Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Södra Lundby kyrka ligger i ett svagt krönläge på den uppodlade Varaslätten. Invid kyrkplatsen finns Herrgården. Kyrkbyn skiftades på 1800-talet.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Den närmast runda kyrkogården inramas av stenmurar med kalkstensstolpar och smidesgrindar. Längs dessa är en äldre trädrad. I det sydöstra hörnet står en klockstapel från 1740. Gravvårdarna är fåtaliga och främst från 1800-talet. Kyrkogårdens karaktär är påfallande ålderdomlig.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Den vitputsade tornlösa salkyrkan har ett medeltida långhus av gråsten, vilket utvidgats med bl.a. ett tresidigt avslutat kor 1782. På och i vapenhuset från 1886 sitter gravhällar från 1600- och 1700-talet. Västporten är medeltida och järnbeslagen. Den romanska sydportsomfattningen framtogs 1969. Den ljusa interiören får mycket av sin karaktär genom den färgstarka altaruppsatsen i barock samt läktarbröst och predikstol i senrenässans, konserverade av Olle Hellström vid 1937 års restaurering. Utöver denna del av inredningen präglas kyrkorummet av enkelhet. Färgsättningen tillkom 2001. En sluten bänkinredning från 1937 smälter väl in och har behållit bänkdörrar från 1845. Altarring och korbänkar är bevarade sedan 1800-talets förra hälft. Dopfunten är medeltida.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans läge i ett öppet odlingslandskap.
- Kyrkan representerar de medeltida sockenkyrkor som byggdes till på 1700-talet för att rymma en växande församling.
- Medeltida murverk är ett omistligt historiskt dokument.
- Interiörens harmoniska karaktär som i huvudsak präglas av 1600- och 1700-talens ideal. - Läktarbröst och predikstol i senrenässans.
- Altaruppsats i barock.
- Altarring, bänkdörrar och korbänkar från 1800-talets förra hälft.
- Medeltida dopfunt och port.
- Kyrkogårdens ålderdomliga form och karaktär med stenmur, trädrad, smidesgrindar och klockstapel.
Inventeringsår (1999)
Texten saknas
Inventeringsår (2004)
Salkyrkan ligger med koret åt öster på en central platå inom en närmast rund kyrkogård (enligt uppgift åttkantig). Kring kyrkogården löper kallmurar av gråsten som anlades 1867, från vilket år även öppningarnas utformning härrör. Det finns en öppning i nordväst och en i söder. Båda har grindstolpar av huggen kalksten med krönande klot och smidda pargrindar. Murens insida kantas av en syrenhäck samt askar, lönnar och kastanjer som planterades 1885. Mellan grindarna och kyrkportarna löper en bred krattad grusgång, i övrigt utgörs kyrkogården av gräsytor. I kyrkogårdens sydöstra hörn finns en rund förhöjning med klockstapeln. Denna förhöjning kantas av en kallmur av gråsten i likhet med den norra och östra sidan av platån med kyrkan. Denna mur har i nordost en plåtlucka till pannrum av betong från 1937. Upp till den lilla ytan framför västporten är en granittrappa med järnräcke. På platåns nordsida står ett ensamt gravkors från 1700-talet. Invid korets östvägg är i marken en liggande kalkstenshäll samt ett löst gravkors från 1700-talet och en likaså lös häll med ett kors i låg relief. Kyrkogården togs ur bruk 1918 när en ny kyrkogård hade invigts i socknen. Det kvarvarande beståndet av gravvårdar har en oregelbunden och gles placering i kyrkogårdens södra hälft. De flesta härrör från början av 1900-talet.
Inventeringsår 2001
Texten saknas
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Johansson, Hilding, Bitternabygden, 1978.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin