Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Skarstads kyrka är uppförd på en medeltida kyrkplats som ligger på ett litet impediment ute på den uppodlade Varaslätten. Kyrktornet är ett landmärke. Invid kyrkplatsen finns den välbevarade prästgården från sent 1800-tal.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården som utvidgats under 1920-talet, omges av en kallmur samt trädrad med äldre grindstolpar av kalksten i väster och smidd pargrind. De äldre delarna kring kyrkan saknar kvartersindelning medan utvidgningen präglas av rätvinkliga grusgångar och lövhäckskantade gravstensrader. Några gravhällar härrör från 1700-talet.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan från 1859 ritades av Överintendentsämbetets arkitekt Johan Adolf Hawerman som gemensam för socknarna Skarstad och Hällum. Salkyrkan har torn i väster och absid med sakristia i öster. Nyklassicism blandas med nygotiska element i arkitekturen. Tornet har strävpelare och lanternin med spetsigt tak. Portarna kröns av spetsiga vimperger med trappmotiv. Fönstren är rundbågiga. Interiören är rent nyklassicistisk med sitt flacka tunnvalv och den monumentalt uppbyggda altarväggen i empire med mantelkors. Även altare, altarring, predikstol, läktare och nummertavlor är ursprungliga. På korväggen är tidstypiska dekorationsmålningar från 1904. Bänkinredning och läktarunderbyggnad tillkom vid Adolf Niklassons renovering 1949. Den sammanhållande färgsättningen är från 1991. Orgeln byggdes av Johan Niklas Söderling i Göteborg år 1867 och är en av ytterst få bevarade verk av hans hand i Sverige. På ena långsidan sitter två reliefhuggna kalkstenshällar från omkring 1700 och en liljesten. Från medeltid härrör dopfunt och två dopfuntsfötter. I tornet förvaras en predikstol och altaruppsats i barock samt en medeltida storklocka.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans karaktär av landmärke i slättlandskapet.
- Kyrka och prästgård bildar tillsammans en kyrkomiljö.
- Kyrkans föga förändrade exteriör är ett gott exempel på 1800-talets eklekticism i kyrkobyggandet. - Interiörens prägel av byggnadstidens ideal.
- Bevarad ursprunglig inredning.
- Dekormålning från 1904.
- Kyrkans Söderlingorgel är en av de äldsta i bruk varande i Västergötland. - Medeltida liljesten, dopfunt, dopfuntsfötter och storklocka.
- Gravhällar från 1700-talet.
- Kyrkogård med kallmur, grindstolpar, smidesgrindar, trädrad och grusgångar.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Den nyklassicistiska salkyrkan ligger centralt på en rektangulär kyrkogård med koret åt öster. Kyrkogården utvidgades 1926 åt söder och väster. Bogårdsmuren utgörs av en låg kallmur av gråsten. Denna kantas i väster och söder av pilar och i övrigt av unga askar. Muren har fyra öppningar, varav två i väster. Den norra av dessa är mitt för västportalen och har grindstolpar av kalkstenshällar med krönande klot. Dessa stadgas av järnband och bär upp en smidd pargrind, sannolikt från 1926. Den södra öppningen har fyrkantiga betongstolpar som bär granitklot och pargrind av samma slag som ovannämnda. I norr är en öppning i väster med enkla stolpar av tuktad granit, vilka bär en enkel smidesgrind med samma utförande som de övriga. Mitt för dammen är en liten öppning med några trappsteg. Från västgrindarna löper raka grusgångar, varav den norra har inlagda gjutplattor och kantas av en björkallé fram till kyrkan som den omgärdar. Från mittporten är en vinkelrät gång som förenar de båda. Även i den västra utvidgningen är ett par vinkelräta gångar. Den äldre delen av kyrkogården saknar egentlig kvartersindelning och har en annan karaktär än utvidgningarna med sina rätvinkliga lövhäckskantade kvarter. Det äldre gravbeståndet domineras av tiden kring 1900. Dock märks längs den norra bogårdsmuren tre gravkors av kalksten från 1600-talet. Vidare står två gravhällar av kalksten lutade mot var sin pil i kyrkogårdens sydöstra hörn. Den ena är fragmentarisk, medan den andra har varit lagd över kyrkoherde Johan Timberg (död 1765).
ÄLDRE KYRKA - På samma plats som nuvarande kyrka låg socknens gamla stenkyrka. Dennas östra del har varit uppförd av huggen sandsten under tidig medeltid. Framför sydportalen restes längre fram ett vapenhus. 1700 byggdes ett gravkor för familjerna Hierta och Reenstierna, vilket hade sakristia i övervåningen. 1749 förlängdes långhuset åt väster med gråsten. 1755 dekorerades kyrkan "av en mindre sinnrik målare& med en allt för mycket misslyckad pensel". Sannolikt rör det sig om samme L. Alström som senare gjorde en insats i Önums kyrka. Den 6 maj 1855 var kyrkans förfall så långt gånget att västgaveln rasade utåt under pågående gudstjänst. Detta blev starten för planerandet av en ny kyrka.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Fåglefelt, Bengt, Beskrivning över Skarstad kyrka, 1993
Lundahl, Ivar, Det medeltida Västergötland, 1961
Skarstad, en hembygds- och sockenbok, 1970.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin