Motivering (skydd): Kvarter A-D
Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till blandningen av
olika vårdar vilka är viktiga för förståelsen av kyrkogårdens historia
och utveckling och dess koppling till samhällshistoriska skeenden.
Eventuella gravarrangemang är av pedagogisk betydelse.
Kvarter E-G
Kvarterets karaktär är mycket förenklad med raka rader av gravvårdar
i gräsmatta. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat
till vårdar med person- eller lokalhistoriskt intresse.
Kvarter H, J och K
Området har en typisk uppbyggnad för efterkrigstiden med raka
rader av vårdar längs med rygghäckar. Det är denna övergripande
struktur som är värdefull att bevara.
Nya kyrkogården
Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för sekelskiftet 2000, med
regelbundet placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade
rader. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är
dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de
flesta kyrkogårdar i landet.
Minneslund
Minneslunden speglar en förändrad gravsed, det kulturhistoriska
värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse
från tidigt 2000-tal.
kyrkogården i dess helhet
Voxtorps kyrkogård har medeltida ursprung. Den äldsta kända kyrkan
var förmodligen från 1200-talet men den nuvarande uppfördes
1841-43. Kyrkogården består av två olika enheter vilka delas av den
gamla Tånnövägen. I norr ligger den äldre kyrkogården som fått
sin utsträckning efter två kända utvidgningar, 1923 och 1954. Den
södra delen tillkom 1992. Den norra kyrkogården omgärdas av en
stenmur av olika uformning, vilket kan härledas till de båda utvidgningarna, liksom de fyra smidesgrindarna. Trädkransen är dels från
1923, vilken ännu ramar in hela denna del av kyrkogården, dels från
1954, vilken växer längs den östra delen. Stenmurar, smidesgrindar
och äldre träd är typiska drag för landsbygdskyrkogården.
I kvarter A-D, närmast kyrkan, fi nns fl era äldre och högresta vårdar
av vilka ett fåtal har bevarad grusbädd med inramning. Det stora
flertalet har dock låga och breda proportioner varav flera av de äldre
är påkostade och av stora mått. Äldre vårdar markerar sig just genom
sin storlek och betoningen på individen. På Voxtorps kyrkogård är
äldre vårdar, tillsammans med eventuella gravarrangemang, viktiga
för den historiska förståelsen av kyrkogården och dess utveckling.
Utvidgningen från 1923 domineras av mellan- och efterkrigstidens
uniforma vårdar med låga och breda proportioner. Här fi nns ett
visst inslag av rygghäckar och mindre häckomgärdningar men i
övrigt står gravvårdarna i raka rader i gräsmatta, ett lättskött ideal
som är vanligt på landets kyrkogårdar. På denna del ligger värdet
i enskilda gravvårdar och vad de kan berätta om Voxtorps sockens
historia. Längst i öster på norra kyrkogården fi nns ett triangulärt
område som inlemmades i kyrkogården vid utvidgningen 1954. De
västra kvarteren i området har vältuktade meterhöga rygghäckar
av måbär i nord-sydlig riktning. Det kulturhistoriska värdet är här
främst kopplat till denna övergripande struktur. I söder fi nns ännu
en utvidgning, från 1992. Den är ännu inte särskilt utnyttjad utan
består till största delen av gräsmatta. Här har vegetationen på ett
modernt sätt använts för att skapa viss rumslighet.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter
återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga
förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas
karaktär och gravvårdar från alla tider.
Att tänka på vid förvaltningen av kyrkogården
- Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras
- Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska fi nnas med på kyrkans
inventarieförteckning.
- Rygghäckar har en rumsskapande verkan i kvarter H och J.
- Murar, smidesgrindar, träd och grusgångar är väsentliga delar av
kyrkogårdens utformning och bör bibehållas.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2008)
Allmän karaktär
Voxtorps kyrkogård ligger precis söder om riksväg 27 mellan Värnamo
och Bor. Den har en asymmetrisk form som till viss del beror
på vägen. I väster är den i det närmaste kvadratisk medan den östra
delen är triangulär och vars norra mur följer vägen. Kyrkan är placerad
längst i öster på kyrkogården. Kyrkogården har till cirka en
tredjedel rygghäckar av olika sorter, de övriga två tredjedelarna är
gräsmatta. Gravvårdarna står i raka rader, antingen nord-sydligt eller
öst-västligt. I söder fi nns utvidgningen från 1992. Den är ett stort
oregelbundet område som endast till en mindre del tagits i bruk.
Omgärdning
Den norra kyrkogårdens östra del omgärdas av en kallmur bestående
av omväxlande huggen granit och mindre naturstenar. På toppen
växer mossa och gräs. Eftersom det inte finns några synliga skarvar
bör muren stamma från utvidgningen 1923. Muren är i öster en
stödmur på cirka en halvmeter. Muren som omgärdar det triangulära
området i väster är av stora huggna granitblock fogade med cement.
Den är från 1954. Längs den södra kyrkogårdens gränser finns en
kallmur av natursten, gärdesgård samt spirea- och syrénhäckar.
Ingångar
Voxtorps kyrkogård har fyra ingångar med grind, alla till den norra
delen. Den södra kyrkogården nås via gångar eller öppningar i
omgärdningen. De grindförsedda ingångarna finns tre i söder och
en i väster invid kyrkan. De tre östligaste har identisk utformning,
tillkom förmodligen 1923 och är sirliga smidesgrindar målade i svart
och fästade i granitstolpar med konisk avslutning. I väster finns en
grind från 1954 som är också är en svartmålad smidesgrind men av
enklare, mer modernt slag. Grinden sitter mellan kraftiga grindstolpar
av huggen cementfogad granit vilka kröns av kopparhuvar.
Vegetation
Även trädkransen är på norra kyrkogården uppdelad efter utvidgningarna
1923 och 1954. I öster består den av lönn, kastanj, bok
och ask. Mellan de båda delarna fi nns en trädrad med lind och i
väster är trädkransen av kastanj och lind. Inne på kyrkogården fi nns
i öster två äldre askar och en ek som skulle kunna vara en rest av
den gamla trädkransen från före 1923. I nordöst finns en hängask.
Rygghäckar fi nns på cirka en tredjedel av den norra kyrkogården,
i öster i form av sibirisk ärtbuske, måbär och lind och i väster av
måbär. I övrigt finns i området längst i väster flera blomsterrabatter
med kultiverade växter, bland annat lavendel, flox, alunrot, borstnejlika
och kärleksört. Praktiska funktioner, som vattenposter och
soptunnor, är omgärdade av syrén eller idegran.
På den södra kyrkogården fi nns i norr en rad med äldre lönn.
I övrigt har växtligheten på ett modernt sätt använts för att skapa
rumslighet; här fi nns bland annat hassel, körsbär, aronia, hägg, ros
och schersmin.
Gångsystem
Gångsystemet på Voxtorps kyrkogård har förenklats under andra
hälften av 1900-talet. Grusgångar har såtts igen till förmån för gräs
och kvarteren har därmed gjorts större. Ännu är systemet dock väl
utbrett, vilket bör värnas.
Gravvårdstyper
Det är den låga och breda gravvårdstyp som blev modern under
1930-talet som dominerar på Voxtorps kyrkogård. I öster på kyrkogården
från kyrkans tillkomsttid fi nns ett antal större och mer
högresta vårdar, det är även här som de återstående grusgravarna
med omgärdning finns. Trots de homogena proportionerna varierar
gravvårdarnas utformning beroende på tillkomsttid, de äldsta har
kraftigare dekoration med rötter i klassicismen, vårdar från 1960–
70-talen har diskret eller ingen utsmyckning och yngre vårdar har
en mer asymmetrisk form och fantasifull stil.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A-D
Allmän karaktär
Området A-D innefattar den del av kyrkogården som är från kyrkans
tillkomsttid. Det är ett i det närmaste kvadratiskt område med två
kvarter norr om kyrkan och två kvarter söder om. Gravvårdarna står
i nord-sydlig riktning förutom ett par stenar som står längs med den
norra muren. Området är öppet med vältuktad gräsmatta, i kvarter
A finns en hängask och längs med den östra kanten på kvarter B
och D står två askar respektive en äldre ek.
Gravvårdstyper
I kvarteren fi nns 27 vårdar från 1800-talet, i övrigt är de relativt
jämnt spridda över 1900-talet med ett något större antal från före
1930. Ett övervägande antal är odaterade familjegravar, vilka stilmässigt
kan placeras vid mitten av 1900-talet. De äldsta vårdarna,
från 1800- och början av 1900-talet, är i de flesta fall högresta, i
påkostade material och med en konstnärlig utformning. Flera av
dem är dessutom kombinerade med gravarrangemang som grusbädd,
häckomgärdning eller pållare och kopparrör. I takt med att
ståndssamhället utjämnades kom ett nytt ideal med låga och breda
vårdar. De äldsta av dessa är kraftigt dekorerade med inspiration
i klassicismen, medan ett minimum av utsmyckning eftersträvades
under 1960–70-talen. Mot slutet av 1900-talet blev vårdarna
mer infl uerade av den naturliga stenen med asymmetriska former.
Titlar fi nns cirka en fj ärdedel av vårdarna och dessa visar ofta på
en högre samhällsklass. Här vilar till exempel kyrkovärden, nämndemannen,
byggmästaren, fabrikör, distinktionskorpralen och
grosshandlaren.
Kvarter E-G
Allmän karaktär
Kvarteren härstammar från utvidgningen 1923 och är ett långsmalt
område invid den äldre kyrkogårdens östra kant. I det centrala
kvarteret, F, fi nns rygghäckar av sibirisk ärtbuske, måbär och lind
dessutom omgärdas ett antal av gravarna av liguster- eller buxbomshäckar.
Strukturen med rygghäckar kan med fördel utvecklas
ytterligare. I övrigt står vårdarna i gräsmatta.
Gravvårdstyper
Området präglas av den låga och breda vårdtyp som blev modern
under mellankrigstiden. Avviker gör F.G. Blomstrands familjegrav,
som visserligen har likadan form som många andra vårdar men är betydligt
större. Vårdarna är sinsemellan olika beroende på tillkomsttid
med tung klassicism som kolonner eller tempelgavlar på de äldre
medan utsmyckning blir mer ovanligt framemot 1960–70-talen.
Från det sena 1900-talet syns en mer individualiserad utformning
med asymmetriska former. Titlar är relativt vanligt förekommande,
här ses bland annat snickaren, barnmorskan, ingenjör, kvarnägare,
redaktör och olympisk mästare.
Kvarter H, J och K
Allmän karaktär
Utvidgningen från 1954 består av tre kvarter, två i väster och ett
längs med den södra muren. Ungefär hälften av området är enbart
gräsmatta. De västra kvarteren, H och J, har nord-sydliga rygghäckar
av oxbär med tydligt avslut mot grusgångarna.
Gravvårdstyper
De flesta gravvårdar är av den moderna efterkrigstida modellen,
med låga och breda proportioner. Ett fåtal är träkors eller mindre
naturstenar. De äldre har en diskret dekoration ofta med kristna
förtecken. Dessa stenar är främst av grå granit. Yngre vårdar har en
mer personlig utformning ofta med viss asymmetri. Bland dessa är
röda stenar vanligare. Ett fåtal titlar förekommer, bland andra elinstallatör, kyrkovärden, godsägaren och tapetserare.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården innefattar hela den södra kyrkogården. På den
stora gräsplanen används vegetation och vindlande grusgångar för
att skapa rumslighet. Endast ett mindre område i nordöst har ännu
använts till begravningar.
Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården i kvarteret är från 1998 och samtliga har en
modern design med oregelbundna former och i flera fall högblank
yta.
Minneslund
Minneslunden ligger på nya kyrkogården, mot sydöst. Centralt
placerad fi nns en skulptur av Sven Johansson framställd av Pålskog
smide 2001 i samband med att minneslunden anlades. Här finns
även berg i dagen och plats för blommor.
Inventeringsår 2002
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Fyra km från Bors samhälle, inom en muromgärdad kyrkogård, ligger den nyklassicistiska kyrkan, som ersatte en medeltida stenkyrka på samma plats. Kyrkan byggdes 1841-43 efter ritning 1839 av Samuel Enander, ÖIÄ, som på K Majt:s uppmaning fick frångå sitt första förslag och istället följa det från församlingen insända förslaget, utfört av byggmästare Berntsson. Invigningen skedde 1845. Exteriören är välbevarad, interiören något förändrad vid 1930-talets renovering, men med ursprunglig inredning.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med brett rundat kor med fyra fönster i öster (tre på ritningen 1839), torn i väster, sakristia i norr. Ingång i väster och mitt på sydsidan. Byggd i sten med inslag av tegel, spritputsad i vitt med omfattningar i slätputs, sockel grå. Lanternin av trä, målad gråvit med räcken i smidesjärn. Tak och torn belagda med kopparplåt. Sakristia med spåntak.
EXTERIÖR - långhuskyrka med sadeltak. Rikt profilerad taklist i trä. Torn med öppen lanternin. Trappa av sten i väster.
INTERIÖR - Ljust och luftigt kyrkorum med vita väggar, ljust gråblått trävalv, blågrå taklist. Glasmålningar i de två mittersta korfönstren och svagt tonat glas i de båda andra (1930). Övriga fönster har klart blåst glas i blyinfattade rutor, kompletterade med hela innanfönster. Korgolvet med breda tiljor, troligen ursprungligt, senare slipat och lackat. Tidstypisk altaruppställning med fronton med strålsol buren av kolonner omger målning av Kilian Zoll från 1846, föreställande kors med törnekrans och svepduk omgivet av molnkrans och kerubhuvuden i milda gyllenrosa toner. Rund altarring med halva balusterdockor mot gråblå panelfond. Ursprungliga nummertavlor prydda av lyror. Predikstol efter ritning av Carl Gustaf Blom Carlsson 1844 med strålsol på ryggstycket, målad i gråblått med guldornament. Fyra slutna bänkkvarter, liksom läktare och orgel målade i gråblått med inslag av klarblått, grönt och guld. Orgel byggd 1852 av bröderna Söderling, Göteborg, med fasad efter ritning av Carl Gustaf Blom Carlsson och ritning från orten. Läktaren med underbyggnad, vars väggar upptill har glasade fönster i rödmålade bågar. I kyrkan äldre inventarier från gamla kyrkan, bl a dopfunt, apostlabilder, altarskåp och krucifix. Vapenhuset har äldre gråmålat trägolv och ursprunglig panel i tak och trappa.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
På samma plats som den nuvarande låg Voxtorps gamla kyrka. Att
den uppfördes före år 1300 verkar vara säkert och vid rivningen av
kyrkan inför byggnationen av den nya påträffades fyra kufiska mynt
varav ett från folkungatid, cirka 1200-tal. Vid den här tiden bör
en kyrkogård ha varit anlagd på ett mindre område kring kyrkobyggnaden.
Den nuvarande kyrkan uppfördes under åren 1841-43
och den gamla kyrkan revs för att ge plats. Kyrkogården ordnades
förmodligen i samband med detta och var då det rektangulära området
närmast kyrkan. En utvidgning skedde mot öster fram till den
nuvarande stödmuren 1923 och 1954 utvidgades kyrkogården ytterligare
mot öster. 1982 godkändes ett förslag till utvidgning men
detta verkar inte ha blivit genomfört. Det stora området mot söder,
där även minneslunden ligger, invigdes 1992.
År 1841-1992 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Malte Erichs
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
(1993). Sveriges kyrkor volym 216 Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2.
(1955). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län II.. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin