Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Björnlunda kyrkomiljö ligger på en höjd högt i det omgivande öppna odlingslandskapet. Öster om kyrkan ligger Kyrksjön som under bronsåldern stod i förbindelse med Östersjön. Socknen består av omväxlande odlings- och skogsbygd på den södermanländska sjöplatån.
Kyrkan ligger väl synlig från landsvägen mellan Gnesta och Flen som passerar söder om kyrkomiljön. Björnlunda samhälle växte fram söder om kyrkan och landsvägen i samband med att Västra stambanan byggdes i mitten av 1800-talet.
I socknen finns över 1 500 kända fornlämningar, majoriteten på många och stora gravfält från yngre järnåldern. Det förekommer även spridda gravar, bland annat stora rösen, och mindre gravfält från bronsåldern och äldre järnåldern.
Söder om kyrkan ligger rödfärgade byggnader som används för församlingens verksamhet, bland annat den före detta kyrkvaktmästarbostaden. En allé förbinder kyrkan med prästgården söder om landsvägen.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkoanläggningens äldsta del, i sluttningen mot söder, omges av en kallmurad bogårdsmur. Längs bogårdsmuren växer en trädkrans av höga lönnar. Kyrkogårdens yngsta del, väster om kyrkan, omges av en granhäck. Längs häckens östra sträckning växer oxelträd. Mellan kyrkan och klockstapeln norr om kyrkan ligger kyrkogårdens minneslund, omgiven av en gärdsgård av trä.
Kyrkan är placerad på kyrkogårdens norra del. Ingången till kyrkogården är placerad mitt på bogårdsmurens södra sträckning. Från ingången leder en gång uppför sluttningen åt nordväst till trappan vid entrén i tornet. Kyrkogården är gräsbeväxt med grusgångar.
På den gamla delen av kyrkogården står gravvårdarna i rader utan häckar eller ramar. I sluttningen norr och söder om kyrkan finns en del äldre gravvårdar, varav en del är omgivna av smidesstaket. På yngre delen av kyrkogården är gravkvarteren symmetriskt anlagda och omges av raka grusgångar.
Gravkapellet nordväst om kyrkan uppfördes på 1930- eller 1940-talet efter ritningar av arkitekt Ove Leijonhufvud. I sydsluttningen omedelbart sydöst om kyrkan finns den Wattrangska gravkammaren. Klockstapeln norr om kyrkan är en öppen klockbock av trä med tre hjärtstockar, strävor samt ett korsande sadeltak med täckta gavlar.
KYRKAN – Björnlunda kyrka består av ett rektangulärt långhus, ett smalare och lägre romanskt kor som fogar samman långhuset och det Stedingkska gravkoret i öster, korsarm och sakristia i norr samt kraftigt torn i väster.
Kyrkan har en slätputsad sockel som är målad i gråsvart, undantaget gravkoret som har en sockel av röd huggen sten. Samtliga fasader förutom gravkorets är spritputsade med släta listverk kring bland annat fönster- och dörröppningar. Fasaderna är avfärgade gula och listverken vita. Gravkoret har slätputsade fasader med rusticerande hörnpilastrar och en dorisk fris. Väggfälten är avfärgade i en gulrosa kulör och pilastrarna i beigegrått.
Långhuset och korsarmen har stickbågiga fönsteröppningar. Det romanska koret och gravkoret har rundbågiga fönsteröppningar. I öppningarna sitter mångspröjsade fönsterbågar av trä. Fönstersnickerierna är målade i ockragult utom på gravkoret där de är målade i engelskt rött. Solbänkarna är utförda av svartmålad plåt.
Huvudingången i tornets västra fasad utförs av en hög stickbågig dörröppning med en kopparklädd ytterport. Över porten sitter ett stickbågigt, småspröjsat fönster av trä, målat ockragult. En bred stentrappa leder upp till ingången.
Ingången till den norra korsarmen är placerad i en stickbågig dörröppning i den norra fasaden. I öppningen sitter en pardörr målad i ockragult utvändigt.
Långhuset, norra korsarmen och det romanska koret har sadeltak täckta med svartmålad plåt. Även sakristians pulpettak täcks av svartmålad plåt. Gravkorets låga kupol är klädd med svartmålad plåt och kröns av en öppen lanternin med utsvängt tak och förgyllt kors. Vid nedre delen av kupolens takfall finns en gjutjärnsbalustrad med granater med brinnande lågor i hörnen.
Tornets tak består av en karnissvängd huv krönt av en sluten lanternin med spira. Tornhuven och spiran är täckta med svartmålad plåt.
I interiören har långhuset och norra korsarmen skurade brädgolv medan koret och högkoret har golv av kalkstensplattor. I golven finns ett antal gravhällar infällda. Ytterväggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. På det romanska korets norra vägg finns rester kvar av 1625-års kalkmålningar. Triumfbågen är dekorerad i jugendstil i brun och violett färgställning. Målningarna utfördes 1912 av C R Forslund. De övre delarna av högkorets väggar täcks av dekorativa målningar utförda av C R Forslund år 1912. Målningarna framställer växtslingor i gula, bruna och röda kulörer. Valvbågen mellan de två koren bärs upp av kopplade joniska kolonner.
Långhuset och norra korsarmen täcks av mötande korgbågiga tunnvalv. Valvet i långhuset är något högre än valvet i korsarmen. Valven är putsade och avfärgade i brutet vitt. Koret täcks av ett putsat tunnvalv. Valvet har också dekorationsmålningar i samma stil som triumfbågen. Högkoret täcks av ett putsat, åttasidigt klostervalv som är helt täckt av C R Forslunds kalkmålningar.
Läktare finns dels i långhusets västra del, dels i korsarmen. På korsarmens läktare från 1804 står sammanlagt 26 bänkar på läktargolvets gradäng. På läktaren i långhuset står kyrkans orgel.
Björnlunda kyrka uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft eller i början av 1200-talet. Kyrkan bestod då sannolikt av ett rektangulärt långhus och ett smalare, långsträckt kor i öster. Korets långsträckta form skulle kunna tyda på att det kan vara kyrkans äldsta byggnadsdel och att det från början varit fogat till ett långhus av trä.
Under 1300-talet förlängdes troligen långhuset med ca 7 meter åt väster. Under 1400-talet uppfördes ett västtorn i minst fyra våningar. Troligen uppfördes även sakristian och ett vapenhus framför sydportalen under detta århundrade. Sakristian hade från början ett valv som raserades vid uppförandet av det Stedingkska gravkoret.
År 1625 lät Johan Kruse på Elghammar måla hela kyrkans interiör. Förlaga för målningarna var den tyske mästaren Virgil Solis träsnitt från 1562. Under 1600-talets mitt uppfördes klockstapeln norr om kyrkan.
År 1660 restes tornets nuvarande tornspira av tornbyggaren Petter Gerlofsson från Nyköping. Under 1700-talet täcktes kyrkans långhus av tunnvalv av trä. År
1763-66 utvidgades kyrkan på grund av utrymmesbrist med en korsarm åt norr. Kyrkan reparerades år 1794-95 då även fönstren förstorades.
År 1801-04 restaurerades kyrkan och troligen revs vapenhuset framför sydportalen vid detta tillfälle. Samtidigt murades sydportalen igen och en ny västentré togs upp i tornets västra fasad. Läktarna i långhusets västra del och i norra korsarmen sattes upp tillsammans med den nya predikstolen.
Det Stedingkska gravkoret uppfördes 1839-41 i empirestil efter ritningar av arkitekt Fredrik Blom. Från början stod gravkoret oputsat. Sakristians valvhjässa kapades för att dess yttertak inte skulle konkurrera med det nybyggda koret. Delar av det medeltida koret revs för att ge gravkoret kontakt med kyrkorummet. I övergången mellan de två koren ställdes kopplade joniska kolonner för att bära upp valvbågen mellan de två rummen.
År 1912 genomfördes en invändig restaurering efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom, Stockholm. Vid restaurering förnyades i stort sett all inredning: bänkar, altarring och altaruppsats (1913). Det romanska korets och gravkorets väggar och valv dekorationsmålades av konstnär C R Forslund.
År 1957 restaurerades kyrkan igen. Interiören rengjordes och avfärgades, 1912- års dekormåleri konserverades och på väggarna i det medeltida koret återfanns fragment av kalkmålningar från 1625. Nya fönsterbågar med rökfärgat antikglas insattes, portarna bekläddes med kopparplåt, bänkarna ändrades och försågs med bänkskärmar och ny belysning anskaffades.
År 1986 och 1998 har kyrkans exteriör renoverats, vid det senaste tillfället omlades också tornets plåttak och sprickbildning och fuktskador i norra korsarmen åtgärdades.
År 2000 anskaffades ett nytt fristående altare och knäfall ritat av ARKSAM & Uno Söderbergs arkitektkontor.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Björnlunda kyrka med omgivande kyrkogård har ett mycket dominerande läge i det omgivande landskapet. Kyrkogårdens gravvårdsbestånd har en rik variation som speglar bygdens sociala differentiering över tiden.
Kyrkan som flera gånger har förlängts och förändrats har kvar sitt medeltida murverk och senmedeltida utsträckning med kraftigt torn i väster och smalare, långsträckt kor i öster. Korsarmen i norr visar på socknens befolkningsexpansion under 1700-talet.
Kyrkans exteriör domineras idag av det kraftiga tornet med sin 1600-tals spira samt det på 1800-talet uppförda Stedingkska gravkoret, ett av de sista gravkoren som uppfördes i landet. Gravkoret, ritat av tidens mest framstående arkitekt, Fredrik Blom, har en stram empireutformning. Den påminner om fältmarskalk greve Curt Bogislaus von Stedingk och Elghammar som socknens storgods.
Kyrkorummet präglas av den starka kontrasten mellan det medeltida kyrkorummets utsträckning, 1700-talets korsarm och tunnvalv samt 1800-talets, i empire utformade, gravkor med dekormåleri från 1912. Empirestilen dominerar kyrkans inredning med de kopplade joniska kolonnerna i övergången mellan kor och gravkor, predikstolen samt läktarna. Övrig inredning härrör framförallt från 1912-13 års restaurering.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - I kyrkans exteriör är flera epoker i kyrkans historia tydligt avläsbara; medeltiden genom långhusets, korets och tornets utsträckning, 1700-talet genom den på norra sidan tillfogade korsarmen samt 1800-talet genom gravkoret.
- Gravkoret hör till ett av 1800-talets förnämsta ifråga om arkitektonisk gestaltning. det ritades av tidens mest framstående arkitekt, Fredrik Blom, och är också ett personhistoriskt monument över fältmarskalk greve Curt Bogislaus von Stedingk.
- Interiörens välbevarade empireinredning.
- Dekormåleriet från 1912 är karaktäristiskt för det tidiga 1900-talets jugendutsmyckningar och är ett av få bevarade exempel inom länet.
- Kyrkans omfattande bänkinredning med ursprungliga bänkar från 1804 på korsarmens läktare är viktiga för upplevelsen av kyrkorummet.
- Kalkmålningar från 1625 kan finnas bevarade under nuvarande, invändiga ytskikt.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2011)
Kyrkoanläggningens äldsta del, i sluttningen mot söder, omges av en kallmurad bogårdsmur. Längs bogårdsmuren växer en trädkrans av höga lönnar. Kyrkogårdens yngsta del, väster om kyrkan, omges av en granhäck. Längs häckens östra sträckning växer oxelträd. Mellan kyrkan och klockstapeln norr om kyrkan ligger kyrkogårdens minneslund, omgiven av en gärdsgård av trä.
Kyrkan är placerad på kyrkogårdens norra del. Ingången till kyrkogården är placerad mitt på bogårdsmurens södra sträckning. Vid ingången sitter svartmålade järngrindar. Från ingången leder en gång uppför sluttningen åt nordväst till trappan vid entrén i tornet. Kyrkogården är gräsbeväxt med grusgångar och har flera stentrappor. Från söder finns även en körväg till gravkapellet och kyrkogårdens ekonomibyggnad, som ligger norr om minneslunden.
På den gamla delen av kyrkogården står gravvårdarna i rader utan häckar eller ramar. I sluttningen norr och söder om kyrkan finns en del äldre gravvårdar, varav en del är omgivna av smidesstaket. På yngre delen av kyrkogården är gravkvarteren symmetriskt anlagda och omges av raka grusgångar.
Gravkapellet nordväst om kyrkan uppfördes på 1930- eller 1940-talet efter ritningar av arkitekt Ove Leijonhufvud. Kapellet har en betonggjuten sockel och spritputsade fasader. På den östra gaveln finns en tjärad pardörr och ett åttakantigt fönster, målat ockragult. På den västra gaveln finns ett likadant fönster och en dörr ned till källaren. Kapellet täcks av ett svartmålat plåttäckt sadeltak. I sydsluttningen omedelbart sydöst om kyrkan ligger den Wattrangska gravkammaren.
Klockstapeln norr om kyrkan är en öppen klockbock av trä med tre hjärtstockar, strävor samt ett korsande sadeltak med täckta gavlar. Hjärtstockarna är spånklädda. Övriga delar av stommen är klädda med tjärade brädor. Taket är plåtklätt. På takets mitt sitter en plåtklädd träspira som i toppen har en järnstång med förgyllda klot, flöjel och stjärna. I klockstapeln hänger kyrkans två klockor.
Sörmländska kyrkor 10
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - BJÖRNLUNDA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1532, år 1900: 1907, år 1995: 1433
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen är belägen i den östra delen av sörmländska sjöplatån. Kyrkan ligger avskilt på en moränhöjd i odlingsmark några hundra meter väster om Kyrksjön.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett långhus, ett smalare, ursprungligt kor som ansluter till det nuvarande, polygonala koret i öster (von Stedingska gravkoret), sakristia och stor korsarm i norr samt torn i väster. I den nuvarande kyrkan ingår delar av en romansk kyrkobyggnad bestående av långhus och ett smalare, långsträckt kor. Enligt avbildning 1684 hade koret rak östvägg; då fanns också ett vapenhus i söder, förmodligen senmedeltida. Sannolikt under 1200-talets senare eller 1300-talets förra hälft förlängdes långhuset åt väster; sakristian torde härröra från 1300-talet. Det under nästföljande sekel uppförda tornet försågs med den nuvarande spiran 1660. Korsarmen i norr tillkom 1763-66. Åren 1839-41 revs korets östmur och det von Stedingska gravkoret uppfördes efter ritningar av Fredrik Blom; ursprungligen oputsat och med nygotiska detaljer.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan täcks av skilda sadeltak med undantag för gravkoret som har ett lågt kupolformat tak med lanternin. De putsade murarna genombryts av stickbågiga fönsteröppningar; ingång till det långsträckta kyrkorummet genom tornet i väster. Kyrkorummet täcks av trätunnvalv; i norra korsarmen och långhuset med korgbågig profil. Tak och väggmålningar i det äldre respektive nuvarande koret härrör från 1912 års renovering; på korets norra vägg finns även fragment av kalkmålningar från 1625. 1994 installerades en läktarunderbyggnad i norra korsarmen.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 1845 Ändring - Inhägnad, mur
Bogårdsmuren omlades
År 1932 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades åt väster
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1998 Nyanläggning - Minneslund
En minneslund anlades
Lindgren, Mereth. (1983). Att lära och att pryda. Om efterreformatoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530-1630.
Andersson, Aron. (1942). Björnlunda kyrka, Sörmländska kyrkor 10.
Bergman, Mats. (1990). Björnlunda kyrka, Sörmländska kyrkor 10.
Schnell, Ivar. (1958). Björnlunda kyrka, Sörmländska kyrkor 10.
Redelius, Gunnar. (1968). Fornvännen : tidskrift för svensk antikvarisk forskning. Artikel Sörmländska kyrkor med långt kor.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin