Motivering (skydd): KYRKOMILJÖN - Norra Hestra kyrka ligger i en starkt kuperad skogsbygd ovanför Nissans dalgång. På den uppodlade sluttningen kring den sedan medeltid brukade kyrkplatsen finns några utskiftade gårdar, en byggnadsminnesförklarad 1800-talsskola och ett församlingshem.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Kyrkogården är utvidgad åt söder på 1890- och 1940-talen. Den omges av en delvis fogad stenmur med smidesgrindar och trädrad från denna tid. Rätvinkliga grusgångar genomlöper ytan. Gravarna ligger i raka rader. Bland gravarna märks ett stort antal 1700-talsvårdar och några järnkors från 1800-talet. Invid kyrkan står en inklädd klockstapel från 1600-talet. I en backe direkt i öster finns ett ingrävt bårhus från 1957 med stram granitfasad.
KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Den timrade och rödfärgade, tornlösa kyrkan är uppförd 1752-53. Väggarna bär locklistpanel från 1871 då kyrkan utvidgades något åt väster. De stickbågiga långhusfönstren är övervägande från byggnadstiden. Karaktäristiskt är de branta sadeltaken, som dock miste sin spåntäckning under 1800-talet. Den färgstarka interiören har bevarat en del av byggnadstidens ideal i framförallt koret med dess spegelvalv och målningar av Detleff Ross, vilken även dekorerat läktarbröstet. Altaruppsatsen är ett verk av nämnde Ross från 1756 medan predikstolen är ett rikt skuret renässansarbete från 1659. Väggarnas stomme av slätbilat timmer är synlig. Vid en genomgripande renovering 1969 övermålades en paradisskildring på väggen över koret. Vidare borttogs ett enkelt ljudtak i barock, nu förvarat i uthus vid skolan. En ny orgel insattes med stilmässigt avvikande fasad i omålad furu. Trots flera ombyggnader av bänkinredningen kvarstår dörrarna från byggnadstiden och sträckningen ned till västväggen. På vinden syns i taket flera bräder från den gamla kyrkans innertak med renässansdekor. Här förvaras även några bräder från det ursprungliga långhustaket med målningar av Ross.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkan utgör tillsammans med f.d. folkskola en sammanhållen kyrkomiljö.
- Kyrkans representerar de för skogsbygderna typiska timmerkyrkorna från 1700-talet. - Bevarade ytterfönster från byggnadstiden.
- Interiören bär, trots vissa ändringar, fortfarande huvudsakligen prägeln av byggnadstidens ideal. - Målningar på väggar, tak och läktarbröst.
- Altaruppsats, predikstol och bänkdörrar från 1600- och 1700-talet.
- Kyrkogårdens stenmur, smidesgrindar, trädrad, grusgångar, gravar från 1700- och 1800-talen samt klockstapel och bårhus.
Inventeringsår (1999)
Text saknas för närvarande
Inventeringsår (2004)
Timmerkyrkan ligger med koret åt öster i den norra delen av en rektangulär kyrkogård, utvidgad åt söder 1948. Kring kyrkogården löper en gråstensmur från 1897 (tidigare utvidgning) och 1948, vilken är kallmurad utom i väster där den är fogad och stenen även är huggen. I väster är tre öppningar, varav den nordligaste är mitt för kyrkporten, och i öster två. Den nordligaste västra har en pargrind av gjutjärn i nygotik från 1890. Alla grindstolpar är av granit, huggen till fyrkantig form med toppiga krön, och härrör från 1890-talet. Alla övriga öppningar utom den nordligaste östra har smidda pargrindar från 1948 med korsmönster. Kring kyrkogårdsmuren löper en rad av lövträd, sannolikt planterad sistnämnda år. Mellan muröppningarna och kyrkan löper rätvinkliga grusgångar. Direkt sydväst om kyrkan står en klockstapel. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. Bland dessa märks fem järnkors från 1800- och 1900-talet. Vidare står längs västmuren 15 gravstenar av kalksten från 1700-talet i olika former. Direkt söder om kyrkan står en rikt huggen och välbevarad vård av kalksten under vilken salpetersjudaren Anders Månsson (död 1769) och hans hustru Märta Ambjörnsdotter (död 1788) "vilar sina trötta ben". Krönet utgörs av änglaflykter och på basen återfinns olika verktyg och en urtavla i relief. På baksidan är minnestexten inhuggen. Endast en grav med grus och stenram finns bevarad. I backen öster om kyrkogårdens södra utvidgning finns ett ingrävt bårhus. På krönet av samma backe ligger en minneslund med träkors. Upp till denna leder en svängd, trädkantad grusgång från kyrkogårdens senaste utvidgning öster om den äldre delens norra hälft. Denna utvidgning har kallmur av huggen gråsten mot norr, i vilken sitter en smidd pargrind med järnstolpar, och trästaket mot öster. Kyrkogårdens armaturer är av sent datum och av rostfritt stål.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var en timmerkyrka, helt klädd med spån, och bestod av långhus med smalare kor och vapenhus. Åldern är okänd men en sakristia tillkom 1724. Vid en visitation inför utvidgning 1752 befanns kyrkan vara "aldeles förutnad", varför ett nybygge förordades och kyrkan revs. Det gamla med renässansmålningar dekorerade innertaket togs dock tillvara för klädseln av nya kyrkans yttertak och finns ännu till beskådande från vinden.
Inventeringsår 2001
Text saknas för närvarande
Antikvariskt-Topografiska Arkivet (ATA).
Inventarium över svenska orglar, 1989: I Skara stift
Persson, Einar, Stengårdshult pastorats kyrkor, 1952
.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin