Motivering (skydd): Öggestorps kyrka är uppförd 1882-83 efter ritningar av kyrkobyggmästaren
P A Pettersson från Värsås. Den är länets enda centralkyrka
från denna epok och anknyter på fl era punkter till den rent
evangeliska kyrkobyggnadstyp som introducerades av arkitekten
Emil Viktor Langlet. Arkitekturen skulle fokusera på gemenskap
och predikan. Öggestorps kyrka har en åttkantig plan med torn i
väster och sakristia i öster. De svagt gulputsade murarna genombryts
av stora trefönstergrupper. Formspråket är ett uttryck för det
sena 1800-talets stilblandningar. Nyklassicismen lever dock vidare
i den relativt strama fasadbehandlingen med pilastrar, tempelgavlar
och rundbågar. Kyrkan bär ett fl ackt, plåttäckt tak med en låg
lanternin som belyser kyrkorummet. Det sidoställda tornet avslutas
med en reslig spira. Exteriörens enda påtagliga förändring består i
en nyanlagd handikappramp.
Interiören har – 1900-talsförändringar till trots – i hög grad bevarat
sin särpräglade ursprungskaraktär. Kyrkorummet får en påtaglig
resning genom den av åtta gjutjärnskolonner burna lanterninen.
Koret utgör en integrerad del av rummet, men förändrades kraftigt
vid 1955 års restaurering varvid den ursprungliga altarskärmen med
predikstol ersattes av en putsad vägg som går ända upp till taket.
Nuvarande altaruppsats och predikstol är barockpjäser som härrör
från föregående kyrka. Den uttalade ambitionen vid restaureringen
var att dämpa den, som man upplevde det, ”oroliga” arkitekturen.
Altare och altarring är dock från byggnadstiden. Läktaren runt kyrkorummets västra hälft – med i sin helhet bevarad bänkinredning
– är likaså från kyrkans uppförande. De strama bänkarna nere i
kyrkan tillkom 1955 liksom korfönstrens antikglas. Läktarorgeln
från 1884 är ett av endast tre verk av orgelbyggaren C J Carlsson
från Virestad som bevarats, därtill i närmast ursprungligt skick,
vilket ger den ett mycket högt musikhistoriskt värde. Kyrkorummets
originalfärgsättning i främst ekimitation och guld återskapades
omsorgsfullt vid senaste ommålningen och betyder mycket för det
autentiska intrycket. Från föregående kyrka stammar medeltida
dopfunt och triumfkrucifi x samt inramade 1700-talstakmålningar
av C G Nehrman – de bäst bevarade av det fåtal som ännu fi nns i
länet – och ett antal barockbaner som minner om ätten Ribbings
roll i socknen. I tornet förvaras diverse inredningsdetaljer som den
ursprungliga predikstolen och gamla kyrkans bänkskärmar.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkan har ett framträdande läge i landskapet.
- Kyrkan är av ett mycket högt regionalt intresse som länets enda
centralkyrka från 1800-talet.
- Kyrkans föga förändrade exteriör med ursprungliga portar.
- Interiörens välbevarade karaktär och inredning från byggnadstiden
utgör ett tydligt tidsdokument.
- Återskapad ursprunglig färgsättning.
- Kyrkans orgel är ett av få återstående arbeten av C J Carlsson.
- Inredning och inventarier från byggnadstiden och föregående
kyrka i kyrkorum och biutrymmen.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2007)
Öggestorps kyrka är uppförd 1882. Den är en centralkyrka utan
markerat kor. Kyrkan äger en åttakantig planform med utkragande
portpartier, s.k. risaliter, åt norr och söder samt torn i väster och
sakristia i öster som egna byggnadskroppar.
Kyrkan vilar på en sockel av kanthuggen granit med skråkant.
Tornsockeln är av betong. Fasaderna är spritputsade och avfärgade
med gulbrunt bruten kalkfärg. Hörnpilastrar och omfattningar
kring muröppningar är slätputsade liksom en bred gesims som löper
runt hela kyrkan. Risaliterna avslutas uppåt med tempelgavlar.
Sakristians södra och norra väggar har blindfönster. I varje sida av
tornets klockvåning är en grupp av tre rundbågiga ljudöppningar
med bruna träjalusier. Tornfasaderna avslutas med spetsgavlar,
krönta av förgyllda klot. Ovanför portalen sitter en kalkstensplatta
med kyrkans byggnadsår. Kyrkans tre entréportar sitter i stora,
flersprångiga rundbågssmygar med överljus i form av lunettfönster.
Deras kopparklädda pardörrar är från byggnadstiden. Portarna har
ursprungliga granittrappor med undantag av västporten som givits
en delvis stensatt handikappramp med smidesräcke som löper längs
kyrkans sydvästra sida. Sakristians port är enkel och ursprunglig.
Kyrkans fasade sidor genombryts av rundbågiga trefönstergrupper,
så också sakristigaveln. De smala fönstersmygarna infattar stålbågar
från 1982, målade i rödbrun ton i likhet med snickeriet. Glasrutorna
är till stor del handblåsta från byggnadstiden. Indelningen
är samma som på de ursprungliga fönsterbågarna. Smygarna har
solbänkar av kalksten. Kyrkan bär flacka takfall med svartmålad
skivtäckning. Ovanför mittpartiet reser sig en låg åttkantig lanternin
med helt genombrutna och glasade sidor. Denna är likaså
klädd med svartmålad plåt. Lanterninens flacka tak kröns av en stor
palmett i svartmålad metall. Sakristian bär ett sadeltak med samma
täckning. Torntaket har formen av en flack huv som övergår i en
fyrsidig spira med krönande förgyllt klöverbladskors. Taktäckningen
utgörs av kopparplåt. Alla takfall har ståndrännor. Tornets stuprör
är av kopparplåt, kyrkans av beige plåt.
Interiören har bevarat sin ursprungliga centralkyrkokaraktär, diverse
1900-talsändringar till trots. Kyrkorummet har en mäktig resning
med tidstypisk nystilsarkitektur och till stor del återskapad varm
färgsättning. Koret är sedvanligt placerat i kyrkorummets östra
del, med en numera helt avskild sakristia bakom. Längs väggarna i
kyrkorummets västra hälft reser sig läktare med orgeln rakt i väster
ovanför huvudingången. En stor ljuskrona i mässing hänger över
rummets mitt medan smärre ljuskronor är placerade utmed väg-
garna. Predikstolen är placerad norr om altaret. I dess närhet står en
vitmålad digitalorgel av märket Allen. Under läktarna är golvytan
till stor del fri. Vid västporten är ett vitmålat skrank som döljer en
manöverpulpet.
Golvet består av fernissade furubräder från 1955. Väggarna är slätputsade
och vitkalkade. Ingångarna i väster, norr och söder har halvfranska
pardörrar med åkådring och brunrosa accenter. Västportens
dörrblad skall vara ursprungliga medan de övriga är efterbildningar
från 1955. Ingången från vapenhuset har vindfång. Till sakristian
leder en ursprunglig halvfransk dörr med samma bemålning. Fönstren
har innerbågar av brunlaserat trä från 1982. Fönsterbänkarna
är av kalksten. Innerfönstren i korpartiet har bågar från 1955 med
patinerat, tonat och blyinfattat antikglas. Takets lanternin bärs av
brunlaserade rundbågar som vilar på åtta brunmarmorerade gjutjärnskolonner
med förgyllda vulster. Svicklarna utfylls av förgylld
dekor mot blå botten. Runt lanterninen löper en gråmarmorerad
gesims. Lanterninen har ett kassettak av blågrå pärlspont med
brunlaserade lister och en förgylld stjärna kring kronfästet. Mellan
murarna och lanterninen är fl acka tak med gräddvit pärlspont som
indelas i fält av synliga sparrar med brun lasyr. Dessa går i murhörnen
ned på murade och brunmarmorerade halvkolonner. Där
ansluter stadgande bjälkar till lanterninens kolonner. Utförandet är
oförändrat sedan byggnadstiden.
Altaret från byggnadstiden är idag fristående. Det är ett ramverk
i grågrön lasyr med brunrosa fyllningar och förgyllda lister. Vid
ryggsidan reser sig en altaruppsats som enligt inskriptionen skänkts
1753 av Ribbing på Ulfsnäs. Upphovsman är Lidköpingsbildhuggaren
Olof Bruce. Altaruppsatsens uppbyggnad är med sin frånvaro
av överliggare närmast rokokomässig, men detaljerna är barock.
Korpus upptages idag bara av ett ensamt krucifi x. Inramningen är
mer välbevarad med akantussnideri, vridna kolonnetter och fi gurer.
Den konserverade bemålningen domineras av blått med detaljer i
marmor, benvitt och guld. Den tresidiga altarringen stammar från
byggnadstiden. Den är ett ekådrat ramverk med nygotiska fyrpassfyllningar.
Lister och dylikt accentueras av förgyllning och brunrosa.
Knäfallet är skinnklätt. Grindarna är idag borttagna. Predikstolen
är en tidig barockpjäs från 1681, snidad av bildhuggaren Sven
Röding från Jönköping. Korgen är rikt smyckad med skulpturer
av Kristus och evangelisterna, omgivna av fruktklasar och tidstypisk
broskornamentik. Hörnen markeras av vridna kolonnetter.
Trappskärmen från 1936 inkorporerar äldre delar. Ljudtaket tycks
ha tillkommit först 1753 med nämnde Bruce som upphovsman.
Det är snidat i en väl utvecklad barock med festonger, duva bland
skyar, akantusomfattade kartuscher och fi gurer som tycks ha hållit
Kristi pinoredskap. Predikstolens konserverade färger domineras av
blått och guld med olika färguppläggning. Den öppna bänkinredningen
tillkom 1955. Ryggar och sitsar är avfärgade i brunrosa. De
rektangulära gavlarna bär ljusgrön lasyr med blågrått marmorerade
fyllningar. Mot koret är skärmar är i samma utförande. Den ursprungliga
läktaren vilar på samma kolonner som bär taket. De har
sluttande plan med ursprungliga gradänger av obehandlad furu. På
undersidan klädda med vitmålad panel. Bröstningen är ett ramverk
med fyllningar, ekådrat med uppläggningar i guld och rödbrunt.
De båda långsträckta ektrapporna med smidesräcken uppsattes
1997. De ekådrade ”bönhusbänkarna” kvarstår i sin helhet från
byggnadstiden. Orgeln är ett av tre bevarade verk av orgelbyggaren
Carl Johan Carlsson från Virestad. Verket omfattar 15 stämmor
fördelade på två manualer och pedal. Större delen av pipverket är
i princip oförändrat sedan byggnadstiden. En restaurering genomfördes
2004, varvid ursprungsskicket återställdes. Fasaden är utförd
i nyromansk stil med rundbågiga pipfält och två tureller med kupolkrön.
Dekoren är rik med räffl ade pilastrar, krönkam och lyror.
Hela huset är ekådrat med lister och dekor i förgyllning, brunt och
grönt. Det inbyggda spelbordet är det ursprungliga.
Bland inventarierna märks ett antal föremål som härrör från den
föregående kyrkan. I bågen ovanför koret hänger ett senmedeltida
triumfkrucifi x. Sandstensdopfunten med sina fabeldjursprydda
arkadreliefer är ett romanskt verk av den s.k. mäster Bestiarius. På
väggarna under läktaren och ovanför altaruppsatsen hänger fem
inramade bibliska scener från gamla kyrkans innertak, målade 1755
av Carl Gustaf Nehrman. Ovanför läktaren hänger två huvudbaner
och ett anvapen från sent 1600-tal över medlemmar av ätten Ribbing.
Ett stort antal anvapen och två anträd knutna till samma släkt
och från samma tid förvaras i ett rum ovanför sakristian.
Sakristian har såpskurat furugolv och vitputsade väggar. Taket från
1955 är plant, av obehandlade furubräder. I norr är ett bönealtare
inmurat. I sydväst är en toalett från nämnda år. Längs sydväggen
står sentida textilskåp. En trappa leder upp till ovanvåningen. Vapenhuset
har en ursprunglig trappa i söder med steg av obehandlad
furu. Under trappan står ett skåp för elcentral. Åt norr är en mellanvägg
från 1997 av vitmålad pärlspont mot handikapptoalett och
städskrubb. Golvet utgörs av hyvlade kalkstensplattor från 1955.
Väggarna är vitputsade och taket det ursprungliga av vitmålad pärlspont.
Från andra våningen leder en ursprunglig halvfransk pardörr
till sakristian. I rummet förvaras en kopia av Th orvaldsens Kristusfi
gur, vilken ursprungligen stod på altaret. Golv och trappor i hela
tornet är av obehandlad furu och stammar från byggnadstiden. På
tredje våningen står diverse inredningsdetaljer från nuvarande och
föregående kyrka. Från gamla kyrkan härrör en nitbeslagen trädörr
och delar av en bänkinredning från 1600-talet i renässans. Denna
har samma utförande som de befi ntliga bänkarna i Hakarp. Dess
fyllningar bär blomstermåleri från 1700-talet. I övrigt är bänkskärmarna
övermålade i vitt under 1800-talet. Här fi nns även 1882
års predikstol i vitt och guld med tillhörande pilastrar. På fj ärde
våningen hänger klockorna. Lillklockan är omgjuten 1795 av Jonas
Magnus Fries i Jönköping. Storklockan är omgjuten 1790 av
samme man. Båda har elektrisk ringning.
Fasadkulör (2007): Brun, Gul
Inventeringsår 2016
Nuvarande kyrka uppfördes 1882-83 på platsen för en romansk
absidkyrka av sten. För ritningen stod byggmästare P A Pettersson
från Värsås. Den ovanliga centralkyrkoplanen och altarpredikstolen
torde kunna förklaras med väckelsens stora roll hos prästerna
i Rogberga vid denna tid. Planformen understryker gemenskapen
och altarpredikstolen Ordet. Den av arkitekt Emil Viktor Langlet
introducerade centralkyrkotypen var ett försök att skapa en rent
evangelisk kyrkobyggnad. 1884 försågs kyrkorummet med en 15-
stämmig orgel, byggd av Carl Johan Carlsson från Virestad med
fasad ritad vid Överintendentsämbetet. Kyrkorummets uppvärmning
ordnades sedermera genom två kaminer med plåtrör.
Församlingen upplevde emellertid arrangemanget med altarpredikstol
som opraktiskt. Den var placerad ovanpå en altarskärm som
avskilde sakristian från övriga kyrkan. Bakom detta stod gavelns
stora fönster för ett kraftigt motljus. I samband med en reparation
av bl.a. torntaket 1925 väcktes frågan att plocka fram barockpredikstolen
från gamla kyrkan. Byggnadsstyrelsens arkitekt Göran
Pauli anlitades följande år för att upprätta ett restaureringsprogram.
”Kyrkobyggnaden verkar på det hela taget banal och saknar totalt
karaktär av svensk landskyrka. I synnerhet interiören ger intryck av
frikyrkolokal eller profan samlingslokal från 80-talet”. Interiören
passade föga samman med Paulis och tidens kyrkoideal. ”Exteriören
är däremot ej utan vissa förtjänster”. Pauli utarbetade ett omfattande
förslag, av vilket bara en del kunde sjösättas till följd av begränsade
ekonomiska resurser. Arbetena genomfördes 1928-29. Predikstolen
försågs med ett ljudtak och ett bakstycke där en tavla med takmåleri
från gamla kyrkan uppsattes. Detta för att dämpa motljuset något.
En annan tavla med takmåleri uppsattes ovanför altaret istället för
den kopia av Th orvaldsens Kristus som stod där. Kaminerna försågs
med riktiga murade skorstenar för att minimera eldfaran. En total
nymålning av interiören skedde där den ursprungliga ekådringen
övergavs. Väggarna vitkalkades i en brunbruten ton med undantag
för korväggarna där färgen gavs en ljust gråblå ton. Fönstersmygarna
hölls helt vita. Gjutjärnskolonnerna målades i samma ton som väggarna
för att bli mindre framträdande. Tak, lanternin, läktare och
orgel målades i ljusa gråblå toner. Övrig inredning avsågs att målas
i grå och gröna toner med inslag av marmorering. Målaremästare
var Ström. Vid detta tillfälle rengjordes och reparerades orgeln.
1936 konserverades den gamla kyrkans predikstol av konservator
Sven Wahlgren, Kalmar. Den ursprungliga bemålningen togs
fram, saknade delar kompletterades i samråd med arkitekt Pauli,
vilken även bestämde uppställningen i koret. 1938 konserverade
Wahlgren den gamla kyrkans triumfkrucifi x, vilket upphängdes i
bågen framför koret.
Kyrkorummet lämnade tydligen ännu en del i övrigt att önska.
1954 klagade kyrkoherden Josua Kilian till Byggnadsstyrelsen
över omöjligheten att uppvärma kyrkan med kaminerna, liksom
arrangemanget med altarskärmen. Ett nytt restaureringsförslag
upprättades av Byggnadsstyrelsens arkitekt Ärland Noréen, vilken i
mycket gick längre än Pauli. Restaureringen genomfördes 1954-55.
Kaminerna ersattes av elektrisk uppvärmning och även belysningen
och klockringningen elektrifi erades. Innanfönster monterades. Flera
åtgärder syftade till att dämpa den starka belysning som framhävde
kyrkans ”oroliga arkitektur”. Fönstergrupperna i nordost och sydost
försågs med patinerat antikglas. Sakristians fönster åt norr och söder
igenmurades. Altarskärmen mot sakristian ersattes av en putsad
lättbetongvägg som gick ända upp till taket. Framför denna vägg
placerades altaret med den gamla kyrkans altaruppsats, konserverad
av Wahlgren. Korpus gavs därvid en ny fondplatta och viss övrig
komplettering gjordes. På väggen ovanför hängdes en av takmålningarna.
Två nya nummertavlor tillverkades. De ”oroliga” taken
under läktarna kläddes in med panel, varvid man fi ck tillverka nya
entrédörrar för nord- och sydporten. De gjordes lika de befintliga.
Mellan vapenhus och kyrkorum ordnades ett vindfång. Församlingens
ringa folkmängd föranledde en ny, reducerad bänkinredning
med stram form. Den uttalade målsättningen var att samla
åhörarna i närheten av koret. Nya trägolv inlades. I samråd med
Wahlgren gjordes en ny ommålning av interiören, vilken syftade
till att låta ”rummets totalform framträda”. Väggarnas mörka ton
ersattes av en ljusare. Läktare och orgel ommålades i ljust gråblått,
bänkarna i en mörk grönblå ton. Bröderna Ström från Tenhult
utförde målningsarbetet. 1957 omdisponerades orgelverket delvis
av orgelbyggare Bernhard Svensson, Oskarshamn. Fyra stämmor
utbyttes respektive ombyggdes.
1983-84 ägde en omfattande in- och utvändig restaurering rum.
Arkitekt var Anders Berglund, Värnamo. Utvändigt avlägsnades
skadad, silikatavfärgad KC-puts från fasaderna och lagningar utfördes
med Serponit hydrauliskt kalkbruk. Ny avfärgning gjordes
med rent vit Serponit kulturfärg. Taken omlades. Invändigt gjordes
en omfattande färgarkeologisk undersökning av konservator Ola
Westerudd vid länsmuseet. Utifrån denna kunde den ursprungliga
färgsättningen i bl.a. ek och guld återskapas. Målaremästare
var Rune Håkansson, Barkeryd. Större delen av fönstren fi ck nya
innerbågar. De rötade ytterbågarna av trä och järn byttes mot stålbågar
med samma indelning. 1996-97 skedde några nya arbeten,
projekterade av Arkitekt Företaget, Jönköping. Fasaderna led av
missfärgningar och bomputs. En total omputsning genomfördes
med hydrauliskt kalkbruk, vilket avfärgades med vit kalkfärg, bruten
i bl.a. guldockra och terra di Siena. En handikappramp byggdes till
västporten. Torntakets kopparplåt byttes och rötade delar av takstolen
åtgärdades. Tornspiran gavs ventilation. Ny stuprör uppsattes.
Invändigt så sänktes golvet inom altarringen till ursprunglig nivå.
Altarringens grindar borttogs. Under orgelläktaren byggdes ett bås
för manöverpulpet. För att göra läktaren godkänd ur brandsynpunkt
byggdes två trappor, vilka dock gavs en för dålig lutning,
vilket ger en viss svajning. Läktarnas undertak från 1955 revs. I
vapenhuset revs norra trappan för att ge plats åt handikapptoalett
och städskrubb. Nytt golv av kalksten lades in. Kyrkan försågs med
nytt elvärmesystem av modell Eveco. Entreprenör var NCC Hus,
Jönköping. 1999 konserverades predikstolen av länsmuseet. 2004
restaurerades orgelverket efter ett program av orgelkonsult Jan H
Börjesson. Orgeln hade länge varit ospelbar. Restaureringen innebar
vissa justeringar och tätningar. De fyra stämmor som försvann
eller ombyggdes 1957 rekonstruerades respektive restaurerades så
att verket återfi ck sin ursprungliga romantiska helhetskaraktär.
Vidare så restaurerades det ursprungliga bälgverket. 2006 ersattes
eluppvärmningen med en jordvärmeanläggning.
År 1882-1883 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn
Arkitekt: Anders Pettersson
År 1884-2006 Ändring
Ändring - För specifika händelser se pdf.
Arkitekt: Anders Berglund
Orgelbyggare: Bernhard Svensson
Orgelbyggare: Carl Johan Carlsson
Hantverkare - Målare: Einar Ström
Arkitekt: Göran Pauli
Orgelbyggare: Jan Börjesson
Hantverkare - Målare: Rune Håkansson
Konservator: Sven Wahlgren
Arkitekt: Ärland Noreen
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Lindstam, R. (1943). Om kyrkor som försvunnit.... ISBN: .
Malmström, Krister. (1990). Centralkyrkor inom svenska kyrkan 1820-1920.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
(1950). Växjö stift i ord och bild. ISBN: .
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Olsson, Margareta. Jönköpings läns museum..
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Pettersson,P A:Byggmästare"
Öppna på kartan Fler i kategorin