Motivering (skydd): Kulturhistorisk bedömning
Stora Åby kyrka och kyrkogård med dess, grindar, mur, gravkapell och trädkrans är en väl sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden.
Kyrkogården har vuxit fram kring den medeltida kyrkan. På häradsekonomiska kartan 1868- 1877, syns en tydlig markering kring kyrkobyggnaden, markeringen tolkas som att det är dagens kvarter A och B som ingår i kyrkogården. Innanför markeringen växer en trädkrans. Söder om den markerade kyrkogården markeras ytterligare ett område, dagens kvarter C. 1932 invigs kapellet som byggs efter en donation av bröderna Cervin, kapellet ritas av Erik Hahr i en nationalromantisk stil. Gravkapellet uppförs även i den nationalromantiska andan med medvetna materialval. I samband med kapellets tillkomst utvidgas även kyrkogården i söder, dagens kvarter D, efter skisser av Hahr.
1971 genomförs den senaste utvidgningen i öster.
Av stort kulturhistoriskt- och miljöskapande värde för hela kyrkomiljön i Stora Åby är bland annat träden i trädkransen som visar på det parkideal som blev vanligt på
landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800-talet. Grusgångarna, grindarna i smidesjärn, träden och de olika murarna och omgärdningarna är idag väsentliga för att man skall kunna se strukturerna mellan de olika kvarteren och kyrkogårdens olika utvidgningar. På kyrkogården är till viss del den äldre strukturen som uppstod senast under andra delen av 1800-talet väl bevarad. Den innebär att mer påkostade ”köpegravar” förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växer fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats.
På Stora Åby kyrkogård står ”köpegravarna” mestadels i kvarter A och B men även i kvarter C. Många av dessa gravvårdar är idag omgärdade med stenram. De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800- talet och ca 100 år framåt. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning, medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt.
På kyrkogården finns gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen främst i kvarter A och C, där kan man bitvis följa gravläggningarna från 1931- 1966. Det är värdefullt att man bitvis kan följa ordningen på gravläggningarna.
Enstaka gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta gäller bland annat den mängden utav omgärdade gravvårdar som ligger i kyrkans närhet. Detta gäller även de tidstypiska gravvårdarna som s k bautasten, öppen bok, obelisk samt kors. Stort historiskt värde har även kalkstensgravvården från 1630-talet sydöst om kyrkan.
Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket stort lokalhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. På Stora Åbys kyrkogård finns titlar såsom; Riksdagsmannen, häradsdomaren, professorn, veterinären, postmästaren, mjölnaren och flygtekniker. Samt 15 titlar med hemmansägaren/ lantbrukaren.
BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A
Kulturhistorisk bedömning
Enskilda gravvårdar kan ha ett kulturhistoriskt värde bland annat då de representerar en tidstypisk gravvård. Detta gäller bland annat de två sköldformade gravvårdarna samt gravvården i form av en s k bautasten. Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter A finns titlar såsom; doktorn, riksdagsmannen, bergsingenjören och hemmansägaren.
De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt.
Kvarter B
Kulturhistorisk bedömning
Enstaka gravvårdar kan även ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde bland annat i form av titlar, som säger en del om näringsliv och social struktur. I kvarter B finns titlar såsom; häradsdomaren, verkmästaren, professorn, lantbrevbäraren och hemmansägaren. De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt.
Kvarter C
Kulturhistorisk bedömning
De omgärdade gravvårdarna visar på en gravutformning som var mycket vanlig på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet. Gravstaket i järnsmide är en tidig form av omgärdning medan stenramarna mestadels är från 1920-talet och framåt.
I kvarteret finns gravvårdar kvar från den så kallade allmänna linjen, där kan man bitvis följa gravläggningarna från 1931- 1966. Det är värdefullt att man bitvis kan följa ordningen på gravläggningarna.
Kvarter D
Kulturhistorisk bedömning
1932 invigs kapellet som byggs efter en donation av bröderna Cervin, kapellet ritas av Erik Hahr i en nationalromantisk stil. Gravkapellet uppförs även i den nationalromantiska andan med medvetna materialval. I samband med kapellets tillkomst utvidgas även kyrkogården i söder, dagens kvarter D, efter skisser av Hahr.
Kvarter E
Kulturhistorisk bedömning
Kvarterets strikta karaktär har ett visst kulturhistoriskt värde.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster, Torn - Västtorn
Inventeringsår (2004)
Fasadkulör (2004): Vit
Inventeringsår 1997
Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Den medeltida kyrkan var uppförd av sten under 1100- eller 1200-talen. Dess ursprungliga planform är okänd, men bestod sannolikt av ett rektangulärt långhus med torn i väster. Kyrkan finns avbildad 1669 av tecknaren och fornforskaren Elias Brenner och hade då ett rakslutet kor av långhusets bredd samt sakristia på norra sidan. Det kraftiga och breda tornet avslutades upptill med en säregen fris med små runda gluggar. Brenners teckning återger tornet som en egen byggnadskropp, vilket kan indikera att det inte uppfördes samtidigt med långhuset. Tornet, och eventuellt delar av den västra och norra muren, är det enda som kvarstår från den medeltida kyrkobyggnaden. Delar av långhusets norra sida mot väster saknar sockel, vilket eventuellt skulle kunna tyda på delar av ett medeltida murverk. Tornets två nedersta våningar är tunnvälvda, till den första våningen kommer man via en trappa i södra muren som mynnar i långhuset.
Vid 1700-talets mitt blev socknen för liten för den växande befolkningen och det beslöts att bygga en ny kyrka. Kyrkoherde Fredrik Bagge var den drivande kraften bakom nybyggnadsplanerna och han skänkte en för tiden ansenlig summa som grundplåt. Biskop Rhyzelius i Linköping gjorde själv upp ritningar till den nya kyrkobyggnaden och byggmästare Petter Andersson Frimodig tillkallades för att leda arbetet. Ett helt nytt långhus uppfördes i anslutning till det medeltida tornet. Kyrkan fick ett rektangulärt långhus med rakslutet kor av långhusets bredd med bakomliggande sakristia. Kyrkan stod klar för invigning 1757.
Tornets avslutning byggdes om efter ritningar av Petter Frimodig. Det fick ett för honom ganska typiskt utseende, även om det är något mer återhållet än hans tidigare verk. Tornet har en hel del omfattande sprickbildningar och är även förstärkt med dragjärn. Skadorna har säkert tillkommit efter 1750-talet, annars hade man sannolikt utdömt tornet och byggt en helt ny kyrka. Eventuellt beror sprickbildningarna på att klockorna flyttades in i tornet vid ombyggnaden. Det framgår även av källmaterialet att tornet reparerades vid ett flertal tillfällen. Byggmästare Beurling fick redan 1776 i uppdrag att reparera tornet och byggmästare J Lindberg 1816.
Exteriören präglas av tidens byggnadsideal med ett för 1700-talets mitt typiskt högt mansardtak, d v s ett brutet och valmat takfall, och en begynnande nyklassicism. Den är enkel i sin utformning och stämmer väl överens med biskop Rhyzelius konservativa hållning till nymodigheter. Han förordade praktiska kyrkor utan flärd. Kyrkan har dock en nymodighet, som kanske tillkom enbart av praktiska skäl. Det är den bakom koret förlagda sakristian, som har ingångar på ömse sidor om altaret. Sakristian hade traditionellt placerats på korets nordsida, men med klassicismens krav på symmetri förlades den ofta bakom koret. Stora Åby är ett tidigt exempel på denna nymodighet. Sakristian gjordes dock så bred att korets östfönster trängts ut ända till hörnen. Under sakristian inrättades ett gravkor för kyrkans stora donator, kyrkoherden Fredrik Bagge. Kyrkan är mycket högrest med vitputsade fasader. Taket var tidigare spånklätt men täcks sedan 1950 av kopparplåt. De stora fönsteröppningarna är symmetriskt placerade. Fönstren består av rundbågiga gjutjärnsbågar med nygotiskt spröjsverk, som tillkommit under 1800-talets senare del. Vid samma tillfälle tillkom sannolikt även kyrkans ytterdörrar. Huvudingången är via tornet i väster, ingångar finns även till koret och sakristian. På östra sidan finns ingången till det Baggeska gravkoret.
Kyrkorummet täcks av ett mycket högt trätunnvalv, som bidrar till att skapa en stor rymd. Det avslutas neråt av grå marmoreringsmålad list. Golvet är lagt av breda furubrädor, koret ligger ett steg högre än det övriga golvet. Inredningen härstammar från byggnadstiden. Korväggen domineras av altaruppsatsen, som är tillverkad av "provinsbildhuggaren" Johan Ullberg från Skåne. Altaruppsatsen har väldiga mått men består egentligen bara av två kompositioner i tavelform, där måleri, fri skulptur och relifkonst samverkar med varandra. Det murade altaret flankeras av dörrarna till sakristian, som sannolikt är originaldörrar. Kyrkorummet dekorerades av målaren J G Stoltz i Vadstena. Målningarna på läktarbarriären, med fem stycken figurmålningar samt stiliserad kolmårdsmarmor, har troligen utförts av honom. Predikstolen tillkom 1787 och då hade de gustavianska formerna helt slagit igenom. Den är sannolikt tillverkad av samma mästare som gjort predikstolen i Ödeshögs kyrka, som dock är ca tio år yngre. Orgeln byggdes 1779 av orgelbyggaren Lars Strömblad i Ödeshög, som var lärljunge till den berömde orgelbyggaren Jonas Wistenius i Vist. Oregelfasaden har en ålderdomlig utformning i barockstil. Bänkinredningen är i två kvarter och utgörs av originalbänkarna, dock något ombyggda på 1940-talet. Läktarens gamla bänkinredning med enkla smala bänkar, tätt ställda på ett sluttande obehandlat trägolv är bevarade på båda sidorna.
Altarringen tillhör sannolikt 1800-talets tillägg i kyrkorummet, stilmässigt verkar den tillkommit i mitten av århundradet. Nummertavlorna är ovanliga i sitt utförande med snidande eklövsrankor och tillverkade så sent som 1877. Spåren efter 1800-talets stora tekniska nymodighet - kaminen, syns i taket på södra och norra långsidorna.
Kyrkan har inte genomgått några större förändringar under 1900-talet med undantag av en renovering som utfördes 1942 under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Bänkarna ombyggdes då något för större bekvämlighet med lutade ryggar och breddade sittbänkar. Ett par korbänkar borttogs. Kyrkorummet försågs med innanfönster med undantag av korfönstren som försågs med patinerat antikglas i blyspröjs. Interiören ommålades och inredningen, som under 1800-talet övermålats enligt tidens ideal i vitt och guld, återfick sin ursprungliga färgsättning i bl a pärlgrått.
Bland kyrkans övriga föremål finns en medeltida dopfunt. Den är huggen av vätternsandsten och daterad till tiden omkring år 1200. Den tillhör en grupp funtar som kallas Bestariusgruppen, efter cuppans arkader med fabeldjur. I vapenhuset samt under läktaren finns en del gravhällar från 1600-talet bevarade.
År 1100-1299 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Kyrka av sten, planform okänd, sannolikt rektangulärt långhus med torn i väster, endast tornet finns kvar.
År 1175-1225 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt av vaätternsandsten, tillskriven mästaren Bestarius.
År 1605 Återinvigning
År 1748 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklockan omgjuten av P Perteus, Örebro.
Klockgjutare: P Perteus
År 1757 Specifika inventarier - kyrkklocka
Storklockan blev omgjuten av Elias Thoresson Fries, Jönköping.
Klockgjutare: Elias Fries Thoresson
År 1763-1764 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Bl a gardinmålningar, målad av J G Stoltz, Vadstena.
Hantverkare - Målare: JG Stoltz
År 1763 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsats i snidat trä av Johan Ullberg,
Konstnär - Bildhuggare: Johan Ullberg d y
År 1779 Fast inredning - orgel
Orgel, renoverad 1819, verket byttes 1913 och renoverades 1959.
År 1787 Fast inredning - predikstol
År 1819 Fast inredning - orgel
Orgeln från 1779 reparerades av Schiörlin och fasaden försågs med ornament av C Hansson
Hantverkare - Snickare: Christer Hansson
Orgelbyggare: Jonas Fredrik Schiörlin
År 1913 Fast inredning - orgel
Orgeln försågs med ett nytt verk av E A Setterquist & son i Örebro.
År 1942 Ändring - restaurering, interiör
Ändring - restaurering, interiör - Översyn av golv, väggar, dörrar. Bänkarna ombyggdes -ryggarna lutades och sitsarna breddades. Ett par korbänkar borttogs. Bänkar kompletteras på kaminernas plats. Taket under läktaren justerades. Innanfönster av smidesjärn, förändring av korfönstren med patinerat antikglas i blyspröjsning i ytterbågarna. Nya smidda trycken och nyckelskyltar. Ommålning av interiören, Arkitekt Johannes Dahl, Tranås.
Orgelbyggare: Johannes Dahl
År 1942-1946 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning. pannrum under sakristian. Kaminerna vid södra och norra långsidorna samt i sakristian borttogs. Johannes Dahl, Tranås.
Orgelbyggare: Johannes Dahl
År 1944 Konservatorsarbeten
framtagning av originalfärgen på predikstol, altaruppsats, läktarbröstning mm. Övermålade i vitt och guld. Predikstolen pärlgrå ramstycken med blå fyllningar Läktarbröstningen stiliserad kolmårdsmarmor. Konservator Bertil Bengtsson.
Konservator: Bertil Bengtsson
År 1991-1992 Underhåll - exteriör
Putslagning och avfärgning av fasaderna, renovering och målning av tornhuv. Upptagning av en igenmurad ljusöppning på tornets västra sida, friläggning av tornets hörnkedjor. Fentab, Leo Blomgren.
STORA ÅBY KYRKOGÅRD Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Ödeshögs församling Ödeshögs kommun Linköpings stift Östergötlands län 2006.
Cnattingius, B.: Stora Åby kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1969..
Källor
Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet
Bebyggelseregistret, kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del V, Uddevalla 1948.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Rhyzelius,Andreas:Arkitekt"; "Frimodig,Petter:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin