Motivering (skydd): Kvarter I – XIII
Nya kyrkogårdens södra del är gamla köpegravskvarter från 1882,
vilka genom stora förändringar från mitten av 1900-talet idag har
en övervägande efterkrigstida karaktär. Huvudintrycket utgörs av
sammanhängande gräsytor med rader av tidstypiska låga vårdar,
vilket kännetecknar fl era svenska kyrkogårdar. I västra hälften har
gravarna rygghäckar som bildar mindre rum, dessa strukturer har
ett gestaltningsmässigt värde. Det kulturhistoriska värdet ligger
främst i de äldre familjegravar som fi nns utmed kyrkogårdsmurarna.
Dessa gravars påkostade vårdar från tidigt 1900-tal ger området
ett historiskt djup och en viss dynamik. Ett särskilt högt värde har
de tio grusgravar med olika inhägnader som fi nns kvar längs östra
kyrkogårdsmuren och i en grupp öster om koret. Det förra sekelskiftets
grusgravskick är i övrigt i det närmaste försvunnet från de
övriga kvarteren. De nämnda gravarna vid koret visar genom utförande
och titlar på detta områdes höga status. Titlar på vårdar står
för person- och lokalhistoriska värden. De speglar såväl det gamla
bondesamhället som stationssamhället Reftele.
Kvarter XIV – XX med minnes- och urnlund
Kvarteren på krönet och sluttningen vid kyrkans nordsida har
en väl bibehållen karaktär från omkring 1950 då de anlades efter
ritningar av arkitekt Hugo Bolker. Anläggningen besitter höga gestaltningsmässiga kvaliteter och är en god representant för sin tids
kyrkogårdsideal. Arkitekten har tagit vara på terrängens möjligheter
genom gravrader lagda i rundade linjer med utgångspunkt från
en – nu till minneslund omdanad – ceremoniplats. Avenbok används
som rygghäckar och för att defi niera olika gravgårdar. Dessa
rumsskapande element har en stor betydelse för intrycket, liksom
sparade äldre lövträd. De låga, enkla gravvårdarna är uttryck för
sin tids kollektivt färgade samhällsanda. Deras enhetliga storlek är
också en viktig strukturskapare. En särskild urnlund ingår som en
viktig del i helheten.
Kvarter XXI – XXV
Kvarter XXI – XXV är anlagda 1905 men har idag en huvudsakligen
efterkrigstida karaktär med övervägande låga vårdar inom sammanhängande
gräsytor, en vanlig företeelse på svenska kyrkogårdar. Det
äldre vårdbeståndet har i hög utsträckning mist sina grusbäddar,
endast två kvarstår idag. Dessa båda gravar är genom sin storlek
synnerligen karaktärsskapande. I övrigt ligger det kulturhistoriska
värdet i enskilda äldre vårdar som ger ett historiskt djup åt området.
De borttagna gjutjärnskors som samlats i nordöstra hörnet och
slängts utanför detta har ett högt värde som representanter för den
första industriellt framställda gravkonsten. Av stort värde är även
de handhuggna vårdar som ligger utanför muren.
Gamla kyrkogården (Kvarter XXVI – XXXIII)
Gamla kyrkogården ger en god bild av det förra sekelskiftets kyrkogårdsideal och besitter som helhet höga kulturhistoriska värden.
Påkostade familjegravar dominerar på den södra delen, ett statusfyllt
område genom sitt väl synliga läge vid landsvägen. Några adelsgravar
minner om socknens många gods och tre kyrkoherdegravar visar på
Reftele som moderförsamling. Kyrkogårdens mellersta del upptas av
kvarter som i tämligen hög grad bevarat sina grusgravar. Ett av kvarteren
är ett rent gruskvarter med gravramar av måbär. Dessa inslag
är synnerligen karaktärsskapande. Den väl sammanhållna allmänna
linjen är ett uttryck för socknens bredare folklager, ett gravskick som
sällan fi nns bevarat i länet. De olika kvarteren ger en koncentrerad
bild av hur många kyrkogårdar tedde sig vid 1900-talets början.
Grus och olika gravinramningar är viktiga element liksom mångfalden
av vårdtyper. Särskilt värdefulla är gjutjärnskorsen, vilka kan
kopplas till bygdens järnbruk. De handhuggna musealt uppställda
vårdarna vittnar om gravkonsten innan industrialismen.
Kvarter XXXV – XLIII
1961 års kyrkogård har en typiskt stram efterkrigstida karaktär med
rätvinkliga gräskvarter med enhetligt låga vårdar och rumsskapande
häckar. Upphovsman är den i länet under 1960- och 70-talen fl itigt
verksamme trädgårdsarkitekten Ivar Andersson. Det kulturhistoriska
värdet ligger i de övergripande strukturerna.
kyrkogården som helhet
Reftele kyrkogård har medeltida ursprung. Kyrkogården består av
tre tydligt avgränsade enheter grupperade vid kyrkvallen med den
gamla sockenstugan. I väster ligger den ursprungliga kyrkogården
där kyrkan stod fram till dess att den nuvarande empirekyrkan
uppfördes 1837 öster om kyrkogården. Denna kyrka omgavs sedermera
med en egen kyrkogård 1882, utvidgad mot norr 1905.
Slutligen 1961 tillkom en ny kyrkogård nedanför och norr om
gamla kyrkogården.
Gamla kyrkogården utgör en platå med omgivande stödmurar och
rester av en trädkrans med bl.a. karaktärsskapande gamla lönnar.
Kyrkogården är tämligen oförändrad sedan 1900-talets första hälft
och ger en god bild av kyrkogårdsidealet vid denna tid. Inom den
relativt lilla ytan finns en stor bredd av olika gravar. I det välexponerade södra köpegravkvarteret står påkostade monument över
kyrkoherdar och adelsfamiljer knutna till socknens många gods.
Längst i väster fi nns en välbevarad allmän linje från 1920- till 60-
talet. Denna speglar socknens bredare folklager och är en i länet ofta
försvunnen företeelse. Karaktärsskapande på kyrkogården är mångfalden
av vårdtyper från decennierna kring 1900. En särställning
intar gjutjärnsvårdarna, vilka är tillverkade vid järnbruk i bygden.
Flera gravar har kvar grusbädd och inramning, ett av kvarteren är
ett renodlat gruskvarter med häckar. Dessa delar är viktiga för upplevelsen, liksom grusgångarna. Grusgravar har i hög grad försvunnit
från den övriga kyrkogården.
1882 och 1905 års kyrkogård ligger likaså på en platå och omges
till stor del av stödmurar från nämnda år. Entréerna på såväl denna
som gamla kyrkogården har smidesgrindar mellan granitstolpar.
En trädkrans av välväxta gamla lövträd följer murarna. Ett nät
av huvudsakligen räta grusgångar binder samman kyrkogårdens
olika delar. De äldsta köpegravskvarteren söder om kyrkan har
omvandlats kraftigt vid 1900-talets mitt så att de idag har en efterkrigstida karaktär med i hög grad låga, yngre vårdar i rader inom
gräsmatta. På västra hälften har rygghäckar av avenbok en viktig
rumsskapande funktion. I övrigt ligger det kulturhistoriska värdet
främst i de äldre familjegravar som finns kvar längs murarna och
i ett statusfyllt kvarter vid koret. Sistnämnda och raden vid östra
kyrkogårdsmuren har ett stort inslag av grusgravar med olika inhägnader.
Särskilt karaktärsskapande är gruppen vid koret, med
påkostade utföranden. Kyrkogårdens norra del domineras av en svag
höjd med ceremoniplats – numera minneslund – och gravkvarter
anlagda ca 1952 efter ritningar av distriktsarkitekt Hugo Bolker,
Värnamo. Dessa kvarter betyder mycket för kyrkogårdens karaktär.
Den ovala minneslunden och de i sluttningen liggande, rundade
gravlinjerna kantas av rumsskapande avenbokshäckar. Vårdarna
är tidstypiska med låg profi l och rena former, ett uttryck för folkhemmets kollektivistiska anda. En mindre gravgård är avsatt som
urnlund. Sammantaget är området ett gott exempel på den tidiga
efterkrigstidens kyrkogårdsideal med känslig anpassning till terräng
och vegetation. Längs kyrkogårdsmurarna i norr grupperar sig kvarter
från 1905, tämligen utslätade genom borttagning av grusbäddar
och ett till stor del sentida vårdbestånd.
Den nyaste kyrkogården från 1961 är ritad av den i länet fl itige Ivar
Andersson, stadsträdgårdsmästare i Jönköping. Uppbyggnaden är
tidstypiskt stram med rätvinkliga grusgångar som defi nierar gräskvarter
med rumsskapande häckar och rader av låga vårdar. Stora
delar av området är ännu outnyttjat. Den efterkrigstida karaktären är
av en typ som är vanlig på svenska kyrkogårdar. Ett gestaltningsmässigt
värde fi nns i den övergripande strukturen. Murpartier, trädrader
och buskage avgränsar kyrkogården. Vid entrén från söder fi nns en
vilplats med stenläggning och ett till miljön välanpassat bårhus från
1963 av kvadersten med skiff ertäckt sadeltak.
Ett antal borttagna äldre vårdar fi nns samlade i hörn av gamla och
nya kyrkogården samt utanför den senares mur. Av ett högt kulturhistoriskt
värde är några handhuggna enkla granitvårdar, varav
några sannolikt är medeltida. Värdefulla är även en stor mängd
gjutjärnskors.
Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och
försvunna yrken. Person- och lokalhistoriska värden är knutna till
vårdar med titel, vilka refl ekterar såväl det gamla ståndssamhället
som stationssamhället Reftele. På en kyrkogård är det naturligt
att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man
i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de
olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns
representerade.
Att tänka på i förvaltning av kyrkogården:
- Kyrka och kyrkogård har ett framträdande läge i landskapet.
- Kallmurar, nivåskillnader, smidesgrindar, grindstolpar, trädkransar
och häckar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och
definierar de olika årsringarna.
- Grus som traditionell marktäckning.
- Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive
eventuella tillhörande arrangemang som grus, staket, häck eller
stenram. Gjutjärnskors och vårdar äldre än 1850 skall fi nnas med
på kyrkans inventarieförteckning.
- Gamla kyrkogården utgör en värdefull helhet, känslig för förändringar.
- 1950-talskvarteren norr om kyrkan är ett karaktärsskapande inslag
med höga gestaltningsmässiga värden.
Inventeringsår (1999)
Se Historik.
Inventeringsår (2007)
Allmän karaktär
Reftele kyrkogård består av tre enheter. På en oregelbunden platå
i sydväst ligger den gamla kyrkogården (kvarter XXVI – XXXIII).
Öster därom, på andra sidan kyrkvallen med sockenstugan, står
kyrkan med omgivande kyrkogård från 1882 – 1905. Denna har
en vidsträckt oregelbunden form vars i norr avfasade nordvästra sida
bestäms av terrängen. Även denna kyrkogård utgörs av en platå, vars
högsta punkt ligger i öster. Från denna punkt sluttar terrängen åt
söder, norr och väster. Denna kyrkogårds äldsta del från 1882 har en
rektangulär form och omfattar kvarteren söder om kyrkan (kvarter
I – XI). Norr om kyrkan är 1905 års utvidgning. På krönläget ligger
den nuvarande minneslunden och i kvartscirklar i sluttningen åt
nordväst de 1944 planerade kvarteren (XIV – XX). Nedanför dessa
är de ursprungliga kvarteren (XXIII – XXV). Nedanför gamla kyrkogården
ligger i norr 1961 års kyrkogård (kvarter XXXV – XLIII).
I backen mot gamla kyrkogården finns bårhus och i backen mot
1905 års kyrkogård ett förråd/garage.
Omgärdning
Gamla kyrkogården omgärdas av ca 1 meter höga kallmurar av
stora markstenshällar och block, troligen lagda under 1700- eller
1800-talet. Vid alla sidor utom i sydost rör det sig om stödmurar.
En stor del av östra sidan upptags av sockenstugans baksida. I det
nordöstra hörnet är i muren en granittrappa med galvaniserade
stålrörsräcken. På en karta från 1807 har den gamla kyrkogården
ingång i sydväst och sydost, sannolikt med stigluckor.
Kring nya kyrkogården är kallmurar från 1905, vid alla sidor utom
den östra i form av stödmurar. I söder och väster är muren lagd av
kilade och tuktade granitblock i två skift medan den vid övriga sidor
består av otuktad marksten i varierande storlekar, överväxta med
mossor. Murhöjden varierar mellan omkring 0,5 och 1,5 meter. I
nordväst fi nns en trappa av kanthuggen granit med stålrörsräcke.
Den nyaste kyrkogården från 1961 avgränsas i väster av en kallmurad
skalmur av kilade och tuktade gnejsblock i kvader, ca 1 meter
hög. Åt sydost avgränsas kvarteren av en låg mur av kanthuggen
gnejs med betongkärna. Denna mur är överväxt med vildvin.
Ingångar
Gamla kyrkogårdens ingång är placerad i sydost. Nya kyrkogården
har tre ingångar, en i väster mitt för tornporten, en i söder mitt
för sydporten med en mindre trappa och en i öster, något norr om
kyrkan. Alla utom den sista ingången har pargrindar i smide med
bandjärnsrosetter, troligen tillverkade i samband med nya kyrkogårdens
invigning 1882. Samtida är de toppiga grindstolparna av
finhuggen granit. Den östra ingången har en smidesgrind från 1905
av likartad karaktär som de nämnda, upphängd mellan två otuktade
granithällar. 1961 års kyrkogård har i väster en stramt utformad
pargrind i smide mellan två finhuggna stolpar av granit.
Vegetation
Kring gamla kyrkogården växer en bitvis gles trädkrans av äldre
lövträd, huvudsakligen lönnar men även kastanj och ask. Kring
nya kyrkogården fi nns en trädkrans av välväxta lönnar, kastanjer
och almar, troligen planterade 1882 – 1905. Almen vid västra ingången
skall vara socknens största träd. Några spridda äldre lönnar
växer i kvarteren norr om kyrkan. 1961 års kyrkogård avgränsas
med i norr en rad av lindar, i väster en rad av björkar och i söder
ett buskage med almar. Lindar är planterade i gångarnas skärningar.
Rumsskapande häckar och andra planteringar spelar en stor roll för
intrycket av de båda yngre kyrkogårdarna.
Gångsystem
Grusgångar defi nierar gravkvarteren på de olika kyrkogårdarna. På
alla delar utom norr om kyrkan är de rätvinkligt utlagda. De båda
radiellt utstrålande gångarna ned från minneslunden har avsatser
med kantställda, nedgrävda kalkstenshällar, s.k. åsnestigar. På nya
kyrkogårdens södra del har fl era mindre grusgångar lagts igen.
Gången från västra ingången till tornporten är belagd med marksten
av betong. Från 1961 års ingång i väster och mellan de olika
kyrkogårdarna löper en mindre, asfalterad körbana bort till förrådsbyggnaden med anslutning från parkeringen vid sockenstugan.
Gravvårdstyper
Reftele kyrkogård kan uppvisa ett brett spektra av gravkonst från
medeltid fram till idag. Äldst är tre ristade gråstenshällar med
geometriska mönster och palmetter respektive vapensköld, vilka
sannolikt är medeltida. Från 1700-talet fi nns ett antal enkla granitvårdar. De första industriellt framställda vårdarna är de av gjutjärn
från 1800-talets mitt och andra hälft. Från förra sekelskiftet
finns flera exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form
av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på
vårdar fick status istället uttryckas på bredden istället. Bruket av
grusbäddar med inramning av sten eller häck var vanligt bland
dessa, liksom hos de föregående, men kvarstår idag främst på delar
av gamla kyrkogården. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet
som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Bland de äldre gravarna
finns några exempel på inramning i form av järnstaket. Allmänna
linjen är företrädd med karaktäristiskt småskaliga vårdar på gamla
kyrkogården. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina
former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade
utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan
orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående
under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som
material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade
de första decennierna.
Bårhus
Bårhuset från 1961 är ritat av arkitekt Boo D:son Widén och ligger
nordsluttningen från gamla kyrkogården. Murarna av betong
är utvändigt klädda med granitkvader med rå yta. Entrépartiet är
kraftigt framspringande med en kopparplåtsklädd pardörr. Det
långt neddragna sadeltaket täcks av skiffer.
Förråds- och garagebyggnad
Byggnaden är ritad 1978 av arkitekt Per Rudenstam. Väggarna är av
lättbetongblock med slammad yta, avfärgad med gulvit silikatfärg.
Ena långsidan består av regelstomme med svartmålad lockpanel och
plåtklädda dörrar. Sadeltaket är täckt med betongpannor.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter I – XIII
Allmän karaktär
Kvarter I – XIII utgör ytan söder och öster om kyrkan och anlades,
med undantag för det östligaste kvarteret längs kyrkogårdsmuren,
1882. Kvarter I, II och XII sträcker sig längs kyrkogårdsmurarna i
söder och öster. II – IV, V – VII och VIII – XI bildar idag tre stora,
rätvinkliga kvarter med gravarna i nord-sydliga rader, på den västra
hälften med rumsskapande avenbokshäckar längs raderna. Kvarter
XIII utgör ett mindre kvarter invid koret. Gravarna är till stor del
familjegravar.
Gravvårdstyper
Den helt dominerande gravvårdstypen är efterkrigstidens låga,
rektangulära sten i grå eller svart granit. Exempel fi nns från sent
1930-tal till idag, med tyngdpunkt på 1940- och 50-talen. Formspråket
är tämligen stramt, ofta med klassiserande element. Ett fåtal
av dessa gravar har mer påkostade vårdar, exempelvis en polerad
svart granitvård från 1941 med tillhörande bänkar i samma material
och invid densamma en 1700-talsinspirerad gravhäll i kalksten från
1943. De tämligen fåtaliga äldre gravarna återfi nns huvudsakligen
i raderna längs med kyrkogårdsmuren. Flera av dessa har högresta
stenar i form av bautasten eller obelisk, några få har en rent individuell
utformning. Äldsta vården är rest 1892. Av de tidigare vanliga
grusbäddarna och stenramarna återstår idag tio sådana gravarrangemang,
två i svart, polerad granit vid gången fram till kyrkan, fem i
kvarter XII och fem i kvarter XIII. Två stycken av gravarna inhägnas
av smidesstaket. Särskilt påkostade utföranden fi nns inom den väl
sammanhållna gruppen av grusgravar från 1910- och 20-talet invid
koret, gravar tillhöriga godsägare och grosshandlare. Här fi nns
fi nt huggna gavelpartier med blomsterurnor och stenpollare med
kopparstaket. En stor natursten från 1944 i kvarter XI minner om
disponent Skogsfors och bruket med samma namn. Flera av de något
äldre vårdarna bär titel, vanligast är hemmansägare. Vid sidan av
ovan nämnda titlar fi nns även nämndeman, länsskogsvaktmästare,
banktjänsteman, bankkamrer, handlande, elektriker, barnmorska,
byggmästare, skräddaremästare, predikant, disponent, snickarmästare,
kyrkovärd, lantbrukare, kakelugnsmakare och piga.
Kvarter XIV – XX med minnes- och urnlund
Allmän karaktär
Kvarter XIV – XX upptar krönläget norr om koret och sluttningarna
åt norr och väster. Området projekterades 1944 av arkitekt
Hugo Bolker. Minneslunden utgörs av den gamla ceremoniplatsen.
Den ligger på krönläget inom kvarter XIV och har en närmast oval
plan, begränsad av en hög avenbokshäck. Markytan utgörs sedan
omdaningen 1991 av två oregelbundna gräsrundlar omgivna av
små gångar med gatsten. I fonden står ett litet granitkors i en rabatt.
Öster om minneslunden är en smärre yta med några sentida
kist- och urngravar. Vid norra och västra sidan ligger gravraderna i
kvartscirklar ned för slänten. Rygghäckar av avenbok har en rumsskapande
verkan. Längst i nordväst ligger ett mindre urngravskvarter,
avgränsat av häckar. Några gamla lönnar och en hängbjörk utgör
stämningsskapande inslag.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är tämligen enhetligt med låga, rektangulära
vårdar av främst opolerad grå granit från 1954 till idag. Merparten
av vårdarna är från 1950- och 60-talen. Dessa har som regel ett
stramt formspråk, reducerat i modernistisk anda. Urngravskvarteret
har små liggande stenar från 1947 till idag. Titlar förekommer sparsamt:
fotograf, prost, riksdagsman, hemmansägare, målaremästare,
banmästare, landstingsman, veterinär, fabrikör, skolvaktmästare.
Längst ned i norr fi nns vid gången ett fåtal äldre vårdar som hör
samman med 1905 års gravkvarter, dessa är från 1930-talet.
Kvarter XXI – XXV
Allmän karaktär
Kvarter XXI – XXV är anlagda 1905. XXI och XXII utgör en dubbel
gravrad nedanför Bolkers kvarter. XXIII är ett större kvarter
i väster, med gravar i nord-sydliga rader vända mot öster, medan
XXIV sträcker sig längs norra kyrkogårdsmuren och XXV längs
den östra.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet är tämligen blandat, utom i kvarter XXIII och
XXV där det nästan uteslutande rör sig om låga rektangulära vårdar
från 1960- och 70-talet. Områdets äldsta vårdar är tre högresta stenar
från 1907 i nordöstra hörnet. En stor del av de äldre gravarna
har haft grusbädd, men idag finns bara två kvar, båda i kvarter XXI.
Dessa gravar från 1918 respektive 1926 har storskaliga bautastenar
och den ena grusbädden inhägnas av en kätting på pollare. Titlar
finns främst på de äldre vårdarna, vanligen rör det sig om hemmansägare
och lantbrukare, men det fi nns även en handlande och
en elinstallatör. I det nordöstra hörnet står en mängd borttagna äldre
vårdar. Elva av dessa är gjutjärnskors från 1868 – 96, några gjutna i
Anderstorp (Mofors) och Häryd. Ytterligare borttagna vårdar ligger
utanför kyrkogårdsmuren. Det rör sig bl.a. om sju gjutjärnskors,
tre 1700-talsvårdar och vad som troligen är ett stycke av en medeltida
gravhäll med ristade palmettmotiv (eventuellt en bit av en av
vårdarna som finns på gamla kyrkogården).
Gamla kyrkogården (Kvarter XXVI – XXXIII)
Allmän karaktär
Gamla kyrkogården har en oregelbunden form, avsmalnande åt
väster. Kvarteren är rätvinkliga. Kvarter XXVI ligger längs kyrkogårdsmuren i söder med korta nord-sydliga rader av stora gamla
familjegravar. XXVII utgör allmänna linjen längst i väster med
nord-sydliga gravrader. I båda kvarteren är vårdarna vända mot öster.
XXVIII, de sammanslagna XXX och XXXI samt XXXII utgör
de mellersta kvarteren, det södra av dessa ett renodlat gruskvarter.
Gravarna är som regel orienterade längs med gångarna. Kvarter
XXIX är troligen en äldre allmän linje med något glesa nord-sydliga
gravrader. XXXIII sträcker sig längs norra kyrkogårdsmuren.
Gravvårdstyper
Gamla kyrkogården har ett rikt gravvårdsbestånd från 1800-talet
och 1900-talets första hälft. Endast ett fåtal vårdar är senare. De
äldsta vårdarna på ursprunglig plats utgörs av en grupp med sex
gjutjärnskors från 1841 – 79 vid ingången och i sydvästra hörnet.
Ett av dem är rest över prosten Adolf Lindwall och tre över prosten
C M Nilsson med fru och barn. Två kors har gjutets vid Åminne
bruk och ett vid Häryd. På kyrkoherde Esaias Bexells kättinginhägnade
grusgrav från 1930 reser sig ännu en gjutjärnsvård. Flera
gravar i kvarter XXVI tillhör adelssläkter som bebott de gamla
godsen i socknen, Stora och Lilla Segerstad, Strand och Väboholm.
Vid ingången fi nns två grusgravar från 1876 över familjerna von
Mentzer och Kuylenstjerna. Den ena omges av kätting på pollare
och den andra av ett smidesstaket från And. Johanssons smidesverkstad
i Halmstad. Vårdarna utgörs av en obelisk och två kors i
polerad granit. Vidare fi nns några obelisker resta över medlemmar
av familjen Planting-Gyllenbåga. Några gravvårdar på kyrkogården
är särdeles storskaliga. Särskilt gäller detta en bautasten från 1906
över nämndeman och en obelisk från 1915, vilka är över två meter
höga. Oscar Palms polerade sten i svart granit från 1935 får jämte
storleken även en individuell prägel genom sin porträttrelief av den
gravlagde. Grusgravar präglar i hög utsträckning kyrkogårdens inre
kvarter. Kvarter XXVIII är ett renodlat gruskvarter med låga måbärshäckar
som inramar de olika gravarna, vilka är uppdelade efter
gårdar. I övrigt rör det sig om stenramar i de övriga kvarteren. Totalt
fi nns det kvar 27 grusgravar på gamla kyrkogården. Många har låga
och breda vårdar från 1930-talet, vilka utgör en del av stenramen.
Allmänna linjen består av i princip obrutna rader av småskaliga
vårdar från 1929 – 67. Sannolikt är ett tiotal av vårdarna i kvarter
XXIX delar av en allmän linje från 1903 – 05 samt 1927 – 29. I
sydöstra hörnet har sex handhuggna granitvårdar samlats. Fyra av
dem är från 1730 – 65 med enkla former och ristad inskription.
Två hällar är sannolikt medeltida, den ena med en vapensköld, den
andra med geometriska former och en stiliserad blomma.
Flera vårdar på gamla kyrkogården bär titel: kammarherre, kommendör,
major, svärdsriddare, gästgivare, friherrinna, kapten, riksdagsman,
lärarinna, kantor och folkskollärare, länsskogvaktare,
trotjänare, lantbrukare, hemmansägare, kyrkovärd, skräddaremästare,
trävaruhandlare, poststationsföreståndare, handlande.
Kvarter XXXV – XLIII
Allmän karaktär
Kvarter XXXV – XLIII utgör 1961 års kyrkogård. Kvarteren är rätvinkliga
med gravar i öst-västliga rader, vända mot huvudgången.
Ett undantag utgör det nordöstligaste kvarteret med nord-sydliga
rader. De nordvästra kvarteren är ännu outnyttjade. Raka häckar
bildar mindre rum eller gravgårdar. Längs hela södra sidan är en svag
stigning med små granittrappor och ett bälte av högväxta buskar.
Mitt för anslutningen från sockenstugan är en liten vilplats vid en
inkragning i muren. Marken är belagd med tuktade gråstenshällar
och i fonden står ett kopparkors som tidigare hörde samman med
ceremoniplatsen. Kvarter XLIII utgörs av ett fåtal gravar längs körvägen
mot förrådsbyggnaden.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet spänner från 1966 till idag. Alla håller den för
efterkrigstiden vanliga låga profi len. De äldsta vårdarna är i kvarter
XXXVI, 1966 – 73, och har alla en stram utformning och är tillverkade
i grå granit. De yngre vårdarna från 1980-talet och framåt
uppvisar en större variation i form och material.
Inventeringsår 2001
HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Den medeltida, många gånger om- och tillbyggda kyrkan revs 1837. Försäljningen av den gamla kyrkans blytak finansierade delvis bygget av den nya kyrkan, som uppfördes 1837-38 under ledning av byggmästare Wennberg på en ny tomt öster om den gamla kyrkplatsen. Grundläggningen påbörjades 1835 och invigningen förrättades 1839 av biskop Esaias Tegnér. Man följde ritningar från 1836 av Axel Nyström med avvikelser beträffande korpartiet. Den typiskt nyklassicistiska kyrkan med sitt lanterninförsedda torn är välbevarad exteriört, men har i det inre genomgått flera radikala förändringar, främst i fråga om dekor och färgsättning.
PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med rundat kor i öster, torn i väster, sakristia i norr. Nyströms ritning visar rakslutet korparti med sakristia och förråd på var sida om det kvadratiska koret. Byggd i sten, spritputsad i gulvitt med fönsteromfattningar i slätputs. Kopparplåt på samtliga tak (ursprungligen spån).
EXTERIÖR - Entréer i väster och mitt på sydfasaden, bägge med lunettfönster ovanför. Torn med sluten lanternin, på Nyströms ritning öppen med galler, krönt av förgyllt kors.
INTERIÖR - Ljust och rymligt kyrkorum. Det vida koret har illusionistiskt arkitekturmålari från 1871 i form av parställda kolonner, marmorerade i mörkbrunt och grått, samt altaromfattning i form av trekopplade kolonner som bär rakt entablement, målat i mörkt blågrönt. Altartavlan är utförd av Gottfrid Kallstenius 1904. Det ursprungliga altarkorset nu placerat i vapenhuset. I korvalvet målning av Waldemar Lorentzon 1932. Altarring med gallerverk. Predikstolen är utförd efter ritning av Axel Nyström 1836 och har sentida färgsättning i rött, vitt och guld. Ursprungliga nummertavlor, krönta av lyror. Korbänkarna samt bänkinredningen i fyra slutna kvarter blev vid senaste renoveringen målade i kraftigt rosa, blått och grått, liksom läktare och orgel. Ursprunglig färgsättning gick i grått, grågrönt och guld. Orgeln är ursprungligen byggd av E och C Söderling, Göteborg, fasaden ritad av Gustav Blom Carlsson 1843 (smärre avvikelser i dekoren). Läktaren underbyggd med två rum intill ytterväggarna, så att mittparti och trappor lämnas fria. Modern armatur.
Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993
Inventeringsår 2015
Kyrkogården anlades under medeltid, troligen samtidigt med den
första kyrkan. Redan på 1700-talet var såväl kyrka som kyrkogård
för trång. Genom sitt platåläge kunde kyrkogården ej heller utvidgas.
Istället valde man en ny plats för den nya kyrka som uppfördes
1837. Gamla kyrkan och dess klockstapel revs och platsen där dessa
stått kunde tagas i anspråk för nya gravar. Först 1882 invigdes en
kyrkogård kring den nya kyrkan. Men även denna blev snart för
trång. 1905 gjordes en utvidgning åt norr som fördubblade ytan
jämte en smärre utökning längs östra sidan. I väster och söder lades
helt nya murar, medan man för de övriga sidorna återanvände
stenmaterialet från de befintliga murarna. Gravarna belades under
1900-talets början som regel med singel, men detta förbjöds som
gravyta på 1940-talet till förmån för gräs, många grusbäddar har
därefter avlägsnats.
1944 uppgjorde arkitekt Hugo Bolker i Värnamo ett förslag till
anläggande av gravkvarter och ceremoniplats på den outnyttjade
centrala delen av kyrkogårdens norra hälft, belägen på en smärre
höjd. Arbetena kom att genomföras omkring 1952 och inbegrep
smärre terrasseringar och plantering av avenbokshäckar längs gravraderna.
Utformningen anslöt sig till de befintliga terrängförhållandena
och trädbeståndet sparades i största möjliga utsträckning.
För gravvårdarna föreslogs en maxhöjd på 0,8-1,2 meter, polerad
svart granit förbjöds som material liksom stenramar. 1945 hade
Bolker gjort ett förslag till omplanering av kyrkogårdens sydvästra
kvarter, vilket till stor del bestod av ovårdade gravar från omkring
1900 som avsågs att avlägsnas. Förslaget som genomfördes bestod
i ordnandet av gräsmatta med rumsskapande avenbokshäckar och
ytor för familjegravar längs dessa. Samma restriktioner rörande
gravarna infördes här som ovan.
1961 anlades en ny kyrkogård enligt ett förslag av stadsträdgårdsmästare
Ivar Andersson, Jönköping. Denna lades i backen norr
om gamla kyrkogården. 1963 uppfördes ett bårhus i anslutning
till den nya delen, arkitekt var Boo D:son Widén, Jönköping.
Murarna av natursten avsågs harmoniera med kyrkogårdsmurarna
och skiff ertaket med kyrkans taktäckning. 1979 byggdes utanför
kyrkogården i nordost ett kombinerat förråd och garage efter ritningar
av arkitekt Per Rudenstam, Gislaved. 1991 omdanades ceremoniplatsen
till minneslund efter ett förslag av landskapsarkitekt
Gunilla Kärrdahl.
År 1837-1991 Ändring
För specifika händelser, se pdf.
Arkitekt: Boo D:son Widén
Landskapsarkitekt: Gunilla Kärrdahl
Arkitekt: Hugo Bolker
Trädgårdsarkitekt: Ivar Andersson
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Reftele pastorats arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1836 nybyggnad (A Nyström); 1836 predikstol och altarkors (A Nyström); 1843 orgelfasad (C G Blom Carlsson).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Petersson, F, Refteleboken. Växjö 1976; Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1940-talet); Sjöström, I, Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2); Äldre fotografier: före renovering 1932, efter 1936. ATA..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
Peterson, Levi. (1957). Anderstorps socken. Sveriges bebyggelse, svensk
statistisk-topografisk uppslagsbok, Landsbygden, Jönköpings län del IV. ISBN: .
(1976). Refteleboken. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrkomiljö
Öppna på kartan Fler i kategorin