Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Kyrkan har ett höglänt, solitärt och väl synligt läge i sin agrara omgivning med forntida anor. På kyrkkullen finns registrerade fornlämningar i form av fossil åkermark. Kyrkkullen avgränsas av branter åt vägen i söder, uppfart i öster och parkering i norr från 1987 samt åkermark i väster, tillhörig en gård norr om parkeringen. Ingen övrig bebyggelse ansluter till kyrkomiljön. Vid gården, liksom från landsvägen uppför backen i sydväst, gick äldre tillfartsvägar som inte längre brukas. Längs uppfarten i sydväst finns fortfarande en kallmur. En ekonomibyggnad uppfördes 1996 vid parkeringen.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården är av allt att döma samtida med kyrkan som sannolikt är från 1600-talet. Den har en rundad form i sydöst utefter kullen med kallmurar som bitvis utgör stödmurar i sluttningarna, vilket lämnar branterna i söder utan hägnad och fri sikt över dalen. Den ohägnade kanten ger kyrkogården en särprägel. I sydväst finns en gammal, numera låst, smidesgrind som visar på den äldre tillfarten och markerar kyrkplatsens ålder. I väster är en utvidgning från 1987, delvis anlagd på fornlämningsområdet. Kyrkogården är ålderdomligt kal runt kyrkan med trädkrans från 1900-talet och den nyare delen harmonierar med denna genom sammanhållna gräsmattor utan träd ute på ytan samt få och grusade gångar.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Bråttensby kyrka är ovanlig i trakten såsom en träkyrka, även om grannsocknen Landa i söder också har en sådan. Kyrkans tillkomst är höljd i dunkel men den förmodas vara uppförd under 1600-talet. I Kullings och Gäsene härader var det inte ovanligt med nybyggda träkyrkor under detta sekel, men få är bevarade. En numer igenlagd gravkammare från denna tid finns under koret. Altaruppsatsen är från 1746 (ombyggd 1899). Kyrkan fick vapenhus med torn före 1829, men nuvarande utformning och stomme tillkom 1898-99, då kyrkan också breddades, fick ny grund och en tillbyggd sakristia. Om den gamla stommens resta ekplankor återanvändes är här okänt. Arkitekt var I. R. Ekberg. En stor del av inredningen är kvar från renoveringen 1898-99; takform, läktare, altarring, predikstol och sannolikt dopfunt. Fyllningarna har vinkelbruten dekor som minner om den då tillkomna förenklade nygotiska utformningen. Den vinkelbrutna fönsterformen ändrades vid en stor renovering 1957 till mer ursprungligt utseende av arkitekt Axel Forssén. Interiören fick då sin nuvarande prägel dominerad av bänkarna och den laserade moderna träpanelen på väggar och tak. Barockens tidsskikt representeras endast av altaruppsatsen och begravningsvapnen.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - De äldre tillfartsvägarnas avläsbarhet, där mur och grind i sydväst är viktiga. - Kyrkogårdens kallmurar, grindar och ringa antal grusgångar.
- Avsaknaden av hägnad vid branterna i söder ger kyrkogården en särprägel.
- Kyrkans trästomme, om ej ursprunglig, representerar en förr regionalt vanlig typ, men numer fåtalig.
- Interiörens inredning från 1898-99, även läktarbänkarna, samt äldre
inventarier.
Inventeringsår (1999)
Se ovan: Historik - hämtad från Sockenkyrkorna. Kulturarv och Bebyggelsehistoria / Riksantikvarieämbetets Byggnadsregister
Inventeringsår (2003)
Kyrkogården är högt belägen med fri utsikt över dalen i söder. Eftersom traditionen hävdar att en äldre kyrka stått på en annan plats får kyrkogården antas vara samtida med träkyrkan, alltså sannolikt från 1600-talet. Både kyrkogården och kyrkan har nätta proportioner. Enligt en förteckning från 1750-talet om adliga gravar uppgavs två sådana finnas på Bråttensby kyrkogård, Ruthenschiölds och Gyllenstings. Kyrkogården är rundad i sydöst med branta slänter i öster och söder, där den omgivande kallmuren av natursten hamnar under kyrkogårdens marknivå och istället utgör stödmurar. En smått hisnande känsla kan upplevas när man vandrar längs sydkanten eftersom inga hägnader finns över markplanet. Nedanför branterna löper trådstängsel. Innanför bogårdsmuren står en trädkrans av björkar, alm och ek som planterats på 1900-talet. Gräsmattorna är inte indelade i kvarter. Det lilla området närmast kyrkan har en ålderdomligare, kal prägel och gravstenarna står längs kanten i öster, många med stenramar, och i söder på en rad samt oregelbundet ut mot kanten, där endast enstaka har stenramar. I övrigt har de ingen strikt placering och gravstenarna har en mycket varierande utformning; järnkors, jugendformer, obelisker, klassiserande och enklare typer. Kyrkogården förlängdes 1987 åt väster på en något lägre marknivå (där delar av ett fornlämningsområde med fornåkrar genom missförstånd olyckligtvis kom att utplånas vid anläggningsarbetet). Muren slutar därför halvvägs på den nuvarande södra sträckningen och trådstängsel tar vid nedanför sluttningen i sydväst. Där går i backen också en gammal stenmur utmed den gamla stigens västra sida upp till en numer låst smidesgrind i bogårdsmuren. Grinden är troligen från 16-1700-talen och har överst en böljande dekorslinga och tunna spjälor samt klinka med elegant ändsnirkel. Grindstolpar av sten är fyrkantiga och avfasade upptill. Marken är högre öster om grinden och försedd med en cirka en meter hög stödmur, vilket ger en fin passage.
Norra sidan av kyrkogården har två öppningar. Smidesgrinden i nordöst har två blad, troligen från 1900-talets mitt, med kors mellan spjälorna och rundade hörn i likadana stenstolpar som ovan. I nordväst vinklas muren (här låg tidigare ett förråd med dass) och utmed dess utsida leder en bred grusgång in på kyrkogården via en öppning utan grind. Mellan öppningarna går på insidan en grusgång med en avvikare till en liten grusplan framför vapenhuset i väster som inramas av en lövhäck åt väster. Därifrån leder en kalkstensgång av oregelbundna stenar i gräset längs kyrkans norra sida fram till sakristians dörr åt väster. Söder om häcken finns en liten stentrappa mellan marknivåerna. Här utgör två rader med små rundklippta oxbärsbuskar ett pikant inslag. Den nyare delen hägnas av låga lövhäckar och i sydvästra slänten är björkar planterade.
Inventeringsår 2001
FÖRSAMLING 1995 - BRÅTTENSBY
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 195, år 1900: 338, år 1995: 115
FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.
LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan med närbeläget säteri ligger vid återvändsväg på gränsen mellan odlingsmark och skog, samt i anslutning till ett fornlämningsområde. Socknen är liten och det är knappt 4 km till Eggvena kyrka. Bråttensby ligger i Säveåns dalgång, mellan Herrljunga och Vårgårda.
RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltidskyrka, troligen av trä (ej medtagen i Sveriges Kyrkor, vol. 199, 1985). Enligt muntlig tradition skall en medeltida träkyrka ha legat på gården Stommens ägor. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande timmerkyrkan består av långhus, sakristia i norr samt vapenhus i väster. Kyrkans äldsta del är långhuset, som sannolikt uppfördes under 1600-talet. Vapenhusets datering är okänd. Befintlig sakristia tillbyggdes 1898.
EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan präglas både till exteriör och interiör av de genomgripande restaureringarna 1898-99 samt 1957, den senare efter förslag av arkitekt Axel Forssén. Vid det förra tillfället förändrades fönsteröppningar, kyrkorum, och fast inredning i historiserande stil, framförallt med nygotiska inslag. Den därpå följande restaureringen avsåg dämpa verkningarna av sekelskiftets förändringar. Kyrkans väggar är utvändigt klädda med vitmålad panel och genombryts av rektangulära fönsteröppningar. Vapenhuset har en smal tornöverbyggnad krönt av plåtslagen huv. Enligt avbildning av Ernst Wennerblad (1888) kröntes tornet, innan 1890-talets förändringar, av en något resligare spåntäckt spira. Ingång i väster via vapenhuset. Kyrkorummet täcks av ett tredingstak som torde ha tillkommit i samband med 1890-talets förändringar. Då erhöll såväl väggar som innertak en beklädnad av spåntad panel. Interiörens nuvarande karaktär härrör dock från restaureringarna 1957 och 1967-68, då ytskikten förnyades och kyrkorummet fick en ny färgsättning. Vid det senare tillfället framtogs äldre färgskikt på altaruppsatsen från 1746 och predikstolen (okänd datering) erhöll ett nytt ljudtak.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.
Antikvarisk-topografiska arkivet.
Wennerblad, E: Skara stifts kyrkor under de senaste årtiondena af 1800-talet. 1902..
Tunerstedt Josef (1973) "Bråttensby kyrka templet på höjden" Särtryck ur "Helgedomar".
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin