Motivering (skydd): Ölmstad kyrka är en tidigmedeltida stenkyrka, något utökad åt
väster 1728-37. Ovanligt för romanska kyrkor är det här nästan
fullbreda, rakt avslutade koret med resligt gavelparti. Altarväggens
rundbågiga trefönstergrupp av sandsten visar på cisterciensiska
influenser. De övriga, vinkelbrutna fönstren är upptagna på 1700-
talet. En tunnvälvd sakristia med järnklädd dörr är tillkommen
under medeltidens senare del. Ovanför kyrkans vitputsade murar
reser sig branta sadeltak med en spåntäckning som bidrager till det
medeltida intrycket. Över långhusets tillbyggda västparti hänger
klockorna i en spånklädd takryttare. Unik är den inklädda 1700-
talsloftgång som går mellan vapenhus- och långhusvind. Takstolarna
över kyrkan är medeltida.
Kyrkorummet har en utpräglad medeltidskaraktär genom sina låga
kryssvalv från 1400-talet. Dessas kalkmålningar från sengotik och
renässans är framtagna i koret. Altarväggens trefönstergrupp utgör
blickfång sedan restaureringen 1959, då Per Hörbergs stora altartavla
från 1814 flyttades till långhusets västra del. Vid denna restaurering
ombyggdes den slutna bänkinredningen från tidigt 1800-tal,
en viktig del av rumsligheten. Predikstolen är ett renässansarbete
från 1649. Dopfunt och triumfkrucifix är medeltida. Orgel, läktare
och altarring tillkom vid 1800-talets slut och är senare delvis
ombyggda, men med bibehållen nystilskaraktär. Vid omdaningen
2000 flyttades altaret fram och ett kyrktorg ordnades under läktaren.
Färgsättningen från detta år är harmonisk och ansluter till de färger
kyrkorummet hade innan det sena 1800-talets förändringar.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Den monumentalt belägna kyrkan med intilliggande prästgård, f.d.
skola och sockenstuga samt hembygdsgård utgör en sammanhållen
miljö, klassad som riksintresse för kulturminnesvården.
- Kyrkan representerar de romanska sockenkyrkor som under 1700-
talet byggdes till för att rymma en växande församling.
- Medeltida murverk och takstolar utgör omistliga historiska dokument.
- Kyrkorummet har genom sina kryssvalv en senmedeltida karaktär
- Muralmåleri på valv och väggar.
- Bevarad inredning och inventarier från medeltiden fram till och
med 1800-talet.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Takryttare, Vapenhus - Väster
Inventeringsår (2007)
Ölmstads kyrka består av ett tidigmedeltida långhus med rakslutet
kor i öster. Anmärkningsvärt är att koret är nästintill lika brett som
långhuset och därtill har samma kraftiga takresning. Långhuset är
förlängt åt väster 1728-30 och 1737 försett med vapenhus vid västgaveln.
Norr om koret ansluter en sannolikt senmedeltida sakristia. I
vinkeln mellan sakristia och långhus finns en elcentral från 2000.
Kyrkan saknar sockel, men de medeltida delarna vilar åt söder och
öster på en utkragande klack av gråstenshällar. Kyrkans skalmurar
av gråsten bär en kvastborstad kalkputs med vit kalkavfärgning.
Putsen går ej ända ned till mark. På södra långsidan är stötfogen
mellan medeltidens och 1700-talets murverk markerad med en rits,
liksom den ursprungliga, rundbågiga sydporten. Vid sakristians
östra mur sitter en gravhäll av kalksten, huggen efter kyrkoherde
Andreas Hyltenius som dog 1666. Kyrkans huvudingång är placerad
i vapenhusets sydvägg. Dess pardörr är samtida med vapenhuset och
klädd med svartmålad fiskbenspanel. Porten är oförändrad sedan
1700-talet med detaljer i smide, bland vilka man lägger märke till
en s.k. sockenaln. Koret har en egen ingång på sin södra sida med
en helfransk, gråmålad pardörr från förra sekelskiftet. Denna har
en utkragande slätputsad omfattning med kvaderrits. Långhusets
murar genombryts av tre fönsteraxlar. De upptill vinkelbrutna fönstren
har gråmålade bågar med spröjs av trä. Alla är förstärkta med
stormjärn och några har beslag av äldre typ. En del av glasrutorna
är munblåsta. Fönstrens ålder är okänd, men de skulle kunna vara
1800-tal. Södra sidans solbänkar är av kalksten medan de norra är
av betong. En likadan fönsteröppning finns i korets södra vägg. I
korets östra vägg sitter en romansk trefönstergrupp med finhuggen
sandstensomfattning, vilken vittnar om cisterciensiska influenser.
Omfattningen är vitkalkad. Västgaveln genombryts i höjd med läktaren
av två små rundfönster och ett litet vinkelbrutet mellan dem.
Vapenhuset har ett litet fönster med blyinfattat, gultonat antikglas.
Fönstersmygen har solbänk med fragment av gravsten från 1697.
Det lilla sakristifönstret tycks vara från 1700-talet. Långhus, kor och
sakristia bär branta sadeltak med täckning av kluven, tjärad spån.
Långhustaket är valmat i väster och bär där en fyrkantig takryttare
från 1730 som rymmer klockorna. Denna är helt spånklädd och
har i varje sida två fyrkantiga luckor, ursprungliga, med vitmålad
rombisk panel. Takryttaren kröns av en åttkantig, spånklädd spira
med förgylld torntupp från 1733. Vapenhuset bär ett brant tälttak
med samma spåntäckning som ovan. Unik är den inklädda trappa
som går mellan vapenhusets och långhusets vind. Denna tillkom
1798 och är klädd med tjärad locklistpanel samt spån. Två små
fönster med blyinfattade glas ger belysning. På vapenhustaken
sitter en vindflöjel med årtalet 1737, på långhusgaveln en med årtalet
1632 och på korgaveln en utan årtal. Nordsidans elcentral är
klädd med ohyvlad, vitmålad locklistpanel. Den täcks av ett fl ackt
pulpettak med bandplåt. Alla tak har svarta hängrännor och vita
stuprör, de förra på vapenhuset mycket iögonenfallande genom
sin placering.
Kyrkorummet består av tre travéer samt kor. Den medeltida delen,
d.v.s. långhusets två östra travéer och koret är välvda, vilket ger
interiören en medeltida karaktär. I den västra travén ryms orgelläktare.
Under läktaren är en yta med ljusbärare, lekhörna, bokbord
och ett par cafébord av standardtyp. Detta ger ett stökigt intryck.
I nordvästra hörnet står väggfasta, vita textilskåp från 2000. En
mittgång löper mellan kyrkorummets två bänkkvarter och ovan
denna hänger ljuskronor av mässing. I nordöstra hörnet är predikstolen
placerad.
Golvet består i mittgången, under läktaren och i det ett steg högre
liggande koret, av kvadratiska plattor av hyvlad Borghamnskalksten
från 1959, kompletterat 2000. I bänkkvarteren ligger fernissat brädgolv
av furu från 1959. Väggarnas borstade puts låter murverkets
ojämnheter träda fram och är avfärgad med svagt bruten, vit kalkfärg.
In mot koret öppnar sig en vid, spetsig triumfbåge, troligen
samtida med valvslagningen. Ingångarna i väster via vapenhuset
och i söder via koret har helfranska, gråmålade pardörrar från omkring
1900. Till sakristian leder en smal passage med järnbeslagen
medeltida plankdörr med stocklås och smidd dörring. Fönstren har
gråmålade innerbågar från 1900-talet. Altarväggens trefönstergrupp
sitter i en rundbågssmyg med målad rödbrun slingdekor i renässans.
Kyrkorummets lågt sittande, senmedeltida ribbvalv av tegel går ned
på kraftiga murpelare via arkad- och gördelbågar. Valven är putsade
och vitkalkade. Korvalvet har framtagna muralmålerier från sent
1400-tal och renässans. Det medeltida måleriet är framtaget på ribbor i form av sicksackband, gördelbågar i form av slingdekor och på
svicklar och pelarbaser i form av fi gurer: helgon, narrar och bibliska
scener. Ovan altaret syns en Majestas Dominis. Renässansmåleriet
utgörs av slingdekor som upptar en stor del av kapporna. I deras
mitt är fält med bibliska scener: Moses och kopparormen, Jona och
valfi sken, Golgata samt Kristi uppståndelse. Långhusets västligaste
travé har ett plant brädtak av furu från 1730, idag avlutat.
Det fristående altaret är byggt 2000. Det består av vitputsade lecablock
och bär en äldre altarskiva av polerad kalksten med hålkäl.
Åldern är okänd. Altarringen från 1898 är utökad på mitten 2000
med de gamla grindpartierna. Den är en balustrad med rundbågsarkad
på kolonner i grå marmorering och guld. Knäfallet är klätt
med röd textil. Predikstolen är ett renässansarbete, enligt inskription
tillverkad 1649. Korgen av ek pryds av fyllningar och hörnkaryatider.
Den konserverade bemålningen går i blått, grönt, rödbrunt och
benvitt. Trappräcket är en välgjord renässansimitation från 1912.
Den slutna bänkinredningen är ombyggd 1959 med nya ryggar och
sitsar i grågrön lasyr och nya gavlar. Dörrarna med de halvfranska
fyllningarna är de ursprungliga från 1836 med smidda gångjärn.
Mot väster och öster är skärmar med fyllningar. Bänkarnas gavlar
och ramverk bär grå marmorering, fyllningarna brun-beige. Listerna
är gröna. Läktaren från 1889 (ombyggd 1912) bärs av 20 smäckra,
rödbrunt strukturmålade pelare, de fl esta koncentrerade mot mittgången
och läktarens utkragning över denna. Bröstningen utgörs
av ett ramverk med fyllningar. Avfärgningen är utförd i överensstämmelse
med bänkkvarteren. Den med läktaren samtida trappan
i söder är nu klädd med heltäckningsmatta liksom läktargolvet. I
norr står lösa stolar. Orgelverket är i sitt nuvarande skick från 1972
års ombyggnad genom Johannes Künkel, Lund. Det omfattar 13
stämmor fördelat på två manualer och pedal. Spelbordet är inbyggt
i den bevarade fasaden från 1889 års Åkerman & Lund (ombyggd
1912). Fasaden är klassicistisk med fyra pipfält som flankeras av
joniska pilastrar, vilka bär en överliggare med tandsnitt och voluter.
Avfärgningen är grågrön med förgylld dekor.
Av inventarierna märks främst den romanska dopfunten av sandsten,
vilken med sin fabeldjursdekor kan kopplas till mäster Bestiarii
skola. Det triumfkrucifi x som nu hänger söder om triumfbågen är
ett välgjort senmedeltida arbete. 1814 års altartavla av Per Hörberg
hänger idag på västra travéns nordvägg. Det är en stor olja på duk
med altarväggens form. Motiv är Instiftandet av nattvarden. En
speciell detalj är att oljelampans lågor utgörs av infattade glasbitar,
avsedda att släppa igenom ljuset från altarväggens fönster. På motsatt
sida i travén är en glasmonter med ett antependium från 1800.
Ovanför läktaren hänger en antavla över Braheätten.
Sakristian är tunnvälvd med vitkalkad puts och i väster en nisch
i muren. I öster är ett litet fönster med blyinfattat antikglas och
smidesgaller samt ett sentida bönealtare i furu. Vid nordväggen står
textilskåp av björk. Golvet av fernissade furubräder är 1900-tal.
Vapenhuset har ingång i söder. I västra halvan är ett väntrum och
toalett bakom en mellanvägg av vitmålade bräder. Dess halvfranska,
gråmålade pardörr är från omkring 1900. I norr är en brädvägg
med äldre grå pardörr till vindstrappa. Golvet är belagt med
kalkstensplattor från 1959. Det plana, grå brädtaket är från 1929.
Klockkammaren nås via till stor del troligen ursprungliga 1700-
talstrappor. Lillklockan är gjuten 1660 och storklockan omgjuten
1820 av Th eodor Fries i Jönköping. Båda har elektrisk ringning
och lucköppningen är automatiserad. Takstolarna över kyrkans
medeltida delar är tillkomna innan kyrkans valvslagning. Det rör
sig om snedstöttade och krysstöttade takstolar med snedsträva
sammanfogade med dymlingar, en typiskt romansk konstruktion.
Det är tydligt att somliga takstolar modifi erats vid valvslagningen.
Uppgifter fi nns dock om en brand någon gång innan valvslagningen,
vilket även ett par brandskadade partier inlemmade i murverk
indikerar. En dendrokronologisk datering skulle ge en närmare
datering av takstolen och tillföra mycket information om kyrkans
byggnadshistoria.
Fasadkulör (2007): Vit
Inventeringsår 2016
Ölmstad kyrka är sannolikt uppförd under 1200-talets början. Koret
och större delen av långhuset är de ursprungliga delarna. Anmärkningsvärt
är korets storlek och att det har samma höga resning som
långhuset, vilket avviker från den vanliga romanska sockenkyrkotypen
där koret är avsevärt mindre. Dragen är närmast gotiska. Kor
och långhus är dock samtida eftersom murarna ligger i förband och
altarväggens rundbågiga trefönstergrupp av sandsten är utpräglat
romansk, sistnämnda brukar anses som tecken på infl uens från
cistercienserna. Långhusets igenmurade sydport har karakteristisk
rundbåge. Kyrkans dopfunt kan på stilmässiga grunder dateras till
omkring 1200. Delar av kyrkans takstolar ger ett romanskt intryck
genom sina kryssparrar, varför det fi nns anledning att ifrågasätta
omfattningen av den brand som onekligen drabbat kyrkan någon
gång under medeltiden. En dendrokronologisk undersökning av
takstolen skulle ge värdefull information om kyrkans äldre byggnadshistoria. Troligen under 1400-talet försågs kyrkorummet med tegelslagna
valv. Triumfbågen mot koret vidgades. Vid samma tid uppfördes
rimligen den tunnvälvda sakristian. Valv och väggar dekorerades
med kalkmålningar när 1400-talet gick mot sitt slut. Dessa syns
ha utförts av en lärjunge till den s.k. Vadstenaskolan. Likheter
fi nns med de samtida målningarna i Säby kyrka, vilka tillskrivits
samma skola. I samband med nordiska sjuårskriget härjades kyrkan
av danskarna 1567, varvid kyrkorummet brandskadades. Valven
klarade sig dock.
Vid 1600-talets början var kyrkan i dåligt skick. Någon gång omkring
1600 försågs valven med nya kalkmålningar i renässansstil.
Med kyrkoherde Andreas Hyltenii ämbetsperiod 1638-66 försattes
kyrkan på nytt i stånd under dennes ledning. 1638 förstorades
kyrkans fönster. Nästa år försågs takfallen med ny spåntäckning.
1640 vitkalkades kyrkan. 1649 färdigställdes en predikstol av Peder
Knutsson, vilken placerades i söder. Denna ”stoff erades” 1656 av Johan
Werner d.y. 1661 omnämns ny fönsterbåge till fönster på norra
långsidan. Samma år utvidgades läktaren och sakristian fi ck nytt
golv. 1662 renoverades den uppruttna ”huven” på taket, troligen
en nu borttagen takryttare. Några direkta spår av en sådan har dock
inte kunnat iakttagas på kyrkvinden. 1665 vitkalkades kyrkan på
nytt, varvid sannolikt de renässansdekorationer på fasaden tillkom,
vilka man fann spår av 2000. Golven belades med tegel 1670. En
läktare på kyrkans norra sida uppfördes 1673 och bänkinredning
tillkom. En sexstämmig orgel införskaff ades 1686 från mäster Georgen
Hym i Norrköping. 1689 lades brädgolv i bänkkvarteren.
En altaruppsats i barock färdigställdes 1690 av Johan Werner d.y.
1728-30 byggdes långhuset till åt väster med en travé och nämnda
läktare fl yttades dit. Tillbyggnadens plana brädtak dekorerades med
en målning av Yttersta domen. Ovanför tillbyggnaden restes dagens
klockhuv, vilken då ersatte en fristående klockstapel. 1733 inlades
”sjöhällar” som nytt golv. 1737 byggdes vapenhuset. 1739-40 fi ck
kyrkan sina nuvarande fönsteröppningar. 1753 rappades kyrkan inoch
utvändigt. 1772 byggdes ett nytt tiostämmigt orgelverk. 1796
insattes på förekommen anledning ett galler i sakristifönstret. 1798
byggdes den säregna loftgången mellan vapenhus och klockhuv.
1814 ersattes altaruppsatsen av en altartavla målad av Per Hörberg.
1827 upptogs två rundfönster på västgaveln för att ge ljus åt läkta-
ren. 1836 tillverkades ny bänkinredning och golv under denna. Vid
denna tid hade muralmålningarna överkalkats och takmålningen i
väster nästan utplånats. Kyrkan ommålades 1843.
1889 byggdes en ny orgel om 13 stämmor av Åkerman & Lund,
Stockholm. Ny orgelfasad och läktare i nyrenässans ritades av arkitekt
C Grundström. 1898 tillkom en ny altarring. 1912 gavs tillstånd
att utöka läktaren för att ge plats åt ett fristående spelbord till
orgeln som då ombyggdes (troligen var det då trakturen blev pneumatisk).
Både läktare och orgelfasad modifi erades efter ritningar
signerade Arvid Sjöqvist. Predikstolen försågs med en trappskärm
i stil med korgen. Interiören ommålades under ledning av målaremästare
C J Rolander, Klevshult. Valv och väggar målades i ljus ton
med viss dekor i korvalvet. Inredningen målades till stor del i vitt
och guld. Bänkarna ekådrades. Ett medeltida triumfkrucifi x togs
ned från vinden, renoverades av Rolander och uppsattes på nuvarande
plats. Sannolikt vid detta tillfälle göts cement på stengolven,
vilken stålslipades. 1913 omputsades fasaderna.
1929 genomfördes en smärre restaurering efter program av arkitekt
Göran Pauli, Stockholm. Den befi ntliga uppvärmningen med kamin
– installerad kring sekelskiftet – ersattes av ett varmluftssystem från
Ebbes bruk med pannrum under sakristian. Nedgång skedde via
ett trapphus i vinkeln mellan sakristia och långhus. Vapenhusets
inre var ”synnerligen ovårdat”, varför arbetena främst inriktade sig
på detta. En mellanvägg restes mot vindstrappan och försågs med
en dörr. Takavrinningen mot långhusgaveln förbättrades. Kyrkan
ommålades invändigt. Därvid återgick man på inredningen till en
äldre gråblå färgsättning, vilken man påträff ade under befi ntligt
färgskikt. Fyllningar marmorerades. Pauli hade önskat ta taga fram
valvens kalkmåleri vid detta tillfälle, men därtill fanns inga resurser.
Innanfönster insattes. Vid grävningar för värmeledningen påträffades
en stenkista med en gravläggning i långhusets nordöstra del.
1959 kom en mer genomgripande restaurering till stånd, vilken syftade
till att lyfta fram kyrkorummets medeltida karaktär. Programmet
hade upprättats av ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls
arkitektfi rma, Tranås. Varmluftssystemet förnyades med en oljeeldad
panna, Bahco Th ermobloc med rökgasledning till kyrkogårdsmur.
Valven isolerades från vinden. Belysningen elektrifi erades, liksom
klockringningen. Lucköppningen automatiserades. Nya brädgolv
inlades i bänkkvarteren. I mittgång, kor och vapenhus ersattes cementgolven efter utgrävning av kalkstensplattor. Korgolvet höjdes
ett trappsteg. Bänkinredningen ombyggdes till större bekvämlighet
med utglesning av antalet rader. Endast dörrarna sparades från de
befi ntliga bänkarna. Altarringen ersattes av en ”mot interiören bättre
passande”. Predikstolen försågs med en ny trappa av tegel med ett
smidesräcke. Sakristian försågs med ny inredning inbegripet textilskåp
och bönealtare. I vapenhus och sakristia insattes antikglasfönster.
På läktarens södra sida ersattes bänkarna med lösa stolar för att
ge plats för kör. Konservator Bertil Bengtsson, Linköping, framtog
kalkmålningarna i korvalvet liksom den ursprungliga färgen på
predikstolen. Predikstolen fl yttades in i långhusets nordöstra hörn
och dess ljudtak magasinerades. Den främsta delen i restaureringen
var friläggandet av det romanska korfönstret genom fl yttningen av
den ”mörka” och ”alltför mycket dominerande” Hörbergtavlan till
långhusets västra del. Bengtsson ansvarade för den nya färgsättningen.
Väggar och valv i kyrkorummet rengjordes från sot och
kalkades, sista strykningen i silikatrik lasering. Blandade meningar
väckte bänkarnas avfärgning i ockra och skärt. Taket ovan läktaren
avlutades. Drivande kraft i restaureringen var kyrkoherde Harald
Nyström. Byggmästare var Oscar Eklöf, Brötjemark och målaremästare
Rose Bergström, Unnaryd.
1962 omdisponerades orgeln av Frede Aagaard, Norrahammar. 1963
uppsattes ett väggskåp för ett antependium från 1800 i långhusets
västra del. 1972 byggdes orgeln tillbaka till mekanisk traktur av
Johannes Künkel, Lund. Det fristående spelbordet ersattes av ett i
fasaden inbyggt. 1975 utbyttes oljeeldningen mot direktverkande
el med radiatorer under bänkarna. 1989 installerades toalett i vapenhuset.
1992 försågs sakristian med nytt textilskåp.
1999-2000 skedde de senaste omfattande arbetena. Programmet
var utarbetat av arkitekt Ingvar Selse vid Arkitekthuset, Jönköping,
och Sivert Holmberg, KBR, Lekeryd. Det uttjänta elvärmesystemet
ersattes av ett nytt, Nordisk Kirkevärme. Utvändigt förnyades
taktäckningen i sin helhet med kluven, tjärad spån. De KC-haltiga
putsfasaderna bestod till stor del av bom, varför en total omputsning
utfördes med rent kalkbruk, vilket gav tillfälle till en byggnadsarkeologisk undersökning. Den nya putsen drogs ej ända ned till mark,
som tidigare var fallet. Dränering anlades. Torntupp och fl öjlar
renoverades. Trapphuset vid sakristian utbyggdes för att rymma en
utökad elcentral. Vapenhusporten målades med plastfärg, vilket ej
kunde godkännas. I kyrkorummet fl yttades altaret för att möjliggöra
mässa ”versus populum”. 1898 års altarring återbördades efter viss
ombyggnad. Predikstolstrappan ombyggdes och återfi ck 1912 års
skärm. Hyltenii gravhäll fl yttades från sin recenta plats i korgolvet
till sakristiväggen. Den främre bänkraden avlägsnades liksom de
bakre. Ett par bänkrader sparades där mot själva mittgången, i den
norra inrymdes en manöverpulpet. Genom detta gavs plats åt bl.a.
nyinförskaff ad ljusbärare och bokbord. Under läktaren byggdes ett
skåp för kyrkans antependier. Två strålkastarskenor för extra korbelysning
monterades på triumfbågens insida. Konservator Anette
Th orén från länsmuseet ledde mögelsanering av Hörbergtavlan
och rengöring av predikstol. Den nya färgsättning som utfördes av
målaremästare Anne Håkansson tog fasta på den återgång till en
äldre blågrå färgskala som skedde 1929, men upptog även predikstolens
färger.
År 1100-1299 Nybyggnad
Långhus och kor. Sakristia av okänd ålder
År 1400-1999 Ändring
Ändring - För specifika ändringar se pdf.
Konservator: Anette Thorén
Hantverkare - Målare: Ann Håkansson
Arkitekt: Arvid Sjöqvist
Konservator: Bertil Bengtsson
Konstnär - Dekormålare: C J Rolander, Klevshult
Arkitekt: Claes Grundström
Entreprenör: Erik Persson
Orgelbyggare: Frede Aagaard
Orgelbyggare: Georgen Hym
Arkitekt: Göran Pauli
Okänd: Hjalmar Widenstam
Arkitekt: Ingvar Selse
Konstnär - Bildhuggare: Johan dy Werner
Orgelbyggare: Johannes Künkel
Byggmästare: Marcus Richardsson
Byggmästare: Oskar Eklöf
Konstnär - Bildhuggare: Peder Knutsson
Konstnär: Pehr Hörberg
Hantverkare - Målare: Rose Bergström
Entreprenör: Sivert Holmberg
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
Haas, Jonas. (2004). Ölmstads kyrkogård, kulturhistorisk dokumentation inför förslag till ändring på Ölmstads kyrkogård. Jönköpings läns museum 2004:14.. ISBN: .
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
(2001). Ölmstad kyrkas historia. Broschyr.. ISBN: .
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin