Motivering (skydd): Kvarter A utgör ett renodlat köpegravskvarter från förra sekelskiftet,
kyrkogårdens mest statusfulla där gravarna tidigare köptes för ”evärderlig
tid”. Karaktären från tidigt 1900-tal är ovanligt väl bevarad genom
det rika beståndet av grusgravar. Gravvårdsbeståndet uppvisar
en stor rikedom av former och speglar gravkonstens utveckling från
1800-talet till idag. Särskilt värdefulla är en handhuggen kalkstensvård
från 1880 och ett gjutjärnskors från 1879 som representerar
övergången från hantverk till industri inom gravkonsten. Karaktärsskapande
inslag är förra sekelskiftets påkostade vårdar och två
kyrkoherdegravar som inhägnas av järnstaket. Vårdar med titlar som
kyrkoherde, godsägare, kyrkovärd, folkskollärare och hemmansägare
visar på kvarterets sociala sammansättning och refl ekterar ett svunnet
ståndssamhälle. Sammanhållna köpegravskvarter med grusbäddar
är idag sparsamt företrädda i länet, varför dylika kvarter som måste
tillskrivas ett högt kulturhistoriskt värde.
Kvarter B och C utgör köpegravskvarter från tidigt 1900-tal med
tämligen välbevarad karaktär genom enskilda äldre vårdar och
grusgravar. Särskilt karaktärskapande är den stora Klintska släktgraven
vid kyrkans gamla korgavel, en statusfylld plats för fl era
generationer Stockholmsfabrikörer med rötterna i socknen. Den
nu gräsbesådda gravytan torde med fördel kunna återläggas i grus
och därigenom förstärka den tidiga 1900-talskaraktären på gamla
kyrkogårdens östra del. Titlar som häradsdomare och hemmansägare
m.m. speglar de båda kvarterens status. Ett gjutjärnskors representerar
järnbrukens betydelse för gravkonsten. Person- och lokalhistoriska
värden fi nns i flera av de borttagna vårdar som samlats vid
kyrkogårdsmuren.
Kvarter D är ett sammansatt kvarter med såväl allmänna som enskilda
gravar. I västra och östra delarna är det närmast ett traditionellt
köpegravskvarter från 1900-talets förra hälft med grusgravar och
stenramar. Vårdbeståndet är varierat med såväl lågprofi lerade som
högresta stenar. Ett hjulkors i sandsten speglar lokala gravkonsttraditioner före industrialismen. Ett träkors är det enda som överlevt
av en tidigare vanlig gravvårdstyp. Det kulturhistoriska värdet är
knutet till karaktärsskapande företeelser som grus och stenramar
samt enskilda äldre vårdar och vårdar med titel.
Kvarter E är ett gammalt linjegravkvarter som idag har en efterkrigstida
karaktär genom sina lågprofi lerade vårdar i sammanhängande
gräsmatta, en vanlig syn på svenska kyrkogårdar. Linjegravskaraktären
kan idag endast skönjas genom på sina ställen kronologiskt
sammanhängande gravrader. Det kulturhistoriska värdet ligger i
enskilda äldre vårdar med titel.
Kvarter E är ett ännu föga utnyttjat modernt kvarter med låga vårdar
i sammanhängande gräsmatta. Den efterkrigstida karaktären
är vanligt förekommande på svenska kyrkogårdar och speglar såväl
kyrkogårdsskötselns motorisering som folkhemmets kollektivistiska
ideal.
kyrkogården
som helhet
Järsnäs kyrkogård har liksom kyrkan medeltida ursprung. Kyrkogården
ingår i en sammanhållen kyrkomiljö, där förvisso de enskilda
byggnaderna i hög grad förändrats i sen tid. Kyrkogården består av
en äldre och en yngre del. Den äldre delen fi ck sin nuvarande utsträckning 1890 och utgörs av en markant kulle, kringgärdad med
stödmurar. Dessa i kombination med ingångarnas smidesgrindar,
trädkransens gamla lönnar och de sammanbindande grusgångarna
ger bilden av en traditionell landsbygdskyrkogård. Vid gamla kyrkogårdens
östra sida är en lägre liggande utvidgning från 1990.
Mitt på gamla kyrkogården har kyrkan ett krönläge med gravkvarteren
på de delvis terrasserade slänterna runt om. Häckar längs
grusgångarna fyller ett rumsskapande syfte och har hävd sedan
1920-talet. Kvarteren öster och söder om kyrkan är utpräglade
köpegravskvarter från förra sekelskiftet. Intrycket präglas av familjegravar med grusbädd, stenram och rikt varierade gravvårdar.
Särskilt sammanhållen är karaktären i det sydöstra kvarteret (A) där
bl.a. två kyrkoherdegravar med järnstaket fi nns. Karaktärsskapande
är även den stora Klintska släktgraven vid kyrkans östgavel, vars yta
idag dock är gräsbesådd. Grusgravarna och deras vidmakthållande
är av central betydelse för kyrkogårdens kulturhistoriska värde eftersom
dylika ofta bortrationaliserats från länets kyrkogårdar under
efterkrigstiden. Det nordvästra kvarteret (E) är gamla allmänna
linjen som idag bär en efterkrigstida prägel med låga vårdar i sammanhängande gräsmatta, en vanlig syn på svenska kyrkogårdar
som vittnar om kyrkogårdsidealets förändring mot lättskötta ytor
och kollektiv anda. Denna karaktär gäller även för den ännu föga
utnyttjade nya kyrkogården (F).
Kyrkogårdens kulturhistoriska värden är kopplade till de sammanhållna
köpegravskvarteren på gamla kyrkogården och till enskilda
äldre vårdar. Kyrkogårdens äldsta vård är ett hjulkors av sandsten,
troligen från 1600-talet, vilket liksom en nyklassicistisk kalkstensvård
vittnar om lokalt gravkonsthantverk före industrialismens
genombrott. Förra sekelskiftets högresta stenar bidrar starkt till
gravkvarterens profi l och ger historiskt djup, en del har höga konstnärliga värden. Person- och lokalhistoriska värden fi nns inte bara i
gravkvarteren utan även i de borttagna äldre vårdar som förtjänstfullt
sparats i kyrkogårdens norra hörn.
Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och
försvunna yrken. Vårdar med titel ger en bild av socknens sociala
sammansättning i gången tid, liksom av Järsnäs som administrativt
centrum. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och grav
rätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen
är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och
att gravvårdar från olika tider fi nns representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Murar, nivåskillnader, smidesgrindar, grindstolpar, grusgångar,
häckar och äldre lövträd är väsentliga delar av kyrkogårdens gestaltning.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats liksom
grusbäddar och inhägnader. Vårdar äldre än 1850, gjutjärnskors och
träkors skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2008)
Allmän karaktär
Järnäs kyrkogård består av en gammal och en ny del. Den gamla
delen bestäms av en kulle och har därmed en orgelbunden, närmast
sexkantig form. Kyrkan ligger centralt på den högsta punkten.
Sydost om kyrkan ligger kvarter A (alla kvartersnamnen är författarens
egna), i öster kvarter B och i nordost C. Sydväst om kyrkan
är kvarter D och i nordväst E. Den nya kyrkogårdsdelen ligger på
en lägre platå öster om gamla delen och benämns kvarter F.
Omgärdning
Gamla kyrkogården omgärdas av en kallmurad stödmur, till sina
äldsta delar troligen från sekelskiftet 1800, till största delen från
1895. Muren består av otuktad marksten och är ca 1,5 meter hög,
beväxt med sedum, mossa och ormbunkar. I murens nordvästra
hörn är ett bårhus ingrävt. På murkrönet sitter där ett svartmålat
stålrörsräcke. Ned mot nya kyrkogården är en trappa av huggen
granit med smidesräcke. Nya kyrkogården omgärdas av ett enkelt
taggtrådsstaket.
Ingångar
Gamla kyrkogården har ingång i väster i linje med tornporten och i
söder i linje med gamla korporten. Västra ingången består av smidda
pargrindar med årtalet 1906 mellan två huggna granitstolpar med
fasade krön. Från ingången leder en granittrappa upp till själva
kyrkogårdsplanet. Södra ingången har smidda pargrindar med årtalet
1886. Grindarna hänger mellan två granitstolpar som uppbär
smidesarmaturer från 1953 med gult råglas. Nya kyrkogården har
en ingång i sydvästra hörnet med pargrindar av trä som skall vara
kopior av kyrkogårdens gamla grindar.
Vegetation
Gamla kyrkogården omges – med undantag för sydvästra sidan – av
en trädkrans av huvudsakligen äldre lönnar. Längs grusgångarna
är häckar av sibirisk ärtbuske planterade. Vid sidan av tornporten
växer en cypress och en prydnadsbuske. Nya kyrkogården omges
av några spridda lönnar, björkar och askar samt har några enstaka
prydnadsbuskar.
Gångsystem
Raka grusgångar leder från gamla kyrkogårdens ingångar fram
till kyrkan. En grusgång omsluter även kyrkan och bildar framför
tornporten två små triangulära gräsytor. Åt öster knyter en grusgång
samman gamla och nya kyrkogården, den senare har två grusgångar
som möts i rät vinkel.
Gravvårdstyper
Järsnäs kyrkogård uppvisar gravkonst från 1600-talet och framåt.
Äldst är ett odaterat hjulkors av sandsten, vilket genom jämförelser
med ett likartat i Lekeryd med årtalet 1652, kan hänföras till
detta sekel. Denna och ytterligare en handhuggen gravvård vittnar
om den hantverksmässiga gravkonsten före industrialismen. Två
gjutjärnskors representerar de första industriellt producerade gravvårdarna vid bygdens järnbruk. Från förra sekelskiftet fi nns fl era
exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten
eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar började
status senare visas i bredd istället för höjd. Bruket av grusbäddar med
stenram var vanligt bland dessa – liksom hos de föregående – och
har i Järsnäs varit förekommande långt in i efterkrigstiden. Spår
av allmänna linjen fi nns i form av några karaktäristiskt småskaliga
vårdar. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former
samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet
av tillverkare, vilka ofta brukade samma kataloger. En annan orsak
var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela
1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material,
mot seklets slut företrädesvis röd granit medan svart präglade de
första decennierna.
Bårhus
Bårhuset från 1961 är beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn
och ingrävt i dess sida. Gaveln med entrén utgörs av en ofärgad
betongmur med borstad cementputs. Porten består av pardörrar
med grönmålad träpanel.
För karta över kvarteren se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A utgör gamla kyrkogårdens sydöstra del. Terrängen sluttar
åt öster med gravarna i nord-sydliga terrasserade rader. Vårdarna
är med undantag för de äldsta i sydöstra hörnet vända mot väster.
Gruskaraktären är tydlig i detta gamla köpegravskvarter.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet i kvarter A är rikt med stor variation i tid och
form. De äldsta gravarna återfinns i sydöstra hörnet, varav tre är kyrkoherdegravar. Äldsta vården är ett nygotiskt gjutjärnskors från 1879
över en kvinna från Sund, följt av en nyklassicistisk kalkstensvård
från 1880. Ovanlig är vården från 1890 över två barn från Sund; en
av granit huggen stubbe som bär en marmorplatta med fj äril i relief
(en symbol för livet efter döden). Denna står invid kyrkoherde A D
Ponténs grusgrav, vilken inhägnas av ett nygotiskt gjutjärnsstaket.
Kyrkoherde J Magnis grav är likaså en grusgrav, inhägnad av ett
smidesstaket. Inom graven står ett kors i polerad svart granit från
1905, rest av församlingen. Kyrkoherde N P Ekedahls grav från
1867 markeras av en stram sten från 1961. Inom kvarteret finns in
allo 28 grusgravar, nästan alla inhägnade med stenram. Dessa gravar
har dels högresta obelisker eller bautastenar från tidigt 1900-tal
dels låga vårdar från mellan- och efterkrigstid. Mest anslående är
den över två meter höga bautastenen i ljus granit från 1919 över en
ägare till godset Holmen. Framför allt i östra kanten finns sentida
vårdar, den yngsta från 2006. Titlar är vanligt förekommande på
det äldre vårdbeståndet, de som finns är: kyrkoherde, kyrkovärd,
folkskollärare, poststationsföreståndare, lantbrukare, hemmansägare,
lärarinna, godsägare, skräddaremästare.
Kvarter B och C
Allmän karaktär
Kvarter B ligger öster om kyrkan och hänger samman med kvarter
C nordost om kyrkan. Terrängen sluttar åt öster och nordost med
gravarna i terrasserade linjer. I båda kvarteren fi nns ett påtagligt
inslag av grusgravar, men inte lika dominerande som i kvarter A.
I nordvästra änden av kvarter C är vid kyrkogårdsmuren en grusad,
av stenramar inhägnad yta för uppställning av borttagna äldre
vårdar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är blandat, merparten är mellan- och efterkrigstida
med låg profi l. Den äldsta av gravarna har två små och mycket
ovanliga cementkistor från 1901 respektive 1914 med marmorplatta
på gaveln. De yngsta gravarna är huvudsakligen från 1970- och 80-
talen i röd granit med typisk rektangulär form. Kvarter B domineras
helt av den vid gamla korgaveln belägna Klintska släktgraven.
Denna stora grav hägnas medelst stenram och var ursprungligen
grusfylld, men är idag gräsbesådd. Inom graven finns tio vårdar från
1856–1979, varav märks fyra resliga granitvårdar. En av dem är rest
1902 över fabriksidkaren och riddaren F G Klint med porträttrelief
i brons. En häll i röd granit med kopparringar är lagd 1947 över
direktören och riddaren J A Klint, vilken var en stor donator till
kyrkan. Invid Klintska graven fi nns en stor familjegrav från 1945
med grusbädd, tillhörig en ägare till godset Sund. En annan grusgrav
från 1906, den Larssonska, har koppling till godset Sundsholm. De
båda kvarteren har som allt 16 bevarade grusgravar, de flesta lig-
ger samlade i rader. I kvarter C står det andra av kyrkogårdens två
gjutjärnskors, detta med årtalet 1910. På de äldre vårdarna fi nns
ofta titel, de som förekommer är: häradsdomare, fabriksidkare,
riddare av Vasa- respektive Nordstjärneorden, direktör, tandläkare,
byggmästare, kyrkovärd, trotjänarinna. En vård från 1946 bär en
referens till Svenska Missionsförbundets sångbok (Sv. Mfb.), ett
vittnesbörd om frikyrkligheten i socknen. Vid kyrkogårdsmuren
fi nns 38 borttagna äldre vårdar föredomligt sparade. Dessa härrör
från 1883–1946 och är huvudsakligen i svart granit, flera har
troligen stått i allmänna linjen (små liggande hällar och småskaliga
resta vårdar). Person- och lokalhistoriska värden finns i flera vårdar,
bl.a. den över småskolelärarinnan Katarina Spjut från 1921 som
enligt inskription bekostats av Jönköpings missionsförening. Titlar
som förekommer bland vårdarna är i övrigt handlande, lantbrukare,
hemmansägare, landstingsman, kyrkovärd.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D har en utsträckt form längs sydvästra delen av kyrkogårdsmuren.
Gravarna ligger i nord-sydliga rader vända mot öster, med
undantag för de båda västligaste raderna. Terrängen är helt plan. I
väster och öster är karaktärsskapande inslag av grusgravar.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet domineras till antalet av mellan- och efterkrigstidens
lågprofilerade stenar, utformade som gavlar till stenramar eller
i rektangulär form. Högresta vårdar från förra sekelskiftet är dock
framträdande genom sin storlek. Inom kvarteret finns 33 bevarade
grusgravar med stenram. En av dessa (från 1920) har en idag ovanlig
cementram. Kvarterets äldsta vård är ett ensamstående hjulkors av
sandsten i nordvästra änden. Detta påträffades vid grävningsarbeten
1904 och uppsattes på platsen. Stenen är sannolikt från 1600-talet
eftersom en liknande från denna tid finns på Lekeryds kyrkogård.
Idag synnerligen ovanligt är även ett enkelt träkors från 1905 med
flagnande vit bemålning. Bland andra intressanta vårdar märks en
liten häll från 1922 som i form och inskription anknyter till det
sena 1700-talets gravkonst. Tre ensamgravar från 1920-talet är vad
som är kvar av de allmänna gravarna. Bland framför allt äldre vårdar
finns flera med titel: pastor, hemmansägare, byggmästare, folkskollärare,
kyrkovärd, prost.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E på kyrkogårdens nordvästra del var ursprungligen allmän
linje, fast med möjlighet att även köpa plats. Gravarna ligger
i nord-sydliga rader i en sammanhängande gräsmatta som i öster
ansluter till kvarter C. Vårdarna står vända mot väster. Endast enstaka
grusgravar finns.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet präglas helt av lågprofi lerade vårdar från 1930-
talet och fram till idag. De äldre vårdarna står kronologiskt och är
resta över såväl ensam- som familjegravar. På 1960-talet tycks en stor
omläggning ha skett eftersom många vårdar är från sent 1960-tal och
tidigt 1970-tal med kronologisk uppställning. De yngsta vårdarna
är insprängda i linjerna. Formspråket är övervägande enkelt och
svart respektive grå granit dominerar utom bland de yngsta där röd
granit är vanligt förekommande. Antalet utpräglade linjegravvårdar
är idag litet, 14 stycken från 1913–42 med spridd placering. Dessa
är vanligen små liggande hällar eller små resta stenar. Fyra grusgravar
fi nns i kvarteret. Titlar förekommer sparsamt: missionär, mjölnare,
soldat, kyrkväktare, urmakare, hemmansägare.
Kvarter F
Allmän karaktär
Kvarter F utgör den nya kyrkogården, invigd 1990. Det är en rektangulär,
plan gräsyta som endast tagits i anspråk med en och en
halv gravlinje i sin västra del.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna från 1980–2005 är övervägande enhetliga med låg
profi l och rektangulära former. Vanligaste materialet är röd granit.
Den yngsta stenen sticker ut genom sina mer naturliga former och
uttrycker vår tids nya betoning av individen. Titlar används ej på
vårdarna.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2016
Kyrkogården har liksom kyrkan medeltida ursprung. Om kyrkogårdens
äldre historia är föga eller inget känt. På en storskifteskarta
från 1770 kan man avläsa kyrkogårdens gamla utsträckning, den
hade då en nästan trapetsoid form, där kyrkan upptog nästan hela
södra delen. Före om- och tillbyggnaden av kyrkan 1906 stod en
klockstapel väster om tvärskeppet. I 1829 års inventering nämns
att kyrkogården omges av en stenmur och att ”på kyrkogården
fi nnas blott några få mindre väl huggna grafstenar uppresta utan
inscription”. Som syns på fotografi er från före 1906 är gravarna
endast markerade med låga kullar och kyrkogården liknar mest en
äng. Vid okänt tillfälle under 1800-talet utvidgades kyrkogården
åt öster och en trädkrans planterades.
1890 avstyckades mark från prästgården för utökning av kyrkogården
åt norr och väster samt för anläggande av ny kyrkvall samt
skola och sockenstuga. Arbetena slutfördes 1895 med fl yttningen
och omläggningen av kyrkogårdsmuren. I samband med kyrkans
omdanande ordnades kyrkogården och försågs med nya planteringar,
troligen den nuvarande trädkransen. 1911 togs beslut om
ordnande av ”de godtyckligt och planlöst disponerade” gravarna.
Det stadgades att norra och västra delarna av kyrkogården även
fortsatt skulle upplåtas för avgiftsfria gravar, det vill säga allmänna
linjer med kronologiska gravläggningar. Dock fanns möjlighet att
köpa gravplats där. Den sydöstra delen skulle förbehållas gravplatser
som köpts för evärderlig tid, där redan fl era sådana gravar fanns.
Östra och södra delen avsattes för gravar som köps för minst 50
år. Även dessa gravar avsågs att öppnas i ordningsföljd. 1915 togs
beslut om kyrkogårdens slutliga ordnande. Vid denna tid började
kyrkogården få den för tiden så typiska grusprägeln med inhägnade
gravar. 1920 gallrades äldre träd bort eller tuktades. 1926 planterades
häckar längs grusgångarna.
1929 gjordes vissa åtgärder såsom jämnande av gravkullar och dylikt
i sydöstra och nordöstra kvarteret. 1950 förändrades det allmänna
kvarteret i nordväst. Linjerna justerades och gräsvall anlades över
hela kvarteret. Samtidigt infördes bestämmelser som förbjöd stenram
i kvarteret och införde en maxhöjd om 60 cm på vårdarna. Motiveringen
var delvis ett förenklat underhåll. Vid samma tid omlades
utrasade partier av kyrkogårdsmuren. 1953 uppsattes lyktstolpar vid
södra kyrkogårdsgrinden. 1961 byggdes ett bårhus i kyrkogårdens
nordvästra hörn efter ritningar av arkitekt K E Lindell, Huskvarna;
entreprenör var Allan Sjölin, Järsnäs Klockarbol.
1968 började en ny kyrkogårdsutvidgning diskuteras eftersom antalet
lediga gravplatser började bli få. 1990 anlades ett nytt kvarter
i öster efter program av Ragnar Rudenstam, Viak AB, Huskvarna.
Till förebild för entrégrindarna i trä tjänstgjorde de som förr fanns
på gamla kyrkogården. 2008 åtgärdades skador på kyrkogårdsmuren
till ett omfång av 25 meter.
År 1700-2008 Ändring
För specifika händelser se pdf.
Okänd: Bröderna Karlberg
Okänd: Ragnar Rudenstam
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Lantmäteristyrelsens arkiv.
Lekeryds pastorats arkiv.
Edholm, Dag. (1985). Orgelbyggare i Sverige 1700-1900 och deras verk.. ISBN: .
Ekre, Ninni. (2004). Järsnäs kyrka. Bemålade inventarier med viss fast inredning. Jönköpings läns museum. Inventeringsrapport 2004:310.. Stencilerad rapport.. ISBN: .
Frazén, Anders . (2005). Järsnäs kyrka, omläggning av skiffertak. Jönköpings läns museum.
Byggnadsvårdsrapport 2005:8. Stencilerad rapport.. ISBN: .
Haas, Jonas. (2005). Glasmåleri Kulturhistorisk inventering av kyrkligt glasmåleri i Växjö stift, Jönköpings län. Jönköpings läns museum. ISBN: .
Haas, Jonas. (2005). Jönköpings län.. Jönköpings läns museum Byggnadsvårdsrapport 2005:6. Stencilerad rapport.. ISBN: .
(2006). Småland - landskapets kyrkor. ISBN: .
(2007). Järsnäs sockenbok.. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin