Motivering (skydd): Kvarter A och B
Kvarteren har en särställning på kyrkogården genom sina många
välbevarade äldre och påkostade gravvårdar. Här fi nns kyrkogårdens
bevarade grusgravar och dessa tillsammans med stenramarna är vik-
tiga för kvarterens karaktär för förståelsen av ett utbrett gravskick
från förra sekelskiftet. Det är också det enda området på kyrkogården
med högresta gravvårdar vilket ger kvarteren en ståtlig och
ålderdomlig prägel.
Kvarter C och D
Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet
placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade
rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tids-
typiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är
dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de
flesta kyrkogårdar i landet.
Kvarter E
De moderna stenarna från 1959 och framåt fi nns väl företrädda
på de fl esta kyrkogårdar, här ligger det främsta värdet i att de är
så väl samlade i kronologiska rader. Gravvårdar bör inte avlägsnas
mer än vad som redan gjorts utan vårdarnas tidsföljd bör värnas.
Förutom detta ligger det kulturhistoriska värdet i stenar med titlar
och orts- eller gårdsnamn samt de vårdar som är resta över personer
med lokal- eller personhistoriskt intresse.
Kvarter F och G
Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för denna tid, med regelbundet
placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade
rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tids-
typiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är
dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de
fl esta kyrkogårdar i landet. Rygghäckarna är ett typiskt drag från
efterkrigstiden och hör tätt samman med den här typen av kvarter.
De bör upprätthållas.
Kvarter H
Gravvårdarna i kvarter H har sin motsvarighet i många av de övriga
vårdarna på kyrkogården. Det som skiljer dem åt är att här är
vårdarna liggnade hällar. Varför ett kvarter har avsatts för hällvårdar
är osäkert, men det är i det som det kulturhistoriska värdet ligger
och karaktären bör bevaras.
Kvarter I
Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till kvarterets tidstypiska
utforming och till vårdar med person- eller lokalhistoriskt
värde.
Kvarter J, minnes- och urnlunden
Minnes- och urnlunden har en diskret och enkel framtoning, det
kulturhistoriska värdet är främst förknippat med estetiska värden,
hur vegetationen används som en del av den rumsliga upplevelsen
samt dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut.
kyrkogården
i dess helhet
Hakarps kyrkogård är indelad i tre inbördes olika delar. I väster
fi nns gamla kyrkogården som har medeltida ursprung. Den omgärdar
kyrkobyggnaden och avgränsas från den övriga kyrkogården
av den forna landsvägen. Den gamla kyrkogårdens omgivande
kallmur och trädkrans är typiska drag för landsortskyrkogården
liksom grusgångarna som binder samman de olika delarna. Så gott
som hela kyrkogården ha varit täckt av grusgravar med tillhörande
omgärdningar men den karaktären har idag gått förlorad. Endast
i kvarteren söder och sydväst om kyrkan fi nns bevarade grusgravar
och det är desto viktigare att värna dessa liksom det resterande
grusgångssystemet. I ovanstående kvarter fi nns även kyrkogårdens
äldsta och mest högresta gravårdar bevarade, i övrigt är det efterkrigstidens låga och breda gravvård som dominerar kyrkogården.
Detta är en vanlig utveckling på landets kyrkogårdar, att den sociala
skillnaden utjämnades och alla stod lika efter döden. De rygghäckar
som finns spelar en viktig roll som rumsskapande inslag. I kvarteret
på kyrkans nordsida fi nns nästan enbart liggande hällar vilket gör
att kvarteret avviker från den övriga kyrkogården. Här fi nns även
ett antal museivårdar i sandsten och granit uppställda längs med
kyrkoväggen och i gjutjärn längs den norra måbärshäcken. Dessa
är tillsammans med äldre vårdar i kvarteren söder och sydväst om
kyrkan viktiga representanter för den hantverksmässiga framställningen
av gravvårdar. Vårdar med titlar utgör historiska dokument
som berättar om yrken och social sammansättning i socknen under
gången tid och därför är dessa viktiga att bevara.
Öster om den äldsta kyrkogården fi nns nya kyrkogården som anlades
1968 men inte togs i bruk förrän 2003 efter att området ställts iordning.
Allra längst i öster fi nns urn- och minneslunden som inrättades
1983 och kontinuerligt använts sedan dess. Den har ett modernt
uttryck där vegetationen används som en del av kyrkogårdsrummet.
Lunden omgärdas av en trädkrans av björk vilken avgränsar lunden
från omgivningen och ökar den naturlika känslan.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider.
Att tänka på vid förvaltning av kyrkogården
- Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras, helst på
plats.
- Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska fi nnas med på kyrkans
inventarieföreteckning.
- Grusets närvaro på kyrkogården, i form av gångar och grusgravar
med omgärdning, är ett viktigt karaktärsdrag för landsortskyrkogården.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2007)
Hakarps kyrkogård har en rektangulär form där de tre ingående
delarna, gamla och nya kyrkogården samt minnes- och urlunden
är av ungefär samma storlek. Kyrkan ligger på gamla kyrkogården
som är förlängd i en spets i det sydvästra hörnet. Gamla och nya
kyrkogårdens södra och östra avgränsning beror på den bäck som
rinner där och som även lett till att minnes- och urnlunden nås över
en träbro. De fl esta gravvårdarna fi nns idag på gamla kyrkogården,
den nya är ännu inte särskilt utnyttjad, medan urnlunden har använts
mycket sedan den anlades 1983. På gamla kyrkogården är
kvarteret söder och sydöst om kyrkan det som bevarats bäst av de
äldre och ger idag en relativt bra bild av hur ett köpegravskvarter
från början av 1900-talet och framåt kunde se ut. I övrigt är kyrkogården
förhållandevis homogen med låga och breda gravstenar.
Ett område som skiljer sig från de övriga är det norr om kyrkan där
vårdarna enbart består av liggande hällar.
Omgärdning
Hakarps kyrkogård omges av en kallmurad stödmur av tuktad
eller kluven granit. Längs den södra muren fi nns ett svartmålat
trästaket.
Ingångar
Kyrkogården har sex ingångar: en i vardera änden av den forna landsvägen,
en i söder och en i norr på den gamla kyrkogården och två
till minnes- och urnlunden. Landsvägsingångarna har grindstolpar
av krysshamrad granit, med konisk avslutning krönt med ett kors.
Vid den södra ingången fi nns ingen grind uppsatt men den ska
vara lika som den som fi nns i norr som är smidd och svartmålad.
Förmodligen härrör ingångarna från kyrkogårdsutvidgningen 1968.
De övriga ingångarna är öppningar utan grind.
Vegetation
Den gamla kyrkogården omgärdas i söder, väster och norr av en trädkrans
av alm, under den växer i väster och norr en häck av häggmispel.
Öster om den norra ingången växer måbär under trädkransen.
Längs de västerut gående grusgångarna växer alléer av pelarek och
längs den östra muren fi nns hängbjörkar. Rygghäckar fi nns över i
stort sett hela gamla kyrkogården: i syd idegran, i sydväst pelartuja,
i öst närmast kyrkan oxbär och i norr funkia och salvia.
Den nya kyrkogården inramas i söder, öster och norr av en trädkrans
av björk. Under träden växer bukettapel och... Rygghäckar
av avenbok fi nns i tre halvcirklar på vardera halvan av kyrkogården
vilka tillsammans bildar tre ovaler och ett antal ornäsbjörkar, oxlar
och lönnar fi nns planterade.
Minnes- och urnlunden har även den en trädkrans av björk men
här växer oxbär under dem. Inne i lunden präglas växtligheten av
det vilda och naturliga.
Gångsystem
På gamla kyrkogården leder en grusgång från öppningen i öster,
längs kyrkans södra fasad runt tillbyggnaden i väster. Vid kyrkans
sydingång leder en gång söderut, längs den södra kanten av kyr-
kogården. Öster om kvarteret i sydväst viker gången norrut för att
följa kvarteret västerut där den går längs den västra kanten till det
nordvästra hörnet där den tar slut. Den gång som går rakt västerut
från kyrkans tillbyggnad grenar sig fem gånger åt norr och söder.
Gångsystemet på nya kyrkogården består av två breda grusgångar
kantade med gatsten. Gångarna går från norr till söder och från
öster till väster och korset på mitten har markerats med en rundel
av gatsten.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Hakarps kyrkogård visar upp ett brett historiskt
spektrum. Den vanligaste formen är efterkrigstidens breda och låga
vilka fi nns på den större delen av gamla kyrkogården (kvarter CG).
De stora och påkostade gravarna från förra sekelskiftet ligger
huvudsakligen samlade i södra och sydvästra delen närmast kyrkobyggnaden
(kvarter A och B). Dessa båda kvarter har det gemensamt
att de ligger på välexponerade platser. Norr om kyrkan fi nns
ett område med liggande hällar (kvarter H), här fi nns även äldre
museigravvårdar placerade längs med kyrkoväggen och en rad med
sekundärt placerade mindre järnkors. Avvecklandet av grusgravar
med omgärdning är en vanlig utveckling på landets kyrkogårdar
och har även drabbat Hakarps kyrkogård. Denna utveckling mot
en enklare och mer lättskött kyrkogård är typisk för andra hälften
av 1900-talet och kan i Hakarp ses på större delen av gamla kyrkogården.
På nya kyrkogården fi nns ännu endast ett fåtal gravvårdar
och dessa har en modern asymmetrisk form. I urnlunden fi nns
främst den typiska urngravvården: en mindre natursten med enkel
inskription.
Byggnader
Förutom kyrkobyggnaden förekommer en klockstapel på kyrkogården.
Tidigare stod den utanför kyrkogården på andra sidan
landsvägen men i och med utvidgningen och fl ytten av vägen fi nns
nu klockstapeln inne på kyrkogården. Stapeln uppfördes 1747 för
att rymma kyrkans tre klockor. Två medeltida klockor fanns i kyrkans
tornlanternin men efter att ytterligare en klocka gjutits 1746
klarade inte lanterninen tyngden och en klockstapel uppfördes på
samma plats som det ska ha stått en klockstapel på 1680-talet. 1799
undergick klockstapeln en större reparation, det är okänt vad som
genomfördes. 1992 elektrifi erades klockringningen i stapeln och
1993 genomfördes en större restaurering som omfattade tjärning
av samtliga träytor, målning av takkupolen och sträckankarjärn,
invändig renovering av klockvåningens bärande konstruktion samt
ny underpanel till klockvåningen.
Kvarter A och B
Kvarter A och B ligger söder om kyrkan och västingången, på den
plats som traditionellt haft högst anseende på grund av kvarterets
exponerade placering nära eller på väg till kyrkans huvudingång.
Området är en öppen gräsyta med gravvårdarna främst placerade i
nord-sydlig riktning. Kvarteren har många äldre gravvårdar bevarade
men även yngre som ännu är i bruk.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter A och B avviker tydligt från de övriga på
kyrkogården, dels genom att fl era är stora och högresta dels genom
att det är det enda som har bevarade grusgravar. Spridningen är dock
rätt stor och omfattar gravvårdar från 1868 till 2005. I kvarteren
fi nns sju grusgravar med bevarade stenramar, dessutom ytterligare
en stenramsgrav. Intressant är den rad av barngravar som fi nns i
kvarter B, daterade 1937-1992, med små gravvårdar som påminner
om de som i vanliga fall brukar hittas i den betydligt enklare
allmänna linjen. Andelen titlar är hög, något som kan förväntas av
ett kvarter av det här slaget. Här vilar till exempel rättaren, apotekaren, fanjunkaren, orgeltramparen, rektorn, riksdagsmannen,
lärarinnan, avdelningschefen och häradsdomaren.
Kvarter C och D
Kvarteren ligger på den södra delen av kyrkogården och består av
två likartade gräsytor delade på mitten av en grusgång. På den östra
delen, kvarter C, fi nns tre rygghäckar av idegran medan den västra,
kvarter D, är helt öppen. Gravvårdarna är placerade rygg mot rygg
från norr till söder. Längs med den norra kanten av kvarteret växer
sex pelarekar.
Gravvårdstyper
Kvarteret är väldigt enhetligt vad gäller gravvårdar. Den äldsta är
från 1905 men en tydlig övervikt fi nns från 1950- och 1980-talen.
Gravvårdarna är typiska för sin tid, enkelt utförda och med breda
och låga proportioner, ett fåtal dekorativa element som blommor,
kors eller fåglar förekommer. Titlar förekommer sparsamt, vilket är
brukligt för tiden, endast på tre av vårdarna nämns åkeriägaren, sågverksägaren och snickarmästaren. Från och med 1990-talet ändras
utformningen till mer fria former med asymmetriska naturstenar
som förebild.
Kvarter E
Kvarteret är litet och skulle egentligen kunna beskrivas under kvarter
C och D, men avviker så pass mycket att det utgör ett kvarter
för sig. Kvarteret ligger i det sydvästra hörnet på kyrkogården och
avgränsas av en grusgång i öst och häcken av häggmispel i väst.
Gravvårdarna är placerade rygg mot rygg från norr till söder. Tre
av gravraderna har rygghäckar av pelartuja och den fj ärde är placerad
mot häggmispelshäcken. Längs gången på den norra sidan
fi nns två pelarekar.
Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården i kvarteret är från 1959 och vårdarna är
följaktligen av den moderna låga och breda typen. Speciellt med
kvarteret är kronologin, med upp till tolv stenar i rad från samma
år. På en del ställen i raderna fi nns inslag av en nyare sten, förmodligen där gravrätten gått ut. Vid utgallring av vårdar utan gravrättsinnehavare
bör stor hänsyn tas till den kronologiska ordningen av
gravvårdarna.
Kvarter F och G
Kvarteren ligger rakt väster om kyrkan, söder, kvarter F, och norr,
kvarter G, om den grusgång som går västerut från tillbyggnaden.
Från grusgången delar fem gångar på vardera sidan de två kvarteren
i sex respektive sju mindre områden. Längs mittgången växer en
allé av pelarek. På varje mindre område fi nns en gravrad med gravvårdarna
placerade rygg mot rygg från norr till söder. På områdena
i öster, ett i söder och två i norr, fi nns rygghäckar av oxbär.
Gravvårdstyper
I kvarteren F och G är de fl esta gravvårdar från 1930-talet och
framåt. Detta speglas i utformningen av vårdarna som präglas av
låga och breda proportioner, enkel utformning och lågmäld profi l.
Gravvårdarna efter 1990-talet är som på andra ställen präglade av
mer naturlika former. Titlar förekommer endast på tre av vårdarna,
över färghandlaren, hemmansägaren och smeden, vilket är typiskt
för den tidsålder vårdarna representerar.
Kvarter H
Kvarteret är relativt litet och ligger norr om kyrkan. Det avgränsas
i väster av en oxbärshäck, i norr av trädkransen av alm och den
underliggande måbärshäcken och i öster av stödmuren invid den
gamla landsvägen. Kvarteret har en speciell karaktär i och med att
de fl esta gravvårdar är liggande hällar. Gravraden närmast oxbärshäcken
är vänd mot väst, resterande vårdar är vända mot öst. Invid
kyrkoväggen fi nns åtta museivårdar från åren 1672-1916 och invid
måbärshäcken står sex sekundärt placerade järnkors. Kvarteret är
delat av två rabatter av rygghäckskaraktär, den ena med salvia och
den andra med funkia.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarteret består av liggande hällar, med ett fåtal
undantag. Vårdarnas ålder sträcker sig från 1917 till 2002, med ett
överslag från 1950-, 60- och 70-tal, vilket innebär att trots deras
annorlunda form är de enkelt utförda med ett minimum av dekorativa
element. Den som avviker mest är en vård från 1948 med
hörnringar. Anmärkningsvärd är också den rad av elva barngravar
som fi nns i kvarteret. Vårdarna är små och pryds endast med förnamn
och åldern på vårdarna varierar från 1948-1983.
Kvarter I
Kvarter I är den nya kyrkogården, öster om den gamla landsvägen.
Området inrättades 1968 och ställdes i ordning 2003 och har därför
inte varit utnyttjat i någon högre grad. Kvarteret omgärdas av
en trädkrans av björk och en häck av bukettapel och … Tre ovala
rygghäckar av avenbok fi nns planterade samt ett antal ornäsbjörkar,
oxlar och lönnar.
Gravvårdstyper
I dagsläget fi nns endast sju gravvårdar i kvarteret och de fl esta av
dessa har den moderna naturstensliknande formen med asymmetrisk
överkant.
Kvarter J, minnes- och urnlunden
Allmän karaktär
En minnes- och urnlund anlades 1983 öster om den nya kyrkogården.
Området är mer naturlikt än den övriga kyrkogården, med berg
som går i dagen och endast vilt växande träd. Ingen gång fi nns anlagd
utan besökare når lunden via en stig. Framför den bro som leder
från nya kyrkogården till lunden står ett stort, mörkbetsat träkors.
Minneslunden nås via en trappa uppför en berghäll och där fi nns
ljus- och blomhållare. Urnlunden ligger norr om minneslunden.
Vårdarna består i de fl esta fall av mindre, runda naturstenar.
Inventeringsår 2016
Text saknas för närvarande
Inventeringsår 2016
Hakarps kyrkogård är medeltida till sitt ursprung, den tidigare träkyrkan
uppfördes under sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal, och kyrkogården
anlades vid samma tid. Kyrkogården har troligen utvidgats
i ett fl ertal etapper varav vi med säkerhet känner till tre: 1918 då
kyrkogården utvidgades åt väster, 1968 då kyrkogården utvidgades
åt öster för att ge mer plats för kistgravsättning och 1983 då ett urnoch
minneslundsområde utformades. Utvidgningen från 1968 hade
ännu inte tagits i bruk 2003 då man tog initiativ till att omforma
den delen av kyrkogården till det utseende den har idag.
Att en utvidgning skedde 1918 kan utläsas av äldre kartmaterial
men om någon skriftlig information fi nns om skeendet är okänt.
På dessa kartor syns även att landsvägen vid denna tid gick mellan
kyrkan och klockstapeln. Traditionellt sett är marken söder och
öster om kyrkan de äldsta delarna på en kyrkogård, eftersom de
platserna ansågs mest eftertraktansvärda att begravas på. På Hakarps
kyrkogård har området öster om kyrkan av förklarliga skäl
varit oanvänt, eftersom landsvägen gick där. Kartan från 1912
visar tydligt att kyrkogården bredde ut sig söder om kyrkan men
hur marken var disponerad är okänt. Den allra äldsta kyrkogården
har troligen varit mindre och omfattat ungefär lika mycket yta runt
kyrkans alla sidor. Vid utvidgningen 1968 svarade Erlandsen Böwes
Trädgårdsarkitektkontor AB för ritningarna och den nya kyrkogården
iordningställdes 1974 efter ritningar av trädgårdsarkitekt Ivar
Andersson. Vid utvidgningen revs ett bårhus och ett förrådshus
”av ringa värde”, ett nytt förrådshus uppfördes i norr och ett nytt
bårhus söder om kyrkogårdens entré, båda utanför kyrkogården,
efter ritningar av Viak AB.
Beroende på olika utvidgningar har också kyrkogårdsmuren olika
ålder. Möjligen kan den östra muren närmast kyrkan ha medeltida
kontinuitet även om själva murarna blivit ommurade vid senare
tillfällen. Den västra muren kan härröra från utvidgningen 1918 och
den södra uppfördes förmodligen före 1912, men det är svårt att ge
någon exakt ålder. Ett antal åldersbestämningar fi nns på tillfällen då
muren har reparerats eller murats om men inget kartmaterial fi nns,
vilket försvårar dateringen av enskilda murpartier.
År 1100-1549 Ändring
För detaljerat historik se pdf.
Trädgårdsarkitekt: Ivar Andersson
Arkitekt: Per Rudenstam
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA..
Jönköpings läns museums arkiv.
(1956). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län III.. ISBN: .
Kyrkogårdarna i Huskvarna och Hakarps församlingar. ISBN: .
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(1894). Hakarps kyrka – ett minnesblad från dess 200-åriga jubileum. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1989). Jönköpings kommun. Landsbygden. Kulturhistorisk utredning.. ISBN: .
Lindstam, Ragnar. (1924). Hakarps kyrkas och församlings historia. ISBN: .
Lindstam, Ragnar. (1944). Hakarps kyrka. Till tvåhundrafemtioårsjubileet 1694- 1944. ISBN: .
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del V.. ISBN: .
Till minnet av Hakarps kyrka 300 år 1694-1994.. ISBN: .
Eklund, Phebe. Kartingenjör, Lantmäteriavdelningen, Jönköpings kommun.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin