Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Remmene kyrka omges av ett jordbrukslandskap med glest liggande gårdar. Strax intill södra kyrkomuren står ett välbevarat kyrkstall från 1916 med avträde. Förutom sitt miljöskapande värde representerar byggnaden en ofta riven byggnadskategori som vittnar om tiden före bil och vattenklosett.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkplatsen är medeltida men idag minner inget direkt om dess anor eller den medeltida kyrkans existens. Vid sakristians dörr står en runsten som låg i den gamla kyrkans vapenhusgolv. Kyrkogården har en 1800-talskaraktär med stenmurar, trädkrans troligen samtida med kyrkan, smidesgrindar och grusgångar men ingen kvartersindelning. Den nyare delen från 1950-talet har en allé av tidstypiska pyramidekar i tornets fond.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Remmene kyrka från 1870 ritades av Ludwig Hedin och har en mycket välbevarad förenklad nygotisk exteriör, typisk för sockenkyrkor. En femsidig sakristia tillbyggdes 1934 på den ursprungliga sakristian i den tresidiga avslutningen fogad till koret. Interiören har också kvar sin ursprungliga nygotiska prägel med spetsbågsdekor på altarring och läktarbröstning, men främst genom sina mycket ovanliga originalbänkar, vars skurna dekor går igen i fyllningarna på såväl predikstolskorg som dörrar och i fönstrens form. De når fortfarande sidoväggarna och ger kyrkan en särprägel. En förenklad variant finns i Fölene kyrka. Orgelfasaden från 1933 är väl anpassad till övrig inredning med spetsbågade öppningar. Vid den största renoveringen 1934 infördes bevarade artefakter från den gamla kyrkan, såsom altaruppsatsen i barock från 1726 av Michael Schmidt och den gamla predikstolskorgen, som intressant nog är mycket lik dem i pastoratets kyrkor i Eggvena och Fölene. Detta gäller även ljudtaket till predikstolen från 1700-talet som rekonstruerades 1962. Dopfunten är medeltida och är försedd med huggna liljor (en gammal gravvård med huggen lilja finns också) och samtliga överförda föremål vittnar om den historiska kontinuiteten på platsen. Läktaren har bänkar av annan modell bevarade på sydsidan. I vapenhuset finns båda läktartrapporna kvar.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkstallet.
- Kyrkogårdens stenmurar, trädkrans, smidesgrindar, runsten, liljesten och grusgångar.
- Exteriören är intakt sedan byggnadstiden och en mycket god representant för den förenklade nygotiken.
- Interiören är välbevarad med tydlig prägel av enkel nygotik.
- Bevarad ursprunglig inredning inklusive de mycket välbevarade ursprungliga nygotiska nummertavlorna förvarade i tornet.
- Bänkgavlarnas dekor samspelar med och sammanfattar former och dekor i
kyrkorummet.
- Bevarade äldre inventarier.
- Båda läktartrapporna och läktarbänkarna.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2003)
Kyrkan är nygotisk med ett fräsch frostigt uttryck i vitt och grått med en tunn spetsbågsrelief längs takfoten likt istappar. Öppningarna är spetsbågade och torntaket har lanternin. Till det rektangulära långhuset är ett kraftigt fyravånings torn fogat i väster med port åt väster. I öster har kyrkan ett något lägre och smalare tresidigt kor med vidbyggd låg liten sakristia åt öster med dörr åt söder. Sakristian är femsidig genom att hörnen har fasats av. På dess norra sida är en gjuten nedgång till källaren med två ljusblå plåtluckor. Skvalprännor av betong från 1962 eller nyare. Exteriören renoverades senast 2002.
FASAD - Finstrukturerad spritputs som vitkalkats. Lodräta ritsar markerar hörnkedjor. Smygar och ljudöppningarnas omfattningar är slätputsade. Runtom, utom på sakristian, är en enkel, stiliserad putsad spetsbågsfris. Takgesimsen viker över på gavlarna fram till mötande fasader. Sockeln kragar ut och är också spritputsad men gråfärgad och har fyrkantiga lufthål. Längs långhusets norra sida skjuter stenar av olika storlek ut från grunden (rest från den medeltida kyrkan?). På tornets fyra sidor finns två spetsbågiga ljudluckor med trymå, ett mer romaniserande drag, med liggande gråmålad träpanel.
FÖNSTER - Sakristians fönster är rektangulära och tornet har tre runda fönster på mellanvåningen, övriga är spetsbågiga. Solbänkarna är av röd kalksten i svagt vidgade smygar och snickerierna är täckmålade grå och sannolikt ursprungliga. Spröjsarna är av trä. Långhuset har fyra fasta, stiftade enluftsfönster på var långsida. Somliga har en öppningsbar luft nedtill med en fyrkantig bult till ett invändigt vred. Bågarna är breda och formar två spetsbågar spröjsade till åtta rutor med tvärstag upptill, samt en cirkel överst. Gliporna mellan cirkeln och spetsbågarna har färgade glas medan fönstren i övrigt har gammalt klarglas. Koret och vapenhuset i tornet har smalare likadana fönster åt syd- och nordöst med endast fyra spröjsade rutor per spetsbåge. De runda tornfönstren är spröjsade till fyra cirklar och har grå plåtskoning nedtill. Västportens överljus är spröjsat till en cirkel upptill och spetsbågar. Sakristian har ett stort öppningsbart enluftsfönster åt norr respektive öster med antikglas spröjsade till nio rutor. Åt öster har källaren ett liggande enluftsfönster med endast ytterbåge.
PORT - Tornet har en spetsbågad slätputsad portal med dubbla spetsbåglister med välvd profil och en vidgad avfasning till den inre spetsbågade smygen. I bågen sitter ett stort överljus. Porten har rak överkant med två originalblad som kopparkläddes 1962 med tre lika stora skivor. Metallvredet är ornamenterat. En tresidig trappa med fem smala trappsteg av flera murade tunna kalkstenar per plan, justerad senast 2002. Handledare av nyare svart smide sitter på fasaden. Sakristians port är enkel, täckt av kopparplåt från 1962 med tre lika stora fyllningar med svag prismatisk prägling samt metallvred. Den röda kalkstenstrappan med fyra blocksteg är från 2002 och nytt enkelt svart järnräcke står på sidorna.
TAK - Långhuset har sadeltak med enkupigt lertegel med äldre tegel på sydsidan. Norra sidan renoverades på 1950-talet och 2002. Profilerad kraftig, putsad taklist som fyller ut det grunda taksprånget på långhus, kor och torn. Sakristian har en diskret taklist. Tornet har upp till lanterninen ett flackt pyramidtak med avskurna takryggar. Lanterninen är åttasidig med spetsbågsnischer med vinkelbrutet tak över. Pyramidtak och lanternin täcks av en ljust blågrön galvaniserad stålplåt i skivtäckning med storformat. Lanterninen har ett sexsidigt smalt och högt torntak (spira) täckt med falsad slätplåt i samma nyans, krönt av ett kopparkors. Kortaket har ett tresidigt valmat takfall och sakristian ett mycket flackt sadeltak med valmad spets, båda täckta med likadan plåt som pyramidtaket. Plåten är från 1950-talet och målades senast 1992 respektive 1962. Hängrännor och stuprör är av olika utseende; galvaniserad plåt i norr, vitmålade på sakristian och kopparplåt i söder.
Remmene kyrka är en salkyrka med fullbrett, grunt tresidigt avslutat och något förhöjt kor i öster med dold dörr till sakristian bakom altaruppsatsen. Torn med vapenhus finns i väster. Färgsättningen är från 1962 i harmonierande nyanser av främst blågrågrönt och nötbrunt.
LÅNGHUS - I kyrkorummet framträder var del tydligt mot odekorerade väggar och tak. Den ursprungliga nygotiken är utöver fönstren bevarad även i bänkgavlar, altarring samt läktarbarriär och den senare orgelfasaden ansluter till stilen. Altaruppsats och ljudtak är representanter för barocken, hämtade från den gamla kyrkan. Fyra bänkar är borttagna på var sida i väster (1988-89 i söder, 2003 i norr där golvet blev återställt 2004) för social samvaro och kommande textilskåp samt klädhängare. Nu står i söder lösa bord och stolar, troligen de som skänktes 1963.
GOLV - Lackat brädgolv av smala bräder från 1934, samma i bänkkvarteren.
VÄGG - Slätputsade med rätskiva, kalkcementfärg, eventuellt kalkfärg på fönsterbröstningen. En list löper i höjd med bänkarna och därunder är väggarna avfärgade med ett virvlande mönster likt bänkryggarnas (målat på uppsatta skivor i väster). Mångarmade mässingsväggarmaturer för el och levande ljus mellan fönstren.
PORT - Ursprunglig pardörr i väster med tre lika stora halvfranska fyllningar med rektanglar med triangulära jack mitt på var sida. En lodrät välvd list i mitten och välvt profilerat ramverk mot fyllningarna samt nyare ornerat metallvred. Den grunda smygen saknar foder. Täckmålat i olivgröna kulörer.
FÖNSTER - Tre spetsbågade treluftsfönster på var sida i djupa nischer med innerbågar från 1960 och ursprungliga ytterbågar. Innerbågarna är öppningsbara, täckmålade grå, med ospröjsade klarglas. Upptill sitter ett metallvred och liten nedtill en skjutregel. Två gröna och ett lila glas sitter i mellanrummen upptill i ytterbågen.
TAK - Ursprungligt tredingstak av breda handhyvlade bräder. Bräderna är lagda i sektioner med raka skarvkanter och målade ljust blågröna. Taklist av en smal slät list, en bredare s-formad och en bred slät (från 1962) i olika toner, den i mitten tegelfärgad. På västväggen är en dekormålad list i samma färger på slät yta. Två olika ljuskronor, en liten bronserad krona med prismor i väster från omkring 1915-20 och en stor bronserad krona i öster från 1870.
KOR - Den något upphöjda ytan är förlängdes fram till bänkskärmarna 1934. Spetsbågade fönster finns på de raka sidorna i söder och norr (de utvändiga fönstren på de sneddade sidorna är igenmurade invändigt). Predikstolen står i norr med rak trappa längs väggen, altaruppsatsen är fristående med stor välvd altarring, dopfunt i sydväst med väggfast stenhylla och en Mariaskulptur från 1200-talet över, samt nummertavla på väggen i sydöst. Ett piano från 1948 står vid predikstolen och under denna en offerkista från 1500-talet.
GOLV - Golv från 1962av ekplank.
VÄGG - Som långhus. Under taklisten över altaruppsatsen står på östväggen ett bibelord från kyrkans tillkomsttid skrivet med gammal gotisk stil. Släta elradiatorer från 1958 med välvda kanter sitter på de sneddade väggarna.
PORT - Saknas
INNERDÖRR - Enkel dörr till sakristian i slätt foder med tre lika stora liggande rektangulära halvfranska fyllningar med urnupna hörn, nötbrunt ådringsmålad med hamrat vred med beslag.
FÖNSTER - Som långhus.
TAK - Valmning från tredingstaket i öster med en rektangulär mittsektion och två liksidiga trianglar på sidorna. Moderna vita spotlights på skenor i den plana västra takdelen. En kristallkrona från 1915-20 hänger i västra delen.
FAST INREDNING
ALTARE - Altaret av stående träpanel är sannolikt ursprungligt men fick nuvarande placering 1963. Fronten har en draperimålning i grått och på sidorna är en kraftig ram. Förhöjt golv innanför altarringen med fiskbensmönstrad heltäckningsmatta från 1962 och ett stickbågigt podium till altaret.
ALTARUPPSATS - Michael Schmidt tillverkade 1726 detta barockverk med en liggande rektangulär grundform, troligen därför att den gamla kyrkan hade lågt till tak. 1825 skedde en ommålning. 1934 ersatte altaruppsatsen denna kyrkans ursprungliga altarkors efter att originalfärgerna tagits fram igen; järnoxidröd botten och olivgrönt välskuret gallerverk av akantusdekorer på sidorna. Listverk, gestalter och ramar är beige. Altaruppsatsen är tvådelad med en långt bibelord i predellan underst och en liten altartavla med flankerande apostlar och överstycke över. Tavlan har förhöjd rak överkant och visar en skulpterad kalvariegrupp med snidade änglar vid tvärbjälken. Skulpturer föreställande apostlarna Petrus och Paulus i gröna kläder står på sidorna med målade rosetter bakom sig och skurna blomklasar under listverket. På överstycket flankerar stora liggande skulpterade änglar en mittcirkel med den triumferande Kristus. Skuren, genombruten akantusdekor omger cirkeln som kröns av ett stort änglahuvud.
ALTARRING - Altarringen är ursprunglig av stående breda bräder, men avkortades 1962 med öppningar åt öster och fick nuvarande placering. Bröstningen är täckt och välvd samt pryds av breda nötbruna spetsbågar och mellan dem små cirklar upptill. Grågrönt täckmålad med förgyllda kanter i bågarna. Armstöd och knäfall på slät träsockel är klädda med gyllenbrunt tyg.
BÄNKINREDNING - Bänkarna är ursprungliga i två öppna kvarter med 12 rader ända ut till väggen. Bänkavståndet är smalt och ryggarna är raka med liggande bräder målade i virvlande drag i nötbrunt. De har mycket ovanliga nygotiska gavlar med en flack R-form och en liten krok upptill i bakkanten, som utgör ett blad i en skuren liljeform. De pryds av ytterligare reliefskuren dekor, upptill i samma mönster som fönstren och nedtill som kyrkorummets dörrfyllningar. Gavlar och bokbrädor är marmorerade grågröna i färg med sitsens tyg från 1977. Bänkvärme och nya krokar finns. Tröskelstocken är brunmålad. Skärmarna har sex kvadratiska fyllningar utan lister med mönster som på vapenhusdörren, marmorerade i brungrönt och marmorerat profilerat överstycke med små mäklare vid mittgången med plana välvda krön som kragar ut.
PREDIKSTOL - Predikstolen har en ursprunglig korg från 1870 men ett 1700-tals tak i barock från den gamla kyrkan. Trappräcket är från 1934. Placeringen är från 1962. Korgen är femsidig, stor och slät täckmålad nötbrun med samma blomliknande gråmarmorerade rektangulära fyllningsdekor mot silverbotten som på vapenhusdörrarna och nedtill på bänkarna. Fyllningslist saknas men kanten är förgylld. Korgen har två breda och tre smala sidor på en polygonal fot vilket ger en kalkform. Över fyllningarna sitter en skuren smal spetsbågsfris och däröver ett brett grått band med små cirklar och överst en grund utkragning med svart bräm. Nedtill är en svart vulst mot underredet. Invid väggen hänger ett gammalt timglas i ett något ovanligt böjt, spiralvridet fäste. Trappan är rak med ett räcke i färg med korgen. Det pryds med spetsbågsfyllningar och cirklar likt altarringen. Trappan är från 1962 med mattklädda plansteg och trärena sättsteg i gråmålat vangstycke.
Taket hade före rekonstruktionen kvar fem sköldar, fyra änglar, sex fruktklasar, en rosettskulptur, en änglahuvud, två släta delar med text och originalfärg. Övriga delar var trärena med små fragment av originalfärg. En ny stomme och saknade delar tillverkades 1962 och bevarade delar infogades på sin plats. Taket liknar motsvarande i Eggvena och Fölene kyrkor, och förefaller ursprungligen vara beställda av samma verkstad eller samme bildhuggare. Ljudtaket i Fölene tillverkades 1741av samme Michael Schmidt som här gjorde altaruppsatsen 1726. Det förefaller därför sannolikt att han även tillverkade detta ljudtak. Taket är mycket stort och åttasidigt med festonger nedtill, bibelord på kanten med välskurna änglaansikten på hörnen, stora skulpterade basunänglar upptill och stora kartuscher med genombrutna, livligt skurna akantusdekorer runt en medaljong med silverram och enstaka ord på svart botten. Akantussniderierna är gröna och förgyllda med en särpräglad prickig dekor i orange, med en närmast stiliserad hästform. Undertaket har en fyllning som följer takformen och däri hänger Andens duva omgiven av sluttande sidor i rödbrunt och svart. Basunänglarna har förgyllda kläden och står på ett postament som är högre än det i Eggvena, men med liknande målad blomdekor. Listverket upptill är smalt och förgyllt. Listverken runt själva kanten är marmorerade i tegelrött och svart på beige botten. Färgerna håller ihop korgens och takets olika stil.
ORGEL - Orgelverk och infällt omålat spelbord är från 1979 tillverkat av Tostareds kyrkorgelfabrik. Fasaden är från 1933 och ansluter sig till ursprunglig dekor på läktarbröstning och altarring. Den har spetsbågiga öppningar för metallpiporna i tre lika breda rektangulära sektioner med en något högre mittsektion. Den har grå marmorering på sandbrun botten och utanpåliggande silverfärgade rundlar upptill. Sektionerna kröns av ett enkelt listverk.
LÄKTARE - Läktaren är ursprunglig och bröstningen välvs flackt över större delen flankerat av raka sidostycken. Bröstningen har liksom altarringen nötbrunt målade spetsbågar mot en slät brädbotten. Silverbelagda, enkelt profilerade listverk upptill och nedtill samt diskret skyddsräcke av trä från 1986. Läktaren stöds av fyra raka åttakantiga pelare med brun enkel marmorering och rödbruna kapitäl med kantig svampform. På flacka gradänger i läktarens södra sida står fyra virvelmålade och lackade bänkar kvar. De har parkbänksmodell med bokbräda och bänkvärmare. Orgeln kan passeras i bröstningens välvning. På norra sidan står lösa stolar. Element är fästade på barriären.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARTAVLA - Se ovan.
DOPFUNT - Dopfunten av rödaktig sandsten är troligen tillverkad under 1100-talet, eller före 1200-talets mitt eftersom den har uttömningshål. Den står på en grå cementbas från 1962 som har en indragning överst. Funten förefaller vara huggen i ett stycke. Cuppan är rund med brant skråhuggning nedtill och en huggen rundbågsfris under en välvd kant runt den släthuggna översidan. På fyra ställen sitter franska liljor huggna i relief. Över skråningen är en liten utkragning och i midjan sitter en smal vulst varunder stenen åter kragar ut något. Skålen täcks av en mässingsskål från 1940-talet.
NUMMERTAVLA - Nummertavlan är liten, rektangulär ombyggd 1934 och uppsatt på väggen 1962. Den har förgylld slät ram och vit tavla med en mycket liten dekor upptill.
GAMLA PREDIKSTOLSKORGEN - Predikstolen är troligen från 1600-talets första hälft (snarlika finns i Eggvena och Fölene). Tre släta sidor är synliga med utåtvridna bjälkar däremellan. Varje sida har över varandra två ursågade rundbågar med målad dekor: en tulpan i amfora mot röd botten. På rundbågens halva höjd markerar lister anfanger och därunder finns frästa kannelyrer för att efterlikna pilastrar. Upptill sitter en smal rad med tandsnitt med M-formade gluggar och ett plant utkragande bräm med nedskurna klyftor. Allt är mycket enkelt utfört och originalfärgen i grön umbra är framskrapad, men målningen i rött, vitt och blåsvart är bättrad.
ÖVRIGT - En madonnabild i ek från 1200-talet, katolskt rökelsekar, medeltida Kristusbild av trä.
VAPENHUS - Ett ljust rum med fönster åt norr och söder och läktartrapporna kvar på båda sidor; en slät bänk är byggd under den södra och under den norra står bord och klädhängare (kommentar: de flyttades julen 2003 in i långhusets nordvästra del där bänkarna avlägsnats). I bänken förvaras bland annat katafalken. Utgången är i väster och dörren till långhuset i öster. En rund kollektbössa i smidd ställning av 1920-talsmodell står här. Trapporna har plansteg av lackat trä mot brädbottnar, en flackt spetsad mäklare och endast en tunn rak handledare, allt är gråmålat.
GOLV - Sannolikt ursprungligt brädgolv av breda bräder under ripsmatta.
VÄGG - Slätputsade med rätskiva och vitfärgade, organisk färg på fönsterbänken. Ett bibelord är skrivet över långhusdörren.
PORT - Originalpardörr täckmålad grå med tre lika stora fyllningar lika övriga och rektangulär låskista av järn och äldre nyckelskylt med kläpp, men ornamenterat metallvred troligen från 1962, välvd mittlist och gamla gångjärn med knoppar i båda ändar.
INNERDÖRR - Likadan pardörr i ursprungligt läge men målad i olika grå toner och inget äldre lås. FÖNSTER - Originalfönster med ytterbåge, en luft spröjsad till två bågar och cirkel överst med små färgade glas och gammalt klarglas i övrigt.
TAK - Plant originaltak av breda bräder på bredden vitmålade med oljefärg.
SAKRISTIA - Sakristian förefaller inte ha ändrats nämnvärt sedan uppförandet 1934. Möjligen är fönstret bytt. Litet ljust sexsidigt rum med snedställda sidor i norr där en rundbågad nisch gjorts på var sida; i den västra en enkel dekormålning och tegelfärgad yta, i den östra hänger det gamla träkrucifixet med rökelsekaret. Därunder har den gamla kyrkans predikstol ställts 1934. Den restaurerades då av August "Snickson" Larsson. Fönster i norr och öster. Tre dörrar finns i söder: utgång i mitten med förråd på sidorna. Sandstensskålen från gamla kyrkan är inmurad i norr mellan nisch och fönster och används som piscina. Möblerna av renässanstyp och pinnstolar tillverkades 1934 av Snickson och Carl Pettersson.
GOLV - Grön heltäckningsmatta (grangolv under om originalet är kvar).
VÄGG - Putsad med skrovlig struktur och kvastningar. Elradiatorer från 1958 som i koret. Ett bibelord är skrivet med gammaldags stil över dörrarna i söder.
PORT - Ytterdörren är av lackad ek med tre lika stora fyllningar lika vapenhusets och sparkplåt nedtill, nytt vred av metall med beslag. Vindfånget har matta på golvet, putsade väggar och målat brädtak.
INNERDÖRR - Alla är likadana: enkla ådringsmålade dörrar i grönsvarta släta foder, tre lika stora halvfranska frästa fyllningar med urnupna hörn, kvadratiska på garderobsdörrarna, liggande rektangulära på entrédörren, hamrade vred med beslag. Till koret i väster leder en likadan dörr med karm i samma färg.
FÖNSTER - Två kopplade enluftsfönster i vidgade fönsternischer, främst på sidorna, med fönsterbräda av kalksten. Antikglasen är spröjsade till nio rutor i rödmålade snickerier.
TAK - Plant, slätspåntat, rödmålat brädtak med dekor av liksidiga kors i silver. En kälad taklist och på takytan en målad svart bred rand runtom. Empirtakkrona av metall och två plafonder av glas och plåt från olika tider.
TORN -
TORNVÅNINGAR -
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Rum utanför läktaren med brädgolv lagt på bredden av breda, pigmenterade bräder, putsade väggar, uppstickande fönster från vapenhuset, vitfärgat brädtak och en enkel målad bred originaldörr till läktaren i öster med fyllningar som övriga dörrar och rakt gammaldags metallvred samt kläpp på nyckelskylten. Trappa upp i väster lik vapenhustrapporna med obehandlade plansteg.
VÅNING 3 - Förråd med obehandlat brädgolv, putsade släta väggar, synliga remstycken huggna för putsningen, kraftiga takbjälkar, tak av ospikade ohyvlade bräder. Öppning till vinden i öster. Runda fönster åt alla håll utom öster i vitmålad karm, bågens färg är bortnött, tvärstag av järn. Här förvaras diverse gamla saker; nummertavlor, skovlar, en svart nummertavla från tidigt 1800-tal och de mycket välbevarade nygotiska originalnummertavlorna med ljushållare, det ursprungliga altarkorset etc.
VÅNING 4 - Klockvåning med två klockor, en medeltida från den gamla kyrkan och en från 1920. Putsade väggar, obehandlat brädgolv, nyare obehandlat brädtak. Automatiserade luckor och klockor sedan 1958. Luckorna är brunmålade och har originalgångjärn.
Fasadkulör (2003): Vit
Antal våningar (2003): 01, 04, Källare - Delvis
Byggnadsdel (2003): Kor - Polygonalt, Kors, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår 2001
Remmene kyrka stod klar 1870 och byggdes till med en sakristia 1934, men är i övrigt föga förändrad utvändigt. 1861 utförde Ludwig Hedin, benämnd konduktör, ritningar till torn och tillbyggnad österut på Remmene medeltida kyrka. Församlingen var ambivalent i sitt beslut huruvida den gamla kyrkan skulle bevaras eller inte. 1860 togs beslut om dess reparation, men 1861 bestämdes att inga delar skulle bevaras, vilket upphävdes i oktober 1862 när beslut togs att gamla kyrkan skulle tillbyggas. I samband med en renovering 1934 mättes avståndet mellan innerväggarna och en jämförelse med motsvarande mått på 1861 års ritning av den medeltida kyrkan visade att den nuvarande kyrkan var 1,30 meter bredare. Väggarna visade heller inga spår av äldre murar, varför man antog att den gamla kyrkan slutligen rivits helt.
Arbetet med det nya kyrkobygget startade i mars 1870 och arbetsdagen varade från klockan fem på morgonen till åtta på kvällen. Kyrkan byggdes i granit med 308 sittplatser och stod klar första söndagen i advent samma år. Vid altaret var ett rakt skrank med flacka spetsbågar, vilket prydde även altarringen, med ett kors ovanpå och bakom detta var sakristian tidstypiskt anordnad i den tresidiga utbyggnaden med ett fönster på var sida. Härifrån nåddes predikstolen som stod vid altarringens norra sida. Kyrkan invigdes inte förrän 1895 i samband med en biskopsvisitation. Möjligen var orgeln, som tillkom på 1890-talet, installerad till detta tillfälle. Kring 1900 fick kyrkan en kamin. 1920 göts den lilla kyrkklockan. Den stora medeltida klockan hade flyttats över från den gamla kyrkan. 1923 visades på Göteborgsutställningen medeltida föremål från den gamla kyrkan. 1933 tillverkade Engers piporgelaktiebolag i Herrljunga en orgel med fem stämmor.
1934 tillbyggdes en sakristia av tegel i öster med pannrum i källaren. Ritningarna omarbetades av Byggnadsstyrelsen eftersom det första förslaget endast lämnade en gång på en meter till grinden i öster och det hävdades att hästekipage måste kunna köra in. Kyrkan renoverades samtidigt efter ett restaureringsprogram av arkitekt Sten Branzell. Sakristian bakom altarskranket kunde nu tas i anspråk som kor. Den gamla kyrkans inventarier hade auktionerats ut vid rivningen och predikstolen köptes av en lantbrukare. Den hade blivit liggande i ett uthus men placerades nu efter 60 år i den nya sakristian. Altartavlan från 1726 av bildhuggaren Michael Schmidt hade inte ansetts lämplig för den nygotiska kyrkan, varför den monterats isär och förvarats på tornvinden. Den togs nu också åter till heders och placerades längst i öster efter att altarkorset avlägsnats. De gamla inventarierna restaurerades av snickaren och bildhuggaren August "Snickson" Larsson, Fölene Bro. Alla delar skulle rengöras och det gjorde han genom att lägga delarna ute på daggvåt gräsmatta, vilket ansågs vara en varsam förberedelse för renoveringen. Smutsen skulle mjukas upp långsamt på så vis. Saknades delar skulpterade han nya utan ersättning. Efter hans anvisningar tillverkade kontrollanten för arbetet, finsnickaren Carl Pettersson, stolar till sakristian och någon av dem gjorde även bord och ljusstakar. Både altartavla och predikstol hade blivit ommålade med oljefärg 1825. Framtagning av originalfärgerna och konservering av tavlan utfördes av C. O Svensson, Kungsbacka, som också färgsatt och dekormålat kyrkan (med viss brist på fasthet och pregnans enligt Riksantikvarieämbetet) som dittills varit helt vitmålad. För att altartavlan skulle bli lämpligare belyst fick han också tillstånd att mura igen korfönstren invändigt. Svensson ansåg de gamla färgerna kalla och ensartade så han ville skapa en rikare färgskala med total ommålning. Kyrkan fick grå och grågröna färger utvändigt istället för vita, invändigt målades taket med blågrön temperafärg och bänkarna i rödbrun lasyr. Marmoreringar i tempera utfördes också. Väggarnas limfärg togs bort och de kalkades istället. Nytt golv lades. Minst en bänk togs bort framtill och korgolvet förlängdes till nuvarande sträckning. Korbänkarna togs bort och gav plats för dopfunten på södra sidan. De gamla föremålen samlades i sakristian: processionskrucifix från mitten 1100-talet, den gamla predikstolen som altare, 1300-talsmadonna, rökelsekar och en skål av sandsten. Nummertavlorna sattes på träpelare och gjordes enklare för att inte konkurrera med altartavlan. Nya bänkgavlar önskades men uteblev. Lågtrycksånga ersatte kaminen.
1948 försågs kyrkan med elektricitet. 1951-53 utfördes en exteriör renovering. Tornet fick ny takplåt eftersom originalplåten rostat och korset var så skadat att det sågades ned och byggdes om. Elringning och hydraulisk lucköppning samt elvärmesystem infördes 1958. 1960 tillkom åtta innanfönster. 1962-63 genomfördes en ny renovering efter ändringsförslag av länsarkitekt Per Axel Nobel, Vänersborg. Portarna bekläddes då utvändigt med kopparplåt. Två bänkar samt sidobänkar togs bort i öster så att 16 rader återstod. Altaruppsatsen flyttades cirka en halv meter mot långhuset för bättre passage till sakristian. Dopfunten fick ett cementfundament. Predikstolen hade haft kvar sin ursprungliga position med trappan först från sakristian, som efter ombyggnaden blev altarringens norra sida. Nu skulle den flyttas fram längs norrväggen med en rak trappa vid fönstret och öppningarna göras större på altarringens båda sidor. Flyttningen skulle medföra att dagsljuset kunde belysa altartavlan bättre. Nytt korgolv lades. Nu ville man ta tillbaka även det gamla ljudtaket från 1700-talet så det reparerades, kompletterades och sattes över kyrkans originalpredikstol. Riksantikvarieämbetet var tveksamt till denna åtgärd eftersom predikstolen är av en typ som ofta saknar tak. Landsantikvarien menade att ljudtaket visserligen innebar en stilblandning med korgen, men eftersom möjligheterna till rekonstruktion fanns och ljudtaket skulle bidra till att skänka koret en "festligare" prägel, så tillstyrktes förslaget. Konservator Thorbjörn Engblad gjorde rekonstruktionsritningarna och ska enligt egen uppgift ha deltagit när ljudtaksdelarna grävdes upp på 1930-talet ur golvet till ett av kyrkans uthus. Skulptör Walfrid Andersson, Grohed, Bohuslän, tillverkade de saknade delarna. Målningen utfördes av Engblad och målaremästare K. E. Sandahl, Vårgårda, som även målade övrig interiör i ljusa blå, bruna och grå nyanser. Bänkvärme infördes. Taklisten breddades utan att bibelordet över altartavlan skymdes. Utvändigt restaurerades fasaden och snickerierna målades. Hängrännor och stuprör, vilka tidigare inte hade funnits, monterades liksom skvalprännor. I januari 1963 var kyrkan klar och återinvigdes i mars.
1969 vidtogs lagningar med cementputs på långsida och torn. Blästrade ytor visade på att kyrkan sannolikt aldrig omputsats i sin helhet, utan hade originalputs som nu målades med plastfärg. På slutet av 1970-talet byggdes orgeln om, trots att den hade kulturhistoriskt värde som tidstypiskt instrument. Nytt orgelverk tillkom från Tostareds kyrkorgelfabrik. Den gamla fasaden och skåpet behölls. Orgeln invigdes 1979. Utvändiga underhållsåtgärder vidtogs 1982 och 1992. Renoveringsarbeten av exteriören utfördes ånyo 2002, bland annat fick långhuset nytt tak på nordsidan och den putsade takgesimsen lagades. Sakristian fick en ny kalkstenstrappa. På grund av rötskador tillverkades ett nytt stolpverk för klockbocken. 2003 togs fyra bänkar bort i nordväst för att ge plats åt textilskåp.
År 1100-1250 Specifika inventarier - dopfunt
År 1726 Fast inredning - altaruppsats
Konstnär - Bildhuggare: Michael Schmidt
År 1741 Fast inredning - predikstol, ljudtak
Konstnär - Bildhuggare: Michael Schmidt
År 1870 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och torn
Byggmästare: F D Bergström, Slöta
Arkitekt: Ludvig Hedin
År 1895-1905 Teknisk installation - värme
Kamin
År 1920 Äldre kulturhistorisk inventering
År 1920 Specifika inventarier - kyrkklocka
Lillklocka
År 1933-1934 Fast inredning - orgel
Orgelbyggare: Samuel Enger
År 1934 Återinvigning
År 1934 Underhåll - målningsarbete
Total in- och utvändig ommålning med ny färgsättning.
Hantverkare - Målare: Alfred Lindgren
Konservator: C O Svensson
År 1934 Konservatorsarbeten
Predikstol och altaruppsats repareras och kompletteras.
Konservator: C O Svensson
År 1934 Teknisk installation - värme
Centralvärme med lågtrycksånga i pannrum.
Konstruktör: Charles Foreaux
År 1948 Teknisk installation - el
Elektrisk belysning.
År 1951-1953 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Tvättning och vitkalkning av fasad.
År 1951-1953 Underhåll - takomläggning
Ny plåt på torn. Reparation av kors. Nytt tegel på norra sidan.
År 1958 Teknisk installation - el
Elektrisk uppvärmning och automatisk lucköppning.
År 1962 Konservatorsarbeten
Gamla kyrkans ljudtak konserveras, kompletteras och sätts upp.
Konservator: C O Svensson
År 1962 Underhåll - målningsarbete
Takplåt målas. Fasaders puts lagas och kalkas. Total ommålning av interiör.
Hantverkare - Målare: Karl Erik Sandahl
Arkitekt: Per Axel Nobel
År 1963 Återinvigning
År 1969 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Putslagning av fasad med cement, avfärgning med plastfärg.
År 1976-1979 Fast inredning - orgel, orgelverk
Nytt mekaniskt verk. Fasad och en del av pipmaterialet från 1933 återanvänds.
År 1982 Underhåll - omputsning
Södra långsidan och alla sidor av tornet (utom norra) omputsas med kc-bruk.
År 1982 Teknisk installation - högtalaranläggning
År 1992 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Lanternin målas.
År 2002 Underhåll - målningsarbete, exteriör
Lagning och avfärgning av puts. Målning av snickerier.
År 2002 Underhåll - takomläggning
Nytt tak i norr. Komplettering i söder.
År 2003 Ändring - ombyggnad, interiör
Ändring - ombyggnad, interiör - Fyra bänkar bort för textilskåp i nordväst.
År 2016 Ändring - tillgänglighetsanpassning
Anläggande av handikappramp och trappa vid Remmene kyrka.
År 2021 Underhåll - exteriör
Arbetena innebär renovering av samtliga fönsterbågar samt avfärgning av sockel,
och reparation av tak ovan sakristia.
År 2023 Underhåll
Underhåll av tornet; avfärgning med hydraulisk kalk, målning av takfot, fönster, torntak
Antikvarisk-topografiska arkivet.
Remmene socken - Herrljunga kommun (1991) resultat av en studiecirkel 1987-1991..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin