Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Kyrkan ligger bland spridda gårdar i en jordbruksbygd och ingår i ett område av riksintresse för kulturmiljövården. I närheten finns ett bygravfält från järnåldern. Kyrkplatsen ligger som ett nav för alla socknens tillfartsvägar. Kyrkstallet är omsorgsfullt utformat och välbevarat och står vid vägen nära huvudingången, med ena väggen upplagd på kyrkmuren. Spilta och dass finns kvar och huset representerar en ofta riven byggnadskategori som vittnar om tiden före bil och vattenklosett. Det förstärker också upplevelsevärdet av kyrkomiljöns höga ålder.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkplatsen är medeltida och har utvidgats i flera omgångar, senast 1973 utanför bogårdsmuren. Kyrkogården har innanför muren en trädkrans men är ålderdomligt trädlös i övrigt med sammanhållna gräsytor och naturligt gångsystem mellan muröppningar och ingången. Gamla smidesgrindar finns bevarade. Liksom vid två andra kyrkor i pastoratet står runstenar i anslutning till kyrkobyggnaden.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Fölene kyrka är en tidigmedeltida kyrka med stora delar av det medeltida murverket bevarat, där ett högt placerat fönster ingår. Den samtida dopfunten är i bruk. Kyrkans nuvarande utformning härrör från om- och tillbyggnader redan under 1600-talet med tresidig avslutning, större fönster och västport. En liten trätakryttare byggdes som klocktorn 1710 och tillbyggd sakristia senare samma sekel. Torntypen är karaktäristisk för dessa trakter. Exteriören har kvar en ålderdomlig prägel med synliga remstycken, en avslagen trappsten och skeva fönsteröppningar, byggnadsteknikhistoriska dokument som ger upplevelsevärden kring byggnadens ålder. Trots inredning och inventarier från såväl medeltid (dopfunt) och barock (innertak, predikstol och altaruppsats ) som egenartade bänkar, vars form har sin like i Remmene kyrkbänkar från 1870, ger kyrkorummet ett samlat intryck. Äldre kalkmålningspartier är framtagna. Intressant är att såväl predikstolens tak som korg har motsvarigheter i Eggvena och Remmene kyrkor i pastoratet. Vapenhuset har en mycket ålderdomlig takstol med byggnadsteknikhistoriskt värde. På vinden finns gamla bemålade brädor kvar, delvis infogade i tornväggen.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkomiljöns status som del i ett område av riksintresse för
kulturminnesvården.
- Kyrkstallet.
- Kyrkogårdens få grusgångar, smidesgrindar och trädkrans.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Exteriörens karaktär av om- och tillbyggd medeltidskyrka under 1600-
talet.
- Det lilla klocktornet är ett särdrag för trakten.
- Vapenhusets åldriga takstol.
- Innertakets form.
- Bevarade äldre inventarier, även bänkarna.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Takryttare, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2003)
Fölene kyrka har en ålderdomlig karaktär med få fönster i skeva smygar och vinda väggar med synliga remstycken runtom. Ett särdrag för denna kyrka är det äldsta fönstrets position strax under takfoten på långhuset i sydväst. Det rektangulära långhuset har på västra nocken i liv med gaveln en liten takryttare med kyrkklocka och ett fullbrett, grunt tresidigt avslutat kor i öster, en liten sakristia åt norr och i väster ett stort vapenhus med port åt väster. Det påfallande lilla tornet är vanligt i Kullings och Gäsene härader, vilket antas bero på att kyrkorna här endast hade en klocka och fick torn dimensionerade därefter. Stenstommen är av natursten i skalmursteknik. Hela kyrkan fick 1946-51 grundförstärkning av cement som skymtar vid sakristia och vapenhus.
FASAD - Fint spritputsade fasader från 1985 av hydrauliskt kalkbruk och vit avslipad marmorballast påslagen för hand, vitkalkade ända ned. Smygarna är slätputsade. Ventilhål med metallgaller finns nertill. Alla gavelrösten är klädda med vitmålad locklistpanel. Ritsar i putsen visar det gamla långhusets sträckning, den igensatta sydportens läge i väster med trapphäll i marken och läget för en igenmurad rundbågad kordörr på södra fasadens östra sida. Kordörren har en ojämnt avslagen utskjutande trappsten utanför vägglivet. I öster kragar fasaden utanför remstycket. Vapenhusets sydvägg är högre i öster än i väster. Mellan västväggens putsade nederdel och träpanelen upptill är en plåtavtäckning av koppar. En metallarmatur är monterad över vindsfönstret på vapenhuset. Takryttaren har ljudluckor åt alla håll utom åt öster med träpanel och vattbrädor.
FÖNSTER - Långhuset har två skeva, närmast stickbågade, fönsteröppningar på var långsida med olika grader av vidgning på smygarna som har solbänkar av naturstenshällar med kopparbleck. Alla fönstersnickerier är gamla med nyare antikglas sannolikt från 1946-51och snickerier målade grå med organisk färg. Det är rundbågade treluftsfönster i T-form med åtta rutor i de raka lufterna och sex i bågen. Det kvadratiska äldsta enluftsfönstret i sydväst under takfoten är spröjsat till nio rutor och sitter i en rak smyg utan solbänk. Koret har ett tvådelat enluftsfönster på var snedställd sida med tolv rutor nedtill och fem i bågen. Sakristian har ett rektangulärt tvåluftsfönster åt norr med mittpost spröjsat till sex rutor per luft. Vapenhuset har ett rektangulärt enluftsfönster åt norr respektive söder spröjsat till nio rutor i djup smyg upp till takfoten, samt ett tvåluftsfönster på vinden åt väster utan mittpost med avfasade hörn upptill, blyspröjsat till tolv rutor i släta träfoder. De rektangulära mindre fönstren har nischtak av bräder putsade med kalkbruk.
PORT - Västporten sitter i en i rak nisch med stenhäll och pardörr av trä från 1946-51 med rak överkant och stort nyckelhål i rombformad nyckelskylt. Dörrbladen har kantställda rutor över hela ytan och är gråmålade liksom karmen. Sakristians dörr från samma tid är enkel med rak överkant i en grund smyg med två blocksteg av huggen natursten utan räcken. Den har en bred profilerad täckmålad grå fiskbenspanel och karm målad i samma färg.
TAK - Sadeltak på alla takfall (utom takryttarens) med valmad spets över koret, täckt av enkupigt tegel från 1946-51. Taksprången är plana och vitmålade liksom vindskivorna. Takryttaren har ett mjukt svängt torntak med fasade hörn täckt av sågade raka spån från 1946-51. Varje sida är dekorerad med spetsiga spån som lagts i ett rombmönster och nedtill sitter spånen som taggig bård. Taket kröns av en smidd spira. Hängrännor och stuprör är från 1950-51 av koppar- eller vit plåt.
Fölene kyrka är en salkyrka med grunt tresidigt något förhöjt kor med dörr till sakristian i norr. Vapenhus och entré finns i väster. Kyrkorummet är brett och ljust via mycket breda fönstersmygar, två på var långsida. Inredningens färgsättning är från 1991 och hålls helt i kastanjerött och blågrönt mot vita väggar och ljust blågrönt tak. Här är det plana trätaket bevarat; sådana var gängse i traktens kyrkor förr. I kyrkorummet samsas barockinventarierna med bänkar av jugendkaraktär.
LÅNGHUS - Läktare finns i väster och under den står ett förrådsskåp från 1988-89 vid södra sidan bredvid läktartrappan i sydvästra hörnet längs västväggen och på norra sidan sitter en klädhängare av trä med en liten skärmvägg från 1991 av stående vitmålade bräder. En gammal kollektbössa av plåt står på en träpiedestal liknande ett timglas på kulfötter.
GOLV - Smala gulpigmenterade bräder från 1946-51 som oljades 1991. Målad golvlist. Västra väggens norra hälft är sekundär och sprutputsad.
VÄGG - Slätputsade med rätskiva och vitkalkade 1991. Buktning över nordvästra fönstret. Två ursparningar finns i putsen på norra väggen med kalkmålningar, troligen från renässansen, som togs fram 1991. En större liggande rektangulär yta med en spretig röd blomstjälk och en mindre stående rektangulär yta med gul och svart ryttare.
PORT - Svängpardörr från 1946-51med tre halvfranska fyllningar med aprikosfärgad marmorering mot blågrön inramning i profilerat kastanjerött ramverk, liggande i mitten och stående på var sida, med smidda vridna handtag.
INNERDÖRR -Skåpsdörrarna har utformats som vapenhusdörren.
FÖNSTER - Snickerierna är gråmålade. Två rundbågade öppningar av olika bredd och vidgning med rundbågade fasta treluftsfönster i T-form utan mittpost med svagt tonade antikglas i åtta träspröjsade rutor i de raka lufterna och sex i bågen. Innerfönstren är från 1942. På läktaren åt söder sitter ett rektangulärt enluftsfönster med en liten metallhasp i medeltida likformad smyg. Innerbågen är profilerad och spröjsad till nio rutor med antikglas.
TAK - Spegelvalv från 1946-51 av jämnbreda bräder i längsgående riktning utan skarvar, matt täckmålade. Det täcker det gamla rötskadade taket, sannolikt från 1700-talet, med breda bräder och smidd spik. Västsidan saknar välvning. Hålkälens bräder är från 1991 (gammal pärlspånt under) liksom taklisten, som nedtill har en s-formad, handhyvlad list med en horisontalt utskjutande list med välvd framkant nedtill. Upptill mellan den plana ytan och välvningen sitter en flack hålkälslist.
KOR - Koret har ett fönster på var snedställd sida. Altaret är centrerat vid östväggen. Predikstolen står i norr med en rak trappa längs väggen. Nedanför står ett piano och vid bänkskärmen en ådringsmålad ambo. Dopfunten står i söder intill ett bord arrangerat som ett dopaltare. På väggen invid fönstren hänger nummertavlorna och under den södra står en gammal smal trätrappa. I söder står ett golvur med urverk från 1794 i ett 1900-talsfodral.
GOLV - Som långhusets men med blåmålad enkel golvlist. Kormatta från 1951, Agda Österbergs ateljé. VÄGG - Som långhusets. I en kraftigt välvd båge över altaruppsatsen står ett språkband textat i gammaldags stil 1991.
PORT - Nej
INNERDÖRR - Likadan enkel dörr som till vapenhuset men med kammarlås och spolformat metallvred och därför sannolikt äldre än vapenhusdörren.
FÖNSTER - Rundbågade enluftsfönster med likadant antikglas som i långhusfönstren spröjsade till tolv rutor i nederdelen och fem i bågen.
TAK - Som i långhuset.
FAST INREDNING
ALTARE - Djupt altare tillkommet efter 1829 av brunmålade liggande bräder med tre blåmålade fyllningar i profilerade ramar på fronten, större i mitten, och en på var gavel. Svartmålad altardisk av trä som kragar utanför. Grå matta innanför altarringen.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen är ett barockverk med svag arkitektonisk uppbyggnad omgiven av tongivande, kraftiga och välskurna förgyllda och försilvrade akantussniderier som ger verket en rundad form. Originalfärgerna framtogs 1935, retuschering och konservering företogs senast 1992. Altaruppsatsen målades över 1820 och fick då ett understycke med text som avlägsnades 1935. Mittsektionen är en liggande rektangulär skiva målad järnoxidröd som mitt på har en stående rektangulär altartavla med snidad kalvariegrupp mot en virvlande ljusblå sky i kraftig svart ram. Skurna lodräta gröna blomgirlander flankerar tavlan. Utanför girlanderna står stora skulpturer av evangelisterna Lukas i norr och Johannes i söder i ljusa mantlar och över dem sitter var sin skuren rosa ros över var och en av evangelisterna. Mellan två marmorerade ljusa listverk upptill står ett bibelord över tavlan och på två utkragande partier likt kapitäl över girlanderna står skrivet "Anno" och "1713". Däröver står på krönlisten mindre skulpturer av evangelisterna Markus i söder och Matteus i norr. I mitten är en oval skuren medaljong med Kristus med segerfanan på en kista som bärs av två mycket ovanliga figurer i vita dräkter med skärp och svarta kubbliknande hattar. (En liknande medaljong finns dock på altaruppsatsen på norrväggen i Herrljunga kyrka.) Medaljongen kröns av ett stort änglaansikte samt en okliknande båge med skuren grön bladdekor och allra överst en sittande basunängel.
Allt är väl skuret och kalvariegruppen liksom skulpturerna har stora likheter med dem i Magra kyrka, men de lodräta girlanderna, rosorna och medaljongen samt okdekoren är egenartade. Möjligen kan akantusdekorerna och skulpturerna ha tillkommit senare än själva tavlan, förslagsvis kring 1740 då Michael Schmidt gjorde predikstolstaket och "målade" altartavlan.
ALTARRING - Altarringen har en halvrund, täckt barriär, sannolikt från 1800-talet, och når fortfarande väggen samt har en grind i norr. Barriären har brunmålat ramverk med stående rektangulära, turkost marmorerade fyllningar i blå profilerade lister. Armstöd och knäfall på gråmålad sockel är stoppade och klädda med turkost tyg från 1991.
BÄNKINREDNING - Bänkgavlarna har likadan form som motsvarande från 1870 i Remmene kyrka, men har här endast en enkel dekor. Bänkarna byggdes om och glesades ut 1991. De står i två kvarter i tio rader utmed mittgången som fick nuvarande bredd 1946-51 (1945 fanns 17 rader på norrsidan, 16 på sydsidan). Bänkarna når ut till sidoväggarna och har ryggar av liggande bred pärlspånt och breddade sitsar med lösa dynor. Gaveln är helt slät med flack R-form med en liten framåtvänd krok upptill och en dekorrundel med målat förgyllt kors av två olika typer på grå botten. Bokbrädorna och bänkvärmarna är nya, fotbrädor och krokar saknas däremot. Skärmarna har tre breda liggande marmorerade fyllningar lika läktarbarriärens. Allt är ådringsmålat kastanjerött och gavlarna står på en gråmålad bas.
PREDIKSTOL - Korgen är äldre än ljudtaket. Fyllningar och ramstycken med limfärgsdekor är äldst, under- och överlister liksom underrede och trappa är nyare. Originalfärgerna framtogs 1935, de konserverades och retuscherades senast 1992. Korgen är femsidig och av renässanstyp, troligen från 1600-talets första hälft. Liknande predikstolar finns i Eggvena kyrka och i Remmene kyrkas sakristia. Fölenes förefaller vara den mest välgjorda. Liksom Eggvenas har den ramförsedda fyllningar upptill, nagelsnitt på hörnen och tulpanmålningar i rundbågade arkadfyllningar nedtill. I likhet med Remmenes står tulpanerna i urnor tillsammans med rosor i arkadbågar, men här täcker fyllningen hela sidans bredd och har en hästskoformad överkant. De övre fyllningarna har enstaka målade blommor i eleganta profilerade förgyllda ramar med nagelsnitt runtom. Däröver är ett smalt utskuret tandsnitt med M-formade gluggar, liksom på de båda andra, och däröver nagelsnitt horisontalt längs hela korgen. Utkragande kraftigt bräm med svart list överst. Korgen har tegelröda fyllningar, järnoxidröda nagelsnitt och umbragröna ramar och hörn. Det släta mellanstycket är brunmelerat och bågens svarta kant är övermålad. Tandsnittet har varannan tand röd, varannan grön. Utkragningen nedtill mot den åttasidiga foten och underredet med släta sidor och lister mellan dem är troligen från tidigt 1900-tal och skär in i bänkskärmen. Bokbrädan har figursågade sidor och är liksom predikstolsklädet överdimensionerat i förhållande till korgen. Två gamla timglas i metallhållare står på brämet. Trappbarriären har två rektangulära helfranska fyllningar med målade blomurnor och ramstycke målat likt korgen och slät handledare. Trappan är täckmålad grå och troligen från omkring 1900.
Det åttasidiga barockljudtaket tillverkades 1741 av Michael Schmidt och liknar helt Remmene och Eggvena kyrkas ljudtak, som han därför troligen också är upphovsman till. Såväl de välskurna genombrutna och sirliga kartuscherna med svarta medaljonger som hörnänglarna ovanpå taket med förgyllda kläden är ovanligt stora i förhållande till själva taket. Hörnen pryds av snidade änglahuvuden, här mycket stora. Undertill hänger festonger med rosetter och ett bibelspråk är fördelat över samtliga synliga sidor. Till skillnad mot ljudtaken i Eggvena och Remmene bär de stående änglarna här passionsverktygen istället för basuner och står inte på postament. Någon eller några av änglarna skalla ha tillverkats av bysnickaren August "Snickson" Larsson, sannolikt vid restaureringen 1935. Kartuschernas akantussniderier, här i guld och silver, har på alla taken en särpräglad prickig dekor i orange, med en närmast stiliserad hästform. Undertill är en fyllning som följer takformen med profilerad ram med en mindre fyllning vari Andens duva hänger, allt omgivet av sluttande sidor. Här är fyllningen och listen turkost målad med en liten sexkantig svart yta i röd ram med svart duva. Sidorna är mörkt rödmarmorerade och kanten svart (samma färger i Eggvena). Medaljongen med enstaka ord är här bredare med en munform. Listverken är här mer återhållna och inte marmorerade som på de andra två nämnda ljudtaken.
ORGEL - Orgel från 1980 är tillverkad av Tostareds kyrkorgelfabrik som också ritat den enkla fasaden som når upp till det låga taket. Orgelhuset står helt nära västväggen och har en liggande rektangulär form målat brunt och turkost med fyra stående rektangulära öppningar för metallpiporna och en liggande öppning över det infällda spelbordet av lackat trä.
LÄKTARE - En läktare fanns 1740, men till vilka delar den eventuellt består idag är outrett. Enligt en uppgift är läktaren från 1800-talet. Bröstningen har en utskjutande rak mittdel med snedställda sidor. Eftersom utbuktningen saknar den kraftiga stock och det mer ålderdomliga bräm som de raka partierna har, kan man anta att tillkommit senare i samband med en ny orgel, dock före 1945. Bröstningen har femton stående rektangulära marmorerade fyllningar i smalt profilerat ramverk som har profilerade listverk upp- och nedtill. På brämet står i sektioner ett nytt gråmålat träräcke från 1988-89. På läktaren står en bänk i söder respektive norr. Golvet täcks av en brun heltäckningsmatta. Väggputsen är borttagen bakom orgeln och västväggen sväller ut under den lutande handhyvlade takbrädan.
Fyra fyrkantiga gråmarmorerade pelare med utkragande kapitäl och skaftring bär upp bjälkar under läktaren som är rundade framtill. De östra pelarna är engagerade i bänkarna. Undertaket är av pärlspånt som rollats grå, troligen från 1991 liksom den runda armaturen av gulmetall. Läktartrappan är öppen men har en bröstning mellan pelare och vangstycke som fortsätter under trappan som en vitmålad brädvägg under en grå ådringsmålad ram, likadan som runt förrådsskåpet. Trappans plansteg och botten är mattklädda, på väggen sitter en rund ledstång.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Medeltida dopfunt av sandsten med bred, låg rund cuppa med mycket flack skråning undertill och litet uttömningshål, alltså sannolikt tillkommen före 1200-talets mitt. Cuppan pryds av två huggna, lite svajiga repdekorer, med tvinningen åt varsitt håll; en under släthuggningen runt skålen och en över skråhuggningen. Foten är något smalare och rund med en mycket kraftig repvulst upptill och enkla ritsningar nedtill. Ett mässingsfat från 1946 täcker skålen. Dopfunten liknar den i Eggvena kyrka.
NUMMERTAVLA - Höga rektangulära tavlor av okänd ålder med tresidig topp som är dekorerad med gudsögat och strålgloria. Brunmålad ram med en ljushållare.
VAPENHUS - Långt, rektangulärt rum med utgång i väster, dörr till långhuset i öster, fönster i söder och längs norra väggen tre dörrar från 1988-89; de leder till torntrappan i väster, en skrubb i mitten och en handikapptoalett i öster. I sydöst finns ytterligare en skrubb. Två små äldre trästolar står i rummet. Vapenhusets norra fönster är inbyggt på toaletten och har råglas från 1988-89 med inner- och ytterbåge spröjsade till nio rutor. På toaletten finns en utslagsvask och varmvattenberedare. Plastmatta på golvet och de sekundära väggarna på sidorna. I ytterväggen syns avsågade bjälkar.
GOLV - Äldre bräder av olika bredd, täckmålade med grå oljefärg.
VÄGG - Slätputsade väggar efter murens buktningar (med färgflagningar i söder) målade vita, kc-färg troligen. Skrubben har stående brädvägg och norrväggen är av gipsskivor.
PORT - Släta pardörrar från 1946-51 av stående plank med tvärslåar och däremellan en diagonal enkelt figursågad bräda. Stort svartmålat järnlås efter äldre modell samt modernt sjutillhållarlås.
INNERDÖRR - Till långhusets vindfång sitter en äldre helfransk pardörr med två lika stora fyllningar och nytt vred. Insidan är målad likt porten in till långhuset. Dörrarna i norr är enkla med tre fyllningar, liggande i mitten, och gula metalltrycken. Alla dörrarna är målade i bruna toner.
FÖNSTER - Ett rektangulärt nytt, fast enluftsfönster spröjsat till nio rutor med antikglas i brunmålade snickerier. Nischen är något vidgad och överkanten sluttar upp till taklisten.
TAK - Plant tak av halvgamla bräder som rollats vita och en smal välvd vitmålad taklist.
SAKRISTIA - Ett rektangulärt rum med fönster i norr och utgång i väster, inbyggda garderober längs hela östväggen samt djup smyg i muren till kordörren i söder. Sakristian rustades upp 1991.
GOLV - Oljat brädgolv som i långhuset från 1946-51. Väggaltare i väster med inskuret liksidigt kors på fronten och bönpall under, enkelt möblemang samt en stor gammal offerkista med två hål och tre lås.
VÄGG - Slätputsad och vitkalkad.
PORT - Dubbel dörr med två snarlika helfranska dörrar med två släta fyllningar i profilerat ådringsmålat ramverk och spolformat mässingsvred samt låskläpp vilket tyder på högre ålder än den yttre dörren som är från 1946-51 och har ett nyare vitmetallvred.
INNERDÖRR - Kordörren är enkel och har tre fyllningar men en liggande i mitten, målad likadant som porten. Garderobsdörrarna har två olika stora fyllningar och under dem lådor i samma färger som porten.
FÖNSTER - Stickbågad vidgad nisch med ett nästan kvadratiskt enluftsfönster med bred mittbräda och spröjsat antikglas till sex rutor i varje del med små metallhaspar. Snickerierna är täckmålade grå.
TAK - Plant tak av breda, ursprungliga handhyvlade bräder täckmålade grå.
TORN - Egentligt torn saknas. Från vapenhusvinden nås takryttaren med sin kyrkklocka via en öppning i västväggen på långhuset.
TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Vapenhusvinden används som förråd. En trappa från 1988-89 av obehandlat trä leder upp i nordväst i två parallella raka lopp med dörr nere i vapenhuset. Vinden har obehandlat brädgolv, träväggar av resvirke och en modifierad ålderdomlig konstruktion med remstycken som ligger i klykor på bockbenen, ås i nocken och runda sparrar. Ett tvåluftsfönster med mittpost finns åt väster med sneddade hörn upptill och ett blyspröjsat enkelglas i gråmålade snickerier. Här finns allehanda föremål såsom två av de fyra bemålade bräderna som noterades 1920, en flöjel med årtalet 1710 eller 1770 utstansat, en mycket gammal rundbågad paneldörr med profilerad fiskbenspanel med kantställd ruta i mitten på fem plankor och handsmidd spik. Dörren bär spår av rödfärgning underst och ockrafärg däröver och har en stor smidd dragring med knutor. Möjligen är det den gamla kordörren. I östmuren är en trappa av sten upp till klockan i takryttaren på långhustaket.
VÅNING 3 - Takryttare med en klocka från 1861. I konstruktionen av liggande virke har bland annat inlemmats två av de bemålade gamla bräderna som nämns 1920 och då stod fria. Bemålningen är i rött och svart av 1700-talstyp. En bräddörr finns in till kyrkvinden i öster. Takstolen utgörs av klena runda stolpar.
Fasadkulör (2003): Vit
Antal våningar (2003): 01, 02
Byggnadsdel (2003): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Gaveltorn, Vapenhus - Väster
Inventeringsår 2001
Fölene har en tidig medeltidskyrka, sannolikt från 1100-talet eller 1200-talets början. Idag präglas den av om- och tillbyggnader under 1600- och 1700-talen med tresidig avslutning, klocktorn och vapenhus samt sakristia.
Kyrkan har till viss del kvar de medeltida långhusmurarna, i längd fram till långsidornas nuvarande östra fönsterpar. Västväggen är troligen intakt, sydväggen är bevarad till full höjd runt det högt belägna fönstret i sydväst, därefter till cirka 1,5 meters höjd och nordväggen är bibehållen intill okänd höjd. Enligt en murverksdokumentation från 1985 byggdes kyrkan till åt öster under 1600-talet och fick då ett tresidigt kor, större fönster, västport och kordörr åt söder. Vanligtvis genomfördes sådana ändringar i trakten först under 1700-talet, vilket om dateringen stämmer kan antyda att kyrkan här haft en särskild ställning eller givmild donator. Den gamla sydporten sattes igen och dörren med vinkellagda plankor har varit eller är deponerad hos Nordiska museet. Omkring 30 centimeter utanför vägglivet syns ett troligt plansteg som markerar dörrens läge. Kyrkan blev 1710 försedd med klocktorn i form av en takryttare som ersatte en klockstapel. 1705 lär kyrkan ha varit så gravt förfallen att det var "livsfarligt" att vistas i den, så det torde ha företagits en större reparation innan man vågade bygga på ett torn. 1713 tillkom altartavlan. 1741 tillverkades ljudtaket till predikstolen av Michael Schmidt som året innan fått betalt även för att måla altartavlan, predikstolen och läktaren. Möjligen var även läktaren då nybyggd. Vapenhuset ger intryck av att ha en hög ålder, förstärkt av dess ålderdomliga åstak, men enligt murverksdokumentationen uppfördes vapenhuset först på 1700-talet. Omkring 1768-70 försågs långhuset med nytt tak och sakristian tillkom sannolikt då. Vid en inventering 1829 kommenterades att detta var den enda kyrkan i pastoratet som hade en sakristia, men varken vapenhuset eller sakristian omnämndes som nya. Vid nämnda inventering noterades att altaret var av slipad sten. Altartavlan med bildhuggeri hade liksom predikstolen målats om 1820 med oljefärg, i övrigt var kyrkan vitlimmad och i vapenhusgolvet låg en runsten. 1850 var kyrkan åter så fallfärdig att rivning hotade men efter diskussioner om sammanslagning med Remmene eller Tarsleds kyrka reparerades den (Tarsled och Herrljunga byggde gemensamt en ny kyrka 1865). 1861 kröntes renoveringsarbetet med en ny kyrkklocka från Göteborg.
1920 inventerades kyrkan och förvarade i tornet fann man bland annat fyra lösa bräder med rester av äldre takmålningar med änglahuvuden. Det fanns en solvisare av sten och en runsten uppgavs vara inmurad i korets stenfot. I Statens Historiska Museum fanns en murslev av trä med årtalet 1611, funnen i kyrkans kor mellan muren och taket.
1935 utfördes en mindre renovering med ommålning av läktarbröst och bänkar, samt konservering och framtagning av originalfärgerna på altartavla och predikstol samt dess tak. Äldre och nyare text hittades på altartavlan, där den nyare från 1820 avlägsnades. Färgen på mittstyckets planyta var bäst bevarad, övrigt var i sämre skick. Predikstolens färger var i samklang med altartavlans och ganska väl bevarade men förstärktes. Ljudtakets övermålade färger var i gott skick och texten som framkom bättrades inte. Kartuschtexterna befanns väl renoverade vid en tidigare restaurering. På 1940-talet var kyrkan åter i dåligt skick. Stora sprickor fanns i alla byggnadsdelars hörn, somliga från golv till tak, i koret över och under fönster liksom i långhusets sydöstra fönstervalv och på sakristian ett par vågräta sprickor strax under taklisten. Taktäckningen var otät liksom anslutningarna mellan takfall. Fåglar huserade vilt och skadeinsekter härjade särskilt på vapenhusvinden. 1945 gjorde kyrkoherden Josef Larson ett förslag till ny sakristia, nytt vapenhus och värmeledning, vilket inte godkändes av byggnadsstyrelsen. 1946 anlitades byggmästare Adolf Sääf för ett nytt renoveringsförslag och arbetet påbörjades. Grundförstärkningsarbeten med betongplatta fordrades runtom där sättningar och sprickor uppstått. Putsarbeten vidtogs efter murlagningar och solbänkar lagades. Omtäckning med tegel utfördes av alla tak samt med spån på tornet. Innertakets pärlspånt bekläddes med bräder och kälningen täcktes med dekorerad masonit och nya taklister gjordes. Nya dörrar tillkom i sakristia och vapenhus, som också fick en ny inklädd trappa med dörr till tornkammaren. Nordöstra korfönstret fick nytt valv. Entrén till kyrkorummet och mittgången vidgades. De två främsta bänkarna på var sida togs bort. Eluppvärmning installerades så kaminen med skorsten togs bort. Nya trägolv lades, även i sakristian, som fick ett bönaltare och nya skåp. Kormatta införskaffades från Agda Österbergs ateljé i Varnhem. 1949 ritades den nya pneumatiska orgeln med verk från Tostareds kyrkorgelfabrik och fasad ritad av arkitekt Ragnar Jonsson, Stockholm. Återinvigningen skedde i mitten av november 1951.
Under arbetets gång gjordes några upptäckter. Ovetande om uppgiften i inventeringen 1920 fann man den sedan 150 år eftersökta runstenen i korets stenfot. Den andra hade tagits ur vapenhusgolvet några år tidigare. Båda restes vid västra ingången, så som de stått 1791. 1947 påträffades en kalkstenskista i barnstorlek strax utanför sydfasaden i öster. Kalksten var ovanligt i trakten och därmed dyrbar. Man spekulerade i om den kunde ha kommit i vägen vid tillbyggnaden av koret och därför flyttats. En annan märklig kista upptäcktes under vapenhuset vid grundförstärkningsarbetet men tillvaratogs inte, en urholkad ekstock med flat stenhäll som lock.
1980 fick kyrkan till Lucia en ny helmekanisk orgel med ny fasad ritad av orgelfirman, Tostareds kyrkorgelfabrik. 1985 krävdes en omfattande utvändig murverksrestaurering eftersom organisk färg från 1970-talet orsakat skador på kalkbruket med vittring, alger och missfärgningar. All puts och vittrad fogmassa togs bort, om- och ifogningar fick göras på stora väggpartier samt stenkomplettering, särskilt i sydösthörnet och dess fönstervalv. Omputsningen skedde på försommaren under ledning av byggnadsingenjör Roland Johanson, Lidköping, som gjorde en noggrann murverksdokumentation på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. Fasaderna spritputsades som tidigare med vit avslipad marmorballast, påslagen för hand med murslev. En dansk murare anlitades som anpassade putskonsistensen och påstrykningstekniken, vilken utfördes med en speciell dansk kalkningsborste. Remstyckena målades med likadan slamfärg som använts på Läckö slott.
Murverksdokumentationen redovisade varje väggs konstruktion och material och visade att murverken i sig hade stora brister som orsakat skador på flera ställen. Natursten av olika slag hade använts. De äldsta väggarna hade bra kalkbruksfogar och mer regelbunden skiftesläggning i förband med en konstruktiv förbandsverkan. Tillbyggnaden i nordöst hade inga förtagningar till långhusmuren så där uppstod alltså en vertikalskarv. Södra långhusväggen var cirka 60 centimeter längre än den norra, vilket förbryllade. Samma förhållande uppträder i Magra kyrka där förklaringen är att koret vreds något åt norr eftersom man tänkt sig att Kristus böjde huvudet åt höger när han dog och kyrkan symboliserar Kristi kropp. Tillbyggnadens murverk bestod av såväl olika stenformer och storlekar som olika murningsteknik med i regel fogning av magert kalkbruk nedtill och lerbruk upptill. Fönstervalven bestod i allmänhet av kalkbruksfogade stenskivor. Halva södra vinklade korväggen och östra väggen var av tuktad natursten i förband och skiftesläggning liknande de medeltida delarna, vars raserade murstenar bör ha återanvänts. Ett mindre igensatt rundbågsfönster avtecknade sig i koret. Fönstret med sprucken hjässa i sydöst hade en undermålig grundläggning, alternativt var det byggt över en grav. Den andra halvan av den vinklade södra korväggen var mycket dåligt murad vilket medfört förskjutningar i väggpartiet samtidigt med samma rörelseskada i anslutande södervägg. Övre väggpartierna buktade där oroande utåt, bland annat över den igenmurade porten. Över alla långhusväggar löpte förankrade remstycken av grövre virkesdimension av ek eller furu.
Sakristian var huvudsakligen av tuktad gråsten med kalkbruksfog i förbandsteknik lagd på undermålig grund. Väggsektorer med olämpligt vald byggsten hade vållat skador. Byggnadskroppen stod fri utan förtagningar i långhuset. Remstyckena i ek var överputsade och återanvända från annan byggnad, eventuellt en påbyggnadskonstruktion för takhöjning inom sakristian
Vapenhusets yttre fasadsidor hade blandat byggstensmaterial i natursten och magert kalkbruk. Mindre delar hade ommurats/fogats med kalkcementbruk. Förskjutningsskador fanns inom murverket med buktande väggar, särskilt på sidorna om entrén. Murgenombrott till kyrkvinden på 1700-talet och upptagning av 1600-talets västport hade gett sprickor i västväggen.
Johansson drog slutsatsen att kyrkan hade haft naturstensfasader från början, eftersom norrfasadens ursprungspartier är relativt välmurade och estetiskt tilltalande. Väggarna var målade med kalkfärg direkt på naturstenen, först vit, sedan grågul, vilket visas av många kalkfärgsfragment på norrsidans sten. Efter tillbyggnaden på 1600-talet fick kyrkan en slätputs som kalkfärgats i olika skeden i olika nyanser; varmvit, svagt rosafärgad, varmvit med inblandning av finsand, beige och gråbeige. När sakristian byggdes fick ytputsen en struktur, en slamning med lätt spritputskaraktär och samma gråbeige färg som långhuset. Långhuset förefaller sedan ha putsats med en mjukare spritputsstruktur i ytan som färgats gräddgul, varmt ljusgrå, vit i två lager och sist en vit konsthartsfärg. Sakristian hade även några ljusbruna putspartier som inte finns någon annanstans. Vapenhuset hade säkra spår av samma nyanser som långhusets fyra översta lager. All puts var dragen till marken utan markerad sockel.
Forts. se anläggningshistorik.
År 1100-1250 Specifika inventarier - dopfunt
År 1600-1699 Fast inredning - predikstol
Renässanspredikstol
År 1710-1740 Fast inredning - läktare
År 1713 Fast inredning - altaruppsats
År 1740 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Målning av altaruppsats, läktare och predikstol.
Konstnär - Bildhuggare: Michael Schmidt
År 1741 Fast inredning - predikstol, ljudtak
Konstnär - Bildhuggare: Michael Schmidt
År 1768-1770 Nybyggnad
År 1820 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning av altaruppsats och predikstol med oljefärg.
År 1829 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1850 Underhåll
Reparation.
År 1861 Specifika inventarier - kyrkklocka
År 1920 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1935 Konservatorsarbeten
Framtagning och konservering av originalfärger på altaruppsats och predikstol med ljudtak.
Konservator: C O Svensson
År 1935 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning av läktarbröst och bänkar.
År 1946-1951 Underhåll - takomläggning
Enkupigt tegel på alla tak utom tornets som får nya spån. Nya hängrännor och stuprör.
Byggmästare: Adolf Sääf
År 1946-1951 Underhåll - omputsning
Byggmästare: Adolf Sääf
År 1946-1951 Fast inredning - port
Nya dörrar i vapenhus och sakristia.
Byggmästare: Adolf Sääf
År 1946-1951 Underhåll - grundförstärkning
Betongplatta runt om.
Byggmästare: Adolf Sääf
År 1947-1951 Teknisk installation - el
Elektrisk uppvärmning och belysning.
År 1949-1951 Fast inredning - orgel
Arkitekt: Ragnar Jonsson
År 1950-1951 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ny färgsättning.
Hantverkare - Målare: Karl Erik Sandahl
Konservator: Thorbjörn Engblad
År 1951 Återinvigning
År 1961 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Puts kalkas, trä målas och spån tjäras.
Hantverkare - Målare: Folke Berglund
År 1970-1979 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Fasader målas med organisk färg.
År 1980 Fast inredning - orgel
Nytt verk med ny fasad.
År 1985 Underhåll - omputsning
Exteriör omputsning.
Arkitekt: Roland Johanson, Lidköping
År 1988-1989 Specifika inventarier - textilskåp
År 1991 Underhåll - omputsning
Interiör omputsning.
Arkitekt: Magnus Wångblad
År 1991 Underhåll - målningsarbete, interiör
Total ommålning.
Arkitekt: Magnus Wångblad
År 1991-1992 Konservatorsarbeten
Renässansmåleri påträffas under puts och konserveras bitvis. Retuschering av altaruppsats och predikstol.
Konservator: Annika Persson
År 1991 Specifika inventarier - textilskåp
Nytt textilskåp i sakristia.
Arkitekt: Magnus Wångblad
År 1996 Ändring - tilläggsisolering
Tilläggsisolering av vind.
Arkitekt: Magnus Wångblad
År 2011 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Ommålning av fönster, portar med grå linoljefärg
År 2011 Underhåll - Omputsning, exteriör
Delar av putsen på vapenhuset knackades ned och putsades om. Hela kyrkan avfärgades med kalkfärg våt
År 2011 Underhåll - exteriör
Tjärning av takspån på takryttare, delvis byte av panel på långhusets gavel, dränering runt kyrkan
År 2011 Underhåll - interiör
Omputsning av väggar i vapenhus med sandkalk, lagning av sprickor i kyrkorum,
År 2011 Teknisk installation - el
Installation av jordfelsbrytare, byte av elkabel på vinden, ny radiator
År 2022-2023 Underhåll - exteriör
Underhållsmålning av fönsterbågarna, panel på vapenhus.
Samt takomläggning med begagnade takpannor på sakristian
Antikvarisk-topografiska arkivet.
Hernfjäll Viola (1993) "Medeltida kyrkmålningar i gamla Skara stift". Skrifter från Skaraborgs länsmuseum nr 16. Skara
"Västergötland: Landskapets kyrkor" Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet m.fl. Redaktör Markus Dahlberg. Stockholm, 2002.
Informant kyrkovaktmästaren
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin