Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Forssa kyrka ligger i ett landskapsdominerande läge på en höjd i det omgivande småkuperade jordbrukslandskapet. Kyrkan ligger ca 400 m öster om Kyrkfjärden i sjön Uren och strax söder om Forssaån som förbinder sjöarna Uren och Båven. Sydväst om kyrkan omkring vägen som leder upp till den grusade planen framför stigluckan ligger den f d kyrkskolan, en rödfärgad träbyggnad från 1848 vilken inreddes till församlingshem 1988, samt ett f d kyrkstall och den f d kyrkvaktmästarbostaden från år 1900.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Forssa kyrka ligger på en höjd och är i norr, väster och söder omgiven av en kallmurad bogårdsmur mot vilken marken fyllts upp på östra och västra sidorna så att terrassmurar bildats. En häck växer framför den östra muren och runt en utvidgad del i kyrkogårdens sydöstra hörn. Kyrkogården är gräsbevuxen med grusgångar runt kyrkan. Osorterade äldre gravar finns närmast runt om kyrkan. Utmed häcken vid den östra muren och i den sydöstra delen ligger gravarna i mer ordnade rader i öst-västlig riktning. Två trappor i norra muren leder ned till en på 1930-talet tillskapad lägre nivå omgärdad av terrassmur och granhäck. Den lägre nivån består i norr av en äng med björkar utmed den grusgång som leder till en kyrkogårdsdel väster om bogårdsmuren med strikt ordnade gravar i öst-västlig riktning. I södra delen av bogårdsmuren, framför vapenhuset, finns en stiglucka, uppförd 1759. Den spåntakstäckta stigluckan har tegelstomme med spritputsade fasader och kvaderimiterande omfattningar. Väster om kyrkan står en klockstapel av klockbockstyp från 1738 med en klockformig huv som är unik för Södermanland.
KYRKAN - Forssa kyrka består av ett rektangulärt långhus avslutat av ett lägre och smalare gravkor i öster. En sakristia finns på norra sidan och ett vapenhus i söder. Långhus, vapenhus och sakristia är uppförda i natursten med spritputsade fasader medan det tegelmurade koret har slätputsade hörnkvadrar och nischer och mer arbetade omfattningar och listverk. Vapenhus, långhus och korets västra del är täckta med rött tvåkupigt lertegel. Korets absidformade avslutning har ett svartmålat järnplåttak.
Långhuset och sakristian uppfördes under 1300-talet. Under 1400-talet tillkom vapenhuset och långhusets två stjärnvalv slogs. 1595 skänktes dopfunten av Lasse Västgöte. Predikstolen tillverkades 1664. 1708 byggdes koret vid kyrkans östra gavel. Sakristian utvidgades mot öster 1762. Kyrkans nuvarande fönsteröppningar och de spritputsade fasaderna tillkom 1871. Orgelläktaren byggdes samma år medan orgeln tillkom åtta år senare. Glasmålningen i korets östfönster skänktes till kyrkan 1885. Vid en invändig restaurering av arkitekt Ove Leijohufvud år 1926 tillkom den nuvarande bänkinredningen.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Forssa kyrka är en liten enkel sockenkyrka med rektangulärt långhus från 1300-talet som avslutas av ett lägre och smalare gravkor i karolinsk barockstil i öster. En delvis medeltida sakristia finns på norra sidan och ett vapenhus från 1400-talet i söder. Kyrkan får genom sin placering på en höjd omgiven av bogårdsmur med stiglucka och terassmursomgiven lägre kyrkogårdsnivå en dominerande verkan i det omgivande landskapet.
Kyrkans exteriör präglas av kontrasten mellan 1708-års kor i barockstil och det enkla medeltida murverket i övrigt där dock spritputsen och fönsteröppningarnas form tillkom i och med 1871-års renovering.
Interiören får sin karaktär av de tillskott och förändringar som 700 års kontinuerlig användning fört med sig. Medeltiden framträder i träskulpturerna och 1400-talets valvslagning, 1600-talet i predikstolen och begravningsvapnen, 1800-talet i läktare, orgel och korets glasmålning samt 1920-talet i kyrkans bänkinredning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Det medeltida murverket i långhus, vapenhus och större delen av sakristian är i sig ett omistligt historiskt dokument.- Klockstapeln med sin klockformiga huv, byggd 1738 av tornbyggaren Lars Ersson i Floda, saknar motstycke i länet.
- De medeltida träskulpturerna, predikstolen, begravningsvapnen och renässansdopfunten i kalksten är representativa exempel på respektive tidsperiods stil och hantverkskunnande.
- Orgelläktarens kvarvarande enkla bänkinredning.
- Bebyggelsen omkring kyrkan med f d kyrkstall och kyrkskola.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2006)
Forssa kyrka ligger på en höjd i landskapet och är i norr, väster och söder omgiven av en kallmurad bogårdsmur mot vilken marken fyllts upp på östra och västra sidorna så att terrassmurar bildats. En häck växer framför den östra muren och runt en utvidgad del i kyrkogårdens sydöstra hörn. Kyrkogården är gräsbevuxen med grusgångar runt kyrkan. Osorterade äldre gravar finns närmast runt om kyrkan. Utmed häcken vid den östra muren och i den sydöstra delen ligger gravarna i mer ordnade rader i öst-västlig riktning. Två trappor i norra muren leder ned till en på 1930-talet tillskapad lägre nivå omgärdad av terrassmur och granhäck. Den lägre nivån består i norr av en äng med björkar utmed den grusgång som leder till en kyrkogårdsdel väster om bogårdsmuren med strikt ordnade gravar i öst-västlig riktning.
I södra delen av bogårdsmuren, framför vapenhuset, finns en stiglucka, uppförd 1759. Den spåntakstäckta stigluckan har tegelstomme med spritputsade fasader och kvaderimiterande omfattningar. Väster om kyrkan står en klockstapel av klockbockstyp från 1738 med en klockformig huv som är unik för Södermanland.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - FORSSA
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 559, år 1900: 683, år 1995: 145
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger centralt på sörmländska sjöplatån. Kyrkan ligger vid Forssaån, som mynnar i Kyrkviken i sjön Uren i ett starkt kuperat landskap med uppodlade smala sprickdalar. Forssa kyrka är belägen på en höjd och dominerar, tillsammans med klockstapelns originella, klockformade huv, det kringliggande landskapet.
RASERAD KYRKA / RUIN -
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett något smalare, rundat kor (dock med rak altarvägg), vapenhus i söder och sakristia i norr. Skillnaden mellan sakristians och långhusets murtjocklek kan tyda på att sakristian ursprungligen hörde till en träkyrka uppförd under 1200-talet. Denna möjliga träkyrka lämnade plats för den nuvarande rektangulära stenkyrkan under slutet av 1200-talet eller 1300-talets första hälft. Mot medeltidens slut tillkom vapenhuset. Magnus Palmstierna Malstanäs lät 1708 uppföra ett gravkor i öster, som också fungerade som kyrkans högkor. Sakristian utvidgades 1762.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den sadeltäckta kyrkan präglas av kontrasten mellan de enkla, vitputsade medeltida partierna och det lejongula karolinska koret. Det inre av kyrkan, belyst av stickbågiga fönsteröppningar, nås genom det välvda vapenhuset. Långhuset täcks av troligen aldrig dekorerade stjärnvalv från 1400-talet. Även interiört kontrasterar koret med kupolvalv, pilastrar, bjälklag och draperimålning.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
År 1763 Nyanläggning - Inhägnad, mur
Ny stenmur uppfördes runt kyrkogården
År 1891-1894 Utvidgning - Begravningsplats
Begravningsområden tillfogades gamla kyrkogården mot söder och öster
År 1930 Utvidgning - Begravningsplats
Kyrkogården utvidgades mot väster och norr
Karlsson, Ann Mari. (1986). Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige.
Bohrn, Erik. (1944). Forssa kyrka, Sörmländska kyrkor 43.
Schnell, Ivar. (1970). Forssa kyrka, Sörmländska kyrkor 43.
Bergman, Mats. (1989). Forssa kyrka, Sörmländska kyrkor 43.
Bergman, M. Forssa kyrka. Sörmländska kyrkor 43. 1989.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin