Motivering (skydd): Kvarter A-D utgör den äldsta delen av Anderstorps kyrkogård från
1857. Kvarteren präglas av en blandning av äldre och yngre vårdar
i olika utföranden vilket ger ett dynamiskt intryck. Härvidlag är
det äldre vårdbeståndet avgörande med sin formrikedom. Dessa
vårdar står för kyrkogårdens historiska djup. En del minner om
stora industrimän på orten. Av det tidigare vanliga bruket med
grusgravar kvarstår en handfull spridda i kvarteren, deras värde är
knutet till vården och de har idag främst ett pedagogiskt intresse.
Särskilt värdefulla är de många gjutjärnsvårdar (varav fl ertalet med
sekundär placering) som representerar den första industriella gravkonsttillverkningen i bygden, kopplat till olika järnbruk. Titlar på
vårdar berättar om Anderstorps framväxt som stationssamhälle och
industriellt centrum.
Kvarter E och F
Kyrkogårdens västra utvidgning från 1931 har en typiskt efterkrigstida
prägel med låga rektangulära vårdar i gräsmatta. Detta är ett
vanligt karaktärsdrag på svenska kyrkogårdar. De enkla vårdarna
speglar ståndssamhällets utjämning under folkhemmet. Av det tidigare
grusgravsskicket kvarstår fragment som endast har ett pedagogiskt
intresse. Det kulturhistoriska värdet ligger i de övergripande
strukturerna och enstaka vårdar med titel.
Nya kyrkogården från 1958 är ritad av länsarkitekt Bertil Th afvelin
och är en utpräglad skogskyrkogård i tidens anda. Karaktäristiskt är
det dominerande partiet med utsparad naturlig tallskog och upphöjda
runda gravgårdar inramade av häckar. Ett öppet släntparti
väster om detta upptas av mjukt böjda linjer med urngravar lagda i
terrasser med låga kalkstensmurar. Dessa gravlinjer omsluter delvis
en ursprunglig ceremoniplats med springbrunn, nu omdanad till
minneslund och kompletterad med en asklund, yttringar av vår tids
nya gravseder. Längs kyrkogårdsmuren i norr är stramare arrangerade
gravrader inom häckkantade gårdar, vilket därmed speglar det
andra av efterkrigstidens båda kyrkogårdsideal. De enkla vårdarna
med låg profi l och avsaknad av titel är uttryck för folkhemmets
kollektivistiskt färgade samhällsanda.
kyrkogården
som helhet
Anderstorps kyrkogård är anlagd på ny plats tillsammans med
kyrkan 1856. En utvidgning åt väster skedde 1931 och på andra
sidan Anderstorpsån i norr 1958. Vid bron över ån står ett stramt
bårhus från 1961. Den gamla delen av kyrkogården omges av kallmurar
med smidesgrindar och trädkrans, vilket i kombination med
grusgångarna mellan gravkvarteren ger bilden av en traditionell
landsbygdskyrkogård.
Kyrkan står på kyrkogårdens södra del och gravkvarteren ligger vid
dess norra sida med gravar i nord-sydliga rader. Gravvårdsbeståndet
är blandat med hänseende till såväl ålder som form. En särställning
intar en grupp gjutjärnsvårdar från 1800-talets andra hälft, vilka är
kyrkogårdens äldsta vårdar. Några står på ursprunglig plats medan
fl ertalet har sekundär placering vid kyrkogårdsmuren. Dessa är
representanter för den första industriellt framställda gravkonsten,
tillverkad på järnbruken i bygden. Ett stort antal högresta granitvårdar
från förra sekelskiftet ger dynamik och historiskt djup åt
kyrkogården, några minner om stora industrimän på orten. Av det
tidigare vanliga grusgravskicket kvarstår enstaka exempel som är av
pedagogiskt intresse. Titlar på äldre vårdar berättar om yrkesroller
i stationssamhället och industriorten Anderstorp. Den nordvästra
utvidgningen från 1931 har idag en rent efterkrigstida prägel med
låga, strama vårdar från 1940- och 50-talen i sammanhängande
gräsmatta, en vanlig karaktär på svenska kyrkogårdar. Tidigare har
dock gruset varit ett mer påtagligt inslag på hela kyrkogården med
smala gångar mellan varje gravrad.
Nya kyrkogården är anlagd 1958 efter ett förslag av länsarkitekt
Bertil Th afvelin som en typisk skogskyrkogård. Karaktärsskapande
är det utsparade naturliga beståndet av högväxta tallar, bland vilka
små runda, häckkantade gravplatåer inpassats. Urngravar ligger i
en öppen grässlänt på följsamt rundade terrasser med stödmurar
av kalksten. Urngravkvarteret omsluter delvis en f.d. ceremoniplats
med springbrunn, nu omdanad till minneslund och kompletterad
med en asklund, vilka är uttryck för vår tids nya gravseder. Längs
gatan i norr sträcker sig en kalkstensmur med smidesgrind. Invid
denna mur ligger strama, häckomgärdade gravgårdar som speglar
det mer strikta kyrkogårdsideal som likaså kännetecknar efterkrigstiden.
Gravvårdarna på kyrkogården håller en tidstypisk låg profi l
som betonar kollektivet och inte individen. Längst i väster fi nns ett
tämligen nyanlagt kvarter som ännu är outnyttjat. Nya kyrkogårdens
kulturhistoriska värde är knutet till de övergripande strukturerna
och deras höga gestaltningsmässiga kvaliteter.
Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och
försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och
gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär
och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Kallmurar, smidesgrindar, grindstolpar, grusgångar och trädkrans
är väsentliga delar av gamla kyrkogårdens utformning.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats inklusive
arrangemang som grusbädd och stenram. Gjutjärnsvårdarna skall
fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning.
- Nya kyrkogårdens karaktär av skogskyrkogård bestäms av det
naturliga trädbeståndet.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Anderstorps kyrkogård består av en gammal och en ny del på var
sin sida av Anderstorpsån. Den gamla delen i söder har en oregelbunden
form. Kyrkan ligger längst i söder på svagt stigande mark.
Kyrkogårdsytan mellan kyrkan och Storgatan i söder nyttjas ej som
gravkvarter. Alla gravkvarter ligger på den utjämnade ytan norr och
nordväst om kyrkan. Den västra delen tillkom genom utvidgning
1931. Sedan borttagandet av fl ertalet grusgångar rör det sig idag
om fem kvarter som här för enkelhetens skull benämns A-F (E
och F är från 1931). Norr om gamla kyrkogården står bårhus och
ekonomibyggnad på en udde i ån. Nordost om kyrkogården leder
en enkel bro över till nya kyrkogården från 1958, vilken huvudsakligen
är en skogskyrkogård. I nordvästra änden av denna står en
personalbyggnad.
Omgärdning
Kyrkogårdens gamla del omges av kallmurar av markstenshällar
och block, enstaka tuktade. Höjden skiftar från ca 0,5 till 1,5 meter
och bredden ligger omkring 1 meter. I nordost och norr rör det sig
om en stödmur, längs norra sidan av 1931 års utvidgning är den
av betong. Nya kyrkogården begränsas åt norr av en fogad mur av
råbrutna kalkstenshällar från 1958. Den är omkring 1,5 meter hög
och 0,5 meter bred samt avtäckt med kalkstenshällar.
Ingångar
Kyrkogårdens gamla del har två huvudingångar i linje med kyrkans
väst- respektive sydport. Dessa har smidda pargrindar från 1933,
ritade av KF:s arkitekt Dag Ribbing och tillverkade på Liljeqvists
smidesverkstad i Anderstorp. Grindarna hänger mellan toppiga,
klotkrönta granitstolpar från tiden för kyrkogårdens anläggande.
1931 års utvidgning har en liten grind i samma utförande i denna
dels södra sida. Nya kyrkogårdens huvudingång är i norr. I en inkragning
i muren sitter en tredelad smäcker smidesgrind från 1958.
Vegetation
Kring gamla kyrkogården fi nns en trädkrans av till stor del sekelgamla
almar, lönnar och askar. En rad med nyplanterade lönnar
markerar gränsen mot 1931 års utvidgning. Sistnämnda del har
endast några gamla almar i sin västra del. Längs kyrkogårdens norra
sida och hela 1931 års kvarter växer en lövhäck. Tre gamla lönnar
växer vid kyrkotornet. Söder om kyrkan är invid tornet några cypresser
och två rabatter med bl.a. idegran som fl ankerar sydporten.
Växtligheten på nya kyrkogården består till stor del av ett naturligt
tallbestånd och några inplanterade björkar.
Gångsystem
Gravkvarteren på gamla kyrkogården inramas av raka grusgångar.
Från ingången i söder leder gångar belagda med gatsten fram till
kyrkans södra respektive västra ingång. På nya kyrkogården rör det
sig om asfaltgångar samt mellan några av kvarteren stigar av gräs
eller med råbrutna kalkstenshällar.
Gravvårdstyper
Anderstorps kyrkogård uppvisar gravkonst från 1800-talet fram till
idag. Äldst är en handfull gjutjärnsvårdar, vilka representerar den
första industriellt producerade gravkonsten. Från förra sekelskiftet
fi nns fl era exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form
av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på
vårdar fick status uttryckas på bredden istället. Bruket av grusbäddar
med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa, liksom
hos de föregående, men återstår idag bara på enstaka gravar. Ofta
utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen
avlägsnats. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina
former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade
utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan
orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående
under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som
material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade
de första decennierna.
Bårhus
Bårhuset från 1961 är uppfört av lättbetong med slammat, vitmålat
fasadtegel. I öster är en asymmetriskt placerad pardörr klädd med
kopparplåt. Det kopparplåtstäckta sadeltaket saknar takskägg och
ansluter via en tegelfris till långsidorna. Stuprör och ståndrännor i
koppar är ritade i samklang med den strama arkitekturen.
Personalbyggnad
Byggnaden från 1981 rymmer garage, personalutrymmen och
toalett. Fasaden är spritputsad och avfärgad i grått med ospröjsade
liggande fönster vid takfoten. Det valmade sadeltaket har ett kraftigt
utskjutande takskägg och täcks av svarta betongpannor.
Kvarter A-D
Allmän karaktär
Kvarter A-D är kyrkogårdens ursprungliga del. Gravarna ligger i
nord-sydliga rader med vårdar vända mot väster och öster. Det är
blandat ensamgravar och familjegravar utom i kvarter D där det
nästan uteslutande rör sig om familjegravar. Den västra raden i
kvarter D hör samman med 1931 års utvidgning.
Gravvårdstyper
Till antalet dominerar den låga och breda vårdtyp som blev vanlig
omkring 1940, företrädesvis den enkla rektangulära form som präglar
efterkrigstiden, ibland med klassiserande drag. De yngre är friare
i form och material, men har samma låga profi l. De äldsta vårdarna
på ursprunglig plats är sex gjutjärnskors från 1863-1906. Två av
dem är gjutna i Anderstorp. Ytterligare 16 gjutjärnsvårdar är samlade
vid östra kyrkogårdsmuren, de härrör från 1866-98 och tre är
gjutna vid Häryds bruk. Ett fl ertal vårdar stammar från decennierna
kring 1900 och har vanligen en reslig utformning i företrädesvis
svart polerad granit, obelisker, bautastenar och kors. 17 gravar har
bevarad grusbädd och stenram, en av dessa även med pollare och
kopparrör som inhägnad. Ett antal gravar med bibehållen stenram
har gräsbesåtts. Några vårdar har en mycket enkel och småskalig
utformning av de typer som återfi nns på allmänna gravar, däribland
ett antal små hällar på barngravar i kvarter A. En idag ovanlig syn
är två träkors från 1903 respektive 1922. Inom kvarteren fi nns ett
antal mer bemärkta personer i socknen begravda. Invid koret i A
återfi nns kyrkoherde Björks familjegrav från 1922 och komminister
Fagners från 1946. En stor grusgrav i C minner om grundaren av
Möllefors fabrik, C A Andersson. I D står ett stort kors i svart granit
över A Lorentzon, grundare av Mofors bruk. Ett enkelt kopparkors
är 1956 rest av församlingen efter Britta-Kristina Andersdotter som
donerade marken för kyrka och kyrkogård.
Titlar förekommer på många av de äldre vårdarna, vanligast är hemmansägare
och lantbrukare, vidare fi nns förutom ovan nämnda:
dräng, kyrkovärd, fabrikör, hammarsmed, järnsvarvare, smedmästare,
murare, arrendator, folkskollärare, stationsinspektor, målaremästare,
skräddare, snickare, köpman, stationsmästare, klockare.
Kvarter E och F
Allmän karaktär
Kvarter E och F tillkom 1931. E bildar en triangel med gravar i nordsydliga rader med vårdarna mot väster och öster. Längs ytterkanten
är en rad med främst familjegravar, vända mot gången. En rad längs
gångens andra sida svarar mot denna. Kvarter E var ursprungligen
avsett som allmän linje, men det tycks ej ha realiserats.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är tämligen enhetligt med låga, rektangulära
vårdar av främst opolerad ljus granit från 1936 till idag. Vårdar från
1940- och 50-talen dominerar med sina strama former. Många av
de tidiga familjegravarna har haft grus och stenram, idag kvarstår
bara två exempel på detta. Ovanligt är arrangemanget med granitplattor
på två av gravarna. Bland de äldre gravarna inom kvarter E
finns ett fåtal enkla vårdar som skulle kunna ses som början på en
allmän linje, men de är tämligen spridda. En av dem är ett träkors
från 1930, en idag ovanlig syn. Titlar förekommer sparsamt i kvarteren:
fjärdingsman, kyrkovaktmästare, lantbrukare, trotjänarinna,
fabrikör, kyrkovärd, byggmästare, banvakt, pastor, chaufför.
Nya kyrkogården
Allmän karaktär
Nya kyrkogården har en oregelbunden plan. Huvuddelen tillkom
1958 och är en skogskyrkogård. Östra hälften utgörs av utsparad
tallskog med sex insprängda runda gravkvarter (C-H) inramade av
häckar. Dessa utgör små platåer med gångar och trappor av råbruten
kalksten mellan. Gravarna ligger i två cirklar inom häckarna. Längs
den slingrande huvudgången ligger spridda gravrader, i söder samlade
i en större enhet med svängda former (I och K). Västra hälften
av kyrkogården domineras av en öppen slänt med urngravskvarter
som delvis inramar minnes- och asklund. Urngravarna ligger på tre
rundade terrasseringar som kantas av stödmurar av råbruten, fogad
kalksten. Längs kyrkogårdsmuren i norr är strama häckinramade
gravgårdar med gravar i raka rader (AV, AÖ och B). Längst i väster
är ett ännu outnyttjat gravkvarter (L) från 1990, vilket i väster begränsas av avenbokshäck.
Gravvårdstyper
Inom de runda kvarteren och urngravskvarteret rör det sig huvudsakligen
om strama små hällar i grå granit från 1970-talet. I övrigt
handlar det om de vanliga rektangulära stenarna med låg profil. De
äldre från 1960- och 70-talen har ett enkelt och ganska enhetligt
formspråk och är i opolerad grå granit. Från 1980-talet till idag finns
en större variation i form och val av stensort, exempelvis polerad
färgstark stenart. Titlar förekommer inte på kyrkogården, inte heller
familjegravar, ortsnamn på vårdarna är ovanligt.
Minneslund
Minneslunden är placerad längst ned i sänkan vid urngravkvarteret.
Ursprungligen var det en yta avsedd för friluftsbegravningar, men
har på senare år omdanats. Minneslunden är en gräsrundel kantad
av gatsten, delvis inramad av rabatt med idegran, cypresser, gärs och
buskar. I ena änden är en rund fontän från 1958 med kalkstensskoning
och en ny yta med betongplattor, parkbänk och metallställning
för blomvasar. Ett par belysningspollare i aluminium står i anslutning
till detta. En rest häll bär inskriptionen ”Minneslund”.
Asklund
Den nyligen anlagda asklunden är en gräsrundel kantad av gatsten
och avenbokshäck. Vid ingången i väster är en yta belagd med gatrespektive
kullersten. Där är en sten av polerad grå granit rest med
plaketter för gravlagda från 2006-07. I anslutning finns ställ för
blomvasar och en parkbänk.
Inventeringsår 2002
Efter att länge ha planerat en tillbyggnad av socknens träkyrka , byggd 1754 som ersättning för en medeltida träkyrka, beslöt församlingen 1846 att satsa på nybyggnad av en stenkyrka norr om den befintliga kyrkan. Den nya kyrkan byggdes 1853-56 av byggmästare P Pettersson i Tåå efter ritning av ÖIÄ (A R Pettersson 1849), med vissa avvikelser. Kyrkan hör till den stora gruppen sena nyklassicistiska kyrkor. Endast tornets spira skiljer sig från normaltypen. Interiören är relativt välbevarad. Predikstolen är en klenod från 1772, överflyttad från den gamla kyrkan.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med rundat kor i öster (på 1849 års ritning rakt), sakristia i norr, utvidgad 1967. Byggd med 16 fönster, varav fyra i korrundeln, efter församlingens önskan om en ljus kyrka (1849 års ritning 10 fönster). Entréer i väst och mitt på sydfasaden. Byggd i sten, spritputsad i vitt, hög sockel med kvaderindelad grå cementputs. Taket skiffertäckt, torn och lanternin avtäckta med kopparplåt.
EXTERIÖR - Långhuskyrka med torn, försett med hög lanternin med kort spira. Lanterninen ursprungligen öppen som på ritningen. Sakristian 1967 utvidgad och underbyggd med samlingssal med fönster i markplanet. Lunettfönster på västfasaden till läktaren.
INTERIÖR - Vid och rymlig kyrksal, med korrundeln belyst av fyra fönster med klart glas. Trävalvet ljust gråblått med taklist marmorerad i guldockra, väggar vita. Altarbord och altaruppställning original, med kraftiga marmorerade kolonner som bär lunettbåge med strålsol. Den inramade ursprungligen ett molnlandskap som fond till ett träkors med svepduk och törnekrans (1859). Korset nu uppställt i sakristian, ersatt av en modern Kristusframställning i den äldre omfattningen. Predikstolen ett praktfullt arbete i senrokoko 1772 av Sven Nilsson Morin i Gnosjö, vitmålades då den överflyttades till den nya kyrkan, men har återrestaurerats till ursprunglig färgsättning. Nummertavlor på piedestaler från 1850-talet. Den fasta inredningen var från början övervägande vit med förgyllda listverk och ornament, med inslag av grågrön marmorering, bl a de slutna bänkkvarterens och de svängda korbänkarnas fasader samt altaromfattningen. Den nuvarande färgsättningen från 1967 håller samma grundton, men med accenter i klarare färger. Läktaren med elegant gallerverk över bröstningen, bärs av slanka svarvade kolonner. Orgelfasaden från 1861 är utförd efter ritning av A T Gellerstedt. De två läktartrapporna diskret underbyggda med förråd, i övrigt är utrymmet under läktaren fritt. Vapenhuset är i ursprungligt skick, utom att den högra trappan till läktaren tagits bort, samt glasdörrar insatts som vindfång.
Inventeringsår 2015
Ödekyrkogårdens historik
Anderstorps ödekyrkogård har medeltida ursprung. Den första
kyrkan på platsen var en sannolikt medeltida träkyrka med smalare,
rakt avslutat kor enligt romanskt mönster. Vid slutet av 1600-talet
inhägnades kyrkogården med en stenmur, i vilken 1687 uppfördes
tre timrade stigluckor i nord, väst och ost. Kyrkan ersattes 1754 av
en ny timmerkyrka. 1812 revs den västra stigluckan och ersattes
av en grind. 1828 omlades kyrkogårdsmuren och den norra stigluckan
ersattes av grindar mellan vitputsade pelare. Mot mitten
av 1800-talet tid började kyrkan bli så väl för trång som förfallen.
1856 uppfördes ny kyrka av sten på ny plats på andra sidan ån.
Ny kyrkogård anlades där och den gamla lämnades för fäfot. Runt
omkring ödekyrkogården växte sedermera Mofors bruk upp. 1919
lade länsträdgårdsmästare Siegfried Larsén, Dannäs, fram ett förslag
till plantering av ödekyrkogården med almar längs kyrkogårdsmuren
och lindar i varje hörn av kyrkplanen. Detta kom tydligen till
utförande. 1936 gjordes nya arbeten på ödekyrkogården. Nedrasade
partier av kyrkogårdsmuren lades upp, ny grind och stolpar
uppsattes i norr. Kyrkplatsen utmärktes med en grusplan och ett
stort träkors på platsen för altaret. 1973-74 omlades delar av kyrkogårdsmuren på nytt.
Nuvarande kyrkogårdens historik
1856 uppfördes ny stenkyrka på mark donerad av Britta-Stina Andersdotter
på Östergården. Året efter anlades kyrkovall och kyrkogård.
Alm, asp och lönn planterades runt kyrkogården. En stenmur
lades 1857-59, huvudsakligen av soldaten Nord. 1900 uppfylldes
kyrkogårdens sluttning ned mot ån i norr och fi ck en plan yta. 1905
utarbetades ett förslag till ”bättre ordnande” av kyrkogården, vilket
i huvudsak gick ut på införandet av begravning i ”rakt utstakad
linje”. 1931 utvidgades kyrkogården åt väster efter ett förslag av
länsarkitekt Malte Erichs. Därvid revs större delen av kyrkogårdens
västra mur och återanvändes som sydmur till den nya delen. 1933
ersattes ingångarnas trägrindar med smidesgrindar ritade av Kooperativa
förbundets arkitekt Dag Ribbing. 1938 framlades förslag
till renovering av kyrkogården av trädgårdsarkitekt Gunnar Ledin,
Jönköpings läns hushållningssällskap. Till det som genomfördes var
en omplantering av ytan mellan kyrka och landsväg med rabatter
till en ”prydnadsanläggning” samt omindelning av nya kvarteret
med familjegravar längs med gångarna och en inre, häckinramad
del med allmän linje. 1948 infördes ordningsstadga som stipulerade
att gravvårdarna skulle utformas i harmoni med omgivningen
och ej ha polerad yta. Vidare förbjöds grusbäddar och stenramar.
Istället förespråkades gräsyta för att ge ”intryck av grönska och liv”.
1949 uppgavs att gravarna vanligen var grästäckta eller belagda med
kalkstensplattor, en del hade singel och enstaka gravar hade kvar
den gamla gravkullen.
1958 anlades en ny kyrkogård norr om ån efter ett förslag av Bertil
Th afvelin vid Länsarkitektkontoret i Jönköping. Förslaget hade
föregåtts av en utredning av Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm.
För att undvika översvämning av läget sänktes vattennivån i ån.
Anläggandet av kyrkogården utfördes av fi rma Gunnar Skandevall,
Växjö. Kyrkogården fi ck skogskyrkogårdskaraktär genom
utsparandet av befi ntliga välväxta tallar. Gravområdena avskildes
med häckar. Urngravarna lades i västra delen där det var för grunt
för kistor. I anslutning till dessa lades en ceremoniplats för friluftsbegravningar. En mur uppfördes längs Ågatan i norr. För planteringsprojekteringen
svarade trädgårdsinstruktör Th ure Martinsson,
Jönköpings läns hushållningssällskap. 1961 uppfördes ett bårhus
vid gamla kyrkogården, ritat av Hans Lunding, Länsarkitektkontoret
i Jönköping. 1981 utvidgades kyrkogården åt väster i form av
nya kistgravkvarter längs Ågatan. För projekteringen stod Lennart
Lundqvist och Per Palmén vid Mark- och kyrkogårdskonsulter
AB, Uppsala. I samband med detta uppfördes en personalbyggnad
ritad av Erik Kroon byggkonsult, Anderstorp. Sedermera tillkom
även en ekonomibyggnad i anslutning till bårhuset. 1983 lades
grusgångarna mellan gravraderna på gamla kyrkogården igen med
gräs. Nya kyrkogårdens senaste utvidgning skedde 1990 åt väster
under ledning av Skanska Entreprenad AB, Jönköping.
År 1687-1990 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Bertil Thafvelin
Arkitekt: Dag Ribbing
Trädgårdsarkitekt: Gunnar Ledin
Arkitekt: Hans Lunding
Trädgårdsarkitekt: Lennart Lundqvist
Arkitekt: Malte Erichs
Landskapsarkitekt: Siegfried Larsén
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Anderstorps pastorats arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1840 tillbyggnad och reparation (A Berntsson); 1841 års utvidgning (J W Gerss bearbetning av Berntssons förslag); 1849 nybyggnad, med två alternativ för koret (A R Pettersson); 1861 orgelfasad (A T Gellerstedt).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Manus till kortfattad beskrivning för SvK (E O Johansson, 1939); Fotografier: exteriör 1936, 1966, interiör före och efter renovering 1925 samt 1966. ATA..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(1993). Sveriges kyrkor volym 216 Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2.
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
(1980). Anderstorp – från småbruk till småindustri.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1983). Medeltida träkyrkor del I. ISBN: .
Peterson, Levi. (1957). Anderstorps socken. Sveriges bebyggelse, svensk
statistisk-topografisk uppslagsbok, Landsbygden, Jönköpings län del IV. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin