Motivering (skydd): Burseryd har en lång kyrklig historia där den
nuvarande kyrkan föregåtts av ett flertal
kyrkobyggnader. Det finns inte många källor som
berättar om de äldre kyrkorna men bevarade
inventarier vittnar om en lång historia. Den
nuvarande kyrkan byggdes 1752 i samband med att
den äldre kyrkan upplevdes vara för trång.
Sedan uppförandet har kyrkan genomgått flera
genomgripande förändringsskeden vilka fortfarande
står att utläsa både i kyrkans exteriör som
interiör. I exteriören vittnar fönstren om den
nyklassicistiska eran, detta även om de byggts om i
ett senare skede. Panelinklädnaden är även den ett
spår från det sena 1800-talets ombyggnader.
Invändigt präglas kyrkorummet av den senaste
restaureringen 1967. De ljuslaserade väggarna och
inredningens färgsättning är klart tidstypiska men
fungerar väl med de äldre inventarierna.
Av äldre inventarier märks den så kallade
ungdomsklockan som göts 1238 vilket gör den till
rikets näst äldsta kyrkklocka. Den dopfunt som står
i kyrkan är en kopia av den medeltida dopfunt som
kyrkan 1870 skänkte till Historiska museet i
Stockholm, efter ett försök att återfå sin 1200-
talsfunt gjordes en avgjutning som sedan 1936 står
i kyrkan. Kyrkans övriga kyrkklockor härrör från
1746 och 1808. Predikstolen tillverkades 1632 av
vem är okänt, predikstolens nuvarande ljudtak är
inte det ursprungliga utan tillkom vid restaureringen
1893. Från detta år är även kyrkans
nuvarande altartavla, det nyklassicistiska altarkorset
finns bevarat på tornvinden. På tornvinden
finns även de målningar som gjordes för predikstolen
och läktarbarriären av Richard Goldensohn
bevarade samt en del äldre fönster och en äldre
kyrkbänk.
Sammantaget har Burseryds kyrka ett väl sammanhållet
kyrkorum där dess ingående delar berättar
om den nuvarande kyrkans historia men även
vittnar om den långa kyrkliga kontinuitet som finns
på platsen.
Inventarier tagna ur bruk och förvarade på
sekundär plats är viktiga dokument över kyrkans
användning i äldre tid.
- Kyrkan karaktäriseras exteriört av det uttryck som kyrkan fick på 1890-talet och har sedan dess inte genomgått några genomgripande förändringar. Interiört präglas kyrkorummet av 1967-års restaurering där den blästrade och laserade timmerstommen ger ett ljust kyrkorum, bänkinredningen och övriga snickerier gavs en mer kulört och tidstypisk färgsättning.
- Kyrkans utformning berättar om olika tiders ideal där olika skeden fortfarande går att utläsa i kyrkans stomme. Den blottade timmerstommen vittnar om tidigare dörröppningar m.m.
- De bevarade inventarierna från olika tider ger betraktaren en uppfattning om Burseryds långa kristna historia. Som exempel kan nämnas en av kyrkans klockor som daterar sig till 1200-talet.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rakt, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2005)
Burseryds kyrka har föregåtts av flera tidigare kyrkobyggnader, den nuvarande kyrkan utom tornet uppfördes 1752 av byggmästaren Jon Andersson. 1793 uppfördes tornet och samtidigt revs en äldre klockstapel. Kyrkan är en salskyrka med ett västorn med nästan samma bredd som långhuset. I öster finns ett rakt avslutat kor med tillbyggd sakristia på norra sidan. Hela kyrkan är uppförd i timmer och är sedan 1892 klädd med en vitmålad panel. Ursprungligen var kyrkan klädd med rödfärgade spån. Tornhuven och lanterninen är täckta med koppar i skivtäckning, övriga takytor är spånklädda. Invändigt har kyrkan en synlig timmerstomme som i långhuset och sakristian är vitlaserade medan vapenhuset har vitmålade väggar. Taket i kyrkorummet är platt med kraftiga hålkäl mot vägg, takytorna är målade med en ljus blå kulör.
Inredningen i kyrkan är av varierande ålder och speglar väl kyrkans kontinuitet. Bland de äldsta inventarierna som kyrkan äger hör en kyrkklocka som dateras till 1200-talet. Kyrkans dopfunt är en kopia av en 1200-talsfunt som på 1870-talet överlämnades till Statens historiska museum, en förfrågan att återfå funten avslogs varför en kopia istället utfördes 1936 och är sedan dess placerad i kyrkans kor. Predikstolen är tillverkad 1632 av en okänd mästare, efter flera övermålningar återställdes predikstolen 1935 till vad som skall vara sitt ursprungliga utseende. Den nuvarande altartavlan tillkom vid en restaurering 1892 och ersatte då ett nyklassicistiskt kors med svepduk och törnekrona. Den gamla altarprydnaden finns bevarad i kyrkans tornrum. Orgeln i kyrkan härrör från 1901 men har byggts om vid flera tillfällen, senast skedde det 1970. Läktarbröstningens målningar är sannolikt från den kyrkobyggnad som föregick den nuvarande.
Fasadkulör (2005): Vit
Byggnadsdel (2005): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Västtorn
Inventeringsår 2015
De källor som berättar om Burseryds äldre
kyrkobyggnader är få, de som finns härrör från
omkring 1600-talet och berättar om de två
senaste kyrkobyggnaderna. Det är ändå klart att
det funnits tidigare kyrkor innan den nuvarande
uppfördes. Kyrkklockan från 1200-talet är ett
tydligt tecken på att bygden länge haft ett
kyrka. Vid en biskopsvisitation 1737 gjordes
omdömet att Burseryds kyrka var trång och
borde utökas med en korsarm på kyrkans norra
sida. Istället för att bygga ut kyrkan beslutades
att en helt ny kyrkobyggnad skulle uppföras.
Den 1 mars 1752 hölls sockenstämma där det
beslutades att den nya kyrkan skulle uppföras
av byggmästaren Jon Andersson. Inför
rivningen av den gamla kyrkan hölls auktion på
de delar som inte återanvändes. Bygget av den
nya kyrkan påbörjades i maj samma år. Till
grundläggningen användes sten från den gamla
kyrkans sakristia som i sin helhet varit utförd
av sten. Redan i juni samma år kunde kyrkan
besiktigas och vid det tillfället var stommen rest
och kvar återstod att utföra inredningen och
övriga snickerier. Jon Andersson åtog sig att
montera kyrkans fönster när de var färdigställda
men alla andra snickerier utfördes av en lokal
snickare vid namn Erik Arvidsson. Den nya
kyrkan hade ursprungligen inget torn utan den fristående klockstapel som funnits till den äldre kyrkan användes fortsättningsvis fram tills det nuvarande tornet uppfördes 1793.
Den nya kyrkan var vid färdigställandet omkring 30 meter lång och nästan 10 meter bred. På norra sidan i höjd med koret fanns en sakristia och på den södra sidan i ungefär samma läge var ett mindre vapenhus vidbyggt. Fasaderna och taket var sannolikt i sin helhet spånklädda och kyrkan verkar enligt räkenskaperna fått stått omålad fram till 1760 då det finns en notering i räkenskaperna att fem tunnor rödfärg inhandlats för kyrkans utvändiga målning. Spåntaket har dock tjärstrukits tidigare. Den invändiga bemålningen utfördes av målarmästaren Sven Niclas Berg i Ölmestad under 1763. I ett protokoll från 1829 är nedtecknat att kyrkans bemålning från 1763 är i mycket dåligt skick. I protokollet står även att varken tak eller väggar var bemålade med några bibelscener utan att de var enfärgade. I slutet av 1780-talet beskrivs klockstapeln vara i starkt förfall och det förespråkas att en ny borde byggas. I samband med detta väcktes diskussionen om det inte istället skulle uppföras ett torn till kyrkan. Frågan stöttes och blöttes fram till 1792 då sockenstämman beslutade sig för att ett torn skulle byggas. För uppförandet anlitades byggmästaren Peter Persson från Norra Stavås. Tornet fick tre entréer, en på tornets vardera sidor.
Efter besiktningen 1829 där det invändiga måleriet fanns vara i dålig kondition dröjde det fram till 1832 innan en renovering av kyrkan påbörjades. Vid denna renovering anammades de nyklassicistiska idealen som innebar att långhusets fönster förstorades och en ny altarprydnad införskaffades, den nya altarprydnaden utgjordes av ett typiskt nyklassicistiskt kors med svepduk och törnekrona. På sommaren 1832 vitmålades kyrkan invändigt av häradsmålaren Lars Linderoth som då målade väggarna upp till omkring 1,5 meter med oljefärg och övriga väggpartier och tak med limfärg. Även predikstolen målades vit medan bänkinredningen, altaret och läktarbröstningen fernissades.
Det nyklassicistiska
uttrycket hade kyrkan fram
till slutet av 1800-talet då
kyrkan ånyo var i behov av
en översyn. 1890 uppdrogs
åt arkitekten Fredrik
Lilljekvist att upprätta ett
restaureringsförslag för
kyrkan. Förslaget skickades
in till överintendentsämbetet
i Stockholm för
godkännande vilket skedde
1891. Restaureringen
innefattade genomgripande
förändringar av kyrkan.
Utvändigt ersattes kyrkans
spånbeklädnad med en
liggande panel, det
vapenhus som fanns i höjd
med koret revs och
långhusets fönster ersattes
med nya rundbågformiga
fönster. När tornet byggdes fanns tre ingångar, nu sattes de portarna mot söder och norr igen och istället öppnades en entré upp på långhusets södra vägg. Vid tornets västsida utfördes en ny stentrappa. Kyrkan målades (invändigt?) med en vit färg som bröts något mot blått. Fönstren målades ljusbruna och dörrarna i ”ekfärg”, ljudluckorna i tornet målades bruna lika som fönstren medan lanterninluckorna målades vita lika som väggarna.
Invändigt lades ett nytt golv och alla
dörrar ersattes med nya, pelarna till
läktaren som ursprungligen varit
fyrkantiga ersattes med svarvade
pelare. Trappan till predikstolen
plockades bort och ersattes med en
uppgång direkt från sakristian. I
kyrkans främre del placerades en
järnkamin och den slutna
bänkinredningen ersattes med en
öppen. I korfönstren insattes kulörta
glas och altarprydnaden ersattes med en
ny altarmålning utförd av en ung
konstnär från Göteborg vid namn
Richard Goldensohn. Han utförde även
bilder till predikstolen och
läktarbarriären. Den invändiga
målningen gav gulvita väggar och ett
vitt tak. Bänkinredningen ekådrades, orgeln, golvuret och altardisken marmorerades och altarbordet målades i sandstensfärg.
1934 godkände Byggnadsstyrelsen i Stockholm ett restaureringsprogram för Burseryds kyrka, programmet upprättades av arkitekt Paul Broberg, Växjö. Arbetena igångsattes 1935 och omfattade att ingången på långhusets södra sida sattes igen, där porten funnits sattes ett nytt fönster. Inne i kyrkan togsgolvet upp och isolerades. Under golvet i korets södersida påträffades en murad gravkammare som
antogs vara den som kyrkoherden Johannes Gaslander omnämnde i mitten av 1750-talet. Gravkammaren var för pastor Samuel Burselius. Under sakristian tillskapades ett rum för en ny varmluftsanläggning. I koret ersattes de kulörta glasen med patinerade antikglas i blyinfattning. Fönstren fick även nya innanfönster. Den vita färgen på predikstolen och Goldensohns måleri på predikstolen och läktarbarriären togs bort och det äldre måleriet restaurerades av konstnären Gustav Ambe i Växjö. Goldensohns måleri placerades i tornkammaren. Trappan till predikstolen återställdes med uppgång från koret och mellan vapenhuset och långhuset ersattes dörrarna med pendeldörrar. Den senaste stora restaureringen genomfördes 1967 efter ett program av arkitekten Bent Jörgen Jörgensen i Växjö. Vid restaureringen blästrades kyrkans väggar invändigt och laserades vita. Pärlsponten i taket som tillkommit under 1800-talet plockades ner och det ursprungliga brädtaket målades i en svagt vitblå ton. Antalet bänkar minskades och utifrån bevarade bänkdörrar nytillverkades nya och bänkinredningen byggdes om till att åter bli sluten. Altarringen flyttades fram och byggdes om med en bredare överliggare, kyrkans fönster ersattes med treglasfönster. I vapenhuset plockades golvet upp och trossbottenfyllningen kompletterades. Tornvinden kläddes in och på läktaren togs några bänkar bort för att ge plats för kyrkokören. Vid renoveringen togs taket under läktaren bort varvid en bemålad bjälke hittades, det finns även ytterligare spår av måleri på flera platser i kyrkan vilket antas vara virke som återanvänts från den äldre kyrkan. Utvändigt målades kyrkan med vit färg och nu vitlaserades väggarna och även det övriga måleriet gjordes laserande. Bänkinredningen laserades i grönt och läktarens pelare och undertak gjordes brunröda och ljusa.
1980 installerades en toalett i vapenhuset samtidigt som vatten och avlopp drogs in i kyrkan. Samma år togs en tillgänglighetsanpassad dörr upp vid tornets norra vägg. Året efter gjordes en utvändig ommålning och taket tjärades om. 1994 utfördes ytterligare en exteriör ommålning och därefter har ytterligare en ommålning skett där kyrkans dörrar och fönster gavs en skarpare färgsättning än tidigare. Interiört präglas kyrkorummet av den restaurering som utfördes på 1960-talet där de starka färger som finns på listverk och snickerier starkt kontrasterar med de laserade väggarna.
År 1752 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor och sakristia
Byggmästare: Jon Andersson
År 1760-2002 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Bent Jörgen Jörgensen
Orgelbyggare: Carl Nilsson, Ullared
Arkitekt: Fredrik Lilljekvist
Orgelbyggare: Ingvar Johansson
Orgelbyggare: Johannes (Johan) Magnusson
Orgelbyggare: John Grönvall, Lilla Edet
Orgelbyggare: J Sundberg
Arkitekt: Paul Boberg
Konstnär: Richard Goldensohn
Hantverkare - Målare: Sven Niclas Berg
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Burseryds pastorats arkiv.
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
(1981). Burseryds socken. ISBN: .
Andersson, Carl Magnus. (1992). Burseryds kyrka. ISBN: .
Burseryds kyrkliga samfällighet.
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin