Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Eggvena kyrka är omgiven av vägen och ån i forna Östra Eggvena by. Ett välbevarat uthus tillhörigt kyrkan, troligen från tidigt 1900-tal, ingår i den väl samlade, kyrkbylika, bebyggelsen öster om kyrkan med skola och förskola/daghem i en tidigare affärsbyggnad. Utöver det rena bruksvärdet har uthuset också ett miljöskapande värde och utgör en länk mellan kyrkan och nämnda bebyggelse som sammantaget utgör ett sockencentrum. Skolans äldre del och uthus bidrar till intrycket av en gammaldags bymiljö med upplevelsevärden.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Eggvena kyrka har dels en äldre kyrkogård med medeltida anor runt kyrkan, dels en utvidgad del i söder från 1972 mellan gamla bogårdsmuren och landsvägen. Den äldsta delen har kvar en viss ålderdomlig prägel med naturligt gångsystem mellan muröppningar och kyrkportar, träd endast i krans längs kallmuren och relativt spontan gravplacering utan kvarter. En gammal smidesgrind finns kvar i sentida stolpar. Den nya delen är tidstypisk med häckar och gång av konststen.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Eggvena kyrka har kvar betydande murverk från den äldsta stenkyrkans långhus, även västväggen, sannolikt från 1100-talets mitt eller 1200-talets början. Den samtida dopfunten är i bruk och minner om kyrkans kontinuitet. Kyrkan fick nuvarande form på 1700-talet med sedvanligt tresidigt avslutat kor och vapenhus, som 1776 försågs med ett litet klocktorn av trä vars ringa storlek är typisk för dessa trakter. Att vapenhuset har sin port åt söder är däremot inte vanligt, men beror förmodligen på att den därmed vetter åt landsvägen. Sakristian tillkom 1850. Invändigt har ansträngningar gjorts för att släta ut väggarnas ojämnheter, men fönsteröppningarnas alltjämt skeva utformning tillsammans med rummets ringa bredd ger ändå upplevelsevärden av ålder. Barockens tidsskikt representeras av takets spegelvalv, predikstolskorg och ljudtak samt altaruppsats. Artefakterna visar på detta stilideals olika ansikten. Intressant är att såväl predikstolens tak som korg har motsvarigheter i Fölene och Remmene kyrkor. 1950-talets renovering har dock satt en stark prägel genom då tillkomna bänkar och läktarbröstning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan och den väl samlade bebyggelsen i öster med kyrkans uthus utgör ett sockencentrum.
- Kyrkogårdens ålderdomliga karaktär med muren, trädkransen, naturligt och grusat gångsystem, sammanhållna ytor, samt äldre smidesgrind.
- Bevarade medeltida murverk utgör ett omistligt historiskt dokument.
- Exteriörens karaktär av om- och tillbyggd medeltidskyrka på 1700-talet.
- Det lilla klocktornet är ett särdrag för trakten.
- Tillämpningen av traditionell putsteknik som ger en förtjänstfullt levande yta. - Interiörens bevarade rumsliga 1700-talskaraktär där innertakets form är
central.
- Bevarade äldre inventarier.
Inventeringsår (1995)
Byggnadsdel (1995): Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Takryttare, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2003)
Eggvena kyrka har ett nätt långhus och ett fullbrett, grunt och något lägre tresidigt avslutat kor i öster med port åt söder, sakristia åt norr samt ett mycket stort vapenhus i väster. Vapenhuset är nästan lika brett som långhuset och har porten åt söder samt kröns av ett lågt klocktorn. Det påfallande lilla tornet är vanligt i Kullings- och Gäsenebygden, vilket antas bero på att kyrkorna här endast hade en klocka och fick tornen dimensionerade därefter. Sakristian har dörr åt öster och på södra sidan är en källarkulle med nedgång till pannrum via plåtluckor. Källaren används inte idag. Fönstren är rundbågade utom i sakristia och vapenhus. Koret har fönster på de snedställda sidorna. Vid vapenhusporten står sedan 1938 en runsten vars text enligt Riksantikvarieämbetets tolkning säger: "Vifast reste denna sten efter Vive/Vifa, en mycket god tägn". Ornamentet finns på Eggvenas båda runstenar.
FASAD - Slevslätad, vitkalkad putsfasad från år 2000 som följer väggens buktningar. Putsen lämnar en bit av muren nederst synlig. Ritsningar markerar dels den gamla ingången under det västligaste fönstret på sydsidan, dels det äldre långhusets sträckning till strax väster om östligaste långhusfönstret. En trappliknande sten finns vid sydvästra långhushörnet. Remstyckena är synliga på den tillbyggda delen i öster. Östra långhusgaveln täcks över koret av vitmålad lockpanel med ett träkors fäst vid nocken. Tornet har vitmålad stående panel med breda läkt på oregelbundna avstånd. Åt vart håll finns en liten ljudlucka klädd med likadan panel och vattbrädor. Över vapenhusdörren sitter en liten stenplatta med årtalet 1890 inhugget i låg relief. Murarna buktar även på vapenhuset och avtäcks upptill med en inåtlutande bräda. Ventilhål är upptagna nedtill på flera ställen åt norr och den gjutna grundförstärkningen från 1950-talet syns här och var. Åt söder är ett cementrör inmurat nedtill.
FÖNSTER - Sydsidan har tre och nordsidan två rundbågade fasta treluftsfönster med T-post i svagt vidgade nischer med solbänkar av tjocka, lätt tuktade granitblock sammanfogade med bruk. Snickerierna är täckmålade grå och spröjsade till åtta rutor i de raka lufterna och fem tårtbitar i bågen med blandade glastyper; gammalt glas, antikglas från 1950-talet och modernt maskinslaget glas. Korfönstren har två lufter med tvärpost i bågen spröjsade till 12 rutor nedtill och fem i bågen. Vapenhuset har åt väster, något förskjutet åt norr, ett rektangulärt, modernt, öppningsbart tvåluftsfönster med mittpost. Smygen är grund, snickerierna gråmålade och klarglasen spröjsade till åtta rutor var. Upptill i västra fasaden är en glugg, skevt fyrkantig, med glas i träbåge. Sakristians öppningsbara enluftsfönster är rektangulärt, spröjsat till sex rutor och gråmålat plåtbleck.
PORT - Alla dörrarna har rak överkant och krysshamrade granittrappor. Vapenhusportens båda dörrblad har täckmålad ljusgrå fiskbenspanel från 1942 med stort nyckelhål med skylt i kantig rombform från 1952 samt modernt sjutillhållarlås. Karmarna är likadant målade och sitter i en mycket djup smyg med rak överkant. En stenskiva med slipad fasadlist, sannolikt från 1942, ligger framför dörren. Sakristians dörr har tre blocksteg till en enkel dörr, från 1952 eller nyare, av stående gråmålad träpanel med sparkplåt och smidd dragring. Kordörren är enkel med gråmålad fiskbenspanel från 1942 och smidd dragring i korsbeslag och rombformad nyckelskylt från 1952. Smygen är rak och har en bräda i hjässan, slipad granitlist nedtill samt två blocksteg.
TAK - Långhuset och sakristian har sadeltak och koret har valmade takfall från långhusets östvägg, täckta av enkupigt tegel från 2000 (tidigare papptäckta). Spåntäckning syns under teglet. Vapenhuset har pyramidtak upp till klocktornet som har ett torntak, båda klädda med röd galvaniserad stålplåt (grå före 1950) i skivtäckning av storplåt från 2000. Överst är en plåtklädd pik med flöjel som har årtalet 1776 utstansat. Långhuset har grunda taksprång av vitmålade bräder med luftspalt. Sakristians taksprång är bredare med vitmålade vindskivor. Vita hängrännor och stuprör av plåt mynnar till cementerade skvalprännor.
Eggvena kyrka är en salkyrka med vapenhus och entré i väster och ett något upphöjt, fullbrett tresidigt avslutat kor i öster med dörr till sakristian åt norr samt utgång i söder. Det är ett enkelt kyrkorum där den ringa bredden och de skeva fönsteröppningarna vittnar om hög ålder parat med 1700-talets tak- och korform. Inredningens individuella föremål från skilda tider visar på olika stilideal men bänkarna och läktarbarriären från 1950-talet dominerar över barockinventarierna.
LÅNGHUS - Ett smalt och ljust kyrkorum med högt till tak. Läktare finns i väster; trappan dit finns i sydvästra hörnan, dold bakom en skärmvägg av vitmålade stående plankor med en liten lucka. Vid plankväggen står ett bord och på den är en psalmbokhylla monterad. Klädhängare sitter på västväggen i norr. Predikstolen står vid norrväggen i höjd med främsta bänken. Rundbågade fönsteröppningar finns på var långsida och mellan dem hänger en väggplåt på varje sida.
GOLV - Lackat brädgolv, troligen från 1912-13.
VÄGG - Putsade med rätskiva och vitkalkade, förmodligen 1952.
PORT - Inåtgående pardörr med två stående rektangulära fyllningar, marmorerade i profilerat ramverk i olivbruna toner med smidda handtag och målade sparkplåtar nedtill.
FÖNSTER - Södra sidan har tre och norra två rundbågade fasta treluftsfönster utan mittpost med inner- och ytterbåge, den inre från 1942. Fönsteröppningarna har alla varierande bredd och vidgning, somliga är fascinerande skeva. Fönstren fyller upp hela öppningen i ytterliv. Det sydvästra fönstret skjuter upp över läktaren. Lufterna har flerfärgade svagt strukturerade antikglas från 1900-talets mitt, nertill indelade i åtta rutor med profilerade spröjsar och i bågen fem tårtbitar. Snickerierna är täckmålade grå. Djupa vidgade smygar med kondensränna och träpodium för ljusstakar eller blommor i fönsterbänken. Små lösa metallhållare för kondensvattnet är anbringade på väggen.
TAK - Spegelvalvstak från 1700-talet med stor hålkäl och kraftig list med välvd mittdel runt den plana delen. Bräderna är längsgående och målade med en organisk beige färg. Taklisten har en slät brunmålad smal list med tegelfärgad marmorerad hålkäl under. Taket välvs lätt även i väster.
Noterat: färgen flagnar i väster.
KOR - Fönster finns åt sydöst och nordöst och korporten sitter på södra sidan vid bänkskärmen. Altaret står vid östväggen med dopfunten på södra sidan och ett piano på norra sidan. Intill det är dörren till sakristian och väster därom predikstolstrappan. Dörrarna åt norr och söder är ej mitt för varandra. Över dopfunten hänger en väggtextil och intill den sitter en väggfast nummertavla.
GOLV - Trägolv från 1912-13. Sannolikt har golvet varit lägre förr eftersom det finns en försänkning vid porten i söder. Norra dörrens försänkning höjdes till golvnivån 1952. Kormattan från Agda Österbergs ateljé i Varnhem tillkom 1951.
VÄGG - Som långhus. Elelement sitter på snedsidorna.
Noterat: En stor spricka finns i norr.
PORT - En stickbågad smyg med enkla dubbeldörrar från 1942 med rak överkant. Mellanrummet är lika brett som tröskeln. Innerdörren har tre lika stora kvadratiska fyllningar utan lister åt koret och slät träfiberskiva utåt, samt spolformat metallvred. Dörren är täckmålad i olivgröna toner. Ytterdörren har slät träfiberskiva inåt som är gråmålad.
Noterat: kraftig kondens på insidan och rötskador på tröskeln i väster, färgen flagar på karmen (tätades 2001-2002).
INNERDÖRR - Dörren till sakristian höjdes 1952 och har två likadana fyllningar som vapenhusdörren. FÖNSTER - Tvåluftsfönster spröjsade till 12 rutor nedtill och fem i bågen med färgat antikglas i olika toner, i övrigt likadana som långhusets.
TAK - Som långhus.
FAST INREDNING
ALTARE - Ett litet träaltare från 1900-talets första år av stående beigemålade bräder, inte mycket bredare än altaruppsatsen men djupt. Altaret är engagerat i väggen och i altaruppsatsen. Enligt uppgift kan det medeltida stenaltaret finnas bevarat bakom träklädseln och en ask skall vara inbyggd med uppgifter på träaltarets tillverkare. Framför altaret ligger ett tresidigt podium klätt med heltäckningsmatta. Bönpallen är avlång på ben med figursågad front och klädd som altarringen.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen från 1600-talet har ett nätt format med få element och stora välsnidade skulpturer som dominerar över den enkla arkitektoniska uppbyggnaden. Färgerna är mörka med övervägande svartgröna toner, något dovt rött, gult, svart och mörkbrunt, förgyllningar saknas. Färgerna togs fram och bättrades 1937 och konservatorsarbeten företogs även 1952. Grundformen är en stående rektangel med över- och sidostycken som tillsammans ger en urnform. I mitten är en skulpterad kalvariegrupp med stort krucifix medan Johannes och Maria vid korsets fot är påfallande små. Mittdelen flankeras av ett par smala engagerade svarta joniska kolonnetter med röd marmorering och en skulpterad apostel på postament framför; Johannes med kalken i norr och Petrus med nyckeln i söder. Entablementet har ett utkragande bjälklag utan text i det svarta mittfältet och rödbrunt marmorerat, enkelt profilerat listverk. Överstycket har en grovt snidad akantusslinga och en lagerkrans i mitten omfattande ett bibelord. Överst står den uppståndne Kristus med segerfanan skulpterad. Sidostyckena är mycket ovanliga med varsin skulpterad stor utåtlutande ängel, med stora vingar av välformade fjädrar i rosa och vitt, som håller banderoller utan text. De höljs nedtill av bladverk som avslutas med ett slags broskornament. Postamentet är från 1937 då altaruppsatsen återinsattes.
ALTARRING - Altarringen tillkom 1912-13 och är liten och femsidig, öppen vid altaret. Balustrarna är svarvade med tre skaftringar på jämna avstånd och målade i bruna toner i grönt ramverk som har breda hörnmäklare. Armstöd och knäfall är stoppade och klädda med grönt tyg, troligen 1970-tal, på brunmålad träsockel.
BÄNKINREDNING - Utformning från 1950-talet i två öppna kvarter med 11 glesa rader ända ut till väggen och mittgång. Gavlarna är rektangulära med en stående fyllning, likadan som läktarens, men med mörkbrun inramning och list. Ryggarna är släta och ådringsmålade, sitsarna är stoppade och klädda med brunt tyg. Bokbrädor och nya metallkrokar finns men ej fotbrädor. Skärmarna har större fyllningar.
Noterat: Man vill ta bort två rader i nordväst för bord.
PREDIKSTOL - Predikstolens korg är äldre än ljudtaket och trappa samt fot tillverkades 1912-13. Korgen är mycket enkelt provinsiellt arbete i liknande stil som de motsvarande korgarna i Fölene och Remmene (den gamla), vilka dock har en större konstnärlig pregnans. Den har renässanskaraktär men är sannolikt från (tidiga) 1600-talet, om inte snickaren i senare tid härmat en äldre förlaga. De fem sidorna har varsin högsmal rundbåge formad av sidostycken med nagelsnitt och en slät platta med en välvd ursågning. I bågen är tulpanrankor i rött, mycket enkelt och spretigt målade. Tulpanen var ett vanligt motiv på 1600-talet. Sidostyckena har nagelsnitt i tre lodräta rader och är rödfärgade, överstycket är grönt med påspikade skurna femuddiga röda trästjärnor. Möjligen fick upphovsmannen bråttom mot slutet för brädan mot trappbarriären har endast sina tre översta dekorgropar. En stjärna saknas på sidan in mot väggen. Över bågarna har varje sida en nästan kvadratisk blå fyllning i brunröd tjock ram. Däröver är ett utskuret tandsnitt med M-formade gluggar och en list med liggande nagelsnitt över. Brämet har en flackt utkragande karnisformad profil, som kan ha tillkommit senare, med svart marmorering. Nedtill har korgen en mer spetsig, utsvängd likadant marmorerad list. På brämet står ett nytt timglas och en rektangulär bokbräda med modern målning undertill. På baksidan av festongerna är en röd blomsiluett målad. Nytt oktogonalt fundament tillkom på tidigt 1900-tal (dopfunten stödde korgen innan), utformat som en pelare med kannelyrer och figursågade konsoler mot korgen. Trappräcket fick masonitklädsel 1952 som målats likt fyllningarna upptill, grön nedtill och likadana påsatta trästjärnor. Trappan är mattklädd i målat vangstycke.
Det sexkantiga barockljudtaket från 1700-talet liknar helt motsvarande i Remmene och Fölene, och förefaller vara beställda från samma verkstad eller samme bildhuggare. Fölene kyrkas ljudtak tillverkades 1741 av Michael Schmidt, som även gjorde altaruppsatsen till Remmene kyrka 1726. Det förefaller därför sannolikt att han kan vara upphovsman även till ljudtaken i Eggvena och Remmene. Såväl de välskurna genombrutna och sirliga kartuscherna som änglarna på hörnen är ovanligt stora i förhållande till själva taket. De har snidade änglar på hörnen och festonger med rosetter på hörnen, samt bibelspråk fördelat på alla sidorna. Undertill är en fyllning som följer takformen med profilerad ram med en mindre fyllning vari Andens duva hänger, allt omgivet av sluttande sidor. I Eggvena har fyllningen en målad virvlande sky i beige ram och en liten sexkantig svart yta i ram med duvan. Sidorna är mörkt rödmarmorerade och kanten svart (samma färger i Fölene). Medaljongen med enstaka ord har en pärlram. Akantussniderierna är gröna med en särpräglad prickig dekor i orange, med en närmast stiliserad hästform. Färg och form på dekoren är gemensam för de tre taken, men i Eggvena finns en målad forsättning undertill, troligen en senare höjning. Basunänglarna har förgyllda kläden och står på lägre postament än i Remmene, men med liknande målad blomdekor. Här står dessutom en ängel i centrum av taket. Listverket upptill är kraftigt utkragande och marmorerat, fläckigt tegelrött under och beigt över.
ORGEL - Orgelfasad från 1952 ritad av arkitekt Ragnar Jonsson och helmekaniskt orgelverk från 1983 tillverkat vid Tostareds kyrkorgelfabrik. Fasaden är mycket enkel och liknar ett rektangulärt skåp av omålat trä med trägaller bakom metallpiporna i en bred kvadratisk mittsektion och två smala sektioner på var sida. Spelbordet av omålat trä är infällt. Överstycket är enkelt profilerat.
LÄKTARE - Läktarens nuvarande utformning tillkom 1950-52. Den stöds av tre fyrkantiga äldre stolpar längs sidoväggarna med bjälke mellan, den sydvästra döljs av trappskranket. Det är en djup läktare med rak bröstning med sju stora ljusbrunt marmorerade fyllningar likt bänkarna i profilerat olivgrönt ramverk. Sentida skyddsräcke av metall står på brämet. Enkla över- och underlister. Slätt undertak av vitmålade bräder.
Två sneddade gradänger finns i norr på läktaren och trappan kommer upp i sydvästhörnet med plant räcke. Golvet har brun heltäckningsmatta. Barriären har slät insida. Metallgaller sitter för fönstret.
SPCIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Medeltida dopfunt av sandsten med satt kalkform, sannolikt tillverkad under 1200-talets första hälft. Cuppan är rund, låg och sfärisk med uttömningshål och huggen repdekor upptill samt över skråhuggningen undertill. Tvinningen på dem går åt varsitt håll. Foten är ovanligt bred, något bredare än cuppan med en mycket kraftig repvulst upptill och enkla ritsar nedtill. Dopskål av mässing från 1948.
NUMMERTAVLA - En nyare rektangulär tavla i enkel slät ram, sannolikt från 1950-talet.
VAPENHUS - Ett ljust rektangulärt rum med dörr ut i söder, dörr till långhuset i öster, inbyggd torntrappa med dörr i sydvästra hörnet, fönster i västra väggen och inbyggd garderob med elcentral i nordöst. Rummet är möblerat med en vardagsrumssoffa i nordvästra hörnan, kyrkbord och en gammal träljuskrona. Mosaiktavlan på norrväggen är gjord av skolelever i Herrljunga.
GOLV - Lackat trägolv troligen från 1950-talet då grundförstärkningen gjordes. VÄGG - Slätputsad avfärgad vit. Elcentralen har stående profilerad spåntad panel. PORT - En tvåbladig dörr från 1942 med fiskbenspanel och gammalmodigt smideslås från 1952 i vidgad nisch med rundade hörn.
INNERDÖRR - Rundbågad tvåbladig ådringsmålad dörr med stående panel från 1942 med dragring och metallvred, likadan på andra sidan.
FÖNSTER - Kopplat tvåluftsfönster med mittpost troligen från 1952 med ospröjsad innerbåge. Täckmålade grå snickerier. Rundade hörn i mycket bred smyg.
TAK - Pärlspåntat plant tak, rollat beigegrått, smal välvd taklist i mörkare nyans.
SAKRISTIA - Ett rektangulärt rum med lågt till tak, inbyggda garderober från 1952 längs västväggen, litet fönster i norr, dörr ut i öster och klädhängare vid dörren till koret i söder. Ett högt och smalt träaltare står vid östra väggen. En empirspegel hänger över ett toilettbord och vid fönstret står ett skrivbord.
GOLV - Röd heltäckningsmatta, slät täckmålad golvlist.
VÄGG - Slätputsade med rätskiva, målade med vit organisk färg.
PORT - Vindfång med trägolv och vitmålat trätak samt putsade väggar och metallgaller vid ytterdörren som är en ådringsmålad trädörr av stående profilerad spåntad panel från 1952. Innerdörren är likadan fast med rakt trävred med hamrat beslag och slätt täckmålat foder i samma mörka färg som golvlisten.
INNERDÖRR - Till koret har dörren likadan panel som porten på insidan men fyllningar åt koret. Garderoberna från 1952 har tre breda dörrar med två släta fyllningar vardera.
FÖNSTER - Enluftsfönstret är rektangulärt och har inner- och ytterbåge samt en extra innerbåge, alla är spröjsade till sex rutor med klarglas i den inre bågen och ofärgat antikglas i de yttre. Vidgad rak nisch med kondensränna i kraftigt sluttande oljefärgsmålad fönsterbänk.
TAK - Plant originaltak med handsmidd spik, oljemålat vitt.
TORN - Egentligen är det bara ett smalt klocktorn på vapenhusets vind, men de beskrivs tillsammans. TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Vapenhusets vind används till förråd. Trappa ned i väster, skurgolv, putsade väggar med synligt remstycke, vitmålat nyare cirkelsågat tak av smala plankor, liten fönsterglugg åt väster med glasruta i vitmålad båge i liggande rektangulär vidgad nisch. Trappa upp i öster med vitmålad träbotten. Här förvaras ett flertal gamla föremål såsom nummertavlor, ett skåp för kyrkliga meddelanden, en gammal ådringsmålad bänk med lätt svängda gavlar med mera.
VÅNING 3 - Klockvåning. Litet utrymme öppet upp till nock med en klocka gjuten 1756 av Nils Billsten i Skara. Träväggar samt murad, sannolikt medeltida, oputsad östvägg, dörr i väster till förråd. Små släta automatiserade luckor.
Fasadkulör (2003): Vit
Antal våningar (2003): 01, Källare - Delvis
Byggnadsdel (2003): Flöjel, Kor - Fullbrett, Kor - Polygonalt, Kors, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster, Vapenhus - Väster
Inventeringsår 2001
Eggvena kyrka är från tidig medeltid, 1100-talets mitt eller 1200-talets början. Idag präglas kyrkan av om- och tillbyggnader från 1700-talet då tresidig koravslutning samt vapenhus med klocktorn byggdes till och 1850 tillkom en sakristia.
Betydande delar av den medeltida stenkyrkans långhus bedöms vara bevarade. Vid blottläggande av murverket år 2000 konstaterades att det gamla långhuset hade ingång åt söder i höjd med nuvarande västfönster och därmed torde även västväggen vara medeltida. Långhuset sträckte sig strax väster om nuvarande östfönster. Det låga trätornet byggdes 1776 ovanpå vapenhuset vilket visar att vapenhuset måste ha uppförts senast detta år. Tornet ersatte en klockstapel som stått i sydvästra kyrkogårdshörnet. Enligt uppgift fanns tidigare ett högt placerat fönster på västgavelns norra del till tornrummet. Antingen tillkom det samtidigt med tornet för att ge det ljus från långhuset till tornrummet eller så var det ett äldre gavelfönster. Medeltida fönster hade i trakten gärna en hög placering. En bit av en målad dekorlist med klassiserande, "grekiskt", mönster som ska ha suttit där finns bevarad. Någon gång under 1700-talet byggdes kyrkan till även åt öster och fick ett tidstypiskt tresidigt kor. Den gamla triumfbågen togs då bort. Nuvarande fönsteröppningar gjordes förmodligen då kyrkan var fullt utbyggd. Såväl kyrkorum som inventarier målades 1820. En västläktare byggdes före 1829, då en sådan noterades vid en inventering liksom att kyrkorummet hade ett altare av slipad sten och "vanliga" stolar. I vapenhuset låg en runsten i golvet. 1850 byggdes sakristian till på norrsidan. Möjligen var det i samband med detta som den gamla altartavlan ersattes med ett altarkors, vilket då var på modet. Läktaren byggdes om eller ersattes med en ny på 1890-talet när ett orgelharmonium skulle installeras. En stenplatta med årtalet 1890 finns inmurad över vapenhusporten och bör markera en större förändring av kyrkobyggnaden, såsom nämnda åtgärder. Kring 1900-1905 anordnades ett träaltare, möjligen kläddes det medeltida stenaltaret in. I det nya altaret lär en ask vara inbyggd med uppgifter om namnen på hantverkarna som utförde arbetet.
1910 gjorde arkitekt C. Lindholm ett förslag till reparation och nya, ospecificerade "anordningar". Renoveringen genomfördes 1912-1913 ledd av byggmästare C. Kant. Exteriören reparerades. De inre väggarna hade varit mycket kullriga och ojämna men avjämnades nu. Innertaket fick ny underpanel av pärlspånt och sedan monterades den gamla panelen åter och målades vit. Ny altarring tillverkades och golvet innanför den sänktes. Nya golv lades. Korbänkarna togs bort. Predikstolen fick ny trappa och fot, vilken dittills utgjorts av dopfunten som nu renoverades och ställdes i koret. Matt glas sattes i korfönstrens nedre halva. Målningsundersökningar företogs men inga gamla väggmålningar påträffades. Tak- och hålkälslisterna målades i ljusbrunt och grönt, väggarna oljemålades grågulgrönt till 1,3 meters höjd och bänkarna brunmålades. Predikstolen angavs som "omålad", men förmodligen avsågs att den inte målades vid detta tillfälle. Ett orgelharmonium inköptes och togs i bruk vid återinvigningen i september 1913.
1920 inventerades kyrkan och då noterades en träskulptur av ett kvinnligt helgon med kalk samt flera träskulpturer från 1700-talet. 1937 togs originalfärgerna fram på predikstolen med ljudtak, samt på altartavlan som förvarats i sakristian och konserverades. På altartavlan patinerades nya färger in med de gamla. Altarkorset togs bort och sattes öster om dopfunten och i stället återuppsattes den gamla altartavlan. Predikstolen var övermålad med brun färg. Färgen på fyllningarnas omramning och på några av fyllningarna var i gott skick och hade målade ornament. Stjärnor i trä, som satt på fyllningarna, hade tillhört det övre partiet och sattes åter där. Ljudtaket hade väl bibehållna originalfärger. Ryggstycket hade ingen gammal bemålning och det avlägsnades troligen då det inte finns kvar idag. Pärlspånten på trappbarriären togs bort och ersattes med masonit som målades. Runstenen, som tidigare stått i vapenhuset, stod 1938 lutad mot tornväggen, men blev då restaurerad och ställd på en grundsten till tornet på södra sidan, fäst med en järnkrampa vid väggen. Samma år lät man Statens Historiska Museum undersöka en i kyrkan förvarad Kristusbild, gjuten i brons. Den befanns vara ett altar- eller processionskrucifix i primitivt utförande, troligen ett inhemskt arbete från 1100-talets mitt eller senare del efter vad som benämns Kölnskt-Westfaliskt eller Hildesheim-original. Skulpturen monterades på ett modernt försilvrat träkors. 1940 upprättades ritningar till ångvärmeledning och pannrum så att kaminen med skorsten i sydöst kunde slopas. 1942 monterades innanfönster och nya dubbeldörrar vid västra och södra ingångarna.
1950 började kyrkan renoveras genomgripande av socknens egna fackmän under ledning av arkitekt Ragnar Jonsson på Byggnadsstyrelsen i Stockholm. Kraftiga sprickor fanns i ytterväggarna i kor och vapenhus så därför vidtogs en grundförstärkning samt dränering. Skador i exteriören åtgärdades. I sydvästligaste fönstret upptäcktes spår av den medeltida ingångsdörren. Ovanför dopfunten jämnades väggens grövsta ojämnheter ut. I vapenhuset ville man sänka vindsbjälklaget till västra fönstrets överkant och göra en ny vindstrappa i norr med en dörr i västväggen från vinden till orgeln, men det godkändes inte eftersom håltagning inte får ske i medeltida murverk. Ny rak läktare byggdes, men pelare och undersida bevarades. Man ansåg att läktaren nått för långt fram (nästan halva långhuset) och skämt kyrkans ursprungliga utseende. Läktarbänkarna avlägsnades och en ny orgel installerades. Två långhusbänkar togs bort i nordväst, övriga byggdes om, glesades ut och försågs med bänkvärmare. Då återstod 11 bänkrader i söder och 12 i norr (150 sittplatser) av de 16 respektive 14 som funnits 1940. Renovering och elektrifiering av ljuskronorna utfördes och ny armatur, ritad av arkitekt Jonsson, placerades under läktaren samt över porten. Interiören målades om i gråvit ton. Sakristian fick egen entré i öster, nytt skrudskåp samt bönealtare på östra väggen med bronskrucifixet. Pannrummet gjordes om till bårhus och där placerades altarkorset från 1800-talet. Kyrkan invigdes efter två års arbete i början av maj 1952.
Ett nytt helmekaniskt orgelverk invigdes i april 1983. Vid 2000-talets början var kyrkan utvändigt i mycket dåligt skick. En renovering genomfördes april 2000-augusti 2001, ledd av Alf Cederberg Arkitektkontoret, Herrljunga. Putssläpp fanns på alla fasader liksom omfattande rötskador på takstol, vapenhusvind och uppe i tornet. Skadade stomdelar byttes. Total omputsning med traditionellt slevdragen slätputs ersatte den sentida, befintliga spritputsen. Taken renoverades och tegelskorstenen togs ned. Alla snickerier och paneler målades. Solbänkarna lagades med cement. På sydsidan kunde den gamla ingångens position avläsas, liksom utbyggnadsskarven på långhuset, vilka markerades med ritsar på fasaden.
År 1200-1250 Specifika inventarier - dopfunt
År 1600-1699 Fast inredning - predikstol
År 1650-1750 Fast inredning - altaruppsats
År 1700-1829 Fast inredning - läktare
År 1756 Specifika inventarier - kyrkklocka
År 1820 Underhåll - målningsarbete, interiör
Kyrkan vitlimmas. Altartavla och predikstol oljemålas.
År 1829 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1900-1905 Fast inredning - altare
Nytt träaltare, sannolikt med gamla stenaltaret som stomme.
År 1912-1913 Underhåll - målningsarbete
Lagning och kalkning av exteriörens puts. Total ommålning av interiör.
Arkitekt: Charles Lindholm
Byggmästare: C Kant
År 1912-1913 Fast inredning - altarring
Arkitekt: Charles Lindholm
Byggmästare: C Kant
År 1920 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1937 Teknisk installation - värme
Pannrum med centralvärmesystem.
År 1937 Konservatorsarbeten
Framtagning av originalfärger på altaruppsats (ersätter 1800-talskors), predikstol och ljudtak. Predikstolstrappans skärm kläs med masonit.
Konservator: C O Svensson
År 1942 Fast inredning - port
Nya ytterportar.
Arkitekt: Martin Aldhrén
År 1950-1952 Fast inredning - orgel
Arkitekt: Ragnar Jonsson
År 1950-1952 Specifika inventarier - textilskåp
Nytt skrudskåp i sakristia.
Arkitekt: Ragnar Jonsson
År 1950-1952 Teknisk installation - el
Elektrisk uppvärmning och belysning, nya armaturer.
Arkitekt: Ragnar Jonsson
År 1950-1952 Underhåll - grundförstärkning
Arkitekt: Ragnar Jonsson
År 1950-1952 Underhåll - målningsarbete
In- och utvändig ommålning.
Hantverkare - Målare: Karl Erik Sandahl
År 1950-1952 Fast inredning - port
Sakristian får egen ingång. Nytt lås till vapenhusport.
Arkitekt: Ragnar Jonsson
År 1952 Återinvigning
År 1954 Teknisk installation - el
Elektrisk klockringning och lucköppning.
År 1983 Ändring - ombyggnad
Ändring - ombyggnad - Utökning av orgel, nytt helmekaniskt system.
År 2000-2001 Underhåll - omputsning
Total omputsning av exteriör. Ny kalkputs. Målning av fasader och snickerier. Solbänkar lagas med cement.
Arkitekt: Alf Cederberg
Byggmästare: Tage Brolin
År 2000-2001 Underhåll - takomläggning
Ny tegeltäckning på norra sidan.
Arkitekt: Alf Cederberg
Byggmästare: Tage Brolin
År 2000-2001 Underhåll - takstol
Utböte av rötskadade partier.
Arkitekt: Alf Cederberg
Byggmästare: Tage Brolin
År 2008-2009 Fast inredning - bänkinredning
Fyra stycken bänkar har tagits bort i nedre delen av kyrkan
År 2008-2009 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Handikappramp vid den sydvästra entrén av återvunna granitplattor
År 2008-2009 Underhåll - exteriör
Ommålning av plåt- och trädetaljer i anslutning till takfot och gavlar, lagning och bättringsmålning av putsskador
ommålning av fönster mot söder
År 2008-2009 Specifika inventarier - textilskåp
Nytt textilskåp
År 2008-2009 Teknisk installation - el
Ny elcentral, nya radiatorer, nya bänkvärmare, nytt kablage
År 2008-2009 Underhåll - målningsarbete, interiör
Ommålning av fönster, ytterdörr, innerdörrar, innertak, taklist, tak under läktare, altarring, altarbord, bänkar, pelare, läktarbröst
År 2008-2009 Konservatorsarbeten
Konservering av predikstol och altaruppsats
År 2008-2009 Underhåll - golv
Ny golvkonstruktion med kalkstensplattor
Antikvarisk-topografiska arkivet.
Skara stift i ord och bild. 1949.
"Krucifix - klenod i Eggvena kyrka", i Helgedomar. Utg av J Tunerstedt. 1973..
"Västergötland: Landskapets kyrkor" Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet m.fl. Redaktör Markus Dahlberg. Stockholm, 2002..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin