Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Björnlunda kyrkomiljö ligger på en höjd högt i det omgivande öppna odlingslandskapet. Öster om kyrkan ligger Kyrksjön som under bronsåldern stod i förbindelse med Östersjön. Socknen består av omväxlande odlings- och skogsbygd på den södermanländska sjöplatån.
Kyrkan ligger väl synlig från landsvägen mellan Gnesta och Flen som passerar söder om kyrkomiljön. Björnlunda samhälle växte fram söder om kyrkan och landsvägen i samband med att Västra stambanan byggdes i mitten av 1800-talet.
I socknen finns över 1 500 kända fornlämningar, majoriteten på många och stora gravfält från yngre järnåldern. Det förekommer även spridda gravar, bland annat stora rösen, och mindre gravfält från bronsåldern och äldre järnåldern.
Söder om kyrkan ligger rödfärgade byggnader som används för församlingens verksamhet, bland annat den före detta kyrkvaktmästarbostaden. En allé förbinder kyrkan med prästgården söder om landsvägen.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkoanläggningens äldsta del, i sluttningen mot söder, omges av en kallmurad bogårdsmur. Längs bogårdsmuren växer en trädkrans av höga lönnar. Kyrkogårdens yngsta del, väster om kyrkan, omges av en granhäck. Längs häckens östra sträckning växer oxelträd. Mellan kyrkan och klockstapeln norr om kyrkan ligger kyrkogårdens minneslund, omgiven av en gärdsgård av trä.
Kyrkan är placerad på kyrkogårdens norra del. Ingången till kyrkogården är placerad mitt på bogårdsmurens södra sträckning. Från ingången leder en gång uppför sluttningen åt nordväst till trappan vid entrén i tornet. Kyrkogården är gräsbeväxt med grusgångar.
På den gamla delen av kyrkogården står gravvårdarna i rader utan häckar eller ramar. I sluttningen norr och söder om kyrkan finns en del äldre gravvårdar, varav en del är omgivna av smidesstaket. På yngre delen av kyrkogården är gravkvarteren symmetriskt anlagda och omges av raka grusgångar.
Gravkapellet nordväst om kyrkan uppfördes på 1930- eller 1940-talet efter ritningar av arkitekt Ove Leijonhufvud. I sydsluttningen omedelbart sydöst om kyrkan finns den Wattrangska gravkammaren. Klockstapeln norr om kyrkan är en öppen klockbock av trä med tre hjärtstockar, strävor samt ett korsande sadeltak med täckta gavlar.
KYRKAN – Björnlunda kyrka består av ett rektangulärt långhus, ett smalare och lägre romanskt kor som fogar samman långhuset och det Stedingkska gravkoret i öster, korsarm och sakristia i norr samt kraftigt torn i väster.
Kyrkan har en slätputsad sockel som är målad i gråsvart, undantaget gravkoret som har en sockel av röd huggen sten. Samtliga fasader förutom gravkorets är spritputsade med släta listverk kring bland annat fönster- och dörröppningar. Fasaderna är avfärgade gula och listverken vita. Gravkoret har slätputsade fasader med rusticerande hörnpilastrar och en dorisk fris. Väggfälten är avfärgade i en gulrosa kulör och pilastrarna i beigegrått.
Långhuset och korsarmen har stickbågiga fönsteröppningar. Det romanska koret och gravkoret har rundbågiga fönsteröppningar. I öppningarna sitter mångspröjsade fönsterbågar av trä. Fönstersnickerierna är målade i ockragult utom på gravkoret där de är målade i engelskt rött. Solbänkarna är utförda av svartmålad plåt.
Huvudingången i tornets västra fasad utförs av en hög stickbågig dörröppning med en kopparklädd ytterport. Över porten sitter ett stickbågigt, småspröjsat fönster av trä, målat ockragult. En bred stentrappa leder upp till ingången.
Ingången till den norra korsarmen är placerad i en stickbågig dörröppning i den norra fasaden. I öppningen sitter en pardörr målad i ockragult utvändigt.
Långhuset, norra korsarmen och det romanska koret har sadeltak täckta med svartmålad plåt. Även sakristians pulpettak täcks av svartmålad plåt. Gravkorets låga kupol är klädd med svartmålad plåt och kröns av en öppen lanternin med utsvängt tak och förgyllt kors. Vid nedre delen av kupolens takfall finns en gjutjärnsbalustrad med granater med brinnande lågor i hörnen.
Tornets tak består av en karnissvängd huv krönt av en sluten lanternin med spira. Tornhuven och spiran är täckta med svartmålad plåt.
I interiören har långhuset och norra korsarmen skurade brädgolv medan koret och högkoret har golv av kalkstensplattor. I golven finns ett antal gravhällar infällda. Ytterväggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. På det romanska korets norra vägg finns rester kvar av 1625-års kalkmålningar. Triumfbågen är dekorerad i jugendstil i brun och violett färgställning. Målningarna utfördes 1912 av C R Forslund. De övre delarna av högkorets väggar täcks av dekorativa målningar utförda av C R Forslund år 1912. Målningarna framställer växtslingor i gula, bruna och röda kulörer. Valvbågen mellan de två koren bärs upp av kopplade joniska kolonner.
Långhuset och norra korsarmen täcks av mötande korgbågiga tunnvalv. Valvet i långhuset är något högre än valvet i korsarmen. Valven är putsade och avfärgade i brutet vitt. Koret täcks av ett putsat tunnvalv. Valvet har också dekorationsmålningar i samma stil som triumfbågen. Högkoret täcks av ett putsat, åttasidigt klostervalv som är helt täckt av C R Forslunds kalkmålningar.
Läktare finns dels i långhusets västra del, dels i korsarmen. På korsarmens läktare från 1804 står sammanlagt 26 bänkar på läktargolvets gradäng. På läktaren i långhuset står kyrkans orgel.
Björnlunda kyrka uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft eller i början av 1200-talet. Kyrkan bestod då sannolikt av ett rektangulärt långhus och ett smalare, långsträckt kor i öster. Korets långsträckta form skulle kunna tyda på att det kan vara kyrkans äldsta byggnadsdel och att det från början varit fogat till ett långhus av trä.
Under 1300-talet förlängdes troligen långhuset med ca 7 meter åt väster. Under 1400-talet uppfördes ett västtorn i minst fyra våningar. Troligen uppfördes även sakristian och ett vapenhus framför sydportalen under detta århundrade. Sakristian hade från början ett valv som raserades vid uppförandet av det Stedingkska gravkoret.
År 1625 lät Johan Kruse på Elghammar måla hela kyrkans interiör. Förlaga för målningarna var den tyske mästaren Virgil Solis träsnitt från 1562. Under 1600-talets mitt uppfördes klockstapeln norr om kyrkan.
År 1660 restes tornets nuvarande tornspira av tornbyggaren Petter Gerlofsson från Nyköping. Under 1700-talet täcktes kyrkans långhus av tunnvalv av trä. År
1763-66 utvidgades kyrkan på grund av utrymmesbrist med en korsarm åt norr. Kyrkan reparerades år 1794-95 då även fönstren förstorades.
År 1801-04 restaurerades kyrkan och troligen revs vapenhuset framför sydportalen vid detta tillfälle. Samtidigt murades sydportalen igen och en ny västentré togs upp i tornets västra fasad. Läktarna i långhusets västra del och i norra korsarmen sattes upp tillsammans med den nya predikstolen.
Det Stedingkska gravkoret uppfördes 1839-41 i empirestil efter ritningar av arkitekt Fredrik Blom. Från början stod gravkoret oputsat. Sakristians valvhjässa kapades för att dess yttertak inte skulle konkurrera med det nybyggda koret. Delar av det medeltida koret revs för att ge gravkoret kontakt med kyrkorummet. I övergången mellan de två koren ställdes kopplade joniska kolonner för att bära upp valvbågen mellan de två rummen.
År 1912 genomfördes en invändig restaurering efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom, Stockholm. Vid restaurering förnyades i stort sett all inredning: bänkar, altarring och altaruppsats (1913). Det romanska korets och gravkorets väggar och valv dekorationsmålades av konstnär C R Forslund.
År 1957 restaurerades kyrkan igen. Interiören rengjordes och avfärgades, 1912- års dekormåleri konserverades och på väggarna i det medeltida koret återfanns fragment av kalkmålningar från 1625. Nya fönsterbågar med rökfärgat antikglas insattes, portarna bekläddes med kopparplåt, bänkarna ändrades och försågs med bänkskärmar och ny belysning anskaffades.
År 1986 och 1998 har kyrkans exteriör renoverats, vid det senaste tillfället omlades också tornets plåttak och sprickbildning och fuktskador i norra korsarmen åtgärdades.
År 2000 anskaffades ett nytt fristående altare och knäfall ritat av ARKSAM & Uno Söderbergs arkitektkontor.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Björnlunda kyrka med omgivande kyrkogård har ett mycket dominerande läge i det omgivande landskapet. Kyrkogårdens gravvårdsbestånd har en rik variation som speglar bygdens sociala differentiering över tiden.
Kyrkan som flera gånger har förlängts och förändrats har kvar sitt medeltida murverk och senmedeltida utsträckning med kraftigt torn i väster och smalare, långsträckt kor i öster. Korsarmen i norr visar på socknens befolkningsexpansion under 1700-talet.
Kyrkans exteriör domineras idag av det kraftiga tornet med sin 1600-tals spira samt det på 1800-talet uppförda Stedingkska gravkoret, ett av de sista gravkoren som uppfördes i landet. Gravkoret, ritat av tidens mest framstående arkitekt, Fredrik Blom, har en stram empireutformning. Den påminner om fältmarskalk greve Curt Bogislaus von Stedingk och Elghammar som socknens storgods.
Kyrkorummet präglas av den starka kontrasten mellan det medeltida kyrkorummets utsträckning, 1700-talets korsarm och tunnvalv samt 1800-talets, i empire utformade, gravkor med dekormåleri från 1912. Empirestilen dominerar kyrkans inredning med de kopplade joniska kolonnerna i övergången mellan kor och gravkor, predikstolen samt läktarna. Övrig inredning härrör framförallt från 1912-13 års restaurering.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - I kyrkans exteriör är flera epoker i kyrkans historia tydligt avläsbara; medeltiden genom långhusets, korets och tornets utsträckning, 1700-talet genom den på norra sidan tillfogade korsarmen samt 1800-talet genom gravkoret.
- Gravkoret hör till ett av 1800-talets förnämsta ifråga om arkitektonisk gestaltning. det ritades av tidens mest framstående arkitekt, Fredrik Blom, och är också ett personhistoriskt monument över fältmarskalk greve Curt Bogislaus von Stedingk.
- Interiörens välbevarade empireinredning.
- Dekormåleriet från 1912 är karaktäristiskt för det tidiga 1900-talets jugendutsmyckningar och är ett av få bevarade exempel inom länet.
- Kyrkans omfattande bänkinredning med ursprungliga bänkar från 1804 på korsarmens läktare är viktiga för upplevelsen av kyrkorummet.
- Kalkmålningar från 1625 kan finnas bevarade under nuvarande, invändiga ytskikt.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Polygonalt, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2011)
ÖVERSIKT – Björnlunda kyrka består av ett rektangulärt långhus, ett smalare och lägre romanskt kor som fogar samman långhuset och det Stedingkska gravkoret i öster, korsarm och sakristia i norr samt kraftigt torn i väster.
FASADER – Kyrkan har en slätputsad sockel som är målad i gråsvart, undantaget gravkoret som har en sockel av röd huggen sten. Samtliga fasader förutom gravkorets är spritputsade med släta listverk kring bland annat fönster- och dörröppningar. Fasaderna är avfärgade gula och listverken vita. Gravkoret har slätputsade fasader med rusticerande hörnpilastrar och en dorisk fris. Väggfälten är avfärgade i en gulrosa kulör och pilastrarna i beigegrått.
FÖNSTER – Långhuset och korsarmen har stickbågiga fönsteröppningar. Det romanska koret och gravkoret har rundbågiga fönsteröppningar. I öppningarna sitter mångspröjsade fönsterbågar av trä. Fönstersnickerierna är målade i ockragult utom på gravkoret där de är målade i engelskt rött. Solbänkarna är utförda av svartmålad plåt.
PORTALER OCH INGÅNGAR – Huvudingången i tornets västra fasad är placerad i en hög stickbågig dörröppning. I öppningen sitter kopparklädda ytterportar med gråmålad stående panel på insidan. Över porten sitter ett stickbågigt, småspröjsat fönster av trä, målat ockragult. En bred stentrappa leder upp till ingången. Trappräckets stolpar är murade, putsade och vitkalkade. Räcket är utfört av svartmålat smide.
Ingången till den norra korsarmen är placerad i en stickbågig dörröppning i den norra fasaden. I öppningen sitter en pardörr målad i ockragult utvändigt, grått invändigt. Dörrbladen är utvändigt klädda med profilerad panel i rombiskt mönster. Över dörren sitter ett rektangulärt, spröjsat överljusfönster.
TAKLAG OCH YTTERTAK – Långhuset, norra korsarmen och det romanska koret har sadeltak täckta med svartmålad plåt. Även sakristians pulpettak täcks av svartmålad plåt.
Gravkorets låga kupol är klädd med svartmålad plåt och kröns av en öppen lanternin med utsvängt tak och förgyllt kors. Vid nedre delen av kupolens takfall finns en gjutjärnsbalustrad med granater i hörnen.
Tornets tak består av en karnissvängd huv krönt av en sluten lanternin med spira. Tornhuven och spiran var troligen från början klädd med spån men är idag täckta med svartmålad plåt.
ÖVERSIKT – Kyrkorummet består av ett långhus med korsarm i norr och i öster ett långsmalt medeltida kor och högkor.
LÅNGHUS OCH KORSARM – Långhuset och norra korsarmen har skurade brädgolv. Innanför ingången från tornet ligger en gravhäll av grå kalksten infälld i golvet. Ytterväggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. Väggarna avslutas upptill av en profilerad list.
Kapprummet under orgelläktaren i väster är avskild från kyrkorummet av brädväggar av stående panel. Panelen är målad i brutet vitt. Läktarunderbyggnaden i korsarmens västra del avskiljs från kyrkorummet av brädväggar med en golvsockel av trä, Väggarna är målade i brutet vitt. Läktarunderbyggnaden innehåller bland annat förberedelserum och toalett.
Vid ingången från norr till den norra korsarmen sitter småspröjsade fönsterdörrar av trä. Till utrymmena i läktarunderbyggnaderna leder ramverksdörrar i trä med fyllningar av stående brädor. I den norra korsarmen finns två ljusgrått målade skåp för förvaring av inventarier.
Långhusets och norra korsarmens putsade, stickbågiga fönsteröppningar är försedda med ljust målade innanfönster. Långhuset och norra korsarmen täcks av mötande korgbågiga tunnvalv. Valvet i långhuset är något högre än valvet i korsarmen. Valven är putsade och avfärgade i brutet vitt.
KOR – Det romanska korets golv ligger ett steg över långhuset. Golvet är lagt med röda och grå kalkstensplattor med enstaka gravhällar infattade i golvet. Över nedgången till det Stedingkska gravkoret ligger en gråmålad brädlucka. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. På norra väggen finns rester kvar av 1625-års kalkmålningar. Triumfbågen är dekorerad i jugendstil i brun och violett färgställning. Målningarna utfördes 1912 av C R Forslund.
I norr leder en djup, rundbågig dörröppning in till sakristian. I söder finns en putsad, rundbågig fönsteröppning med ett ljusgrått målat innanfönster.
Koret täcks av ett putsat tunnvalv. Valvet har också dekorationsmålningar i samma stil som triumfbågen.
HÖGKOR – Högkoret i det Stedingkska gravkoret har ett golv av röda och grå kvadratiska kalkstensplattor lagda diagonalt. Golvet ligger ett steg högre än i det romanska koret. Väggarna är putsade. Nedre delen av väggarna är avfärgade i brutet vitt medan de övre delarna täcks av dekorativa målningar utförda av C R Forslund år 1912. Målningarna framställer växtslingor i gula, bruna och röda kulörer. Valvbågen mellan de två koren bärs upp av kopplade joniska kolonner.
De putsade, rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med rödmålade innanfönster. Fönstersmygarna täcks av kalkmålningar.
Högkoret täcks av ett putsat, åttasidigt klostervalv som är helt täckt av C R Forslunds kalkmålningar.
SAKRISTIA – Sakristian har ett såpat brädgolv. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. På sakristians norra vägg är ett enkelt altare placerat i den tidigare öppna spisen. I övrigt finns en del förvaringsskåp för inventarier i sakristian.
Vid ingången från koret sitter en kraftig, järnbeslagen plankdörr. Fönsteröppningen på den östra väggen är försedd med gråmålade järnluckor på insidan. I fönsteröppningen sitter gråmålade, spröjsade fönsterbågar av trä. I fönsternischen sitter ett kraftigt galler av smidesjärn.
Sakristian har ett platt, putsat innertak som är avfärgat i brutet vitt.
TORN OCH VINDFÅNG– Tornrummet i tornets bottenvåning har ett obehandlat brädgolv. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. På vardera sidan om ingången till långhuset leder svängda, obehandlade trätrappor upp till ingången till orgelläktaren. Trappans räcken är gråmålade.
I öster leder en grått målad pardörr till vindfånget innan kyrkorummet. Dörrbladen består av ramverk och släta fyllningar. I väster leder en gråmålad port ut till kyrkogården. Tornrummet täcks av ett platt, gråmålat brädtak med en lucka som leder upp till tornets övre plan.
Vindfånget mellan tornet och kyrkorummet är placerat i en bred, putsad valvbåge. Mot kyrkorummet i väster sitter småspröjsade fönsterdörrar av trä.
FAST INREDNING
ALTARE – Altaret i högkoret är utfört av brunmålat trä.
BÄNKINREDNING – Kyrkan har en öppen bänkinredning i X kvarter
Bänkinredningen är ådringsmålad i grönbeige kulör.
PREDIKSTOL – Predikstolen uppsattes 1804 och är placerad på långhusets södra sida i övergången mot det tidigare koret. Korgen har ett rundat, framskjutande mittparti. Korgen har kvar sin originalbemålning i porfyrimitation med förgyllda detaljer och lister och grissaillemålningar föreställande scener ur Jesu liv: Jesus vid 12 års ålder i templet och Kristus visande sig för lärjungarna i Emaus. Predikstolens ljudtak är runt, platt och kröns av ett förgyllt kors.
ORGEL – Orgeln byggdes ursprungligen 1830 av orgelbyggaren P Z Strand, Stockholm. Orgelverket ersattes 1912 och omdisponerades 1938 och 1957. 1980 byggdes orgelverket om av firman Åkerman & Lund och ansluter till den ursprungliga orgeln från 1830 och bevarat pipmaterial från denna ingår. Fasaden har synliga pipor. Mittpartiet kröns av en fronton och de två sidopartierna av förgyllda lagerkransar med korsade trumpeter. I mittpartiets centrum finns ett ovalformat parti krönt av förgyllda stjärnor. Orgeln är placerad på läktaren i långhusets västra del. Orgelfasaden är målad i ljust grått med förgyllda detaljer.
LÄKTARE – Kyrkan har två läktare, en i långhusets västra del och en i korsarmen i norr. Den västra läktaren fungerar som orgelläktare och tillkom 1804. Barriären har tre rektangulära fyllningar och den mittersta flankeras av något framskjutande partier dekorerade med förgyllda lyror. Den mittersta fyllningen har en målad inskription: Halleluja. I barriärens underkant finns ett tandsnitt. Läktaren vilar på kvadratiska pelare med enkla kapitäl. Pelarna är brunrött marmorerade. Barriären är målad i ljust grått med förgyllda detaljer.
Den norra läktarens barriär har 10 släta fyllningar med förgyllda listverk och vilar på kvadratiska pelare i samma färgsättning som ovan. Läktaren tillkom 1804 för att lösa utrymmesbristen i kyrkan. Läktarens golv är utfört med gradäng. På läktaren finns 13 bänkar på vardera sidan, original från 1804.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARE – I det romanska koret står ett fristående altarbord av trä som ritades av arkitekt Uno Söderberg år 2005. Altarbordet är målat i engelskt rött med förgyllda kanneleringar.
ALTARTAVLA – Altartavlan är en kopia av Louis Masreliez altartavla för Maria kyrka i Stockholm och föreställer Herdarnas tillbedjan. Den målades av Anna Ödman 1913. Tavlan är inramad med en kraftig omfattning i jugendstil och får därmed karaktär av altaruppsats.
ALTARRING – Kyrkan har en halvrund altarring som ansluter direkt mot vägg. Altarringens barriär är genombruten och är utförd med spjälor med joniska kapitäl. Stoppat knäfall och överliggare. Altarringen tillkom 1912.
DOPBORD – Kyrkans dopbord av trä är snidat omkring år 1700. Ett gossebarn bärs upp bordets skiva med plats för kyrkans dopskål från 1642.
NUMMERTAVLOR – Kyrkans två nummertavlor är placerade i ställ i form av bord, varav det ena bordet under en period har fungerat som dopbord. De rektangulära, svartmålade nummertavlorna omges av enkla, förgyllda ramar som upptill kröns av blad- och rankverk. Ställen är målade i rött och grönt.
PROCESSIONSKRUCIFIX – I kyrkans ägo finns ett processionskrucifix som är tillverkat i Limoges på 1100-talet. Idag återstår endast Kristusbilden, vars ena arm har brutits av och ersatts. Krucifixet har ursprungligen varit emaljerad i olika färger, varav mindre rester är bevarade.
TRIUMFKRUCIFIX – På långhusets södra vägg hänger ett triumfkrucifix från mitten av 1200-talet, troligen tillverkat i Mälardalen. Kristusfiguren är av ek, korset av furu med ändplattor av lövträ.
Fasadkulör (2011): Gul, Vit
Byggnadsdel (2011): Gravkor - Öster, Korsarm, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
År 1200-1249 Nybyggnad
Ett långhus av sten uppfördes väster om koret
År 1625 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Kyrkan utsmyckades med dekorationsmålerier. Donator Johan Kruse, Elghammar
År 1663 Fast inredning - bänkinredning
Åtgärder utfördes på bänkarna på norra sidan
Hantverkare - Snickare: Holger Snickare .
År 1672 Fast inredning - predikstol
En ny predikstol tillverkades
Hantverkare - Snickare: Olof Erichson .
År 1673 Underhåll
Yttertaket åtgärdades
År 1754 Underhåll - målningsarbete
Altaret, bänkinredningen och predikstolen ommålades. Donatorer Carl och Johan Winblad, Kleva
År 1794 Underhåll
Kyrkan reparerades. Väggar och tak reparerades
År 1804 Fast inredning - predikstol
En ny predikstol uppsattes i kyrkan
År 1804 Fast inredning - läktare
Läktare sattes upp i norra korsarmen och i långhusets västra del
År 1830 Fast inredning - orgel
Kyrkan fick en ny orgel
Orgelbyggare: Pehr Zacharias Strand
År 1912 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Koret och det Stedingkska gravkoret utsmyckades med dekorationsmålningar
Konstnär: Anna Ödman
År 1912 Fast inredning - orgel
Kyrkan fick ny orgel
År 1912 Fast inredning - predikstol
Predikstolen fick ny predikstolsfot
Konstnär: Carl R Forsslund
År 1912 Fast inredning - altarring
Kyrkan fick ny altarring
Konstnär: Carl R Forsslund
År 1938 Fast inredning - orgel
Orgeln ombyggdes och utbyggdes med tre stämmor
År 1957 Underhåll - port
Portarna kläddes med kopparplåt
År 1957 Ändring - tilläggsisolering
Vinden isolerades med stenullsmattor
År 1957 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning installerades
År 1957 Konservatorsarbeten
Kalkmålningarna rengjordes och fixerades
Konservator: Hjalmar Gustafsson
År 1957 Fast inredning - bänkinredning
Bänkarna byggdes om och försågs med bänkskärmar
År 1957 Fast inredning - orgel
Orgeln kompletterades med två stämmor
Orgelbyggare: Einar Berg
År 1980 Fast inredning - orgel
En ny orgel byggdes
År 1981 Underhåll - takomläggning
Kyrkans tak reparerades. Korets tak omlades. Yttertaken ommålades
År 1981 Teknisk installation - el
Kyrkans elinstallationer förnyades
År 1983 Underhåll - omputsning
Putsskador reparerades
År 1983 Underhåll
Schaktningsarbeten för nedläggning av dränering utföres
År 1986 Underhåll - exteriör
Kyrkans exteriör restaurerades.
Fasadernas yttersta spritputslager avlägsnades. Nytt ytskikt av spritputs påfördes.
Gravkorets slätputs lagades.
Fasaderna avfärgades.
Snickerier målades.
Yttertaken lagades.
Plåtarbeten lagades.
Tornet försågs med hängrännor och stuprör.
Vatten- och avloppsledning drogs in till kyrkan.
Ingången till den norra korsarmen anpassades för funktionshindrade.
Schaktningsarbeten utfördes på kyrkogården.
Arkitekt: Ture Jangvik
År 1993-1994 Specifika inventarier - textilskåp
Nytt skåp för liggande förvaring av kyrkans textilier placerades i den norra korsarmen
Arkitekt: Ture Jangvik
År 1998 Underhåll - exteriör
Kyrkans exteriör restaurerades.
Tornets plåttak omlades.
Sprickor och fuktskador på den norra korsarmen åtgärdades.
Entrétrappan omlades.
Snickerier målades.
Arkitekt: Birger Mejer
År 2000 Fast inredning - altare
Ett nytt fristående altare med tillhörande knäfall uppsattes i kyrkan
År 2006-2007 Teknisk installation - värme
Ett nytt uppvärmningssystem baserat på uppvärmning med bergvärme installerades
År 2006-2007 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Kyrkans tak ommålades. Det fabrikslackerade plåttaket blästrades innan ommålning
Lindgren, Mereth. (1983). Att lära och att pryda. Om efterreformatoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530-1630.
Andersson, Aron. (1942). Björnlunda kyrka, Sörmländska kyrkor 10.
Bergman, Mats. (1990). Björnlunda kyrka, Sörmländska kyrkor 10.
Schnell, Ivar. (1958). Björnlunda kyrka, Sörmländska kyrkor 10.
Redelius, Gunnar. (1968). Fornvännen : tidskrift för svensk antikvarisk forskning. Artikel Sörmländska kyrkor med långt kor.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin