Motivering (skydd): Värnamo kyrka är ett representativt exempel på kyrkobyggandet kring 1800-talets andra hälft. När kyrkan uppfördes i början på 1870-talet befann sig kyrkobyggandet i en brytningstid mellan klassiserande och historiserande stilideal. Samtidigt gör sig både frireligiösa och nya högkyrkliga strömningar gällande i samhället. Kyrkan har ett återhållsamt yttre i en kluven blandstil som är betecknande för tiden. Den nästan nyklassicistiskt rena och avskalad exteriören i kombination med den mer nygotiskt präglade interiören med rika snickerier, bemålade korfönster och en predikstol på en framträdande plats i kyrkorummet är ett uttryck för detta. Byggnadens exteriör är i såväl detaljer som helhet välbevarad och intakt, med därtill förknippade höga autenticitetsvärden. Enkelheten i fasaderna förankrar byggnaden bakåt i de nyklassiska idealen, medan fönsterspröjsning, tornspirans höga och spetsiga resning, tandsnittsfriser och blinderingar i putsen ger den en stilhistorisk förankring i historiserande arkitekturideal. Även interiören visar upp ett välbevarat kyrkorum. Här överväger det nygotiska intrycket med uppåtsträvande, luftig och öppen konstruktion som betonar det tekniskt funktionella. Tvärskeppens delvis nya funktioner speglar vår tids mångfunktionella användande, men har ändå lyckats bevara mycket av den ursprungliga korskyrkokaraktären. De element som fortfarande uttrycker denna karaktär har därför blivit viktigare ur bevarande synpunkt för förståelsen av det ursprungliga kyrkorummet. Originalinredning som bänkar, predikstol, läktare, altarring mm är värdefull ursprungsinredning i det helhetsgestaltade kyrkorummet. Restaureringen från 1963 vittnar om sin egen tid tydligast i den särpräglade men underordnande armaturen. Den nuvarande färgsättningen från denna tid skiljer sig från den ursprungliga men ligger i linje med de ursprungliga intentionerna att framhäva de karaktäristiska elementen i konstruktionen. Läktarbröstningen, orgelfasaden, predikstolen, kyrkbänkarna, pelarna med kapitäl, takets synliga fackverkskonstruktion är exempel på viktiga delar av ursprungsinredningen som är viktiga delar av helheten. Dit hör även korfönstren som monterades 1898.
Kyrkplatsen har en lång kontinuitet sedan romansk tid och kring denna och kyrktorget har Värnamos viktigare institutioner samlats; tinghus, stadshus, polishus och skola. Kyrkplatsen runt kyrkan är planterad som en representativ parkanläggning enligt tidens tyskt romantiska drag. Platsen har både ett stort kulturhistoriskt värde genom sin långa kontinuitet som kyrkplats och ett stort miljövärde genom sina uppväxta träd.
Sammanfattning
• Kyrktomtens långa historiska kontinuitet är värdefull ur historisk synpunkt. Dess parkliknande karaktär har också höga miljöskapande värden som framhäver kyrkans särställning från de andra, profana, institutionerna runt torget.
• Återanvända delar av den medeltida kyrkan i det nuvarande murverket utgör historiska dokument över kyrkans föregångare.
• Det invändiga trätaket och den välbevarade konstruktionen med träpelare, panel, ramverk, listverk utgör ett arkitektoniskt värdefullt inslag i den höga kyrksalen.
• Korfönstren av R Callmander från 1898 har ett högt kulturhistoriskt värde och en viktig roll i upplevelsen av koret och den nygotiska tidsandan.
• Bevarad originalinredning som bänkar, predikstol, läktare, altarbord, altarring, dörrar, orgelfasad mm är värdefulla delar av en ursprungligt gestaltad helhet med höga autenticitetsvärden. • Kulturhistoriskt värdefulla karaktärsdrag är de tidsenliga och högkyrkliga uttrycken i kyrkans latinska korsplan, korets framträdande roll och altarets förhållandevis enkla framtoning • De sentida läktarunderbyggnaderna har utformats väl och diskret utan att förändra den ursprungliga upplevelsen av ett enhetligt kyrkorum, vidare uppdelning av rummet i olika funktioner bör ta stor hänsyn till detta.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rakt, Korsarm, Kor - Smalare, Kor - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Kyrkan är uppförd som treskeppig korskyrka med rakt avslutat kor i öster och torn med vapenhus och huvudentré i väster. I norr och söder finns sidoentréer i gavlarna till tvärskeppen. Kyrkan är uppförd av gråsten, putsad och vitkalkad. Fasaderna är enkla och närmast klassiserande i sin osmyckade enkelhet. De högsmala och rundbågiga fönsteröppningarna i muren är gjorda utan annan inramning eller dekor än en enkelt avfasad kant mot muren. Rundbågsmotivet går igen i portalerna, som också de är återhållsamt artikulerade. Huvudentréns portal är mer framträdande med ett mer formaliserat gavelparti med korskrönt gavelspets. Även detta motiv den korskrönta gaveln, återkommer på flera ställen i kyrkans exteriör; korsarmarna, huvudentrén och tornmurens avslutning mot tornspiran. Övriga dekorelement inskränker sig en grund fris som av löper under taklisten på gavelröstena samt en del mindre blinderingar. De invändiga spiraltrapporna till orgelläktaren har markerats med egna runda utbyggnader i hörnet mellan tornet och långhuset. Takytor, utsprång, lister och fönsterbänkar etc är täckta med kopparplåt. Interiören präglas genom sin trägotik i högre grad av historiserande stildrag än den återhållsamma exteriören. Över mittskepp och tvärskepp välver sig ett panelklätt tredingstak med synlig fackverksindelning, detta och läktare i tvärskepp samt i väster bärs upp av lätta och luftigt placerade pelare. Taket är målat i en ton som enligt ursprunglig beskrivning alluderar på himmelsgrått, pelarna i en varmgrå ton med avfasade kanter i mörkare grått och med vita kapitäl. Bänkarna med öppna och konturskurna gavelstycken är målade i två nyanser grågrönt med rödbruna kanter och profiler. Den nuvarande färgsättningen i olika grå nyanser går tillbaka till Peter Celsings restaurering 1963 och syftade till att lyfta fram och ge snickerierna och deras olika konstruktiva element en rikare skala. Den ursprungliga färgsättningen i kyrkrummet gick i varmare toner; väggar i rödgult, taket grågult med klargröna ramverk, rödbrunt marmorerade pelare och inredning i ekfärgad ådringsmålning.
Koret har en framträdande roll i kyrkrummet. De tre höga bemålade korfönstren skänktes till kyrkan 1898 och är gjorda av Reinhold Callmander i Göteborg. Den marmorerade triumfbågen ramar in korrummet samt glasmålningarna och för att ytterligare förstärka fönstrens effekt är väggarna här något mörkare än omgivande väggar i koret. Korgolvet är upphöjt och består liksom i övriga kyrkan av den slipade kalksten som lades ovanpå det ursprungliga brädgolvet vid ombyggnaden 1963. Korgolvet är i senare tid utvidgat mot väster så att nu endast motsvarande två bänkrader av de ursprungligen sex står kvar i de främre bänkkvarteren. Predikstolen följer Törnqvists ursprungliga ritning men uppfördes något senare och fick en mycket dominerande placering i mittskeppet. Predikstolen drogs vid senaste ombyggnaden 2000 tillbaka till sitt nuvarande läge i linje med norra sidoskeppet, för att inte skymma altaret, samtidigt som trappan flyttades och en handikappramp uppfördes. Ljuskronan av brons i korsmitten skänktes till kyrkan 1875 i samband med invigningen. Från Peter Celsings restarering 1963 hör däremot de skarpskurna armaturerna i stålplåt, som numera sitter på pilastrarna längs ytterväggen. Till de större rumsliga förändringarna hör inredandet av S:t Andreaskapellet i norra korsarmen. Kapellet inreddes 1974 med lösa stolar och tidstypiskt altarbord, altarskrank, ljusstakar mm samt den medeltida dopfunten som då nyss återbördats till kyrkan. År 2000 inreddes även ett motsvarande utrymme i södra korsarmen som samtalsrum.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Korsarm, Kor - Öster, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
Värnamo har haft en kyrka på nuvarande plats sedan medeltid. Den nuvarande kyrkan har föregåtts av minst tre tidigare kyrkor som gick skilda öden till mötes, men som alla stått på samma plats som den nuvarande. Den äldst kända kyrkobyggnaden uppfördes troligen under 1300-talet och bestod av ett långhus med kor och rund absid, uppfört av sten. Kyrkan raserades 1683 av danskarna men byggdes upp igen tre år senare, 1686. Kyrkan som uppfördes måste ha byggts med små medel och stod inte mer än 90 år. På grund av ökad befolkning under 1700-talet blev den snabbt för liten och 1776 ersattes den av en ny, mer än dubbelt så stor kyrka. Kyrkan byggdes upp kring en del av den gamla kyrkans väggar och med stenmaterial från den äldre byggnaden. Trots att den kraftigt om- och tillbyggda kyrkan var nästan dubbelt så stor som den medeltida föregångaren, ansågs den för liten och ersattes 1872 av den nuvarande kyrkobyggnaden. Även vid detta bygge återanvändes material från den föregående kyrkans murar. Vid grävning under norra korsarmen 1963 fann man murrester som tros härröra från den medeltida kyrkan.
Värnamo kyrka uppfördes 1872-75, efter ritningar av Albert Törnqvist, Överintendentsämbetet, i en tid när de historiserande nystilarna börjat prägla samtidens byggande. Ritningarna gjordes färdiga 1868 och utgör en omarbetning och
förenkling av ritningarna till en kyrka som
Törnqvist gjorde 1862 för Västra Eds
församling norr om Västervik. Kyrkan i
Västra Ed har en tydlig nygotisk karaktär
men i Värnamo har förenklingen varit så
genomgående att fasaden nästan fått en
nyklassisk enkelhet. Ett grafiskt blad från
tiden kring kyrkans uppförande visar ett
alternativt torn som aldrig kom till utförande,
och troligen har konstnären tecknat
sin folklivsbild på distans, efter ritningar av
kyrkan som under byggets gång ändrades.
Kyrkan har varit föremål för ett antal
renoveringsprogram som satt sin respektive
tids prägel på kyrkan. Vid den första från
1904 målades kyrkan i huvudsak helt om,
vid den andra 1936 kläddes fackverkstaket
in och interiören fick en helt ny färgssättning.
Vid den senaste renoveringen 1963
som leddes av arkitekturprofessorn Peter
Celsing, återgick kyrkan både till ett mer
ursprungligt skick, samtidigt som den fick
en modern prägel. År 2000 genomfördes ett
större ommålningsprogram invändigt av underhållskaraktär och utrymmet under södra läktaren byggdes in. 2004 putsades samtliga fasader om.
År 1867-2004 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Konstnär - Skulptör: Axel Wallenberg
Orgelbyggare: Erik Adolf Setterquist
Hantverkare: Erik Johansson
Arkitekt: Göran Pauli
Arkitekt: Hugo Bolker
Konstnär: M Rosendahl
Arkitekt: Paul Boberg
Arkitekt: Peter Celsing
Konstnär: Reinhold Callmander
Konservator: Sven Wahlgren
Konstnär - Glaskonstnär: Winfried Baier
År 1874 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, korsarmar, andaktsrum och torn
Arkitekt: Albert Törnqvist
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Jönköpings läns museums arkiv.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
Björkman, Sten m.fl. (1943). Svenska gods och gårdar. del XXVI, Småland: Jönköpings län. ISBN: .
Hederström, Christine. (1984). Värnamo kommun, Kulturhistorisk utredning. ISBN: .
Hagstrand, J.O.. (1945). Värnamo, minneskrift med anledning av Värnamo stads 25-årsjubileum. ISBN: .
Carlsson, Lennart. (2001). Klockorna kallar. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Törnqvist,Albert:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin