Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN – Kyrkan med de två gravkoren och klockstapel ligger innanför en stenmur. Enstaka träd finns på kyrkogården, som är gräsbelagd och har några grusgångar. En stuga för fattiga uppfördes i nordväst 1658 och tjänade som sockenstuga från 1759. Den används som materialbod och ligger mellan en granhäck och ett järnstaket med två putsade grindstolpar.
I söder ansluter f d skola och bostadshus på ett naturligt sätt och bidrar till att stärka hela kyrkomiljön.
KYRKOANLÄGGNINGEN – Kyrkogården har karaktär av naturtomt med berg i dagen, men är också anlagd med gräsmattor i väster och söder. En solvisare står i söder på en träpelare. En gångväg löper diagonalt från von Rosens gravplats i väster och med riktning mot von Rosens gård Hedenlunda, som skymtar i nordost. I väster finns släkten Falkenbergs gravvårdar innanför ett järnstaket.
KYRKAN – Kyrkan, som sannolikt tillkom i mitten av 1200-talet, bör från början ha bestått av ett rektangulärt långhus med lägre och smalare kor i öster. Dess nuvarande form har tillkommit genom flera om- och tillbyggnader, varav en betydande påbörjades på 1620-talet av Erik Ryning och hans hustru Maria E. Kurtzel. Då revs den romanska östgaveln och det tresidiga koret uppfördes. 1655 revs en gammal tornmur och kyrkan förlängdes åt väster. Vidare tillkom det Ryningska gravkoret för familjen på Lagmansö, liksom sandstenportalerna till kyrkans båda ingångar. Lagmansö är den mest betydande gården i socknen. Klockstapeln placerad sydväst om kyrkan tillkom 1653-54. Ett andra gravkor uppfördes 1691-1719, öster om det Ryningska, för ägarfamiljen till Hedenlunda herrgård vid Hedenlundasjön. Den gamla sakristian revs 1775 i norr och en korsarm uppfördes för sakristia och läktare.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Kyrkan med de två gravkoren och klockstapel ligger innanför en stenmur med tillhörande järnstaket ovanpå. Två grindar mellan huggna granitstolpar finns i väster. Enstaka träd finns kvar av en trädkrans. Granhäckar finns i nordväst och sydväst.
De röda byggnaderna i söder ansluter på ett naturligt sätt och bidrar till att stärka hela kyrkomiljön. I nordväst ligger en materialbod intill järnstaket med två putsade grindstolpar.
Kyrkogården har karaktär av naturtomt med berg i dagen, men är också anlagd med gräsmattor i söder. En solvisare står i söder på en träpelare. En gångväg löper från von Rosens gravvård i sydväst diagonalt förbi kyrkans norrfasad med riktning mot gården Hedenlunda, som skymtar i nordost, där släkten von Rosen bodde.
En minneslund är anlagd i sydväst i anslutning till berg i dagen.
I väster vid västportalen finns släkten Falkenbergs gravvårdar innanför ett järnstaket. I nordväst ligger en materialbod, från början 1658 en fattigstuga. Den har sadeltak och är spritputsad i vit kulör.
Kyrkorna i Södermanland, Ivar Schnell, Nyköping 1965.
Sörmländska kyrkor nr 53, Vadsbro kyrka av Erik Bohrn, Södermanlands Hembygdsförbund. Eskilstuna 1944 och 1955. Sörmländska kyrkor nr 53, Vadsbro kyrka av Ivar Schnell. Södermanlands Hembygds- och Museiförbund 1968.
Södermanland. Landskapets kyrkor, Margareta Kempff Östlind red. Riksantikvarieämbetet 2003. Sörmlandsbygden 1988:1, Södermanlands hembygdsförbunds årsbok. Utgiven i samverkan med Södermanlands museum och Länsstyrelsen.
Topografiska arkivet, Sörmlands museum.
Inventeringsår 2002
FÖRSAMLING 1995 - VADSBRO
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 677, år 1900: 1005, år 1995: 346
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca 2 km nordväst från tätorten centralt på sörmländska sjöplatån på en moränhöjd i ett öppet jordbrukslandskap nära Hedenlundaån som mynnar i Vadsbrosjön. Intill kyrkan ligger den tidigare skolan.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett påfallande långsträckt långhus med tresidigt avslutat korparti, korsarm i norr, två gravkor i söder (det västra över ätten Ryning, det östra över ätten Falkenberg). Av den äldsta stenkyrkan från 1100- eller tidigt 1200-tal finns partier i det befintliga långhusets syd- och nordmurar. Kyrkan byggdes sannolikt om till salkyrka under sent 1200- eller 1300-talets första hälft och en sakristia tillfogades på nordsidan (rest av sakristians östmur är ännu synlig). Enligt skriftliga uppgifter hade medeltidskyrkan torn i väster, men någon närmare datering kan inte preciseras. Den befintliga planformen fick kyrkan efter om- och tillbyggnader i flera etapper under 1600-talet. Troligen under 1620-talet tillkom korpartiets nuvarande, brutna östvägg. Såväl sakristia som västtorn revs 1656-58 varefter korsarmen, som ursprungligen inrymde både sakristia och herrskapsläktare, tillbyggdes och långhuset förlängdes i väster. I samband med dessa förändringar uppfördes även Rynings gravkor. Det Falkenbergska gravkoret påbörjades 1691, men stod inte färdigt förrän 1719.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den i övrigt enkla salkyrkans exteriör domineras av de tillbyggda gravkoren, med sina hörnlisener och rikt utformade takhuvar. Långhusets väst- och sydportaler har finhuggna sandstensomfattningar, sannolikt huggna av Johan Wendelstam, som även svarat för det Ryningska gravkorets skulpturutsmyckning. Ingångar i västgaveln och på långhusets sydsida. Kyrkorummet är helt övervälvt. Vid mitten av 1400-talet slogs tre tegelvalv. Kalkmålningarna på medeltidskyrkans väggar och valv har attribuerats till Albertus Pictor. Även det ombyggda koret och västförlängda långhuset fick 1656-57 figurativa kalkmålningar. Wendelstams hand kan även igenkännas på den fasta inredningen, bland annat i den praktfulla altaruppsatsen. Bänkinredningen, orgelläktaren och den dunkla färgsättningen tillkom i samband med en omfattande restaurering 1902 efter ritningar av arkitekt Fritz Eckert då också kalkmålningarna kompletterades av Carl Wilhelm Pettersson. Dopfunten i röd kalksten är medeltida.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 1759 Ändring
Den vitrappade materialboden i nordväst som Maria Kurtzel byggde för de fattiga började användas som sockenmagasin för Vadsbro och Blacksta socknar från 1759
År 1825-1874 Rivning
Kyrkogårdsportaler revs.
År 1825-1874 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgade
År 1840-1859 Ändring
Kyrkogården utvidgades och kyrkogårdsportalerna revs
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Nilsén, Anna. (1986). Program och funktion i senmedeltida kalkmåleri.
Ångström, Inga Lena. (1992). Altartavlor i Sverige under renässans och barock. Studier i deras ikonografi och stil 1527-1686.
Bohrn, Erik. (1944). Vadsbro kyrka, Sörmländska kyrkor 53.
Schnell, Ivar. (1968). Vadsbro kyrka Sörmländska kyrkor 53.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin