Motivering (skydd): Hölö kyrka ligger vackert med högt läge på en kulle vid Kyrksjöns östra strand, i anslutning till öns gamla vägnät. Det kringliggande landskapet utgörs av en utpräglad äldre jordbruksbygd som är representativ för de bördiga delarna av den inre skärgården. Där flätas svallande öppna dalgångar samman med trädbevuxna kullar. Omkring 1,5 kilometer öster om kyrkan utsträcker sig Norafjärden, en urgammal farled mot Mälaren.
Till kyrkplatsen hör en kyrkogård, anlagd på de kringliggande sluttningarna söder och norr om kyrkan. Den härrör i sina äldsta delar från medeltiden men omgestaltades på 1790-talet i samband med kyrkans förnyelse. Kyrkogården har därefter utvidgats i flera etapper, senast i norr. I sina äldre delar omgärdas den av en låg stenmur och infarterna markeras av putsade pelare. Ett nytt bårhus uppfördes på 1920-talet i väster, nedanför tornet.
Ett flertal äldre byggnader med anslutning till kyrkan och gamla kyrkbyn är ännu bevarade. De är betydande och representativa för den gamla kyrkomiljön.
Den äldsta kyrkobyggnaden på platsen uppfördes på 1100- eller 1200-talet. Redan på 1300-talet tillbyggdes den lilla ursprungliga stenkyrkan och kring 1400-talets mitt skedde ytterligare en utvidgning när tornet ombyggdes till sin nuvarande form och storlek. Tornets ribbvalv härrör från denna period. Det dröjde sedan till 1750-talet innan nya ändringar infördes; då fick tornet en ny kröning i form av en tidsenlig huv med lanternin. Sin nuvarande karaktär präglad av tidens klassicistiska stil fick dock kyrkan några årtionden senare, på 1790-talet. Då revs hela byggnaden utom tornet och ett nytt och större långhus samt en sakristia uppfördes.
I stort har kyrkan sedan dess förblivit oförändrad utvändigt, med undantag av färgsättningen. Interiören har dock renoverats och förnyats ett flertal gånger. Den ursprungliga strama inredningen med öppna bänkar samt avskalat kor och valv berikades vid 1902-års restaurering. Då tillkom korets utsmyckning av pilastrar, ribbor, attribut med ny altarring m.m. medan tunnvalvet över långhuset utsmyckades med ribbor, fältindelningar och målningar. Samtidigt upptäcktes under golvet Stureska graven, som sedan återställdes i kyrkorummet. Den senaste stora renoveringen genomfördes 1993 då kompletterades inredningen under läktaren medan bänkinredningen och korets färgsättning delvis ändrades.
Av stor betydelse i kyrkans historia blev det närliggande kungliga Tullgarns slott. Det var exempelvis Fredrik Adolf, bror till Gustav den tredje, som i mitten på 1700-talet initierade en förnyelse av kyrkan. Inflytandet från godsinnehavarna på Tullgarn har även präglat bl.a. inredningen, begravningsminnen och gravmonument. Till de förnämsta inventarierna hör predikstolen från 1672, altartavlan av Per Hörberg och i synnerhet Karl Stures gravmonument i praktfull renässansstil.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING –
Hölö kyrka med kyrkogård och omgivande bebyggelse har utgjort ett samlat sockencentrum med lång kontinuitet, vid sidan om Tullgarns slott. Kyrkogården har en ålderdomlig prägel med kallmurad stenmur, putsade grindstolpar, bårhus och äldre gravvårdar.
Om kyrkans medeltida ursprung vittnar det kraftiga västtornet med runda blinderingar under takfoten och ribbvalv i vapenhuset. Tornhuven med lanternin från 1750-talet är representativ för sin tid. Långhuset och sakristian som uppfördes på 1790-talet är exempel på välbevarade nyklassicistiska kyrkobyggnader.
Även kyrkorummet har en nyklassicistisk karaktär med putsat tunnvalv, stora stickbågiga fönster, korabsid med altartavla av Pehr Hörberg och samtida läktare i väster. Korabsidens pilasterdekor och takets listverk som tillkom 1902 förstärker den nyklassicistiska karaktären.
Hölö kyrka ingår i ett område av riksintresse för kulturmiljövården; K 3.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan med sitt enskilda och dominerande läge med kringliggande jordbruksbygd utgör tillsammans med sin kyrkogård och kringliggande äldre bebyggelse en samlad och homogen miljö som speglar en tusenårig historia
- Medeltida murverk som ingår i nuvarande kyrka och utgör ett viktigt historiskt dokument över kyrkans byggnadshistoria
- Tornets konstruktion och utformning som är representativ för 1400-talets kyrkoarkitektur - Långhusets och sakristians välbevarade exteriörer som är representativa för den stilrena nyklassicistiska sockenkyrkotypen.
- Interiörens bibehållna ursprungliga karaktär som förstärktes genom 1902 års klassiserande restaurering - Äldre inredningar som härrör från den äldre kyrkan; i synnerhet predikstolen och ljuskronorna - Gravmonumentet i praktfull renässansstil över Karl Sture är av hög kvalitet och ett av de få i sitt slag i landet. Gravmonumentet speglar också den starka kopplingen som funnits mellan kyrkan och ägarna till Tullgarns slott.
- Kyrkogårdens ålderdomliga karaktär med putsade grindstolpar, kallmurade naturstensmurar, bårhus och äldre gravvårdar.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Hölö kyrka är anlagd på en förhöjning, invid östra stranden av Kyrksjön. En liten avtagsväg leder, från den lokala vägen i öster, fram till kyrkan. Söder om kyrkan grupperar sig äldre byggnader. En parkeringsplats är anlagd öster om kyrkan, längs med bogårdsmuren.
Terrängen kring kyrkan sluttar nedåt i öster, väster och söder. Den kraftiga slutningen jämkas på vissa platser av terrasserande murar, runt kyrkan och mot sjön. Kyrkans sockel följer terrängen, och blottas i dagen. Tornets västra sida är vänt mot vattnet och ingångarna i väster och söder har trappsteg.
Kyrkogården är anlagd huvudsakligen söder och norr om kyrkan, gravar förekommer dock också i öster. Den äldre delen av kyrkogården omgestaltades på 1790-talet i samband med ombyggnaden av kyrkan. År 1926 skedde en mindre utvidgning, troligen i nordost. En större utvidgning genomförde 1955 mot norr, nedanför kyrkan. Den nya delen omgärdades i norr och väster med granhäck, på östra sidan förlängdes den befintliga stenmuren. Några träd planterades och en ny infart med putsade stolpar skapades i öster, grinden bär årtalet 1955.
Den äldre delen av kyrkogården omges på alla sidor av gråstensmurar som delvis har torvtäckning. Stenmuren på östra sidan är förlängd mot norr, längs med östra sidan av nya kyrkogården. Höga lövträd är planterade kring hela kyrkogården, på insidan längs med muren. I höjd med kyrkans kor ligger i öster huvudingången till kyrkogården. Den inramas av höga putsade grinstolpar som bär grindar och minnestavlor. Ingången breddades 1998 och i samband med detta flyttades stolparna. Även i södra delen av kyrkogården, mellan gamla likboden och sockenstugan finns en infart inramad med putsade stolpar. Alla grindstolpar har samma karaktär.
Vinkelräta grusalléer löper mellan gräskvarteren samt mellan kyrkogårdens infarter och kyrkans huvudingång i södra långväggen. Den äldre delen av kyrkogården, kring kyrkan, har större, delvis sluttande, gräskvarter utan tydliga avgränsningar. På södra sidan i väster finns ett antal stenmurar som bildar terrasser för att utjämna nivåskillnaderna. Gravstenarna ligger på rad i nordsydlig riktning.
Nedanför tornet, i väster, står ett bårhus med spritputsade väggar avfärgade i gult och vitt. Det har ett högt karnisformat tak täckt med falsad plåt; byggnaden uppfördes 1926, samtidigt som en mindre utvidgning av kyrkogården.
ATA; handlingar, ritningar. En kort beskrivning om Hölö kyrka; 1994. Gelotte, G, 2003; Kyrkogården i Hölö – en kulturhistorisk rapport. Hölö kyrka, vård- och underhållsplan; 2005, AIX. Schnell, Ivar, 1971; Hölö kyrkor. Sörmländska kyrkor; Bd 6, [Nr. 76-90]; 1946. Bohn, Erik, 1946; Hölö kyrka:
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - HÖLÖ
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1271, år 1900: 1599, år 1995: 2261
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid kusten och ingår i Mörkö-Oaxens riksintresseområde. Kyrkan, tidigare Ytterhölö, ligger nära stranden av Kyrksjön.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långhus med runt korutsprång, sakristia i norr samt torn i väster.
I: Stenkyrka uppfördes sannolikt under äldre medeltid. Spår i västgaveln röjer att denna haft ett samtida västtorn. Under 1400-talets revs det gamla tornet och ett nytt tillbyggdes, med krönet prytt av tidstypiska blinderingar. I en tegelpelare i tornrummets nordvästra hörn är en trappa inbyggd. Det framgår också att våningen ovanför tornets bottenvåning haft ett högt sittande tunnvalv av sten, ett för Södermanland mycket ovanligt arrangemang. Sannolikt fick kyrkan salformad plan efter en medeltida ombyggnad, vilken dock inte kan preciseras i tid. Enligt avbildning från 1685 ägde medeltidskyrkan sakristia och vapenhus av sten. Idag återstår endast den ursprungliga stenkyrkans västgavel samt det tillbyggda 1400-talstornet.
II: Kyrkans nuvarande planform härrör från en nybyggnad 1792-93, med återbruk av föregångarens västgavel och torn. Ritningarna utfördes av Anders Sundström d.ä. och bearbetades av Jacob Wulff.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Takfallen är brutna. Tornet kröns av en huv med lanternin och kort spira, byggd 1759. Tornmurarnas krön dekoreras av runda blinderingar. Murarna genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Kyrkans huvudentré är den södra. Interiören präglas av ombyggnaden på 1790-talet, då även mycket av inredningen tillkom. Vid restaurering 1902 under ledning av Bror Almqvist tillkom listverket i långhusets tunnvalv, liksom korets pilastrar, sådana fanns redan tidigare, i illusionsmålad form. En läktarunderbyggnad som tillkom 1973 vid en restaurering under ledning Åke Porne, utvidgades 1993 (arkitekt Uno Söderberg). Andra åtgärder som genomfördes detta år gällde omändrad bänkinredning, borttagna bänkrader i väster ersatta med lösa bord och stolar, viss förändring av korpartiet och färgsättning av korets valvkappor i avvikande rosa ton. Över altaret sitter en tavla målad av Pehr Hörberg 1796. Predikstolen som skänktes till kyrkan år 1672, fick 1842 lämna plats för en empirepredikstol, ritad av Georg Chiewitz. Den äldre predikstolen återuppsattes 1902. Bland kyrkans gravminnen märks tumba och epitafium i renässansstil över Karl Sture, död 1598, rekonstruerad 1902.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 1792-1796 Ändring - Begravningsplats
Kyrkogården omgestaltas, parallellt med kyrkans förnyelse
Initieras av Fredrik Adolf
År 1924-1926 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning öster om kyrkogårdsmuren fram till vägen, norr om allén
Arkitekt: Karl Martin Westerberg
År 1942 Ändring
Grindstolparna flyttas
År 1942 Utvidgning
Utvidgning av kyrkogårdens södra ingång
År 1951-1955 Utvidgning - Begravningsplats
Utvidgning av kyrkogården; norr om befintlig kyrkogård
Trädgårdsarkitekt: Gösta Johansson
År 1961 Ändring
Restaurering av gravkapell och grindstolpar
År 1993-1994 Ändring
Lagning grindstolpar. Uppförande av handikappramp
Arkitektkontor: Uno Söderberg
År 1998 Ändring
Ändring östra infart. Östra entrén vidgas. Stolpar flyttas och muras om
Bohrn, Erik. (1946). Hölö kyrka, Sörmländska kyrkor 86.
Schnell, Ivar. (1973). Hölö kyrkor, Sörmländska kyrkor 86.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin