Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Gåsinge-Dillnäs socken består i sydöstra delen av öppen, bruten odlingsbygd på näsen mellan Storsjön och Klämmingen, i nordväst av smala dalgångsbygder i skogsmark. Socknen är rik på fornlämningar, bl a gravrösen och hällristningar från bronsåldern, gravfält från järnåldern, fornborgar och runstenar.
Gåsinge kyrka är uppförd på en långsträckt höjd omgiven av odlingslandskap i norr och Storsjön i söder. I anslutning till kyrkan finns gamla institutionsbyggnader som har inrymt funktioner med nära anknytning till kyrkan och dess administration, bl a kyrkskolan, lärarbostäder och klockarbostaden.
På kyrkbacken omedelbart sydost om kyrkogården ligger det tidigare tingshuset i Daga härad. Tingsplatsen flyttades till Gåsinge år 1591. Tingshuset i Gåsinge uppfördes under 1800-talet och användes av tinget fram till 1908.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården vid Gåsinge kyrka begränsas av en i huvudsak kallmurad bogårdsmur av natursten i söder, öster och väster. Vid gränsen mellan den gamla kyrkogården och den utvidgning som gjordes i norr år 1927 övergår bogårdsmuren i en gräsbevuxen sluttning. Utvidgningen begränsas av en låg, klippt häck. Innanför bogårdsmuren växer en trädkrans av lind, lönn och kastanj. Trappor av betong med svartmålade järnräcken leder mellan den gamla delen av kyrkogården och utvidgningen från 1927.
Kyrkogården är gräsbevuxen och indelad i kvarter med grusade gångar. Delar av gravkvarteren avdelas av låga häckar. Kyrkogården har ett för sörmländska mått rikt trädmaterial. Asklunden i kyrkogårdens norra del markeras av låga björkar, en låg häck och ett högt träkors.
I muren kring den gamla delen av kyrkgården finns tre ingångar, i söder, öster och väster. Grindstolparna vid ingångarna är uppförda av rött tegel på en sockel av natursten. Grindstolparna är avtäckta av ett tälttak med skivtäckning av kopparplåt. I öppningarna sitter svartmålade gallergrindar av järn.
Väster om kyrkan finns ett putsat bårhus, vilket uppfördes år 1927 efter ritningar av arkitekten Arre Essén. Omedelbart öster om bogårdsmuren står en timrad, rödfärgad förrådsbyggnad, ålder okänd. I kyrkogårdens nordöstra del finns ytterligare en förrådsbyggnad, uppförd på 1970-talet.
KYRKAN – Gåsinge kyrka består av ett enskeppigt långhus med ett tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och en sakristia i norr. Fasaderna framstår med oputsat naturstensmurverk. Yttertaket har skivtäckning av kopparplåt.
Kyrkan har ingen sockel. Kyrkans murverk är i huvudsak uppfört av natursten med rött tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Fasaderna framstår med fogat naturstensmurverk med putsade fönster- och dörromfattningar.
Långhuset har tre stickbågiga fönsteröppningar i söder och två i norr. Fönstren är uppdelade i sex lufter, avdelade med mitt- och tvärposter. Karmar och bågar är utförda av trä. Koret har två fönsteröppningar i samma utförande som i långhuset. I tornets södra fasad finns en låg, korgbågig fönsteröppning.
Kyrkans huvudportal i tornets västra fasad är utförd med putsad rustik. Portalen har en korgbågig dörröppning med en gjutjärnsgravhäll som insteg. I öppningen sitter en inåtgående, rakt avslutad pardörr med ett korgbågigt överljusfönster ovanför. Ingången i långhusets södra sida är placerad i en stickbågig, putsad nisch. Vid ingången sitter en utåtgående pardörr. Tornet har en korgbågig ljudöppning i varje väderstreck. På sakristians norra gavel finns en korgbågig dörröppning som leder in till sakristians vind.
Långhuset, koret och sakristian täcks av sadeltak med skivtäckning av kopparplåt med förskjutna tvärfalser. Tornet har en karnisformad huv med lanternin och spira. Huven och spiran har med skivtäckning av kopparplåt med förskjutna tvärfalser. Lanterninen är klädd med kopparplåt och har vitmålade brädluckor vid öppningarna. Spiran avslutas av ett kors med förgyllda klot på korsarmarna och en förgylld tupp överst.
Gåsinge romanska stenkyrka uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft. Kyrkan bestod sannolikt av ett långhus, ett smalare, rakt avslutat kor i öster och ett torn i väster. Under 1200-talet förlängdes koret åt öster och en sakristia uppfördes invid korets norra mur. Under 1400-talets andra hälft valvslogs kyrkorummet. Under samma period uppfördes troligen ett vapenhus vid kyrkans sydportal.
I slutet av 1600-talet förnyades kyrkans interiör. Predikstol och altarprydnad skänktes till kyrkan år 1672. Samma år utvidgades läktaren. Troligen fick kyrkan även ny bänkinredning vid samma tillfälle.
Åren 1779–82 genomgick kyrkan en omfattande om- och nybyggnad. Koret, sakristian och vapenhuset revs. Långhuset förlängdes i öster till mer än sin dubbla längd och försågs med ett tresidigt avslutat kor i öster och en sakristia i norr. Kyrkans huvudentré placerades i en nyupptagen ingång i tornets västra fasad. Fönstren i det medeltida långhusets södra mur förstorades och fick samma form som fönstren i den nyuppförda delen av kyrkan.
I början av 1800-talet ersattes kyrkans spåntäckning med tegeltäckning, undantaget tornet. Ytterligare ett fönster togs upp i långhusets norra fasad. I mitten av 1890-talet renoverades kyrkan invändigt. Bänkinredningen och altaruppsatsen ritades av arkitekten Fredrik Liljekvist, Stockholm. Vid denna restaurering ersattes tegeltäckning med rödmålad plåttäckning.
År 1946 renoverades kyrkans interiör och elektrisk uppvärmning installerades i kyrkan. Förrådsutrymmen på vardera sidan om vapenhusets mittgång revs och vapenhuset renoverades. Kyrkans bänkar omflyttades så att en fri entréplats skapades under orgelläktaren. Sakristian renoverades i sin helhet.
År 1957 restaurerades kyrkans exteriör. All puts på kyrkans fasader avlägsnades. Fasaderna sandblästrades och utlagades med kalkcementbruk. Trävirket konserverades. År 1959 ersattes yttertakets järnplåttäckning med kopparplåttäckning. År 2006–2007 installerades ett nytt uppvärmningssystem baserat på bergvärme i kyrkan.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Kyrkans exteriör karakteriseras sedan 1950-talet i första hand av fasadernas oputsade naturstensmurverk med vitputsade dörr- och fönsteromfattningar. Bortom denna idag dominerande prägel framträder kyrkans tidigare helhetsgestaltade, nyklassicistiska utformning som den hade från ombyggnaden 1779–82 till 1950-talet. Denna period karakteriseras av det tresidigt avslutade koret, de stickbågiga fönsteröppningarna, tornets rusticerade västportal och tornets svängda huv.
Kyrkorummet får sin prägel av mötet mellan 1400-talets valv i väster och 1700-talets gipsade tunnvalv i öster. Kyrkorummets inredning härrör i huvudsak från restaureringen 1895–96 efter arkitekten Fredrik Liljekvists ritningar, vilken därmed utgör ett tydligt avtryck i kyrkans byggnadshistoria. Vid denna restaurering tillkom bland annat bänkar och altarprydnad. Medeltida skulpturer samt predikstolen och den äldre altaruppsatsens ramverk, båda från 1670-talet, utgör ytterligare spår från kyrkans långa historia.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Det medeltida murverket i kyrkans torn och långhusets västra del samt den möjligen medeltida takstolen över samma del av långhuset utgör i sig omistliga historiska dokument.
- Kyrkans huvudsakliga 1700-tals prägel med tresidigt kor, stickbågiga fönster och rusticerade västportal. - Inredningen från 1890-talets vilken är mycket ovanlig i länet.
- Bänkarna på orgelläktaren.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2008)
Kyrkogården vid Gåsinge kyrka begränsas av en i huvudsak kallmurad bogårdsmur av natursten i söder, öster och väster. Vid gränsen mellan den gamla kyrkogården och den utvidgning som gjordes i norr år 1927 övergår bogårdsmuren i en gräsbevuxen sluttning. Utvidgningen från 1927 begränsas av en låg, klippt häck. Innanför bogårdsmuren växer en trädkrans av lind, lönn och kastanj. Trappor av betong med svartmålade järnräcken leder mellan den gamla delen av kyrkogården och utvidgningen från 1927.
Kyrkogården är gräsbevuxen och indelad i kvarter med grusade gångar. Delar av gravkvarteren avdelas av låga häckar. Kyrkogården har ett för sörmländska mått rikt trädmaterial. På kyrkogården växer, bl a hängbjörk. Asklunden i kyrkogårdens norra del markeras av låga björkar, en låg häck och ett högt träkors.
I muren kring den gamla delen av kyrkgården finns tre ingångar, i söder, öster och väster. Vid ingången från söder är grindstolparna uppförda av rött tegel på en sockel av natursten. Grindstolparna är avtäckta av ett tälttak. Taken har skivtäckning av kopparplåt och kröns av klotformade belysningsarmaturer. I öppningen sitter gallergrindar av järn. Vid ingången i väster, strax söder om bårhuset, har grindstolparna samma utförande, men med modernt tegel och utan belysningsarmatur. Vid ingången från öster är grindstolparna uppförda av rött tegel på en sockel av natursten. Grindstolparna är avtäckta av ett tälttak. Taken har skivtäckning av kopparplåt och kröns av klotformade belysningsarmaturer. I häcken kring utvidgningen från år 1927 finns det två ingångar, båda i väster. Båda har samma utförande som den västra ingången söder om bårhuset.
Vid den södra ingången till kyrkogården står två runstenar av röd sandsten, den ena hel och den andra fragmentarisk. Den första har legat som tröskelsten i kyrkans tidigare vapenhus och är därför relativt nött.
Väster om kyrkan finns ett putsat bårhus, vilket uppfördes år 1927 efter ritningar av arkitekten Arre Essén. Omedelbart öster om bogårdsmuren står en timrad, rödfärgad förrådsbyggnad, ålder okänd. I kyrkogårdens nordöstra del finns ytterligare en förrådsbyggnad, uppförd på 1970-talet.
Sörmlands museums arkiv
Sörmländska kyrkor 7 (1942, 1960, 1979, 2001)
Dag Forssblad, Inventeringen 2008
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - GÅSINGE
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1725, år 1900: 2066, år 1995: 1081
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Sammanslagen med Dillnäs 1941 (Gåsinge-Dillnäs församling).
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i den norra delen av sörmländska sjöplatån och utgör riksintresseområde tillsammans med Dillnäs, Frustuna och Kattnäs. Kyrkan har ett dominerande läge på en skogsklädd moränhöjd i odlingslandskapet norr om Gåsingeviken. Intill kyrkan ligger Gåsinge kyrkskola från 1905 och det gamla tingshuset, båda i Gåsingeby.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt avslutat korparti i öster, sakristia i norr samt torn i väster. Av den ursprungliga, förhållandevis stora romanska kyrkan kvarstår långhuset och det i förband murade tornet. Enligt avbildning från 1684 hade kyrkan ett smalare och osedvanligt långsträckt kor i öster. Kyrkans äldsta byggnadshistoria får betecknas som oviss. Möjligen hade koret förlängts redan under 1200- eller tidigt 1300-tal (jfr Runtuna). Alternativt utgjorde koret byggnadens äldsta del, vartill ett större långhus så småningom fogades i väster (jfr Kattnäs). På korets norra sida tillbyggdes sannolikt under 1200- eller tidigt 1300-tal en sakristia. Ett vapenhus uppfördes under senmedeltiden framför långhusportalen i söder. Kor, sakristia och vapenhus revs vid en större ombyggnad 1779-82. Kyrkan förlängdes mot öster till mer än sin dubbla längd och erhöll tresidig avslutning. Ny sakristia uppfördes.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Tornet, med de egendomliga stödmurarna som är uppmurade på långhusets västgavel, kröns av en lanterninprydd huv tillkommen vid ombyggnaden. Övriga tak är sadeltäckta. Det numera oputsade murverket genombryts av stickbågiga fönsteröppningar, vilka liksom huvudingången i väster tillkom på 1700-talet. Ingång även till korpartiet i söder. Interiören rymmer element från åtskilliga epoker från de medeltida skulpturerna till den öppna bänkinredningen från 1800-talets slut, men präglas främst av mötet mellan 1400-talsvalven i långhusets västra del och det ljusa, öppna östra partiet med trätunnvalvet i gips från 1700-talets ombyggnad. Den romanska dopfunten har repvulst och fyrkantig fot.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 1927 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades åt norr
Arkitekt: Arre Essén
År 1975-1989 Ändring
Dräneringsarbeten utfördes väster om kyrkan
År 1976 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades åt norr
Landskapsarkitekt: Lena Lindholm
Redelius, Gunnar. (1968). Fornvännen : tidskrift för svensk antikvarisk forskning. Artikel Sörmländska kyrkor med långt kor.
Berthelson, Bertil. (1942). Gåsinge kyrka, Sörmländska kyrkor 7.
Schnell, Ivar. (1960). Gåsinge kyrka, Sörmländska kyrkor 7.
Bergman, Mats. (1979). Gåsinge kyrka, Sörmländska kyrkor 7.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin