Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Blacksta socken består av kuperad odlingsbygd på den södermanländska sjöplatån. Blacksta kyrka är uppförd på en markerad öst-västlig höjdsträckning norr om sjön Långhalsens strand. Kyrkan uppfördes på Blackstaby mark, vilken sannolikt varit en betydelsefull gård under yngre järnåldern. I jämförelse med andra socknar har under historisk tid gårdarna i Blacksta brukats av självägande bönder i relativt hög utsträckning.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Blacksta kyrka omges av en kyrkogård som har utvidgats i flera etapper. Den äldsta delen närmast omkring kyrkan har kvar ursprunglig sträckning i söder, väster och norr. Dess östra begränsning markeras av en murad, putsad stiglucka öster om kyrkan, vilken idag står mitt på kyrkogården. Båda den gamla och den nya kyrkogården omges av en kallmurad bogårdsmur i samtliga väderstreck. I västra muren leder en murad, putsad stiglucka från 1757-58 in till kyrkans huvudingång. I passagen har stigluckan en stickbågig nisch på vardera sidan.
På den äldre delen av kyrkogården finns en del gravvårdar från tidigt 1800-tal. I den äldre kyrkogårdens nordvästra hörn står kyrkans klockstapel, vilken kraftigt reparerades år 1732 och försågs med en klockformig huv 1804. Stapeln stod fram till utvidgningen 1929 utanför kyrkogården.
KYRKAN - Blacksta kyrka är till planen en välbevarad och typisk sörmländsk, medeltida sockenkyrka och består av ett rektangulärt långhus och en sakristia på kyrkans norra sida. Fasaderna täcks av en sprutad spritputs och är avfärgade brutet vita. Kyrkans sockel är putsad med en något slätare puts än fasaderna och avfärgad grå. Taket täcks sedan tidigt 1800-tal av enkupigt taktegel.
Blacksta kyrka bevarar till stora delar sitt medeltida murverk och möjligen även medeltida takstolar. Långhusets västra delar uppfördes under 1100- eller 1200-talen, den västra delen som inrymmer koret på 1300-talet och sakristian med valv under medeltidens senare del. Arkivmaterialet antyder att kyrkorummet åtminstone under 1500-talet var öppet till taknocken och att det först på 1570-talet försågs med ett flackt tunnvalv av trä.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkans exteriör präglas av de medeltida murarna med fönster- och dörröppningar från 1700-talet samt det sedan tidigt 1800-tal tegeltäckta taket. Av särskilt intresse är sakristians fönster som i bågarna bevarar beslag från 1700-talet, eller möjligen tidigare.
Kyrkans interiör präglas av 1892 års restaurering då golv, bänkinredning och blyinfattade fönster tillkom samt av färgsättningen från 1929. Äldre skikt i kyrkans historia förmedlas av de medeltida ljuskronorna och sakristidörren, gravhällarna från 1600-talet samt orgelläktaren, predikstolen och tunnvalvet från 1700-talet.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans till sin helhet medeltida murverk, den troligen medeltida dörren mellan kor och sakristia samt den i huvudsak medeltida takstolen är i sig omistliga dokument
- Sakristians fönster med beslag från 1700-talet, vilka sällan är bevarade i kyrkor. - Medeltida ljuskronor, predikstolen, orgelläktaren och 1892-års tillskott till interiören är intressanta representanter för sin tids hantverkskunnande.
- Klockstapeln med sin klockformade huv från 1804. Detta var en typ som var omodern redan under senare delen av 1700-talet, men huven i Forssa kyrka har kanske inspirerat till huven i Blacksta.
- Kyrkogården med bogårdsmur, bevarade grusgångar och murade stigluckor är viktiga för upplevelsen och förståelsen av anläggningen och miljön.
- Under dagens ytskikt finns troligen bevarade dekorationsmålningar, såväl ut- som invändigt.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr
Inventeringsår (2006)
ÖVERSIKT – Blacksta kyrka är en enskeppig, medeltida salkyrka med en senmedeltida sakristia och en mindre pannrumsutbyggnad i norr. Kyrkans taklag täcks sedan 1803 av rött, enkupigt taktegel.
TAK – Långhuset och sakristian täcks av sadeltak med brant lutning. På vinden är huvuddelen av långhusets taklag tillgängligt för besiktning medan sakristians taklag är svårtillgängligt. Pannrumstillbyggnaden från 1929 på sakristians västra sida täcks av ett pulpettak, vilket är utfört som en förlängning av sakristians västra takfall.
Långhusets takstolar är i grunden gotiska och består av tassar, stödben, sparrar, och ett hanband. Förbindningarna är utförda med dymlingar och utan hak. Takstolarna är generellt utförda av virke av relativt smäckra dimensioner. Arkivmaterialet visar att takstolarna troligen var synliga fram till 1570-talet. Mycket tyder på att relativt stora delar av taklaget är medeltida.
Takstolarna har sekundärt försetts med inhuggna, fastspikade övre hanband samt fristående bockkonstruktioner för det nuvarande tunnvalvet av trä. Samtliga tillägg bör ha tillkommit i samband med att det nuvarande tunnvalvet uppfördes i kyrkan 1754.
En översiktlig genomgång av långhusets taklag visar att takstolarna 2 till 6 från väster är numrerade med inhuggna hopfogningsmärken i form av inhuggna streck. De är numrerade 1 till 5 från öst till väst. Takstolarna 7 till 14 från väster är numrerade 1 till 8 från öst till väst. På takstolarna 1 och 15 kunde ingen numrering iakttagas. Takstolarna bör ha tillkommit vid två olika tillfällen.
Yttertaken täcks sedan 1803 av rött, enkupigt taktegel på läkt. Under det nuvarande tegeltaket är kyrkans tidigare spåntak på grova underlagsplankor bevarat. Uppgifter i arkivmaterialet visar att kyrkan har haft spåntak åtminstone sedan mitten av 1600-talet.
Samtliga takfall är försedda med hängrännor och stuprör av målad plåt. Takens nock och vindskivor är avtäckta med plåt. Långhusets östra och västra gavlar kröns av ett klot, en vimpel och stjärna, vilka är placerade över varandra på en lång stång.
FASADER – Kyrkans murverk är i huvudsak uppfört av natursten. Fönster- och dörröppningar är dock uppförda av tegel. Fasaderna är sedan 1963 täckta med en sprutad spritputs av KC-bruk och avfärgade brutet vita. Kyrkans sockel är putsad med en något slätare puts än fasaderna och är avfärgad grå.
FÖNSTER – Kyrkans stickbågiga fönsteröppningar har utåt skrånande, putsade smygar. De utvändiga solbänkarna är sedan 1963 avtäckta med kopparplåt. Långhusets och korets fönster är utförda med horisontella och vertikala, svartmålad plattjärn, vilka är inmurade i smygarna. Mellan de utvändiga och invändiga plattjärnen är blyinfattade fönsterpartier infästa. I fönstren i norr och söder sitter kvadratiska, munblåsta glas med bård av rött, rosa, gult och grönt glas. De blyinfattade partierna är förstärkta med horisontella rundtenar mellan plattjärnen. De inre och yttre plattjärnen hålls samman av bultar och muttrar. Ett fönster i norr och fönstret i söder är utfört med en öppningsbar vädringslucka.
Fönstret på korets östra gavel har samma grundkonstruktion som långhusets fönster. Det blyinfattade partiet är försett med en figural framställning av målat, bränt, munblåst glas. Fönstret är utvändigt försett med ett ytterfönster som skydd för glasmålningen. Det yttre fönstret är utfört med en skruvad, tredelad karm av vinkeljärn.
Fönstret på långhusets västra gavel är utfört med karm och kopplade, spröjsade bågar av trä. Bågarna är indelade i sex rutor vardera. Fönstersnickerierna är gråmålade invändigt.
Sakristians tvåluftsfönster åt öster fick sin nuvarande utformning 1757, då en fönsteröppning från 1708 förstorades. Fönsterkarmen av trä är utförd med mittpost och horn. I fönsterbågarna sitter sammanlagt tolv små, blyinfattade, munblåsta fönsterglas, vilka är förstärkta med tre stormjärn per båge. Bågarnas gångjärn och vinkeljärnsbeslag är åtminstone från 1750-talet. Vinkeljärnsbeslagen är troligen äldre, möjligen sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal. Möjligen härrör bågarna och/eller beslagen från långhusets äldre fönster, innan fönsteröppningarna förstorades 1723.
Värmekammartillbyggnaden har ett runt fönster åt väster. I öppningen sitter en kopplad båge av trä med ofärgat glas.
Strax under nock på kyrkans västra gavel finns en sekundärt infogad ljusglugg för ljusinsläpp till vinden. I gluggen sitter ett svartmålat järngaller.
PORTALER – Kyrkans huvudingång i väster är placerad i en stickbågig, djup muröppning. Öppningen är utförd med rätvinkliga, putsade smygar. Ingången omges inte av någon särskild markering/portal i fasaden. Tröskelstenen utgörs av en gravhäll av kalksten med en i dag helt utraderad inskription. Vid ingången sitter en inåtgående pardörr. Dörrbladen är utförda av tre breda, stående plankor och är på utsidan klädd med diagonalställd, profilerad panel. Panelen är fäst med handsmidda spikar. Dörrbladen är upphängda på två bandgångjärn.
Ingången till den tidigare värmekammaren är placerad i tillbyggnadens norra fasad. I den stickbågiga öppningen sitter en utåtgående enkeldörr med ett dörrblad av ramverk, vilket utvändigt är klätt med stående, spontad panel.
LÅNGHUS – Långhusets mittgång och utrymmet vid trappan till orgelläktare har ett gjutet betonggolv. Innanför ingången från vindfånget ligger en infälld gravhäll av röd kalksten. Närmast bänkkvarteren är golvet gråmålat med KC-färg. På golvet ligger en blågrön textilmatta. Bänkkvarteren på vardera sidan av mittgången har golv av spontade, brädor. Enligt uppgift är brädgolven behandlade med Timberexolja.
Väggarna är putsade, kvastade och vitkalkade. Omkring predikstolen på den norra väggen finns en draperimålning. På den södra väggen finns en stickbågig nisch strax öster om orgelläktaren. Nischens ursprungliga funktion är oklar, möjligen är den relaterad till kyrkans tidigare sydportal. Kyrkorummets norra och södra väggar avslutas av en profilerad list, vilken troligen är uppbyggd av trä och därefter putsad och vitkalkad.
Vid ingången till långhuset i öster sitter en inåtgående pardörr. Dörrbladen är utförda som så kallade rokokodörrar med tre olika stora fyllningar. Vid trappan till orgelläktaren sitter en inåtgående enkeldörr i samma utförande.
Läktaren i långhusets västra del bärs upp av två pelare av trä på vardera sidan av långhusets mittgång. I långhusets sydvästra del leder en inåtgående trefyllningsdörr till trappan upp till läktaren. Trappan är inbyggd i ett litet trapphus och är utförd som en tvåloppstrappa med plansteg av plankor. Läktaren har ett golv av breda plankor lagda i öst-västlig riktning. Orgeln är placerad centralt i ett utskjutande parti i barriären. På läktaren är två äldre bänkar bevarade, troligen tillverkade på 1700-talet.
Långhuset har två fönster i söder och ett i norr. De stickbågiga fönsteröppningarna har inåt skrånande smygar och sluttande fönsterbänkar, allt putsat och avfärgat vitt. Vid orgelläktaren har långhuset en stickbågig, bredd fönsteröppning i den västra gaveln. Öppningen har inåt skrånande smygar och en plan fönsterbänk, allt putsat och avfärgat vitt.
Kyrkorummet täcks sedan 1754 av ett högt tunnvalv av trä, vilket är gipsat/putsat och vitkalkat.
KOR - Från långhuset leder ett trappsteg av betong upp till koret som är inrett i kyrkorummets östra del. Korets golv är sedan restaureringen 1892 belagt med röda och vita Victoriaplattor lagda med en mönstrad bård. Längs med ytterväggarna består golvet av betong. Innanför den nuvarande altarringen har golvet kompletterats med vita plattor, troligen i samband med att en plattform eller liknande har tagits bort framför altaret. I golvet ses märken efter kyrkans äldre, cirkelsegmentformade altarring. Korets väggar och tak har samma utformning som i långhuset (se ovan).
I norr leder en stickbågig muröppning in till sakristian (se nedan). I öster har koret en stickbågig fönsteröppning med i grunden samma utförande som i långhuset (se ovan). I fönsteröppningen sitter sedan restaureringen 1892 en blyinfattad glasmålning.
Under fönstret i öster står ett tegelmurat och putsat altare med altarskiva av rödgrå kalksten. Längs korets norra och södra väggar står en bänkrad med bänkskärm på vardera sidan av altaret.
SAKRISTIA - Sakristian har ett brädgolv, troligen oljat. Väggarna är putsade, kvastade och avfärgade vita. I anslutning till fönstret på den östra väggen finns framtagna fragment av dekorationsmålningar. På den norra väggen sitter ett inmurat kassaskåp. Enligt arkivmaterialet sattes kassaskåpet i en befintlig nisch, vilken skulle kunna vara medeltida. På den västra väggen finns en bred, låg nisch som sannolikt tillkom 1929. Båda nischerna är försedda med dekorativt utsmyckade dörrar.
I söder leder en stickbågig dörröppning in till långhuset. I öppningen sitter en raksluten plankdörr som är utförd av två breda plankor, vilka är sammanfogade med två inbladade, diagonala naror på baksidan. Dörrbladet är upphängt på tre bandgångjärn och är försett med ett sannolikt medeltida lås. Hela dörrbladet kan möjligen vara medeltida.
På den östra väggen finns en stickbågig fönsteröppning. Öppningen har inåt skrånande smygar och plan fönsterbänk. Smygarna och fönsterbänkens yttre del är putsade och vitkalkade, medan bänkens yttre del är belagd med vitmålade brädor. Öppningen är innanför fönsterkarmen försedd med ett svart målat järngaller samt inåtgående, plåtbeslagna brädluckor med kraftiga krokar för stängning av luckorna.
Sakristian täcks av ett fyrkappigt ribbvalv som vilar på vederlagsmurarna i väster, norr och öster samt på en sköldbåge mot långhuset i söder. Valvets ribbor övergår i hörnen i avsmalnande konsoler vars konturer är dolda av relativt tjocka putslager. Ribbornas nedre del har en fyrkantig profil, men övergår en bit upp i en femkantig profil. Ribborna möts i hjässan i en dekorativt utformad slutsten, vilken möjligen är murad av flera tegelstenar.
VINDFÅNG – Vindfånget är inrättat i huvudingången inre smyg mellan porten och långhuset. Golvet består av en gravhäll av kalksten med betong på sidorna. Smygen är putsad och vitmålad.
PANNRUM/VÄRMEKAMMARE – Trapporna och golvet i utrymmet är utförda av platsgjuten betong. Väggarna är murade, putsade och vitmålade. Taket är putsat och/eller skivklätt samt vitmålat.
FAST INREDNING
ALTARE – Murat, putsat tegelaltare vilket 1929 försågs med en altarskiva av kalksten. På de putsade ytorna finns delvis bevarade gardinmålningar.
BÄNKINREDNING – Bänkinredningen från 1892-års restaurering är utförd med öppna bänkkvarter på vardera sidan om mittgången. Kvarteren har bänkskärmar utsmyckade med arkadbågar mot koret. I koret står en bänk längs vardera långsidan. På orgelläktaren finns två bänkar som troligen är tillverkade på 1700-talet. Bänkinredningen är i huvudsak målad i en grågrön marmorering.
PREDIKSTOL – Predikstolen från 1754-55 består av en vägghängd, fyrsidig korg, ljudtak samt trappa från koret. Väggen bakom korgen har en draperimålning och en förgylld sol med strålar. Predikstolens snickerier är i övrigt framför allt målade i en grågrön marmorering.
ORGEL – Orgeln tillverkade 1858 till Strängnäs läroverk. Den inköptes till Blacksta kyrka 1892 och sattes in på läktaren i en nytillverkad orgelfasad. Fasaden är indelad i tre sektioner med synliga pipor. Mittsektionen är något högre än sidosektionerna. Alla sektioner kröns av en gesims som bärs upp av konsoler. Fasadens snickerier är i huvudsak målade i en grågrön marmorering.
LÄKTARE – Läktaren uppfördes 1793 och var ursprungligen försedd med bänkinredning. Läktaren bärs upp av två pelare av trä på vardera sidan av långhusets mittgång. Orgeln är placerad centralt i ett utskjutande parti i barriären. Idag är två bänkar bevarade på läktaren, dock ej på ursprunglig plats. Barriären är utförd med ramverk och speglar samt en profilerad överliggare. Snickerierna är i huvudsak målade i en grågrön marmorering.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARRING – Altarringen från 1929 är femsidigt med svagt rundade hörn. Ringens barriär är slät med utanpåliggande fyllningar. Knäfallet är klätt med tyg och överliggaren är målad. Altarringen är i huvudsak målad i en grågrön marmorering.
DOPFUNT – Fot till kyrkans medeltida dopfunt. Foten är utförd i sandsten i form av ett halvklot med överst en grov repstav. Foten har ett uttömningshål. Foten är troligen från 1100-talet.
GRAVHÄLLAR – I långhusets nordvästra hörn är tre gravhällar uppställda, två av kalksten över Carl Sabelsköld och Olaus Folchovivs och en av gjutjärn.
EPITAFIER – Huvudbanér av snidat trä över major Carl Sabelsköld, död 1663. Anvapen för ätten Lilliehöök.
LAMPETTER – Lampetter med snidade rokokoramar kring målade landskapsframställningar, imiterande kinesiska lackmålningar.
LJUSKRONOR – Två medeltida ljuskronor av järn som under 1600-talets första hälft överfördes från Vadsbro kyrka.
Fasadkulör (2006): Grå, Vit
Byggnadsdel (2006): Sakristia - Norr
År 1200-1299 Nybyggnad
Långhus. Det smalare koret senare rivet
År 1650-1699 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Kyrkans interiör dekorerades med draperimålningar
År 1652 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan göts
År 1665 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan göts. Skänkt av Maria Elisabet Kurzel
År 1670 Underhåll - exteriör
Takfoten runt kyrkan utfördes av brädor och vitmenades
År 1671 Underhåll - exteriör
Kyrkans fasader rappades och vitmenades
År 1674 Underhåll - takomläggning
Kyrkans tak spånslogs
Hantverkare: Nils i Blacksta .
År 1732 Underhåll
Klockstapeln genomgick en omfattande reparation
Hantverkare: Anders Grytman
År 1752 Underhåll - takomläggning
Spåntaket på kyrkans norra sida reparerades och tjärades
År 1754 Fast inredning - predikstol
Predikstolens timlglas skänktes till kyrkan av handelsman Henrik Radou, Stockholm
År 1755 Fast inredning - bänkinredning
Kyrkan försågs med en ny sluten bänkinredning, målad i ljusblått med marmorerade speglar och förgyllda eller gulmålade lister.
År 1755 Fast inredning - predikstol
Predikstolen utfördes. Den skänktes av Helena Margareta Wrangel, Hedenlunda
År 1755 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - Kyrkan restaurerades. Vapenhuset på kyrkans södra sida revs och sydportalen murades igen. Huvudingången flyttades till kyrkans västra gavel.
Det romanska fönstret vid vapenhuset ersattes med ett nytt, större fönster. Fönstret på västgavel togs upp.
Kyrkorummets väggar jämnades och vitmenades.
Kyrkans predikstol utfördes.
Ett bord av gråsten och tegel i sakristian togs bort.
Predikstolen skänkt av Helena Margareta Wrangel, Hedenlunda
Fönstren bekostades av häradshövding Jakob Ekfält, Ekenäs
Hantverkare - Målare: . Decker målare, Hedenlunda
År 1758 Underhåll - exteriör
Spåntaket på kyrkans norra sida reparerades och tjärades.
Fasaderna rappades. Fasadernas hörn samt fönsteromfattningarnas bågar ströks med kimrök och syrakalk för att efterlikna täljsten.
Fönstrens solbänkar avtäcktes med brädor målade i grå oljefärg.
Sakristian rappades och vitmenades invändigt.
Hantverkare - Målare: . Decker målare, Hedenlunda
År 1759 Underhåll - takomläggning
Kyrkans yttertak ströks med tjära och kol
År 1793 Fast inredning - läktare
En läktare uppfördes i långhusets västra del
År 1803 Underhåll - takomläggning
Kyrkans yttertak täckets med enkupigt tegel
År 1806 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Korfönstret inramas av dekorationsmåleri i form av två kolonner och draperi. Bekostat av kyrkvärd Erik Ersson, Fyrby
År 1892 Fast inredning - glasmålning
Glasmålningen i korets östra sattes in
År 1892 Fast inredning - orgel
En orgel tillverkad 1858 av P L Åkerman inköptes från Strängnäs läroverk. Den uppsattes i anslutning till en ny fasad av S O Creutz, Mariefred
Orgelbyggare: Per Larsson Åkerman
År 1892 Fast inredning - bänkinredning
Ny bänkinredning tillkom
År 1905 Fast inredning - orgel
Kyrkans orgel försågs med crecendoskåp av musikdirektör Settergren
År 1946-1947 Konservatorsarbeten
Kyrkans två medeltida järnkronor reparerades
År 1965 Fast inredning - orgel
Orgeln restaurerades
Orgelbyggare: Magnus Fries
År 1981 Underhåll
Klockstapeln renoverades. Samtliga stödben försågs med ny panel av tryckimpregnerat virke, masternas spånklädsel kompletterades nedtill och fyra av taket sex snedsträvor byttes ut. Plattformen under klockorna byttes ut och ett skyddsräcke uppsattes.
År 1983 Tillståndsbeslut från länsstyrelse KML 4 kap.
Tillstånd lämnades till borttagning av den bakre bänken i det norra bänkkvarteret för placering av klädhängare.
Motsvarande bänk i det södra kvarteret hade tagits bort vid ett tidigare tillfälle.
År 1990 Fast inredning - orgel
Orgeln iståndsattes
Orgelbyggare: Tomas Svenske
År 1991 Teknisk installation - el
Elsystemet lades om
År 1991 Underhåll - fönster
Kyrkans fönster renoverades
Arkitekt: Björn Norman
År 1992 Tillståndsbeslut från länsstyrelse KML 4 kap.
Tillstånd lämnades till utbyte av orgelns fläktsystem
Orgelbyggare: Tomas Svenske
År 1993 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Kyrkans interiör restaurerades. I långhuset och sakristian rengjordes putsen på väggar och valv. Skador på putsen lagades med kalkbruk.
Murar och valv avfärgades med svagt pigmenterad Gotlandskalk. Taklisten målades med kaseinfärg som pigmenterats med bränd umbra, motsvarande 100:2 i ”Kalkfärg 90).
Draperimålningen vid predikstolen rengjordes.
Bänkkvarterens brädgolv slipades och fernissades med Timberexolja.
Mittgångens cementgolv målades med KC-färg längs kanterna och en ny gångmatta lades in i gången.
Fönstret på läktaren målades med alkydoljefärg.
Konservator: Lars Göthberg
År 1996 Tillståndsbeslut från länsstyrelse KML 4 kap.
Tillstånd lämnades till rengöring av två medeltida ljuskronor av järn.
Bohrn, Erik. (1944). Blacksta kyrka, Sörmländska kyrkor 52.
Topografiska arkivet, Sörmlands museum.Sörmländska kyrkor 52, 1944.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin