Motivering (skydd): Reftele kyrka är uppförd 1837 på ny plats öster om gamla kyrkogården.
I kyrkomiljön ingår sockenstuga och prästgård. Kyrkan
utgör en typisk representant för empiretidens kyrkoideal: stora rena
volymer med rundbågsfönster, rundat kor, mittport, lunettfönster
samt torn med lanternin och fl acka takfall. Symmetri och enkelhet
är viktiga ledord. I tornväggen sitter en porträttgravsten från
1600-talet. Interiören har trots senare förändringar i huvudsak kvar
empireprägeln genom rumsligheten och dess ursprungliga brädvalv.
Vidare kvarstår altare, altarring, predikstol (ritad av arkitekt A Nyström), läktare och sluten bänkinredning från byggnadstiden. Den
stilrena orgelfasaden härrör från 1844 års Söderlingorgel. Senare
karaktärsskapande inslag utgör korväggens målade kolonner från
1871, Kallstenius altartavla från 1904 och kortakets fi gurmålning
från 1932, utförd av Halmstadsgruppens Waldemar Lorentzon.
Dessa tillskott harmonierar väl med rummet i övrigt. Sistnämnda år
insattes korfönstrens blyinfattade katedralglas, en vanlig åtgärd vid
tiden. Den senaste renoveringen 1969-70 resulterade i läktarunderbyggnader, omdanat vapenhus och helt ny tidsmässig färgsättning i
kraftiga kulörer. Detta har liksom en kororgel från 1995 inneburit
ett avsteg från rummets ursprungliga stramhet. Från den gamla
kyrkan härrör medeltida dopfunt och storklocka.
Att särskilt tänka på i förvaltning och användning av kyrkan:
- Kyrkan utgör tillsammans med sockenstuga, prästgård och övrig
bebyggelse en sammanhållen by- och kyrkomiljö.
- Kyrkans föga förändrade exteriör utgör en god representant för
den stilrena, nyklassicistiska sockenkyrkotypen.
- Interiören bär huvudsakligen prägel av byggnadstidens ideal.
- Karaktärsskapande tillägg från 1871-1932 har ett värde i sig.
- Bevarad inredning och inventarier från byggnadstiden och gamla
kyrkan.
Inventeringsår (1992)
Byggnadsdel (1992): Kor - Rundat, Kor - Smalare, Kor - Öster, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår (2006)
Reftele kyrka är en murad salkyrka från 1837. Långhuset har ett
närmast fullbrett rundat kor i öster och norr om detta en sakristia. I
väster reser sig ett torn med lanternin. Ingångarna är genom tornet
i väster och en mittport på södra långsidan. Arkitekturen är i allt ett
typiskt exempel på empiretidens strama kyrkobyggnadsideal med
reducerade former och rundbågiga muröppningar.
Kyrkan vilar på en utkragande spritputsad sockel med skråkant.
Slätputsade band formar små fält. Fasaderna bär en finkornig spritputs
med gulbruten kalkfärg. Putsen består av kalkcementbruk. Alla
muröppningar har slätputsade omfattningar. I tornväggarna sitter
ankarslutar i höjd med de olika bjälklagen. På sydsidan är byggnadsåret
1837 med järnsiffror. På samma sida är en porträttgravsten
i kalksten inmurad. Denna skildrar Olof Hård af Segerstad, död
1630 och dennes hustru Catharina Vochdin ”burdig aus Hessen”,
död 1640. Ovan västporten sitter en inmurad kalkstensplatta som
minner om kyrkans byggnadsår och dåvarande regenten Carl XIV
Johan. Tornets klockvåning har stickbågiga ljudöppningar med
fiskbenspanelklädda parluckor från byggnadstiden. Portarna utgörs
av pardörrar klädda med fiskbensformad kopparplåt, sannolikt från
restaureringen 1932. Mittporten tycks ha en ursprunglig stomme.
Båda ingångarna har överljus i form av lunetter. Framför portarna
är trappor av granit från 1932. Den västra kompletterad med en
diskret handikappramp i samma material och smidesräcken i väggen.
Sakristiingången har en järnlamelldörr från den gamla kyrkan,
eventuellt medeltida. Långhus och kor genombryts av stora
rundbågsfönster, i det förra sju fönsteraxlar. De ljust grönmålade
fönsterbågarna från 1932 är försedda med blyspröjs och stormjärn.
I korfönstren sitter katedralglas. I tornets västfasad finns ett karaktäristiskt rundfönster. Tornets fönster har träspröjs och härrör från
omkring 1900. Långhuset bär ett för sin tid påfallande brant sadeltak
medan koret har en rundad valmning. Sakristian bär ett valmat
sadeltak. Tornets nedre takfall är flackt medan lanterninens har en
svag karnisprofi l. Alla takfall täcks av kopparplåt och har hängrännor
samt stuprör i samma material. Den fyrkantiga lanterninen är
klädd med vitmålad plåt och de igensatta rundbågsöppningarna
med svartmålad. Kyrkans ursprungliga takfötter är av vitmålat trä
och har karnisprofil.
Kyrkans interiör präglas i stort av den ursprungliga empirestilen,
genom rumslighet och till stora delar bevarad inredning. Långhuset
övergår via en smal förtagning i ett rundat kor. Vid övergången är
på norra sidan predikstol och ingång till sakristia. På motsatt sida
står en kororgel. Kyrkorummets ingångar är i väster och söder. I
väster är en orgelläktare med underbyggnader i norr och söder. Fyra
bänkkvarter omgärdas av mitt- och tvärgång samt sidogångar. Ovan
mittgången hänger tre kristallkronor och ovan kvarteren belysningspendlar
av mässing från 1969. Om ingen datering anges nedan så
är objektet i fråga från byggnadstiden. Golvet består av fernissade
furubräder från 1969 och ligger ett trappsteg högre i koret. I mitt-
gången är en ramp i samma material. Väggarna är slätputsade och
vitkalkade. Korväggarna är artikulerade med illusionsmålade kopplade
marmorkolonner i brun ton med joniska kapitäl, tillkomna
1871. Kring altartavlan bildar de en arkitektonisk komposition.
De rundbågiga fönstren har ospröjsade innerbågar från 1932 av
blågrått målat trä. Ingångarna har vindfång i murlivet. Mittportens
är accentuerat genom putsade pilastrar som bär en överliggare med
tandsnitt, utfört 1932. Portarna utgörs av halvfranska pardörrar från
nämnda år, täck- och lasyrmålade i grå respektive blå nyanser med
inslag av guld. Till sakristian är en halvfransk dörr. Kyrkorummet
avslutas med ett fl ackt brädvalv, målat i ljusgrått. Taklisten med
sitt tandsnitt är målad i mörkgrått och guld. Korets hjälmvalv
är dekorerat 1932 av Halmstadsgruppens Waldemar Lorentzon.
Motivet emanerar ur bibelordet ”och han utsände de tolv till att
predika Guds rike och göra de sjuka helbrägda”. Centralgestalt är en
Kristusfi gur. Färgskalan är ljus och begränsad till blått, grått, grönt
och brunt. Den svagt stiliserade fi gurteckningen är typisk för såväl
konstnären som epoken.
Det väggfasta altaret är ett gråmålat ramverk med fyllningar, vilket
står två trappsteg ovan golvet. Ovan detta sitter en rundbågig
olja på duk av Gottfrid Kallstenius från 1904. Motivet med den
återuppståndne Kristus som möter Maria Magdalena är utfört i
tidstypiskt romantiserande anda. Den halvrunda altarringen går
ända in till väggen och svarar mot korets form. Av dess två grindar
är den ena borttagen och placerad i sakristian, vilket skapar en iögonenfallande lucka. Altarringen utgörs av ett ramverk med spjälor
som svarar mot läktarbröstets krön. Den är målad i ljusgrå lasyr och
guld. Knäfallet är stoppat. Den fyrsidiga och tredelade dopfunten
är huggen i sandsten och har uttömningshål. Dopfunten har en rik
reliefdekor. På cuppans hörn är uthuggna mansansikten och på dess
sidor dels en Majestas domini, dels rundbågsarkader med livsträd
respektive kungapar. På mellandelen är en fl äta. Fotens hörn pryds
av odjurshuvud och dess sidor av drakar. Dopfunten hör hemma
i romaniken och har daterats till 1100-talets andra hälft. Den fyrsidiga
predikstolen har fyllningar med klöverbladskors. Basen är
karnisprofi lerad och avslutas med en snidad druvklase. Överliggaren
pryds av en ägglist. Åt öster är en trappa från 1969 med gråbetsat
spjälräcke. Det femsidiga ljudtaket är försett med en duva under en
strålsol. Takets sidor är artikulerade med tofsar och lambrekäng. Som
krön sitter palmetter och i mitten ett klöverbladskors. Predikstolens
ramverk är täckmålat i grått, fyllningarna i rosa, dekoren är förgylld.
Samma färgschema gäller för ljudtaket. Mellan korg och tak är två
träpilastrar målade i grått och guld. Dessa fl ankerade tidigare en
uppgång från sakristian, nu hänger där en textil av Agda Österberg.
I övergången mellan kor och långhus sitter nummertavlor med
förgyllda lyrkrön. Bänkinredningen är sluten mot mittgången och
öppen mot sidogångarna. Mot mittgången är gavlar med räffl ade
pilastrar samt dörrar med halvfranska fyllningar och utskjutande
gångjärn. Bänkskärmarna är ramverk med liggande halvfranska
fyllningar. Invändigt är bänkkvarteren modifi erade 1932, varvid
ryggarna gjorts lutande och nya stoppade sitsar tillkommit. Bänkkvarterens
ramverk och gavlar är målade i rödbrun lasyr, fyllningar
och pilastrar i grågrön täckfärg och guld. Invändigt är bänkarna
gråmålade. I koret fi nns två korbänkar i samma utförande men
med färgsättning i grå nyanser. Läktaren gör en rundad utkragning
på mitten och bärs av fyra par kolonner längs mittgången samt ytterligare
sex stycken. Kolonnerna är räffl ade och övergår nedom
till fyrkantiga poster. De är målade i rödbrun lasyr och har kapitäl
i guld, svart och blågrått. Läktarbröstet utgörs av ett ramverk med
halvfranska fyllningar. Utkragningens fyllningar pryds av snidade
lagerkransar med korsade basuner samt i mitten en lyra med korsade
lagerkvistar, allt förgyllt. Bröstet kröns av ett genombrutet spjälverk
av samma slag som altarringens. Bröstet är målat i grågröna nyanser.
I söder har läktaren kvar fem gradänger med bänkar medan
norra sidan gjorts fri för kören. De symmetriska läktartrapporna
har skärmar från 1932 med halvfranska fyllningar, målat med grå
täckfärg och lasyr. De diskreta läktarunderbyggnaderna från 1969
utgörs av ett väntrum i söder och ett förråd med textilförvaring i
norr. Under ena läktartrappan är en toalett. Underbyggnadernas
regelväggar är klädda med vitmålad glasfi berväv. Mot kyrkorummet
hänger två stora reliefer av Eva Spångberg. In till underbyggnaderna
är fyllningsdörrar. Orgelverket består av 20 stämmor fördelade på
två manualer och en pedal. Det är byggt av Västbo orgelbyggeri
AB i Långaryd 1965. Fasaden är från 1844 och byggd av orgelbyggaren
Johan Niklas Söderling, Göteborg, efter ritningar av arkitekt
C G Blom Carlsson vid Överintendentsämbetet. Fasaden har en
utpräglad empirekaraktär med ett triumfbågsliknande mittparti,
fl ankerande tureller och förgyllda krön med grupper av instrument.
Fasaden är målad i pärlgrå lasyr med svagt rosa på pilastrar och friser
samt förgyllning på dekor och lister. Kororgeln från 1995 är likaså
byggd av Västbo orgelbyggeri och har en fasad som i form och färg
ansluter till den stora orgeln. Verket omfattar nio stämmor på två
manualer och pedal.
Vapenhuset fi ck sin nuvarande spatiösa prägel 1969 när bjälklaget
till våningen ovan avlägsnades och ersattes med ett galleri längs
läktarväggen. Upp till detta leder en trappa längs södra väggen och
i norr är ett trapplopp till nästa tornvåning. Under södra trappan
är en skrubb med elcentral. Galleri och trappor har brunbetsade
spjälräcken från nämnda år. Golvet är täckt med hyvlade kalkstensplattor
från 1932. Väggarnas slätputs bär en tät vit färg. I norr
hänger en äldre altarprydnad, ett storskaligt förgyllt svepekors som
torde haft sin plats i gamla kyrkan kring 1800. Det enda dagsljuset
kommer från portsmygens lunett. Vindfånget mot långhuset har en
pardörr med halvfranska fyllningar, målad i mörkbrun lasyr. Takets
synliga bjälkar är svartmålade och bräderna mellan rödfärgade. En
stor smideslykta hänger från taket. I tornets andra våning inreddes
1969 en lillkyrka med blå heltäckningsmatta, lösa stolar, altarskiva
av trä, textil som altarprydnad och harmonium. Taket har svartmålade
bjälkar och grönbetsade bräder mellan. Från detta hänger en
stor cirkulär smidesarmatur. Den tredje tornvåningen rymmer ett
museum med äldre föremål, bl.a. ett antal numrerade bänkdörrar
med ursprunglig marmorering och grå täckmålning samt det ursprungliga
altarkorset, ritat av Nyström. I några skåp förvaras äldre
böcker, bl.a. några ovanliga 1700-talsverk. I den fj ärde våningen
hänger klockorna. Storklockan saknar inskription och har en senmedeltida
form. Mellanklockan är omgjuten 1837 av Mattias A
Rönnblom, Jönköping. Lillklockan är gjuten 1932 av M & E OhlsÄldre
son, Ystad. Alla har de elektrifi erad ringanordning av äldre modell.
Även lucköppningen är automatiserad. Sakristian har ytterport med
vindfång i murlivet i öster. I väster är en inbyggnad med piscina,
toalett och kapprum från 1969. Golvet har röd heltäckningsmatta.
Väggarna är slätputsad och målade med en tät vit färg. I söder sitter
ett bönealtare från nämnda år. I norr är ett fönster med järngaller
i smygen. Taket är plant med brunbetsade bräder
Fasadkulör (2006): Gul
Byggnadsdel (2006): Kor - Fullbrett, Sakristia - Norr, Torn - Väster
Inventeringsår 2015
Med anledning av den snabbt växande befolkningen kring sekelskiftet
1800 blev den gamla kyrkan för liten. 1826 väcktes frågan om
såväl ny kyrka som kyrkogård. Det beslutades att bygga nytt inom
tio år. 1833 godkände församlingen den plan som kyrkobyggmästare
Petersson från Borås utarbetat för ny kyrka. 1834 kontrakterades
byggmästare Wennberg för att leda arbetet. Bygget skedde under
1837 och kunde avsynas 1838 men invigas först 1839, då biskop
Esaias Tegnér närvarade. För ritningar till predikstol och altarkors
stod Överintendentsämbetets arkitekt Axel Nyström, vars ritningar
för själva kyrkan aldrig realiserades. Kyrkorummets ursprungliga
färgskala gick i grått, grågrönt och guld. 1844 färdigställdes ett 19
½ -stämmigt orgelverk av Johan Niklas Söderling, Göteborg, ”på
det högsta utmärkt väl arbetat, prydligt och godt”. 1871 försågs
koret med en altarmålning (Kristi himmelsfärd) och kolonner
utfört som fresker på väggen av konstnären C O Christiernin, det
var dock ett ”hastverk” som behövde repareras redan 1876. 1874
ersattes kyrkans spåntäckning med skiff er. Orgelverket reparerades
1877-78 av A W Lundahl, Malmö. 1904 donerades en fullvärdig
altartavla av riksdagsmannen A Andersson i Hakarp. Konstnären
var Gottfrid Kallstenius. 1916-17 övermålades kolonnerna i koret
och ersattes av träpilastrar, ritade av arkitekt Charles Lindholm.
1917 byggdes orgeln om av Olof Hammarberg och gjordes därvid
pneumatisk.
Tio år senare ansågs kyrkan vara i behov av en restaurering. 1931
antogs ett förslag av arkitekt Paul Boberg, vidare anlitades den
kände konstnären Waldemar Lorentzon för att dekorera kortaket.
Arbetena utfördes under 1932. Fasadputsen reparerades och kalkades
på nytt. Exteriöra snickerier oljemålades, tornkorset förgylldes
och portarnas cementtrappor byttes mot granit. En urtavla över
mittporten avlägsnades. Kyrkans uppvärmningssystem med nedsotande
järnkaminer (tillkommet 1880) och vanprydande rökrör
ersattes av värmeledning med lågtrycksånga. Pannrum ordnades i
den intilliggande sockenstugans källare. De svampangripna golven
och bjälklagen revs bort och ersattes av nya samtidigt som ventiler
ordnades i sockeln. Vapenhusets trägolv byttes mot kalksten. Långhusets
ingångar försågs med vindfång och nya portar. Fönstren gavs
nya ytter- och innerbågar. Ytterbågarna gjordes med blyspröjs och
försågs i koret med katedralglas. Bänkarna gjordes bekvämare genom
viss utglesning, byte av sitsar och justering av ryggar. Läktartrappornas
spjälräcken byttes mot skärmar med fyllningar. Altarringen
kläddes in med panel. Korpilastrarna avlägsnades och på församlingens
begäran togs de gamla målningarna fram av konservator Sven
Sundbaum, det krävdes dock ”rekonstruktiv nymålning”. Väggarnas
marmorerade kvadermålning från sekelskiftet modifi erades. Hela
interiören ommålades. Taket gavs en bruten ljus färgton, på taklisten
färguppläggning. ”Förut befi ntliga färger skola så vitt som möjligt
läggas till grund för färgschemats uppgörande.” Sparsam dekorativ
marmorering omnämns i programmet för dörrar, bänkar, läktare
och kolonner. Målarmästare var Gustaf Andersson, Motala. Orgeln
reparerades av Levin Johansson, Liared. 1937 infördes elektrisk belysning
och Boberg ritade bl.a. lampetter. 1950 reparerades orgeln
av Lindegrens orgelbyggeri för att sedan 1965 ersättas av ett nytt
20-stämmigt från Västbo orgelbyggeri.
1968 kunde arkitekt Ingeborg Waern-Bugge notera behov av en
”grundlig renovering, vilken måste omfatta såväl underhållsarbeten
som modernisering”. Ett akut problem var att den i sig svaga
takkonstruktionen ej tålde tyngden av skiff ertäckningen. Vidare
var rötsvampen från 1930 tillbaks i golvet. Samma år åtgärdades
exteriören. Takstolarna förstärktes och skiff ertäckningen ersattes
med kopparplåt. Fasaderna omputsades med KC-bruk varvid man
vidhöll ursprunglig uppdelning mellan sprit- och slätputs. Fasaderna
avfärgades därefter med kalk. De interiöra arbetena skedde 1969-
70. Golvet lades om. Altarringens panel togs bort. Predikstolspassagen
från sakristian ersattes av en trappa från koret. I sakristian
inrättades på platsen i stället toalett och kapprum. Under läktaren
gjordes två inbyggnader för väntrum, toalett, förråd och textilskåp.
Trapporna lämnades därvid synliga så att ”entrén känns rymlig och
fri”. Läktarbänkarna på norra sida togs bort för att ge plats åt kör.
En dörr togs upp mellan läktare och torn. I tornet togs den andra
våningens bjälklag bort och ersattes av ett galleri längs östväggen,
bl.a. för att ger mer ljus. En ny trappa gjordes emedan den gamla
var för ”brant”. I tornets övriga våningar inrymdes lillkyrka och
museum. Ny belysningsinstallation gjordes med mässingspendlar
”av icke iögonenfallande karaktär” över bänkarna. Vidare installerades
elektrifi erad klockringning och lucköppning. Nedrökt altartavla
och pilastermålning rengjordes av konservator Ragnar Flood.
Interiören ommålades, varvid väggarnas kvaderindelning slopades.
Den bjärta färgsättningen är ett uttryck för sin tid. 1988 lades kopparplåt även på kortaket. 1995 tillverkades en kororgel av Västbo
orgelbyggeri. Riksantikvarieämbetet var tveksamt i sitt yttrande
och ansåg att den allvarligt skulle förvanska korets karaktär. Dock
accepterade man en mindre variant med placering i övergången
mellan kor och långhus.
År 1837-1838 Nybyggnad - Kyrkan i sin helhet
Långhus, kor, sakristia och torn
Arkitekt: Axel Fredrik Nyström
Byggmästare: Johan Wennberg
År 1844-1995 Ändring
Ändring - För specifika händelser, se pdf.
Konstnär: Carl Oscar Christiernin
Arkitekt: C G Blom Carlsson
Arkitekt: Charles Lindholm
Konstnär: Gottfrid Kallstenius
Arkitekt: Ingeborg Waern Bugge
Orgelbyggare: Johan Niklas Söderling
Orgelbyggare: Olof Hammarberg
Arkitekt: Paul Boberg
Konservator: Ragnar Flood
Konservator: Sven Sundbaum
Konstnär: Waldemar Lorentzon
Länsstyrelsen i Jönköpings arkiv, med kopior ur ATA.
Växjö stifts frågelista om kyrkogårdar 1949.
Jönköpings läns museums arkiv.
Reftele pastorats arkiv.
ÄLDRE RITNINGAR - 1836 nybyggnad (A Nyström); 1836 predikstol och altarkors (A Nyström); 1843 orgelfasad (C G Blom Carlsson).
KÄLLOR, LITTERATUR OCH ÄLDRE AVBILDNINGAR - Petersson, F, Refteleboken. Växjö 1976; Manus till kortfattad beskrivning för SvK av E O Johansson (1940-talet); Sjöström, I, Rundat eller rakt? Korets utformning i nyklassicismens salkyrkor i Jönköpings län (i: Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2); Äldre fotografier: före renovering 1932, efter 1936. ATA..
Rogberg, Samuel. (1770). Historisk beskrifning om Småland.
Carlsson, Sten. (1973). Sveriges kyrkorglar. ISBN: -
(2003). Svenskt ortnamnslexikon. ISBN: .
(1993). Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2. Småland och Öland.. ISBN: .
(1931). Sverige. Geografisk beskrivning. Del IV. ISBN: .
(1957). Sveriges bebyggelse. Landsbygden. Jönköpings län IV.. ISBN: .
Hellman, Caroline. (1944). Västbokrönika i ord och bild. ISBN: .
Jönköpings läns museum. (1981). Kulturhistorisk utredning och bevarandeförslag för Gislaveds kommun. ISBN: .
(1914). Ny Smålands beskrifning. ISBN: .
Peterson, Levi. (1957). Anderstorps socken. Sveriges bebyggelse, svensk
statistisk-topografisk uppslagsbok, Landsbygden, Jönköpings län del IV. ISBN: .
(1976). Refteleboken. ISBN: .
Nyckelord: Religionsutövning, Kyrka, "Nyström,Axel:Arkitekt"
Öppna på kartan Fler i kategorin