes till kyrkan år 1672, av Ebba Brahe. Den hörde till den tidigare kyrkan på platsen och överflyttades till nya kyrkan på 1790-talet. Den renoverades 1885, varav figurerna på korgen avlägsnades.
En ny predikstol donerades till kyrkan på 1830- eller 1840-talet. Vid restaureringen 1902 återställdes 1600-talets predikstol men de ursprungliga färgerna renskrapades och hela stolen polerades med vax.
Ljuskronor -Två kristallkronor och två malmkronor hänger över mittgången.
En ljuskrona av mässing med 16 pipor på två kransar, daterad 1686
En ljuskrona av mässing med 10 pipor på en krans, 1600-talet andra hälft?
Kristallkrona, slipade glas på mässingsstomme, 8 pipor 1700-talet
Ljuskrona med mässingsstomme, 8 pipor av mässing, slipade glas; 1700-tal.
Altaruppsats - Resterna av kyrkans äldre altarskåp från 1600-talet är numera uppställda i tornets vapenhus. Altarbord - Enkel modern träkonstruktion, gömd av textilier. Har knäfall.
Altare – Altaret utgörs av en omfattning av trä som ramar in en altartavla föreställande Nattvarden, utförd av Per Hörberg. Den skänktes till kyrkan av (Gustav den III:s yngre bror) hertigen Fredrik Adolf, men kom till kyrkan först 1807 efter hans död.
Altartavla – Är en väldig oljemålning, en gåva av Fredrik Adolf, som uppsattes först 1807. Målningen är utförd 1796, av Per Hörberg och föreställer Nattvarden. Inramningen med förgylld ram med gloria anskaffades något senare av församlingen.
Altarring - Altarringen av trä från 1790-talet, borttogs från kyrkan i samband med 1902-års restaurering. Den ersattes av nuvarande, halvrund, med svarvade balusterdockor, marmoreringar samt stoppat överliggare och knäfall.
Nummertavlor – Två stycken fristående av trä står på ömse sidor om uppgången till koret. Tavlorna är rektangulära och utsmyckade med sniderier. De är uppsatta på svarvade pelare målade i brunt och guld; åldern är inte känd.
Dopfunt - Det äldsta bevarade arrangemanget för dopet är ett litet träbord från 1747 avsett att sätta dopskålen på. Det ersätts numera av en dopfunt i grön Edebymarmor som skänktes till kyrkan 1946 och ritades av Sune Rooth.
Läktare - Den djupa läktaren är samtida med långhuset och är tidstypisk för 1790-talet. Den bärs i mittdelen av fyra pelarrader. Barriärens mittparti är framsvängt och försett med balusterdockor, sidorna är raka med speglar och förgyllda lister. Inredningen under läktaren genomfördes 1973.
Orgel - I samband med uppförandet av nya kyrkan överflyttades gamla orgeln, ett sjustämmigt verk av Jakob Westervik från 1767, till den nya byggnaden. Den ersattes dock 1860 med en ny orgel byggd av Fogelberg, vilken reparerades 1903 av Åkerman & Lund.
Det nuvarande instrumentet byggdes 1985 av orgelfirman Grönlunds, bakom 1860 års orgelfasad. Verket har sjutton stämmor.
Gravminne - År 1598 dog hertig Karls (IX) furstliga råd greve Karl Sture till Tullgarn. Hans gravmonument står numera invid norra väggen i kyrkan. Monumentet, en av de få renässansgravar av det slaget i landet, är utformat som en säng, där Karl är avbildad i naturlig storlek tillsammans med sin maka Karin Joensdotter, död 1626. Vid kyrkans ombyggnad på 1790-talet togs monumentet ned och lades under golvet. Där återfanns det 1902 och återuppsattes därefter på nuvarande plats.
Tullgarns slotts innehavare har präglat kyrkan på många sätt. Deras betydelse märks också genom bevarade begravningsvapen. På kyrkorummets södra vägg finns ryttmästare Mattias Björnbergs begravningsvapen (född 1644, död 1687).
Klockor - År 1796 hade kyrkan två klockor och före 1782 inköptes ytterligare en klocka. Nuvarande Storklocka är omgjuten 1825 av Samuel Christopher Grönwall i Stockholm. Lillklockan göts 1818 av Gerhard Horner.
Fasadkulör (2007): Gul, Vit
Antal våningar (2007): 01, 04
Byggnadsdel (2007): Absid, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2013
Hölö äldsta kyrka anses ha tillkommit mot slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Den medeltida kyrkan som uppfördes på platsen bestod av ett rektangulärt kyrkorum med sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. Vid 1400-talets mitt revs det ursprungliga tornet för att ersättas med ett nytt större torn som var lika brett som långhuset. Detta torn består ännu men dess ursprungliga tak ersattes med nuvarande huv på 1750-talet.
Den gamla kyrkan ansågs så småningom vara för trång och 1792 revs hela långhuset för att ersättas med ett nytt, bredare och längre. Den nya kyrkan, som anslöt till det medeltida tornet, döptes till Fredrik Adolf kyrka och invigdes 1796. Kyrkan ritades av Anders Sundström och arbetet leddes av fortifikationsbyggmästaren Isak Rosenius. Slututförandet avviker till vissa delar från ursprungliga ritningar från 1760-talet. Långhuset uppfördes som en stor rektangulär sal med i öster ett smalare halvrunt kor, det hela täckt av ett tunnvalv av bräder under ett brutet tak täckt med spån. En sakristia uppfördes samtidigt mot norra långväggen, nära koret.
Kyrkans yttre förblev oförändrat fram till 1905, då man i samband med återställande av det Stureska gravmonumentet murade ett fönster i norra långväggens mitt.
Under året 1926 utfördes reparationer och underhåll på tornet, som fick nya ankarjärn. En större restaurering som även berörde delvis exteriören genomfördes 1937. Västra ingången fick en ny yttertrappa av granit och portar renoverades. 1958 renoverades fasaderna, som lagades med KC-bruk och avfärgades, fönster och dörrar ommålades. De senaste utvändiga åtgärderna slutfördes 1990 då taken fick ny plåtbeläggning medan putsen lagades och fasaderna avfärgades på nytt.
1790-talets omvandling av byggnaden från medeltidskyrka till nyklassicistisk kyrka genom rivning av långhuset var en drastisk åtgärd. Utvändiga ingrepp blev dock därefter begränsade till huvudsakligen underhåll. De största förändringarna har tillkommit i samband med invändiga restaureringar; bl.a 1902 och 1905, 1937 och 1972. I synnerhet 1902-års restaurering, som planerades under slutet av 1800-talet, blev omfattande och präglad av en historicism som avsåg att förstärka kyrkans gustavianska karaktär. Det var då koret och valvet fick sin påkostade utsmyckning.
År 1180-1219 Nybyggnad
Rester av murverk ingår i nuvarande kyrkans torn och västgavel.
År 1440-1469 Valvslagning
Valv slås i vapenhuset
År 1672 Fast inredning - läktare
Ny läktarbarriär
Obestämd yrkestillhörighet: E. Nilsson
År 1672 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol skänkt av Ebba Brahe
Obestämd yrkestillhörighet: E. Nilsson
År 1686 Specifika inventarier - altartavla
Ny altartavla och malmkrona skänkt av A. De la Gardie
År 1722 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan skänks till kyrkan av M. J. De la Gardie.
År 1739 Specifika inventarier - kyrkklocka
Klocka gjuts
Klockgjutare: Gerhard Meyer
År 1743-1756 Underhåll - exteriör
Reparationer på yttertaket, valv, fönster, sakristia, vapenhus
År 1747 Specifika inventarier - dopfunt
Nytt litet dopbord av trä
År 1764 Underhåll - Omputsning, interiör
Omputsning
År 1767 Fast inredning - läktare
Ytterligare en läktare uppförs i väster. Nu fanns det en övre och nedre läktare.
År 1767 Fast inredning - orgel
Ny sjustämmig orgel. skänkt av J. Grüner
Orgelbyggare: Jakob Westervik
År 1771 Specifika inventarier - kyrkklocka
Klocka gjuts
Klockgjutare: Gerhard Meyer
År 1792-1793 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och sakristia.
År 1792-1796 Fast inredning - läktare
Ny läktare
Byggmästare: Anders Sundström, länsbyggmästare Nyköping
År 1792-1793 Fast inredning - altarring
Ny altarring
År 1792-1796 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning
Byggmästare: Anders Sundström, länsbyggmästare Nyköping
År 1792-1796 Fast inredning - orgel
Orgeln överförs
Orgelbyggare: Pehr Strand
År 1796 Återinvigning
Återinvigning 7 oktober 1796
År 1807 Specifika inventarier - altartavla
Ny altartavla
Målning fr. 1796 med Nattvarden
Skänkt av F. Adolf. Uppsattes 1807.
Konstnär: Pehr Hörberg
År 1818 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan gjuts
Klockgjutare: Gerhard Horner
År 1825 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan omgjuts
Klockgjutare: Samuel Christopher Grönwall
År 1842 Fast inredning - predikstol
Ny predikstol
År 1860 Fast inredning - orgel
Ny orgel ersätter 1767-års orgel.
Ny orgelfasad
Orgelbyggare: Carl Johan Fogelberg
År 1892 Underhåll - exteriör
Grundförstärkning av koret
År 1902 Fast inredning - altarring
Ny altarring med svarvade balusterdockor, ersätter den fr. 1790-talet.
Arkitekt: Bror Almqvist
År 1902 Fast inredning - predikstol
Byter tillbaka till 1672 års predikstol.
Arkitekt: Bror Almqvist
År 1902 Underhåll - målningsarbete, interiör
Interiören målas om, ny färgsättning.
Arkitekt: Bror Almqvist
År 1903 Fast inredning - orgel
Reparation av orgeln
År 1905 Fast inredning - bänkinredning
Ändring i bänkinredningen kring monumentet
Obestämd yrkestillhörighet: - Andersson
Obestämd yrkestillhörighet: F Persson
Arkitekt: Rudolf Enblom
År 1905 Ändring - ombyggnad, fönster
Ändring - ombyggnad, fönster - Igenmurning av fönster, i norr
Obestämd yrkestillhörighet: - Andersson
Obestämd yrkestillhörighet: F Persson
Arkitekt: Rudolf Enblom
År 1905 Underhåll - interiör
I samband m. restaurering av Stureska gravmonumentet och dess placering mot norra långväggen:
Bättring av kalkade ytor, bättring av målningar på bänkar
Obestämd yrkestillhörighet: - Andersson
Obestämd yrkestillhörighet: F Persson
Arkitekt: Rudolf Enblom
År 1926 Underhåll
Reparationer. Sprickbildningar; insättning av ankarjärn; omputsning, avfärgning
Byggmästare: A. Lidner
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1929 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning / avfärgning ytor: Kulörer: gul på väggar och tak; gråvit i fönstersmygar och på taklist, vit under läktaren,
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1937 Teknisk installation - värme
El-uppvärmning införs
År 1937 Underhåll - exteriör
Ny yttertrappa av granit vid västra entrén. Ommålning av tak. Renovering av portar.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1938 Fast inredning - orgel
Ny orgel med 17 stämmor.
Gamla fasaden från 1860 återanvänds
År 1946 Specifika inventarier - dopfunt
Ny dopfunt av sten skänkt av Odile och Theodor Lundberg.
Konstnär: Sune Rooth
År 1951-1952 Teknisk installation - el
Installation av el-belysning; vägg- och hänglyktor
År 1958-1960 Underhåll - Omputsning, exteriör
Rengöring / lagning / omputsning m. KC-bruk, avfärgning fasader.
År 1958-1960 Underhåll - Omputsning, interiör
Rengöring / lagning / omputsning / av-färgning av invändiga ytor
År 1958-1960 Underhåll - exteriör
Grundförstärkning av koret
Arkitekt: Ragnar Jonsson
År 1958-1960 Underhåll - målningsarbete
Ommålning av fönster och dörrar.
År 1989-1990 Underhåll - exteriör
Lagning av putsskador, avfärgning av samtliga väggytor; ommålning av fönster och dörrar.
År 1989-1990 Underhåll - takomläggning
Byte av all takplåt; ersätts m. svart plastisol behandlad plåt.
År 1993-1994 Underhåll - golv
Justering av golvytor
Arkitekt: Uno Söderberg
År 1993-1994 Teknisk installation - el
Renovering av el-installationer och elvärme.
Arkitekt: Uno Söderberg
År 1993-1994 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Läktarunderbyggnaden inreds på nytt.
Arkitekt: Uno Söderberg
År 1993-1994 Underhåll - målningsarbete, interiör
Renskrapning och ommålning / avfärgning av hela kyrkorummet. Ommålningar eller påbättringar på målade inventarier. Ommålning fönster. Förändringar i korpartiet samt i färgsättningen av korets valvkappor. Avfärgning av tornrum.
OBS påpekande fr. RAÄ och SSLM ang. ej godkänd färgsättning av koret och ändringar i bänkinredningen
Arkitekt: Uno Söderberg
År 1993-1994 Fast inredning - bänkinredning
Bänkar tas bort i väster, ersätts med lösa stolar och bord. Bänkavstånden ändras m.m. Justeringar golvytor.
Arkitekt: Uno Söderberg
År 2002 Underhåll - exteriör
Avfärgning av sockel samt tornets sydsida
Bohrn, Erik. (1946). Hölö kyrka, Sörmländska kyrkor 86.
Schnell, Ivar. (1973). Hölö kyrkor, Sörmländska kyrkor 86.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin