Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Tuna socken består av öppen obruten odlingsbygd längs Kilaån i norr och skogsbygd på Kolmården i söder. Sockennamnet Tuna innehåller ordet tun vars grundbetydelse är inhägnad.
I socknen finns ett stort antal fornlämningar, bl a rösegravar, skärvstenshögar och en hällristning från bronsåldern. Huvuddelen av fornlämningarna är dock knutna till 11 gravfält som i huvudsak är daterade till yngre järnåldern.
Tuna kyrka ligger inom ett område, Kiladalen (D55) som är av riksintresse för kulturmiljövården. Sockenkyrkorna med tillhörande prästgårdar och skolor anges i värdetexten vara en viktig del i uttrycket för riksintresset.
I kyrkans närhet finns ett antal byggnader som har inrymt funktioner med nära anknytning till kyrkan och dess administration. Sydost om kyrkan ligger den tidigare prästgården med tillhörande drängstuga och två bodar. Omedelbart öster om kyrkogården ligger den så kallade sockenstugan. Den uppfördes troligen under 1800-talet och har genom åren bland annat fungerat som klockarbostad, barnmorskebostad och kyrkvaktmästarbostad.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkoanläggningen vid Tuna kyrka består av en äldre del i anslutning till kyrkan och en utvidgning åt sydväst, utförd på 1920-talet. Kyrkan är uppförd i anläggningens västra del.
Den norra delen av kyrkogården omges av en kallmurad terrassmur i söder och sydväst. Övriga sidor avgränsas av låga häckar. Innanför avgränsningen är en del träd från en äldre trädkrans bevarade.
Den södra delen av kyrkogården omges av en låg granhäck i väster, norr och öster. I söder är kyrkogården öppen mot angränsande odlingsmark och Kilaån. Ingången flankeras av putsade, ljust gulkalkade grindstolpar med kopparplåtstäckta tälttak krönta av klot och kors.
Kyrkogården är gräsbevuxen med asfalterade gångar, undantaget en grusad gång till minneslunden på den södra delen av kyrkogården. Förutom låga häckar som avgränsar gravkvarteren på kyrkogårdens södra finns det få buskar och träd på kyrkogården.
På kyrkogårdens norra del står ett tidigare bårhus, troligen uppfört i mitten av 1900-talet. Byggnaden har en betonggjuten, svartmålad sockel. Fasaderna är murade, spritputsade och avfärgade i ljust gul kulör. Byggnadens sadeltak har spåntäckning med mönsterläggning i samma utförande som kyrkans sakristia och vapenhus.
KYRKAN – Tuna kyrka består av ett långhus, ett smalare och lägre, rakt avslutat kor i öster, sakristia i norr, vapenhus i söder och ett torn i väster. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i ljust gult med dörr- och fönsteromfattningar samt blinderingar i en slätputs sprutad med grängade färg/tunnputs. Sockeln är avfärgad i svagt rödrosa Kyrkans fasader är utsmyckade med vitputsade blinderingar i olika utföranden.
Långhusets och korets fönster är försedda med masverksfönster av svartmålat gjutjärn. I bågarna sitter olikfärgat fönsterglas. Även tornet har en fönsterbåge av svartmålat gjutjärn.
Huvudingången är placerad i vapenhusets södra fasad. I ingången sitter en brunmålad port bestående av fem breda plankor. Dörrbladet är på utsidan klätt med profilerad panel i fiskbensmönster. Ingången i tornets västra fasad är placerad i en murad, putsad portal som är utförd i nygotisk stil. I öppningen sitter en utåtgående brunmålad parport bestående av ramverk och släta fyllningar. Tornet har rundbågiga ljudöppningar i söder, väster och norr. I öppningarna sitter tjärade brädluckor.
Kyrkans långhus, kor, vapenhus och sakristia täcks av sadeltak klädda med mönsterlagt spån. Långhusets östra gavel kröns av en dekorativ smidesspira som är försedd med en flöjel med årtalet 1693. Tornet täcks av en åttasidig spira med skivtäckning av kopparplåt. Spiran kröns av ett gjutjärnskors.
Långhuset och koret har golv av kalksten med ett antal gravhällar infällda i golvet. Sakristian, vapenhuset och tornets bottenvåning har golv av mönsterlagt, rött tegel. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. I långhuset finns framtagna medeltida kalkmålningar i det östra valvet och på den östra väggen. Korets väggar och valv täcks av kalkmålningar från 1620-talet.
Tuna kyrka uppfördes troligen under 1200-talets andra hälft. Den bestod då sannolikt av ett rektangulärt långhus och smalare, lägre kor i öster samt sakristia i norr. Koret och sakristian valvslogs från början.
Under medeltiden försågs kyrkan med kalkmålningar, idag endast bevarade över triumfbågen mellan långhuset och koret. Under 1400-talet uppfördes ett vapenhus av tegel framför kyrkans sydportal.
I slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet slogs tegelvalv i långhuset och det tidigare trävalvet revs. Under 1600-talets första hälft försågs kyrkan med målningar av Peder Målare. Under århundradets andra hälft vidgades bland annat vapenhusets port och en ny altaruppsats och nya bänkar tillkom.
Under 1800-talets första hälft omlades kyrkans golv med äldre gravhällar från kyrkan och kyrkogården. Fasaderna som tidigare stått med teglet bart spritputsades och kyrkans fönsterbågar byttes ut mot nya i gjutjärn. År 1877 uppfördes västtornet av byggmästare C H Hallström. Samtidigt revs klockstapeln som då blev överflödig.
År 1898 upprättades ett restaureringsförslag av arkitekt Folke Zettervall som endast delvis genomfördes. Kyrkans orgelfasad samt en ny läktare i jugend/nygotik tillkom tillsammans med en ny öppen bänkinredning. Korets valvmålningar knackades fram och retuscherades.
År 1934 togs ytterligare kalkmålningar fram i koret och predikstolen målades om. I början av 1940-talet genomfördes en restaurering med syftet att återskapa delar av den äldre inredningen. Förslaget upprättades av arkitekt Ove Leijonhufvud. En ny sluten bänkinredning efter äldre förlaga, en ny altarring samt en ny läktarbarriär tillkom. Vapenhusets golv lades om med tegel och kalkstenen användes i kyrkorummet. År1949 avlutades orgelfasaden och ett nytt orgelverk med återanvändande av fyra äldre stämmor byggdes.
År 1967 putslagades fasaderna och avfärgades i gul kulör med vita omfattningar och blinderingar. Sockeln målades grå, taket tjärströks och fönsterbågarna målades svarta.
År 1972 togs ytterligare kalkmålningar fram. Altaruppsatsen konserverades och placerades på altaret sedan fönstret i korets östra mur satts igen. En ny öppen altarring och en ambo inskaffades. Den gamla altarringen sattes tillbaka i början av 1980-talet.
År 1995 restaurerades kyrkans fasader och korets östra fönster togs åter upp. År 2004 restaurerades vapenhusets interiör och försågs med ett förberedelserum och RWC.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING
Kyrkan har kvar sitt medeltida murverk och sin senmedeltida utsträckning med undantag av det senare tillkomna tornet. Relativt ovanligt för landskapet är murverket av tegel och de med murarna samtida valven i kor och sakristia. Kyrkan har i sin exteriör en för det sena 1800-talet tidstypisk stilblandning av nyklassicism och nygotik mot vilken det mönsterlagda spåntaket kontrasterar.
Kyrkorummet har en senmedeltida prägel med rikt artikulerade valv, kraftig triumfbåge samt medeltida kalkmålningar. Karaktärsskapande är också kalkmålningarna från 1620-talet, vilka är typiska för Södermanland. Bevarade medeltida kalkmålningar över kyrkans triumfbåge är mycket ovanliga i Södermanlands län medan målningar i renässansstil finns i flera av landskapets kyrkor.
Kyrkorummets nuvarande inredning och färgsättning härrör i huvudsak från restaureringar under 1900-talet, 1941-43 och 1972, och utgör ett vittnesbörd om sin tids syn på bevarandeideologi och gestaltning av ny inredning i äldre kyrkorum.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan är ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden med sitt murverk av tegel och invändiga kalkmålningar och utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkans exteriör är välbevarad sedan 1800-talet och utformad i en tidstypisk blandning av nyklassicism och nygotik.
- Det mönsterlagda spåntaket är ett av få i landskapet.
- Bevarade mer eller mindre orörda triumfbågar är relativt ovanliga i länet. - Den bevarade medeltida kalkmålningen på väggen ovanför kyrkans triumfbåge är mycket ovanlig för landskapet. - Kalkmålningarna från tidigt 1600-tal är representativa för Södermanland och Närke och torde höra samman med Hertig Karls byggnadsverksamhet på Gripsholms slott, Nyköpingshus samt Örebro slott. Landet i övrigt är relativt fattigt på kyrkomålningar från denna period.
- Kyrkogårdsutvidgningen åt sydväst planlades ursprungligen av Ester Claesson, Sveriges första kvinnliga trädgårdsarkitekt. Framtida åtgärder bör ta sin utgångspunkt i ursprungliga planer för kyrkogården.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Vapenhus - Söder
Inventeringsår (2010)
ÖVERSIKT – Tuna kyrka består av ett långhus, ett smalare och lägre, rakt avslutat kor i öster, sakristia i norr, vapenhus i söder och ett torn i väster. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i ljust gult med dörr- och fönsteromfattningar samt blinderingar i slätputs Kyrkans sadeltak är spånklädda medan tornspiran har skivtäckning av kopparplåt.
FASADER – Kyrkans fasadputs går ned i mark och sockeln är enbart markerad genom avfärgning i en från fasadfärgen avvikande kulör, svagt rödrosa. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i ljust gult med dörr- och fönsteromfattning samt blinderingar i slätputs och sprutade med en vit grängad färg/tunnputs.
Kyrkans fasader är utsmyckade med vitputsade blinderingar i olika utföranden. Långhusets östra gavel är försedd med en latinskt korsformad blindering och korets gavel med en rund blindering. Vapenhusets gavel är utsmyckad med en rund blindering som omsluter ett grekiskt kors samt en korsbågefris.
Tornets fasader avdelas av två släta, horisontella lister. Upptill avslutas tornets fasader av en utkragad taklist.
FÖNSTER – Långhuset har fyra fönsteröppningar, två i söder och två i norr, och koret har två fönsteröppningar, en i söder och en i öster. Sakristian har kvadratiska fönsteröppningar i norr och öster. Tornet har en rund fönsteröppning i väster.
I långhusets och korets fönster sitter masverksfönster av svartmålat gjutjärn. I bågarna sitter olikfärgat fönsterglas. Även tornet har en fönsterbåge av svartmålat gjutjärn. Solbänkarna är avtäckta med svartmålad plåt.
I sakristians enluftsfönster sitter kopplade fönsterbågar. Karmar och bågar är av trä. Fönstren är försedda med fönsterluckor. Snickerierna är svartmålade. Fönsterblecken är utförda i kopparplåt.
PORTALER OCH INGÅNGAR – Huvudingången är placerad i vapenhusets södra fasad. Ingången är placerad i en stickbågig dörröppning. I öppningen sitter en inåtgående port. Dörrbladet består av fem breda plankor som hålls samman av två tvärslår. Dörren är upphängd på bandgångjärn. Dörrbladet är på utsidan klätt med profilerad panel i fiskbensmönster. Porten är brunmålad. Till ingången leder en trappa och ramp i grå granit och räcken i svartmålat järn.
Ingången i tornets västra fasad är placerad i en murad, putsad portal som är utförd i nygotisk stil. Portalen är avtäckt med kopparplåt och kröns av ett kors i samma material. I öppningen sitter en utåtgående parport. Dörrbladen består av ramverk och släta fyllningar. Porten är brunmålad på utsidan, plåtklädd och gråmålad på insidan.
ÖVRIGA ÖPPNINGAR – Tornet har rundbågiga ljudöppningar i söder, väster och norr. I öppningarna sitter tjärade brädluckor. I korets östra fasad finns en rundbågig ljusöppning in till kyrkans vind. Ljusöppningen täcks av ett nät.
TAKLAG OCH YTTERTAK – Kyrkans långhus, kor, vapenhus och sakristia täcks av sadeltak. Torhuven har en åttasidig spira med skivtäckning av kopparplåt. Spiran kröns av ett gjutjärnskors.
Sadeltaken är klädda med mönsterlagt spån. På långhusets och korets tak är spånen lagda som mötande trianglar med näbbspån och spån med rak avslutning nedtill. På vapenhuset och sakristian har spånen spetsig avslutning nedtill undantaget var fjärde rad där spånen har rak avslutning nedtill. Långhusets östra gavel kröns av en dekorativ smidesspira som är försedd med en flöjel med årtalet 1693.
Vapenhuset, koret och sakristian har svartmålad nockplåt och tjärade vindskivor. Takfallen är försedda med hängrännor och stuprör av kopparplåt. Vapenhusets och sakristians stuprör är placerade i de inre hörnen mot kor och långhus.
ÖVERSIKT – Tuna kyrka består av ett långhus, ett lägre, smalare kor i öster, sakristia i norr, vapenhus i söder och ett torn i väster.
LÅNGHUS – Långhuset har ett golv av röd, gråröd och grå kalkstensplattor. I golvet är enstaka gravhällar infällda. Bänkkvarteren har lackerade brädgolv och boasering längs ytterväggarna. Väggarna i övrigt är putsade och vitkalkade med undantag för den östra väggen, över triumfbågen, som är dekorerad med kalkmålningar från 1300-talet. Målningarna framställer apostlarna Paulus och Petrus på vardera sidan om en Veronika-duk omgiven av en gotisk ram av liljor.
Långhuset har fyra, djupa fönstersmygar, två i söder och två i norr. Smygarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. Fönstren är försedda med gråmålade innanfönster med klarglas. I långhusets sydvästra del leder en djup, putsad dörröppning till vapenhuset. Under orgelläktaren leder en trappa av kalksten till en stickbågig dörröppning in till tornrummet.
Orgelläktaren i långhusets västra del vilar på sex kvadratiska pelare målade i grågrönt med kapitäl i röd marmorering. Läktarens undersida är målad i brutet vitt. Läktarbarriären består av ramverk och släta fyllningar. Ramverket är målat i grå kulörer. Fyllningarna är marmorerade i grå och röda kulörer. Överliggaren är målad i en rödbrun kulör. Orgelläktaren har ett obehandlat brädgolv.
Långhuset är välvt med två stjärnvalv. Valvet över den västra travén är av en typ som brukar benämnas Sturestjärna. Namnet härrör från Sten Sture d ä (riksföreståndare 1470–97, 1501–03). Valvtypen dateras i allmänhet till 1470–1520. Valvet över den östra travén är av en typ som brukar benämnas Storkyrkostjärna. Namnet härrör från valven i Storkyrkan i Stockholm som påbörjades i slutet av 1470-talet.
Valvribborna har en femsidig profil och är ornerade med ”kvistar”. Pelarkapitälen är dekorativt utformade genom murning med valvtegel. Gördel- och sköldbågar samt valvribbor utgår från korets hörn och mitt på långsidorna. Valven är putsade och avfärgade i brutet vitt. Den östra valvhjässan är dekorerad med kalkmålningar i form av blomrankor.
KOR – Korets golv ligger ett steg högre än långhusets golv. Golvet är lagt med röda, rödgrå och grå kalkstensplattor i olika format med en fris av kvadratiska, grå kalkstensplattor mot långhuset. I golvet är ett antal gravhällar av kalksten från 1600- och 1700-talen infällda. Innanför altarringen är golvet lagt med kvadratiska, grå kalkstensplattor.
Väggarna är putsade och försedda med en avfärgad bröstning i brutet vitt nedtill. Övriga delar av väggarna och valvet täcks av kalkmålningar från 1620-talet. Målningarna anses vara utförda av målaren Peder, som även utsmyckade kyrkorna i Bergshammar, Bälinge och Tystberga. Väggmålningarna framställer bland annat hur Josef sänks i brunnen av sina bröder, Jungfru Maria med bebådelsens ängel och de fyra evangelisterna.
Koret har en djup, rundbågig fönstersmyg i söder. Innanfönstret har samma utförande och färgsättning som i långhuset. I norr leder en stickbågig dörröppning till sakristian.
Koret täcks av ett åttdelat kryssvalv. Sköldbågar utgår från korets hörn och valvribborna från korets hörn och mitt på sidorna. Valvet är putsat och täckt med kalkmålningar som framställer bland annat Kristus och Paulus, Johannes med giftbägaren och Judas Taddeus.
SAKRISTIA – Sakristian har ett golv av rött, rektangulärt tegel i mönsterläggning och med fris mot väggarna. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. Sakristian har två djupa, stickbågiga fönstersmygar, en i öster och en i norr. I båda fönstren sitter kraftiga, svartmålade galler av smidesjärn innanför fönsterkarmen. Fönstersnickerierna är gråmålade invändigt.
I söder leder ett trappsteg av tegel till en stickbågig dörröppning till koret. I öppningen sitter en kraftig port utförd av stående plankor, plåtklädd mot sakristian. Dörren är svartmålad.
I den västra väggens södra del leder en rundbågig dörröppning till trappan till predikstolen. I dörröppningen sitter en svartmålad, plåtklädd dörr. Trappan är utförd av tegel och trä. Trapputrymmets väggar och tak är putsade och avfärgade i brutet vitt. På ytterväggen sitter en ledare av svartmålat järn.
Sakristian täcks av ett putsat ribbkryssvalv som är avfärgat i brutet vitt. Utmed sakristians västra vägg finns förvaringsskåp för bland annat hängande förvaring av kyrkans textilier. Under det östra fönstret finns en enkel piscina.
VAPENHUS – Vapenhuset har ett golv av rött, rektangulärt tegel i mönsterläggning. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt. I söder leder huvudingångens port till kyrkogården. I norr leder en korgbågig dörröppning till långhuset. I öppningen sitter en pardörr. Dörrbladen är klädda med stående, profilerad panel mot vapenhuset medan de är släta mot kyrkorummet. Dörrsnickerierna är brunlaserade. Vid dörren ligger ett insteg av kalksten. Vapenhuset har ett platt, gröngrått laserat brädtak.
I vapenhusets sydvästra och sydöstra hörn är inrett förberedelserum respektive RWC. Mot vapenhuset är väggarna utförda med en enkel sockel samt klädda med stående panel. Dörrarna är utförda som ramverksdörrar med släta fyllningar. Snickerierna är gråmålade. Invändigt har de två rummen samma golv som vapenhuset i övrigt. Ytterväggarna är putsade och vitmålade medan väggarna mot vapenhuset är skivklädda och gråmålade. Rummen har platta, gråmålade brädtak.
TORN – Tornrummet i tornets bottenvåning har ett golv av mönsterlagt tegel i gången och av kalksten i anslutande förrådsutrymmen och framför dörren till kyrkorummet. Väggarna är putsade och avfärgade i brutet vitt.
I väster leder en trappa av kalksten till tornets ingång från kyrkogården. I ingången till kyrkorummet i öster sitter en inåtgående pardörr. Dörrbladen består av ramverk och tre speglar. Dörren är gråmålad mot kyrkorummet, grå med ljust rosa ram mot tornrummet.
I norr och söder leder enkeldörrar till el-central, förrådsutrymmen respektive trappan till orgelläktaren. Dörrarna har samma utförande och färgsättning som pardörren till kyrkorummet. Taket i tornrummet är putsat och vitkalkat.
Trätrappan till orgelläktaren och tornets övre plan löper längs med tornets norra vägg. Tornets första våningsplan har ett lackerat brädgolv. Ytterväggarna är putsade och vitkalkade medan väggen mot orgelläktaren i öster är skivklädd och vitmålad. I den östra väggen finns ett runt gjutjärnsfönster och i väggen mot läktaren sitter en brunmålad fönsterbåge av trä.
Vid ingången till orgelläktaren sitter en ramverkdörr med fyra speglar. Dörren är på utsidan målad i samma kulörer som dörrarna i tornets bottenvåning. På insidan är den målad i ljust grått. En obehandlad trätrappa leder vidare upp till tornets andra våningsplan, via ett halvplan med förvaringsskåp och ingång till kyrkans vind.
Tornets andra våningsplan, klockstolsvåningen, har ett brädgolv som är belagt med masonit. Väggarna är putsade, varav den östra väggen till stora delar utgörs av långhusets spritputsade och vitkalkade gavel. Nära den tidigare gavelspetsen finns en slätputsad blindering i form av ett kors. Rummet har ljudöppningar i tre väderstreck. En trappa leder vidare upp till tornspiran.
FAST INREDNING
ALTARE – Altaret är murat med rött tegel och har en altarskiva av grå kalksten med fem konsekrationskors. Framför altaret finns en brunlaserad plattform av trä.
ALTARTAVLA – Altartavlan från 1600-talets slut omges en kraftig ram som är arkitektonisk uppbyggd med skulpturer och kolonner. Ramen är marmorerad i svart och rött. Målningen framställer Kristi förklaring.
ALTARRING – Altarringen tillkom vid restaureringen 1943. Vid restaureringen 1972 ersattes den med en ny men togs åter till nåder och ombyggdes något år 1982. Altarringen är femsidig och har en delvis genombruten barriär. Knäfallet är klätt med ett ljust tyg och sockeln är marmorerad i grå och gröna kulörer. Stommen är rött marmorerad medan speglarna är marmorerade i gult, grått och rött med rödmålade lister och grå ramar. Överliggaren är målad i rödbrunt.
BÄNKINREDNING – Kyrkan har en sluten bänkinredning fördelat på tre bänkkvarter, ett i norr och två i söder. Bänkinredningen härrör från restaureringen 1943 då bevarade delar av bänkinredningen från 1662 användes som förlaga. Bänkskärmar och bänkdörrar består av ramverk och släta fyllningar med profilerade listverk. Bänkarnas gavlar är släta.
Bänkinredningens gavlar, dörrar och skärmar är målade i grå och röd marmorering. Sockeln är svartmålad, överliggaren grå. Invändigt är bänkinredningen målad i grågrönt.
PREDIKSTOL – Predikstolen från år 1849 är ritad av arkitekt Georg Th. P. Chiewitz. Den består av en femsidig korg med gråmålat ramverk, gröngrå fyllningar och förgyllda dekorationer. Nedgången till sakristian omges av en rikt utsmyckad portal i samma kulörer. På predikstolen sitter ett timglas från omkring år 1700.
ORGEL – Orgeln byggdes 1949 av A Mårtensson i Lund. Den infogades i den rikt snidade orgelfasaden i jugendstil från 1901. Orgelfasadens ursprungliga färger togs bort 1949 och fasaden har stått trären sedan dess.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARSKÅP – Ett Mariaskåp av ek är uppsatt på långhusets norra vägg. Det föreställer den sittande Madonnan och är troligen tillverkat i Nordtyskland under andra hälften av 1400-talet.
DOPFUNT – Dopfunten från 1949 är huggen i grå kalksten.
KORORGEL – Kororgeln är tillverkad av Grönlunds och är placerad i långhusets sydöstra hörn. Orgelhuset är målat i grå, blå och rödbruna kulörer.
KYRKKLOCKOR – Kyrkans två klockor hänger bredvid varandra i en klockstol av trä placerad i tornet, storklockan i väster och lillklockan i öster. Båda klockorna göts 1916 av Bergholtz & Co i Stockholm.
NUMMERTAVLA – Kyrkan har en vägghängd nummertavla placerad på den norra väggen, invid predikstolen. Den rektangulära tavlan är svartmålad och försedd med en enkel, guldbronserad ram.
Fasadkulör (2010): Gul, Vit
Byggnadsdel (2010): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Vapenhus - Söder
År 1250-1299 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och sakristia
År 1300-1325 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kyrkan utsmyckades med kalkmålningar.
År 1500-1525 Valvslagning
Kyrkans långhus valvslogs.
År 1575-1599 Valvslagning
Koret valvslogs.
År 1600-1625 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kyrkan utsmyckades med nya kalkmålningar, bland annat föreställande Yttersta domen.
Konstnär - Dekormålare: Peder Målare .
År 1662 Fast inredning - bänkinredning
Kyrkan fick en ny sluten bänkinredning. Skänkt av Maria Elisabeth Kurtzel, Berga gård
År 1675-1699 Specifika inventarier - altartavla
Kyrkan fick en ny altartavla.
År 1690-1691 Underhåll
Sakristian reparerades och rappades in- och utvändigt.
År 1694 Underhåll - exteriör
Kyrkan rödfärgades.
Taket belades med nytt spån.
Två flöjlar sattes upp på kyrkans gavlar.
Hantverkare - Plåtslagare: Michael Behem, kopparslagare, Nyköping
Hantverkare - Smed: Wilhelm Smed, mäster, Nyköping .
År 1765 Fast inredning - läktare
En läktare uppfördes i kyrkans västra del. Barriären smyckades med bilder av Kristus, evangelisterna samt apostlarna.
År 1810-1819 Underhåll - exteriör
Kyrkans fasader rappades.
År 1826 Fast inredning - predikstol
Kyrkan fick en ny predikstol, placerad på södra väggen.
År 1831 Fast inredning - orgel
Kyrkans första orgel placerades på läktaren.
Orgelbyggare: J Eberhard
År 1849 Underhåll
Kyrkan restaurerades. Dörren mellan sakristian och predikstolen järnbeslogs
Arkitekt: Georg Theodor Policron von Chiewitz
År 1849 Fast inredning - predikstol
En ny predikstol tillverkades. Predikstolens läge ändrades från den södra muren till långhusets nordöstra hörn med ingång från sakristian.
Arkitekt: Georg Theodor Policron von Chiewitz
År 1860 Ändring - ombyggnad, fönster
Ändring - ombyggnad, fönster - Kyrkan försågs med nya gjutjärnsfönster.
År 1896 Teknisk installation - värme
Två värmeugnar från Ebbes bruk, Huskvarna, uppsattes i koret.
År 1900-1901 Underhåll
Kyrkan restaurerades
Arkitekt: Folke Zettervall
År 1900-1901 Fast inredning - läktare
Kyrkans gamla läktare revs och en ny byggdes i nygotik och jugend
Arkitekt: Folke Zettervall
År 1900-1901 Fast inredning - bänkinredning
Kyrkan fick en ny öppen bänkinredning.
Arkitekt: Folke Zettervall
År 1900-1901 Fast inredning - orgel
Kyrkans gamla orgel revs. En ny orgel byggdes
År 1900-1901 Arkitekturbunden utsmyckning
Valvmålningar togs fram.
Arkitekt: Folke Zettervall
År 1916 Specifika inventarier - kyrkklocka
Kyrkans två klockor omgöts.
År 1941-1943 Fast inredning - läktare
En ny läktarbarriär ersatte barriären från 1901.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1941-1943 Teknisk installation - värme
Elektrisk uppvärmning installerades och ersatte kaminerna från 1896.
År 1941-1943 Fast inredning - bänkinredning
Kyrkan fick ny sluten bänkinredning, skapad efter en äldre förlaga.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1941-1943 Fast inredning - altarring
En altarring sattes in I koret.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1949 Fast inredning - orgel
En ny orgel med fyra äldre stämmor byggdes bakom befintlig fasad. Fasaden gjordes trären.
År 1949 Specifika inventarier - dopfunt
Kyrkan försågs med en ny dopfunt av kalksten.
År 1951 Underhåll
Kyrkans spåntak lades om.
Vapenhuset restaurerades. Yttertaket lades om med sågat stavspån. Takstolar och takbotten byttes.
Vapenhusets gamla innertak ersattes med ett nytt. Innertaket höjdes med ca 60 cm.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1952 Underhåll - exteriör
Tornets fasader restaurerades.
År 1952-1955 Fast inredning - port
Nya innerdörrar sattes in i portalen mellan långhuset och vapenhuset.
Arkitekt: Ove Leijonhufvud
År 1967 Underhåll - exteriör
Kyrkans exteriör restaurerades.
År 1972 Konservatorsarbeten
Altartavlan från 1600-talet restaurerades och placerades åter på altaret.
Kalkmålningarna rengjordes med degrullning (gomma pane).
Det medeltida teglet togs fram. Ett podium av tegel uppfördes kring altaret.
Kyrkans Mariaskåp från 1400-talet konserverades och återfördes till kyrkan. Skåpet placerades på ett podium invid triumfbågens södra murpelare.
Kalkmålningar påträffades i långhusets östra valv. Dessa togs fram tillsammans med målningar på långhusets östra gavel.
Byggmästare: Nils Stålberg
Konservator: Peter Tångeberg
Konservator: Ragnar Flood
Arkitekt: Ture Jangvik
År 1972 Fast inredning - altarring
En ny altarring tillverkades
Arkitekt: Ture Jangvik
År 1980 Konservatorsarbeten
Altaret uppvisade vittringsskador på tegel och lösa fogar.
Konservator: Tord Andersson
År 1981-1982 Fast inredning - orgel
En korogel inköptes och placerades på Mariaskåpets plats.
Mariaskåpet flyttades till den norra väggen.
År 1982 Fast inredning - altarring
Altarringen från 1972 ersattes med altarringen från 1943.
År 1984 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Toaletten i tornets bottenvåning ombyggdes
Okänd: David Lundberg
År 1987 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Ledstänger av järn placerades på vardera sidan om ingången till vapenhuset.
Hantverkare - Smed: Arthur Olander, Bergshammar
År 1995 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Toaletten i tornets bottenvåning ombyggdes.
Okänd: David Lundberg
År 1995 Underhåll - exteriör
Kyrkans exteriör renoverades.
Fasaderna putslagades och avfärgades.
Sockeln avfärgades med KC-färg.
Taket tjärades och plåtarbeten målades.
Rötskadade delar av gaveltakstolen byttes ut.
Okänd: David Lundberg
År 1995 Ändring - ombyggnad, fönster
Ändring - ombyggnad, fönster - Korets östra fönster togs upp
Okänd: David Lundberg
År 1996-1997 Underhåll - takomläggning
Tornspirans och västportalens kopparplåt lades om.
År 2004 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Vapenhusets interiör renoverades.
En handikappanpassad toalett och ett förberedelserum inreddes på vardera sidan om ingången i söder.
Ingången till vapenhuset tillgängliggjordes med en ny trappa och en ramp.
Arkitekt: Björn Norman
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Lindgren, Mereth. (1983). Att lära och att pryda. Om efterreformatoriska kyrkmålningar i Sverige cirka 1530-1630.
Ångström, Inga Lena. (1992). Altartavlor i Sverige under renässans och barock. Studier i deras ikonografi och stil 1527-1686.
Andersson, Aron. (1944). Tuna kyrka, Sörmländska kyrkor 31.
Schnell, Ivar. (1973). Tuna kyrka, Sörmländska kyrkor 31.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin