Motivering (skydd): Kristine kyrka uppfördes som ny stadskyrka i samband med att
staden flyttades på 1600-talet. Den långa byggtiden bidrog till
att kyrkan, när den stod färdig, hade inslag från flera olika
stilströmningar. Efter branden 1790 fick kyrkan dock en mer
sammanhållet nyklassicistiskt uttryck. De restaureringar som
gjorts under senare tid har syftat till att återställa och förstärka
det klassiserande formspråket som finns i kyrkorummet. Läget
vid Vätterstranden ger Kristine kyrka ett dominerande läge, ett
faktum som var mer accentuerat vid kyrkans uppförande då
kyrkan hade en hög spetsig tornspira och var den högsta
byggnaden i staden. Den nuvarande tornhuven är stöpt i den
nyklassicistiska eran och utgör ett exempel på den tid då den statliga
styrningen över byggandet förordade låga tornbyggnader framför de
tidigare högresta tornspirorna.
Från kyrkans ursprungstid återstår inte särskilt mycket efter den stora
branden, det som klarade sig bäst var kyrkans stomme som enbart
behövde mindre reparationer och kompletteringar. Till sin exteriör
präglas Kristine kyrka av en nyklassicistisk arkitektur med gotiska
inslag, södra fasadens sandstensbeklädnad utgjorde ett ovanligt inslag
när kyrkan byggdes. De spetsbågiga fönstren med sina gotiska drag
fanns redan med när kyrkan byggdes under den andra halvan av 1600-
talet men om församlingens ekonomi hade varit bättre i slutet av 1800-
talet kunde hela kyrkan kunnat omgestaltats i en nygotisk klädnad
signerad Helgo Zettervall. Andra exempel på nygotiska inslag som finns
i kyrkan är korfönstrens glasmålningar som tidigare var tre till antalet.
Vid en av de restaureringar som syftade till att återskapa en mer
ursprunglig gestaltning murades ett av korfönstren igen och
glasmålningen flyttades annorstädes.
Interiören karaktäriseras av en enkel klassicism med vitkalkade murytor
och marmorerade snickerier. Bänkinredningen är öppen men hållen i en
klassiserande stringens. Den arkitektoniska utsmyckningen är
återhållsam med en stegring i koret med altaruppställningen och
glasmålningarna. Av inredning och inventarier kan nämnas orgelfasaden
från 1853 som formgavs av arkitekten C. F. Blom-Carlsson.
Predikstolen tillkom 1825 där förebilden hämtades från Skärstads kyrka,
dopfunten av sandsten formgavs 1909 av den dåvarande stadsarkitekten
August Atterström och hade ursprungligen en baldakin som ritades av
Axel Lindegren, baldakinen är nu uppställd i långhusets bakre delar.
Altaranordningen är ritad av Axel Lindegren inför 1918-20 års
restaurering och innehåller skulpturer av Olof Ahlberg. Altaruppsats och
altartavlan är bara ett exempel på de delar som helt eller delvis
finansierats av medlemmar av församlingen vilket var viktigt för
kyrkans tillblivelse och utveckling, utan enskildas offervilja har många
tillägg och restaureringar inte blivit av.
Exteriört är kyrkan välhållen det uttryck som gavs efter branden 1790 och
i den södra sandstensfasaden återfinns många inristningar som utförts av
allmänheten under tidernas gång. Västentréns kalkstensportal är
ursprunglig kyrkans uppförande och bidrar mycket till den utvändiga
upplevelsen av kyrkan. I exteriören finns även spår efter flera
ombyggnadsskeden vilket förstärker upplevelsen av kyrkans snart 400-
åriga historia. Interört dominerar den strama enkelhet som präglar de
klassiserande kyrkorummen, de ljusa murytorna i kontrast med
inredningens dämpade marmorering harmonierar väl med den stegring av
det arkitektoniska uttrycket som sker mot koret. Sammantaget är
kyrkorummet väl sammanhållet.
Sammanfattning
- Kristine kyrka präglas interiört av en sammanhållen klassicism vilken tar sig uttryck i ljust avfärgade murytor och marmoreringar i en dämpad
grågrön färgskala.
- Exteriört är stommen i stort ursprunglig från kyrkans uppförande.
Branden 1790 förstörde stora delar av kyrkans inredning medan stommen
klarade sig utan omfattande skador.
- Den låga tornhuven utgör ett talande exempel på det nyklassicistiska
formspråket och på den kungliga förordning som föreskrev låga
tornkroppar framför de högresta torn som var vanliga innan.
- Kyrkan har genomgått flera förändringar vilka har satt sina spår i
kyrkans utseende. Under slutet av 1800-talet fanns planer på att
omgestalta kyrkan i en nygotisk stildräkt men de planerna
visade sig vara alltför kostsamma. Det finns delar såsom
kyrkans fönster och korets glasmålningar som kan tillskrivas
den nygotiska stilströmningarna men restaureringen på 1920-
talet syftade till att rensa ut det senare 1800-talets tillägg och
mer renodla den ”ursprungliga” klassicism som idag präglar kyrkan.
Inventeringsår (1993)
Byggnadsdel (1993): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2005)
Innan den nuvarande kyrkan byggdes uppfördes en
provisorisk träkyrka på den plats där den nya stadskyrkan
planerades uppföras. Kyrkobyggnaden är en östvästligt
orienterad treskeppig hallkyrka, en pseudobasilika där
mittskeppet är högre än sidoskeppen dock utan
klerestorium, alla fasader är slätputsade utom den södra
som i sin helhet är beklätt med sandsten. Västtornets entré
inramas av en kalkstensportal som uppsattes 1687, några
år innan tornet i sin helhet var färdigställt. När kyrkan stod
färdig omkring 1690 hade den stilinfluenser från både
barock, gotik och holländsk klassicism. Kyrkans arkitekt
har aldrig omnämnts men kyrkan tillskrivs
slottsbyggmästaren Hans Fleming och i byggandets slutfas har Erik Dahlberg bidragit främst vid tornets utförande.
Efter stadsbranden 1790 kom kyrkan att få en mer renodlad nyklassicistisk prägel, ritningarna till kyrkans återuppförande ritades av arkitekten Thure Wennberg vid Överintendentsämbetet. Den återuppförda kyrkan bevarade den treskeppiga planen men tornet återuppfördes inte utan istället byggdes en torn med låg huv och lanternin. Det Drakeska
gravkoret som varit tillbyggt den södra långhusfasaden
revs men i övrigt kom fasaderna att få samma uttryck som
innan branden, takfallen förenklades och täcktes med
järnplåt. Interiören gjordes enklare och stramare efter de
rådande nyklassicistiska smakidealen. Fönstren kvarhöll
sin gotiska spetsbågighet och har ett spröjsverk av järn,
på senare tid har de kompletterats med en isolerande
innerbåge. I koret finns två glasmålningar, dessa tillkom
1909 och utfördes av Linnemanns glasmåleriverkstad i
Frankfurt am Main.
Efter den senaste restaureringen är kyrkorummet ljust
med vitkalkade murytor och marmorerade snickerier,
färgskalan domineras av grågröna toner och förgyllda
detaljer. Bänkinredningen utgörs av fyra bänkkvarter som
är öppen men med klassicistisk utformning altarringen är
kvadratisk med en rödbrun marmorering. Altarutsmyckningen
härrör från 1918-20 då en omfattande restaurering
genomfördes, samtidigt inreddes en sakristia i det norra sidoskeppet och i det södra förlades det sidokapell som idag går under namnet Mariakapellet.
Inventeringsår 2016
Kristine kyrka har endast en dryg 300 årig historia vilket i jämförelse med många andra kyrkobyggnader är en kort tid. Dess historia är dock dramatisk där kyrkans tillblivelse hänger samman med att staden härjades under Kalmarkriget på 1610-talet. Efter den händelsen flyttades Jönköpings stad till det som idag kallas Öster och en ny stadskyrka behövdes byggas. Grundläggningen av kyrkan skedde 1649 men arbetena avstannade snart på grund av medelsbrist och återupptogs inte förrän 1655 och invigningen kunde göras 1673, dock återstod tornet vid det tillfället. Tornet färdigställdes i slutet av 1690-talet efter slutgiltiga anvisningar av Erik Dahlberg.
En av de tidigaste förändringarna skedde redan 1669 innan kyrkan invigts. Detta år antas det Drakeska gravkoret uppförts, koret revs när kyrkan återuppbyggdes efter den förödande branden. Inredandet av bedrevs fortlöpande under 1600-talets sista årtionden. Den ursprungliga altaruppsatsen och predikstolen utfördes av bildhuggaren Gustaf Björnsson Kihlman och medhjälparen Anders Svensson Ekeberg. 1683 införskaffades en orgel till kyrkan och en orgelläktare byggdes, det finns även omnämnt att det funnits både herrskapsläktare och korstolar. Med tiden tillkom ytterligare dekorationer och epitafier och kyrkorummet hade en rik utsmyckning i barockens formspråk. Predikstolen var placerad vid tredje pelaren i norr från koret sett och utsmyckades 1686 av Kihlman och Ekeberg. 1790 utbröt en stadsbrand som spreds till kyrkan och när lågarna falnat återstod endast kyrkans murar. Den höga tornspiran var förlorad men i stort ansågs murarna gå att återanvända. Ritningarna till återuppbyggnaden upprättades av arkitekten Thure Wennberg vid Överintendentsämbetet och 1793 påbörjades arbetena att återställa kyrkan. Ritningarna följdes i princip med avsteget att tornet fick ett något annorlunda utförande än vad Wennberg avsett. 1794 var återställningsarbetena klara och då hade det Drakeska garvkoret rivits och tornet utformats med en låg huv och lanternin, vid den norra entrén byggdes en ny sakristia.
1796 utfördes inredningen av kyrkan och detta år färdigställdes bänkinredningen medan altaret och predikstolen tog ytterligare en tid innan de var klara, vid sekelskiftet fick kyrkan en ny orgel. Några år in på 1800-talet lades delar av golvet om i kyrkan, under bänkinredningen ersattes trägolven med tegel och i koret lades ett nytt brädgolv. 1825 stod altaruppsatsen och predikstolen klara och altaret utformades efter de nyklassicistiska idealen som ett kors med mantel och törnekrona, som förlaga för predikstolen användes predikstolen i Skärstads kyrka. Taktäckningen av järnplåt hade visat sig problematisk och ersattes med skiffer, en tid senare lades torntaket om och bekläddes då med kopparplåt. I mitten av 1800-talet ersattes kyrkans orgel från 1796 med en ny. Orgelfasaden ritades av arkitekten C. G. Blom-Carlsson. I samband med orgelbytet gjordes även en utvidgning av orgelläktaren. 1869 påbörjades ett byte av kyrkans fönster och de nya fönstren gjordes spetsbågiga med spröjsverk av gjutjärn. Några år senare utarbetades ett ombyggnadsförslag av Helgo Zettervall som avsåg att helt bygga om kyrkan i en nygotisk arkitektur. Förslaget var dock alltför vidlyftigt och 1874 översändes ett tackbrev till Zettervall där man tackade för förslaget men inte såg några ekonomiska möjligheter att genomföra ombyggnaden, istället gjordes mindre åtgärder och ett nytt värmesystem installerades. Under den senare halvan av 1870-talet genomgick kyrkan en större restaurering efter ritningar av C. F. Åbom. Vid restaureringen togs ett runt fönster upp mellan korets två spetsbågiga fönsteröppningar. Invändigt gjordes omfattande förändringar av kyrkorummets arkitektoniska utformning där listverk omarbetades och halv- och kvartspelarna som funnits i kyrkorummet togs bort. Golvet lades om i sin helhet och under bänkkvarteren lades ett trägolv och i sakristian och gångarna lades ett kalkstensgolv. En invändig ommålning utfördes där bl.a. predikstolen målades av målaren Gustaf Bernhard Brogren. 1909 utfördes glasmålningarna i korets fönster, målningarna utfördes och levererades av glasmålerifirman Linnemanns från Frankfurt am Main.
1918-20 gjordes en restaurering och ombyggnad av kyrkan.
Programmet utarbetades av arkitekt Axel Lindegren. Vid arbetena
sattes det runda korfönstret igen och glasmålningen överfördes till
Sofiua församlingshem. En ny sakristia förlades i det norra
sidoskeppet och ett sidokapell i det södra. En ny altarordning utfördes
och en altartavla från 1700-talet signerad Casez tillkom, det altarkors
som tidigare funnits flyttades till Östra kapellet. Kolonnkapitälen som
förändrades på 1870-talets restaurering återställdes och en interiör
ommålning genomfördes, bänkinredningen byggdes om. Syftet med
restaureringen synes varit att återställa kyrkan till ett mer ursprungligt
utseende.
Fram till mitten av 1960-talet utfördes mest arbeten av
underhållskaraktär men 1964 gjordes en total omputsning av kyrkan
där det mesta av den gamla putsen knackades ned innan fasaderna
blästrades och omputsades med ett putsbruk med hög cementhalt.
Grundmuren genombröts med ett skikt av vattentät betong, detta
gjordes för att hindra murverket att suga upp markfukt. Takytorna
lades om med kopparplåt. Under arbetenas gång utbröt en brand som
dock inte fick lika ödesdigra konsekvenser som branden 1790.
Arbetena visade sig snart vara bristfälliga varför den gamla
avfärgningen år 1968 blästrades av och ommålades med silikatfärg.
De exteriöra arbetena följdes i början av 1970-talet av en interiör
restaurering efter program av Per Rudenstam. Vid denna gjordes en
total omputsning och ommålning av interiören. Det södra sidokapellet
inreddes och smyckades av skulptören Margareta Engström. 1986
anslöts kyrkan till det fjärrvärmenätet. 1991 monterade isolerglas i alla fönster utom i koret och två år senare installerades ny bänkvärme i kyrkan.
1998-99 genomfördes en stor restaureringen av kyrkan. Restaureringen omfattade interiöra arbeten och åtgärdsprogrammet utarbetades av arkitekt Per Arne Ivarsson. Vid detta tillfälle togs den äldre putsen ned och fasaderna omputsades och kalkades. De invändiga snickerierna och fönstren rengjordes och ommålades. Det genomfördes också konservatorsarbeten på altaruppsatsen, strålglansen, predikstolen och orgelfasaden. 2004 gjordes utvändiga arbeten där sprickbildningar i putsen lagades och ny avfärgning utfördes, alla sandstensytor omfogades. Kyrkans koppartak omlades med ny kopparplåt på alla takytor utom på tornet där den äldre täckningen enbart behövdes kompletteras partiellt.
År 1649-1686 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och torn. Sakristia inredd på korets norra sida, på södra sidan ett dopkapell, avdelade från koret med skrank.
Byggmästare: Andreas Faster
Byggmästare: Heinrich Gottwald
Byggmästare: Håkan Andersson
År 1649 Nybyggnad
Kyrkan grundlades detta år men planen för kyrkan hade utstakats redan 1644. Kort efter
grundläggningen kom arbetena att avstanna. Ritningarna anats ha upprättats någon gång
under perioden 1610-20 och även om det inte finns någon arkitekt namngiven så tillskrivs
kyrkan ”slottsbyggmästaren” Hans Fleming.
Arkitekt: Hans Fleming
År 1655 Nybyggnad
Efter ett uppehåll återupptas arbetena med att uppföra kyrkan.
År 1673 Invigning
När kyrkan invigdes detta år återstod att uppföra tornet vilket inte stod klart förrän omkring
1690-talet.
År 1676 Fast inredning - predikstol
Det finns uppgifter om att predikstolen var under tillverkning vid detta tillfälle. 1686
smyckades predikstolen av Gustaf Björnsson Kihlman och Ekeberg.
Konstnär: Gustav Björnsson Kihlman
År 1683 Fast inredning - orgel
En orgel införskaffades till kyrkan och orgelläktaren uppfördes.
År 1687 Fast inredning - altaruppsats
Detta år uppgjordes kontrakt med bildhuggaren Gustaf Björnsson Kihlman om utförandet
av en uppsats om 7,7 meters höjd över altarbordet. Arbetet kontrollerades av Eric Dahlberg
som ogillade det initiala arbetet.
Konstnär: Gustav Björnsson Kihlman
År 1793-1794 Nybyggnad
Efter branden vände sig församlingen till Överintendentsämbetet för att få ritningar till en
ny kyrkobyggnader. Ritningarna upprättades av Thure Wennberg på Överintendentsämbetet
och för uppbyggnaden av kyrkan uppdrogs byggmästaren Anders Sundström. Arbetet
med att bygga upp kyrkan igen påbörjades i juni 1793 och avslutades året därpå, mindre
avvikelser gjordes från Wennbergs ritningar. I samband med återuppbyggnaden togs
det Drakeska gravkoret bort. En ny sakristia uppfördes vid den norra entrén.
Byggmästare: Anders Sundström
Arkitekt: Thure Wennberg
År 1796 Fast inredning - bänkinredning
Inredningen av kyrkan påbörjades efter det att stommen var klar. Bänkinredningen gjordes
klar detta år medan altare och predikstol kom att dröja ytterligare en tid innan de gjordes
klara. Även orgelläktaren färdigställdes samma år men kom att skilja sig aningen från
Wennbergs ritningar.
År 1799 Fast inredning - orgel
Detta år stod kyrkans nya orgel klar.
År 1825 Fast inredning - predikstol
1825 färdigställdes kyrkans altaruppsats med ett kors med mantel och törnekrona som föreskrivits
av Wennberg. Predikstolen hade inte heller färdigställts sedan branden men det
förslag som upprättades 1814 av C. F. Sundvall frångicks och församlingen valde istället
att använda predikstolen i Skärstads kyrka som förlaga.
År 1852-1853 Fast inredning - orgel
Den orgel som tillkom 1796 ersattes detta år med en ny orgel. Orgelfasaden ritades (1849)
av arkitekt C. G. Blom-Carlsson. I samband med orgelbytet utvidgades orgelläktaren.
Arkitekt: Carl Gustaf Blom-Carlsson
År 1875 Teknisk installation - värme
Ett nytt värmesystem installerades detta år och för detta kom den gamla sakristian från
1794 att utnyttjas som värmekammare och i samband med detta igenmurades dörren mellan
kyrkorummet och sakristian.
År 1876-1878 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - Under denna period genomfördes en restaurering av kyrkan efter program av arkitekt C. F.
Åbom. Arbetena utfördes av stadsbyggmästaren W. Witting. Arbetena omfattade både
inre som yttre förändringar.
Exteriör:
- Ett runt korfönster togs upp mellan korfönstren.
Interiör:
- Halv- och kvartspelarna invid väggarna i kyrkorummet togs bort. Och nya pilastrar utefter
mittskeppsmurarna tillkom.
- Taket försågs med fältindelning.
- Mittskeppets taklist och kolonnkapitälen omarbetades, kolonnerna fick även målade
kannelyrer.
- Väggarna putsades om och väggmålningar utfördes.
- Den slutna bänkinredningen ersattes med en ny öppen dylik.
- Golven lades om i kyrkan, brädgolv under bänkarna och i sakristian och gångarna lades
kalksten.
- Måleriarbeten, bland annat ommålades predikstolen av målaren Gustaf Bernhard Brogren.
Arkitekt: C F Åbom
Konstnär: Gustaf Bernhard Brogren
Byggmästare: Wilhelm Witting
År 1902 Specifika inventarier - tornur
Kyrkan fick ett nytt tornur.
År 1909 Fast inredning - glasmålning
Korfönstrens glasmålningar levererades från Linnemanns glasmåleriverkstad i Frankfurt
am Main. Ursprungligen fanns det tre glasmålningar, ett runt korfönster fanns fram till
1918 då det igenmurades, samma år minskades övriga fönsteröppningar.
År 1909 Specifika inventarier - dopfunt
Den av sandsten huggna dopfunten formgavs av dåvarande stadsarkitekten A Atterström.
Arkitekt: August Atterström
År 1912 Fast inredning - orgel, orgelverk
Orgelverket ersätts med ett nytt verk. Det nya verket tillverkades av Åkerman & Lund i
Sundbyberg.
År 1948 Teknisk installation - värme
Ett varmvattenssystem installerades i kyrkan efter program av ingenjör G. Boman i Jönköping.
Okänd: G. Boman
År 1964 Underhåll - exteriör
En exteriör omputsning genomfördes med användandet av ett bruk med hög cementhalt
(Gullex). Det mesta av den gamla putsen knackades ned och fasaderna blästrades innan de
nyputsades. Grundmuren genombröts med ett skikt vattentät betong för att förhindra uppsugning
av markfukt. De utvändiga snickerierna sågs över och taket belades med kopparplåt.
Under arbetenas gång utbröt en brand i tornet.
År 1970 Konservatorsarbeten
Lösa delar fästes på portalomfattningens västra sida, arbetena utfördes av R. S. Wibeck.
Konservator: R S Wibeck
År 1972-1973 Ändring - restaurering
Ändring - restaurering - En restaurering genomfördes detta år efter program av Per Rudenstam. Arbetena omfattar
interiöra åtgärder och installationer.
- En interiör omputsning och ommålning av alla ytor.
- Det s.k. Mariakapellet inreddes och smyckades, utsmyckningen utformades av skulptör
Margareta Engström.
- Ny el/värme installerades i kyrkan.
- Vaktmästarens rum inreddes.
Konstnär - Skulptör: Maragreta Engström
Arkitekt: Per Rudenstam
År 1993 Teknisk installation - värme
Ett nytt elektrisk värmesystem för bänkvärme installeras efter konstruktion av nordisk
Kirkevaerme i Danmark. Nya isolerglas monteras i fönstren.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin