Motivering (skydd): Villstad är en väl sammanhållen miljö med en lång kontinuitet.
Kyrkbyn består främst av bebyggelse från 1700- och 1800-talen
där prästgård, klockaregård och sockenskolan tillsammans med
de bevarade kyrkstallarna gemensamt bildar ett välbevarat
sockencentrum. Den första kyrkobyggnaden uppfördes på
platsen redan under tidig medeltid och även i den nuvarande
kyrkan ingår medeltida delar i murverket. Till sin utformning
har kyrkan ett torn hållet i den gustavianska stilen och i
takformen sköns en kvarvarande barock vilken också går igen i
kyrkans predikstol.
Efter det att kyrkan brandhärjats återuppfördes den efter sitt
ursprungliga utseende efter ritningar av arkitekt Axel Lindegren
vid Överintendentsämbetet, Stockholm. Interiört präglas
kyrkorummet av en ljus färgskala och en stor volym.
Färgsättningen är ett resultat av den senaste invändiga
restaureringen som strävade efter att en enhetlig interiör där
dåtiden skulle harmoniera med nutiden.
Kyrkan har haft en händelserik och bitvis dramatisk historia där
flera om- och tillbyggnader skett samt den stora brand som där
endast murarna återstod av den gamla kyrkobyggnaden, av
inredningen kunde lyckligtvis delar räddas ur lågornas rov.
Menigheten i Villstad har alltid haft ett stort engagemang för sin
kyrka och denna strävsamhet var en utgångspunkt för att kyrkan
kunde byggas i slutet av 1700-talet. Vidare vittnar flera gåvor
under åren på församlingens givmildhet, som exempel på detta
kan nämnas korfönstrens glasmålningar som finansierades av en
donation från enskilda församlingsmedlemmar.
Kyrkan har en sammanhållen karaktär som har sin grund i
nyklassicismen. Exteriört har mycket litet skett sedan kyrkan
återuppfördes efter 1910-års brand och det utseende kyrkan har
är detsamma som den hade innan den eldhärjades. Den största
skillnaden som synes hänt exteriört är att taktäckningsmaterialet
ändrats från spån till plåt. Invändigt har kyrkorummet
genomgått flera olika skeden. Under perioden 1929-1965 var
kyrkorummet klart mer dekorerat men därefter har de arbeten
som gjorts syftat till att återskapa en mer nyklassicistisk
karaktär. Den nuvarande färgsättningen har den ljusa skala som
förknippas med det klassicistiska uttrycket, de kulörta inslagen
bär vår tids signum men bildar en samstämmighet som väl
passar kyrkorummet. Restaureringen 1964-65 medförde att
bänkinredningen åter gavs i ett klassiserande formspråk och de
olika bänkkvarteren är tydligt avgränsade trots att
bänkinredningen hölls öppen.
Kyrkans inredning och inventarier representerar många
tidsskeden där kyrkans predikstol tillhör en av de delar som
härrör från innan nybyggnaden på 1790-talet. Altartavlan utgör
kyrkans tydliga blickfång och räddades även den från lågorna
men dess omfattning var tvungen att rekonstrueras efter
branden. Den nuvarande funten är ett stockholmsverk och härrör
från 1944. Bland de senaste tillskotten, som inte har någon
egentlig förankring i det nyklassicistiska kyrkorummet, är det
triumfkrucifix som är monterat i korbågen. Krucifixet har en
modern utformning och följer interiörens färgskala med korsets
klarblå kulör.
Sammantaget utgör Villstad ett välhållet sockencentrum där
kyrkan tillsammans med kyrkstallarna och den övriga kyrkbyn
väl visar hur det såg ut runt om i landet för inte så länge sedan.
Kyrkobyggnaden har sedan återuppbyggnaden 1910-12 inte
genomgått några stora förändringar och invändigt har
restaureringar under andra hälften av 1900-talet syftat till att
återskapa en mer nyklassicistisk prägel. Inredningen och
inventarier utgör ett tidssnitt genom Villstads kristna historia om
än branden medförde att mycket av det äldre försvann.
Sammanfattning
- Kyrkbyns helhetsmiljö är ett viktigt inslag i landskapet. De
bevarade kyrkstallarna utgör en företeelse som efter det att de
förlorat sin funktion blivit alltmer sällsynta.
- Kyrkans välhållna exteriör har en gustaviansk stil i tornet
vilken skiljer sig från den senare nyklassicismens lanternintorn.
Takformen har kvarvarande drag från barocken.
- Invändigt är den ljusa färgskalan en viktig del av kyrkans
karaktär.
- Bänkkvarterens klara indelning samt den tydliga blickpunkt
som altartavlan utgör är alla tydliga karaktärsdrag för den
nyklassicistiska kyrkoarkitekturen.
- Glasmålningarna utgör exempel på detaljer som tillkommit på
initiativ eller genom ansträngningar och gåvor från enskilda
församlingsmedlemmar.
Inventeringsår (1999)
Byggnadsdel (1999): Kor - Rundat, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Kyrkan har en östvästlig orientering och utgörs av ett
enskeppigt kyrkorum med ett halvcirkelformat kor i öster.
I norr är sakristian vidbyggd och det finns en tornentré
samt en centralt placerad entré på sydfasaden.
Arkitekturen har en kvarvarande barock i taket form och
tornet präglas av den gustavianska stilen som med sin huv
skiljer sig markant från den senare nyklassicismens kyrkor
där de lanterninkrönta tornkropparna dominerar.
Kyrkan har murad stomme och spritputsade fasader med
släta omfattningar. I anslutningen mellan vägg och tak
löper en putsad taklist. Tornhuven och spiran är klädda
med kopparplåt medan övriga takytor är belagda med
målad plåt. Fönstren är rundbågiga, tätspröjsade och
målade i en grå kulör. Korfönstren har glasmålningar.
Kyrkportarna består av fyllningsdörrar och är målade i
samma kulör som övriga utvändiga
snickerier. Sakristian har en likartad
utformning med skillnaden att
fönsteröppningarna är fyrkantiga.
Invändigt har kyrkan en
sammanhållen utformning med en
enskeppig planform. Färgskalan är
ljus och hållen i främst gråblå och
blå kulörer. Väggarna är slätputsade
med vit avfärgning och taket har ett
spegelvalv i trä över långhuset och
ett plant trätak i koret. Takytorna är
målade i en ljusgrå kulör och längs
taklivet löper en marmoreringsmålad
taklist. Golvet i långhuset utgörs av
ett oljat trägolv, korgolvet är något
upphöjt men har annars samma
utförande som i långhuset. Fönstren
är rundbågformade med småspröjsad
glasning, korfönstren är har
blyinfattat glasmåleri. Över portalen till koret sitter en förgylld Jehovasol med en underliggande bibeltext.
Sakristian är belagd med en grå linoleummatta, väggarna är slätputsade och vitmålade. Dörrarna till utgången och toaletten utgörs av fyllningsdörrar, till predikstolen sitter en bräddörr. I vapenhuset ligger det kalksten på golvet, en nivåskillnad i vapenhuset tas upp av en kort trappa alldeles innanför entrén. Väggarna är slätputsade med vit avfärgning, i taket sitter en sågad och grålaserad träpanel. Dörrarna är fyllningsdörrar målade i grå kulörer. Över portarna i tornet sitter ett lunettformat överljus. Tornkammaren och tornkroppen präglas av en rå enkelhet med putsade väggar och obehandlade träytor. Det har gjort förstärkningsarbeten med järn i tornet.
Inredningen och snickerierna är genomgående hållna i en blå och gråblå färgskala med förgyllda inslag. Bänkinredningen består av fyra kvarter med klassicistiskt utformade bänkar utan dörrar. Bänkinredningen har en ljus, gråblå grund med förgyllning i gavlarnas fyllning. Överliggaren är målad i en skarp blå färg som är ett tema som går igen genom hela kyrkorummet. Den blå färgen tillkom vid den senaste invändiga restaureringen. Predikstolen är utförd av bildhuggaren Sven Segervall och utgörs av en korg på pelare med fristående ljudhimmel. Predikstolen har en hexagonal form med ljusgrå grund och förgyllda listverk, dekorationerna utgörs av träskulpturer föreställandes Kristus och apostlarna. Skulpturerna är förgyllda och sitter på blå grund, samma skarpa kulör som finns på bänkinredningens överliggare.
Orgelläktaren har en sluten barriär med svarvade dockor och bärs av kannelerade kolonner, läktaren är hållen i ljusgrå och grå kulörer med förgyllda inslag. Läktarunderbyggnaden utgörs av skärmväggar som inte löper hela vägen upp till läktarens undersida. Skärmväggarna utgörs av fyllningsförsedda skivväggar och är vitmålade. Orgeln har en enkel utformning där utsmyckningen är begränsad till eldurnor och en centralt placerad lyra. Orgeln är målad med en ljusgrå grund med förgyllda listverk och dekorationer. Det finns en senare tillkommen kororgel som är hållen i en ljusgrå färgskala med förgyllda dekorationer. Altarringen är rund, sluten med svarvade dockor. Ramverket är målat i en ljusgrå kulör med en mörkare kulör på skärmen. Dockorna har förgyllda inslag och knäfallet är klätt med rött tyg. Altaret är utfört i trä och altarmålningen är inpassad i en klassiserande omfattning. Altarmålningen är utförd av Pehr Berggren och är en kopia av Fredrik Westins altarmålning som han utförde för Kungsholmskyrkan i Stockholm, omfattningen är marmoreringsmålad i en ljusgrå färgskala och har förgyllda listverk och dekorationer. I koret står en dopfunt utförd i marmor.
Byggnadsdel (2006): Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
Villstads kristna historia går tillbaka till medeltiden. Det är oklart när den första kyrkobyggnaden stod färdig men under senare delen av 1100-talet stod en stenkyrka på samma plats som den nuvarande kyrkan är uppförd. På 1300-talet byggdes kyrkan om då den utvidgades för den växande församlingen. Som sådan stod den fram till början av 1700-talet då kyrkan ånyo var otillräcklig för den dåvarande församlingen. En ny om- och tillbyggnad utfördes samtidigt som den gamla delen renoverades. 1719 införskaffades ett altarskåp som utfördes av bildhuggaren Sven Segervall från Växjö. År 1736 var kyrkan sliten och målaren Carl Ruth från Växjö anlitades för att måla om kyrkan. Vid en visitation som genomfördes under det nästkommande året bedömdes Ruths måleriarbete som ”ganska svikeligen”. Fem år senare fick kyrkan en orgel, utförd av orgelbyggaren Lars Solberg. En ny predikstol köptes in 1749 och den tillverkades av Sven Segervall som också hade gjort kyrkans altarskåp. Mot slutet av 1700-talet hade församlingen återigen vuxit ur sin kyrka som också befann sig även i ganska dålig kondition där sprickbildningar i valven orsakade stor oro för att kyrkan skulle rasa ihop. 1788 påbörjades bygget av den nya kyrkan. Vem som ritade kyrkan är oklart då ritningarna är osignerade men byggmästaren var Nils Widman från Öslöv. I den nya kyrkan kom man att återanvända delar av murarna från den medeltida kyrkobyggnaden.
År 1794 stod kyrkan klar och invigdes av biskopen Olof Wallquist. Från den gamla kyrkan återanvändes delar av inredningen till exempel flyttades predikstolen över till den nya kyrkobyggnaden. Ursprungligen hade kyrkan rödfärgade spån som taktäckning och 1805 går det i kyrkans räkenskaper att utläsa kostnader för kalk och rödfärg vilket tyder på att underhållsarbeten utfördes. 1824 gjordes putsarbeten på tornet som samtidigt fick en ny avfärgning. Två år senare införskaffades en ny orgel, orgeln byggdes av orgelbyggare Strand i Stockholm. Året efter att orgeln leverats målades både orgeln och orgelläktaren. Kyrkans nyinredning fortsatte under de följande åren med ny altartavla. Altartavlan målades av Pehr Berggren som var konduktör vid Kungl. Konstakademin i Stockholm och monterades i en nytillverkad inramning, ritad av arkitekt Carl Gustaf Blom-Carlsson vid Överintendentsämbetet. Samma år som den nya altartavlan sattes upp ommålades och förgylldes predikstolen. Nya underhållsåtgärder utfördes 1838 då putslagningar gjordes på långhusets fasader och på tornkroppen. Vid samma tillfälle lades även sakristians spånbeklädnad om. I mitten av 1800-talet lades spåntäckningen på långhusets södra takfall om med nya spån.
Den första större restaureringen genomfördes under perioden 1868-74 och omfattade både invändiga och utvändiga åtgärder. Vid arbetena förstorades fönsteröppningarna, kyrkportarna gjordes nya och invändigt skedde stora förändringar i kyrkans inredning. En ny öppen bänkinredning tillkom och altarringen och läktarbarriären ersattes med nytillverkade sådana, predikstolen fick ett nytt ljudtak. Vid restaureringen revs det gamla golvet upp och ersattes med ett nytt vidare ommålades kyrkan. 1890 fick kyrkan ett nytt värmesystem då två nya kaminer installerades. Fyra år senare nykalkades kyrkan invändigt och altarringen kläddes om.
1901 gjordes en ommålning av kyrkorummet som innebar ett helt nytt uttryck för kyrkan. Vid arbetet erhöll väggarna ett genomgående marmoreringsmåleri. Året efter genomgick Strandorgeln en renovering. Som sådan stod kyrkan fram till 1910 då, under ett åskoväder, en brand utbröt vilket resulterade i att kyrkan nedbrann och endast murarna återstod. Inför återuppförandet upprättades nybyggnadsritningarna av arkitekt Axel Lindegren vid Överintendentsämbetet och kyrkan utvidgades något men kom annars att få i stort sett samma utseende innan branden. Kyrkans nya orgel byggdes av orgelbyggare E Wiréll från Liatorp. Predikstolen och altartavlan räddades vid branden och insättes i den återuppbyggda kyrkan. För altartavlan nytillverkades en ny omfattning efter arkitekt Blom-Carlssons gamla ritningar. Återuppbyggnadsarbetena slutfördes 1912.
Korets glasmålningar tillkom 1917 och tillverkades av stockholmsfirman Glasmåleri Neumann & Vogel. Taket på långhuset synes vid detta tillfälle ännu inte blivit målat efter återuppbyggnaden varför Överintendentsämbetet uppmanade församlingen att tillse att detta kom till utförande. År 1929 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Göran Pauli som var en mycket anlitad restaureringsarkitekt vid tiden. Restaureringen omfattade främst invändiga arbetena där en ny invändig färgsättning gjordes med ljusblå kulör i takvalvet, långhusets väggar målades i en varmgrå kulör och i koret gavs väggarna en ljus gröngrå kulör. I kyrkans fönstersmygar och över gördelbågen mellan koret och långhuset utfördes dekorationsmålerier av stockholmskonstnären Josef Berggren. Bänkinredningen fernissades och golvytorna i bänkkvarteren belades
med linoleum. Kyrkan järnkaminer ersattes med en
ny varmluftsanläggning som levererades från
Ebbes bruk. År 1936 gjordes reparationer av taket
och kopparbeklädnaden lades om.
Nästa stora restaurering gjordes 1964-65 där
arkitekt Rudolf Hall från Göteborg upprättade
restaureringsprogrammet. Arbetena omfattade både
utvändiga och invändiga åtgärder. Fasaderna
knackades rena från den befintliga putsen och
omputsades med ett KC-bruk. När putsen togs ner
upptäcktes en äldre fönsteröppning i den norra
väggen. Efter omputsningen avfärgades fasaderna
med en tät avfärgning. Nya portar tillverkades där
de gamla portarna användes som förlaga.
Invändigt togs takets pärlspontpanel ned och ersattes med en sågad panel. Under orgelläktaren gjordes en läktarunderbyggnad. Delar av det dekorationsmåleri som tillkom vid 1929-års restaurering plockades ned och flyttades upp på kyrkvinden. Den gamla bänkinredningen plockades bort och ersattes med en nytillverkad inredning med ett mer klassicerande uttryck. De ursprungliga färgerna på predikstolen plockades fram med hjälp av konservator Sven Wahlgren. Riksantikvarieämbetet föreslog att den invändiga färgsättningen skulle utformas i samklang med predikstolens färgdräkt, istället målades interiören i en färgskala som dominerades av vitt, grått och guld. Ett nytt värmesystem installerades och till detta uppfördes ett nytt pannrum i kyrkans närhet. I vapenhuset lades golvet om med kalksten och nya toalett- och städutrymmen tillskapades där.
Från 1965-års restaurering och fram till slutet av 1990-talet utfördes endast åtgärder av underhållskaraktär. Bl.a. målades taket om vid flera tillfällen. Den största förändringen i kyrkorummet var att en ny kororgel utfördes efter ritningar av arkitekt Per Rudenstam, den tillverkades av Västbo Orgelbyggeri. 1999 utfördes den senaste större restaureringen av kyrkan. För utformningen stod arkitekt Lars Redegard i Kalv och omfattade både utvändiga som invändiga åtgärder. Vid de utvändiga arbetena renoverades kyrkans fönster. Under arbetets gång upptäcktes att fönstren ursprungligen varit målade i en brunröd kulör, men det beslutades att den gråblå kulör som bågarna var målade skulle bibehållas. Den södra entrén tillgänglighetsanpassades genom att en ramp i granit utfördes.
Invändigt demonterades bänkinredningen och linoleummattan från 1929 revs ut och golvet i kyrkans helhet slipades och oljades. Väggarna rengjordes och fick ny avfärgning, taklisten marmoreringsmålades i rött, brunt och blått. Övriga snickerier ommålades i den gråblå färgskala som präglar kyrkorummet idag. Ett nytt värmesystem med jordvärme installerades och i samband med att de gamla radiatorerna demonterades framträdde att kyrkorummet tidigare haft en brun bröstningslinje. Därefter har kyrkans plåttak omlagts under 2005 och invändigt har ett nytillverkat triumfkrucifix tillkommit vilket kommer att kompletteras med ett altarkrucifix i samma utförande.
Kyrkstallarna
Kyrkstallarna uppfördes under mitten
av 1800-talet. Stallarna är uppförda
med regelstommar och rödfärgad
locklistpanel. Invändigt är de mycket
välbevarade med sina spiltor. Tidigare
utgjorde kyrkstallar en mycket vanlig
företeelse vid sockenkyrkorna under
den tiden man färdades med häst till
kyrkan.
Under 1900-talet började hästarna allt
mer att ersättas av bilar varför många
stallar revs eller lämnades att förfalla.
Villstads kyrkstallar har ursprungligen
varit flera men utgör fortfarande ett
utmärkande inslag i kyrkomiljön. Det
finns få källor som berättar om
kyrkstallarna men 1943 lät man riva
ett antal av de stallar som då
fortfarande stod, resterande stallar
renoverades. Nya renoveringsarbeten gjordes sju år senare då kyrkstallarna åter var i dålig kondition. Efter renoveringen i mitten av 1900-talet är det oklart i vilken utsträckning som stallarna varit föremål för åtgärder. Under 1990-talet hade stallarna chanserat och röster höjdes för att de skulle rivas eller sättas i stånd. Genom att det fanns en vilja att bibehålla kyrkbyns helhetsmiljö kunde man med statligt stöd åter sätta kyrkstallarna i stånd. Sedan länge har stallarna saknat någon egentlig funktion och används numera som förrådsutrymmen.
År 1300-2006 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Axel Lindgren
Konstnär: Carl Ruth
Konservator: Erik Sköld, Halmstad
Orgelbyggare: E Wiréll
Arkitekt: Göran Pauli
Konstnär: Josef Berggren
Konstnär - Skulptör: Knut Andersson
Orgelbyggare: Lars Solberg
Orgelbyggare: Pehr Zacharias Strand
Konstnär: Per Berggren
Arkitekt: Per Rudenstam
Arkitekt: Rudolf Hall
Konstnär - Bildhuggare: Sven Segerwall
Konservator: Sven Wahlgren
Orgelbyggare: Virell
År 1788 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn. Rester av den medeltida kyrkans murar kvarstår i långhusets västra och norra del
Byggmästare: Nils Wedman
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Villstads församlings arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1783 uppmätning gamla kyrkan (lantmätare N Lindvall); 1786 nybyggnad (osign, påskrift 1867: Fönstren sänktes 18 tum); 1829 altaruppsats (C G Blom Carlsson); 1910 förslag till återuppbyggnad (A Lindegren, kyrkans arkiv).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Vexjö stifts tidningar 20/2 1799; Träff, U, Villstads kyrka. Smålandsstenar 1970; Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1940-talet); Sjöström, I, Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2); Äldre foton, exteriör före branden, interiörer före och efter renoveringarna 1930 och 1965. ATA..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
(1993). Sveriges kyrkor volym 216 Kyrkobyggnader 1760-1860 del 2.
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
Träff, Uno. (1970). Villstads kyrka. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka
Öppna på kartan Fler i kategorin