Motivering (skydd): Övergripande karaktäristik
Källeryds kyrka fick sin nuvarande skepnad 1906 då den
kyrkan återuppfördes efter en förödande brand, arkitekten
vid återuppförandet var Axel Lindegren vid
Överintendentsämbetet i Stockholm. Kyrkans historia går
tillbaka till 1600-talet då den uppfördes som gravkyrka åt
släkten Dureel, en kyrka har dock funnits här sedan
medeltiden. Efter det att tornet byggdes på 1800-talet fick
kyrkan den planform som den bibehållit sedan dess. Efter
branden 1904 fick kyrkan en interiör utförd i nygotik med
vissa inslag av nationalromantik. Kyrkans stomme som
inte skadats nämnvärt i branden ingår i den nuvarande
kyrkobyggnaden och utgör en koppling till 1600-talet och
kyrkans initiativtagare. Några stora förändringar har inte
skett sedan kyrkan återuppfördes varför den fortfarande
har en mycket välhållen och sammanhållen interiör.
Utvändigt har den mest markanta omdaningen varit när
murverket på kyrkans långhus och sakrista frilades i en
strävan att återge den ett utseende som kyrkan
ursprungligen skall ha haft. Sin nuvarande färgskala
tillkom i samband med den stora restaureringen på 1950-
talet.
Sammantaget utgör Källeryd kyrka en väl sammanhållen
kyrkomiljö som vuxit fram sedan 1600-talet. Förändringar
går att utläsa i exteriören där exempelvis det igensatta
korfönstret avtecknar sig i murverket och den minnestavla
som Dureel lät montera i östra gaveln berättar om kyrkans
ursprung. Invändigt domineras intrycket av korets höga
placering. Placeringen av koret ovanpå gravkoret är
ovanlig och ett resultat av en växande församling.
Intrycket idag är det närmast av ett högaltare och korets
placering är jämte interiörens välbevarade och konsekvent
genomförda nygotik kyrkans främsta karaktärsdrag.
Bland inventarierna återfinns äldre delar såsom epitafier
m.m. vilket vittnar om den sammantagna kristna historien
och de sociala förhållanden som rådde mellan kyrkan och
de högre stånden. Orgeln utfördes 1906 av Johan
Magnusson och har sedan dess genomgått mindre renoveringar. Från
senare tid återfinns den nuvarande dopfunten som införskaffades i
slutet av 1940-talet.
1600-talet
1600-talet finns representerat dels i kyrkans stomme som
i stort utgörs av de ursprungliga murarna. Inne i kyrkan
finns flera inventarier som härrör från 1600-talet, många
av de epitafier som är monterade på väggarna är från
denna tid och minner om de högre ståndspersoner som
haft betydelse för kyrkan och bygden.
1800-talet
På 1800-talet skedde flera stora förändringar av kyrkan.
Tornet byggdes 1875 och i samband med det gjordes nya
fönsteröppningar i korväggen samt förändrades övriga
fönsteröppningar. Sakristian tillkom samtidigt i samband
med att altaret flyttades upp ovanpå det Dureelska
gravkoret.
1900-talet
Genom att kyrkan brann i början av 1900-talet så
förstördes stora delar av dess inredning varför kyrkan till
sitt inre tillkom i samband med återuppbyggnaden. Från
mitten av 1900-talet återfinns den nuvarande dopfunten
av granit. Färgsättningen i kyrkan präglas mycket av den
restaurering som genomfördes på 1950-talet.
Sammanfattning
- Den nuvarande kyrkan har en dryg 330 årig historia som
i sin helhet finns representerad i kyrkans stomme, fasta
inredning eller i dess inventarier. Källeryds kristna
historia är medeltida men från den tiden finns inget
bevarat.
- Exteriört har kyrkan en särprägel genom långhusets
frilagda murverket och tornets putsade fasader.
Ambitionen med detta var att berätta om kyrkans
ursprung i 1600-talet där långhuset fram till 1875 stod
utan torn och då hade ett frilagt murverk.
- Den i stort oförändrade nygotiska interiören är utförd i
ett sammanhang efter branden där varje del i inredning
gjorts med omtanke för helhetsverkan. Tillsammans med
högaltaret utgör denna kyrkans rumsliga element.
- Den nuvarande färgsättningen präglas av restaureringen
på 1950-talet. Oklart är i vilken utsträckning som
färgskalan förändrades men en total ommålning
genomfördes då.
Inventeringsår (1997)
Byggnadsdel (1997): Kor - Fullbrett, Kor - Rakt, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Kyrkan är uppförd i sten med östvästlig orientering.
Tornet är beläget i väster och koret i öster, en sakristia är
vidbyggd mot norr. Långhuset och sakristian har frilagt
murverk av natursten med putsade omfattningar kring
fönster och dörrar och en putsad taklist. I hörnen på
långhuset finns hörnkedjor av huggen (sand-)sten. Tornet
har spetsig spira och spritputsade fasader med släta
omfattningar och taklist. Långhusets tak är belagt med
enkupigt lertegel och tornspiran är klädd med falsad
kopparplåt- Fönsteröppningarna är spetsbågformiga och
glasade med blyinfattade katedral/antikglas, i de båda
korfönstren finns glasmålningar. I tornet finns runda
fönsteröppningar samt spetsbågformiga ljudluckor, två
stycken åt vardera väderstreck. Ljudluckorna är
plåtinklädda med snedställda ribbor och i dess övre del
sitter trepassdekorationer. Det finns två entréer till
kyrkan, en via sakristan samt den huvudentrén genom
tornet. Portarna utgörs av panelklädda bräddörrar som
målats svarta, även fönstersnickerierna har en svart
färgsättning.
Från tornentrén inträder besökaren via vapenhuset som är
belagt med plattor av kalksten. Väggarna är slätputsade
med vit avfärgning och taket är ett brädtak som målats i
grön kulör. Till tornkammaren och orgelläktaren leder en
öppen trätrappa. Tornkammaren har en heltäckande
textilmatta och slätputsade och vitmålade väggar. Taket är
ett brädtak målat lika som i vapenhuset. Mot ena
ytterväggen är skåpsinredning med hängande
textilförvaring. Via en grönmålad fyllningsdörr nås
orgelläktaren som är belagd med heltäckande textilmatta,
på läktaren finns enbart lösa stolar och ingen fast
bänkinredning. Från tornkammaren leder en trappa upp
till tornet som karaktäriseras av synliga träkonstruktioner
med obehandlade trägolv och slätputsade yttermurar.
Vapenhuset avskiljs från kyrkorummet med en pardörr
bestående av grönmålade fyllningsdörrar. I långhuset
ligger kalksten på golvet. Väggarna är slätputsade och
vitmålade. Taket är öppet till nocken med synliga och
dekorativt utformade takstolar. Takfälten är skivklädda
och målade i en lila kulör. Fönstren har spetsbågform med
blyinfattade glas i ytterbågen och en helglasad innerbåge,
fönstersnickerierna är rödbetsade. Dörrarna är
fyllningsdörrar till vapenhuset och sakristian, till
gravkoret och det flankerande förrådet sitter skivklädda
korgbågformiga dörrar. Fyllningsdörrarna är grönmålade
och portarna till gravkoret och förrådet är målade i svart.
Portarna har en putsad och profilerad omfattning. Det
Dureelska gravkoret är valvslaget med golv av natursten,
slätputsade och vitmålade väggar och valv.
Långhuset övergår till koret som är placerat ovanpå
gravkoret. Till koret löper en bred trappa med träledare
och sättsteg inklädda med heltäckande textilmatta. Koret
är även det belagt med en heltäckande matta, väggarna är
slätputsade och vitmålade. Altaruppsatsen flankeras av
två spetsbågformiga korfönster som har glasmålningar.
Glasmålningarna föreställer, i det norra, en pelikan och
det södra en örn. Motiven anspelar på fabler om hur
pelikanen återuppväckte sina ungar genom att ge till dem
från sitt blod vilket skall ses som en liknelse hur Kristus
göt sitt blod för att frälsa människan. Örnen är fågeln
Fenix som bränner sig till döds och återuppstår på tredje
dagen vilket symboliserar återuppståndelsen.
Sakristian har en heltäckande textilmatta på golvet.
Väggarna är slätputsade med vit avfärgning. Taket är
öppet till nock med skivklädda takytor som är gråmålade.
Dörrarna är fyllningsdörrar till kyrkorummet,
predikstolen och till vindfånget mot ytterporten,
ytterporten består av en panelklädd bräddörr.
Fönsteröppningarna är spetsbågformiga med blyinfattade ytterbågar och helglasad innerbåge, snickerierna är rödbetsade. Predikstolen nås via en enkel trappa med modernt utförande. Bänkinredningen i kyrkan är öppen och hållen den blandning av nygotik och nationalromantik som präglar kyrkans utseende. Bänkarna är indelade i två kvarter som flankerar mittgången, de är betsade med små gråmålade dekorationer i bänksidorna. Golvnivån i bänkkvarteren är något upphöjd och ytfört av trä. Sitsarna är utrustade med dynor klädda med rött tyg. I koret står ett träaltare vilket omgärdas av en öppen altarring av betsat trä. Altarringen har lökkupolsformiga öppningar och stoppat knäfall, klätt med grå sammet. Ovanför altaret är en nygotisk altaruppsats monterad. Uppsatsen har betsad grund med förgyllning och dekorativt måleri. Predikstolen består av en korg utan ljudtak. Korgen är tämligen stramt utformad med betsad grund och förgyllda dekorationer med rött i botten. Kyrkans orgel är placerad på läktaren i väster. Läktaren har sluten barriär, rödbetsad med djupare rött i fyllningarna. Orgeln har en nygotisk utformning, betsad grund med förgyllda inslag.
Fasadkulör (2006): Vit
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
När den första kyrkobyggnaden uppfördes I Källeryd är oklart. Det finns belägg för att en kyrka fanns här på 1400-talet då kyrkan omnämns i ett testamente. Källeryds nuvarande kyrka har sin grund i 1600- talet då landshövdingen i Kristianstads län, Magnus Dureel, lät uppföra en ny kyrka med gravkor för släkten. Kyrkan byggdes under åren 1672-75 och bestod då av långhus med fristående klockstapel. Kyrkan var valvslagen och hade dekorationsmåleri utfört av bl.a. Hindrich Eylertz. Ovanför gravkoret var sakristian förlagd medan altaret hade sin placering i nivå med menigheten framför gravkoret. Altaret var utfört i marmor och alabaster och det fanns flera skulpturer i samma material. Vid invigningen 1675 berömde dåvarande biskopen Scarinos kyrkan såsom en av de vackraste i trakten. Bland den inredning som imponerade på biskopen var altaret, predikstolen som alla var rikt dekorerade. År 1831 uppfördes en ny läktare vid den västra gaveln och 13 år senare lät församlingen ersätta takets spåntäckning med ett nytt tegeltak. En ny orgel införskaffades 1852 och placerades på läktaren i kyrkan. En omfattande ombyggnad av kyrkan utfördes 1875 då ett torn byggdes i väster och den gamla klockstapeln revs. Vidare uppfördes en ny sakristia vid kyrkans norra sida och i samband med det så flyttades altaret upp på gravkoret. Det runda fönster som funnits i den östra gavelväggen sattes nu igen och ersattes med två spetsbågformiga fönsteröppningar på ömse sida om altaruppsatsen de övriga fönstren förstorades och kring varje fönster gjordes spetsbågiga omfattningar. Den ursprungliga bänkinredningen ersattes med en ny öppen bänkinredning, predikstolen gjordes ny och den gamla skall enligt uppgift huggits upp till ved. Orgeln som hade inköpts 1852 byttes ut mot en ny orgel. Ombyggnaden förändrade kyrkans karaktär både till sitt inre som yttre. 1875 lät man flytta ut kyrkans dopfunt i det fria vilket resulterade i att den frös sönder. Den lagades därefter och återinsattes i kyrkorummet.
Pingstdagen den 22 maj 1904 började kyrkan att brinna, branden orsakades av de kaminer som användes för uppvärmningen av kyrkorummet. Genom att branden började i samband med förrättning kunde mycket av kyrkans inventarier och inredning räddas. De många marmor och alabasterstatyerna och altaret kunde dock inte räddas utan förstördes tillsammans med mycket annat i branden. När elden brunnit ut återstod endast kyrkans murar vilka inte var särskilt skadade av branden. Återuppbyggnaden påbörjades kort efter och genom att murarna återanvändes kom den nya kyrkan att påminna mycket om sin föregångare. Invändigt gjordes erhöll kyrkan en helt ny karaktär då stilen blev en blandning mellan nygotik och nationalromantik. Kyrkorummet var öppet ända till taknocken och takstolarna fick en dekorativ utformning. Bänkinredningen var öppen och övrig inredning som predikstol, altarring och läktaren utfördes i samma stil. De nygotiska dragen blev tydligast i altaruppsatsen och kyrkorgeln. I samband med återuppbyggnaden påträffades ytterligare ett gravkor under mittgången i kyrkan. Graven identifierades som den s.k. Flachska graven. I korfönstren monterades glasmålningar och golvet i kyrkan täcktes med kalksten och utvändigt täcktes takytorna med plåt. Den gamla dopfunten som tidigare frusit söner och lagats förstördes nu definitivt av elden och ersattes med en silverskål på piedestal. År 1941 ersattes plåttäckningen på långhuset med enkupigt lertegel och 1947 införskaffade församlingen en ny dopfunt som utfördes i granit. Den första större restaureringen av kyrkan sedan återuppbyggnaden påbörjades 1951. Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekt Bent Jörgen Jörgensen, Växjö. Arbetena omfattade både utvändiga som invändiga arbeten. Utvändigt omputsades fasaderna och ny avfärgning utfördes, sannolikt användes KC-bruk vid putsarbetena. Torntaket täcktes om med falsad kopparplåt. Invändigt installerades elektrisk värme, belysning och klockringningen elektrifierades. Nya fönster sattes in och korfönstren med sina glasmålningar plockades ner och magasinerades. Trapporna i vapenhuset, tornkammaren och till predikstolen gjordes alla nya. Orgelläktaren sänktes för att bättre harmoniera med altarets höjd samt för att ge bättre akustik. Innertaket kläddes med masonit och en total invändig ommålning utfördes. Delar av inventarierna genomgick konservatorsarbeten. Restaureringen av kyrkan var klar år 1953. Ett nytt altarbord följde sex år senare, det utfördes av trä. De putsarbeten som gjordes på 1950-talet började
sjangsera och en ny exteriör restaurering gjordes
1973 efter program av K-Konsult, Jönköping. Vid
restaureringen frilades långhusets och sakristians
murverk i en strävan att återknyta kyrkan till ett
utseende som den skall ha haft vid uppförandet
1675. Murverket fogades med cementbruk.
Korfönstren med glasmålningar som hade
magasinerats vid restaureringen 20 år tidigare
plockades nu fram och återmonterades. 1975
visade sig att de putsarbeten som gjorts på tornet
två år tidigare var tvungna att göras om. Tornet
omputsades återigen 1985 då den gamla putsen
nedbilades i sin helhet och putsades om med ett
hydrauliskt kalkbruk.
1997 skedde den senaste restaureringen av kyrkan då
invändiga putslagningar gjordes och kyrkans
bänkinredning sågs över, övriga snickerier sågs över och
retuscherades. Kyrkans elsystem och styrsystem för
uppvärmning ersattes med nya. 2002 konserverades delar
av inventarierna av konservator Herman Andersson,
Töllstorp. 2004 gjordes nya putslagningar på tornets
utsida, även denna gång användes ett hydrauliskt
kalkbruk
År 1672-2004 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Axel Lindegren
Arkitekt: Bent Jörgen Jörgensen
Klockgjutare: C. A. Norling, Jönköping
Klockgjutare: E F Thorsson
Arkitekt: Fredrik Ekberg
Konservator: Herman Andersson
Konstnär - Dekormålare: Hindrich Eyllertz
Orgelbyggare: Johannes (Johan) Magnusson
År 1672 Nybyggnad
Långhus och kor
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Kävsjö pastorats arkiv.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1982). Översiktlig kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gnosjö kommun. ISBN: .
(u.å.). Källeryd socken betraktad genom utdrag ur sockenstuve- och kommunalstämmeprotokoll 1669-1951. ISBN: .
(u.å). Protokollen berättar om Källeryds församling under 130 år. Från 1863 till 1993. ISBN: .
Petersson, A. (1985). Källeryds kyrka – Heliga treefaldigheetz kyrckia,. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin