Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Årdala kyrka och kyrkogård är belägen i ett jordbrukslandskap med närhet till sjöarna Uren och Båven. Omkring 300 meter väster om kyrkan ligger några rester av grundmurarna från 1752-års prästgård vilken revs 1892. Den nuvarande prästgården är byggd 1892 . I vinkel mot huvudbyggnaden ligger församlingshemmet.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Årdala kyrka är belägen i nord-västra delen av kyrkogården som är omgiven av en kallmurad bogårdsmur. I nordvästra delen av muren finns en vitputsad stiglucka från 1927 som leder besökaren in till kyrkans entré. Kyrkogården är av typen gräskyrkogård vilket innebär att den består av sammanhängande klippta gräsytor åtskilda av krattade grusgångar, gravarna är placerade i öst-västlig riktning. Kyrkogården saknar tydlig trädkrans. Ett litet antal karaktärsträd står på kyrkogården som mot söder avslutas av kyrkogårdsmuren samt ett buskparti som utgör en fond.Kyrkogården är utvidgad mot öster där muren består av större block av natursten och strukturen med sorterade gravar är något mer symmetrisk vilket är kännetecknande för tidigt 1900-tal.
KYRKAN - Årdala kyrka består av ett rektangulärt långhus med rak avslutning mot öster, sakristia i norr samt torn i väster. Murverket är uppfört i natursten förutom stödmurarna på sidorna av tornet som är murade i tegel. Fasaderna är spritputsade i gult med vita slätputsade omfattningar och närmast mark en röd kvastad sockel. Fönsteromfattningarna avslutas uppåt av utsparade trepass. Fasaderna avslutas mot takfot med tandsnittslister alternativt enklare tandning utsparad i putsen. Kyrkan har sadeltak täckta med tvåkupigt rött lertegel förutom tornet som har ett spåntäckt mansardtälttak.Kyrkan uppfördes under 1100-talet med västtorn, långhus och smalare rakavslutat kor. I slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet revs koret, långhuset förlängdes mot öster och sakristian byggdes till. I början av 1500-talet byggdes vapenhuset och de tre kryssvalven i långhuset och stjärnvalvet i koret slogs. Tornets huv byggdes 1733 av tornbyggaren Lars Ersson i Himlinge som även byggde klockstapeln i Forssa. Huven ombyggdes 1779 av Anders Ersson i Gryt. Kyrkans västingång togs upp 1734. Kyrkan genomgick en stor omdaning i nygotisk anda 1861, både exteriört och interiört. Under 1950-talet utfördes nästa restaureringsinsats som tog bort stora delar av den nygotiska interiören.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan har i sin helhet medeltida murverk, från 1100- respektive 1300-talet, förutom de stödmurar från 1861 som finns norr respektive söder om tornet. Exteriören präglas dock i hög grad 1700- och 1800-talens tillskott genom kyrktornets utsvängda spåntäckta mansardtälttak från 1733/1779 samt fönsterformerna och fasadbehandlingen med spritputs och putsdetaljer från 1861. I interiören gör det rakavslutade koret och de i rummet utskjutande valvpilastrarna som bär upp valven att kyrkorummet upplevs som mycket långsmalt. Stilmässigt domineras interiören framförallt av 1500-talet genom valven och murpelarna samt 1951-års stilrestaurering genom bänkinredning, predikstol, altarbarriär mm. Samtidigt syns även 1700-talet i den draperimålning som får en dominerande verkan i kyrkorummet liksom några rester finns kvar av 1861-års nygotiska omdaning såsom innerdörrar, altarring och orgel. Detta gör att Årdala kyrka blir ett tydligt exempel på det typiskt sörmländska: hur spåren från många olika perioder kan samsas i en byggnad som haft 900-års kontinuerlig användning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - det medeltida murverket är i sig ett omistligt historiskt dokument.
- sakristians nygotiska rörspis är ett ovanligt inslag.
- draperimålningen som visar på predikstolens äldre placering.
- kyrktornets utsvängda spåntäckta mansardtälttak.
- fasadernas detaljer med fönsteromfattningarnas trepass, tandsnittslister och utsparade tandningar är viktiga för fasaduttrycket.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2005)
Årdala kyrka är belägen i nord-västra delen av kyrkogården som är omgiven av en kallmurad bogårdsmur. I nordvästra delen av muren finns en vitputsad stiglucka som leder besökaren in till kyrkans västentré. Stigluckan uppfördes 1927 och har i sin övre del huggna stenornament från 1600-talet som togs tillvara när vapenhuset revs 1861. Nordost om kyrkan finns ytterligare en ingång i kyrkogårdsmuren, försedd med en smidesgrind. Kyrkogården är av typen gräskyrkogård, vilket innebär att den består av sammanhängande klippta gräsytor åtskilda av krattade grusgångar. Gravarna är placerade i öst-västlig riktning. Kyrkogården saknar tydlig trädkrans, ett mindre antal träd står runt kyrkogården liksom ett mindre antal små träd står spridda på kyrkogården. Mot söder står ett buskparti som fond mot muren.
Kyrkogården är utvidgad mot öster där muren består av större block av natursten och gravarna är något mer symmetriska vilket är kännetecknande för tidigt 1900-tal.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - ÅRDALA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 703, år 1900: 1067, år 1995: 304
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på en moränhöjd i odlingsmark i ett fornlämningsrikt område ca en km väster om Båvens strand centralt på sörmländska sjöplatån. Årdala kyrka med ålderdomshem, kyrkstall och skola ingår i Vibyholm Årdalas riksintresseområde.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. Av den äldsta stenkyrkan, troligen uppförd under 1100-talet, kvarstår ännu större delen av långhuset och ett i förband murat västtorn. Efter en medeltida ombyggnad under 1300-talet erhöll kyrkan salformad plan och sakristia vidbyggdes. 1861 förlängdes långhusets nord- och sydmur västerut, vilket resulterade i att medeltidstornet kom att omslutas. Då revs också ett vapenhus, troligtvis av senmedeltida datum. Förändringarna skedde efter ritningar av arkitekt Abraham Nyström och på bekostnad av ägaren till närbelägna Stäringe, friherre Aug. Th. Adelsvärd.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans vitputsade murar genombryts av fönsteröppningar med svagt, spetsbågig välvning. Den befintliga västportalen bröts upp 1734. Medeltidskyrkans ursprungliga sydportal igenmurades delvis till fönsteröppning 1861. Efter förändringarna 1861 har det gamla västtornet karaktär av gaveltorn. Den nuvarande tornhuven härrör från 1778. Ingång i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet är välvt i fyra travéer, varav ett stjärnvalv täcker korpartiet (iakttagelser ovan valven tyder på att kyrkan efter korutvidningen ägt ett trätunnvalv). De förändringar som företogs i interiören 1861 har i betydande grad eliminerats vid en restaurering 1951, under ledning av slottsarkitekt Ove Leijonhufvud. Bland annat tillkom då ny predikstol och bänkinredning.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 1861 Ändring
Den medeltida stigluckan väster om kyrkan, vilken ska ha haft en utomhuspredikstol, revs
År 1862 Ändring
Kyrkogårdsmuren i gråsten omlades på norra och västra sidan i samband med att kyrkogården jämnades. Ett parti på västra sidan revs. På södra och västra sidorna planterades lindar.
År 1914 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades mot öster och östra muren uppfördes
År 1925 Ändring
Ett parti av kyrkogårdsmuren, vilket revs 1862, återuppfördes
År 1926 Ändring - Inhägnad, staket
Kyrkogårdsmuren på västra sidan uppfördes
År 1992 Nyanläggning - Minneslund
Minneslund anlades
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Bohrn, Erik. (1944). Årdala kyrka, Sörmländska kyrkor 44.
Schnell, Ivar. (1960). Årdala kyrka, Sörmländska kyrkor 44.
Björkman, Per Axel. (1982). Till hembygden: en hälsning till församlingarna i Strängnäs stift 90-106. Artikeln Det gamla kyrkorucklet: kring Årdala kyrkas skövling och återupprättelse.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin